2013/14:SkU17 Beskattning av företag, kapital och fastighet

Skatteutskottets betänkande 2013/14:SkU17
Beskattning av företag, kapital och fastighet

Sammanfattning

Vid behandlingen hösten 2013 av regeringens budgetförslag för 2014 tog riksdagen ställning till motioner från oppositionspartierna om sådana ändringar i skattelagstiftningen som utgjorde del av deras alternativa budgetförslag. I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013 om beskattning av företagande och investeringar och om beskattning av fastigheter.

Motionerna avstyrks. Utskottet hänvisar i flera fall till det arbete som pågår på företagsbeskattningens och kapitalbeskattningens område.

I betänkandet finns nio reservationer (S, MP, SD, V) och fyra särskilda yttranden (S, V)

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Företagande och investeringar, allmänna frågor

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M),

2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S),

2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M),

2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C),

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2,

2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1, 2 och 4,

2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M),

2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och

2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 6.

Reservation 1 (S)

Reservation 2 (SD)

Reservation 3 (V)

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk225 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk315 av Mats Pertoft (MP) och

2013/14:Sk361 av Penilla Gunther (KD).

Reservation 4 (V)

Kapitalvinst vid fastighetsförsäljning

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk213 av Barbro Westerholm (FP),

2013/14:Sk258 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk265 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk330 av Nina Lundström (FP),

2013/14:Sk364 av Ola Johansson (C),

2013/14:Sk397 av Camilla Waltersson Grönvall (M),

2013/14:Sk418 av Isabella Jernbeck (M),

2013/14:Sk427 av Anti Avsan och Isabella Jernbeck (båda M) yrkandena 1 och 2 samt

2013/14:Sk436 av Stefan Svanström (KD).

Fastighetsskatt på elproduktion

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk230 av Phia Andersson (S),

2013/14:Sk353 av Katarina Brännström (M),

2013/14:Sk368 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C),

2013/14:Sk390 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD),

2013/14:Sk392 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD),

2013/14:Sk395 av Emil Källström (C),

2013/14:Sk407 av Per Åsling (C),

2013/14:Sk432 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M) och

2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 5 (MP)

Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk303 av Louise Malmström och Johan Löfstrand (båda S),

2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 5 och

2013/14:N222 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 4.

Reservation 6 (S, MP, V)

Tonnageskatt

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk234 av Gustaf Hoffstedt (M),

2013/14:T217 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 7,

2013/14:T339 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 1,

2013/14:T352 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 4,

2013/14:T476 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Mattias Jonsson (båda S) yrkande 3 och

2013/14:T517 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 45.

Reservation 7 (S, SD, V)

Boendebeskattning

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP),

2013/14:Sk204 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk247 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk256 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk259 av Roza Güclü Hedin och Peter Hultqvist (båda S),

2013/14:Sk269 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk314 av Ulf Holm och Mats Pertoft (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk352 av Katarina Brännström (M),

2013/14:Sk363 av Ola Johansson (C),

2013/14:Sk371 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD),

2013/14:C219 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2,

2013/14:C380 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) yrkande 1,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkandena 7, 10 och 11,

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 27,

2013/14:C435 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 och

2013/14:C448 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 3.

Reservation 8 (S, MP, V)

Reservation 9 (SD)

Äkta och oäkta bostadsföretag

Riksdagen avslår motion

2013/14:Sk429 av Anti Avsan (M).

Avskrivning av flyttbara bostadshus

Riksdagen avslår motion

2013/14:Sk422 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M).

10.

Avdrag för sponsring, representation, gåvor och forskning

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk220 av Sten Bergheden (M),

2013/14:Sk309 av Jenny Petersson (M),

2013/14:Sk334 av Hans Backman (FP) och

2013/14:Sk416 av Lars-Axel Nordell (KD).

11.

Konstinköp

Riksdagen avslår motion

2013/14:Sk271 av Anna Steele och Ulf Nilsson (båda FP).

12.

Rationaliseringsförvärv inom skogsbruket

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Sk253 av Gustav Nilsson (M) och

2013/14:Sk362 av Karin Nilsson och Göran Lindell (båda C).

Stockholm den 27 februari 2014

På skatteutskottets vägnar

Henrik von Sydow

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Peter Persson (S), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD) och Jacob Johnson (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Under höstens behandling av statsbudgeten för 2014 ställde sig riksdagen bakom skattepolitikens inriktning och de förslag till ändringar på skatteområdet som lades fram i budgetpropositionen. Samtidigt avslog riksdagen motioner som väckts under den allmänna motionstiden 2013 och som innehöll förslag om skatteändringar som borde prövas tillsammans med beslutet om fastställande av regeringens förslag till inkomstberäkning (prop. 2013/14:1, yttr. 2013/14:SkU1y, bet. 2013/14:FiU1, rskr. 2013/14:56).

I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013 om beskattningen av företagande och investeringar och om beskattningen av fastigheter. Motionerna innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen om ändringar eller utredningar av olika regler i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, eller andra skattelagar.

Motionsyrkandena återges i förteckningen över behandlade förslag (se bilagan).

Utskottets överväganden

Företagande och investeringar, allmänna frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om tillkännagivanden om inriktningen av det fortsatta arbetet med företags- och kapitalbeskattning.

Jämför reservationerna 1 (S), 2 (SD) och 3 (V) samt särskilt yttrande 1 (V).

Riktlinjer för skattepolitiken

Under våren 2008 antog riksdagen riktlinjer för skattepolitiken (prop. 2007/08: 100 avsnitt 5.3, bet. 2007/08:FiU20, rskr. 2007/08:259). Enligt fem hållpunkter ska skattereglerna utformas så att de bidrar till goda förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning och till goda villkor för företagande och investeringar. Därigenom säkerställs att målen om en generell och rättvist fördelad välfärd uppnås. Skattereglerna ska också utgöra effektiva ekonomiska styrmedel på t.ex. miljöområdet och till förmån för folkhälsan samt främja ett legitimt och rättvist skattesystem. När det gäller företagande och investeringar innebär hållpunkterna att skattereglerna genom goda villkor ska attrahera utländska företag att etablera sig och investera i Sverige. Vidare ska företag som redan är verksamma i Sverige kunna öka sina investeringar. Därutöver ska goda villkor också gälla för svenska företags investeringar i utlandet. Riktlinjerna innebär vidare att skattepolitiken ska utformas så att den tillgodoser fem allmänna krav som ställs på de svenska skattereglerna i en globaliserad värld. Dessa krav innebär bl.a. att skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera offentliga utgifter på ett hållbart sätt. Skattereglerna ska vara generella, och existerande särregler (skatteutgifter) ska löpande prövas för att systemet inte ska vara onödigt krångligt. Reglerna ska även skapa ett finansiellt utrymme för att sänka strategiska skattesatser. De ska vara hållbara och kunna försvaras i ett EU-rättsligt perspektiv. Beskattning ska ske i nära anslutning till inkomsttillfället, och på inkomstskatteområdet bör på sikt olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning undvikas. Arbetet med att förenkla skattereglerna (minskad administrativ börda) ska drivas vidare. Hållpunkterna och kraven ger en ram för utvecklingen av skattepolitiken. De anger vilka åtgärder som är angelägna och vad som bör undvikas.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M) anförs att regeringen bör se över förutsättningarna och möjligheterna för att införa ett RUT-avdrag som ett direktavdrag för företagare.

I motion 2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M) föreslås att regeringen bör överväga en översyn av skattesystemet ur ett socialt och ekologiskt hållbarhetsperspektiv för att se hur man bättre kan främja en positiv utveckling genom exempelvis skatteavdrag eller andra ekonomiska incitament.

I motion 2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M) anförs att ett bra sätt att minska byråkratin och kostnaderna för små företag är att införa en schablonbeskattning för små företag som har en omsättning på högst 3 miljoner kronor samt max fem anställda. Denna beskattning ska inkludera alla skatter och avgifter som föreläggs företagaren.

I motion 2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M) anförs att villkoren för att starta och driva företag har till stor del blivit bättre under senare år men mer kan fortfarande göras. Regeringen bör se över möjligheterna med fortsatta skattesänkningar för att gynna företagare och företagande.

I motion 2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP) föreslås att regeringens arbete med att förenkla reglerna för företag och entreprenörer i högre grad inriktas på att förenkla skattelagstiftningen. Detta är viktigt för att största möjliga effekt ska kunna uppnås genom åtgärderna för att minska regelbördan för företagen.

I motion 2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C) föreslås en översyn av skatte- och avdragsreglerna för företagare inom kultursektorn och allmännyttiga föreningar.

I kommittémotion 2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1, 2 och 4 anförs att det är ett problem att stora koncerner inte betalar de skatter de moraliskt sett borde göra. Att undvika skatt blir en orättfärdig konkurrensfördel. Regeringen måste vara mer proaktiv i att säkra den bolagsskattebas som ska beskattas i Sverige. Runt om i världen och inte minst i Europa tar regeringar initiativ för att sätta stopp för skatteflykten. Sverige har en alltför låg profil. Motionärerna vill att Sverige går i täten för nya internationella regelverk som sätter stopp för skatteflykten till skatteparadisen. Sverige och Sverige i EU verkar för ett internationellt regelverk för företagsbeskattning som hindrar skatteflykt till skatteparadis eller sekretesstater. Ett verktyg för skatteflykt är att använda sig av ”ägarlösa” företag, t.ex. stiftelser eller s.k. discretionary trusts, där det är oklart vem eller vilka som egentligen äger moderbolaget och var beskattningen ska ske och att Sverige och Sverige i EU ska verka för åtgärder mot skatteflykt genom stiftelser, anglosaxiska s.k. discretionary trusts och andra ägarlösa företagsformer.

I motion 2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S) föreslås att det bör införas entreprenadkonton för underentreprenörer i hela näringslivet. Ett system med entreprenadkonton i hela näringslivet skulle skapa ordning och lika villkor för konkurrerande seriösa företag och dessutom generera ökade inkomster till staten.

I motion 2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP) yrkandena 1 och 2 anförs att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdraget att ta fram förslag på ett återinförande av arvsskatt, eventuellt kompletterad med en återinförd gåvoskatt. Det är från fördelningspolitiska utgångspunkter inte rimligt att arv av stora förmögenheter ska lämnas obeskattade, medan förvärvsinkomster och avkastning på eget sparkapital beskattas. Vidare bör det tillsättas en utredning med uppdrag att ta fram förslag på ett återinförande av förmögenhetsskatten.

I kommittémotion 2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 föreslås att vissa skatteregler ändras för att öka möjligheterna till affärsutveckling och ge stimulans för framför allt små- och familjejordbruk. En gårdsbutik ska ges ett grundavdrag så att man kan sälja egna produkter, baserade i huvudsak på egen primärproduktion, skattefritt upp till ett visst basbelopp varje år.

I partimotion 2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2 anförs att de nya regler som har införts för att begränsa avdragsrätten för ränteutgifter inom en intressegemenskap är ett steg i rätt riktning men att de är svåröverskådliga och inte tillräckliga. Regeringen bör därför utreda och göra en konsekvensanalys av att helt avskaffa möjligheterna till ränteavdrag inom en intressegemenskap, vilket borde minska incitamenten för skatteplanering.

I flera motioner framförs synpunkter på skattelättnader för att stimulera människors vilja att investera i och starta företag.

I motion 2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) framförs att det finns stora behov av riskvilligt kapital till framför allt de små och medelstora företagen. Ett sätt att komplettera utbudet av riskkapital vore att införa s.k. entreprenörskonton som ger möjlighet till skatteuppskov för privatpersoner och företag. Exempelvis skulle vinster från tidigare investeringar kunna beskattas först fem år efter realisering med möjlighet att utan skattekonsekvenser återinvestera vinsten i andra bolag under femårsperioden.

I motion 2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M) anförs att det finns skäl att se över frågan om finansiering av företagsverksamhet i ett bredare perspektiv, där ett antal olika förslag kan leda till att det blir lättare att få tillgång till kapital för investeringar och utveckling av företagens verksamhet.

I motion 2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 6 föreslås att det borde ges möjlighet att öppna s.k. etableringskonton som skulle tillåta personer att spara ihop ett eget kapital skattefritt som sedan kunde användas vid en företagsstart.

Utskottets ställningstagande

Med utgångspunkt i de riktlinjer som riksdagen har lagt fast för skattepolitiken har villkoren för att starta, driva och utveckla företag stärkts genom åtgärder på flera olika politikområden. Därigenom säkerställs att målen om en generell och rättvist fördelad välfärd uppnås. Skattereglerna ska också utgöra effektiva ekonomiska styrmedel på t.ex. miljöområdet och till förmån för folkhälsan samt främja ett legitimt och rättvist skattesystem. När det gäller företagande och investeringar innebär hållpunkterna att skattereglerna genom goda villkor ska attrahera utländska företag att etablera sig och investera i Sverige. Vidare ska företag som redan är verksamma i Sverige kunna öka sina investeringar. Därutöver ska goda villkor också gälla för svenska företags investeringar i utlandet. Riktlinjerna innebär också att skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera offentliga utgifter på ett hållbart sätt, de ska vara generella, och existerande särregler (skatteutgifter) ska löpande prövas för att förenkla systemet. Reglerna ska även skapa ett finansiellt utrymme för att sänka strategiska skattesatser. De ska vara hållbara och kunna försvaras ur ett EU-rättsligt perspektiv. Beskattning ska ske i nära anslutning till inkomsttillfället, och på inkomstskatteområdet bör på sikt olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning undvikas. Arbetet med att förenkla skattereglerna i syfte att minska den administrativa bördan ska drivas vidare. Hållpunkterna och kraven ger en ram för utvecklingen av skattepolitiken. De anger vilka åtgärder som är angelägna och vad som bör undvikas.

Med utgångspunkt i de riktlinjer för skattepolitiken som riksdagen har fastställt stärktes under förra mandatperioden villkoren för att starta, driva och utveckla företag genom åtgärder på flera olika politikområden. På företagsskatteområdet har flera skattesänkningar genomförts för företag, samtidigt som lagändringar har vidtagits för att stoppa avancerad skatteplanering. Skattelättnaderna innebär bl.a. att bolagsskatten, liksom expansionsfondsskatten för småföretagen, har sänkts i två omgångar, nu senast fr.o.m. den 1 januari 2013 från 26,3 procent till 22 procent. Goda skattemässiga villkor för investeringar är en förutsättning för att svenska företag även i framtiden ska kunna bidra till en hög ekonomisk tillväxt. Skattesänkningarna har haft sin bakgrund i bolagsskattens betydelse för investeringar, tillväxt och sysselsättning i Sverige; även önskemålen om att förbättra villkoren för att få företag att etablera sig i Sverige, för investeringar i Sverige och för redovisning av inkomster i Sverige och därmed förstärka den svenska skattebasen har haft betydelse. Bolagsskattesänkningen bidrar till ett mer symmetriskt skattesystem med en större likabehandling av eget kapital och lån i bolagssektorn. En sänkt bolagsskatt värnar den svenska skattebasen genom att göra det relativt mer förmånligt att beskatta vinsterna i Sverige, och reducerar incitamenten att skatteplanera. Sänkningen ger starka incitament för näringslivet att öka sina investeringar, vilket leder till en ökad produktivitet, högre reallöner och en högre sysselsättning. Under hösten 2012 fattade riksdagen också beslut om att införa regler om ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra aggressiv skatteplanering och därmed minska skattebortfallet för staten.

När det gäller yrkanden om återinförande av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten har utskottet tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden.

