Konstitutionsutskottets betänkande 2013/14:KU29

Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar konstitutionsutskottet regeringens proposition 2013/14:51 Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet. I propositionen föreslås ändringar i tryckfrihetsförordningen, brottsbalken, rättegångsbalken, lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Regeringen föreslår att ett nytt brott, olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, införs i brottsbalken. Brottet tar sikte på otillåten underrättelseverksamhet vars syfte är att komma över uppgifter om förhållanden som det kan skada Sveriges säkerhet att en främmande makt känner till. För straffansvar ska krävas att verksamheten bedrivs hemligen eller med användande av svikliga medel och att gärningsmannens syfte är att gå en främmande makt till handa. Straffet föreslås vara fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Det ska finnas samma möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och utreda det nya brottet som gäller för andra former av olovlig underrättelseverksamhet.

Dessutom föreslås att straffbestämmelsen om s.k. flyktingspionage utvidgas så att den omfattar verksamhet som bedrivs med användande av otillbörliga medel samt att straffskalan skärps genom att straffminimum höjs från böter till fängelse. Regeringen föreslår också att straffskalan för brottet vårdslöshet med hemlig uppgift ändras genom att straffmaximum höjs från fängelse i högst sex månader till fängelse i högst ett år.

Regeringens proposition innehåller också förslag om vissa språkliga och lagtekniska ändringar bl.a. i brottsbalkens bestämmelser om spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift. I dessa delar föreslås ändringar även i tryckfrihetsförordningens brottskatalog.

Ändringarna i brottsbalken och de lagar som reglerar hemliga tvångsmedel föreslås träda i kraft den 1 juli 2014 och ändringarna i tryckfrihetsförordningen den 1 januari 2015.

2013/14:KU29

SAMMANFATTNING

I betänkandet behandlas även en följdmotion som har väckts med anledning av propositionen.

Justitieutskottet har yttrat sig över propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen och föreslår att ändringarna antas som vilande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken, lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Utskottet avstyrker därmed motionen (V).

I betänkandet finns två reservationer (V).

2013/14:KU29

Innehållsförteckning
Sammanfattning..............................................................................................	1
Utskottets förslag till riksdagsbeslut ...............................................................	4
Redogörelse för ärendet ..................................................................................	6
Ärendet och dess beredning..........................................................................	6
Propositionens huvudsakliga innehåll ..........................................................	6
Utskottets överväganden.................................................................................	8
Olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige..............................................	8
Motionen..................................................................................................	11
Justitieutskottets yttrande .........................................................................	11
Konstitutionsutskottets ställningstagande ................................................	13
Övriga förslag till ändringar i brottsbalken m.m. .......................................	13
Gällande ordning......................................................................................	13
Propositionen ...........................................................................................	14
Justitieutskottets yttrande .........................................................................	15
Konstitutionsutskottets ställningstagande ................................................	15
Ändringar i tryckfrihetsförordningen .........................................................	15
Gällande ordning......................................................................................	15
Propositionen ...........................................................................................	17
Utskottets ställningstagande.....................................................................	17
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ..............................................	18
Reservationer ................................................................................................	19
Lagförslagen i övrigt, punkt 2 (V) ...........................................................	19
Hemliga tvångsmedel och underrättelseskyldighet, punkt 3 (V)..............	20
Bilagor
1 Förteckning över behandlade förslag .........................................................	22
Propositionen..............................................................................................	22
Följdmotionen ............................................................................................	22
2 Regeringens lagförslag ..............................................................................	23
3 Justitieutskottets yttrande...........................................................................	37

2013/14:KU29

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Grundlagsförslag

Riksdagen antar som vilande regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen med den ändringen att i 7 kap. 4 § 3 ska ordet "rörande" ersättas av ordet "om". Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2013/14:51 punkt 2.

2.Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

a)lag om ändring i brottsbalken med den ändringen att den andra delssatsen i ingressen ska lyda "dels att det i 19 kap. ska införas två nya paragrafer, 10 a och 10 b §§, av följande lydelse",

b)lag om ändring i rättegångsbalken,

c)lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,

d)lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, och

e)lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:51 punkterna 1 och 3–6 samt avslår motion

2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkande 1.

Reservation 1 (V)

3.Hemliga tvångsmedel och underrättelseskyldighet

Riksdagen avslår motion

2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkande 2.

Reservation 2 (V) – villkorad

Stockholm den 17 april 2014

På konstitutionsutskottets vägnar

Peter Eriksson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Eriksson (MP), Per Bill (M), Björn von Sydow (S), Andreas Norlén (M), Helene Petersson i Stockaryd (S), Billy Gustafsson (S), Karl Sigfrid (M), Phia Andersson (S), Karin Granbom Ellison (FP), Hans Hoff (S), Per-Ingvar Johnsson (C), Hans Ekström (S), Jonas

UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

2013/14:KU29

Åkerlund (SD), Mia Sydow Mölleby (V), Cecilia Brinck (M), Sedat Dogru

(M) och Lars-Axel Nordell (KD).

