Kulturutskottets betänkande

2013/14:KrU5

Politik för det civila samhället m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2013/14:117 Verksamhetsstödet för idrottens bildningsverksamhet samt motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2013 som rör det civila samhället, allmänna samlingslokaler, idrott och friluftsliv. Några av motionsyrkandena behandlas i förenklad form.

Regeringen föreslår i propositionen en ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde som ger lagstöd för Studieförbundet SISU Idrottsutbildarnas verksamhet att pröva frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet. Vidare föreslår regeringen en ändring i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som innebär att offentlighetsprincipen ska gälla hos SISU i den del av studieförbundets verksamhet som består i fördelning av statsbidrag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2014. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Motionerna från den allmänna motionstiden som rör det civila samhället handlar om betydelsen av ett starkt civilsamhälle, årliga överläggningar med det civila samhället, finansiellt stöd till det civila samhället, statistik, nationellt utbildningscentrum för krishantering och ideellt drivna lägergårdar. På idrottsområdet berör frågorna det statliga idrottsstödet och avgifter inom idrottsrörelsen, jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan, krav som ställs på idrottsarenor, hbtq-frågor, sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer, dopning, proffsboxning och amatörboxning och stora idrottsmästerskap i Sverige. När det gäller friluftsliv handlar motionsyrkandet om att göra 2015 till Friluftslivets år.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag samt avslår motionsyrkandena från allmänna motionstiden 2013.

I betänkandet finns 12 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Propositionen

1.	Lagförslagen om SISU Idrottsutbildarnas uppgift att fördela verksamhetsstödet m.m.
	Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, 2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:117 punkterna 1 och 2.

Civila samhället

2.	Ett starkt och levande civilsamhälle
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 38.

Reservation 1 (S)

3.	Årliga överläggningar med det civila samhället
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 39.

Reservation 2 (S)

4.	Finansiellt stöd till det civila samhället
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 40.

Reservation 3 (S)

5.	Statistik
	Riksdagen avslår motion 2013/14:N210 av Jonas Eriksson m.fl. (MP) yrkande 2.

Reservation 4 (MP)

6.	Nationellt utbildningscentrum för krishantering
	Riksdagen avslår motion 2012/13:Fö234 av Christina Oskarsson och Jörgen Hellman (båda S).

Reservation 5 (S)

7.	Ideellt drivna lägergårdar
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr277 av Mikael Oscarsson (KD).

Idrott

8.	Det statliga idrottsstödet och avgifter inom idrottsrörelsen
	Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 1, 2013/14:Kr266 av Christer Adelsbo (S) och 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 47.

Reservation 6 (S, V)

9.	Jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 4.

Reservation 7 (V)

10.	Krav som ställs på elitidrottsarenor
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr318 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).

Reservation 8 (S, V)

11.	Hbtq-frågor inom idrotten
	Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 5 och 2013/14:Kr289 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S).

Reservation 9 (S, V)

12.	Sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 52.

Reservation 10 (SD)

13.	Dopning
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr322 av Gunnar Sandberg m.fl. (S).

Reservation 11 (S, V)

14.	Proffsboxning och amatörboxning
	Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr255 av Staffan Anger (M) och 2013/14:Kr256 av Staffan Anger (M).

15.	Stora idrottsmästerskap i Sverige
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr328 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda S).

Reservation 12 (S)

Friluftsliv

16.	Friluftslivets år 2015
	Riksdagen avslår motion 2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 5.

Förenklad behandling

17.

Motionsyrkanden som bereds i förenklad form

Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M) yrkandena 3 och 4, 2013/14:Kr226 av Anders Ahlgren och Anders Åkesson (båda C), 2013/14:Kr244 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S), 2013/14:Kr246 av Helena Bouveng (M), 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkandena 2, 3, 6 och 8, 2013/14:Kr288 av Hannah Bergstedt och Karin Åström (båda S), 2013/14:Kr293 av Carin Runeson och Kurt Kvarnström (båda S), 2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkandena 1, 2 och 4, 2013/14:Kr336 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD) och 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkandena 46 och 51.

Stockholm den 10 april 2014

På kulturutskottets vägnar

Gunilla Carlsson i Hisings Backa

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Ulf Nilsson (FP), Cecilia Magnusson (M), Anne Marie Brodén (M), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Gustaf Hoffstedt (M), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S), Per Lodenius (C), Isak From (S), Amir Adan (M), Tina Ehn (MP), Lars-Axel Nordell (KD), Margareta Larsson (SD), Lars Ohly (V) och Ellen Juntti (M).

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) har promemorian Studieförbundet SISU Idrottsutbildarnas fördelning av det statliga verksamhetsstödet för idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet (U2013/5534/UC) utarbetats. Promemorian har remissbehandlats. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Ärendet och dess beredning

I proposition 2013/14:117 Verksamhetsstödet för idrottens bildningsverksamhet föreslår regeringen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, och förslaget om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), som lagts fram i propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och lagförslag finns i bilaga 1 respektive 2.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Utskottet har under beredningen av ärendet fått information av dels generaldirektör Alice Bah Kuhnke med medarbetare från Ungdomsstyrelsen (sedan den 1 april 2014 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor), dels generalsekreterare Birgitta Ljung med medarbetare från Riksidrottsförbundet.

Utskottets överväganden

Propositionen

Bakgrund

Det särskilda verksamhetsstödet till Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna (SISU) finansieras, i likhet med stödet till övriga studieförbund, via anslaget 14:1 Bidrag till folkbildningen under utgiftsområde 17. Anslagsposten till SISU disponeras av Kammarkollegiet, som betalar ut medlen till SISU månadsvis. Av regleringsbrevet för 2014 framgår att SISU erhåller drygt 164 miljoner kronor. Regeringen beslutar varje år om riktlinjer för SISU när det gäller användningen av stödet.

SISU fördelar redan i dag det statliga verksamhetsstödet till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet men det är inte lagreglerat. I propositionen föreslås nu att SISU:s uppgift att fördela statsbidrag ska regleras i lag, och att den delen av SISU:s verksamhet som består i fördelning av statsbidrag ska omfattas av offentlighetsprincipen.

Lagförslagen om SISU Idrottsutbildarnas uppgift att fördela verksamhetsstödet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar.

Propositionen

Regeringen föreslår att en bestämmelse, om att Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna prövar frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet, ska tas in i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Regeringen gör vidare bedömningen att ändringar bör göras i förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen, som innebär att det som anges i förordningen om Folkbildningsrådets uppgifter, beslut om statsbidrag, återkrav, revision och överklagandeförbud, även bör gälla när SISU prövar frågor om statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet.

Fördelning av statsbidrag är en förvaltningsuppgift. Enligt 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen kan förvaltningsuppgifter överlämnas även åt andra juridiska personer än kommuner och åt enskilda individer. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning får ett överlämnande göras endast med stöd av lag. Myndighetsutövning brukar utifrån den definition som fanns i den gamla förvaltningslagen från 1971 beskrivas som utövning av befogenhet att för en enskild person bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Det är normalt fråga om myndighetsutövning när beslut fattas om fördelning av statsbidrag. Då SISU har fått i uppdrag av staten att fördela statligt stöd har SISU enligt regeringens bedömning en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning. Denna myndighetsutövning bör enligt regeringen nu regleras i lag.

Regeringen anser dessutom att det är angeläget att de syften och villkor för statsbidrag till folkbildningen som framgår av förordningen om statsbidrag till folkbildningen även gäller för folkbildningen inom idrottsrörelsen. Det som anges i förordningen om Folkbildningsrådets uppgifter, beslut om statsbidrag, återkrav, revision och överklagandeförbud, bör enligt regeringen därför gälla även för SISU, och förordningen bör således ändras.

Regeringen föreslår vidare att offentlighetsprincipen ska göras tillämplig på den verksamhet hos SISU som består av fördelning av statsbidrag genom att verksamheten förs in i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:44).

Rätten att ta del av allmänna handlingar gäller hos myndigheter, riksdagen och beslutande kommunala församlingar. Genom bestämmelsen i 2 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen har handlingsoffentligheten utvidgats till vissa enskilda organ, huvudsakligen sådana som har anförtrotts uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Enligt nämnda bestämmelse ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos de enskilda organ som anges i bilagan till lagen, om handlingarna hör till den verksamhet som nämns i bilagan. I bilagan finns Folkbildningsrådet upptaget när det gäller verksamheten att fördela statsbidrag mellan folkhögskolor och studieförbund liksom ett antal andra enskilda organisationer, som har till uppgift att fördela statsbidrag.

Eftersom SISU är ett enskilt organ omfattas handlingar som förvaras av förbundet inte av handlingsoffentlighet. Uppgiften att fördela statsbidrag mellan förbundets medlemsorganisationer innefattar som konstaterats ovan myndighetsutövning mot enskilda. Intresset av insyn i denna verksamhet är enligt regeringen lika starkt när det gäller SISU som när det gäller Folkbildningsrådet och andra enskilda organisationer som fördelar statsbidrag. SISU bör därför enligt regeringen i likhet med Folkbildningsrådet tas upp i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen så att handlingsoffentlighet gäller i verksamheten att fördela statsbidrag. Det innebär bl.a. att bestämmelser om registrering och diarieföring, upplysningsplikt, förfarande vid utlämnande av allmänna handlingar och bestämmelser om överklagande som finns i offentlighets- och sekretesslagen ska tillämpas på den verksamhet som omfattas av handlingsoffentlighet. Ytterligare en konsekvens av regleringen är att bestämmelserna i arkivlagen (1990:782) blir tillämpliga.

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2014.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att SISU:s uppgift att fördela statsbidrag ska regleras i lag, och att den delen av SISU:s verksamhet som består i fördelning av statsbidrag ska omfattas av offentlighetsprincipen. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag, och föreslår att riksdagen ska anta regeringens förslag till lagändringar.

De syften och villkor som gäller för statsbidrag till folkbildningen, och som framgår av förordningen om statsbidrag till folkbildningen, bör också enligt utskottets bedömning gälla för folkbildningen inom idrottsrörelsen.

Motioner från allmänna motionstiden

Det civila samhället

Ett starkt och levande civilsamhälle

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om betydelsen av ett starkt och levande civilsamhälle med hänvisning till att yrkandet till stora delar får anses tillgodosett.

Jämför reservation 1 (S).

Motionen

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) lyfter i kommittémotion 2013/14:Kr339 fram betydelsen av ett starkt och levande civilsamhälle. Motionärerna påtalar bl.a. att det civila samhället skapar mötesplatser fredade från kommersiella lönsamhetskrav där medborgarna naturligt kan koppla sina egna erfarenheter och krav till ett vidare samhälleligt perspektiv (yrkande 38).

Bakgrund

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) har sedan den 1 januari 2012 i uppdrag att dels ansvara för att det finns en samlad kunskap om det civila samhällets villkor, sammansättning och utveckling samt sprida denna kunskap på nationell, regional och lokal nivå, dels analysera, följa upp och utvärdera insatser inom området, dels bilda nätverk för samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer (förordning [2007:1140]) med instruktion för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor). Myndigheten har under några år följt upp det civila samhällets villkor, och har i regleringsbrevet för 2014 även fått detta uppdrag och ska i nära samråd med organisationer för det civila samhället ta fram en rapport som ska redovisas senast den 30 maj 2014.

Statsrådet Maria Arnholm anförde bl.a. följande den 25 juli 2013 i ett svar på en skriftlig fråga från Agneta Gille om hur ministern ser på utvecklingen generellt vad gäller det svenska civilsamhället (2012/13:650):

Inledningsvis vill jag framhålla att jag instämmer i det frågeställaren framför om att människors frivilliga engagemang i ideella föreningar är mycket viktigt för samhällsutvecklingen och demokratin. Det var just utifrån viljan att lyfta fram det civila samhällets stora betydelse som regeringen år 2009 lade fram den första propositionen om politiken för det civila samhället någonsin (prop. 2009/10:55).