Flera av motionsförslagen går ut på att med skattelättnader som verktyg stimulera människors vilja att investera i och starta företag. En viktig åtgärd för att främja tillgången på kapital, inte minst för de mindre företagen, var beslutet 2007 att slopa förmögenhetsskatten. Skatten uppmuntrade till skatteplanering och orationella transaktioner. Förmögenhetsskatten gav även upphov till problem för boende i egnahem med snabbt stigande taxeringsvärden och för människor som betalat av sina huslån. Även arvs- och gåvoskatten var starkt kritiserad innan den avskaffades i slutet av 2004. Det handlade om olikheter i värderingen av aktier som medförde att bolag av skatteskäl flyttade från börsens A-lista till O-listan. Generationsövergångar i småföretag skapade problem. Kritiken gällde också möjligheterna till skatteplanering och möjligheterna att på ett lagligt sätt minska skatten. Att lösa problemen med ändrade regler ansågs inte möjligt. Mot den bakgrunden tillstyrkte ett enigt skatteutskott att arvs- och gåvoskatten skulle avskaffas. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.

För att öka incitamenten och förbättra förutsättningarna för entreprenörskap infördes ett investeraravdrag från den 1 december 2013. Investeraravdraget är utformat som en definitiv skattelättnad för fysiska personer som investerar i mindre företag och innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission får göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna i inkomstslaget kapital. Avdrag ges med högst 650 000 kronor per person och år, vilket innebär en definitiv skattelättnad med 195 000 kronor vid förvärv av andelar för 1,3 miljoner kronor. Investerarnas sammanlagda betalning för andelar i ett och samma företag får uppgå till högst 20 miljoner kronor per år. Investeraravdraget kommer att ge tillväxtföretagen goda villkor att växa, utvecklas och anställa i Sverige. Genom att skapa incitament att tillföra eget kapital i dessa företag ökar soliditeten i företagen, vilket gör företagen mer robusta och livskraftiga. Vidare bidrar investeraravdraget till att den skattemässiga behandlingen av investeringar som finansieras med eget respektive lånat kapital jämnas ut och sänker småföretagens kapitalkostnader.

Förslag om att ytterligare tjänster ska föras in i systemet med skattereduktion för RUT- och ROT-arbeten har avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen sedan reglerna infördes. Utskottet anser att den nuvarande avgränsningen är väl avvägd och är därmed i dag inte berett att ställa sig bakom en utvidgning så att ytterligare tjänster förs in i systemet med skattereduktion för HUS-arbete. Det ska i sammanhanget understrykas att skattereduktionen är riktad till hushållen, och vad motionären efterfrågar är närmast en typ av företagsstöd.

Regler om omvänd skattskyldighet har införts i mervärdesskattelagen för att motverka undandragandet av mervärdesskatt inom byggsektorn. Reglerna trädde i kraft den 1 juli 2007. Något byggentreprenadavdrag infördes inte. I proposition 2005/06:130 anförde den dåvarande regeringen att remissinstanserna ifrågasatte byggentreprenadavdragets effektivitet när det gäller att stävja skatteundandragande och att regeringen med hänsyn till detta inte var beredd att lämna något förslag till lagstiftning om ett byggentreprenadavdrag. Skatteverket har utvärderat de nya reglerna om omvänd skattskyldighet. Utifrån det som framkommit i Skatteverkets kontrollinsatser kan det konstateras att bestämmelserna slår effektivt mot enskilda undandraganden inom tillämpningsområdet. När det är fråga om organiserade undandraganden är bilden av effektiviteten en något annan och det är osäkert om reglerna motverkar skatteundandragande i dessa fall.

Utskottet anser att de ändringar av skattereglerna för företagande och investeringar som har genomförts sedan regeringsskiftet 2006 visar på ett målmedvetet förändringsarbete som syftar till att ge människor goda förutsättningar för att starta och utveckla företag som kan bidra till en varaktigt hög sysselsättning. Internationella jämförelser visar att det svenska företagsklimatet är bland det bästa i världen. Företagens villkor ska även fortsättningsvis förbättras genom en företagsvänlig skattepolitik, regelförenkling, minskad administrativ börda, satsningar på utbildning, forskning, innovation, teknikutveckling och infrastruktur samt förbättringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Stärkt konkurrenskraft handlar därför om att säkerställa och utveckla Sveriges starka sidor samt att värna ett dynamiskt näringsliv i hela landet. En strategisk del av arbetet med att förbättra skattevillkoren för företagande utförs av Företagsskattekommittén (dir. 2011:1) som ska se över beskattningen så att företagande, investeringar och sysselsättning gynnas. Kommitténs uppdrag är också att göra villkoren för finansiering med eget kapital och lån mer lika. Företagsskattekommitténs slutbetänkande ska redovisas senast den 16 juni 2014 (dir. 2012:115).

För att främja entreprenörskap och jobbskapande investeringar i snabbväxande företag har regeringen i proposition 2013/14:1 meddelat att man har för avsikt att låta utreda skattereglerna för finansiella instrument, t.ex. optioner och andra aktierelaterade incitament, som företagen ger till nyckelpersoner som en del av sin ägarstyrning. Utskottet delar regeringens bedömning att dessa regler bör utredas.

Regeringen har under de senaste åren arbetat med att begränsa möjligheterna till avancerad skatteplanering och skatteflykt. Det pågår ett omfattande arbete med omförhandling av skatteavtalen för att få in bestämmelser om informationsutbyte i Sveriges skatteavtal med andra länder. Regeringen har vidare infört flera begränsningar av möjligheterna för företag inom en intressegemenskap att göra ränteavdrag. Sverige deltar aktivt i EU:s arbete med att stärka åtgärder mot aggressiv skatteplanering. Likaså har Sverige engagerat sig i OECD:s och G20-ländernas BEPS-projektet som bl.a. syftar till att förhindra dubbel icke-beskattning.

Utskottet kan konstatera att flera av de frågor om villkoren för investeringar, sparande och företagens kapitalförsörjning som har tagits upp i motionerna gäller, eller har anknytning till, reformer som redan har införts eller till det arbete som pågår eller planeras. Riksdagen bör därför inte överväga något tillkännagivande till regeringen i dessa hänseenden. De grundläggande krav som bör beaktas i skattepolitiken och i skattelagstiftningen är väl tillgodosedda genom de riktlinjer för skattepolitiken som utskottet redovisat ovan. Det finns därför inte heller anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen om skattesystemets allmänna utformning. Utskottet vill också påminna om de regler som redan finns för att underlätta för nyföretagande och för att ge positiva effekter på risktagandet hos enskilda näringsidkare. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden som har behandlats i detta avsnitt.

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om en översyn av fåmansföretagens skatteregler, ökade möjligheter till investeringar och beskattning av carried interest.

Jämför reservation 4 (V) och särskilt yttrande 2 (V).

Gällande rätt

Utdelningar och kapitalvinster till delägare i ett fåmansföretag beskattas enligt särskilda regler, som brukar kallas 3:12-reglerna. Dessa finns i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Reglerna kom till vid 1990 års skattereform med syftet att förvärvsinkomster ska beskattas ungefär lika oavsett om de kommer från ett lönearbete eller från arbetsinsatser i ett eget företag. Ett typiskt fåmansföretag är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening där fyra eller färre delägare har mer än hälften av rösterna. Om en av delägarna har den verkliga bestämmanderätten över en oberoende verksamhetsgren räknas bolaget eller föreningen som ett fåmansföretag även om det första villkoret inte är uppfyllt. Vid bedömningen av hur många personer som äger del i företaget ska personer som ingår i samma krets av närstående anses som en person. De 3:12-reglerna om utdelning och kapitalvinst gäller enbart personer med kvalificerade andelar i fåmansföretaget. En andel är kvalificerad om delägaren eller någon närstående till denne har varit verksam (aktiv) i betydande omfattning i företaget under beskattningsåret eller något av de fem föregående åren. En delägare eller en närstående till denne anses vara verksam i betydande omfattning om hans eller hennes arbetsinsatser har stor betydelse för vinstgenereringen i företaget. Det är den ekonomiska betydelsen av arbetsinsatsen som är avgörande, inte delägarens formella ställning. Som närstående räknas maka eller make, föräldrar, far- och morföräldrar, barn, barnbarn osv. samt deras respektive maka eller make, syskon och deras makar, barn, barnbarn samt dödsbo som någon i närstående kretsen är delägare i. Om en verksam delägare tar ut lön från sitt eget företag beskattas den delägaren på vanligt sätt och beläggs med arbetsgivaravgifter. De särskilda reglerna gäller inte löneuttag utan tar sikte på belopp som ägaren lyfter som utdelning eller tillgodogör sig som kapitalvinst vid försäljning av aktier i fåmansföretaget. Om de särskilda reglerna inte fanns skulle utdelning och avyttringar beskattas som inkomst av kapital. De s.k. 3:12-reglerna medför att den del av bolagets inkomster som ägaren tillgodogör sig som utdelning eller kapitalvinst i stället fördelas mellan inkomstslagen tjänst och kapital. När delägaren lyfter utdelningar från företaget eller säljer andelar i bolaget ska alltså utdelning respektive kapitalvinst delas upp i en tjänsteinkomstbeskattad del och en kapitalinkomstbeskattad del. De ovan nämnda 3:12-reglerna används för att bestämma hur mycket av en utdelning från företaget eller en kapitalvinst från sålda andelar som ska tas upp till progressiv beskattning i inkomstslaget tjänst och hur stor del som ska tas upp till proportionell beskattning i inkomstslaget kapital. Upp till en viss nivå (ett schablonmässigt beräknat gränsbelopp) som bestäms med hänsyn till storleken av det insatta kapitalet och utbetalda löner alternativt enligt den s.k. förenklingsregeln beskattas utdelning och verksamma delägares kapitalvinst vid försäljning av aktier i företag med skattesatsen 20 procent. Utdelning och kapitalvinst över gränsbeloppet tas upp i inkomstslaget tjänst.

Ändringar i reglerna fr.o.m. den 1 januari 2006

Genom en reformering av reglerna som trädde i kraft den 1 januari 2006 utvidgades det utrymme som kan tas ut som kapitalbeskattad inkomst. Det infördes också en schablonregel, den s.k. förenklingsregeln, främst med tanke på företagare som har ett litet kapital och ett fåtal anställda, t.ex. nystartade företag. I stället för att beräkna utrymme för kapitalbeskattning enligt de ordinarie mer komplicerade reglerna tilläts en ägare av en kvalificerad andel att använda ett belopp motsvarande 1,5 inkomstbasbelopp som gränsbelopp, dvs. det utrymme som anger hur mycket det är möjligt att ta ut ur bolaget till endast 20 procents kapitalinkomstskatt. Schablonbeloppet har därefter höjts vid tre tillfällen. Syftet med höjningarna av schablonbeloppet har varit att stimulera nyföretagande och förenkla för företagare som har ett litet kapital och ett fåtal anställda. Andra förändringar som har införts under senare tid gäller det löneuttagskrav som tillämpas för att nivån på företagets löneutbetalningar ska få räknas verksamma delägare till godo vid beräkningen av hur mycket som ska kapitalinkomstbeskattas hos ägaren. Löneuttagskravet hade av många företagare upplevts som alltför högt. Kritiken gick bl.a. ut på att höga löneuttag riskerar att leda till likviditetsproblem och att ett högt lönekrav leder till svårigheter för medarbetarägda konsultföretag. Vidare var det svårt för företagare som arbetar deltid att utnyttja löneunderlagsregeln. Det maximala löneuttagskravet sänktes den 1 januari 2009 från 15 till 10 inkomstbasbelopp. Från och med samma tidpunkt gäller även enklare regler för beräkning av gränsbelopp och att rätten till årets gränsbelopp inte går förlorad efter förvärv genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt.

I 57 kap. 22 § IL finns en takregel för hur mycket som ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Denna s.k. 100-basbeloppsregel innebär att en kapitalvinst inte ska tas upp som inkomst av tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående under avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 inkomstbasbelopp (5 690 000 kronor vid kapitalvinst 2014). Kapitalvinst härutöver beskattas utan kvotering till 30 procent i inkomstslaget kapital. Dessa regler infördes den 1 januari 2006. Från och med den 1 januari 2012 finns det även en takregel för beskattning av utdelning i inkomstslaget tjänst som reglerar till vilken del utdelning under ett och samma beskattningsår ska beskattas som inkomst av tjänst. Regeln innebär att utdelning inte ska tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående, som ingår i samma närståendekrets, under beskattningsåret sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp utdelning med högre belopp än som motsvarar 90 inkomstbasbelopp från ett företag. Den del av utdelningen som överstiger gränsbeloppet och takbeloppet ska beskattas på samma sätt som gäller för kapitalvinstbeskattningen, dvs. till 30 procent i inkomstslaget kapital.

Ändring av reglerna fr.o.m. den 1 januari 2014

Ytterligare en skärpning av 3:12-reglerna infördes fr.o.m. den 1 januari 2014 till följd av att utformningen av löneunderlagsregeln har medfört att delägare i personalintensiva fåmansföretag trots relativt låga löneuttag har kunnat ta ut en stor andel av resultatet som lågt beskattad utdelning. Dessutom har kombinationen av en förmånlig löneunderlagsregel och bestämmelsen i 57 kap. 3 § IL, som inneburit att även företag med många verksamma delägare faller in under 3:12-reglerna, gjort att ersättningen för risk och avkastningen på insatt kapital inte stod i proportion till den avkastning som kunde erhållas i form av kapitalbeskattad utdelning. Reglernas utformning medförde därför att verksamma delägare i stora fåmansföretag med många anställda kunde tillgodoräkna sig mycket stora lönebaserade utrymmen.

Skärpningen i de 3:12-reglerna innebar att det infördes ett kapitalandelskrav om 4 procent, vilket innebär att löneunderlagsregeln bara får tillämpas av delägare som äger en viss minsta andel av kapitalet i företaget. Det lönebaserade utrymmet begränsades också till att per år uppgå till högst 50 gånger den egna eller närståendes kontanta ersättning samtidigt som det höjdes från 25 till 50 procent av underlaget. En sänkning av löneuttagskravet till 9,6 inkomstbasbelopp infördes. Vidare infördes en definition av dotterföretag. Slutligen höjdes den positiva räntefördelningsräntan.

Carried interest

Begreppet carried interest förekommer internationellt i private equity-sammanhang och syftar på en särskild form av ersättning/utdelning som utgår till exempelvis delägare i riskkapitalbolag och anställda i det rådgivningsbolag som verkar i en riskkapitalstruktur och arbetar med de portföljbolag som ingår i riskkapitalfonden.

Enligt huvudreglerna i svensk skattelagstiftning ska ränteinkomster, utdelningar på aktier och avkastning på investerat kapital beskattas som kapitalinkomster. Löner och förmåner som erhålls på grund av anställning ska beskattas som tjänsteinkomster.

Det finns i dag ingen regel i svensk skatterätt som uttryckligen anger hur erhållen carried interest ska beskattas. Denna fråga är dock föremål för ett antal processer i förvaltningsdomstolarna. Frågan om beskattning av carried interest bereds också inom Finansdepartementet och regeringen följer den noga.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk361 av Penilla Gunther (KD) föreslås att femårsregeln i 3:12-reglerna bör ses över för ökade möjligheter till investeringar i nya företag.

I motion 2013/14:Sk315 av Mats Pertoft (MP) anförs att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till 3:12-regler i stället för den begränsning av ägarmöjligheterna i 3:12-bolagen som infördes den 1 januari 2014. Dessa begränsningar har inte löst problemet med överutnyttjande utan kommer snarare att resultera i än mer avancerade skatteupplägg och skatteutnyttjande. Frågan om ändrade 3:12-regler borde från början ha skickats till Företagsskattekommittén och där grundligt utretts. Företagsskattekommittén måste ges i uppdrag att utreda skatteplanering genom 3:12-reglerna samt föreslå nödvändiga ändringar. Regeringen bör därefter återkomma med ett nytt förslag till 3:12-regler som inte slår undan benen för dessa företag men som samtidigt begränsar möjligheterna till skatteplanering.

