2013/14:JuU38 En ny brottsskadelag

Justitieutskottets betänkande 2013/14:JuU38
En ny brottsskadelag

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2013/14:94 En ny brottsskadelag samt en motion som väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås bl.a. att Brottsoffermyndigheten inte längre ska kunna bestämma brottsskadeersättning för kränkning till ett lägre belopp än det en domstol har dömt ut i skadestånd.

Brottsoffer föreslås vidare få en utökad rätt till brottsskadeersättning, bl.a. genom att den nuvarande begränsningen av vad som högst kan betalas i kränkningsersättning tas bort. Vidare förlängs tiden för att ansöka om brottsskadeersättning från två till tre år. Om brottsoffret är ett barn, ska ansökan kunna ske fram till den dag han eller hon fyller 21 år. Det ska också bli enklare för barn som har drabbats av ett brott som begåtts av en vårdnadshavare att ansöka om brottsskadeersättning.

För att öka återbetalningsgraden hos de gärningsmän som är skadeståndsskyldiga ska Brottsoffermyndigheten ges ett tydligare och mer effektivt regelverk för sin verksamhet. Större utrymme skapas för Brottsoffermyndigheten att återkräva utbetalad ersättning från gärningsmannen. Det föreslås också att Brottsoffermyndigheten som huvudregel ska kvitta en utbetalning av brottsskadeersättning mot en regressfordran för tidigare utbetalad ersättning.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen.

I betänkandet finns två reservationer (SD).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Brottsskadeersättningens roll och funktion

Riksdagen antar 10 § regeringens förslag till brottsskadelag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:94 punkt 1 i denna del och avslår motion

2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) yrkande 1.

Reservation 1 (SD)

Skadeståndsnivåer

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) yrkande 2.

Reservation 2 (SD)

Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. brottsskadelag,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:94 punkterna 1 i denna del och 2.

Stockholm den 29 april 2014

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Anti Avsan (M), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Caroline Szyber (KD), Richard Jomshof (SD), Lena Olsson (V), Mattias Jonsson (S), Pia Hallström (M) och Agneta Börjesson (MP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2013/14:94 lämnar regeringen förslag till en ny brottsskadelag.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion med två motionsyrkanden väckts. Förslagen i motionen återges i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en ny brottsskadelag. Förslaget syftar till att stärka brottsoffrens ställning, skärpa gärningsmännens ansvar och förbättra systemet med brottsskadeersättning.

För att stärka det enskilda brottsoffrets rätt till brottsskadeersättning föreslår regeringen att Brottsoffermyndigheten inte längre ska kunna bestämma brottsskadeersättning för kränkning till ett lägre belopp än det en domstol har dömt ut i skadestånd.

Brottsoffer ska enligt förslaget vidare få en utökad rätt till brottsskadeersättning, bl.a. genom att den nuvarande begränsningen av vad som högst kan betalas i kränkningsersättning tas bort. Vidare förlängs tiden för att ansöka om brottsskadeersättning från två till tre år. Om brottsoffret är ett barn, ska ansökan kunna ske fram till den dag han eller hon fyller 21 år. Det ska också bli enklare för barn som har drabbats av ett brott som begåtts av en vårdnadshavare att ansöka om brottsskadeersättning.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Utskottets överväganden

En ny brottsskadelag

De bestämmelser som regeringen föreslår i propositionen har tagits fram efter en bred översyn av 1978 års brottsskadelag. Flera förändringar föreslås i syfte att stärka det enskilda brottsoffrets rätt till brottsskadeersättning och förbättra Brottsoffermyndighetens handläggning. Därutöver föreslås att gärningsmannens ansvar för brottsskador förtydligas på flera sätt.

Enligt utskottets uppfattning har förslagen goda förutsättningar att åstadkomma ett modernt, effektivt och lättillgängligt system för brottsskadeersättning. Utskottet välkomnar således regeringens förslag till ny brottsskadelag. Utskottet återkommer nedan till enskildheter i regeringens lagförslag.

Brottsskadeersättningens roll och funktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om att brottsskadeersättningen även fortsättningsvis ska vara underordnad andra ersättningsformer som står den skadelidande till buds samt avslår ett motionsyrkande om en statlig skadeståndsgaranti för brottsoffer.

Jämför reservation 1 (SD).

Bakgrund

Nuvarande ordning innebär att ett brottsoffer normalt ska försöka få ersättning för sina skador av gärningsmannen. Om det saknas en känd gärningsman, kan brottsoffret dock inte få något skadestånd. Brottsoffret kan då vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. På den blankett som Brottsoffermyndigheten tillhandahåller ska sökanden uppge om någon försäkringsersättning är aktuell. För att brottsskadeersättning ska komma i fråga ska sökanden även medge att Brottsoffermyndigheten får ta del av uppgifter från hans eller hennes försäkringsbolag. Därefter kan brottsskadeersättning betalas ut, eventuellt med avräkning för redan utbetalad eller tillkommande försäkringsersättning.