2013/14:KU29

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar konstitutionsutskottet regeringens proposition 2013/14:51 Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet. I propositionen föreslås ändringar i tryckfrihetsförordningen, brottsbalken och rättegångsbalken. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Regeringen har i propositionen redogjort för ärendets beredning fram till dess att propositionen beslutades. Regeringen har begärt in Lagrådets yttrande. Lagrådet har haft synpunkter på förslagen, och regeringen har beaktat synpunkterna.

I betänkandet behandlas även en följdmotion som har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Konstitutionsutskottet har gett justitieutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition och den följdmotion som väckts med anledning av propositionen i de delar som berör justitieutskottets beredningsområde. Justitieutskottets yttrande omfattar alla lagförslag i propositionen utom förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen. Justitieutskottets yttrande finns i bilaga 3. I yttrandet finns en avvikande mening (V).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till skärpningar av den reglering som bl.a. rör skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet.

Regeringen föreslår att ett nytt brott införs i brottsbalken: olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige. Brottet tar sikte på otillåten underrättelseverksamhet vars syfte är att komma över uppgifter om förhållanden som det kan skada Sveriges säkerhet att en främmande makt känner till. För straffansvar ska krävas att verksamheten bedrivs hemligen eller med användande av svikliga medel och att gärningsmannens syfte är att gå en främmande makt till handa. Straffet föreslås vara fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Det ska finnas samma möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och utreda det nya brottet som gäller för andra former av olovlig underrättelseverksamhet.

Dessutom föreslås att straffbestämmelsen om s.k. flyktingspionage utvidgas till att omfatta verksamhet som bedrivs med användande av otillbörliga medel samt att straffskalan skärps genom att straffminimum höjs från böter till

REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2013/14:KU29

fängelse. Regeringen föreslår att straffskalan för brottet vårdslöshet med hemlig uppgift ändras genom att straffmaximum höjs från fängelse i högst sex månader till högst ett år.

Slutligen innefattar propositionen förslag om vissa språkliga och lagtekniska ändringar i brottsbalken. I de aktuella delarna föreslås ändringarna få genomslag även i tryckfrihetsförordningens brottskatalog.

Ändringarna i brottsbalken och de lagar som reglerar hemliga tvångsmedel föreslås träda i kraft den 1 juli 2014 och ändringarna i tryckfrihetsförordningen den 1 januari 2015.

2013/14:KU29

Utskottets överväganden

Olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ny straffbestämmelse i brottsbalken om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige och förslag till ändringar i rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel, vilka innebär att myndigheterna får samma möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och utreda det nya brottet som myndigheterna redan i dag har vid andra former av olovlig underrättelseverksamhet, inklusive undantaget från underrättelseskyldigheten.

Jämför reservation 1 (V) och 2 (V).

Propositionen

En ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige

Regeringen anför (s. 34) att den nuvarande straffrättsliga regleringen i 19 kap. brottsbalken till skydd för rikets säkerhet har utsatts för kritik från olika håll. Säkerhetspolisen har bl.a. påtalat behovet av ett stärkt skydd för staten när främmande makt bedriver olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige. En- ligt Säkerhetspolisen innebär den nuvarande regleringen inte ett tillräckligt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet som sker med hjälp av s.k. konspirativa metoder. Med konspirativa metoder avses åtgärder som vidtas för att hemlighålla och möjliggöra en oönskad underrättelseverksamhet och som innefattar åtgärder som sker under iakttagande av särskilda försiktighetsmått och med användande av svikliga medel.

Enligt Säkerhetspolisen innebär formerna för underrättelseverksamheten att den inte kan beivras med stöd av gällande straffbestämmelser. Regeringen konstaterar (s. 43) att det i dag saknas en straffbestämmelse som tar sikte på verksamhet som syftar till att – för en främmande makts räkning – komma över uppgifter som omfattas av spioneribestämmelsen. I vissa fall kan sådana förfaranden vara straffbara som försök, förberedelse eller stämpling till spioneri. I praktiken har det dock visat sig vara förenat med betydande svårigheter att klarlägga vilka uppgifter som hanteras, vilket är en förutsättning för straffansvar.

I den utredning som ligger till grund för propositionen (SOU 2012:95) slogs det fast att det i betydande omfattning förekommer att främmande makt bedriver oönskad underrättelseverksamhet i Sverige för att komma över uppgifter

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2013/14:KU29

som är känsliga med hänsyn till Sveriges säkerhet. Det utmärkande för underrättelseverksamheten är att den sker dolt och med användande av svikliga medel.

Enligt regeringen innebär den nuvarande regleringen att förfaranden som i och för sig är straffvärda och kan leda till skada för Sveriges säkerhet inte är förenade med ett straffhot. Den nuvarande regleringen innebär också att uppgifter som har betydelse för en främmande makts säkerhet har ett mer omfattande straffrättsligt skydd, och att det finns större möjligheter att ingripa mot olovlig underrättelseverksamhet som tar sikte på sådana uppgifter, än när det gäller uppgifter av betydelse för Sveriges säkerhet. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns ett angeläget behov av att utvidga det straffbara området.