I kommittémotion 2013/14:Sk225 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 anförs att behovet av en utvärdering av 3:12-reglerna är stort och att en grundlig utvärdering bör göras. Frågor om t.ex. definitionen av ett fåmansbolag och ett aktivitetskrav på ägarnivå bör belysas. Vidare bör lagstiftaren klargöra att carried interest ska beskattas som inkomst av tjänst och att arbetsgivaravgifter ska betalas av arbetsgivaren för dessa ersättningar för utfört arbete.

Utskottets ställningstagande

De särskilda skatteregler som finns till ägare av fåmansföretag har, som framgår ovan, reviderats i flera omgångar under senare år. Ändringarna har resulterat i betydande förbättringar och vissa förenklingar. Även sänkningen av bolagsskattesatsen, nu senast fr.o.m. den 1 januari 2013 med 4,3 procent, och förbättrade villkor för att starta, driva och utveckla företag har givetvis kommit även fåmansföretagen till del. Åtgärder har också vidtagits för att motverka avancerad skatteplanering. Riksdagen har de senaste åren skärpt 3:12-reglerna – nu senast den 1 januari 2014 då det bl.a. infördes ett kapitalandelskrav om 4 procent.

Utskottet tillstyrkte dessa ändringar och instämde i regeringens ståndpunkt att det var nödvändigt att skyndsamt begränsa möjligheterna till ett överutnyttjande av 3:12-regelverket för att bibehålla förtroendet för skattesystemet och se till att 3:12-reglernas legitimitet inte undergrävs. Samtidigt föreslog utskottet till riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen noga bör följa utvecklingen av de nya bestämmelserna och vid behov skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som ytterligare justerar regelverket. Riksdagen följde utskottets förslag.

De särskilda reglerna för fåmansföretag är av stor vikt för företagande och investeringar i Sverige. Utskottet vill därför än en gång understryka vikten av regeringen följer upp och återrapporterar om effekterna av de senaste ändringarna i 3:12-regelverket.

Utskottet anser också att det inte heller kan uteslutas att det finns ett behov av fler ändringar och en större översyn av 3:12-regelverket för att komma fram till förslag om hur överutnyttjandet av inkomstomvandlingen ska förhindras, bl.a. med utgångspunkt i ESO-rapporten Income Shifting in Sweden – An empirical evaluation of the 3:12-rules, samtidigt som reglerna ska värnar gynnsamma villkor för företagande och risktagande. Detta för att ytterligare stärka förutsättningar för ett gynnsamt företagsklimat och ett dynamiskt näringsliv i Sverige.

Många fåmansföretag står inför generationsskiften. För att möjliggöra att upparbetade värden i befintliga företag med tillväxtpotential tillvaratas är det viktigt att det finns goda förutsättningar för generationsskiften. Det är dock viktigt att överlåtelser av kvalificerade andelar i fåmansföretag i möjligaste mån beskattas på ett likformigt sätt oavsett om överlåtelsen sker inom eller utom familjen. Regeringen har i budgetpropositionen (2012/13:1) aviserat att en utredning ska tillsättas.

Utskottet finner det nu inte motiverat att ställa sig bakom motionsförslagen om ytterligare förändringar av reglerna för fåmansföretag. Med hänvisning till pågående beredning i Regeringskansliet i fråga om beskattning av carried interest finner utskottet inte heller något skäl att ställa sig bakom det motionsförslaget.

Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Kapitalvinst vid fastighetsförsäljning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om en översyn av kapitalvinstbeskattningen vid försäljning av privatbostad och räntebeläggningen av uppskovsbelopp. Riksdagen avslår även motionsyrkanden om en översyn av reglerna om stämpelskatt.

Gällande rätt

En kapitalvinst som uppkommer vid försäljning, byte och liknande överlåtelser av en tillgång beskattas utan hänsyn till hur länge tillgången har innehafts. Den allmänna skattesatsen för kapitalvinster är 30 procent. Till följd av kvoteringsregler som anger hur stor del av vinsten som ska tas upp till beskattning blir den faktiska beskattningen lägre för vissa slag av tillgångar. När det gäller fysiska personers avyttringar av privatbostadsfastigheter medför kvoteringen att 22 procent av kapitalvinsten beskattas. Av kapitalförlusten vid avyttring av en privatbostadsfastighet ska 50 procent dras av (45 kap. 33 § inkomstskattelagen [1999:1229], förkortad IL).

Vid avyttring av en fastighet beräknas kapitalvinsten som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången (försäljningspriset) minskad med utgifterna för avyttringen (försäljningsutgifterna) och omkostnadsbeloppet. Är den sålda fastigheten en ersättningsbostad ska vinsten vid kapitalvinstberäkningen ökas med erhållet uppskovsbelopp. Som ersättning eller försäljningspris räknas det pris som avtalats mellan säljare och köpare. Utgifter för avyttringen ska avräknas från ersättningen och inte inräknas i omkostnadsbeloppet (44 kap. 13 § IL). Som försäljningsutgifter räknas mäklarutgifter och annan försäljningsprovision, advokatutgifter, utgifter för värdering av fastigheten och andra utgifter som säljaren har haft för försäljningen. De principer för kapitalvinstbeskattning av fastigheter som beskrivits ovan gäller också för bostadsrätter. Icke yrkesmässig avyttring av bostadsrätter beskattas alltså i kapital medan yrkesmässig avyttring beskattas i näringsverksamhet.

För vinster från fysiska personers avyttringar av permanentbostad i småhus och äkta bostadsrätter, dvs. i princip bostäder där avyttringen beskattas med 22 procents kapitalvinstskatt, kan uppskov med vinstbeskattningen medges om den avyttrade bostaden (ursprungsbostaden) ersätts med en annan bostad (ersättningsbostaden) inom en viss tid från avyttringen. Som villkor gällde tidigare att både ursprungsbostaden och ersättningsbostaden skulle ligga i Sverige. Genom en lagändring hösten 2006 utvidgades uppskovsmöjligheten till att också avse bostäder som ligger i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De nya bestämmelserna gäller för avyttringar fr.o.m. den 1 februari 2007, men får på begäran av den skattskyldige tillämpas även på avyttringar som har skett under tiden den 1 januari 2006–31 januari 2007. Samtidigt anpassades systemet för att göra det möjligt för Skatteverket att följa upp att obeskattade vinster på ersättningsfastigheter i utlandet återförs till beskattning i Sverige.

I samband med att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades fr.o.m. 2008 och ersattes med en kommunal fastighetsavgift, höjdes kapitalvinstskatten för privatbostäder från 20 till 22 procent av vinsten. Möjligheten att skjuta upp beskattningen av kapitalvinsten genom uppskov kvarstod men nya uppskovsbelopp begränsades till högst 1,6 miljoner kronor. Vidare ändrades beräkningen av uppskovsbeloppets storlek när ersättningsbostaden var billigare. Möjligheten till fortsatt uppskov när en bostad övergår genom arv, testamente, gåva och bodelning slopades med undantag för vissa övergångar inom familjen.

Som en del i finansieringen av den nyss nämnda omläggningen av bostadsbeskattningen har uppskovsbeloppen räntebelagts fr.o.m. 2009 års taxering genom att den som har fått uppskov ska ta upp en schablonintäkt i inkomstslaget kapital. Schablonintäkten beräknas till 1,67 procent av det uppskovsbelopp som finns vid ingången av inkomståret. Skatten är sedan 30 procent av schablonintäkten. Skatten motsvarar därmed ca 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Vidare sänktes taket för uppskovsbeloppet från 1,6 miljoner kronor till ett tak om 1,45 miljoner kronor för avyttringar som sker den 1 januari 2010 eller senare.

Kostnaden för lagfart varierar beroende på om man har köpt, ärvt eller fått en fastighet i gåva. Vid gåva och arv utgår normalt ingen stämpelskatt. Däremot betalas en expeditionsavgift på 825 kronor. Är det exempelvis flera olika förvärvare eller servitut på flera olika fastigheter innebär det flera expeditionsavgifter. Expeditionsavgiften är tänkt att täcka kostnaden för handläggningen. Vid köp av fast egendom och tomträtter samt vid beviljande av inteckningar betalas, utöver expeditionsavgiften, en stämpelskatt. Skatten beräknas på det högsta egendomsvärdet (köpesumman alternativt taxeringsvärdet). För privatpersoner och bostadsrättsföreningar är stämpelskatten för lagfart och inskrivning av tomträtt 1,5 procent (lägsta kostnad är 50 kronor) och för juridiska personer (aktiebolag, föreningar m.fl.) 4,25 procent. Stämpelskatten på inteckningar i fast egendom eller tomträtt är 2 procent av det intecknade beloppet.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk265 av Jan Ericson (M) föreslås en översyn av stämpelskatterna vid fastighetsköp och belåning av fastigheter. Lagfartsavgiften bör ges en rimlig proportion i förhållande till den administration hanteringen faktiskt medför.

I motion 2013/14:Sk397 av Camilla Waltersson Grönvall (M) anförs att regeringen bör se över den gällande lagstiftningen för kapitalvinstbeskattning av bostäder i syfte att åstadkomma en likvärdig behandling. Vid försäljning av bostad får vid kapitalvinstuträkning avdrag göras för försäljningsomkostnad (mäklararvode m.m.) men även för kostnader man har haft för ny-, till- och ombyggnad under vissa givna förutsättningar. Skatteverkets granskningar visar att det begås många misstag när det gäller att göra rätt avdrag. Det finns därför ett klart behov av förenkling och en tydligare lagstiftning inom detta område.

I motion 2013/14:Sk418 av Isabella Jernbeck (M) framför att dagens utformning av stämpelskatten är orimlig och att den bör ersättas med ett system som håller en fast nivå enligt den kostnad som den faktiska hanteringen medför. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna som sin mening att regeringen bör se över möjligheten till ändringar i utformningen av stämpelskatten.

I motion 2013/14:Sk427 av Anti Avsan och Isabella Jernbeck (båda M) yrkandena 1 och 2 föreslås att regeringen bör överväga en översyn av reglerna om beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av en permanentbostad. Riksdagen bör ge regeringen till känna som sin mening att försöka identifiera vilka negativa konsekvenser som den nuvarande eviga reavinstbeskattningen medför samt se över hur beskattningen skulle kunna utformas.

I motion 2013/14:Sk213 av Barbro Westerholm (FP) anförs att den s.k. flyttskatten – reavinstskatten – är ett hinder för dem som i dag kan tänka sig att flytta till en annan typ av boende. För att öka rörligheten, mångfalden och valfriheten i Sverige bör regeringen komma med ett förslag på att slopa alternativt kraftigt begränsa de skatter som är kopplade till ett byte av bostad.

I motion 2013/14:Sk330 av Nina Lundström (FP) anförs att en sänkning av reavinstbeskattningen vid försäljning av bostaden bör analyseras i syfte att utröna dess påverkan på flyttkedjor samt som komponent för att minska skuldsättningen. Reavinstbeskattningens påverkan på bostadsmarknadens flyttkedjor bör utredas både ur ett nationellt perspektiv och ett EU-perspektiv.

I motion 2013/14:Sk364 av Ola Johansson (C) anförs att man bör se över möjligheterna till en förändrad reavinstbeskattning vid försäljning av privatbostäder och bostadsrätter i syfte att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Det behövs en fortsatt reformering av fastighetsbeskattningen för att skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad.

I motion 2013/14:Sk436 av Stefan Svanström (KD) föreslås att regeringen bör utreda effekterna av reavinstskatten och uppskovsräntan vad avser rörligheten på bostadsmarknaden samt föreslå åtgärder som minskar inlåsningseffekten.

I motion 2013/14:Sk258 av Hillevi Larsson (S) anförs det bör göras en översyn av den extra skatt på uppskjuten reavinst som infördes fr.o.m. 2008, den s.k. uppskovsskatten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden. Utskottet framhöll då att det var en viktig utgångspunkt för omläggningen av bostadsbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 2008 att reformen fullt ut skulle finansieras inom bostadssektorn och vara statsfinansiellt neutral jämfört med skatteintäkterna från småhus och bostadsdelen i flerbostadshus inkomståret 2007. Drygt 4 miljarder kronor av omläggningen finansierades genom höjd kapitalvinstskatt och ändrade uppskovsregler, bl.a. räntebeläggningen av utestående uppskovsbelopp. Vid 2011 års taxering sänktes taket till 1 450 000 kronor för avyttringar som äger rum fr.o.m. den 1 januari 2010. Utskottet anser inte att det nu är möjligt att överväga sådana ändringar i regelsystemet som skulle ändra förutsättningarna för finansieringen av den beslutade reformeringen av boendebeskattningen.

Den 1 mars 2012 gav regeringen Skatteverket i uppdrag att utreda möjligheterna till förenklad beskattning och service vid avyttring av vissa privatbostäder (Fi 2012/1017). Skatteverket redovisade den 17 december 2012 sin utredning till Finansdepartementet i promemorian Förenklad beskattning och förbättrad service vid försäljning av privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter. Skatteverket har i sin utredning föreslagit ett flertal ändringar avseende kapitalvinstbeskattningen av privatbostäder. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottet anser att resultatet av regeringens beredning ska avvaktas och avstyrker därför motionerna om förändrad kapitalvinstbeskattning. Utskottet finner det inte heller för närvarande motiverat med en översyn av stämpelskatten.

Utskottet avstyrker samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Fastighetsskatt på elproduktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om en reformerad fastighetsbeskattning för elproduktionsenheter.

Jämför reservation 5 (MP).

Gällande rätt

I Sverige tas skatter och avgifter ut vid produktion av el. Alla elproduktionsanläggningar belastas med en generell industriell fastighetsskatt. En industrienhet är en byggnad avsedd för industriell verksamhet och tillhörande tomtmark. Statlig fastighetsskatt ska betalas för fastigheter som inte innehåller bostäder och som vid fastighetstaxeringen bl.a. betecknas som industrienhet eller elproduktionsenhet. Statlig fastighetsskatt betalas på taxeringsvärdet (75 procent av marknadsvärdet). Elproduktionsenheter delas in i två huvudgrupper som har olika hög fastighetsskatt: vattenkraftverk och värmekraftverk. Andra kraftverk än vattenkraftverk hänförs vid fastighetstaxeringen till huvudgruppen värmekraftverk. Dessa är kraftvärmeverk, kondenskraftverk, kärnkraftverk och vindkraftverk. Fastighetsskatten på vattenkraftverk höjdes den 1 januari 2008 från 1,2 procent till 1,7 procent. Tillsammans med den tillfälliga höjningen av skatten med 0,5 procent under taxeringsåren 2007 till 2011 uppgick fastighetsskatten på vattenkraft till totalt 2,2 procent 2010. Från 2011 uppgår fastighetsskatten till 2,8 procent, dvs. den tillfälliga skatten permanentades och en ytterligare höjning gjordes med 0,6 procent. Inga förändringar är beslutade för deklarationen 2013 och framåt. Fastighetsskatten på vindkraftverk sänktes från 0,5 procent till 0,2 procent fr.o.m. den 1 januari 2007. För övriga elproduktionsanläggningar är fastighetsskatten oförändrad, dvs. 0,5 procent av taxeringsvärdet för fastigheten.

Motionerna

I motionerna 2013/14:Sk432 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M), 2013/14:Sk368 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C), 2013/14:Sk395 av Emil Källström (C) och 2013/14:Sk407 av Per Åsling (C) framförs att det bör göras en översyn av fastighetsbeskattningen av näringsfastigheter för vattenkraft och annan elproduktion. De kommuner som härbärgerar vattenkraft, vindkraft och andra elproduktionsanläggningar baserade på förnybar energi ska kompenseras för intrång i miljön. I första hand bör detta ske genom en reformerad fastighetsbeskattning och fastighetsskatten bör tillfalla de berörda regionerna.