Om gärningsmannen däremot är känd och det finns en lagakraftvunnen dom på skadestånd, kan gärningsmannen välja att självmant betala skadeståndet till brottsoffret. För att underlätta för brottsoffret skickar domstolen dessutom över domen direkt till Kronofogdemyndigheten, som tillfrågar brottsoffret om han eller hon vill ha myndighetens hjälp med att driva in skadeståndet. Om brottsoffret begär detta ombesörjer Kronofogdemyndigheten indrivningen, normalt genom att först bereda gärningsmannen möjlighet att betala, sedan genom att utreda om gärningsmannen har några utmätningsbara tillgångar och därefter återredovisa ärendet till brottsoffret. Finns det tillgångar hos gärningsmannen, ser Kronofogdemyndigheten till att brottsoffret får sitt skadestånd. Saknas det tillgångar kan brottsoffret i stället vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. Ett brottsoffer som på detta sätt söker verkställighet är befriad från skyldigheten att betala de avgifter som annars gäller hos Kronofogdemyndigheten.

Propositionen

I propositionen anförs att det med fog kan hävdas att det vore allra enklast för det enskilda brottsoffret om han eller hon kunde få ersättning av staten direkt efter brottet. Brottsoffret skulle då snabbare kunna lägga den traumatiska händelsen bakom sig. Det finns dock enligt regeringens uppfattning flera skäl mot att göra en sådan genomgripande förändring. Brottsoffrens vilja att medverka i brottsutredningen skulle med stor sannolikhet minska om ersättningen betalades ut direkt. Detta kan naturligtvis få allvarliga konsekvenser för den brottsbekämpande verksamheten och för förtroendet för rättsväsendets möjligheter att klara upp brott och skapa ett tryggare samhälle. Det skulle dessutom innebära en risk för att brottsoffren inte får någon ersättning alls på grund av att Brottsoffermyndigheten endast skulle ha begränsade möjligheter att själv utreda om ett brott inträffat som har lett till en sådan skada som kan ge brottsskadeersättning. Att gärningsmannen döms innebär dessutom många gånger en lika viktig upprättelse för brottsoffret som den ekonomiska kompensationen. För att brottsoffret ska kunna få brottsskadeersättning bör det därför begäras av brottsoffret att han eller hon inte endast anmäler brottet till polisen utan också i skälig utsträckning bidrar till att brottet kan utredas.

Ett annat alternativ till nuvarande ordning är att brottsskadeersättning betalas direkt efter det att domen på skadestånd har vunnit laga kraft. Brottsoffret skulle då slippa lägga ned tid och kraft på att få den ersättning som han eller hon faktiskt har rätt till från gärningsmannen eller försäkringsbolaget samtidigt som möjligheterna att utreda brott och lagföra gärningsmän inte nödvändigtvis skulle försämras.

Till skillnad från t.ex. det norska systemet där brottsskadeersättning kan betalas direkt efter en lagakraftvunnen dom, bygger den svenska ersättningsordningen på en samverkan mellan brottsskadeersättning, brottsskadestånd samt offentliga och privata försäkringsalternativ. Bland annat täcker en svensk hemförsäkring normalt personskador som inträffar på grund av brott, vilket inte alltid är fallet utomlands. Någon motsvarighet till den svenska kränkningsersättningen betalas inte heller enligt någon försäkring i Norge. Det kan också konstateras att Brottsoffermyndigheten har korta handläggningstider jämfört med det norska systemet, där det tar nära ett år att handlägga en ansökan om brottsskadeersättning.

En komplikation med att staten i ett tidigare skede än i dag skulle betala brottsskadeersättning gäller det överfallsskydd som ofta finns i svenska hemförsäkringar. Om brottsskadeersättning skulle betalas direkt, saknas incitament för enskilda att teckna överfallsskydd; ersättning skulle ju betalas ändå. Detta skulle på sikt kunna leda till att skyddet helt togs bort ur de svenska hemförsäkringarna, något som skulle drabba framför allt de brottsoffer som inte får sin sak prövad av domstol. En förändring i detta avseende skulle även innebära en betydande kostnadsökning för staten. Försäkringsbolagen betalar enligt uppgift varje år ut över 100 miljoner kronor i ersättning till brottsoffer, vilket överstiger vad som betalas i brottsskadeersättning under ett år.