Regeringen föreslår därför att det införs en ny straffbestämmelse i 19 kap. brottsbalken. Syftet med den nya kriminaliseringen är att öka möjligheten att ingripa mot oönskad underrättelseverksamhet i Sverige i ett tidigare skede. Den nya bestämmelsen har utformats med de befintliga straffbestämmelserna om olovlig underrättelseverksamhet som förebild, och brottsrubriceringen ska vara ”olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige”.

Det ska vara straffbelagt att, hemligen eller med svikliga medel, bedriva verksamhet vars syfte är att anskaffa uppgifter om förhållanden vars uppenbarande för främmande makt kan skada Sveriges säkerhet. Straffansvar ska träffa den vars syfte är att gå främmande makt till handa. Även den som medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt ska kunna dömas för brott. Straffet ska vara fängelse i högst två år. Om brottet är grovt ska straffet kunna bestämmas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Hemliga tvångsmedel

Regeringen anför inledningsvis att användning av hemliga tvångsmedel innebär ett intrång i den grundlagsskyddade personliga integriteten och att dessa bara får användas när det finns stöd för det i lag. När lagstiftning som innebär ökade möjligheter att tillgripa hemliga tvångsmedel övervägs måste bl.a. bestämmelserna i 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen (RF) beaktas. Enligt dessa bestämmelser får skyddet för den personliga integriteteten endast begränsas för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Den får heller aldrig sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Även i Europakonventionen – som utgör svensk lag – finns bestämmelser om rätten till respekt för privatlivet. Det måste alltså göras en avvägning mellan å ena sidan det intresse som motiverar användningen av hemliga tvångsmedel, dvs. behovet och nyttan av åtgärden, och å andra sidan det integritetsintrång som åtgärden innebär.

Förslaget om en ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige syftar till ett förstärkt skydd för Sveriges säkerhet. Regeringen

2013/14:KU29	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	anför (s. 48 f.) att den aktuella typen av brottslighet till sin natur är svår att
	upptäcka och utreda, både med hänsyn till dess former och till att aktörerna i
	regel är säkerhetsmedvetna, professionella och resursstarka.
	Vid sådan brottslighet är möjligheten att använda hemliga tvångsmedel av
	avgörande betydelse för de brottsbekämpande myndigheternas arbete, anför
	regeringen. Mot den bakgrunden har det bedömts rimligt och lämpligt att bl.a.
	spioneri och olovlig underrättelseverksamhet omfattas av den särreglering
	som ger ökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel jämfört med vad
	som följer av rättegångsbalken.
	För den enskilde innebär dock användningen av hemliga tvångsmedel att
	personlig information kan samlas in genom att t.ex. avlyssna telefonsamtal el-
	ler läsa brev. Det är alltså fråga om icke obetydliga integritetsintrång. Det bör
	också beaktas att olika former av hemliga tvångsmedel kan användas samtidigt
	mot en och samma person och att den samlade mängden information om de
	personer som åtgärderna riktas mot kan bli omfattande. Samtidigt har endast
	ett fåtal tillstånd meddelats enligt de tidsbegränsade lagar som finns för nu
	aktuell brottslighet.
	Den föreslagna straffbestämmelsen syftar till att skydda Sveriges säkerhet.
	Det är alltså fråga om allvarlig brottslighet som kan hota stora samhällsvärden.
	Enligt regeringen väger skyddsintresset mycket tungt. Vidare är brottsligheten
	typiskt sett mycket svårutredd. Enligt regeringen är därför behovet av att de
	brottsbekämpande myndigheterna ges möjlighet att använda hemliga tvångs-
	medel för att förebygga, förhindra och utreda brott mot den föreslagna straff-
	bestämmelsen påtagligt.
	Regeringen framhåller att det krävs ingående överväganden för att finna en
	rimlig balans mellan intresset av att effektivt bekämpa brott och integritets-
	skyddsintresset. En reglering som innebär utökade möjligheter att använda
	hemliga tvångsmedel medför även inte obetydliga integritetsintrång. Vid en
	avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och integritetsin-
	tresset anser regeringen att de brottsbekämpande myndigheternas behov i detta
	fall väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som en särregle-
	ring innebär.
	Regeringen konstaterar att den föreslagna nya straffbestämmelsen på flera
	sätt är jämförbar med olovlig underrättelseverksamhet enligt den nuvarande
	bestämmelsen i 19 kap. 10 § brottsbalken, om än mer straffvärd. Sådan brotts-
	lighet omfattas av särregleringen för hemliga tvångsmedel. I dessa fall har lag-
	stiftaren alltså bedömt att behovet av att använda hemliga tvångsmedel väger
	tyngre än integritetsintresset för dem som kan bli föremål för tvångsmedel.
	Det är därför enligt regeringen även logiskt och konsekvent att samma ordning
	ska gälla för brott mot den föreslagna straffbestämmelsen.
	Det bör i sammanhanget framhållas att den reglering som styr när och under
	vilka omständigheter de olika tvångsmedlen får användas innefattar rättssä-
	kerhetsgarantier och bestämmelser som innebär att hemliga tvångsmedel ska
	användas restriktivt och endast efter en proportionalitetsbedömning i varje en-
	skilt fall.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2013/14:KU29

Regeringen föreslår att det nya brottet tillförs lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Vidare föreslår regeringen att den grova formen av det nya brottet tillförs lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Regeringen föreslår också att brottet undantas från underrättelseskyldigheten vid användningen av hemliga tvångsmedel. Detta undantag, som enligt förslaget ska framgå av 27 kap. 33 § rättegångsbalken, innebär att en enskild person inte ska underrättas om hemliga tvångsmedel som han eller hon har varit utsatt för i samband med en förundersökning om det nya brottet olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige.

En sådan ordning är enligt regeringen rimlig, logisk och konsekvent med hänsyn till att det redan nu finns ett undantag från underrättelseskyldigheten när förundersökningen gäller olovlig underrättelseverksamhet enligt 19 kap. 10 § brottsbalken i dess nuvarande lydelse.

Motionen

I följdmotion 2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige. Om den nya straffbestämmelsen införs begär motionärerna i yrkande 2 att riksdagen avslår både förslaget att det nya brottet tillförs de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel och förslaget att införa ett undantag från underrättelseskyldigheten när myndigheterna har använt hemliga tvångsmedel för att utreda ett sådant brott.

Motionärerna anför inledningsvis att det när det gäller frågor om utvidgning av det straffbara området uppkommer frågor om behov, effektivitet och proportionalitet. Dessa överväganden gör sig särskilt gällande när det är fråga om centrala skyddsintressen som Sveriges säkerhet och grundlagsskyddade rättigheter. Motionärerna hänvisar till att proportionalitetsprincipen är central vid tillkomsten av rättighetsbegränsande lagstiftning. De invänder framför allt mot förslaget att införa en ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige samt möjligheten att använda hemliga tvångsmedel vid detta brott. Motionärerna anser vidare att regeringens beredningsunderlag för förslaget att utöka möjligheten att använda hemliga tvångsmedel saknar en tydlig redovisning av vilka avvägningar som gjorts vid proportionalitetsbedömningen.

Justitieutskottets yttrande

I sitt yttrande anför justitieutskottet att det har kommit fram att främmande makt i betydande omfattning bedriver oönskad underrättelseverksamhet med konspirativa metoder här i landet. Sådan underrättelseverksamhet utgör ett hot

2013/14:KU29	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	mot Sveriges säkerhet. Utskottet delar regeringens uppfattning att den nuva-
	rande straffrättsliga regleringen inte ger ett ändamålsenligt och tillräckligt
	skydd mot verksamheten. Dessutom innebär den nuvarande regleringen att
	uppgifter som har betydelse för Sveriges säkerhet har ett sämre straffrättsligt
	skydd än uppgifter som har betydelse för en främmande makts säkerhet. Detta
	är inte tillfredsställande. Sammantaget anser utskottet att det är nödvändigt att
	utvidga det straffbara området för att stärka skyddet mot främmande makts
	underrättelseverksamhet.
	Regeringens förslag till ny straffbestämmelse har enligt utskottet fått en
	lämplig utformning. Bestämmelsen ger ett effektivt skydd mot främmande
	makts underrättelseverksamhet samtidigt som den är avgränsad på ett sådant
	sätt att den endast omfattar verkligt straffvärda förfaranden. Enligt utskottet
	torde det alltså inte finnas någon risk att kriminaliseringen träffar en legitim
	underrättelseverksamhet som sker i öppna former.
	Den verksamhet som ska omfattas av den nya straffbestämmelsen är på
	flera sätt jämförbar med olovlig underrättelseverksamhet enligt 19 kap. 10 §
	brottsbalken i dess nuvarande lydelse. Som framgår av propositionen omfattas
	sådan olovlig underrättelseverksamhet, liksom spioneri, av den särreglering
	som ger de brottsbekämpande myndigheterna ökade möjligheter att använda
	hemliga tvångsmedel i vissa fall. Utskottet delar regeringens uppfattning att
	det är rimligt, logiskt och konsekvent att det nya brottet förenas med möjlig-
	heter att använda hemliga tvångsmedel i samma utsträckning som nu när det
	gäller spioneri och olovlig underrättelseverksamhet.
	Justitieutskottet delar vidare regeringens bedömning att det är motiverat att
	införa ett undantag från skyldigheten att underrätta enskilda personer som har
	utsatts för hemliga tvångsmedel, när utredningen gäller misstänkt olovlig
	underrättelseverksamhet mot Sverige. Som regeringen har framhållit i propo-
	sitionen görs det redan enligt de nuvarande reglerna vissa undantag från under-
	rättelseskyldigheten, bl.a. i förundersökningar om brott mot rikets säkerhet.
	Att göra undantag från underrättelseskyldigheten i dessa fall har ansetts moti-
	verat med hänsyn till att en underrättelse i stort sett alltid skulle behöva skjutas
	upp på grund av sekretess, för att senare underlåtas. Man har inte heller ansett
	det förtroendeingivande att låta dessa fall omfattas av underrättelseskyldig-
	heten.
	Sammanfattningsvis föreslår utskottet att konstitutionsutskottet tillstyrker
	förslaget i propositionen om att införa ett nytt brott, olovlig underrättelseverk-
	samhet mot Sverige, i 19 kap. 10 § brottsbalken. Av detta följer att konstitut-
	ionsutskottet bör avstyrka motion 2013/14:K8 (V) yrkande 1.
	Justitieutskottet föreslår vidare att konstitutionsutskottet tillstyrker de för-
	slag om ändringar i rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna om hem-
	liga tvångsmedel som innebär att myndigheterna får samma möjligheter att
	använda hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och utreda det nya
	brottet som de nu har vid andra former av olovlig underrättelseverksamhet,
	inklusive undantaget från underrättelseskyldigheten. Därmed bör konstitut-
	ionsutskottet avstyrka motion 2013/14:K8 (V) yrkande 2.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2013/14:KU29