I motion 2013/14:Sk353 av Katarina Brännström (M) anförs att syftet med många klimatskatter är att de som förorenar mest ska betala mer än de som inte gör det. Huvuddelen av svensk elanvändning kommer från vattenkraft och kärnkraft, som har de högsta skatterna. Vattenkraften är den renaste elen och ger inga miljöutsläpp. Kärnkraften har den högsta beskattningen av alla elproduktionsslag, vilket inte motiveras av miljö- eller klimatskäl och inte heller grundas på produktionsstorlek. Den kan vara rimligt att varje energislag betalar sin skatt men det är inte rimligt att skillnaderna är så stora. En översyn gällande en jämnare beskattning på den mer miljövänliga energin bör göras.

I motion 2013/14:Sk230 av Phia Andersson (S) anförs att en utvärdering bör göras av den kostnadsökning det innebar för småföretagare som driver småskalig vattenkraft att det 2010 infördes en höjd skatt för vattenkraftsproducenter. Åtgärder behöver vidtas för att underlätta produktionen av miljövänlig el i stället för försvåra densamma.

I kommittémotion 2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 4 anförs att utbyggnaden av vindkraften medför en hel del kostnader för kommunerna. Vindkraftverken betalar en årlig fastighetsskatt till statskassan för elproduktionsanläggning. Kommunerna får ingen del av detta. Motionärerna anser att fastighetsskatten för vindkraft ska tillfalla de kommuner där vindkraftverken är lokaliserade.

I motion 2013/14:Sk390 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD) föreslås att fastighetsskatten för småskalig vattenkraft bör sänkas till samma nivå som andra elproducenter för att stimulera investeringsviljan och tillkomsten av förnyelsebar energi.

I motion 2013/14:Sk392 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD) föreslås att fastighetsskatten på vindkraft bör justeras så att den motsvarar skatteuttag per energienhet för andra kraftslag.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om s.k. bygdemedel eller andra former av återföring av medel från vind- eller vattenkraftsproduktion har behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Erfarenheter från Norge och Kanada av viss återföring av vattenkraftsmedel till de regioner där vattenkraften produceras har redovisats i näringsutskottets betänkande 2007/08:NU2. Riksdagen har återkommande och senast i december 2013 (bet. 2013/14:NU2) avstyrkt motionsyrkanden om detta med motiveringen att de nuvarande principerna för statens budgethantering ska gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade på naturresurser inte ska kopplas till statliga utgifter i samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget skulle leda till vad näringsutskottet har betecknat som en svårgenomtränglig statlig budgethantering. Skatteutskottet instämmer i näringsutskottets bedömning och tillägger att den kommunala fastighetsavgiften på bostäder innebär att kommunerna har fått tillgång till en ny intäktskälla. Det finns ingen anledning att överväga att föra in nya fastighetstyper i systemet med kommunal fastighetsavgift.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vindkraftsutbyggnaden behandlas på olika sätt i budgetarbetet, bl.a. genom de stödsystem som finns och genom att skapa planmässiga förutsättningar för utbyggnad.

I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utg.omr. 21 s. 40) konstaterar regeringen bl.a. att vindkraft ofta byggs ut i glest befolkade landsbygdsområden och därför kan bli ett betydelsefullt bidrag till den lokala ekonomin, exempelvis genom nya arbetstillfällen och en mer differentierad ekonomi. För att främja utbyggnaden av vindkraft har regeringen avsatt medel för marknadsintroduktion av vindkraft.

När det gäller uttaget av fastighetsskatt för vattenkraftverk utgår utskottet från att regeringen följer upp hur förändringen kan komma att påverka elavtalen för den elintensiva basindustrin. Därmed avstyrker utskottet motionerna.

Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om att vindkraftskooperativ inte ska uttagsbeskattas för medlemmars uttag av el till underpris för privat förbrukning.

Jämför reservation 6 (S, MP, V).

Gällande rätt

I 22 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, finns bestämmelser om beskattning vid uttag av en tillgång eller en tjänst ur näringsverksamheten. Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från näringsverksamheten för privat bruk eller för överföring till en annan näringsverksamhet (22 kap. 2 § IL). Med uttag avses bl.a. också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat (22 kap. 3 § IL). Uttag av en tillgång eller en tjänst ska behandlas som om den avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Det är detta som kallas uttagsbeskattning (22 kap. 7 § IL). Beskattning av uttag är inte begränsad till någon särskild företagsform eller typ av verksamhet.

Regler som innebär undantag från uttagsbeskattning har införts för att vissa företagsombildningar som sker inom EU inte ska motverkas av skatteregler. Det är då inte fråga om definitiva skattelättnader, utan avsikten är att ombildningen inte ska utlösa en omedelbar beskattning när en näringsverksamhet fortsätter i en annan verksamhet.

Fastighetsskatten för vindkraftverk är reducerad till 0,2 procent av taxeringsvärdet i jämförelse med annan elproduktion som beskattas med 0,5 procent av taxeringsvärdet. Undantaget är vattenkraft där fastighetsskatt tas ut med 2,8 procent av taxeringsvärdet.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen 2013 beslutades om nya taxeringsvärden som gäller från den 1 januari 2013.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk303 av Louise Malmström och Johan Löfstrand (båda S) begärs en översyn med anledning av att vindkraftsföreningar uttagsbeskattas för den del av elproduktionen som medlemmarna tillgodogör sig under marknadspris.

I kommittémotion 2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 5 anförs att i och med Skatteverkets tolkning av lagstiftningen har utvecklingen av den kooperativt ägda vindkraften i Sverige avtagit. El från vindkraftskooperativen bör betraktas som ett marknadspris och alltså inte omfattas av uttagsskatt, eller så bör uttagsskattens negativa effekter för vindkraftskooperativ neutraliseras.

I kommittémotion 2013/14:N222 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 4 anförs att den nuvarande modellen för beskattning av vindkraftskooperativ är skadlig för vindkraftsutbyggnaden. Vindkraftskooperativen ska uttagsbeskattas utifrån sina verkliga kostnader.

Utskottets ställningstagande

Uttagsbeskattning har funnits i svensk rätt sedan länge och är ett nödvändigt inslag i skattesystemet för att upprätthålla systemets grundläggande funktion att finansiera det allmännas åtaganden och välfärden. Utan uttagsbeskattning skulle ägare till företag kunna ta ut hela eller delar av värdet av det egna företagets produktion för sin privata konsumtion och därigenom undvika beskattning av företagets inkomster. Juridiska personer dubbelbeskattas i ekonomisk mening genom att inkomsterna först beskattas i den juridiska personen med 22 procents bolagsskatt och hos ägaren som beskattas för utdelning med 30 procent eller den lägre skattesats som gäller för utdelning av onoterade andelar (25 procent) och utdelning upp till viss nivå i fåmansbolag (20 procent). Kooperativa föreningar är till skillnad från andra juridiska personer enkelbeskattade. I en konsumentkooperativ verksamhet blir skattebelastningen ungefär hälften av skattebelastningen för andra företagsformer. En slopad uttagsbeskattning av en förening för medlemmarnas privata elförbrukning skulle öppna en möjlighet till inkomstskattefrihet för elproduktion som drivs i form av en kooperativ förening. Detta skulle innebära ett långtgående avsteg från det neutralitets- och likformighetstänkande som har varit utgångspunkten för skattereformen. Det skulle dessutom ur ett EU-perspektiv bli problematiskt från statsstödssynpunkt. Undantag från uttagsbeskattning är av denna anledning inte en framkomlig väg i den mån vindkraftsproducerad el ska ges ytterligare samhälleligt stöd utöver det som redan ges för framställning av förnybar energi via systemet med elcertifikat.

Utskottet har tidigare uppmärksammat den komplexa prisbilden för el. Marknadspriset på el varierar starkt under året, och det pris som elkonsumenterna betalar är beroende av individuella avtal med leverantörerna. Problemet med att vid uttagsbeskattning fastställa ett rimligt pris när förhållandena är sådana att något bestämt marknadspris inte kan fixeras uppmärksammades 1998 i samband med att nya skatteregler vid omstrukturering av företag antogs (prop. 1998/99:15 s. 293). Enligt motivuttalandet får man då nöja sig med en uppskattning av ett intervall inom vilket marknadspriset rimligen bör ligga. Vid uttagsbeskattning bör tillgången anses ha avyttrats till det lägsta pris som kan anses ligga i intervallet. Redan gällande rätt innehåller följaktligen riktlinjer för värderingen när ett bestämt marknadspris inte kan läggas till grund för uttagsbeskattningen. Det är en fråga för rättstillämpningen att avgöra hur priset ska bestämmas utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Utskottet följer utvecklingen i rättspraxis och vill också nämna att Skatteverket har gått ut med viss information i frågan, senast i en skrivelse den 18 januari 2011.

Allmän fastighetstaxering av vattenkraftverk och andra elproduktionsenheter sker vart sjätte år och kan innebära såväl höjningar som sänkningar av taxeringsvärdena.

Därmed avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Tonnageskatt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om ett nytt tillkännagivande till regeringen om införande av tonnageskatt.

Jämför reservation 7 (S, SD, V).

Bakgrund

Den 1 oktober 2001 infördes ett nytt sjöfartsstöd som omfattar lastfartyg och passagerarfartyg i internationell trafik (prop. 2000/01:127, bet. 2001/02: TU3, rskr. 2001/02:2). Sjöfartsstödet ges till last- och passagerarfartyg i internationell trafik genom att arbetsgivarens skattekonto krediteras med ett belopp motsvarande skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjöinkomst. Skatteutgiften – dvs. samhällets stöd i form av skattelättnader som avviker från en likformig beskattning – beräknas för sjöfartsstödet uppgå till 1,51 miljarder kronor 2011. Syftet med sjöfartsstödet är att ge den svenska sjöfartsnäringen konkurrensvillkor som är likvärdiga med konkurrensvillkoren för andra EU-länders handelsflottor. Många länder har infört tonnageskatt, som innebär att inkomsten bestäms schablonmässigt med utgångspunkt från fartygets nettodräktighet. Tonnaget anses ge ett mått på fartygens lastkapacitet och därmed intjäningsförmåga. Motionsyrkanden om att införa tonnageskatt i Sverige avslogs fram till våren 2004 av riksdagen vid återkommande tillfällen. Skatteutskottet hänvisade till – förutom principerna bakom skattereformen – att befintligt rederistöd i form av statligt stöd redan lämnas till arbetsgivaren för att ge kompensation för kostnader för skatt och sociala avgifter. Mot bakgrund av att allt fler EU-länder har infört tonnageskatt beslutade riksdagen, i ett tillkännagivande till regeringen våren 2004, med anledning av motioner från företrädare för sex av riksdagens sju partier att det var angeläget att utreda frågan (bet. 2003/04:SkU21). Under hösten samma år tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett system med tonnageskatt. Utredaren lämnade i februari 2006 betänkandet Tonnageskatt (SOU 2006:20) med ett förslag på hur en tonnagebeskattning av fartyg skulle kunna genomföras. Förslaget remissbehandlades under våren 2006.

Under Finansdepartementets fortsatta beredning av utredningsförslaget aktualiserades vissa frågor som borde beredas vidare, bl.a. för att få en klarare bild av de offentligfinansiella effekterna av ett tonnageskattesystem. Våren 2007 togs frågan på nytt upp i skatteutskottet med anledning av motioner från den allmänna motionstiden 2006. Utskottet uttalade att det var olyckligt att beredningen hade dragit ut på tiden och betonade intresset av att frågan kunde få en snabb lösning (bet. 2006/07:SkU11). Riksdagen beslutade om ett nytt tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 2006/07:115). Utredningen om sjöfartens konkurrensförutsättningar lämnade sitt betänkande i oktober 2010 (SOU 2010:73).

Vid beredningen av Tonnageskatteutredningens betänkande Tonnageskatt (SOU 2006:20) framkom att både utredningens analys och de förslag som lagts fram på grundval av analysen var bristfälliga. Beslutsunderlaget liksom utredningens förslag bedömdes därför inte kunna ligga till grund för lagstiftning. Frågan om tonnageskatt måste analyseras i ett bredare perspektiv där även övriga stöd för sjöfarten beaktas. Avskrivningsreglerna har dessutom gjort att branschen har byggt upp stora latenta skatteskulder genom överavskrivningar på fartyg. Den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfarten får inte utformas så att andra branscher missgynnas. Även sjöfartens konkurrenssituation kan i detta sammanhang behöva belysas ytterligare.

Den 24 januari 2013 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen (dir. 2013:6). En särskild utredare ska analysera möjligheten att införa ett system med tonnageskatt i Sverige. I detta sammanhang ska utredaren även se över andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen. Regeringens målsättning är att Sverige, i ett internationellt perspektiv, ska ha en konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Utredaren ska lämna förslag till ett heltäckande system för tonnageskatt. Uppdraget ska ses mot bakgrund av den ökade internationella konkurrensen på sjöfartsområdet och att antalet svenskflaggade fartyg har minskat de senaste åren. Syftet är att öka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan.

Den svenska sjöfartsnäringen är i dag skattemässigt gynnad och erhåller ett omfattande sjöfartsstöd. Utredaren ska därför analysera frågan om tonnageskatt i ett bredare perspektiv och vid utformandet av förslagen beakta andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen och även i den utsträckning det befinns nödvändigt lämna förslag till ändringar av befintliga stöd för sjöfartsnäringen. En utgångspunkt bör vara att sjöfartsstödet i grunden ska vara oförändrat. Utredaren ska göra en konsekvensanalys och särskilt uppmärksamma vilken inverkan den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfartsnäringen har på andra branscher. Det är angeläget att en ny stödordning inte snedvrider konkurrensen inom transportsektorn eller andra branscher. Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 15 november 2014.

Motionerna

I motionerna 2013/14:Sk234 av Gustaf Hoffstedt (M), 2013/14:T352 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 4, 2013/14:T476 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Mattias Jonsson (båda S) yrkande 3 och i kommittémotion 2013/14:T517 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 45 påtalas vikten av att regeringens arbete med att införa en tonnageskatt genomförs mycket skyndsamt. Ett förslag om tonnageskatt bör läggas fram snarast.

I motion 2013/14:T217 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 7 föreslås att Utredningen om tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen även ska titta på hur den kan kombineras med en omställningsfond för klimat och miljö. För att lösa problemen med rederiers obeskattade reserver och latenta skatteskulder kan hela eller delar av den latenta skatteskulden placeras i en innovationsfond för forskning och utveckling om sjöfartens miljö- och klimatutveckling.

I kommittémotion 2013/14:T339 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 1 anförs att en avgörande förutsättning för den svenska sjöfartens framtid är att kunna konkurrera på likvärdiga villkor med länder i Europa. Tonnagebeskattning har redan utretts i tillräcklig omfattning och den nya utredningen riskerar att skjuta upp ett införande av beskattning till 2015–2016. Regeringen bör återkomma med ett förslag på tonnageskatt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis betona att det i riksdagen finns en samstämmig uppfattning om att det är angeläget att frågan om tonnageskatt snart får sin lösning. Utskottet har förståelse för att regeringen vid en beredning av en lagstiftning om tonnageskatt ytterligare behöver utreda närliggande frågor som har samband med rederinäringens arbetsförutsättningar, bl.a. hur det gällande sjöfartsstödet påverkas av en tonnageskatt. En annan fråga gäller hur den latenta skatteskulden för rederinäringen ska hanteras vid en övergång till tonnagebeskattning. Utskottet delar regeringens bedömning att det är nödvändigt att göra en analys men vill samtidigt betona att det är angeläget att arbetet kan slutföras skyndsamt. De berörda rederierna har ett berättigat behov av att snarast få besked om tonnageskattens närmare utformning.

Utskottet ser positivt på att regeringen den 24 januari 2013 tillsatte Utredningen om tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen (dir. 2013:6) som ska utreda förutsättningarna för att införa tonnageskatt i Sverige och även se över andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen. Utredaren, som bl.a. ska analysera möjligheten att införa ett system med tonnageskatt i Sverige, ska redovisa uppdraget senast den 15 november 2014. När det gäller den pågående utredningen anser utskottet att även möjligheten att koppla ihop övergången till en tonnageskatt med omställningsmöjligheter för klimat och miljö bör övervägas. Utskottet har även tidigare fört fram liknande önskemål och förutsätter därför att utredningen omfattar även dessa aspekter. Utskottet finner, med hänvisning till det anförda, i dagsläget inte något skäl att lämna ytterligare ett tillkännagivande i denna fråga och avstyrker därmed motionerna.