Jag delar inte Agneta Gilles uppfattning att situationen för det civila samhället skulle vara hotad. Tvärtom menar jag att det svenska civila samhället står starkt. Regeringen har också under senare år vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare förbättra det civila samhällets villkor, i enlighet med det av riksdagen fastställda målet för politiken. […] För första gången har också en statlig myndighet, Ungdomsstyrelsen, specifikt fått i uppdrag att ansvara för att det finns samlad kunskap om det civila samhällets villkor, sammansättning och utveckling samt att sprida denna kunskap. […] För tydlighetens skull vill jag därför avslutningsvis klargöra den särskilda ställning som föreningslivet även fortsättningsvis kommer att ha i olika sammanhang. Samhälleliga värden som konkurrens, föreningsfrihet och det som inom EU brukar kallas idrottens särart är värden som är viktiga att upprätthålla. Regeringen för en kontinuerlig dialog med företrädare för idrotten i dessa frågor.

Regeringen förordnade i mars 2014 en särskild utredare som ska undersöka möjligheterna att på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och att därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning (dir. 2014:40). Syftet med utredningen är bl.a. att dessa organisationers kompetens och kapacitet bättre ska tas till vara i mötet mellan människor med olika social, kulturell och ekonomisk bakgrund, inte minst inom vård och omsorg. Uppdraget ska redovisas senast den 29 februari 2016.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av ett starkt civilsamhälle, och ser därför med tillförsikt på regeringens satsningar på området. Den proposition som regeringen lade fram 2009, med mål och inriktning för politiken för det civila samhället, var en viktig grund för att lyfta fram det civila samhällets stora betydelse samt för att tydliggöra relationen mellan staten och det civila samhället och ta ett helhetsgrepp om generella frågor om det civila samhället och dess villkor. Viktigt har också enligt utskottet varit det myndighetsstöd som politikområdet fått, genom det ansvar för området som lagts på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Utskottet ser vidare positivt på att regeringen har tillsatt en utredare i syfte att möjliggöra för det civila samhället att ta ytterligare ett steg framåt för att underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet och utvecklas.

Med hänsyn till de satsningar som regeringen gjort och gör på området, och den samstämmighet som finns om betydelsen av ett starkt och levande civilsamhälle, anser utskottet att motionsyrkandet till stora delar får anses tillgodosett. Motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 38 avstyrks.

Årliga överläggningar med det civila samhället

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om behovet av årliga överläggningar med hänvisning till att det pågår kontinuerliga dialoger och samråd mellan regeringen och det civila samhället på olika plan och inom många områden och att också SKL deltar aktivt i många av dessa.

Jämför reservation 2 (S).

Motionen

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) framhåller i kommittémotion 2013/14:Kr339 de ideella organisationernas viktiga roll i samhället, och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på årliga överläggningar mellan staten, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt representanter för folkrörelserna och den ideella och idéburna sektorn (yrkande 39).

Bakgrund

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) har sedan några år haft i uppdrag att genomföra ett partsgemensamt forum för dialog mellan regeringen och det civila samhället. I det partsgemensamma forumet ingår representanter från ett femtontal utvalda idéburna organisationer från olika områden. Vidare inbjuds Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att delta. Forumet träffas fyra gånger per år och syftet är att följa upp och utveckla politiken för det civila samhället.

Under våren 2013 genomförde en interdepartemental arbetsgrupp i Regeringskansliet den tredje breda årliga uppföljningen av politiken för det civila samhället. Uppföljningen avsåg verksamhet under 2012. Uppföljningen, som genomfördes genom en enkät i Regeringskansliet, gjordes i förhållande till det övergripande målet för politiken och de sex principerna som vägleder politiken för det civila samhället. Dessa principer är självständighet och oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet och insyn samt mångfald. Svaren i enkäten visar enligt regeringen att samtliga medverkande departement har ett relativt omfattande arbete kopplat till det civila samhällets organisationer och att arbetet ligger i linje med de sex principerna i politiken för det civila samhället. Av enkäten framgår bl.a. att Regeringskansliets fasta forum för samråd med det civila samhällets organisationer har ökat från 46 tillfällen till 51. Antalet organisationer som var medlemmar i dessa forum var 858 stycken, vilket är 314 fler än 2011. Dessutom anordnade de olika departementen totalt ca 277 möten för dialog och samråd med det civila samhällets organisationer, vilket var 17 fler än året innan.

Vidare kan nämnas att SKL är en viktig part i de två överenskommelserna som slöts 2008 och 2010 mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området respektive integrationsområdet, och SKL. Överenskommelsen inom det sociala området syftar till att tydliggöra de idéburna organisationernas roll och göra det möjligt för dem att konkurrera på likvärdiga villkor med andra aktörer som är verksamma på området. Överenskommelsen på integrationsområdet syftar till att förtydliga relationen mellan staten, kommunerna och de idéburna organisationerna i arbetet med nyanländas etablering och integration och att utveckla former och metoder för att de idéburna organisationerna bättre ska kunna medverka i detta arbete. Enligt överenskommelserna har varje part åtaganden och ska vidta åtgärder, vilka följs upp kontinuerligt av en gemensam arbetsgrupp som består av de tre parterna. Det kan också tilläggas att regeringen i mars 2014 bjudit in civilsamhällets organisationer inom biståndsområdet till en dialogprocess. Målet är att nå en överenskommelse för att öka utbytet mellan regeringen och svenska organisationer och förtydliga den nyckelroll organisationerna har för fattigdomsminskning, demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det pågår kontinuerliga dialoger och samråd m.m. mellan regeringen och det civila samhället på olika plan, och inom många områden, och att dessa ökar i antal. SKL deltar också aktivt i många av dessa. Utskottet anser inte att motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 39 bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, och avstyrker därför detta yrkande.

Finansiellt stöd till det civila samhället

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en utredning om civilsamhällets finansiering med hänsyn till att motionsyrkandet till stor del får anses tillgodosett.

Jämför reservation 3 (S).

Motionen

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) anser i kommittémotion 2013/14:Kr339 att regeringen bör ta initiativ till en utredning i syfte att belysa hur civilsamhällets organisationer finansierar sin verksamhet. Motionärerna anser att de generella bidragen bör öka, och ser en fara i att stöd ofta finns i styrda projektmedel (yrkande 40).

Bakgrund

Nämnas kan att Riksrevisionen har granskat om staten har lyckats undanröja hinder och skapat förutsättningar för civilsamhällets medverkan på integrationsområdet. Riksrevisionen rekommenderar bl.a. regeringen att göra en samlad analys av statens finansiering på integrationsområdet (RIR 2014:3).

Som framgår ovan gjordes våren 2013 den tredje breda uppföljningen av politiken för det civila samhället. Uppföljningen gjordes av Regeringskansliets interdepartementala arbetsgrupp för frågor om det civila samhället och avsåg verksamhet under 2012.

Av uppföljningen framgår bl.a. att drygt 11 miljarder kronor fördelades i statliga bidrag till det civila samhällets organisationer under 2012, vilket var en ökning från åren innan, och att 84 procent av bidragsmedlen gick till generella bidrag såsom organisations- och verksamhetsbidrag, även detta var en ökning från åren innan. I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utgiftsområde 17) anger regeringen beträffande bidragen till det civila samhället att fokus i högre grad bör ligga på mer generella stödformer såsom organisations- och verksamhetsbidrag än på projektbidrag. Regeringen anger dock att bidragssystemen bör anpassas efter verksamhetsområdenas behov.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har sedan några år följt upp det civila samhällets villkor. År 2013 kom myndighetens rapport Dialog, självständighet och långsiktiga förutsättningar – en uppföljning med ideella föreningar i fokus, som rör bl.a. ideella föreningars finansiering.

Regeringen har som nämns ovan tillsatt en särskild utredare för att undersöka möjligheterna att på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet och utvecklas (dir. 2014:40). Utredaren ska bl.a. se vilka behov av stöd det finns när det gäller ekonomiska frågor och finansieringsmöjligheter.

Utskottets ställningstagande

Med hänsyn till att de generella bidragen står för 84 procent av bidragen till det civila samhället och till att regeringen har tillsatt en särskild utredare för att se över bl.a. finansieringsfrågor får motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 40 till stor del anses tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.

Statistik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att bl.a. följa statistiken rörande det civila samhället med hänvisning till det arbete som pågår med att stärka statistikutvecklingen.

Jämför reservation 4 (MP).

Motionen

Jonas Eriksson m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2013/14:N210 att regeringen noga ska följa det uppdrag som SCB fått 2010 att ta fram statistik om det civila samhället, och uppdra åt andra relevanta myndigheter att utveckla och löpande följa statistik för den sociala ekonomin (yrkande 2).

Bakgrund

När det gäller det civila samhället fick Statistiska centralbyrån (SCB) i januari 2010 i uppdrag av regeringen att ta fram statistik i enlighet med FN:s statistiksystem för satelliträkenskaper om icke vinstdrivande organisationer, International Classification of Non-profit Organizations (ICNPO). SCB tog med anledning av uppdraget från regeringen fram statistik över det civila samhället i september 2011 och december 2012. I den sistnämnda rapporten från SCB angavs bl.a. att sammanställningen om det civila samhället fortfarande får betraktas som under uppbyggnad och ses som underlag för fortsatt diskussion kring det arbete som tar vid för en vidareutveckling av det framtida statistikområdet.

SCB har även i sitt regleringsbrev för 2014 fått i uppdrag att ta fram statistik om det civila samhället i enlighet med regeringsbeslutet i januari 2010. Berörda statistikdatabaser ska samordnas, där så är lämpligt, i syfte att utveckla, förbättra och producera statistiken om det civila samhället. Statistiken ska omfatta uppgifter om organisationslivet som ingår i den ekonomiska statistiken, men även så långt det är möjligt uppgifter om organisationer i det civila samhället som faller utanför dagens statistik, samt relationen mellan den offentliga sektorn och det civila samhällets organisationer. Redogörelsen ska även omfatta redan befintlig statistik om befolkningens deltagande i det civila samhället. SCB ska under 2014 publicera den senast aktuella statistiken om det civila samhället. Redovisning av uppdraget ska göras i samband med årsredovisningen för 2014, dvs. senast den 22 februari 2015. Inom uppdraget ska också arbetet med förbättring av ramen för statistikområdet för det civila samhället stärkas; bl.a. bör SCB enligt regeringen se över de olika organisationsformer som ingår i det civila samhället. För uppdraget erhåller SCB 1 miljon kronor, och för det sistnämnda förbättringsarbetet har SCB fått ökade medel med 350 000 kronor.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor fick, som framgått ovan, genom en ändring av myndighetens instruktion fr.o.m. 2012 i uppdrag att utgöra ett myndighetsstöd för politiken för det civila samhället. Myndigheten ska därmed ansvara för att samla kunskap inom området och sprida denna, analysera, följa upp och utvärdera insatser inom området samt bilda nätverk för samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer. När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor uppvaktade utskottet i februari 2014 informerade myndigheten om sitt arbete med att ta fram en kunskapsportal, där man ska samla forskning och forskningsöversikter indelat under olika ämnesområden. Lanseringen ska ske under maj 2014.