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet delar regeringens och justitieutskottets bedömningar att regeringens förslag till ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet bör införas och att det nya brottet bör förenas med möjligheten att använda hemliga tvångsmedel i samma utsträckning som i dag när det gäller andra former av olovlig underrättelseverksamhet. Konstitutionsutskottet anser att förslagen är väl avvägda och tillstyrker därmed regeringens förslag i dessa delar och avstyrker motion 2013/14:K8 (V) yrkande 1 och 2.

Övriga förslag till ändringar i brottsbalken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens övriga förslag till ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel.

Gällande ordning

I 19 kap. 5 § brottsbalken anges att den som, för att gå främmande makt till handa, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet ska – vare sig uppgiften är riktig eller inte – dömas för spioneri till fängelse i högst sex år. Vidare anges att det även är straffbart att obehörigen framställa eller ta befattning med föremål som innefattar en sådan uppgift. Om brottet är att anse som grovt ska det enligt 19 kap. 6 § dömas för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

Spioneri är straffbelagt på försöks-, förberedelse- och stämplingsstadiet. Det är också straffbart att underlåta att avslöja spioneri liksom att på visst sätt oaktsamt medverka till brott (19 kap. 14 och 15 §§ brottsbalken).

I 19 kap. 7 § brottsbalken straffbeläggs obehörig befattning med hemlig uppgift. Brotten spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift skiljer sig åt i subjektivt hänseende och när det gäller uppgifternas art. Straffansvar för obehörig befattning med hemlig uppgift förutsätter inte att gärningsmannens syfte har varit att gå främmande makt till handa. Däremot krävs att uppgiften – utöver att uppfylla det s.k. men-rekvisitet – rör ett förhållande av hemlig natur. Straffskalan för brottet är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt ska det dömas för grov obehörig befattning med hemlig uppgift, och straffskalan är då fängelse i högst fyra år (19 kap. 8 § brottsbalken).

2013/14:KU29

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Propositionen

Spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift

För att modernisera språket föreslår regeringen att uttrycket ”rikets säkerhet” byts ut mot ”Sveriges säkerhet” i rubriken till 19 kap. brottsbalken och i de straffbestämmelser som omfattas av propositionen (s. 36).

I propositionen går regeringen igenom spioneribestämmelsen i 19 kap. 5 § brottsbalken (s. 38 f.). Enligt regeringen är bestämmelsen i huvudsak ändamålsenligt utformad. Regeringen föreslår dock att totalförsvaret inte längre ska anges som ett rekvisit i bestämmelsen. Därigenom blir det tydligare att spioneribestämmelsen är generellt tillämplig på alla uppgifter som kan medföra men för Sveriges säkerhet om de uppenbaras för främmande makt. Ändringarna är enligt regeringen endast av redaktionell karaktär och syftar till en tydligare och mer modern lagstiftning.

Regeringen föreslår vidare att straffbestämmelsen för obehörig befattning med hemlig uppgift i 19 kap. 7 § brottsbalken förtydligas (s. 57 f.). De föreslagna ändringarna är enligt regeringen endast av språkligt slag och syftar till att tydliggöra straffbestämmelsens tillämpningsområde. Den föreslagna ändringen innebär att det framgår att det känsliga kunskapsområdet för obehörig befattning med hemlig uppgift överensstämmer med vad som gäller enligt spioneribestämmelsen. I detta syfte görs en hänvisning till 5 §.

Vårdslöshet med hemlig uppgift och olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt

Dessutom föreslår regeringen (s. 51 f.) att straffmaximum i fredstid för brottet vårdslöshet med hemlig uppgift höjs från fängelse i högst sex månader till fängelse i högst ett år (19 kap. 9 § brottsbalken). Ändringen är inte avsedd att innebära en generell straffskärpning utan syftar till att göra det möjligt att döma ut ett straff som motsvarar brottets svårhet även i de allvarligaste fallen.