Boendebeskattning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om tillkännagivanden om ändringar i beskattningen av boendet.

Jämför reservationerna 8 (S, MP, V) och 9 (SD) samt särskilda yttrandena 3 (S) och 4 (V).

Bakgrund

Fastighetsavgift

Den statliga fastighetsskatten på småhus och bostadsdelen i hyreshus ersattes den 1 januari 2008 av en kommunal fastighetsavgift (prop. 2007/08: 27, bet. 2007/08:SkU10, rskr. 2007/08:90). För småhus bestämdes fastighetsavgiften till 6 000 kronor per värderingsenhet, dock högst 0,75 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften för bostadsdelen i hyreshus bestämdes till 1 200 kronor per bostadslägenhet, dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften ska årligen räknas upp med utvecklingen av inkomstbasbeloppet. Uttaget av kommunal fastighetsavgift har begränsats för pensionärer och personer som får sjuk- eller aktivitetsersättning (prop. 2007/08:156, bet. 2008/09:SkU3). Genom riksdagens beslut hösten 2009 (prop. 2009/10:33, bet. 2009/10:SkU15) utvidgades systemet med kommunal fastighetsavgift fr.o.m. den 1 januari 2010 så att det även omfattar fastigheter med småhus som saknar byggnadsvärde, dvs. hus för vilka värdet understiger 50 000 kronor, och tomtmark för småhus som är bebyggd med småhus på ofri grund, t.ex. bostadshus på en tomt som arrenderas. Utvidgningen finansieras genom att taket för uppskovsbelopp sänktes från 1,6 till 1,45 miljoner kronor den 1 januari 2010.

Underhållsfonder, periodiseringsfonder

Innehav av hyresbostäder utgör näringsverksamhet, vilket utöver fastighetsavgiften medför en löpande konventionell beskattning i form av skatt på näringsverksamheten. Medel som sparas eller sätts av för framtida underhåll beskattas med 22 procent. I det system för beskattning av näringsverksamhet som gällde före skattereformen 1990 fanns ett flertal möjligheter att bilda obeskattade reserver, och vissa näringsidkare hade möjlighet att på ett mer omfattande sätt skattemässigt jämna ut sina inkomster. Det system för beskattning av näringsverksamhet som infördes genom skattereformen byggde på sänkta skattesatser och marginalskatter med en generöst utformad allmän reserveringsmöjlighet, numera i form av periodiseringsfond, och kraftigt inskränkta reserveringsmöjligheter i övrigt. Vid beräkning av näringsverksamhet kan avdrag göras för avsättning till periodiseringsfond. Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag får göra avdrag med högst 30 procent av inkomsten. Juridiska personer får göra avdrag med högst 25 procent.

Bostadsbeskattningskommittén

I april 2012 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté med uppdrag att göra en översyn av beskattning av hyresrätter och vissa andra boendeformer (dir. 2012:32). Kommittén skulle se över beskattningen av bostäder som upplåts med hyresrätt, bostadsrätt i oäkta bostadsföretag eller kooperativ hyresrätt. Kommittén skulle bl.a. att lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt. Genom tilläggsdirektiv (dir. 2013:45) i maj 2013 förlängdes utredningstiden till den 15 januari 2014.

Kommittén, som antog namnet Bostadsbeskattningskommittén, lämnade sitt slutbetänkande i januari 2014 (SOU 2014:1). Kommitténs uppdrag har bestått av fem delar. Den första delen avser beskattningen av hyresbostäder, den andra beskattningen av delägare i oäkta bostadsföretag och den tredje beskattningen av kooperativa hyresrättsföreningar. Den fjärde delen avser reglerna om skattereduktion för ROT-arbete och den femte delen skattereglerna för privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden.

Kommitténs förslag innebär att den skattemässiga ställningen för hyresbostäder förbättras genom att den kommunala fastighetsavgiften avskaffas för bostäder som upplåts med hyresrätt. Detta gäller för hyresbostäder i hyreshusenheter som inte inrymmer eller är avsedda att inrymma bostad åt en delägare i hyreshuset om det är ett andelshus. Förslaget gäller dessutom för hyresbostäder i småhus och ägarlägenheter om byggnaden ingår i en näringsfastighet. Som villkor för avgiftsfriheten gäller dock för samtliga byggnader att hyresbostaden upplåts eller avses upplåtas med hyresrätt för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad och inte ägs av ett privatbostadsföretag. Oäkta bostadsföretag ska inte betala fastighetsavgift för hyresbostäder.

Förslaget om slopad kommunal fastighetsavgift på hyresbostäder bör träda i kraft så snart det är möjligt. Kommittén bedömer att förslaget bör kunna träda i kraft den 1 januari 2015. Den kommunala sektorn bör kompenseras för den intäktsminskning som slopandet av fastighetsavgiften innebär genom att de generella statsbidragen höjs fr.o.m. 2015.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk269 av Jan Ericson (M) anförs att syftet med en rullande fastighetstaxering var dels att fastställa ett förmögenhetsvärde för beräkning av förmögenhetsskatt, dels att utgöra underlag för årlig beräkning av fastighetsskatt. Förmögenhetsskatten är borta och det nya systemet med fastighetsavgift är inte beroende av en rullande fastighetstaxering. Möjligheten att avskaffa fastighetstaxeringen bör därför ses över.

I motion 2013/14:Sk352 av Katarina Brännström (M) anförs att den fastighetsskatt som finns kvar för näringsfastigheter påverkar företagen och deras konkurrenskraft. För att ge tydliga villkor och förutsättningar för att planera för både investeringar i byggnader och investeringar i maskinutrustning behöver villkoren för fastighetsskatten för näringsfastigheter ses över.

I motion 2013/14:Sk363 av Ola Johansson (C) anförs att regeringen bör se över skillnaderna i beskattning av fastigheter med bostäder som hyrs ut i form av marklägenheter jämfört med flervåningshus.

I kommittémotion 2013/14:C448 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 3 anförs att genom olika beslut i riksdagen har den skattemässiga neutraliteten mellan bostadsformerna urholkats. Det är viktigt att ingen upplåtelseform diskrimineras i lagstiftningen och motionärerna anser därför att det är nödvändigt med en översyn av kostnadsneutraliteten. Motionärernas utgångspunkt är också att större förändringar av skattereglerna inom boendesektorn ska vara föremål för breda blocköverskridande uppgörelser.

I motion 2013/14:Sk256 av Hillevi Larsson (S) föreslås att man ska införa samma avdragsrätt för hyresfastigheter som för egnahemsägare, vilket skulle medföra att skattediskrimineringen mellan boendeformer minskar. Det behöver göras en översyn av de olika skattenivåerna på olika boendeformer för att i framtiden få en skatteneutralitet mellan boendeformerna.

I motion 2013/14:Sk259 av Roza Güclü Hedin och Peter Hultqvist (båda S) föreslås införandet av ett ROT-avdrag för hyresrätter, vilket skulle bidra till lägre hyror och möjlighet till reparationer och underhåll i de s.k. miljonprogramområdena. Att se över fastighetsskatten på hyresrätter och hur den påverkar hyrorna, och att se över beskattningen på underhållsfonderna kan också vara ett sätt att skapa mer rättvisa.

I motion 2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP) anförs att en utredning bör tillsättas med syfte att lösa den specifika frågan om de orättvisa skattevillkoren för de skilda upplåtelseformerna avseende boende.

I motion 2013/14:Sk204 av Jan Lindholm (MP) anförs att bostadsbolagen bör vara skyldiga att inrätta underhållsfonder dit pengar avsätts varje år för att sedan hämtas ur fonden när det är dags för renovering. Lagen behöver ändras så att samma möjlighet till avsättning till reparationer och underhåll som finns för bostadsrätter även gäller för dem som förvaltar hyresfastigheter.

I motion 2013/14:Sk247 av Jan Lindholm (MP) föreslås att en utredning bör titta på hur en utvecklad konstruktion av fastighetsavgiften kan kompensera kommuner med en hög andel fritidsfastigheter för de ofinansierade merkostnader som sådana fastigheter ger.

I motion 2013/14:Sk314 av Ulf Holm och Mats Pertoft (båda MP) yrkandena 1 och 2 föreslås en nedtrappning av ränteavdragen för att bekosta en sänkning av kapitalvinstskatten för att uppmuntra till ett ökat sparande. Om en förändring av ränteavdragen ska ske krävs det en långsiktighet i beslutet, t.ex. att ränteavdragen förändras under en tidsperiod på tio år med 1 procentenhet per år.

I motion 2013/14:C219 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 anförs att för att stärka hyresrätten måste skatteneutralitet uppnås mellan de olika upplåtelseformerna och bostadsbolag måste få möjlighet att skattefritt avsätta i underhållsfonder för hyresrätter på villkor som avspeglar villkoren för ägda boenden.

I kommittémotion 2013/14:C435 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 anförs att en kraftig sänkning av fastighetskatten på studentkorridorer måste göras.

I kommittémotion 2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 7, 10 och 11 anförs att studentbostäder borde vara klassade som elevhem, vilket skulle befria dem från fastighetsavgiften och skapa stimulans för nybyggnation. Den kommunala fastighetsavgiften för hyresrätter bör tas bort. Det bör också införas skattefria underhållsfonder för hyresrätter.

I motion 2013/14:C380 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) yrkande 1 anförs att studentbostäder borde vara klassade som elevhem, vilket skulle befria dem från fastighetsavgiften och stimulera nybyggnation.

I motion 2013/14:Sk371 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) föreslås att det ska införas skattefria underhållsfonder för att konventionell beskattade bostadsföretag ska kunna avsätta medel för framtida underhåll med obeskattades vinstmedel på samma sätt som bostadsrättsföreningar har möjlighet att göra.

I partimotion 2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 27 anförs att skattemässig neutralitet ska råda mellan bostäder med olika upplåtelseformer. I dag är hyresrätten missgynnad. Fastighetsskatten för hyresrätter bör därför avskaffas, vilket också skulle sänka boendekostnaden för hyresgästerna. Även för studentbostäder bör fastighetsskatten tas bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att de målsättningar som har formulerats för bostadspolitiken bl.a. utgår från att det är viktigt med en mångfald av boendeformer. Flera av de skatteförändringar för bostadssektorn som har beslutats sedan regeringsskiftet 2006 har förbättrat de boendes skattemässiga situation. Skatteuttaget för egna hem, bostadsrätter, kooperativa hyresrätter och andra hyresrätter har sänkts. Det är enligt utskottet av mycket stor vikt att samtliga upplåtelseformer ges goda skattemässiga villkor. Schablonavdraget för andrahandsuthyrning har höjts under 2011, 2012 och 2013. Det höjda schablonavdraget syftar bl.a. till att stimulera utbudet av bostäder till studenter. Fastighetsavgiften för hyreshus med studentbostäder beräknas på samma sätt som för andra hyreshus, dvs. utifrån antalet bostadslägenheter. Vad som menas med bostadslägenhet knyter an till definitionen av bostadslägenhet i jordabalken. Att bryta ut vissa bostäder från denna definition skulle enligt utskottet innebära en lång rad nya gränsdragningsproblem och dessutom innebära ett avsteg från principen om en likformig beskattning. Utskottet är inte berett att tillstyrka motionsförslagen om att införa olika former av särregleringar i syfte att skattebefria vissa typer av bostäder. I avvaktan på förslag från Bostadsbeskattningskommittén genomfördes förändringarna av den kommunala fastighetsavgiften för hyresenheter den 1 januari 2013. Både taket och procentsatsen sänktes. Den generellt sänkta beskattningen av bostäder i hyreshus har på detta sätt fått genomslag även för hyreshus med studentbostäder.

Bostadsbeskattningskommittén kom i januari 2014 med sitt slutbetänkande (SOU 2014:1). Kommitténs förslag innebär att den skattemässiga ställningen för hyresbostäder förbättras genom att den kommunala fastighetsavgiften avskaffas för bostäder som upplåts med hyresrätt. Detta gäller för hyresbostäder i hyreshusenheter som inte inrymmer eller är avsedda att inrymma bostad åt en delägare i hyreshuset om det är ett andelshus. Förslaget gäller dessutom för hyresbostäder i småhus och ägarlägenheter om byggnaden ingår i en näringsfastighet. Som villkor för avgiftsfriheten gäller dock för samtliga byggnader att hyresbostaden upplåts eller avses upplåtas med hyresrätt för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad och inte ägs av ett privatbostadsföretag. Oäkta bostadsföretag ska inte betala fastighetsavgift för hyresbostäder.

Med anledning av den utredning som nyligen presenterats och som nu ska beredas inom Regeringskansliet förutsätter utskottet att det fortsatta arbetet med att förändra boendebeskattningen kommer att fortskrida utan att utskottet behöver besluta om ett tillkännagivande. Motionsyrkandena i denna del får därmed i allt väsentligt anses vara tillgodosedda.

Utskottet har vid tidigare behandling av olika motionsförslag om utbyggda skattefria reserveringsmöjligheter avstyrkt förslag om reservering av obeskattade medel till underhållsfonder i hyreshus med hänvisning till principerna bakom 1990 års skattereform. Utskottet vidhåller detta ställningstagande.

Därmed avstyrker utskottet motionerna.

Äkta och oäkta bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om ett tillkännagivande till regeringen i fråga om beskattning av bostadsföretag.

Gällande rätt

Begreppen äkta och oäkta när det gäller bostadsrättsföreningar eller andra bostadsföretag förekommer inte i lagtext. I inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, används uttrycket privatbostadsföretag i stället för äkta bostadsföretag. Som privatbostadsföretag anses en svensk ekonomisk förening eller ett aktiebolag vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget (2 kap. 17 § IL). För att företaget ska räknas som ett privatbostadsföretag har dåvarande Riksskatteverket i rekommendationer (RSV S 1999:43) uttalat att fastigheten ska inrymma minst tre bostadslägenheter och att minst 60 procent av hela taxeringsvärdet ska belöpa på lägenheter som har upplåtits till medlemmar eller delägare. En förening eller ett bolag som inte uppfyller villkoren för att vara ett privatbostadsföretag brukar kallas ett oäkta bostadsföretag. Fram till den 1 januari 2007 schablonbeskattades privatbostadsföretag för inkomster och utgifter hänförliga till fastigheten. Schablonbeskattningen innebar i princip att en bostadsrättsförening skulle deklarera för en schablonintäkt i näringsverksamhet på 3 procent av fastighetens taxeringsvärde och mottagna statliga räntebidrag. Räntor på lånat kapital som lagts ned i fastigheten skulle dras av. Efter en lagändring hösten 2006 (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, SFS 2006:1344) ska inkomster eller utgifter som är hänförliga till fastigheten inte längre tas upp. Dessa regler trädde i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på beskattningsår som påbörjas efter ikraftträdandet. En förening som inte uppfyller kraven för att vara ett privatbostadsföretag, dvs. är ett oäkta bostadsföretag, beskattas på samma sätt som andra ekonomiska föreningar och aktiebolag, dvs. samtliga intäkter och kostnader ska i princip tas med vid inkomstberäkningen. Avdrag görs för driftskostnader, värdeminskning m.m. Klassificeringen av en bostadsrättsförening avgör även hur medlemmarnas andel ska beskattas. Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett oäkta bostadsföretag i inkomstslaget kapital för skillnaden mellan hyresvärdet för disponerad lägenhet och erlagd avgift. Någon sådan beskattning av hyresvärdet sker inte om bostaden finns i en schablonbeskattad förening, dvs. i ett privatbostadsföretag. Särskilda regler gäller också vid beskattningen av kapitalvinst som uppkommer om en lägenhet i ett privatbostadsföretag säljs eller hyrs ut.