Att Brottsoffermyndigheten skulle behöva handlägga långt fler ärenden än för närvarande, inklusive alla de där brottsoffret i dag får försäkringsersättning eller skadestånd av gärningsmannen, riskerar att leda till att handläggningstiderna ökar. Skadeståndet riskerar vidare att förlora sin funktion och kan för brottsoffer och gärningsman mer komma att likna bidrag respektive böter. Det bör i detta sammanhang också noteras att brottsskadeersättningen i de flesta fall inte motsvarar hela det utdömda skadeståndet. Brottsskadeersättning täcker ju inte alla skador som ersätts enligt skadeståndslagen och Brottsoffermyndigheten är inte bunden av en dom som grundas på att den tilltalade och målsäganden är överens om vilket belopp som ska betalas vid en fällande dom. Även med en direkt efter dom utbetalad brottsskadeersättning så skulle det alltså i flera fall kvarstå ett skadeståndsbelopp för brottsoffret att driva in från gärningsmannen.

Regeringen anser att det är angeläget att brottsoffer får kompensation för sina skador så snabbt och smidigt som möjligt. Nuvarande ordning för handläggning av såväl verkställighet av skadeståndsdomar som försäkringsersättning fungerar i många fall tillfredsställande i detta avseende. Detta utesluter inte att det ändå kan finnas utrymme att ytterligare förbättra brottsoffrens möjligheter att få ersättning. En förändring som innebär att brottsskadeersättning betalas i ett tidigare skede än i dag skulle få återverkningar på det svenska ersättningssystemet. En sådan förändring måste föregås av noggranna överväganden och det är således inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende föreslå någon förändring i denna del.

Att det inte nu görs någon förändring av brottsskadeersättningens roll och funktion innebär att brottsskadeersättningen även fortsättningsvis kommer att vara underordnad andra ersättningsformer som står den skadelidande till buds, t.ex. skadestånd och ersättning från en försäkring. I den nuvarande brottsskadelagen kommer denna princip endast indirekt till uttryck, bl.a. genom reglerna om avräkning och försäkringsplikt. Regeringen föreslår att detta förtydligas i den nya lagen på så sätt att det anges att brottsskadeersättning endast betalas till den del skadan inte täcks av annan ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av skadan.

Motionen

I motion 2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en statlig skadeståndsgaranti. Motionären anför att det är mycket otillfredsställande att brottsoffer även i fortsättningen kommer att vara tvungna att försöka driva in ett utdömt skadestånd genom Kronofogdemyndighetens försorg. Likaså kommer det även i fortsättningen att krävas att frågan om ersättning från eventuella försäkringar är utredd innan brottsskadeersättning kan komma i fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det med fog kan hävdas att det vore allra enklast för det enskilda brottsoffret om han eller hon kunde få ersättning av staten direkt efter brottet. Ett annat alternativ vore att brottsskadeersättning betalas direkt efter det att domen vunnit laga kraft.

Som regeringen anför, och som redovisas ovan, är emellertid båda alternativen behäftade med ett flertal nackdelar. På de skäl som regeringen anfört bör brottsskadeersättningen därför även i fortsättningen vara underordnad andra ersättningsformer som står den skadelidande till buds, t.ex. skadestånd och ersättning från en försäkring. Utskottet ser vidare med tillfredsställelse på att detta förtydligas i den nya lagen på så sätt att det anges att brottsskadeersättning endast betalas till den del skadan inte täcks av annan ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av skadan.

Som regeringen anför är det inte uteslutet att det ändå kan finnas utrymme att ytterligare förbättra brottsoffrens möjligheter att få ersättning. En förändring som innebär att brottsskadeersättning betalas i ett tidigare skede än i dag skulle dock få återverkningar på det svenska ersättningssystemet. En sådan förändring måste föregås av noggranna överväganden. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende föreslå någon förändring i denna del.

Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis regeringens förslag i denna del och avstyrker motion 2013/14:Ju18 (SD) yrkande 1.

Skadeståndsnivåer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om höjda skadeståndsnivåer.

Jämför reservation 2 (SD).

Motionen

I motion 2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om höjda skadeståndsnivåer för allvarligt kränkande brott som t.ex. våldtäkt. Enligt motionären stämmer dagens skadeståndsnivåer när det gäller kränkning illa överens med det allmänna rättsmedvetandet.

Bakgrund

Med ideella skador avses skador som inte är av ekonomisk natur, främst fysiskt och psykiskt lidande vid personskador och kränkning av den personliga integriteten. Den 1 januari 2002 gjordes flera ändringar i skadeståndslagen (1972:207) i syfte att stärka rätten till skadestånd för ideell skada (prop. 2000/01:68, bet. 2000/01:LU19, rskr. 2000/01:216). Bland annat infördes tydligare regler om kränkningsersättning vid brott och hur ersättningen ska bestämmas.