Regeringen föreslår också (s. 58 f.) att sådan olovlig underrättelseverksamhet som avses i 19 kap. 10 § första stycket brottsbalken ska regleras i en ny egen paragraf (10 a §) och rubriceras ”olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt”. Regeringen föreslår också att den bestämmelsen förtydligas på visst sätt.

Flyktingspionage

Regeringen ser behov av ett förstärkt skydd mot s.k. flyktingspionage (s. 55 f.), dvs. underrättelseverksamhet enligt 19 kap. 10 § andra stycket brottsbalken. Regeringen föreslår att även den straffbestämmelsen flyttas till en egen paragraf (10 b §) med brottsrubriceringen ”olovlig underrättelseverksamhet mot person” och att straffskalan skärps på så sätt att straffminimum höjs från böter till fängelse. Vidare föreslår regeringen bl.a. att tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas så att den även omfattar verksamhet som sker med otillbörliga medel och att det nuvarande kravet på åtalsförordnande slopas.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2013/14:KU29

Vissa följdändringar

Att straffbestämmelserna i nuvarande 19 kap. 10 § brottsbalken bryts ut och flyttas till två nya paragrafer leder till följdändringar dels i den ovannämnda bestämmelsen i 27 kap. 33 § rättegångsbalken om undantag från underrättelseskyldigheten vid användning av hemliga tvångsmedel, dels i de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel, dvs. lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Justitieutskottets yttrande

I sitt yttrande hänvisar justitieutskottet i dessa delar till att regeringens förslag till ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel inte har lett till några invändningar i följdmotioner. Utskottet anser att regeringens förslag i dessa delar är väl avvägda, och konstitutionsutskottet bör alltså tillstyrka förslagen.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Justitieutskottet anser att regeringens övriga förslag till ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel är väl avvägda. Konstitutionsutskottet delar justitieutskottets uppfattning och tillstyrker därmed regeringens övriga förslag till ändringar i nämnda lagar.

Ändringar i tryckfrihetsförordningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar som vilande regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Gällande ordning

I tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) ges tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i vissa medier, bl.a. radio och tv, ett särskilt starkt skydd. Dessa grundlagar bygger på principen om ensamansvar och meddelarskydd och innefattar en särskild brottskatalog. Ensamansvaret innebär att bara en person kan hållas straffrättsligt ansvarig för innehållet i en skrift eller ett annat medium som omfattas av grundlagarna. Ansvaret bärs i första hand av utgivaren.

2013/14:KU29

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Meddelarskyddet

Det s.k. meddelarskyddet består av följande delar: meddelar- och anskaffarfrihet, rätt till anonymitet samt efterforsknings- och repressalieförbud. Skyddet för meddelaren gäller i förhållande till myndigheter och andra allmänna organ.

Anonymitetsskyddet innebär att författaren till en skrift eller upphovsmannen till en framställning inte är skyldig att röja sin identitet. Detsamma gäller den som har framträtt i en sändning eller den som har lämnat en uppgift eller en bild för offentliggörande (3 kap. 1 § TF och 2 kap. 1 § YGL). De som tar del i tillkomsten eller spridningen av något som är avsett att ingå i ett grundlagsskyddat medium har tystnadsplikt och får inte röja sina källor (3 kap. 3 § TF och 2 kap. 3 § YGL). Efterforskningsförbudet innebär att det allmänna inte får efterforska anonyma upphovsmän eller meddelare såvida detta inte är möjligt med stöd av TF och YGL (3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL). Innebörden av repressalieförbudet är att ett uppgiftslämnande inte får leda till negativa konsekvenser för meddelaren om det inte har stöd i grundlagarna (3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL).

Meddelar- och anskaffarfriheten innebär en rätt för var och en, med de begränsningar som följer av grundlagarna, att meddela respektive anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för att offentliggöra dem i ett grundlagsskyddat medium eller för att lämna dem till någon av de särskilda mottagare som anges

– dvs. till en författare eller någon annan upphovsman, till skriftens utgivare eller redaktion, till ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller, när det gäller YGL, till företag för framställning av tekniska upptagningar – för offentliggörande (1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF och 1 kap. 2 § YGL). En meddelare eller anskaffare har under dessa omständigheter ansvarsfrihet.

Från meddelar- och anskaffarfriheterna görs dock vissa undantag. I 7 kap. 3 § TF respektive 5 kap. 3 § YGL anges tre undantagsfall då en meddelare eller annan medverkande till en grundlagsskyddad framställning kan hållas straffrättsligt ansvarig för sin medverkan. I stället för TF och YGL ska alltså vanlig lag tillämpas i sådana fall.

Det första undantaget är när den aktuella gärningen utgör t.ex. spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Det andra undantaget omfattar uppsåtligt oriktigt utlämnande av allmän handling som inte är tillgänglig för var och en eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid utlämnandet av den. Det tredje undantaget avser uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag.

När det gäller ansvar för anskaffare sägs i 7 kap. 3 § andra stycket TF respektive 5 kap. 3 § andra stycket YGL att om den som anskaffar uppgift eller underrättelse i syfte att offentliggöra dem i grundlagsskyddat medium därigenom gör sig skyldig till brott som omfattas av det första undantaget ska ansvarsregler i vanlig lag, dvs. brottsbalken, tillämpas.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2013/14:KU29

Tryck- och yttrandefrihetsbrott

Tryck- och yttrandefriheten är inte total. Missbruk av friheterna kan bestraffas enligt särskilda bestämmelser i TF och YGL. Den s.k. exklusivitetsprincipen innebär att straff och andra sanktioner med anledning av innehållet i medier som omfattas av grundlagarna inte får utmätas annat än enligt grundlagarna och enligt den processuella ordning som föreskrivs där (1 kap. 3 § TF och 1 kap. 4 § YGL).

I 7 kap. 4 § TF anges vilka gärningar som utgör tryckfrihetsbrott om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag. Det föreligger med andra ord ett krav på dubbel kriminalisering. Genom en hänvisning i 5 kap. 1 § YGL ska de gärningar som anses som tryckfrihetsbrott i TF anses som yttrandefrihetsbrott om de begås i en framställning som omfattas av YGL och är straffbara enligt lag.

Enligt de nämnda bestämmelserna utgör spioneri tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Spioneri upptas även i 7 kap. 3 § första stycket 1 TF och 5 kap. 3 § första stycket 1 YGL, vilket innebär att det s.k. meddelarskyddet inte gäller. Enligt 7 kap. 3 § andra stycket TF och 5 kap. 3 § andra stycket YGL skyddas inte heller en anskaffare från straffansvar. Samma reglering gäller vid försök, förberedelse och stämpling till spioneri.

Obehörig befattning med hemlig uppgift utgör också tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Detsamma gäller försök och förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift samt stämpling till brottet, om det är att anse som grovt. Enligt 7 kap. 3 § första stycket 1 och andra stycket TF respektive 5 kap. 3 § första stycket 1 och andra stycket YGL gäller inte den s.k. meddelar- och anskaffarfriheten vid grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller vid försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Propositionen

Regeringen föreslår ändringar i 7 kap. 4 § TF som därmed enligt regeringen innebär att brotten spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift beskrivs på likalydande sätt i brottsbalken (19 kap. 5 och 7 §§) och TF. Även vissa andra språkliga ändringar föreslås i bestämmelsen.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att det uppstår en språklig skillnad mellan beskrivningen av de aktuella brotten i de olika regelverken om inte de ändringar som regeringen föreslår i brottsbalken även får genomslag i TF. Det finns enligt regeringen anledning att undvika en sådan skevhet i lagstiftningen. De språkliga ändringar som föreslås i spioneribestämmelsen och i straffbestämmelsen för obehörig befattning med hemlig uppgift ska därför leda till ändringar även i 7 kap. 4 § TF.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

2013/14:KU29	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	Ett beslut att ändra en grundlag fattas genom två likalydande beslut. Genom
	det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får
	inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen
	i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats.
	Utskottet föreslår därför att riksdagen som vilande antar regeringens förslag
	till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller vid vilken tidpunkt lagändringarna ska träda ikraft. Ändringarna i tryckfrihetsförordningen bör därför träda i kraft den 1 januari 2015 och övriga lagändringar den 1 juli 2014.

Propositionen

Lagändringarna bör enligt regeringen träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till att det för grundlagsändringar krävs ett mellanliggande riksdagsval kan de föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen tidigast träda i kraft den 1 januari 2015. Enligt regeringen saknas det dock skäl att vänta så länge med övriga lagändringar. Dessa bör således träda i kraft den 1 juli 2014. Det innebär som Svea hovrätt och Justitiekanslern har påpekat att det under en period kommer att föreligga vissa skillnader mellan de olika regelverken. Ef- tersom propositionen inte omfattar förslag om nya straffbestämmelser för utlandsspioneri eller om en ändring av tillämpningsområdet av straffbestämmelsen för vårdslöshet med hemlig uppgift är dessa skillnader endast av språkligt slag och utan materiell betydelse.

Några särskilda övergångsbestämmelser behövs enligt regeringens bedömning inte.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller vid vilken tidpunkt lagändringarna ska träda i kraft. Ändringarna i tryckfrihetsförordningen bör därför träda i kraft den 1 januari 2015 och övriga lagändringar den 1 juli 2014.

2013/14:KU29

Reservationer

1.Lagförslagen i övrigt, punkt 2 (V) av Mia Sydow Mölleby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

a)lag om ändring i brottsbalken med de ändringarna att

– 19 kap. 10 § utgår,

– 19 kap. 10 a § betecknas 19 kap. 10 §,

– 19 kap. 10 b § betecknas 19 kap. 10 a §,

b)lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen att i 27 kap. 33 § tredje stycket 3 utgår hänvisningen till 19 kap. 10 b § brottsbalken,

c)lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott med de ändringarna att i 1 § 4 utgår orden ”mot Sverige,” och hänvisningen till 19 kap. 10 b § andra stycket brottsbalken,

d)lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott med de ändringarna att i 1 § 4 utgår orden ”mot Sverige,” och hänvisningen till 19 kap. 10 b § brottsbalken, och

e)lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet med de ändringarna att i 3 § 4 utgår orden ”mot Sverige,” och hänvisningen till 19 kap. 10 b § andra stycket brottsbalken.

Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkande 1 och bifaller delvis proposition 2013/14:51 punkterna 1 och 3–6.

Ställningstagande

Enligt min mening innehåller inte propositionen en tillräcklig proportionalitetsbedömning när det gäller förslaget att införa en ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige. Proportionalitetsprincipen innebär att det allmänna inte får vidta mer långtgående åtgärder än vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet. All lagstiftning, och i synnerhet rättighetsbegränsande lagstiftning, måste föregås av en grundlig och väl redovisad proportionalitetsbedömning. En sådan grundlig redovisning saknas dock i propositionen.

Sveriges säkerhet är ett skyddsintresse av stor betydelse. Den straffrättsliga regleringen på detta område måste motsvara högt ställda krav på effektivitet och ändamålsenlighet. För att tillgodose rättssäkerheten måste straffbestäm-

2013/14:KU29 RESERVATIONER

melserna samtidigt vara utformade så att det straffbara området är tydligt avgränsat. Jag anser inte att den föreslagna nya straffbestämmelsen når upp till de krav på tydlighet och förutsebarhet som gäller för strafflagstiftningen. Förslaget innebär att beteenden och inte gärningar straffbeläggs. Eftersom det är otydligt var gränserna för det straffbara området går finns det en risk att den nya bestämmelsen får ett alltför brett tillämpningsområde. Därmed kan även mindre straffvärda beteenden och legitim underrättelseverksamhet komma att träffas av straffansvaret. Mot denna bakgrund anser jag att det föreslagna nya brottet, olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, inte bör införas i brottsbalken.

2.Hemliga tvångsmedel och underrättelseskyldighet, punkt 3 (V) av Mia Sydow Mölleby (V).

− Vid avslag på reservation 1 −

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär att de brottsbekämpande myndigheterna får utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, inte bara i förundersökningar utan också i preventivt syfte och i underrättelseverksamheten. Myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel innebär alltid ett intrång i den grundlagsskyddade personliga integriteten. Vid bedömningen av om myndigheternas tillgång till hemliga tvångsmedel ska utökas måste man noga väga intresset av en effektiv brottsbekämpning mot integritetsintresset. Behovet av en noggrann integritetsanalys blir inte mindre för att den integritetsinskränkande lagstiftningen införs gradvis, vilket är fallet på det brottsbekämpande området.

Enligt min mening innehåller inte regeringens förslag en tillräckligt tydlig integritetsanalys och proportionalitetsbedömning när det gäller regleringen kring användningen av hemliga tvångsmedel vid det nya brottet olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige. Regeringen medger visserligen att den föreslagna regleringen innebär ”icke obetydliga integritetsintrång” men konstaterar sedan att vid en avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och integritetsintresset, väger det brottsbekämpande intresset tyngst. Det

RESERVATIONER 2013/14:KU29

framgår dock inte av propositionen hur avvägningen har gått till och vad regeringen har beaktat. På grund av det bristfälliga beredningsunderlaget är det svårt att bedöma om den föreslagna regleringen är rimlig eller inte.

Mot denna bakgrund anser jag att om det föreslagna nya brottet införs i brottsbalken bör brottet inte omfattas av regleringen i de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel.

I propositionen föreslår regeringen även att en enskild person som har blivit utsatt för hemliga tvångsmedel i samband med en förundersökning om den nya formen av olovlig underrättelseverksamhet inte ska underrättas om detta. Till skillnad från regeringen menar jag att skyddsintresset vid denna typ av brottslighet inte är så starkt att den som har utsatts för övervakning ska gå miste om sin rätt till underrättelse. Enligt min mening bör det nya brottet inte omfattas av rättegångsbalkens undantag från underrättelseskyldigheten vid användning av hemliga tvångsmedel.

Om riksdagen inte bifaller yrkande 1, bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i rättegångsbalken och de tidsbegränsade lagarna som innebär att det nya brottet inte omfattas av dessa regleringar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

2013/14:KU29

BILAGA

1 Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:51 Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet.

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Följdmotionen

2013/14:K8 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V):

1.Riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en ny straffbestämmelse om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige.

2.Riksdagen avslår regeringens förslag om att använda hemliga tvångsmedel vid olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige och om att brottet ska undantas från underrättelseskyldigheten vid användande av hemliga tvångsmedel.