Frågan om hur beskattningen av oäkta bostadsföretag ska vara ordnad togs upp i samband med att riksdagen beslutade om ändrade regler för fåmansföretag hösten 2005 (prop. 2005/06:40, bet. 2005/06:SkU10). Bakgrunden var att medlemmar i oäkta bostadsföretag kom att bli berörda av den del av ändringarna i företagens regler som innebar att den tidigare partiella skattefriheten på onoterade andelar slopades och ersattes med en generellt sänkt skattenivå till 25 procent på dessa andelar. Det visade sig att medlemmar i oäkta föreningar hade kunnat dra fördel av de onoterade företagens lättnadsregler genom att utnyttja skattefria utdelningar från föreningen till att sänka skatten på förmånsvärdet av den egna bostaden. Beredningen i skatteutskottet utmynnade i att medlemmarna skulle få använda de gamla lättnadsreglerna till utgången av 2008 (bet. 2005/06:SkU10). Enligt vad utskottet då fick kännedom om planerade regeringen att se över skattesituationen för de oäkta bostadsföretagen. Utskottet föreslog därför att beskattningen av andelar i sådana oäkta bostadsföretagen skulle undantas från den aktuella reformen i avvaktan på regeringens översyn. Det blev också riksdagens beslut. Tillämpningen av lättnadsreglerna för oäkta bostadsföretag har senare förlängts t.o.m. utgången av 2011 (prop. 2007/08:156, bet. 2008/09:SkU3) och senast genom riksdagens beslut över förslaget till statsbudget för 2012 t.o.m. utgången av 2015 (prop. 2011/12:1, bet. 2011/12:FiU1, SkU1y). Detta innebär att lättnadsreglerna fortfarande tillämpas samtidigt som den lägre beskattningen på avyttringar av onoterade andelar inte gäller avyttringar av andelar i oäkta bostadsföretag.

Motionen

I motion 2013/14:Sk429 av Anti Avsan (M) yrkas att det ska införas tydligare regler när det gäller gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av ovan lämnade redovisning gäller för närvarande vissa tidsbegränsade regler som har kommit till i avvaktan på en översyn av reglerna för beskattning av bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag.

Bostadsbeskattningskommittén tillsattes den 12 april 2012 (dir. 2012:32) och hade i uppdrag att göra en översyn av beskattningen av bostäder som upplåts med hyresrätt, bostadsrätt i oäkta bostadsföretag eller kooperativ hyresrätt.

I januari 2014 lämnade kommittén sitt betänkande Vissa bostadsbeskattningsfrågor (SOU 2014:1). Bostadsbeskattningskommittén anser att fastighetsavgiften bör slopas för bostäder i oäkta bostadsföretag som upplåts eller är avsedda att upplåtas med hyresrätt. Förslagen innebär därmed att fastighetsavgiften avskaffas för samtliga bostäder som ägs av oäkta bostadsföretag, oavsett om de upplåts eller avses upplåtas med bostadsrätt eller med hyresrätt eller om de upplåts för bostadsändamål eller annat ändamål, dvs. oavsett i vilken typ av fastighet bostäderna finns. Sammanfattningsvis är kommitténs förslag till permanent skattelättnad för medlemmar i oäkta bostadsföretag att utdelning och kapitalvinst på andelar i sådana företag beskattas med 25 procent, att fastighetsavgiften för bostäder som ägs av oäkta bostadsföretag slopas och att lättnadsreglerna inte längre ska tillämpas på andelar i oäkta bostadsföretag. Bostadsbeskattningskommitténs förslag ska nu beredas inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i frågan och finner därmed inget skäl att ställa sig bakom ett tillkännagivande i enlighet med det som föreslås i motionen. Motionen avstyrks därmed.

Avskrivning av flyttbara bostadshus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsförslag om att införa en särskild lagregel som tar sikte på flyttbara bostadshus.

Motionen

I motion 2013/14:Sk422 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga en ändring av avskrivningsreglerna som medger snabbare avskrivning av flyttbara bostadshus.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid tidigare behandlingar av motsvarande förslag framhållit att skattemässiga avskrivningar på byggnaders anskaffningsvärde enligt gällande regler ska ske med hänsyn till den ekonomiska livslängden. Byggnader som endast är avsedda att användas ett fåtal år kan dras av omedelbart. Om en byggnad utrangeras ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare. Vilka procentsatser som ska användas är inte fastlagt i lag utan styrs av hur den ekonomiska livslängden för olika slags byggnader bedöms i den praktiska tillämpningen. Utskottet anser inte att det med anledning av vad som anförs i motionen finns något skäl att ändra i lagstiftningen. Motionen avstyrks därmed.

Avdrag för sponsring, representation, gåvor och forskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om tillkännagivande till regeringen om avdrag för sponsring, representation, gåvor och forskning.

Gällande rätt

Med sponsring avses vanligtvis ekonomiska bidrag från företag till idrott, kultur eller annan allmännyttig verksamhet. Avdragsrätten för sponsorbidrag bedöms utifrån de bestämmelser som gäller för driftskostnader i allmänhet.

Huvudregeln, som finns i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, anger att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen av avdragsrätten för vissa typer av utgifter. Som exempel kan nämnas att särskilda inskränkningar i avdragsrätten gäller för utgifter för representation, som ofta har karaktär av levnadskostnader, medan utgifter för forskning och utveckling bedöms enligt en mer generös regel än huvudregeln. För sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.

En principiellt viktig inskränkning i avdragsrätten för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 § IL att dra av sina levnadskostnader och liknande. Denna regel gäller generellt och inte bara för näringsverksamhet. Av lagtexten framgår uttryckligen att gåvor räknas som sådana utgifter som inte får dras av vid inkomsttaxeringen. Avdragsrättens omfattning, bl.a. mot bakgrund av gåvoförbudet, har prövats av Regeringsrätten. I ett uppmärksammat mål (Procordias sponsring av Operan, mål nummer 2677-1998) klargjorde Regeringsrätten att sponsring träffas av förbudet mot avdrag för gåvor om mottagaren inte tillhandahåller någon direkt motprestation och ersättningen inte heller avser en verksamhet hos mottagaren som har ett sådant samband med sponsorns verksamhet att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i denna. Den omständigheten att sponsringen var ägnad att förbättra sponsorns goodwill och därigenom kunde vara kommersiellt motiverad innebar inte i sig att sponsringen förlorade sin karaktär av gåva.

Företag ska enligt 16 kap. 2 § IL dra av utgifter för representation och liknande ändamål som har ett omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé finns en särskild avdragsram fastlagd i lagtexten.

Med forskning avses systematiskt och kvalificerat arbete med att i kommersiellt syfte ta fram ny kunskap. Med utveckling avses systematiskt och kvalificerat arbete med att i kommersiellt syfte använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster eller produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk220 av Sten Bergheden (M) anförs att om Sverige ska vara världsledande inom framtidens transportsystem krävs att vi prioriterar forskning och utveckling kring miljövänliga och effektiva transporter. Möjligheten att införa en skattesubvention för forskning och utveckling kring framtidens klimatsmarta transportlösningar bör ses över.

I motion 2013/14:Sk309 av Jenny Petersson (M) anförs att om Sverige menar allvar med att vara ett föregångsland inom tjänstesektorn, som är framtiden i globaliseringens tidsanda, måste även lagstiftningen moderniseras. Det är därför viktigt att avdragsgränsen för representation åter justeras uppåt för att kunna svara upp till hur det ser ut för restaurangbranschen och småföretag som verkar i dag och på så sätt ge småföretagare bättre verktyg för ökad konkurrenskraft.

I motion 2013/14:Sk334 av Hans Backman (FP) anförs att regelverket kring sponsring behöver förenklas och förtydligas. Ett tydligare regelverk som anger att marknadsmässiga avtal är sponsring skulle skapa en trygghet hos företag som då vet att de kan dra av sina utgifter för sponsring på samma sätt som om de köpt en tidningsannons eller tryckt upp affischer. Det skulle kunna öka företagets vilja att ingå sponsringsavtal och stärka idrottens möjligheter att säkra egna intäkter.

I motion 2013/14:Sk416 av Lars-Axel Nordell (KD) föreslås att man bör tillsätta en utredning om en skattereduktion för företag som ger gåvor till välgörande ändamål, t.ex. för idéburna företag.

Utskottets ställningstagande

Huvudregeln, som finns i 16 kap. 1 § IL, anger att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen av avdragsrätten för vissa typer av utgifter. En principiellt viktig inskränkning i avdragsrätten för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 § IL att dra av sina levnadskostnader och liknande. Som exempel kan nämnas att särskilda inskränkningar i avdragsrätten gäller för utgifter för representation, som ofta har karaktär av levnadskostnader. Ett företag ska göra avdrag för representation om utgifterna har ett omedelbart samband med verksamheten och om representationen ingår som ett naturligt led i affärsförhandlingar. Därutöver kan avdrag medges för intern representation. Samma beloppsramar gäller för såväl intern som extern representation.

Utgifter för forskning och utveckling bedöms enligt en mer generös regel än huvudregeln. För sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.

När det gäller frågan om skattekonsekvenser av gåvor från företag till ideella organisationer hänvisar utskottet till att riksdagen 2011/12 bifallit regeringens förslag om en skattereduktion för penninggåvor till ideell verksamhet. Förslaget innebar att skattereduktion inte kan ges till juridiska personer eller omfatta gåvor till forskning. Däremot omfattas gåvor till indirekt främjande av vetenskaplig forskning. De nya reglerna om skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet trädde i kraft den 1 januari 2012 (bet. 2011/12: FiU1, rskr. 2011/12:32, SFS 2011:1269, 1271 och 1272). Utskottet hade inte något att invända mot att rätten till skattereduktion endast skulle omfatta fysiska personer. Ändringen innebar att bestämmelserna i 16 kap. 9 § IL justerades så att det framgår att avdrag ska göras inte bara för forskning och utveckling som, i enlighet med tidigare rättstillämpning, har eller kan antas få betydelse för den huvudsakliga verksamheten, utan också för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för verksamheten i övrigt. Samtidigt som avdrag fortfarande beviljas för forskning och utveckling som har samband med företagets kärnverksamhet ger den nya bestämmelsen företag även rätt till avdrag för annan forskning och utveckling som de har ett rimligt intresse av vid en helhetsbedömning som beaktar alla aspekter av företagets verksamhet.

Den 1 december 2013 infördes ett investeraravdrag för att stimulera tillgången på kapital för mindre företag. Vidare infördes den 1 januari 2014 ett skatteincitament för forskning och utveckling (FoU). Skatteincitamentet ska ges i form av ett avdrag vid beräkningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling.

I fråga om sponsring inom kulturområdet förutsätter utskottet, liksom tidigare, att regeringen beaktar de skäl för en tydligare reglering som framförts i ett tidigare betänkande (bet. 2011/12:SkU14).

Därmed avstyrker utskottet de motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt.

Konstinköp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsförslag om en utvidgad avdragsrätt för inköp av konst.

Gällande rätt

Utgifter för att anskaffa inventarier ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Reglerna återfinns i 18 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Värdeminskningsavdrag ska inte göras för sådana konstverk och andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde. För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år, får enligt huvudregeln hela utgiften dras av omedelbart (18 kap. 4 § IL).

För konstnärlig verksamhet finns några avvikelser som gör reglerna mer generösa i jämförelse med beskattning av annan näringsverksamhet. En sådan gäller de större möjligheter som finns att kvitta underskott (62 kap. 4 § IL), och en annan är tillgången till inkomstutjämning genom upphovsmannakontot (32 kap. IL). Inom mervärdesbeskattningen finns också gynnande skatteavvikelser för kultursektorn. En avvikelse som mer direkt berör bildkonst är det undantag som gäller konstnärens egen (eller dödsboets) försäljning. Sådan försäljning är på begäran skattepliktig först om den överstiger 300 000 kronor per år, då den beskattas med 12 procent.

Motionen

I motion 2013/14:Sk271 av Anna Steele och Ulf Nilsson (båda FP) föreslås att möjligheten till avdragsrätt för inköp av konst bör utredas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid tidigare behandling av förslag om utvidgad avdragsrätt för konstinköp framhållit att utgångspunkten för överväganden om de avdragsregler m.m. som ska gälla vid beskattningen måste vara att åstadkomma ett så riktigt beskattningsresultat som möjligt. Detta innebär att företagens skatteregler inte i första hand bör utformas med tanke på att de ska fungera som ett indirekt stöd till konstnärlig verksamhet. Av detta skäl vill utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget som skulle innebära ytterligare en utvidgning av de skatteavvikelser som finns till förmån för konstnärlig verksamhet. Utskottet avstyrker motionen.

Rationaliseringsförvärv inom skogsbruket

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om en översyn av reglerna för rationaliseringsförvärv inom skogsbruket.

Bakgrund

Rationaliseringsförvärv

Om man äger en skogsfastighet och förvärvar ytterligare en skogsfastighet kan det klassas som ett rationaliseringsförvärv.

Lagstiftningen om rationaliseringsförvärv infördes i slutet av 1970-talet. Bedömningen av om ett förvärv ska klassas som ett rationaliseringsförvärv eller inte har varit otydlig och skilt sig åt över olika delar av landet.

Den 8 februari 2013 publicerade Skatteverket ett ställningstagande för vilka riktlinjer Skatteverket anser ska gälla för att ett förvärv ska klassas som ett rationaliseringsförvärv. I motiveringen anförs bl.a. att samhällsutvecklingen har medfört att skogsbruket generellt, t.ex. genom effektivare avverkningsmetoder, nu bedrivs mer rationellt på stora arealer. Detta motiverar enligt Skatteverket att gränsen för en arealmässigt rationell brukningsenhet inte bör sättas för lågt. Som jämförelse kan nämnas att 2001 beslutade Länsstyrelsen i Västra Götalands län riktlinjer för att utfärda rationaliseringsintyg. I dessa riktlinjer anges att en rationell brukningsenhet i länet har en areal på ca 400 hektar produktiv skogsmark.

Gällande rätt

Regler om rationaliseringsförvärv finns i 21 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Om fastigheten förvärvas genom rationaliseringsförvärv, dvs. ett förvärv som utgör ett led i skogsbrukets yttre rationalisering, får avdrag göras med hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Detta innebär att om en enskild näringsidkare förvärvar ytterligare skog och produktiv skogsmark och förvärvet medför mer ändamålsenliga och rationella brukningsenheter, höjs under viss tid beskattningsårets skogsavdrag (avdrag på grund av avyttring av skog), men inte avdragsutrymmet, till det dubbla. Avdrag kan i dessa fall göras med ett belopp som motsvarar summan av hela intäkten till följd av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av intäkten till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter. Regeln gäller vid förvärv genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning (21 kap. 10 § IL).

Det förhöjda avdraget får göras endast för det beskattningsår då fastigheten har förvärvats och de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen eller, om den skattskyldige begär det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal. Ett utnyttjande av det förhöjda avdraget får inte innebära att det sammanlagda avdragsbeloppet överstiger 50 procent av anskaffningsvärdet för rationaliseringsförvärvet. Med andra ord ökar inte avdragsutrymmet på grund av ett rationaliseringsförvärv. Vid sådana förvärv får däremot kostnader för lagfart, fastighetsbildning och andra förvärvskostnader, som inte är direkt avdragsgilla, räknas med vid beräkningen av anskaffningsvärdet (21 kap. 15 § IL). Detta medför att avdragsutrymmet vid rationaliseringsförvärv blir något högre än om förvärvet inte hade utgjort ett sådant förvärv. Det förhöjda skogsavdraget får göras oavsett om avverkningen sker på den mark som har förvärvats i rationaliseringssyfte eller om avverkningen helt eller delvis sker på redan ägd skogsmark.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk253 av Gustav Nilsson (M) anförs att de nya reglerna om rationaliseringsförvärv försvårar för skogsägare som vill utöka sitt innehav och utveckla sitt företag. Många är beroende av skogen och dess inkomster för att kunna bo kvar och verka på landsbygden. Regeringen bör överväga en översyn av reglerna för rationaliseringsförvärv inom skogsbruket.

I motion 2013/14:Sk362 av Karin Nilsson och Göran Lindell (båda C) anförs att Skatteverkets nya tolkning sedan februari 2013 av vad som är att betrakta som rationaliseringsförvärv gör det omöjligt för ”vanliga” skogsägare att finansiera sina skogsköp. Den nivå på 400 hektar som Skatteverket anger är orimligt hög. Regeringen bör se över möjligheten att skapa en enkel och förutsägbar situation där 100-procentsregeln används vid skogsförvärv som gagnar aktivt brukande på landsbygden och att alla behandlas enligt samma regler som det som i dag benämns rationaliseringsförvärv.

Utskottets ställningstagande

Skatteutskottet gjorde under 2007-2008 en uppföljning av skogsbeskattningen (2007/08 RFR13). I fråga om rationaliseringsförvärv uttalades att det var svårbedömt och att frågan borde utredas. I uppföljningen anförde både Skogsindustrierna och Skatteverket att reglerna för rationaliseringsförvärv var otydliga, vilket innebär att det finns risk för olika behandling i olika delar av landet. Enligt Skatteverket är det svårt för dem att bedöma huruvida ett förvärv är ett rationaliseringsförvärv eller inte. Tidigare fanns det angivet i lagtexten att förvärvaren skulle styrka ett rationaliseringsförvärv med intyg från länsstyrelsen eller liknande. Enligt Skatteverket vore det bra om detta krav kunde återinföras.

Eftersom rättsläget är oklart och det föreligger olika bedömningar i olika delar av landet publicerade Skatteverket i februari 2013 ett ställningstagande (dnr 131 80453-13/111) för vilka riktlinjer som ska gälla för att ett förvärv ska klassas som ett rationaliseringsförvärv; syftet var att försöka få till stånd en mer likartad tillämpning i hela landet. I ställningstagandet sägs att om man äger en skogsfastighet och förvärvar ytterligare en skogsfastighet kan förvärvet klassas som ett rationaliseringsförvärv. En förutsättning är att fastigheterna ingår i samma brukningsenhet. I vissa fall kan fastigheternas arealer vara sådana att det inte uppkommer några betydande rationaliseringseffekter, t.ex. om en av fastigheterna har en ringa eller obetydlig storlek i förhållande till den efter förvärvet nya brukningsenheten eller den tidigare ägda fastigheten är en rationell brukningsenhet. Vid rationaliseringsförvärv får varken tidigare ägd fastighet eller förvärvad fastighet arealmässigt vara så liten att den i förhållande till den nya brukningsenheten är obetydlig (10 procent eller mindre). En brukningsenhet som har en storlek på åtminstone 400 hektar produktiv skogsmark får anses vara rationell.

Andra omständigheter kan, trots att arealkravet inte är uppfyllt, medföra sådana rationaliseringseffekter att det föreligger ett rationaliseringsförvärv. Det kan vara fråga om att märkbara arronderingsförbättringar erhålls, t.ex. att ta bort enklaver i tidigare ägd mark eller förvärv av angränsande fastighet i starkt ägosplittrade områden. Ett annat exempel är förvärv av fastighet med skogsväg som även kan användas för transporter från tidigare ägd fastighet. Att notera är att en bedömning ska göras i varje enskilt fall.

Utskottet anser att det är problematiskt att det inte finns någon klar och enhetlig praxis och att rättsläget därmed inte är klarlagt. Det är också problematiskt att många länsstyrelser inte längre utfärdar rationaliseringsintyg som kan ligga till grund för Skatteverkets bedömning i dessa frågor.

Utskottet finner i dagsläget inget skäl att besluta om ett tillkännagivande i frågan men förutsätter att regeringen följer utvecklingen och vid behov ser över regelverket. Därmed avstyrker utskottet motionerna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (S)
	av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S) och Anders Karlsson (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1, 2 och 4 samt

avslår motionerna

2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M),

2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S),

2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M),

2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C),

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2,

2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M),

2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och

2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 6.

Ställningstagande

Vi vill ha skatteregler som uppmuntrar ett långsiktigt företagande i Sverige. Vår bas- och exportindustri ska värnas. Därför har Sverige ganska generösa avskrivnings- och kvittningsregler. Men de företag som verkar i Sverige ska göra rätt för sig. Möjligheterna att flytta vinster till lågskatteländer och skatteparadis är för stora och utnyttjas allt intensivare. Det internationella regelverket kring redovisning och fördelning av vinstredovisning är sedan länge överspelat och behöver skärpas och moderniseras.

Det pågår en europeisk och internationell debatt kring de stora globala koncernernas skattebetalningar. Att stora koncerner inte betalar de skatter de moraliskt sett borde göra är ett problem. Att undvika skatt blir en orättfärdig konkurrensfördel.

Regeringen måste arbeta mer aktivt med de instrument och konstruktioner som används för att undvika en korrekt beskattning. Det har bl.a. uppmärksammats att hybridinstrument används för att uppnå olikartad skattemässig behandling i olika jurisdiktioner. Vidare används ”ägarlösa” företag som stiftelser eller i den anglosaxiska världen s.k. discretionary trusts där det är oklart vem eller vilka som egentligen äger moderbolaget och var beskattning ska ske. Ett tredje problem som regeringen bör uppmärksamma är internprissättning. Genom en omfattande internhandel kan priser sättas på ett sådant sätt att vinster försvinner från ett land och uppstår i ett annat. På så sätt kan den faktiska beskattningen minimeras och nationalstater berövas rättmätiga skatteinkomster på faktiska värden som skapas i landet.

Sverige bör bli mer proaktiv i att säkra den bolagsskattebas som rätteligen ska redovisas i Sverige. Vi vill att Sverige går i täten för nya internationella regelverk som sätter stopp för skatteflykten till skatteparadisen. En viktig arena är då naturligtvis Europeiska unionen som finns representerad i G20. Regeringen måste vara en pådrivande kraft inom EU för att säkra skattebasen för välfärdsstaterna och för att utvecklingsländerna får de skatteinkomster de är berättigade till i den ekonomiska utvecklingen. Regeringen måste verka för ett starkare internationellt regelverk för företagsbeskattningen som hindrar skatteflykt till skatteparadis eller sekretesstater.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

2.	Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (SD)
	av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och

avslår motionerna

2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M),

2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S),

2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M),

2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C),

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2,

2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1, 2 och 4,

2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M) och

2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 6.

Ställningstagande

Svenska småjordbruk får allt svårare att hävda sig. Det beror till stor del på krångliga regler, höga skatter och på att Sverige agerar på en allt större internationell marknad samtidigt som vi har många regler och lagar som gör det svårt för framför allt de små familjejordbruken att överleva.

Möjlighet till gårdsförsäljning på förmånliga villkor skulle för många kunna vara ett sätt att utveckla sin affärsverksamhet. För att öka möjligheterna till affärsutveckling och ge stimulans för framför allt små- och familjejordbruk bör man ändra vissa skatteregler. En gårdsbutik skulle kunna ges ett grundavdrag så att försäljning av egna produkter, baserade i huvudsak på egen primärproduktion, kan ske skattefritt upp till ett visst belopp varje år. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.	Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (V)
	av Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2 och

avslår motionerna

2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M),

2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S),

2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M),

2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C),

2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1, 2 och 4,

2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M),

2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och

2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 6.

Ställningstagande

Från och med i år gäller nya regler som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter inom en intressegemenskap. Vänsterpartiet stod bakom införandet av de nya reglerna som ett steg i rätt riktning. Men även efter den skärpning av reglerna som har införts fr.o.m. i år kommer företagen även fortsättningsvis att kunna dra av vissa räntekostnader enligt den s.k. tioprocentsregeln och den s.k. ventilen. Vi ifrågasätter om avdragsmöjligheterna inom en intressegemenskap ska få förekomma även i dessa fall. Regelverket är med sina särskilda regler svåröverskådligt och till det kommer hur det i lagen införda begreppet affärsmässighet ska tolkas. En lagstiftning som inte medger ränteavdrag inom en intressegemenskap vore tydligare och borde minska incitamenten för skatteplanering.

Det är bra att Skatteverket har fått i uppdrag att följa upp de nya reglerna men Vänsterpartiet menar att det finns ett behov av att mer specifikt utreda och överväga möjligheten att helt slopa ränteavdragsmöjligheterna inom en intressegemenskap.

Mot denna bakgrund bör regeringen återkomma med en konsekvensanalys av att helt avskaffa möjligheterna till ränteavdrag inom en intressegemenskap.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.	Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, punkt 2 (V)
	av Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Sk225 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 2 och

avslår motionerna

2013/14:Sk225 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 1,

2013/14:Sk315 av Mats Pertoft (MP) och

2013/14:Sk361 av Penilla Gunther (KD).

Ställningstagande

Carried interest avser en modell där delägare som får en utdelning från det företag de är aktiva i kan beskatta delar av denna utdelning som kapitalinkomst. Skatteverket har i flera eftertaxeringsbeslut ansett att carried interest är en prestationsbaserad inkomst som ska beskattas som inkomst av tjänst. Vänsterpartiet delar denna uppfattning och har tidigare motionerat om detta i riksdagen.

Fråga är även aktuell i andra länder, i t.ex. USA har skatten för carried interest höjts från 20 till maximalt 39 procent.

Det finns i dagsläget inte någon regel i svensk skatterätt som uttryckligen anger hur erhållen carried interest ska beskattas. Skatteverket hänvisar till att det är domstolarna som slutligen har att avgöra hur den nuvarande lagstiftningen ska tolkas och hur beskattningen ska ske. Frågan har prövats i såväl förvaltningsrätt som kammarrätt och är för närvarande föremål för bedömning om prövningstillstånd ska medges i Högsta förvaltningsdomstolen.

Med tanke på det oklara rättsläget i Sverige för hur beskattning av carried interest ska ske bör lagstiftningen justeras så att det klart framgår att carried interest vid nuvarande konstruktioner ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska utgå.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det nu anförda tillstyrker jag motion 2013/14:Sk225 yrkande 2.

5.	Fastighetsskatt på elproduktion, punkt 4 (MP)
	av Mats Pertoft (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 4 och

avslår motionerna

2013/14:Sk230 av Phia Andersson (S),

2013/14:Sk353 av Katarina Brännström (M),

2013/14:Sk368 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C),

2013/14:Sk390 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD),

2013/14:Sk392 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD),

2013/14:Sk395 av Emil Källström (C),

2013/14:Sk407 av Per Åsling (C) och

2013/14:Sk432 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M).

Ställningstagande

Utbyggnaden av vindkraft medför en hel del kostnader för kommunerna i form av planering, tillståndshantering m.m. Kommunerna får däremot inga intäkter från vindkraften när den väl har tagits i drift, utom i de fall där kommunerna eller kommunala bolag är delägare i vindkraftsanläggningarna.

Vindkraftverk betalar liksom andra kraftverk en årlig fastighetsskatt för elproduktionsanläggning. I genomsnitt handlar det om ca 30 000 kronor per år och kraftverk som i dag betalas i fastighetsskatt till statskassan. Att ge fastighetsskatten till kommunen skulle ge en kompensation för kommunens kostnader samt ge kommunen ett tack för sitt bidrag till energiomställningen. Ett sådant system används i Norge. Jag anser därför att fastighetsskatten för vindkraft ska tillfalla de kommuner där vindkraftverken är lokaliserade.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion 2013/14:N206 yrkande 4 och avslår övriga motioner.

6.	Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ, punkt 5 (S, MP, V)
	av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Mats Pertoft (MP) och Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk303 av Louise Malmström och Johan Löfstrand (båda S),

2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 5 och

2013/14:N222 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 4.

Ställningstagande

Vindkraftskooperativen är en av Sveriges nya folkrörelser med runt 20 000 medlemmar. Utvecklingen av den kooperativt ägda vindkraften i Sverige har dock avtagit sedan Skatteverket beslutat att bestämmelserna om uttagsbeskattning ska tillämpas på vindkraftskooperativen.

Den nuvarande modellen för uttagsbeskattning av vindkraftskooperativen är inte bara ologisk och orättvis, utan också skadlig för vindkraftsutbyggnaden. Uttagsskatten innebär att vindkraftskooperativen ska betala runt 30 procent i skatt på skillnaden mellan marknadspriset och det lägre självkostnadspriset. Det finns två problem med detta. För det första utgår Skatteverket från att priset är rabatterat och för det andra tas det i beslutet ingen hänsyn till att andelsägarna har kapitalkostnader för sina investeringar. Vindkraftskooperativen bör i stället uttagsbeskattas med utgångspunkt från den verkliga kostnaden för att producera elen och inte från dess marknadspris; alternativt bör uttagsskattens negativa effekter för vindkraftskooperativ neutraliseras.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Vi bifaller därmed motionerna.

7.	Tonnageskatt, punkt 6 (S, SD, V)
	av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Thoralf Alfsson (SD) och Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:T217 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 7,

2013/14:T339 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 1,

2013/14:T476 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Mattias Jonsson (båda S) yrkande 3 och

2013/14:T517 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 45 och

avslår motionerna

2013/14:Sk234 av Gustaf Hoffstedt (M) och

2013/14:T352 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 4.

Ställningstagande

En avgörande förutsättning för den svenska sjöfartens framtid är att kunna konkurrera på likvärdiga villkor med länder i Europa. Tonnageskatten gäller nu inom hela EU med undantag för i Sverige. I dag ser vi en utflaggning till våra grannländer Finland och Danmark som har förmånliga tonnageskatteregler.

Regeringen har tillsatt ytterligare en utredning som ska återkomma med förslag senast den 15 november 2014. Vi anser att utredningen även bör titta på hur tonnageskatten kan kombineras med en omställningsfond för klimat och miljö. Det skulle också bli ett sätt att lösa problemen med rederiers obeskattade reserver och latenta skatteskulder. Hela eller delar av den latenta skatteskulden skulle kunna placeras i en innovationsfond för forskning och utveckling om sjöfartens miljö- och klimatutveckling.

Tonnageskatten har redan utretts ett flertal gånger och det är viktigt att införande av tonnageskatt inte skjuts upp ytterligare. Regering bör därför skyndsamt återkomma med förslag på tonnagebeskattning.

Vi föreslår att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande med denna innebörd.

8.	Boendebeskattning, punkt 7 (S, MP, V)
	av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Mats Pertoft (MP) och Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP),

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 27 och

2013/14:C448 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 3 och

avslår motionerna

2013/14:Sk204 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk247 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk256 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk259 av Roza Güclü Hedin och Peter Hultqvist (båda S),

2013/14:Sk269 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk314 av Ulf Holm och Mats Pertoft (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk352 av Katarina Brännström (M),

2013/14:Sk363 av Ola Johansson (C),

2013/14:Sk371 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD),

2013/14:C219 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2,

2013/14:C380 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) yrkande 1,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkandena 7, 10 och 11 samt

2013/14:C435 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige behöver en ny bostadspolitik med höga ambitioner. Bostadspolitiken är en del av den generella välfärden. Kraven på utformningen av vår bostad, läget samt kostnads- och hyresnivå varierar över tid. Oavsett våra olika behov genom livet ska alla ges förutsättningar att leva i goda bostäder till en rimlig kostnad och i en stimulerande och trygg miljö.

Genom olika beslut i riksdagen har den skattemässiga neutraliteten mellan bostadsformerna urholkats. Investerings- och räntebidragen till hyresrätten har avskaffats samtidigt som småhusägare och bostadsrättsinnehavare kan göra avdrag för ränteutgifter och tomträttsavgäld i sina inkomstdeklarationer. ROT-avdraget riktar sig enbart till äganderätten och bostadsrättsinnehavare. Flerfamiljsfastigheter har en lägre fastighetsavgift jämfört med småhus, men hyresrätter beskattas samtidigt som näringsverksamhet.

Det är viktigt att ingen upplåtelseform diskrimineras i lagstiftningen. Skattemässig neutralitet ska gälla mellan bostäder med olika upplåtelseform. Trots ett flertal olika utredningar om bostäder och upplåtelseformer finns det ingen som specifikt har hanterat frågan om orättvisa skattevillkor. En utredning som har till syfte att lösa den specifika frågan bör således tillsättas. Vår utgångspunkt är också att större ändringar av skattereglerna inom boendesektorn ska vara föremål för breda blocköverskridande uppgörelser.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Vi tillstyrker därmed motionerna 2013/14:Sk203, 2013/14:C431 yrkande 27 och 2013/14:C448 yrkande 3 och avstyrker övriga motioner.

9.	Boendebeskattning, punkt 7 (SD)
	av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk371 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD),

2013/14:C380 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) yrkande 1 och

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkandena 7 och 11 samt

avslår motionerna

2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP),

2013/14:Sk204 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk247 av Jan Lindholm (MP),

2013/14:Sk256 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk259 av Roza Güclü Hedin och Peter Hultqvist (båda S),

2013/14:Sk269 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk314 av Ulf Holm och Mats Pertoft (båda MP) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk352 av Katarina Brännström (M),

2013/14:Sk363 av Ola Johansson (C),

2013/14:C219 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 10,

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 27,

2013/14:C435 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 och

2013/14:C448 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 3.

Ställningstagande

I de flesta av Sveriges högskoleorter är det brist på studentbostäder. Trots att flera företrädare för regeringen talar om att bygga fler studentbostäder har byggandet fortfarande inte kommit igång. Studentbostäder borde vara klassade som elevhem, vilket skulle befria dem från fastighetsavgiften samt skapa stimulans för nybyggnation.

Konventionell beskattning tillämpas på enskilt ägda och kommunägda bostadsföretag och som huvudregel är utgifterna för underhåll och reparationer omedelbart avdragsgilla. Avsättningar av medel till en underhållsfond för att finansiera framtida underhåll får däremot inte dras av. En underhållsfond måste således finansieras med beskattade vinstmedel. Med införande av skattefria underhållsfonder och införande av ROT-avdrag även för hyresrätter förbättras förutsättningarna för att rusta upp förfallna och dåligt skötta fastigheter.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag bifaller därmed motionerna 2013/14:Sk371, 2013/14:C380 yrkande 1 och 2013/14:C390 yrkandena 7 och 11 och avstyrker övriga motioner.

Särskilda yttranden

1.	Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (V)
	Jacob Johnson (V) anför:

Den tidigare arvs- och gåvoskatten hade en inkomstutjämnande effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Vänsterpartiet anser därför att det från 2015 borde införas en arvsskatt som betalas av dödsboet innan det skiftas. Utformningen av en sådan skatt bör utredas väl. Utgångspunkten är att arv mellan makar och sambor undantas, liksom näringstillgångar vid företagsövertagande. Införandet av en sådan arvsbeskattning kräver också att det införs en skatt på gåvor, annars är risken för skatteundandragande stor. Vänsterpartiet vill också att det införs en förmögenhetsskatt. Den förra förmögenhetsskatten – trots sina brister – betalades av personer som tillhörde de övre inkomstskikten. Slopandet av förmögenhetsskatten har bidragit till att inkomstklyftorna i Sverige har ökat.

2.	Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, punkt 2 (V)
	Jacob Johnson (V) anför:

Reglerna för beskattning av fåmansföretag, ofta familjeföretag, kallas ofta 3:12-reglerna och kom till med syftet att förvärvsinkomster ska beskattas lika oavsett om de kommer från ett lönearbete eller från en arbetsinsats i ett eget aktiebolag. Syftet är också att förhindra att det som ska betraktas som tjänsteinkomster omvandlas till kapitalinkomster.

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) publicerade i juni 2012 rapporten Income Shifting in Sweden – an empirical evaluation of the 3:12-rules. ESO-rapporten pekade på avsevärda problem med dagens lagstiftning varför Vänsterpartiet anser att en grundlig utvärdering av 3:12-reglerna bör göras. Eftersom grundproblemet är kopplat till det svenska duala skattesystemet bör denna fråga behandlas inom ramen för en översyn av skattesystemet och Vänsterpartiet har motionerat om en sådan översyn.

Vänsterpartiet välkomnar regeringens insikt att regelverket har utvecklats på ett sätt som har blivit ett incitament till skatteplanering och regeringens vilja till förändring av regelverket. De förändringar som infördes fr.o.m. den 1 januari 2014 är dock inte tillräckliga. De är också, som Lagrådet uttryckte, enkla och lätta att förstå men helheten är närmast omöjlig att överblicka.

Behovet av en utvärdering och översyn av 3:12-reglerna kvarstår därför. En sådan översyn bör belysa sådana frågor som definitionen av vad som är ett fåmansföretag. En annan fråga som borde övervägas är att införa ett aktivitetskrav på bolagsnivå. Det skulle minska incitamenten att skapa holdingbolag och skalbolag i syfte att reducera skattebetalningar och spara upp gränsbeloppen. Även löneunderlagsregeln borde diskuteras utifrån synpunkten om det är rimligt att 3:12-reglerna ska stimulera fåmansföretagen att öka antalet anställda. Jag bedömer det dock i nuläget inte som nödvändigt med ett nytt tillkännagivande i detta ärende.

3.	Boendebeskattning, punkt 7 (S)
	Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S) och Anders Karlsson (S) anför:

Det behövs en fortsatt reformering av fastighetsbeskattningen för att därigenom skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad. För att få en rörlighet på arbetsmarknaden måste även förutsättningarna för rörligheten på bostadsmarknaden fungera. Det nuvarande kapitalvinstsystemet och den s.k. flyttskatten - kapitalvinstskatten på boende - ses som ett hinder för dem som i dag kan tänka sig att flytta till ett annat boende. För att öka rörligheten, mångfalden och valfriheten bör en ändring ske av de skatter som är kopplade till byte av bostad.

Den räntebeläggning av uppskovsbeloppet som infördes 2009 har ytterligare skärpt inlåsningseffekten för många människor och gjort det svårare att byta bostad.

Kapitalvinstbeskattningen av bostäder bör ses över i syfte att öka rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad.

4.	Boendebeskattning, punkt 7 (V)
	Jacob Johnson (V) anför:

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2013

2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda hur rättvisa i skattehänseende mellan olika upplåtelseformer kan uppnås.

2013/14:Sk204 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattefria underhållsfonder för hyresfastigheter.

2013/14:Sk213 av Barbro Westerholm (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om reavinstbeskattningen av bostäder.

2013/14:Sk220 av Sten Bergheden (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten till en skattesubvention för forskning och utveckling kring framtidens klimatsmarta transportlösningar.

2013/14:Sk225 av Jacob Johnson m.fl. (V):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en grundlig utvärdering av 3:12-reglerna bör göras.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftaren bör klargöra att s.k. carried interest ska beskattas som inkomst av tjänst och att arbetsavgifter ska betalas av arbetsgivaren för dessa ersättningar för utfört arbete.

2013/14:Sk230 av Phia Andersson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om villkoren för småskalig vattenkraftsproduktion.

2013/14:Sk234 av Gustaf Hoffstedt (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatt.

2013/14:Sk247 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda fastighetsavgiften för fritidshus.

2013/14:Sk252 av Gustav Nilsson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förutsättningarna och möjligheterna att införa RUT-avdrag, direktavdrag för företagare.

2013/14:Sk253 av Gustav Nilsson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över reglerna kring rationaliseringsförvärv inom skogsbruket.

2013/14:Sk256 av Hillevi Larsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det framtida behovet av en översyn av boendeskatterna i fråga om diskriminering av hyresrätten och skatteneutralitet mellan boendeformerna.

2013/14:Sk258 av Hillevi Larsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om retroaktiv ränta på uppskjuten reavinstskatt.

2013/14:Sk259 av Roza Güclü Hedin och Peter Hultqvist (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en rättvis bostadspolitik.

2013/14:Sk265 av Jan Ericson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av stämpelskatterna vid fastighetsköp och belåning av fastigheter.

2013/14:Sk269 av Jan Ericson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa fastighetstaxeringen.

2013/14:Sk271 av Anna Steele och Ulf Nilsson (båda FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda företags avdragsrätt för förstagångsinköp av konst.

2013/14:Sk281 av Hans Rothenberg och Finn Bengtsson (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till hållbarhetsbonus.

2013/14:Sk285 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa entreprenörskonton.

2013/14:Sk302 av Jan-Olof Larsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa entreprenadkonton för underentreprenörer i hela näringslivet.

2013/14:Sk303 av Louise Malmström och Johan Löfstrand (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av frågan om uttagsskatt på kooperativ vindkraft.

2013/14:Sk309 av Jenny Petersson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till en justerad avdragsgräns för representation.

2013/14:Sk314 av Ulf Holm och Mats Pertoft (båda MP):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nedtrappning av ränteavdragen.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppmuntrande åtgärder för ett ökat sparande.

2013/14:Sk315 av Mats Pertoft (MP):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag till 3:12-regler i enlighet med vad som anförs i motionen.

2013/14:Sk330 av Nina Lundström (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda reavinstbeskattningens påverkan på bostadsmarknadens flyttkedjor.

2013/14:Sk334 av Hans Backman (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett tydligare regelverk kring sponsring.

2013/14:Sk338 av Hans Backman (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i regeringens arbete med att förenkla reglerna för företag och entreprenörer behöver inriktas mer kraft på att förenkla skattelagstiftningen.

2013/14:Sk352 av Katarina Brännström (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över villkoren för skatten för näringsfastigheter.

2013/14:Sk353 av Katarina Brännström (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att göra en översyn för att få en jämnare beskattning av ren energi.

2013/14:Sk358 av Edip Noyan (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa en schablonbeskattning för små företag.

2013/14:Sk361 av Penilla Gunther (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över femårsregeln i 3:12-reglerna för ökade möjligheter till investeringar i nya företag.

2013/14:Sk362 av Karin Nilsson och Göran Lindell (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att skapa en enkel och förutsägbar situation där hundraprocentsregeln används vid skogsförvärv som gagnar aktivt brukande på landsbygden och så att alla behandlas enligt samma regler som det som i dag benämns rationaliseringsförvärv.

2013/14:Sk363 av Ola Johansson (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över skillnaderna i beskattning av fastigheter med bostäder som hyrs ut i form av marklägenheter jämfört med flervåningshus.

2013/14:Sk364 av Ola Johansson (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att förändra reavinstbeskattningen vid försäljning av privatbostäder och bostadsrätter i syfte att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

2013/14:Sk366 av Per Lodenius och Ola Johansson (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av skatte- och avdragsregler för företagare inom kultursektorn och för allmännyttiga föreningar.

2013/14:Sk368 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över möjligheterna att skatteintäkterna från industriella och elproducerande fastigheter regionaliseras för en hållbar utveckling i hela landet.

2013/14:Sk371 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa skattefria underhållsfonder.

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en konsekvensanalys av att helt avskaffa möjligheterna till ränteavdrag inom en intressegemenskap.

2013/14:Sk390 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sänka fastighetsskatten för småskalig vattenkraft.

2013/14:Sk392 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fastighetsskatten för vindkraftverk återställs till den normala fastighetsskatten för industrifastigheter om 0,5 procent.

2013/14:Sk395 av Emil Källström (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över en decentralisering av fastighetsskatten för elproducerande fastigheter.

2013/14:Sk397 av Camilla Waltersson Grönvall (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över gällande lagstiftning i syfte att åstadkomma en likvärdig behandling vid kapitalvinstbeskattning av bostäder.

2013/14:Sk403 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppdraget att ta fram förslag på ett återinförande av arvsskatt, eventuellt kompletterad med en återinförd gåvoskatt.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppdraget att ta fram förslag på ett återinförande av förmögenhetsskatten.

2013/14:Sk406 av Finn Bengtsson m.fl. (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna med fortsatta skattesänkningar för att gynna företagare och företagande.

2013/14:Sk407 av Per Åsling (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en statlig utredning ska tillsättas som utreder frågan om decentraliserade och regionaliserade skattebaser med utgångspunkt i en regionalisering av fastighetsskatten på industrifastigheter och elproducerande fastigheter.

2013/14:Sk410 av Leif Jakobsson m.fl. (S):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen måste vara mer proaktiv i att säkra den bolagsskattebas som ska beskattas i Sverige.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige och Sverige i EU ska verka för ett internationellt regelverk för företagsbeskattning som hindrar skatteflykt till skatteparadis/sekretesstater.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige och Sverige i EU ska verka för åtgärder mot skatteflykt genom stiftelser, anglosaxiska s.k. discretionary trusts och andra ”ägarlösa” företagsformer.

2013/14:Sk416 av Lars-Axel Nordell (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om en skattereduktion för företag som ger gåvor till välgörande ändamål, t.ex. idéburna företag.

2013/14:Sk418 av Isabella Jernbeck (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till förändringar i utformningen av stämpelskatten.

2013/14:Sk422 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till avskrivning för flyttbara bostadshus.

2013/14:Sk427 av Anti Avsan och Isabella Jernbeck (båda M):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör överväga en översyn av reglerna om beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av en permanentbostad.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att försöka identifiera vilka negativa konsekvenser som den nuvarande eviga reavinstbeskattningen medför samt se över hur beskattningen skulle kunna utformas.

2013/14:Sk428 av Anti Avsan (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företagens kapital och finansiering.

2013/14:Sk429 av Anti Avsan (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till förändrade regler för gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

2013/14:Sk432 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna för en kommunal fastighetsskatt på vindkraftsanläggningar.

2013/14:Sk436 av Stefan Svanström (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda effekterna av reavinstskatten och uppskovsräntan vad avser rörligheten på bostadsmarknaden samt föreslå åtgärder som minskar den inlåsningseffekt som påtalas i motionen.

2013/14:C219 av Jan Lindholm m.fl. (MP):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om underhållsfonder.

2013/14:C380 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att studentbostäder ska betraktas som elevhem.

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att studentlägenheter ska betraktas som elevhem.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort den kommunala fastighetsavgiften för hyresrätter.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa skattefria underhållsfonder för hyresrätter.

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskaffad fastighetsskatt för hyresrätter.

2013/14:C435 av Jan Lindholm m.fl. (MP):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sänkning av fastighetsskatten på studentkorridorer.

2013/14:C448 av Veronica Palm m.fl. (S):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattereglerna inom boendesektorn och neutrala villkor mellan upplåtelseformerna.

2013/14:So439 av Josef Fransson m.fl. (SD):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska vara tillåtet för lantbrukare att sälja egna produkter skattefritt upp till ett visst belopp varje år.

2013/14:T217 av Stina Bergström m.fl. (MP):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en tonnageskatt.

2013/14:T339 av Siv Holma m.fl. (V):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om tonnageskatt.

2013/14:T352 av Anita Brodén m.fl. (FP):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatten.

2013/14:T476 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Mattias Jonsson (båda S):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa tonnagebeskattning omgående.

2013/14:T517 av Anders Ygeman m.fl. (S):

45.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatt.

2013/14:N206 av Lise Nordin m.fl. (MP):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fastighetsskatten för vindkraftverk ska tillfalla den aktuella kommunen.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uttagsskatten på kooperativt ägd vindkraft.

2013/14:N222 av Kent Persson m.fl. (V):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vindkraftskooperativen ska uttagsbeskattas med utgångspunkt från den verkliga kostnaden för att producera elen och inte från dess marknadspris.

2013/14:N328 av Désirée Pethrus (KD):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa s.k. etableringskonton för att sätta av kapital skattefritt för företagsstart.