Utskottets ställningstagande

När det gäller det civila samhället ser utskottet positivt på de uppdrag som regeringen gett SCB de senaste åren och på att regeringen för 2014 avsatt ytterligare medel till förbättringsarbete för att stärka statistikområdet för det civila samhället. Sedan 2010 har SCB lämnat två statistiksammanställningar till regeringen, och utskottet anser i likhet med SCB att arbetet med att ta fram statistiken får ses som ett arbete under vidareutveckling. Utskottet anser inte att motion 2013/14:N210 (MP) yrkande 2 bör föranleda någon åtgärd från riksdagen, varför yrkandet avstyrks.

Nationellt utbildningscentrum för krishantering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att inrätta ett nationellt utbildningscentrum för krishantering med hänvisning till det arbete som bedrivs för att förebygga kränkningar inom föreningslivet och idrottsvärlden.

Jämför reservation 5 (S).

Motionen

Christina Oskarsson och Jörgen Hellman (båda S) anser i motion 2012/13:Fö234 att man bör se över möjligheten att inrätta ett utbildningscentrum, för att skapa utbildningar som ett stöd för organisationer inom föreningslivet och idrottsvärlden i hur man hanterar och arbetar med olika krissituationer samt lära ut hur man kan få stöd och hjälp från samhället i dessa frågor.

Bakgrund

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har av regeringen fått i uppdrag att under 2013 och 2014 genomföra en kartläggning av föreningslivets arbete för att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot flickor och pojkar, och av de insatser som görs när övergrepp har uppdagats. I den del av kartläggningen som rör det förebyggande arbetet ska myndigheten redovisa hur föreningar arbetat med dessa frågor, bl.a. hur frågorna diskuteras inom föreningen samt vilken information barn och unga fått om sina rättigheter och om vart de kan vända sig om de har utsatts för övergrepp. Vidare ska kartläggningen omfatta i vilken utsträckning information och utbildningar ges till ledare som är anställda eller som är frivilligt engagerade i föreningar. Utifrån kartläggningen ska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lyfta fram goda exempel på arbetssätt och metoder samt faktorer som är av central betydelse för att olika typer av insatser ska ha framgång när det gäller att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot barn och unga och att vidta åtgärder när sådana övergrepp har skett. Resultatet ska spridas i olika myndigheters nätverk samt till det civila samhällets organisationer som har verksamhet riktad till barn och unga. Myndigheten ska i mars 2015 lämna en slutrapport till Regeringskansliet om hur uppdraget i sin helhet har genomförts, inklusive en ekonomisk redovisning.

Vidare kan nämnas att Riksidrottsförbundet (RF) genom SISU Idrottsutbildarna och Idrottslyftet genomför analyser av idrottsverksamhet i föreningar. En del i analyserna handlar om att säkra en trygg miljö, så att inga aktiva inom idrotten riskerar att utsättas för någon form av kränkande behandling. Som stöd för att utveckla en trygg miljö har RF och SISU också tagit fram materialet Skapa trygga idrottsmiljöer för barn och ungdomar.

Det kan också nämnas att Rädda Barnen och RF har inlett ett samarbete för att kunna ge stöd till oroliga idrottsföräldrar. Genom Rädda Barnens Föräldratelefon får fler idrottsföräldrar ett vuxenstöd av experter på barns rättigheter och om hur man som förälder kan agera i svåra situationer. Syftet med Föräldratelefonen är att öka barns möjlighet till en trygg uppväxt genom att stödja och stärka föräldrar.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor fått ett uppdrag att kartlägga föreningslivets arbete för att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot flickor och pojkar, och de insatser som görs när övergreppen har uppdagats. Utifrån kartläggningen ska goda exempel lyftas fram på arbetssätt och metoder samt faktorer som är av central betydelse för framgångsrika insatser. Utskottet har en förhoppning om att bl.a. dessa goda exempel samt de analyser som RF genomför för att säkra trygga idrottsmiljöer, och det material som RF och SISU tagit fram för trygga dessa miljöer, kan spridas och utnyttjas till krisarbete i föreningar inom många olika områden. Här har enligt utskottet bl.a. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och RF en viktig uppgift att sprida kunskapen vidare. Utskottet anser inte att ett utbildningscentrum bör inrättas och avstyrker därför motion 2012/13:Fö234 (S).

Ideellt drivna lägergårdar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om minskade krav på ideellt drivna verksamheter med hänvisning till att en rad åtgärder vidtagits på området.

Motionen

Mikael Oscarsson (KD) anser i motion 2013/14:Kr277 att en översyn bör göras så att kraven på ideellt drivna verksamheter, bl.a. lägergårdar, inte blir lika hårda som för kommersiella anläggningar. Detta gäller bl.a. kraven på momsregistrering, kassaregister och kortmaskiner, men även Arbetsmiljöverkets krav på utbildning och kommunernas taxor och avgifter på anläggningar.

Bakgrund

Statsrådet Maria Arnholm anförde följande den 25 juli 2013 i ett svar på en fråga från Agneta Gille, om bl.a. vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förhindra en negativ utveckling i olika avseenden för det svenska civilsamhället och för att stärka civilsamhällets organisationer (2012/13:650):

Jag delar inte Agneta Gilles uppfattning att situationen för det civila samhället skulle vara hotad. Tvärtom menar jag att det svenska civila samhället står starkt. Regeringen har också under senare år vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare förbättra det civila samhällets villkor, i enlighet med det av riksdagen fastställda målet för politiken. […]

I april beslutade regeringen om en lagrådsremiss om nya inkomstskatteregler för den ideella sektorn. […]

Områden som Agneta Gille mer specifikt tar upp är bland annat moms, konkurrens mellan ideella föreningar och kommersiella företag inom idrotten och föreningarnas serveringsverksamhet. Bakgrunden är att EU-kommissionen under 2008 inledde ett fördragsbrottsförfarande mot Sverige. Kommissionen anser att den svenska momslagen innehåller ett alltför generöst undantag för ideella föreningar och att lagen därför strider mot EU:s momsdirektiv.

Det är viktigt att en gynnsam behandling av den ideella sektorn säkerställs. I samband med det arbete med en allmän översyn av momssystemet som kommissionen inledde 2010 har regeringen tagit initiativ till ett uttalande från ministerrådet i maj 2012 om att undantagen för ideella föreningar i momsdirektivet bör klargöras. Regeringen kommer även fortsatt att vara tydlig med att den ideella sektorns värdefulla verksamhet måste främjas och att fortsatt momsbefrielse för ideella föreningar ska gälla. Dialogen med kommissionen fortsätter alltså, och arbetet med att säkerställa goda förutsättningar för en stark ideell sektor bedrivs vidare.

För tydlighetens skull vill jag därför avslutningsvis klargöra den särskilda ställning som föreningslivet även fortsättningsvis kommer att ha i olika sammanhang. Samhälleliga värden som konkurrens, föreningsfrihet och det som inom EU brukar kallas idrottens särart är värden som är viktiga att upprätthålla. Regeringen för en kontinuerlig dialog med företrädare för idrotten i dessa frågor.

Regeringen lämnade i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 Förslag till budget, finansplan och skattefrågor) förslag till nya inkomstskatteregler för den ideella sektorn. Regeringen föreslog bl.a. enhetliga bestämmelser om allmännyttiga ändamål för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Syftet var att bestämmelserna bättre skulle anpassas till dagens samhälle och bli lättare att tillämpa. Bland annat innebär förslagen att stiftelser som främjar kultur, miljö och idrott kan bli inskränkt skatteskyldiga, dvs. bli skatteskyldiga endast för vissa inkomster. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2013/14:FiU1, rskr. 2013/14:56).

Som nämnts ovan beslutade regeringen den 13 mars 2014 att tillsätta en särskild utredare som ska undersöka möjligheterna att på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet och utvecklas (dir. 2014:40). Uppdraget ska redovisas senast den 29 februari 2016.

Utskottets ställningstagande

När det gäller mervärdesskatt för ideella föreningars allmännyttiga ideella verksamhet är regeringen och civilsamhället eniga om att agera för att behålla det undantag som Sverige har i dag inom EU (jfr. bet. 2013/14:SkU18). Som framgår ovan har regeringen under senare år vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare förbättra det civila samhällets villkor, och regeringen har nu tillsatt en utredning för att undersöka möjligheterna att på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer. Utskottet anser mot denna bakgrund att motion 2013/14:Kr277 (KD) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, varför motionen avstyrks.

Idrott

Det statliga idrottsstödet och avgifter inom idrottsrörelsen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. avgifter inom idrottsrörelsen med hänvisning till det arbete som pågår inom Riksidrottsförbundet (RF) och Centrum för idrottsforskning (CIF).

Jämför reservation 6 (S, V).

Motionerna

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) anser i kommittémotion 2013/14:Kr339 att de allt högre avgifterna i idrottsklubbarna är en central och viktig fråga för svensk idrott, och att regeringen bör se över problemet med de ökade avgifterna (yrkande 47).

Christer Adelsbo (S) påtalar i motion 2013/14:Kr266 att statens stöd till idrottsrörelsen ligger kvar på samma nivå sedan 2010. Detta är enligt motionären inte rimligt. Det urholkar idrottsstödet och drabbar i första hand barn och ungdomar i familjer med små ekonomiska marginaler.

Lars Ohly m.fl. (V) framhåller i kommittémotion 2013/14:Kr257 att de statliga bidragen till kommunerna är en oerhört viktig finansieringskälla för att säkerställa att det finns utrymme och möjlighet till lek, fysisk rörelse och spontanidrott. Motionärerna anser att regeringen bör lägga fram ett förslag på hur ett långsiktigt stöd till idrotten kan utformas (yrkande 1).

Bakgrund

Statens stöd till idrotten uppgår 2014 till drygt 1,7 miljarder kronor (utgiftsområde 17 anslag 13:1 Stöd till idrotten). Av dessa medel satsas ca 1 miljard kronor på idrottens barn- och ungdomsverksamhet i form av lokalt aktivitetsstöd (LOK-stöd) och Idrottslyftet. LOK-stödet, som stöder verksamhet för barn och ungdomar mellan 7 och 25 år, är ett stimulansbidrag, baserat på aktivitet. Statens särskilda satsning Idrottslyftet har som främsta syfte att öppna upp dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar samt att utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta högre upp i åldrarna. Verksamheten utgår från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Insatser för att hålla kostnaderna för idrottande nere är enligt RF sedan flera år tillbaka en del av Idrottslyftet.

I ett strategiarbete som beslutades på RF-stämman 2013 ingår också diskussioner kring hur idrottsverksamheten ska kunna göras enklare och mer flexibelt och därmed också billigare. Detta arbete kommer, med en avstämning vid stämman 2015, att pågå till 2017 då en strategi med sikte på 2025 ska presenteras. Samtidigt är det enligt RF inte frågan om att vänta med åtgärder till dess, utan idéer som kommer fram under tiden kan komma att implementeras under tid.

Statens stöd till idrotten kompletteras av stöd från kommuner, sponsorer, medlemmar m.m. Kommunernas samlade stöd till idrottsrörelsen beräknas till 4,5 miljarder kronor årligen, varav ca 1 miljard är ekonomiskt stöd och resterande summa anläggningsstöd i olika former. RF genomförde 2009 en studie av föreningarnas ekonomi som visade att det kommunala stödets andel av föreningarnas totala intäkter i genomsnitt låg på 13 procent. I praktiken är dess betydelse betydligt större eftersom bara det ekonomiska stödet, inte anläggningssubventionerna, ingick. RF planerar att genomföra en ny studie under våren 2014. RF genomför också årligen en kartläggning av kommunernas idrottsstöd. Den visar stora skillnader mellan olika kommuner, men också att idrottsstödet i flertalet kommuner legat still under flera år.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth anförde bl.a. följande den 10 september 2013 i ett svar på en skriftlig fråga från Agneta Gille, rörande vilka initiativ ministern var beredd att ta för att på olika sätt motverka en segregering inom barnidrotten (2012/13:733):

Min bedömning är att den svenska idrottsrörelsen nu måste se över varför den inte förmår attrahera vissa grupper i samhället. Som Riksidrottsförbundets ordförande själv framhåller är säkert en av framgångsfaktorerna att kostnaderna hålls nere. Idrottsföreningarna behöver här ta ett eget ansvar för att säkerställa att avgifterna och bidragen för barn- och ungdomsverksamheten också huvudsakligen används för den verksamheten och också öppet redovisa för sina medlemmar hur fördelningen av intäkter och kostnader ser ut inom föreningen. En annan faktor, som lyfts fram av Centrum för idrottsforskning, är att många unga reagerar mot vissa inslag i den tävlingsinriktade delen av idrotten. Om detta behöver vi mer kunskap.