Ersättning för kränkning är en särskild form av ideellt skadestånd som inte förutsätter att någon fysisk skada har uppkommit. Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär.

I 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen anges att skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Därvid ska särskilt beaktas om handlingen

·. haft förnedrande eller skändliga inslag

·. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa

·. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet

·. inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande eller

·. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet.

I proposition 2000/01:68 behandlade regeringen också frågor om ersättningens storlek. Regeringen konstaterade att det hade skett betydande höjningar av ersättningarna på senare år och att höjningarna var betydligt kraftigare än vad som följer av ändringarna i penningvärdet. Regeringen anförde vidare att det i den allmänna debatten ofta hävdades att skadestånden i Sverige för kränkning av den personliga integriteten låg på en påfallande låg nivå vid en internationell jämförelse. Detta torde inte längre kunna hävdas, om man bortser från rättssystem där skadeståndet har ett delvis annat syfte. Regeringens slutsats var att ersättningsnivåerna hade utvecklats och utvecklades på ett sådant sätt att det inte fanns anledning att ingripa med lagstiftning. Enligt regeringen borde det liksom tidigare vara de rättstillämpande organens uppgift att bestämma kränkningsersättningens storlek och därvid göra en skönsmässig bedömning baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar (s. 45–47 och 53–56).

Civilutskottet behandlade i betänkande 2013/14:CU14 (s. 19 f.) en motion om att nivåerna för ideella skadestånd är för lågt satta. Utskottet avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet (prot. 2013/14:62).

Utskottets ställningstagande

Det aktuella motionsyrkandet rör ersättningsnivåerna för skadestånd med anledning av kränkning. Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framfördes i proposition 2000/01:68, nämligen att det bör vara de rättstillämpande organens uppgift att bestämma ersättningens storlek. Utskottet är således inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2013/14:Ju18 (SD) yrkande 2 om höjda skadeståndsnivåer. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga att enligt den nuvarande brottsskadelagen betalas brottsskadeersättning med anledning av kränkning med högst tio gånger det prisbasbelopp som gäller då ersättningen bestäms. Regeringens förslag till ny brottsskadelag innebär att det inte längre ska finnas någon beloppsbegränsning i detta hänseende. Utskottet ser mycket positivt på detta förslag som enligt utskottets bedömning kommer att gynna brottsoffer som drabbats synnerligen hårt av allvarlig brottslighet.

Övriga lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag i övriga delar.

Utskottet tillstyrker förslaget till ny brottsskadelag även i övriga delar. Likaså tillstyrker utskottet förslaget till ändring i föräldrabalken. Lagförslagen har enligt utskottets uppfattning fått en väl avvägd utformning.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Brottsskadeersättningens roll och funktion, punkt 1 (SD)
	av Richard Jomshof (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar 10 § regeringens förslag till brottsskadelag och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:94 punkt 1 i denna del och motion

2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) yrkande 1.

Ställningstagande

Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att Brottsoffermyndigheten inte slentrianmässigt ska kunna bestämma brottsskadeersättning till ett lägre belopp än det skadestånd en domstol fastställt. Det är därför glädjande att regeringen lägger fram ett förslag som, såvitt gäller kränkningsersättning, innebär att våra önskemål uppfylls. Emellertid kvarstår fortfarande vissa brister i den föreslagna lagen. Enligt min uppfattning är det mycket otillfredsställande att brottsoffer först måste försöka driva in utdömda skadestånd genom Kronofogdemyndighetens försorg. Vidare krävs det att frågan om ersättning från eventuella försäkringar är utredd innan brottsskadeersättning kan komma i fråga. För att minska onödigt lidande för brottsoffret, vill jag att regeringen utarbetar ett sådant förslag om statlig skadeståndsgaranti som nämns i propositionen. I avvaktan på det accepterar jag 10 § i förslaget till ny brottsskadelag.

2.	Skadeståndsnivåer, punkt 2 (SD)
	av Richard Jomshof (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD) yrkande 2.

Ställningstagande

Skadeståndsnivåerna när det gäller kränkning stämmer illa överens med det allmänna rättsmedvetandet. Detta har inte minst framgått av studien Kränkning och upprättelse – En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer (Lunds universitet, 2012). Jag vill därför att regeringen tar fram ett förslag som avsevärt höjer skadeståndsnivåerna för allvarligt kränkande brott som t.ex. våldtäkt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:94 En ny brottsskadelag:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till brottsskadelag.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Följdmotionen

2013/14:Ju18 av Richard Jomshof (SD):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en statlig skadeståndsgaranti för brottsoffer.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om höjda skadeståndsnivåer för allvarligt kränkande brott, såsom våldtäktsbrott.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag