Justitieutskottets betänkande 2013/14:JuU4 | |
Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2012/13:170 Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet.
Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Vidare föreslås i propositionen den lagstiftning som krävs för att Sverige ska uppfylla åtagandena i tilläggsprotokollet.
Tilläggsprotokollet innebär en vidareutveckling av Europarådskonventionens befintliga former av rättslig hjälp. Vidare införs vissa nya former av samarbete. Tilläggsprotokollets föreskrifter överensstämmer i stort med innehållet i 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, som redan har genomförts i svensk rätt. Behovet av lagändringar till följd av tilläggsprotokollet bedöms därför vara begränsat.
I rättegångsbalken föreslår regeringen en ändring som innebär att rättens översättningsskyldighet rörande handlingar i brottmål som ska sändas till någon som vistas utomlands ska gälla oavsett vilket land personen vistas i.
I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål föreslår regeringen bl.a. följande ändringar. Förhör genom videokonferens under förundersökning i Sverige ska få ske endast om den misstänkte samtycker till förhöret. Tillfälligt överförande av frihetsberövade personer för förhör ska vara möjligt även om förhöret rör egen brottslighet, dock inte om syftet är att den frihetsberövade ska ställas till ansvar inför domstol.
I lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar föreslås en ändring som innebär att det ska vara möjligt att inrätta en gemensam utredningsgrupp även i förhållande till stater som har tillträtt tilläggsprotokollet.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet och de förklaringar som regeringen föreslår samt antar regeringens lagförslag.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Sveriges tillträde till det andra tilläggsprotokollet |
| Riksdagen godkänner a) det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, b) en förklaring enligt artikel 33.2 i tilläggsprotokollet om att Sverige inte godtar artikel 17 om gränsöverskridande övervakning, c) en förklaring enligt artiklarna 18 och 19 i tilläggsprotokollet om vilka myndigheter som är behöriga vid tillämpningen av dessa artiklar rörande kontrollerade leveranser och hemliga utredningar, och d) en förklaring enligt artikel 4.9 i tilläggsprotokollet med innebörd att Sverige godtar elektroniskt översändande av ansökningar om rättslig hjälp efter överenskommelse i det enskilda fallet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:170 punkterna 5–8. |
2. | Regeringens lagförslag |
| Riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i rättegångsbalken, b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., c) lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, och d) lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:170 punkterna 1–4. |
Stockholm den 24 oktober 2013
På justitieutskottets vägnar
Morgan Johansson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Christer Adelsbo (S), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Maria Ferm (MP), Richard Jomshof (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M), Jan Ertsborn (FP) och Stefan Svanström (KD).
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
Rättslig hjälp i brottmål är en del av det internationella straffrättsliga samarbetet mellan stater. Rättslig hjälp är bistånd mellan olika staters myndigheter i ett pågående brottmålsförfarande, t.ex. hjälp med olika utredningsåtgärder.
Det internationella straffrättsliga samarbetet grundar sig huvudsakligen på internationella konventioner och avtal som förhandlats fram inom Europarådet och FN. Under senare år har dock utvecklingen av samarbetet för Sveriges del främst skett inom EU.
Europarådet antog 1959 den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (ETS 030). Sverige tillträdde konventionen 1967 (prop. 1961:48, bet. 1961:1LU29, SÖ 1968:15)
Den 8 november 2001 antog Europarådet ett andra tilläggsprotokoll till konventionen (ETS 182). Sverige undertecknade tilläggsprotokollet samma dag som det antogs. Den 1 mars 2013 hade tilläggsprotokollet tillträtts av 28 stater.
Ärendet och dess beredning
Regeringen föreslår i proposition 2013/14:170 Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet att Sverige ska tillträda detta protokoll. Vidare lämnas förslag till lagstiftning för att genomföra de åtaganden som ett tillträde medför.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. När det gäller regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål (punkt 3 i lagförslagen) noterar utskottet att förslaget även innefattar en smärre språklig ändring i 30 § första stycket. Det kan vidare nämnas att lagen (2005:495) om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar (punkt 4 i lagförslagen) nu har trätt i kraft genom regeringens beslut i förordning (2013:281).
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Vidare föreslås i propositionen den lagstiftning som krävs för att Sverige ska uppfylla åtagandena i tilläggsprotokollet.
Tilläggsprotokollet innebär en vidareutveckling av Europarådskonventionens befintliga former av rättslig hjälp. Vidare införs vissa nya former av samarbete. Tilläggsprotokollets föreskrifter överensstämmer i stort med innehållet i 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Konventionen har redan genomförts i svensk rätt, och behovet av lagändringar till följd av tilläggsprotokollet bedöms därför vara begränsat.
I rättegångsbalken föreslår regeringen en ändring som innebär att rättens skyldighet att översätta handlingar i brottmål som ska sändas till någon som vistas utomlands ska gälla oavsett vilket land personen vistas i.
I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål föreslår regeringen bl.a. följande ändringar. Förhör genom videokonferens under förundersökning i Sverige ska få ske endast om den misstänkte samtycker till förhöret. Tillfälligt överförande av frihetsberövade personer för förhör ska vara möjligt även om förhöret rör egen brottslighet, dock inte om syftet är att den frihetsberövade ska ställas till ansvar inför domstol.
I lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar föreslås en ändring som innebär att det ska vara möjligt att inrätta en gemensam utredningsgrupp även i förhållande till stater som har tillträtt tilläggsprotokollet.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.
Utskottets överväganden
Sveriges tillträde till det andra tilläggsprotokollet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner dels det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, dels de förklaringar som regeringen föreslår i propositionen.
Propositionen
Europarådskonventionen och det första tilläggsprotokollet
Regeringen redogör i propositionen (s. 12 f.) för det internationella straffrättsliga samarbetet och vad detta samarbete går ut på.
Den grundläggande internationella konventionen på området är Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (i fortsättningen Europarådskonventionen). I den konventionen åtar sig staterna att lämna varandra rättslig hjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden som avser beivrande av brott. Konventionen omfattar rättslig hjälp i form av bl.a. bevisupptagning, husrannsakan, delgivning av rättegångshandlingar, överförande av lagföring och underrättelse om brottmålsdomar.
När Sverige tillträdde Europarådskonventionen 1967 lämnades vissa förbehåll och förklaringar, men några lagändringar ansågs inte nödvändiga (prop. 1961:48, bet. 1961:1LU29, SÖ 1968:15).
Det första tilläggsprotokollet utvidgade konventionens tillämpningsområde, bl.a. rörande ärenden om skattebrott, och kompletterade föreskrifterna om viss rättslig hjälp på verkställighetsstadiet. När Sverige genomförde det första tilläggsprotokollet gjorde man en mindre lagändring om bevisupptagning åt utländska domstolar (prop. 1978/79:80, bet. 1978/79:JuU18, SÖ 1979:12).
Sverige har senare ändrat flera förklaringar och förbehåll till Europarådskonventionen (prop. 1975:35, bet. 1975:JuU13, SÖ 1977:88, prop. 1991/92:46, bet. 1991/92:JuU6, SÖ 1992:4 och prop. 1999/2000:61, bet. 1999/2000:JuU19, SÖ 2000:41).
Den 1 mars 2013 hade 50 stater tillträtt Europarådskonventionen, bl.a. EU:s samtliga medlemsstater, medan 43 stater hade tillträtt det första tilläggsprotokollet.
EU-konventionen
Den 29 maj 2000 antog rådet för inrikes och rättsliga frågor en konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater (i fortsättningen EU-konventionen). Den 16 oktober 2001 antog rådet ett tilläggsprotokoll. Syftet med EU-konventionen och dess tilläggsprotokoll var att komplettera tidigare internationella överenskommelser, främst Europarådskonventionen och dess första tilläggsprotokoll samt Schengenkonventionen.
EU-konventionen innehåller artiklar som vidareutvecklar redan etablerade former av rättslig hjälp (bl.a. delgivning av rättegångshandlingar och bevisupptagning). Genom konventionen infördes också vissa nya former av samarbete, bl.a. om kontrollerade leveranser och hemliga utredningar. EU-konventionen har genomförts i svensk rätt (prop. 2004/05:144, bet. 2004/05:JuU33).
Det andra tilläggsprotokollets huvudsakliga innehåll
Den 8 november 2001 antog Europarådet det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen (ETS 182). Tilläggsprotokollet syftar till att modernisera bestämmelserna, utvidga formerna av rättslig hjälp och möjliggöra en snabbare och mer flexibel behandling av ansökningar om rättslig hjälp. I korthet innebär tilläggsprotokollet en mindre utvidgning av Europarådskonventionens tillämpningsområde och en vidareutveckling av konventionens befintliga former av rättslig hjälp. Vidare införs vissa nya former av samarbete, och vissa kompletteringar görs i fråga om förfarandet. De allra flesta föreskrifterna i tilläggsprotokollet överensstämmer i huvudsak med motsvarande artiklar i den ovan nämnda EU-konventionen.
Regeringens förslag
Enligt regeringen finns det starka skäl för Sverige att tillträda det andra tilläggsprotokollet. Regeringen anför bl.a. (s. 40) att svenska myndigheter därigenom lättare skulle kunna få rättslig hjälp beträffande fler åtgärder. De enstaka lagändringar som tillträdet föranleder talar enligt regeringen inte mot ett tillträde.
Mot denna bakgrund – och eftersom regeringen inte får ingå överenskommelser som är bindande för Sverige utan riksdagens godkännande, om överenskommelsen förutsätter att lagen ändras (10 kap. 3 § regeringsformen) – föreslår regeringen att riksdagen godkänner det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 33.2 om att Sverige inte godtar artikel 17 om gränsöverskridande övervakning. Regeringen anför (s. 27) bl.a. att utländska tjänstemän som deltar i gränsöverskridande övervakning kan komma att utöva myndighetsutövning på svenskt territorium. Det finns därför skäl att vara restriktiv med den formen av samarbete. Dessutom kan gränsöverskridande övervakning ske utan föregående samtycke från svenska myndigheter medan övriga samarbetsformer enligt tilläggsprotokollet bygger på att en överenskommelse träffas i varje enskilt fall. Sverige har redan ett samarbete om gränsöverskridande övervakning med bl.a. Schengenstater och Norge. Behovet av att utvidga samarbetet till ytterligare länder får anses vara begränsat.
Regeringen föreslår även att riksdagen godkänner en förklaring enligt artiklarna 18 och 19 om vilka myndigheter som är behöriga vid tillämpningen av dessa artiklar när det rör sig om kontrollerade leveranser (som huvudregel en åklagare) och hemliga brottsutredningar (som huvudregel den åklagare eller polismyndighet som leder förundersökningen).
Slutligen föreslår regeringen att riksdagen också godkänner en förklaring enligt artikel 4.9 som innebär att Sverige godtar elektroniskt översändande av ansökningar om rättslig hjälp efter överenskommelse i varje enskilt fall. Detta motsvarar vad som gäller enligt svensk rätt, se 2 kap. 4 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Utskottets ställningstagande
Propositionen har inte lett till något motionsyrkande. Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige bör tillträda det andra tilläggsprotokollet. Det kommer att bidra till att svenska myndigheter lättare får rättslig hjälp med fler åtgärder. Som regeringen anför talar inte heller de enstaka lagändringarna som tilläggsprotokollet leder till mot ett tillträde. Utskottet ställer sig också bakom regeringens förslag till förklaringar, och utskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner såväl tilläggsprotokollet som förklaringarna.
Regeringens lagförslag
Propositionen
I propositionen (s. 15–39) går regeringen igenom det andra tilläggsprotokollet och redogör för hur svensk rätt förhåller sig till detta. Regeringen bedömer att Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet medför att man måste ändra i vissa bestämmelser i rättegångsbalken, lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål och lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar.
De ändringar som regeringen föreslår innebär till att börja med att förhör genom videokonferens med en misstänkt som befinner sig i Sverige under en förundersökning ska få ske endast om den misstänkte samtycker till förhöret.
Regeringen föreslår också att det blir möjligt att tillfälligt överföra en frihetsberövad person för förhör som rör egen brottslighet – dock inte om syftet är att den frihetsberövade ska ställas till ansvar inför domstol. I sådana fall kan det i stället bli fråga om t.ex. utlämning eller överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder.
Vidare föreslår regeringen att det införs en särskild möjlighet att tillfälligt överföra en person som i Sverige avtjänar ett fängelsestraff som har dömts ut i en annan stat för en ny prövning av domen i den andra staten. Ett överförande till den andra staten ska dock endast få ske om den dömde samtycker till att bli överförd. Den nya prövningen av domen som avses ska motsvara våra extraordinära rättsmedel, t.ex. resning, eller en därpå följande prövning. Den frihetsberövade personen ska vid ett överförande från Sverige ha rätt att avräkna den tid som han eller hon vistas utanför anstalt.
På motsvarande sätt föreslår regeringen att det införs en möjlighet för en svensk domstol att begära överföring av en person, som i en annan stat avtjänar ett fängelsestraff som har dömts ut i Sverige, för en ny prövning av domen här. Även i detta fall ska ett överförande endast få ske om den dömde samtycker till det.
Regeringen föreslår även en utvidgning av rättens skyldighet att översätta handlingar i brottmål som ska sändas till någon som vistas utomlands. Utvidgningen innebär att rättens översättningsskyldighet ska gälla oavsett vilket land personen vistas i.
Därutöver föreslår regeringen att det införs en möjlighet att inrätta en gemensam utredningsgrupp även i förhållande till stater som har tillträtt det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen.
Utskottets ställningstagande
Regeringens lagförslag har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Lagförslagen framstår som väl avvägda, och utskottet föreslår därför att riksdagen antar dessa. Utskottet noterar att regeringens lagförslag även innefattar en smärre språklig ändring i 30 § första stycket lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2012/13:170 Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål – tillträde till det andra tilläggsprotokollet:
1. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. |
2. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. |
3. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. |
4. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar. |
5. | Riksdagen godkänner det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. |
6. | Riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 33.2 i tilläggsprotokollet. |
7. | Riksdagen godkänner en förklaring enligt artiklarna 18 och 19 i tilläggsprotokollet. |
8. | Riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 4.9 i tilläggsprotokollet. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