Jag vet att Riksidrottsförbundet nu inleder ett strategiarbete för att utveckla den svenska idrottsrörelsen och det ska för mig som ansvarig minister för den statliga idrottspolitiken bli intressant att följa detta arbete.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utgiftsområde 17) att CIF:s kartläggning visar att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat under senare år, och att man följer frågan och kommer att föra en dialog med RF om vad förbundet avser att göra med anledning av denna utveckling.

Regeringen gav i december 2013 CIF i uppdrag att under 2014 genomföra en fördjupad analys av i vilken utsträckning idrottsrörelsen gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion. CIF ska i första hand undersöka hur idrotten når olika grupper i samhället utifrån t.ex. kön, ålder, sexuell läggning, utländsk bakgrund och socioekonomiska förhållanden. CIF ska särskilt titta på vilka kriterier som ligger till grund för idrottsrörelsens beslut om nivån på medlems- och träningsavgifter. Analysen ska vidare peka på goda exempel inom idrotten som bidrar till att fler människor idrottar och motionerar. Förutom inom idrotten ska goda exempel hämtas från det övriga föreningslivet, näringslivet samt från kommuner och landsting. Uppdraget ska redovisas senast den 15 maj 2015.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utgiftsområde 9) ett införande av en fritidspeng för barn i ekonomiskt utsatta familjer, och avsatte för detta ändamål 41 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2013/14:SoU1, rskr. 2013/14:125). Regeringen lade i mars 2014 fram proposition 2013/14:168 Fritidspeng för barn i hushåll med försörjningsstöd, med förslag till ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) i syfte att förbättra möjligheterna för barn i ekonomiskt utsatta familjer att delta i organiserade fritidsaktiviteter i samma utsträckning som andra barn. Förslaget innebär i huvudsak att hushåll med barn i årskurs 4–9 ska ha rätt till ersättning från socialnämnden för kostnader för barnets deltagande i fritidsaktiviteter (fritidspeng) om hushållet vid ansökan har försörjningsstöd och har haft försörjningsstöd under minst sex månader den senaste tolvmånadersperioden. Fritidspengen ska ersätta kostnader för fritidsaktiviteter som är ledarledda och regelbundna. Regeringen ska meddela föreskrifter om vilket belopp fritidspengen får uppgå till. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan satsar staten ca 1 miljard kronor på idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Utskottet delar regeringens bedömning att dessa medel ger idrottsrörelsen förbättrade möjligheter att utvecklas och även nå nya grupper av flickor och pojkar, unga kvinnor och män. Trots detta visar CIF:s kartläggning att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat under senare år. Detta är enligt utskottet oroande. Som redovisas ovan pågår dock en hel del arbete för att se över och ta tag i den nedgående aktivitetsnivån, bl.a. genom RF:s strategiarbete och CIF:s uppdrag att göra en fördjupad analys av hur idrotten når olika grupper i samhället. Därtill kommer det föreslagna införandet av en fritidspeng. Utskottet avser att följa detta arbete och anser inte att motionsyrkandena i dagsläget bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna 2013/14:Kr257 (V) yrkande 1, 2013/14:Kr266 (S) och 2013/14:Kr339 (S) yrkande 47 avstyrks.

Jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ökat engagemang från RF:s sida i jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan med hänvisning till det arbete som pågår inom RF.

Jämför reservation 7 (V).

Motionen

Lars Ohly m.fl. (V) anser i kommittémotion 2013/14:Kr257 att RF bör uppmanas att engagera sig i jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan. Motionärerna anser att alla som bedriver ett idrottsutbyte med förtryckarländer har ett ansvar att föra en dialog om jämställdhet inom idrotten (yrkande 4).

Bakgrund

I svensk idrotts riktlinjer för det internationella arbetet sägs bl.a. att svensk idrott ska sträva efter att öka idrottens funktion som internationellt kontaktmedel med respekt för människors lika värde, oavsett etniskt ursprung, religion, funktionsnedsättning, kön eller sexuell läggning. Vidare ska specialidrottsförbunden (SF) verka för att de internationella specialidrottsförbunden i sina stadgar inför bestämmelser om att idrottsutbyte kan inställas med ett land där bevisad diskriminering i idrottsligt avseende förekommer mot någon på grund av etnisk ursprung, kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning, religion eller politisk anslutning.

En del av det internationella idrottspolitiska arbete RF bedriver görs genom RF:s europeiska organisation, European Non-Governmental Sports Organisation (ENGSO). Under 2010 och 2011 bedrev ENGSO projektet WILD (Women´s International Leadership Development Programme) där RF var en av partnerorganisationerna. Programmet syftade i huvudsak till att öka antalet kvinnor på ledande positioner i Idrottseuropa. ENGSO arbetar enligt RF kontinuerligt med jämställdhetsarbetet, särskilt i samarbete med EU-kommissionen.

Sverige innehar genom RF sedan 2012 ordförandeskapet i nätverket European Women and Sport, EWS. Nätverkets mål är att flickor och pojkar, kvinnor och män ska ha lika möjligheter att utöva, delta och vara delaktiga i idrotten. EWS sprider kunskap och skapar nätverk om och kring jämställdhetsfrågorna i Idrottseuropa. EWS har även en internationell världsorganisation, IWG, där Finland innehar ordförandeskapet.

Enligt uppgift från Kulturdepartementet betonade kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth i den offentliga debatten på EU:s rådsmöte den 26 november 2013 att varje nationellt idrottsförbund har ett ansvar för den verksamhet som bedrivs i de internationella förbunden och de beslut som fattas där. Ministern lyfte särskilt fram jämställdhetsfrågorna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det engagemang och arbete som RF bedriver internationellt när det gäller jämställdhetsfrågor och anser med hänsyn till detta arbete att motion 2013/14:Kr257 (V) yrkande 4 delvis får anses tillgodosedd, varför yrkandet avstyrks.

Krav som ställs på elitidrottsarenor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om bidrag till elitfotbollsarenor med hänvisning till att det inte är en fråga för staten att finansiera sådana arenor.

Jämför reservation 8 (S, V).

Motionen

Eva-Lena Jansson m.fl. (S) påtalar i motion 2013/14:Kr318 att Svenska fotbollförbundet fr.o.m. 2014 ställer nya krav på arenor där elitfotboll ska spelas. Enligt motionärerna är de krav som ställs ekonomiskt orimliga att uppfylla för många klubbar, och motionärerna efterlyser därför en översyn för att lösa problemet för dessa klubbar. En lösning skulle enligt motionärerna kunna vara att de får bidrag från Svenska Spel.

Bakgrund

Enligt inhämtad uppgift från RF stödjer RF inte elitarenor ekonomiskt, men har en ständig dialog med SKL om idrotternas krav och önskemål på arenors utformning. RF uppmanar också föreningar och förbund att ha en så god dialog med kommunerna/arenaägarna som möjligt, och att med god framförhållning kommunicera eventuella förändringar av de regelverk som påverkar arenornas utformning, så att det finns tid att föra en bra dialog.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det inte är en fråga för staten att finansiera elitarenor när de ekonomiska kraven från förbunden ökar. Utskottet avstyrker därför motion 2013/14:Kr318 (S).

Hbtq-frågor inom idrotten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om behovet av ökad kunskap och ökad prioritering av hbtq-frågor inom idrotten med hänvisning till det arbete som pågår inom RF, SISU Idrottsutbildarna och CIF.

Jämför reservation 9 (S, V).

Motionerna

Lars Ohly m.fl. (V) anser i kommittémotion 2013/14:Kr257 att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma att idrottsrörelsen behöver ökad kunskap om trakasserier och diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, hudfärg eller etnicitet (yrkande 5).

Roza Güclü Hedin m.fl. (S) anser i motion 2013/14:Kr289 att samhället på allvar måste arbeta med och prioritera hbt-frågor och att dessa frågor bör lyftas fram som ett positivt exempel på mångfald. Detta kan enligt motionären göras genom att man ser över möjligheten att skapa pådrivande incitament.

Bakgrund

Regeringen antog i januari 2014 en strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Under rubriken idrott anges följande:

Idrottspolitiken utgör en specifik del av politiken för det civila samhället och inrymmer verksamheter som främjar idrott och motion och bidrar till en förbättrad folkhälsa. Regeringens målsättning är att alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck ska vara lika välkomna i den idrottsliga gemenskapen.

Inom svensk idrott har genom åren ett flertal initiativ tagits för att lyfta hbt-frågor. I idrottens idéprogram Idrotten vill från 1995 uttrycks tydligt att alla som vill ska ha rätt att vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet, oavsett nationalitet, etnisk ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar. Riksidrottsförbundet har även en särskild policy mot diskriminering på grund av sexuell diskriminering.

Men det finns en brist på kunskap om förutsättningarna för hbt-personers deltagande inom idrotten. De studier som finns pekar på att hbt-personer i mindre utsträckning deltar i någon idrott. Andelen unga hbt-personer i åldern16–20-år som deltar i någon idrottsförenings verksamhet är bara 28 procent, jämfört med 43 procent bland unga heterosexuella och unga cispersoner. Störst är skillnaden bland killar (Ungdomsstyrelsen 2011).

För att få fram mer kunskap om hbt-personers förutsättningar till deltagande inom idrotten, har Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan under 2012 genomfört en särskild satsning på forskning inom området. Denna satsning fortsätter under 2013.

Riksidrottsförbundet genomförde under 2012 ett projekt tillsammans med RFSL och RFSL Ungdom med syfte att kartlägga de attityder som hbt-personer möter inom idrotten. Studien visade på både brister och förtjänster. En del hbt-personer upplever idrotten som en frizon medan vissa upplever att det förekommer bemötande och tävlingsregler som gör att de inte känner sig välkomna i idrotten. Studien visar också att idrott är viktig och positiv, men även att idrottsrörelsen har flera hinder att komma över för att den ska kunna leva upp till allas rätt att vara med. Det finns en stark heteronorm inom idrotten visar studien. De flesta är inte öppna som hbt-personer inom sin idrott, vilket skulle kunna vara en indikation på att idrottsmiljön i många fall inte är tillräckligt öppen och tillåtande.

Idrottsrörelsen är genom sin storlek och genomslagskraft en viktig arena för samhälleligt påverkansarbete och regeringens bedömning är att särskilda insatser från idrottsrörelsen för att främja hbt-personers lika rättigheter och möjligheter därför behövs.

Det statliga stödet till idrottsrörelsen utgår från en principiell ansvarsfördelning mellan staten och idrotten. Staten anger mål och syften med stödet och idrotten lägger själv fast målen för sin verksamhet. Denna ordning är ett uttryck för att staten respekterar och lägger stort värde i en fri och självständig idrottsrörelse. En demokratisk, inkluderande och självständig idrottsrörelse bedöms vara den bästa garanten för att idrottslig verksamhet bedrivs med samhälleligt ansvarstagande. Regeringen välkomnar därför att Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarna avser att sprida kunskap och genomföra kompetenshöjande insatser för att förbättra hbt-personers upplevelser inom föreningsidrotten. Regeringen välkomnar även att Riksidrottsförbundet avser att se över de hinder som transpersoner upplever inom idrottsrörelsen.

Flera av regeringens uppdrag till CIF rör frågor inom området hbtq (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer). CIF ger även forskningsstöd, och i en särskild satsning för att ta fram mer kunskap inom området hbtq och idrott beslutade CIF:s styrelse som nämns ovan att en extra satsning på forskning om hbtq och idrott skulle göras under 2012. Denna satsning har fortsatt även under 2013 och 2014.

Vidare kan nämnas att RF och SISU Idrottsutbildarna i mars 2013, tillsammans med Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL), tog fram en rapport, Hbtq och idrott, som har spridits både inom och utanför idrottsrörelsen. Den har presenterats på en konferens där samtliga specialidrottsförbund och distriktsidrottsförbund deltog. RF har vidare medverkat vid ett antal konferenser för att tillsammans med RFSL presentera och diskutera rapporten. Vidare har RF för avsikt att under våren 2014 presentera en ny rapport om elitidrottande hbtq-personers upplevelser av idrott. RF och SISU Idrottsutbildarna arbetar vidare med att ta fram ett utbildningsmaterial under 2014 som föreningar ska kunna använda för att skapa en än mer inkluderande verksamhet där alla känner sig välkomna. SISU Idrottsutbildarna har dessutom utbildat konsulenter i samtliga distrikt i normkritiskt perspektiv där hbtq har varit en del av utbildningen. RF planerar också att tillsammans med ett antal specialidrottsförbund starta ett arbete för att se över hinder som transpersoner upplever när det gäller framför allt tävling inom den könsuppdelade idrotten. Vidare kan nämnas att RF inom ramen för Idrottslyftet kan ge stöd till föreningar som vill utveckla sina anläggningar så att bl.a. transpersoner känner sig bekväma att delta. Inte minst gäller detta hur omklädningsrum utformas.

Utskottets ställningstagande

Idrottsrörelsen har enligt utskottets uppfattning en viktig roll att fylla för att främja lika rättigheter och möjligheter för hbtq-personer, och har också förutsättningar för detta genom sin breda verksamhet. Som framgår ovan bedrivs för närvarande inom RF, SISU Idrottsutbildarna och CIF ett aktivt arbete med hbtq-frågor, och särskilda forskningsstöd ges för att ta fram mer kunskap inom området hbtq och idrott. Utskottet ser positivt på att hbtq-frågor lyfts och prioriteras, även om mycket återstår att göra. Utskottet anser att de motionsyrkanden som efterlyser ökad kunskap och höjd prioritering rörande hbtq-frågor till vissa delar får anses tillgodosedda. Motionerna 2013/14:Kr257 (V) yrkande 5 och 2013/14:Kr289 (S) avstyrks.

Sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att öka ambitionen när det gäller arbetet mot sexuella övergrepp på barn med hänvisning till att motionsyrkandet till stora delar får anses tillgodosett.

Jämför reservation 10 (SD).

Motionen

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) anser i kommittémotion 2013/14:Kr339 att regeringen noga bör följa frågan om sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer samt öka ambitionerna i nära dialog med bl.a. idrottsrörelsen (yrkande 52).

Bakgrund

Den 18 december 2013 trädde en ny lag (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn i kraft. Genom lagen skapas en skyldighet för den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring inom vissa verksamheter att på begäran visa upp ett utdrag ur belastningsregistret, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn. Det kan handla om både personer som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn och personer som är ledare i olika ideella barnverksamheter.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har som framgått ovan av regeringen fått i uppdrag att under 2013 och 2014 genomföra en kartläggning av föreningslivets arbete för att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot flickor och pojkar, och av de insatser som görs när övergrepp har uppdagats. I den del av kartläggningen som rör det förebyggande arbetet ska myndigheten redovisa hur föreningar har arbetat med dessa frågor, bl.a. hur frågorna diskuteras inom föreningen, vilken information barn och unga fått om sina rättigheter och om vart de kan vända sig om de har utsatts för övergrepp. Vidare ska kartläggningen omfatta i vilken utsträckning information och utbildningar ges till ledare som är anställda eller som är frivilligt engagerade i föreningar. Utifrån kartläggningen ska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lyfta fram goda exempel på arbetssätt och metoder samt faktorer som är av central betydelse för att olika typer av insatser ska ha framgång när det gäller att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot barn och unga och att vidta åtgärder när sådana övergrepp har skett. Resultatet ska spridas i olika myndigheters nätverk samt till det civila samhällets organisationer som har verksamhet riktad till barn och unga. Myndigheten ska i mars 2015 lämna en slutrapport till Regeringskansliet om hur uppdraget i sin helhet har genomförts, inklusive en ekonomisk redovisning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar de initiativ som regeringen tagit med den nya lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn samt det uppdrag som regeringen gett Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för att kartlägga föreningslivets arbete med att bl.a. förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot flickor och pojkar. Myndigheten ska som framgår ovan lyfta fram goda exempel på arbetssätt och metoder och sprida resultatet i olika myndigheters nätverk samt till det civila samhällets organisationer som har verksamhet riktad till barn och unga. Utskottet ser fram emot resultatet av kartläggningen och de goda exempel som myndigheten ska ta fram, och förutsätter att idrottsrörelsen tar dem till sig. Utskottet anser att motionen till stora delar får anses tillgodosedd. Motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 52 avstyrks.

Dopning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande rörande Dopinglaboratoriet i Huddinge med hänvisning till att motionen till viss del får anses tillgodosedd.

Jämför reservation 11 (S, V).

Motionen

Gunnar Sandberg m.fl. (S) framhåller i motion 2013/14:Kr322 att Sverige under många år i ett internationellt perspektiv har varit ett föregångsland när det gäller arbetet mot dopning inom idrotten. Motionärerna påtalar dock att Sverige har förlorat eller håller på att förlora den positionen. Motionärerna befarar att Dopinglaboratoriet i Huddinge riskerar att förlora statusen som ett av Världsantidopningsorganisationens (World Anti-Doping Agency, WADA) ackrediterade laboratorier om inte fler dopningsprover än de nuvarande 3 000 tas.

Bakgrund

Dopinglaboratoriet i Huddinge är ett av 35 laboratorier i världen och det enda i Sverige som är ackrediterat av Internationella Olympiska Kommittén (sedan 1985) och av WADA (sedan 2004). Förutom att utföra alla analyser åt Riksidrottsförbundet (RF) genomför Dopinglaboratoriet också uppdrag åt internationella idrottsförbund.

RF får årligen bidrag av staten för att genomföra ett stort antal dopningskontroller och för att bedriva ett förebyggande arbete mot dopning inom idrotten. Inom idrottsanslaget (utgiftsområde 17 anslag 13:1 Stöd till idrotten) fördelas 26,3 miljoner kronor för insatser mot dopning, varav 1,8 miljoner kronor beräknas för medfinansiering av Dopinglaboratoriet i Huddinge.

WADA utgör den viktigaste plattformen för koordinering och harmonisering av det internationella antidopningsarbetet. Sedan bildandet 1999 arbetar där representanter för internationell idrott och världens regeringar sida vid sida i kampen mot dopning. World Anti-Doping Code (WADC) som har tagits fram av WADA är sedan 2004 det regelverk som all världens internationella specialidrottsförbund och nationer rättar sig efter. 2009 förnyades koden och nästa revision görs inför 2015. Regeringen beslutade den 30 januari 2014 att ge ett bidrag på 132 454 US-dollar till WADA för finansieringen av dess verksamhet.

En särskild utredare har på regeringens uppdrag lämnat förslag till utformning av den framtida nationella antidopningsverksamheten och undersökt möjligheterna att bilda en fristående nationell antidopningsverksamhet, som staten och idrottens centrala organisation ska ha ett delat ansvar för (SOU 2011:10). Utredaren har även undersökt möjligheterna att engagera andra intressenter som kan samverka i antidopningsarbetet. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. RF kom i januari 2014 in med en skrivelse till regeringen med ett förslag till struktur för en ny fristående antidopningsorganisation, där bl.a. stiftelsen Professor Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation ska vara part.

Under senare år har enligt inhämtad uppgift från Kulturdepartementet testverksamheten inom dopningen blivit effektivare, genom ökad kunskap om när dopning av enskilda ger störst prestationshöjande resultat. En konsekvens av detta är enligt departementet att färre tester behöver göras än tidigare då dessa var mer slumpartade över tid. För att Dopinglaboratoriet ska få behålla WADA:s ackreditering krävs att minst 3 000 tester analyseras varje år. Den nivån når Dopinglaboratoriet enligt Kulturdepartementet i dag genom analyser av tester från RF, från internationella idrottsförbund som har mästerskap i Sverige och från andra aktörer som köper analyser.

Enligt RF är Sverige inte längre en av de ledande nationerna inom antidopningarbetet, trots att resurserna har ökat i Sverige under årens lopp. Bristen på resurser har enligt RF bl.a. medfört nedskärningar i kontrollverksamheten, vilket gjort att Dopinglaboratoriet nu närmat sig gränsen (3 000 prov) för att kunna bibehålla laboratoriets ackreditering. Målet 2014 är 3 100 prov. För antidopningverksamheten är enligt RF tillgången till ett nationellt laboratorium viktig, inte minst ur kompetenssynpunkt. RF påpekar att laboratoriet de senaste åren har drivits med underskott.

Utskottets ställningstagande

Svensk idrott ligger enligt Kulturdepartementet alltjämt långt fram i det internationella antidopningsarbetet, och utskottet anser att det är viktigt att det så förblir och att Sverige aktivt arbetar mot dopning inom idrotten. Utskottet förutsätter att Sverige ska ha kvar ett dopningslaboratorium som är ackrediterat av WADA. Det bidrar bl.a. till att Sverige markerar att antidopningsarbetet är viktigt, och det hjälper dessutom Sverige att mer framgångsrikt konkurrera om värdskap för internationella idrottsevenemang. Utskottet kommer att följa frågan. Med hänsyn till det anförda får motion 2013/14:Kr322 (S) till viss del anses tillgodosedd och avstyrks.

Proffsboxning och amatörboxning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att harmonisera svensk lagstiftning med andra länders beträffande proffsboxning och amatörboxning med hänvisning till att ett pågående beredningsarbete bör avvaktas.

Motionerna

Staffan Anger (M) anför i motion 2013/14:Kr256 att en översyn bör övervägas av möjligheterna att harmonisera svensk lagstiftning med andra länder när det gäller proffsboxning. Motionären framhåller att människor fritt bör få välja om de vill boxas på professionell basis, och att de då ska få slippa onödig och kostsam byråkrati.

Samma motionär anser i motion 2013/14:Kr255 (M) att även beträffande amatörboxning bör en översyn övervägas av möjligheterna att harmonisera svensk lagstiftning med andra länders. Motionären påpekar att Sverige är det enda landet i världen som pekar ut en olympisk sport som så farlig att den behöver detaljregleras med en speciell lagstiftning.

Bakgrund

Lagen (2006:1006) om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher (kampsportslagen) och förordningen (2006:1068) om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher (kampsportsförordningen) trädde i kraft den 1 september 2006. Kampsportslagen omfattar matcher i kampsporter som tillåter slag, sparkar eller annat våld mot huvudet och innebär att sådana matcher inte får anordnas utan tillstånd. Tillståndsplikten gäller för tävlings-, tränings- och uppvisningsmatcher. Tillstånd att anordna kampsportsmatch får lämnas endast om kampsportens tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser innebär en godtagbar säkerhet för deltagarna. För prövningen av frågor om tillstånd att anordna kampsortsmatcher finns Kampsportsdelegationen vid Länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen har även i uppdrag att utöva tillsyn enligt kampsportslagen.

Regeringen beslutade i maj 2013 att ge Länsstyrelsen i Örebro län i uppdrag att göra en analys av hur regelverket om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher har tillämpats sedan ikraftträdandet och vid behov föreslå förändringar av regelverket. Länsstyrelsen skulle även göra en bedömning av hur den framtida utvecklingen kunde förväntas bli inom olika kampsporter. Länsstyrelsen redovisade i januari 2014 sitt uppdrag och angav att av de 14 tillfrågade kampsportsförbunden har 10 förbund uppgett att lagen haft en positiv inverkan, och de har särskilt lyft fram den ökade säkerhet för utövarna som lagen inneburit. Som negativt nämnde ett flertal av förbunden att lagen inneburit en ökad administration, och vissa förbund uppgav att internationella tävlingar inte kan anordnas i Sverige. Sammanlagt 11 av de tillfrågade 14 förbunden svarade att de är nöjda eller mycket nöjda med hur kampsportslagen generellt sett fungerar. Länsstyrelsen är, enligt redovisningen, av den uppfattningen att hanteringen av verksamheten enligt kampsportslagen fungerar bra och föreslår ingen skärpning av lagen men redovisar bl.a. behov av vissa förenklingar till gagn för den som ansöker om tillstånd. Redovisningen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker motionerna 2013/14:Kr225 (M) och 2013/14:Kr256 (M).

Stora idrottsmästerskap i Sverige

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att staten bör engagera sig mer vid arrangemang av stora internationella idrottsarrangemang.

Jämför reservation 12 (S).

Motionen

Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda S) framhåller i motion 2013/14:Kr328 att Sverige inte kommer att få arrangera stora tävlingar om inte staten engagerar sig. De anser att det är dags för regeringen att göra verklighet av löftet att få fler stora internationella mästerskap till Sverige.

Bakgrund

Varje år genomförs i Sverige över 40 internationella idrottsevenemang i form av VM, EM, World Cup och liknande tävlingar samt ett stort antal internationella idrottsmöten.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth anförde följande den 30 november 2011 i ett svar på en skriftlig fråga från Gunnar Sandberg om hon var beredd att se över möjligheten att inrätta en idrottsfond öronmärkt till stora internationella idrottsevenemang (2011/12:171):

Jag delar Gunnar Sandbergs uppfattning att det är viktigt och angeläget att Sverige får arrangera stora internationella idrottsevenemang. Sådana evenemang betyder mycket för svensk idrott, ger positiva samhällseffekter och genererar även intäkter till besöksnäringen och till staten. Regeringen har därför gett Riksidrottsförbundet resurser att från 2010 inrätta ett kompetenscentrum för internationella idrottsevenemang. Uppgiften för ett nationellt kompetenscentrum blir att samla kunskap om metoder och tillvägagångssätt för att få internationella idrottsevenemang till Sverige. Ett villkor är att evenemangen uppvisar en ekonomi i balans och att miljöaspekter har beaktats.

Avsikten är att centret ska bistå idrottens organisationer främst inför och under en kandidatur för att få ett internationellt evenemang till Sverige. Det kan handla om att bedöma aktuella förutsättningar för att ansöka, finna lämpliga samarbetspartner bland kommuner, näringsliv och organisationer. Andra insatser kan vara att medverka till att skapa en marknadsföringsstrategi, engagera företrädare för idrotten internationellt, företrädare för näringslivet samt kommuner och statliga myndigheter.

Mot bakgrund av att medel ställts till Riksidrottsförbundets förfogande inom ramen för statsbidraget anser jag att inga ytterligare resurser i form av en idrottsfond behöver skapas.

RF har, med start 2011, byggt upp Centrum för idrottsevenemang i syfte att ge ett större stöd till samtliga specialidrottsförbund i arbetet med att arrangera internationella idrottsevenemang. Centrum för idrottsevenemang erbjuder utbildningar i samarbete med SISU, verktyg för att underlätta evenemangsarbetet samt ett antal olika mötesplatser.

Under 2011 påbörjade RF tillsammans med samtliga specialidrottsförbund en process med att ta fram en nationell strategi för internationella idrottsevenemang. Arbetet, som också inkluderade besöksnäringen (Visita, Visit Sweden och Svensk Turism) blev färdigt i maj 2013. Denna gemensamma nationella strategi för hur Sverige även i framtiden ska få möjlighet att arrangera fler internationella idrottsevenemang har som övergripande mål att Sverige 2025 ska ha fördubblat antalet hållbara internationella idrottsevenemang och idrottsmöten. Dessutom har strategin följande tre delmål:

1. Specialidrottsförbunden ska fördubbla antalet hållbara ansökningar till år 2020.

2. Skapa fler utvecklade destinationer för idrottsevenemang.

3. De turistekonomiska effekterna av internationella idrottsevenemang ska öka till 2025.

I strategin anges bl.a. följande:

Både besöksnäringen och svensk idrott har starka incitament för att arrangera fler internationella idrottsevenemang. Konkurrensen om att få arrangera de stora internationella idrottsevenemangen har hårdnat väsentligt de senaste åren. Inget talar för att det kommer att förändras. För att minska riskerna och öka vinsterna för de enskilda intressenterna krävs en ökad samverkan mellan framförallt destinationerna och specialförbunden, hållbara ansökningar/bids och genomföranden, en ökad samverkan mellan aktörerna på de svenska destinationerna, ökad internationell marknadsföring av Sverige samt ett utvecklat samarbete med det offentliga Sverige på alla plan.

För svensk idrott är fördelarna med att arrangera internationella idrottsevenemang många. De stora mästerskapen är ”kronjuvelerna”, det yttersta målet för både aktiva och alla runt omkring. Men de stora mästerskapen kan också ge konkreta fördelar. Evenemangen skapar uppmärksamhet för idrotten i allmänhet och den aktuella idrotten i synnerhet. I många fall ger de ett direkt ekonomiskt överskott, som kan användas för att utveckla den egna verksamheten och de har också stor betydelse som investering för framtiden.

Svensk idrott och besöksnäringen skapar nu ett gemensamt förhållningssätt och agerande för att få fler internationella idrottsevenemang till Sverige. Ambitionen är att utarbeta en gränsöverskridande strategi och utifrån denna fortsatt diskutera samverkan med politiker på lokal, regional och nationell nivå. Strategin beskriver gemensamma prioriteringar och områden där både svensk idrott och svensk besöksnäring tjänar på att samverka.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar de initiativ som RF tagit för att få fler stora idrottsmästerskap till Sverige, bl.a. tillsammans med besöksnäringen, och har en förhoppning om att Centrum för idrottsevenemang också är ett stöd för och hjälpa till att inspirera specialidrottsförbunden att arrangera internationella idrottsevenemang. Utskottet anser inte att motion 2013/14:Kr328 (S) bör föranleda någon åtgärd, varför motionen avstyrks.

Friluftsliv

Friluftslivets år 2015

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att göra 2015 till Friluftslivets år.

Motionen

Anita Brodén m.fl. (FP) anser i motion 2013/14:Kr300 att Sverige bör peka ut 2015 till Friluftslivets år, precis som Norge gjort. På så sätt kan Sverige enligt motionärerna ta vara på den unika chansen till samarbete och samverkan inom ramen för det nordiska friluftsnätverket (yrkande 5).

Bakgrund

Under Naturvårdsverket finns ett nätverk, Naturens år, som samlar ett trettiotal nationella aktörer kring olika teman om naturen. Nätverkets tema under 2014 är Uteåret 2014 ung och syftar till att inspirera särskilt barn och unga till att vara ute och att öka kunskapen och förståelsen om naturen och allemansrätten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ till ett Friluftslivets år 2015, varför motionsyrkandet avstyrks.

Förenklad behandling

Motionsyrkanden som bereds i förenklad form

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om det civila samhället, idrott, allmänna samlingslokaler och friluftsliv som är likalydande eller snarlika med motioner som riksdagen relativt nyligen tagit ställning till.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrkte våren 2011, 2012 och 2013 (bet. 2011/12:KrU8, 2012/13:KrU4 och 2012/13:KrU10) motionsyrkanden som är likalydande med eller snarlika med nedanstående yrkanden. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser att motionsyrkandena nedan kan behandlas i förenklad form och avstyrker därför yrkandena.

Civila samhället

Motion 2013/14:Kr288 av Hannah Bergstedt och Karin Åström (båda S)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över behov och möjligheter för sociala föreningar att söka ekonomiskt stöd.

Motion 2013/14:Kr336 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om hur regelverket och tillsynen ska kunna skärpas i syfte att förhindra att våldsbejakande och icke-demokratiska organisationer får skattefinansierat stöd.

Idrott

Motion 2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M) yrkande 3

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna ridningens viktiga roll som Sveriges största handikappidrott.

Motion 2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M) yrkande 4

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för en jämställd tilldelning av resurser till både flickors och pojkars idrottsverksamhet.

Motion 2013/14:Kr246 av Helena Bouveng (M)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om idrottsföreningars sociala ansvar.

Kommittémotion 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 2

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram ett förslag på hur äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet ska säkras i hela landet.

Kommittémotion 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 3

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten i sin bidragsgivning bör poängtera vikten av ett fortsatt arbete för en jämställd idrott.

Kommittémotion 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 6

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma idrottsrörelsens miljöarbete.

Kommittémotion 2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 8

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om internationella arrangemang och de negativa och positiva effekter som därigenom uppkommer.

Motion 2013/14:Kr293 av Carin Runeson och Kurt Kvarnström (båda S)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ungdomsidrott.

Motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 46

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna idrotten som en del av vår gemensamma välfärd. Motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 51

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge lika möjligheter till flickor och pojkar att utöva idrott.

Allmänna samlingslokaler

Motion 2013/14:Kr226 av Anders Ahlgren och Anders Åkesson (båda C)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbättrat stöd till allmänna samlingslokaler.

Motion 2013/14:Kr244 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången till samlingslokaler.

Friluftsliv

Motion 2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 1

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om friluftsrörelsens betydelse för folkhälsa, integration och kunskap kring allemansrätten.

Motion 2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 2

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av fortsatt friluftsforskning.

Motion 2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 4

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av ökad samverkan mellan idrotts- och friluftsrörelserna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Ett starkt och levande civilsamhälle, punkt 2 (S)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S) och Isak From (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 38.

Ställningstagande

Ett starkt och levande civilsamhälle är demokratins underbyggnad. Det består av ideella föreningar och stiftelser, folkrörelser och samfund, kooperativ, aktionsgrupper och nätverk, som har byggts av människor som i fri samverkan vill förverkliga sina idéer, utveckla gemenskapen och tillvarata sina intressen.

Det civila samhället skapar mötesplatser fredade för kommersiella lönsamhetskrav där medborgarna naturligt kan koppla sina egna erfarenheter och krav till ett vidare samhälleligt perspektiv. Det ökar medvetenheten om demokratins värden och bygger upp det egna ansvaret för demokratin. Den förändringskraft som uppstår när människor möts till gemensam handling måste enligt vår uppfattning ha en avgörande roll i samhällsbygget. Samhällsarbetet måste bygga på tilltro till och respekt för medborgarnas eget engagemang och medborgarnas egna organisationer. Med en levande vardagsdemokrati skapas den tillit till varandra och till de gemensamma institutionerna som kännetecknar ett gott samhälle med ett stort socialt kapital. Den visar att det är möjligt att tillsammans förändra tillvaron, göra något annorlunda och bättre.

Vad vi nu har anfört om betydelsen av ett starkt och levande civilsamhälle bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 38.

2.	Årliga överläggningar med det civila samhället, punkt 3 (S)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S) och Isak From (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 39.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att det är bra att ideella och idéburna organisationer kan och får utföra offentliga verksamheter – de har mycket att bidra med. Och de är dessutom en viktig motkraft till kommersiella aktörer inom välfärdssektorn. Vi uppmuntrar därför framväxt av socialt företagande, kooperativ och andra former där verksamheten ägs och leds av dem som arbetar i den. För att motverka att vinstintresset sätts före kvaliteten och för att upprätthålla välfärdssektorns framtida legitimitet – och ge fortsatt kvalitet och mångfald – krävs ett gemensamt arbete där civilsamhällets organisationer kan spela en avgörande roll. I Sverige finns sedan länge en partiövergripande syn på människors självorganisering i ideella föreningar som är viktig för samhällsutvecklingen och demokratin.

I överenskommelsen inom det sociala området från 2008 mellan regeringen, SKL och idéburna organisationer inom det sociala området, beskrivs ”dialog och samverkan”. Vi vill höja ambitionsnivån och föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på årliga överläggningar mellan staten, SKL samt representanter för folkrörelserna samt den ideella och idéburna sektorn. Detta skulle vara en modell som ger folkrörelserna samt den ideella och idéburna sektorn en formell årlig förhandlingsrätt. Regeringen har föreslagit ökade medel för överenskommelser med idéburna organisationer. Vi tror att det är viktigt att ta till vara de erfarenheter som hittills gjorts innan man går vidare. Inom kulturområdet finns organisationer som efterfrågar överenskommelser med stat och kommun som liknar den på det sociala området. Även där tror vi att det är ytterst viktigt att ta till vara de erfarenheter som gjorts och dessutom ta särskild hänsyn till kulturområdets specifika karaktär och behov.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 39.

3.	Finansiellt stöd till det civila samhället, punkt 4 (S)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S) och Isak From (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 40.

Ställningstagande

De ekonomiska förutsättningarna för sektorn är en komplex fråga. Regeringen bör enligt vår uppfattning ta initiativ till en utredning i syfte att belysa hur civilsamhällets organisationer finansierar sin verksamhet. De senaste åren har generella bidrag minskat till organisationer. Fokus på resultat, utvärderingar och vad varje enskild skattekrona resulterar i är skadligt för en verksamhet som bygger på folkbildning, möten och värden som oftast är svåra att mäta. Detta köp-, sälj- och resultatfokus främjar inte den ideella sektorn utan snarare en allt växande revisionsbransch. De generella bidragen bör öka. Sektorn lider också av en projektsjuka där allt större del av intäkterna finns att hämta i styrda projektmedel. Pengar styr och det är tveksamt om staten ska styra verksamhetsmässiga satsningar i organisationer på detta sätt. Detta kan vara bra kring vissa samhälleliga insatser men också hindra organisationernas möjlighet till innovation och att identifiera nya samhällsutmaningar.

Frågan kring finansiering är också viktig ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Den klassiska organisationsstrukturen, som ofta återfinns i folkrörelsemetodiska organisationer, liknar den som återfinns i samhället i stort och skapar goda förutsättningar för att utvecklas inom organisationen och en träning i att ta ansvar för olika delar. De senaste åren har antalet kommunala bidrag och landstingsbidrag minskat avsevärt, vilket påverkar främjandet av denna organisationsstruktur. Här har staten ett stort ansvar. Det är svårt att hitta finansiering till frågor som inte konkret ligger inom ramen för respektive organisations kärnverksamhet. Det gör att det är nästintill omöjligt att hitta tillräckligt med kapital för att bedriva en tillräckligt stark opinionsbildning i sektorsfrågor. Staten skulle enligt vår uppfattning kunna göra samhället en stor tjänst i att finansiellt stötta paraplyorganisationer eller sektorns egen infrastruktur för att bl.a. bli utsatt för fler perspektiv och tillsammans utveckla en politik som stärker civilsamhället och samhället i stort.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 40.

4.	Statistik, punkt 5 (MP)
	av Tina Ehn (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:N210 av Jonas Eriksson m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Erfarenheten från andra viktiga samhällsområden är att tillgången till statistik är en avgörande faktor för att synlig- och tydliggöra utvecklingstendenser. Ett bra exempel på detta är det stora värdet av könsuppdelad statistik. När sådan inte fanns påstods det ena och andra utifrån subjektiva värderingar. Nu är läget ett annat även om det nästan alltid finns utrymme för att värdera statistik utifrån intressen som går åt olika håll.

Regeringen gav i januari 2010 Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att ta fram statistik om det civila samhället i enlighet med FN:s statistiksystem för satelliträkenskaper om ideella organisationer.

Enligt Tillväxtverket finns idag ingen offentligt samlad statistik eller via register möjlighet att söka kunskap om exempelvis arbetsintegrerande sociala företag. Tillväxtverket har på egen hand sedan 2008 försökt inventera och hålla ett register över företagen. Vi anser att den sociala ekonomin ska vara ett eget statistikområde. Det underlättar väsentligt för att kunna värdera den sociala ekonomins betydelse i samhället när det gäller till exempel antalet sociala företag, ekonomisk omsättning, antalet anställda och fördelning inom olika branscher. Det saknas även tillgänglig data om antalet verksamheter som inte drivs i vinstsyfte.

Miljöpartiet föreslår att regeringen nogsamt följer uppdraget till SCB och uppdrar åt andra relevanta myndigheter att utveckla och löpande följa statistik för den sociala ekonomin.

Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:N210 (MP) yrkande 2.

5.	Nationellt utbildningscentrum för krishantering, punkt 6 (S)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S) och Isak From (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Fö234 av Christina Oskarsson och Jörgen Hellman (båda S).

Ställningstagande

Idrottsföreningar och andra ideella organisationer gör ett viktigt arbete med våra barn och ungdomar. De är ett positivt inslag i en vardag som ibland kan vara tuff för många. Men det inträffar händelser även inom föreningslivet och idrottsvärlden som är negativa och som kan påverka våra barn och ungdomar djupt. Händelser som gör att det uppstår ett behov av att sätta in särskilda krisinsatser.

Vi har i dag en god utbildning för ledare och tränare i ideella organisationer, men när det gäller hur man agerar i en krissituation behöver utbildningen utvecklas och förbättras. Man bör därför se över möjligheten att inrätta ett utbildningscentrum för att skapa utbildningar som ett stöd för organisationer inom föreningslivet och idrottsvärlden i hur man hanterar och arbetar med olika krissituationer samt lära ut hur man kan få stöd och hjälp från samhället i dessa frågor.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2012/13:Fö234 (S).

6.	Det statliga idrottsstödet och avgifter inom idrottsrörelsen, punkt 8 (S, V)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S), Isak From (S) och Lars Ohly (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 1 och

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 47 och

bifaller delvis motion

2013/14:Kr266 av Christer Adelsbo (S).

Ställningstagande

Det finns enligt vår uppfattning skäl att oroa sig för situationen inom idrottsrörelsen. De stora skattesänkningarna har urholkat de gemensamma finanserna. Följden är att mer än var femte kommun i år drar ner på stödet till idrottsföreningar. Enligt Riksidrottsförbundet har föreningarnas avgifter ökat mycket under de senaste tio åren. När kommunernas stöd till idrotten minskar ökar kostnaderna för familjer med idrottande barn. Vi anser att frågan om de allt högre avgifterna i idrottsklubbarna är en central och viktig fråga för svensk idrott. Därför bör regeringen se över problemet med de ökande avgifterna, och återkomma till riksdagen med förslag till insatser.

I samhällsplaneringen är det vidare viktigt att det säkerställs att det ska finnas utrymme och möjlighet till lek, fysisk rörelse och spontanidrott på t.ex. skolor och i våra bostadsområden. Näridrottsplatser, dvs. små och flexibla idrottsanläggningar som inte utgår från organiserad idrottsverksamhet utan som inbjuder till spontan fysisk rörelse, är värda att pröva. Ansvaret att bygga sådana torde i första hand ligga på kommunerna men med benäget bistånd från staten. Även i övrigt är det dock av stor vikt att säkerställa en god tillgång till idrottsplatser, idrottsanläggningar och idrottsarenor som inbjuder till idrottsutövande i ett brett spektrum av idrotter oavsett om dessa idrotter sett till antalet utövare domineras av kvinnor/flickor eller män/pojkar. När det gäller tillgänglighet till idrottsanläggningar är vi långt ifrån målet. Att upprusta och göra idrottsanläggningar tillgängliga runt om i landet borde vara en mycket prioriterad uppgift. I detta sammanhang blir de statliga bidragen till kommunerna en oerhört viktig finansieringskälla, och vi anser att statsbidragen till kommunerna ska öka och värdesäkras. På så sätt förbättras även kommunernas möjligheter att i framtiden tillgodose de behov som finns för att långsiktigt tillförsäkra kommunmedborgarnas behov av aktiviteter, idrottsliv m.m.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motionerna 2013/14:Kr257 (V) yrkande 1 och 2013/14:Kr339 (S) yrkande 47 samt delvis bifalla motion 2013/14:Kr266 (S).

7.	Jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan, punkt 9 (V)
	av Lars Ohly (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 4.

Ställningstagande

Det är inte någon nyhet att kvinnor inom idrotten förföljs och trakasseras i många delar av världen. De internationella idrottsförbunden liksom förbunden här hemma i Sverige försöker göra en del, men många blundar tyvärr fortfarande för diskrimineringen av flickor och kvinnor inom idrotten. Någon konsekvent och aktiv linje för att främja kvinnors rättigheter inom detta område är svår att urskilja. Det som är märkligt är att de nationella och internationella idrottsförbunden i länder som betraktar sig som demokratiska inte agerar och tar ställning mot kvinnoförtrycket i länder som Iran, Afghanistan, Saudiarabien, Pakistan och Förenade Arabemiraten samt en rad andra länder. De gör det inte ens när det gäller förtrycket inom den verksamhet de själva bedriver, dvs. i idrotten. Medlemmarna i det internationella fotbollsförbundet Fifa borde ha agerat för länge sedan och markerat att man tar ställning för idrottande kvinnors rättigheter.

I dag kan ingen påstå att idrott inte är politik. Alla som bedriver ett utbyte med förtryckarländer har ett ansvar att föra en dialog om jämställdhet inom idrotten. Mer än halva befolkningen lever under förtryck och diskriminering från samhället i många delar av världen. De gör det inom rättsväsendet, i utbildningsväsendet, i hemmen, inom idrotten m.m. De internationella idrottsorganisationerna är könsblinda, trots att det i dag borde vara fullständigt omöjligt att undgå att se hur kvinnor förföljs, trakasseras och förtrycks inom sportvärlden. För att få till stånd en förändring krävs i dag starkare medel än, på sin höjd, lite diplomatiskt trixande i skymundan. Därför är det dags att höja rösten inom ett högst politiskt område som tyvärr ofta underskattas. Riksidrottsförbundet bör därför också engagera sig inom detta område.

Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr257 (V) yrkande 4.

8.	Krav som ställs på elitidrottsarenor, punkt 10 (S, V)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S), Isak From (S) och Lars Ohly (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr318 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).

Ställningstagande

Från och med 2014 gäller nya krav på arenor där det ska spelas elitfotboll. Kraven är uppställda av Svenska fotbollförbundet, som i sin tur har krav från UEFA att leva upp till vid arrangemang av internationella evenemang. Dessa krav som fotbollsföreningar/klubbar ställs inför är mycket kostsamma, och i vissa fall handlar det om investeringar i mångmiljonklassen. För flera framgångsrika föreningar/klubbar från mindre kommuner är många gånger dessa miljoninvesteringar helt omöjliga att klara av utan starkt stöd från kommunens folkvalda. Vi anser inte att det är rimligt att enskilda kommuner mer eller mindre ska tvingas använda skattemedel som behövs i skolan och omsorgen till att finansiera arenabyggen. Det bör enligt oss finnas andra sätt att gemensamt i Sverige försöka lösa möjligheten att elitfotboll/idrott också ska kunna utövas utanför storstäderna.

Det av staten helägda bolaget Svenska Spel levererade under 2012 drygt 5 miljarder kronor till statskassan. Staten som ägare har möjlighet att hantera dessa intäkter. Vi anser att en del av dessa intäkter bör användas till investeringar i framtida arenor och idrottshallar. Vi anser att en översyn bör göras av möjligheterna att lösa svårigheterna med finansiering för exempelvis fotbollsföreningar/klubbar men också annan arenaidrott där liknande krav ställs för att uppfylla kriterier för elitspel.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr318 (S).

9.	Hbtq-frågor inom idrotten, punkt 11 (S, V)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S), Isak From (S) och Lars Ohly (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 5 och

2013/14:Kr289 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S).

Ställningstagande

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna i vårt land. Den är av stor betydelse för att skapa gemensamma värderingar och sammanhållning i samhället. Inom idrottsrörelsen finns människor med invandrarbakgrund, funktionsnedsättning och naturligtvis lika stor andel hbt-personer som i samhället i övrigt. Det är viktigt att dessa människor känner sig välkomna och värdefulla, att skillnader i bakgrund och förutsättningar accepteras och att människor vågar vara öppna med sin sexuella läggning och könsidentitet utan att behöva vara oroliga för trakasserier.

I olika sammanhang återkommer inom idrotten kränkande ordväxlingar som anspelar på sexuell läggning eller etniskt ursprung. Detta är inte acceptabelt, lika lite inom idrotten som i andra sammanhang. Det som behövs är ökade utbildningsinsatser för att öka kunskapen i dessa frågor. Staten bör även poängtera detta när det gäller fortsatt bidragsgivning.

Riksidrottsförbundet har sedan några år tagit på sig uppgiften att verkligen ta itu med den homofobi som finns i idrottsrörelsen. Vi kan sedan notera att inte mycket har hänt. Det finns anledning att höja tonläget mot idrottsrörelsen som är en av de största bidragsmottagarna av alla folkrörelser i Sverige. Så ska det också vara, men om idrottsrörelsen fortsätter att inte ta frågan om homofobi på allvar finns det därför anledning att fundera över den viktiga fostrande roll den har. Ytterst skulle detta kunna leda till att samhället inte vill stödja idrottsrörelsen på det tydliga sätt man i dag gör. Därför är det viktigt att samhället på allvar arbetar med att dessa frågor prioriteras och att idrottsrörelsen verkar för att på olika sätt synliggöra hbt-personer som ett positivt exempel på mångfald. Det kan göras genom att man ser över möjligheten att skapa pådrivande incitament.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motionerna 2013/14:Kr257 (V) yrkande 5 och 2013/14:Kr289 (S).

10.	Sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer, punkt 12 (SD)
	av Margareta Larsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 52.

Ställningstagande

Den före detta höjdhopparen Patrik Sjöberg och friidrottstränaren Yannick Tregaro trädde under 2011 fram och berättade att de som barn utsatts för sexuella övergrepp av sin idrottstränare. Sexuella övergrepp är oförenliga med svensk idrotts grundvärderingar. Alla barn och ungdomar har rätt att idrotta och utvecklas i en trygg miljö och bemötas med respekt. Det är därför utmärkt att Riksidrottsförbundet har en policy och vägledning mot sexuella övergrepp med råd och stöd till föreningar, aktiva och föräldrar om hur man kan motverka och hantera övergrepp. En bra förebild för hur man kan arbeta med dessa frågor är Svenska Scoutrådets projekt Trygga möten. Jag vill betona vikten av att regeringen noga följer denna fråga, uppmuntrar forskning och ny kunskap i frågan samt ökar ambitionerna i nära dialog med idrottsrörelsen och andra organisationer som engagerar barn och unga.

Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr339 (S) yrkande 52.

11.	Dopning, punkt 13 (S, V)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S), Isak From (S) och Lars Ohly (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr322 av Gunnar Sandberg m.fl. (S).

Ställningstagande

Sverige har under många år i ett internationellt perspektiv ansetts vara ett av världens föregångsländer när det gäller arbetet mot dopning inom idrotten. Tyvärr har vi nu förlorat eller håller på att förlora den positionen. Detta beror på att anslagen till antidopningsarbetet inte har skrivits upp i takt med de ökade krav som ställs på de nationella antidopningsorganisationerna. Sverige har förbundit sig att följa dessa krav eftersom vi undertecknat Världsantidopningskoden och andra internationella överenskommelser inom bl.a. Unesco och EU.

I ett nordiskt perspektiv satsar Sverige överlägset minst per invånare på att motverka dopning inom idrotten. Danmark, som satsar näst minst per invånare, satsar ändå drygt 35 procent mer än Sverige. Norge, som satsar mest, lägger nästan tre gånger mer per invånare på antidopningsarbetet än vad vi gör i Sverige. Förutom att Sverige inte klarar av en del av de krav som finns i Världsantidopningskoden på ett tillfredställande sätt har testverksamheten fått stryka på foten rejält.

Antalet prover har minska de senaste åren och närmar sig nu drygt 3 000. Detta antal prover är en kritisk gräns för Dopinglaboratoriet i Huddinge. För att vara ett av Världsantidopningsorganisationens ackrediterade laboratorier krävs att man genomför minst 3 000 analyser per år. Att inte ha ett eget laboratorium i Sverige skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Dels skulle det vara ett rejält tapp i kunskap samtidigt som möjligheten till forskning och metodutveckling inom antidopningsområdet mer eller mindre skulle försvinna. Dels skulle möjligheten för Sverige att arrangera internationella idrottsevenemang minska drastiskt.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr322 (S).

12.	Stora idrottsmästerskap i Sverige, punkt 15 (S)
	av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S), Peter Johnsson (S), Kerstin Engle (S), Per Svedberg (S), Christina Zedell (S) och Isak From (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr328 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda S).

Ställningstagande

I sin första regeringsförklaring lovade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att Sverige ska verka aktivt för att få hit fler stora internationella evenemang. Men i praktiken har ingenting hänt, stora mästerskap har gått Sverige förbi. Så kommer det att bli även i fortsättningen om inte staten engagerar sig i frågan. Utan ett statligt engagemang kan Sverige inte få arrangera de största tävlingarna. Då går vi också miste om stora skatteintäkter, ökad turism och all uppmärksamhet som exempelvis ett friidrotts-VM eller ett vinter-OS ger. Det är inte själva tävlingarna som genererar de stora pengarna, oavsett sponsring och biljettintäkter. Upplevelseindustrin blir allt viktigare för arbetstillfällen i landet, varför den stora vinsten ligger i besöksnäringen runtomkring och värdet av all uppmärksamhet i media som sådana här arrangemang får.

Östersund och Åre har genomfört både skidskytte-VM och alpina VM, men den riktigt stora idrottsfesten som ett vinter-OS är vill vi gärna få bjuda Sverige och omvärlden på. För att det ska vara möjligt behöver regeringen ta initiativ till ett statligt engagemang för ett vinter-OS. Tyvärr avfärdade regeringen planerna för ett vinter-OS i Sverige innan de konkreta beräkningarna för ett sådant arrangemang var klara. Det är dags att regeringen äntligen gör verklighet av löftet att få fler stora internationella mästerskap till Sverige.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:Kr328 (S).

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:117 Verksamhetsstödet för idrottens bildningsverksamhet:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Motion från allmänna motionstiden hösten 2012

2012/13:Fö234 av Christina Oskarsson och Jörgen Hellman (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att inrätta ett, för föreningslivet tillgängligt, nationellt utbildningscentrum för krishantering.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2013

2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna ridningens viktiga roll som Sveriges största handikappidrott.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för en jämställd tilldelning av resurser till både flickors och pojkars idrottsverksamhet.

2013/14:Kr226 av Anders Ahlgren och Anders Åkesson (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbättrat stöd till allmänna samlingslokaler.

2013/14:Kr244 av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången till samlingslokaler.

2013/14:Kr246 av Helena Bouveng (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om idrottsföreningars sociala ansvar.

2013/14:Kr255 av Staffan Anger (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om amatörboxning i Sverige.

2013/14:Kr256 av Staffan Anger (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om professionell boxning i Sverige.

2013/14:Kr257 av Lars Ohly m.fl. (V):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram ett förslag på hur ett långsiktigt statligt stöd till idrotten kan utformas.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram ett förslag på hur äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet ska säkras i hela landet.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten i sin bidragsgivning bör poängtera vikten av ett fortsatt arbete för en jämställd idrott.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Riksidrottsförbundet bör uppmanas att engagera sig i jämställdhetsfrågor på ett internationellt plan.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma att idrottsrörelsen behöver ökad kunskap om trakasserier och diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, hudfärg eller etnicitet.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma idrottsrörelsens miljöarbete.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om internationella arrangemang och de negativa och positiva effekter som därigenom uppkommer.

2013/14:Kr266 av Christer Adelsbo (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vi måste se över förutsättningarna för det statliga idrottsstödet.

2013/14:Kr277 av Mikael Oscarsson (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av hur myndighetskrav kan differentieras för ideellt drivna verksamheter.

2013/14:Kr288 av Hannah Bergstedt och Karin Åström (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över behov och möjligheter för sociala föreningar att söka ekonomiskt stöd.

2013/14:Kr289 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om idrott och hbt-personer.

2013/14:Kr293 av Carin Runeson och Kurt Kvarnström (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ungdomsidrott.

2013/14:Kr300 av Anita Brodén m.fl. (FP):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om friluftsrörelsens betydelse för folkhälsa, integration och kunskap kring allemansrätten.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av fortsatt friluftsforskning.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av ökad samverkan mellan idrotts- och friluftsrörelserna.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra 2015 till Friluftslivets år.

2013/14:Kr318 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lösa svårigheterna för fotbollsföreningar och klubbar samt annan arenaidrott där liknande krav ställs för att uppfylla kriterier för elitspel.

2013/14:Kr322 av Gunnar Sandberg m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över finansieringen av antidopningsarbetet och i dialog med idrotten se över problemet med ökande verksamhet och därmed ökande kostnader.

2013/14:Kr328 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett statligt engagemang för att få stora mästerskap till Sverige.

2013/14:Kr336 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om hur regelverket och tillsynen ska kunna skärpas i syfte att förhindra att våldsbejakande och icke-demokratiska organisationer får skattefinansierat stöd.

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S):

38.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett starkt och levande civilsamhälle.
39.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en politik för det civila samhället.
40.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om finansiellt stöd till det civila samhället.
46.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna idrotten som en del av vår gemensamma välfärd.
47.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avgifter inom idrottsrörelsen.
51.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge lika möjligheter till flickor och pojkar att utöva idrott.
52.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sexuella övergrepp på barn i idrottsmiljöer.

2013/14:N210 av Jonas Eriksson m.fl. (MP):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen nogsamt bör följa uppdraget till SCB och uppdra åt andra relevanta myndigheter att utveckla och löpande följa statistik för den sociala ekonomin.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag