Justitieutskottets betänkande

2013/14:JuU23

En ny organisation för polisen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2013/14:110 En ny organisation för polisen och två följdmotioner med sammanlagt sju yrkanden som har väckts med anledning av propositionen.

Riksdagen har tidigare godkänt att de 21 polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen ombildas till en myndighet den 1 januari 2015. I den nya myndigheten ska även Statens kriminaltekniska laboratorium ingå. Samtidigt ska Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet. I propositionen föreslår regeringen de lagändringar som behövs för omorganisationen. Förslagen innebär i huvudsak följande:

–     Det tydliggörs när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen eller båda myndigheterna har befogenheter eller fullgör uppgifter enligt viss lagstiftning.

–     Den anknytning till den lokala polisorganisationen som finns i vissa lagar tas bort.

–     Många begrepp med anknytning till polisens organisation som används i dagens lagstiftning byts ut eller utmönstras.

Reformen förutsätter vidare att regleringen av polisens personuppgiftsbehandling och bestämmelserna om sekretess anpassas till den nya organisationen. Dessutom inrättas ett nytt register över dna-profiler, elimineringsdatabasen, för att stärka kvaliteten i den forensiska verksamheten.

Den nya lagen om elimineringsdatabasen och ett fåtal andra lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionerna. I betänkandet finns fem reservationer (S, MP, V).

Utskottet föreslår även att riksdagen avgör ärendet efter endast en bordläggning.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

En ny organisation för polisen

 

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen,

2. lag om elimineringsdatabasen, med den ändringen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att ordet "registeras" ska bytas ut mot "registreras" i punkt 2 sista meningen,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i föräldrabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i miljöbalken,

7. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,

8. lag om ändring i växellagen (1932:130),

9. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

10. lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods,

11. lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig,

12. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

13. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap,

15. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

17. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

18. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

19. lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

20. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

21. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

22. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

23. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

24. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

25. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

26. lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.,

28. lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen,

29. lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),

30. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

31. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

32. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.,

33. lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik,

34. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

35. lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor,

36. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

37. lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),

38. lag om ändring i passlagen (1978:302),

39. lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg,

40. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

41. lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

42. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

43. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter,

44. lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen,

45. lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol,

46. lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler,

47. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,

48. lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel,

49. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

50. lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.,

51. lag om ändring i polislagen (1984:387),

52. lag om ändring i lagen (1985:206) om viten,

53. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

54. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.,

55. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.,

56. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

57. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

58. lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler,

59. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),

60. lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud,

61. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

62. lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950),

63. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

64. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

65. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

66. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,

67. lag om ändring i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud,

68. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

69. lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg,

70. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,

71. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, med den ändringen att 5 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

72. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

73. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

74. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

75. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

76. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

77. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

78. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

79. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

80. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),

81. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

82. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

83. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

84. lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

85. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

86. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

87. lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

88. lag om ändring i lagen (1995:832) om obduktion m.m.,

89. lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000),

90. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

91. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

92. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

93. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

94. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

95. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

96. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret,

97. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

98. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

99. lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister,

100. lag om ändring i lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar,

101. lag om ändring i lagen (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring,

102. lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar,

103. lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade varor,

104. lag om ändring i epizootilagen (1999:657),

105. lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),

106. lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten,

107. lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet,

108. lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen,

109. lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,

110. lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,

111. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

112. lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,

113. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

114. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

115. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), med den ändringen att 16 kap. 4 a § ska avslutas med en punkt,

116. lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.,

117. lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,

118. lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall,

119. lag om ändring i lagen (2002:445) om medling med anledning av brott,

120. lag om ändring i fordonslagen (2002:574),

121. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),

122. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

123. lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,

124. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,

125. lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,

126. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),

127. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,

128. lag om ändring i järnvägslagen (2004:519),

129. lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd,

130. lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare,

131. lag om ändring i lagen (2005:130) om dödförklaring,

132. lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott,

133. lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,

134. lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete,

135. lag om ändring i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget,

136. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

137. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), med den ändringen att i 14 kap. 8 § första stycket ska kommatecknet efter "Säkerhetspolisen" utgå,

138. lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare,

139. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

140. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227),

141. lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

142. lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning,

143. lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar,

144. lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister,

145. lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet,

146. lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap,

147. lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone,

148. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804), med den ändringen i ingressen att lagens SFS-nr ska betecknas (2006:804),

149. lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,

150. lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.,

151. lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.,

152. lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd,

153. lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa,

154. lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall,

155. lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612),

156. lag om ändring i lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet,

157. lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter,

158. lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens,

159. lag om ändring i lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel,

160. lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler,

161. lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott,

162. lag om ändring i lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik,

163. lag om ändring i lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet,

164. lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.,

165. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

166. lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,

167. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

168. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), med de ändringarna att 10 kap. 23 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 och att det i 18 kap. 3 § ska infogas ett kommatecken efter "Säkerhetspolisen",

169. lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

170. lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting,

171. lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),

172. lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),

173. lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister,

174. lag om ändring i lagen (2010:374) om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar,

175. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500),

176. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

177. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,

178. lag om ändring i skollagen (2010:800),

179. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900),

180. lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,

181. lag om ändring i postlagen (2010:1045),

182. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

183. lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932),

184. lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag,

185. lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser,

186. lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet,

187. lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter,

188. lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

189. lag om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter med den ändringen att i ingressen ska ordet "i" mellan orden "att" och "7 §" utgå,

190. lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

191. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

192. lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145),

193. lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210),

194. lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),

195. lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet med den ändringen att i ingressen ska ordet "i" mellan orden "att" och "1 §" utgå,

196. lag om ändring i lagen (2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler,

197. lag om ändring i lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja,

198. lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion,

199. lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460),

200. lag om ändring i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen, med den ändringen att i 13 § ska orden "för DNA-analys" infogas mellan orden "prover" och "till",

201. lag om ändring i lagen (2014:000) om straff för penningtvättsbrott,

och avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:110 punkterna 1–53 och 55–202 samt avslår proposition 2013/14:110 punkt 54.

2.

Fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar mot poliser

 

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 1 och

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 1 (MP, V)

3.

Offentlighet och sekretess i polisverksamheten

 

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 2.

Reservation 2 (V)

4.

Insyn i styrningen av polisverksamheten

 

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 2.

Reservation 3 (MP)

5.

Ökad polisiär närvaro

 

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 4 (MP)

6.

Uppföljning och utvärdering

 

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 3 och

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 5 (S, MP, V)

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 13 maj 2014

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Anti Avsan (M), Christer Adelsbo (S), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Maria Ferm (MP), Caroline Szyber (KD), Richard Jomshof (SD) och Lena Olsson (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen godkände i december 2012 att Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna ombildas till en myndighet den 1 januari 2015 (prop. 2012/13:1 utg.omr. 4, bet. 2012/13:JuU1, rskr. 2012/13:124). I december 2013 godkände riksdagen att Statens kriminaltekniska laboratorium ingår i den nya polismyndigheten och att Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet (prop. 2013/14:1 utg.omr. 4, bet. 2013/14:JuU1, rskr. 2013/14:97).

I proposition 2013/14:110 En ny organisation för polisen föreslår regeringen de lagändringar som behövs för omorganisationen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen (utom ett antal förslag som har bedömts vara av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse). Regeringen har i huvudsak utformat lagförslagen i enlighet med Lagrådets förslag.

Med anledning av propositionen har två följdmotioner med sammanlagt sju motionsyrkanden väckts. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har tidigare godkänt att de 21 polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen ombildas till en myndighet den 1 januari 2015. I den nya myndigheten ska även Statens kriminaltekniska laboratorium ingå. Samtidigt ska Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet. I propositionen föreslår regeringen de lagändringar som behövs för omorganisationen. Förslagen innebär i huvudsak följande:

–     Det tydliggörs när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen eller båda myndigheterna har befogenheter eller fullgör uppgifter enligt viss lagstiftning.

–     Den anknytning till den lokala polisorganisationen som finns i vissa lagar tas bort.

–     Många begrepp med anknytning till polisens organisation som används i dagens lagstiftning byts ut eller utmönstras.

Reformen förutsätter vidare att regleringen av polisens personuppgiftsbehandling och bestämmelserna om sekretess anpassas till den nya organisationen. Dessutom inrättas ett nytt register över dna-profiler, elimineringsdatabasen, för att stärka kvaliteten i den forensiska verksamheten.

Den nya lagen om elimineringsdatabasen och ett fåtal andra lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.

Utskottets överväganden

En ny organisation för polisen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till de lagändringar som behövs för inrättandet av den nya polisorganisationen.

Propositionen

Utgångspunkter för författningsregleringen

Regeringen framhåller (s. 395 f.) att organisationsförändringen inte är tänkt att leda till någon förändring i de nya myndigheternas ansvarsområden och arbetsuppgifter. Utgångspunkten för författningsarbetet är att både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i stor utsträckning får bestämma sin egen organisation. Regeringens förslag innebär alltså att de nya myndigheternas organisation endast i liten omfattning kommer att författningsregleras. Däremot krävs en rad andra ändringar, eftersom de nuvarande polisorganen omnämns i ett mycket stort antal författningar.

Samarbetet och uppgiftsfördelningen mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår (s. 396) att den huvudsakliga fördelningen av uppgifter mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen och samarbetet mellan myndigheterna ska framgå av polislagen. Polisens organisation ska inte regleras i lag i samma utsträckning som i dag, men några avdelningar på nationell nivå i Polismyndigheten ska pekas ut i en ny bestämmelse, 2 b §, i polislagen (1984:387). Dessa avdelningar är:

–     Nationellt forensiskt centrum (det som nu heter Statens kriminaltekniska laboratorium)

–     Nationella operativa avdelningen (det som nu heter Rikskriminalpolisen)

–     Avdelningen för särskilda utredningar (dvs. en avdelning för sådana brottsutredningar som regleras i förordningen [2010:1031] om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.)

Verksamheten vid Statens kriminaltekniska laboratorium ska, under benämningen Nationellt forensiskt centrum, fortsätta på samma sätt som i dag efter omorganisationen (s. 406).

Organisatoriska begrepp

Regeringen konstaterar (s. 393) att de författningar som berör polisen har tillkommit under en lång tidsperiod. De polisiära begreppen har inte alltid använts konsekvent i författningstexterna, och i många av författningarna behöver dessutom språket moderniseras. Regeringen har därför sett över lagstiftningen i dessa hänseenden.

Regeringen anför vidare (s. 401) att omorganisationen av polisen förutsätter att många av de begrepp som i dag används i lagar och förordningar för att beteckna myndigheter eller organ i den nuvarande polisorganisationen ersätts med de benämningar som ska användas i framtiden. I denna del föreslår regeringen att begreppen polisen och polis ska ersättas med Polismyndigheten eller polisman i de fall där det är uppenbart att det är något av dessa begrepp som avses. I vissa fall ska polisen ersättas med både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Polisen som begrepp ska dock behållas i ett fåtal författningar, medan begreppet polisväsendet ska utmönstras och ersättas med Polismyndigheten och, i förekommande fall, Säkerhetspolisen.

När det gäller de organisatoriska begreppen föreslår regeringen vidare (s. 404) att begreppet polismyndighet ersätts med Polismyndigheten. Polisstyrelse, polisdistrikt, polisnämnd, länspolismästare och polischef ska utmönstras ur lagtexterna och vid behov ersättas med Polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen ska utmönstras och i huvudsak ersättas med Polismyndigheten (s. 407). I ett antal författningar ska Säkerhetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten, och i några fall ska Rikspolisstyrelsen ersättas med Säkerhetspolisen.

Rikskriminalpolisen ska utmönstras och ersättas med Polismyndighetens nationella operativa avdelning.

De angivna förändringarna av de organisatoriska begreppen leder till ändringar i ett stort antal lagar.

Lagen om ordningsvakter

I lagen (1980:578) om ordningsvakter föreslår regeringen (s. 425 f.), utöver de ändringar som krävs för anpassningen till den nya polisorganisationen, att förbudet i 4 § mot att förordna någon som är över 65 år upphävs. Regeringen framhåller i den delen att ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering är en prioriterad fråga. Utgångspunkten bör vara att den enskilde ska bemötas utifrån sina särskilda förutsättningar och inte utifrån sin ålder. Frågan om en person har de kvalifikationer som krävs för att bli ordningsvakt kan beaktas inom ramen för en bedömning av vilka fysiska krav och vilka kompetenskrav ett sådant förordnande kräver. Som ett led i arbetet med att minska åldersdiskrimineringen bör därför den nuvarande övre åldersgränsen för förordnande som ordningsvakt upphävas. Eftersom det är angeläget att detta genomförs så fort som möjligt föreslår regeringen att den lagändringen träder i kraft redan den 1 juli 2014.

Ärendehandläggning och överklagande

Regeringen föreslår (s. 428) att preciseringar av var en fråga ska handläggas tas bort. Några särskilda regler som anger var en fråga ska handläggas inom Polismyndigheten behövs som regel inte enligt regeringen. Polismyndigheten bör själv avgöra vilken organisationsenhet som ska ha en viss uppgift.

Regeringen konstaterar (s. 436 f.) att vapenärenden i stor utsträckning överklagas av enskilda personer. Inte sällan hålls det en muntlig förhandling i sådana mål. Enligt regeringen kan det finnas rationella skäl för den nya Polismyndigheten att koncentrera handläggningen av t.ex. vapenärenden till en eller ett fåtal platser i landet. Med nuvarande regler skulle alla överklagade vapenärenden i så fall prövas av någon eller några få förvaltningsrätter. Den enskilde bör dock inte drabbas av försämringar på grund av hur Polismyndigheten väljer att organisera sig. Den som överklagar ett vapenärende bör alltså inte få längre till den domstol som ska pröva ärendet än vad som är fallet i dag. Regeringen föreslår därför en ny forumregel i vapenärendena som innebär att behörig förvaltningsrätt är den förvaltningsrätt inom vars domkrets den klagande var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet.

Vidare föreslår regeringen (s. 441 f.) att Polismyndighetens beslut som huvudregel ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för till länsstyrelsen. I en del äldre författningar finns det fortfarande regler om att vissa beslut som fattas inom polisorganisationen ska överklagas till länsstyrelsen. Dessa regler har historiska rötter. De skäl som ursprungligen låg bakom att beslut av en polismyndighet skulle överklagas dit har dock inte längre bärkraft eftersom länsstyrelsens uppgifter när det gäller polisverksamheten i princip har upphört.

Polisens behandling av personuppgifter

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår (s. 447 f.) att Polismyndigheten ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisiär verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Polismyndigheten ska föra de författningsreglerade register som nu förs av Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna.

Regeringen föreslår vidare (s. 479 f.) att polisdatalagen (2010:361) ska tillämpas i Säkerhetspolisens verksamhet i samma utsträckning som i dag.

Statens kriminaltekniska laboratorium

Regeringen konstaterar att när Statens kriminaltekniska laboratorium blir en del av Polismyndigheten finns det skäl att överväga hur dess personuppgiftsbehandling ska regleras. Regeringen gör bedömningen (s. 472 f.) att personuppgiftslagen till stora delar är tillräcklig för laboratoriets verksamhet. I vissa avseenden, t.ex. när det gäller behandlingen av känsliga personuppgifter, behövs dock ytterligare reglering. Regeringen avser (s. 479) att återkomma i den frågan snarast möjligt i ett annat sammanhang. I nuläget föreslår regeringen att polisdatalagen (2010:361) inte ska vara tillämplig i Statens kriminaltekniska laboratoriums verksamhet utom när laboratoriet behandlar personuppgifter i de register som regleras i 4 kap. polisdatalagen, t.ex. dna-registret och spårregistret.

Ny lag om elimineringsdatabasen

Vid analysen av ett spår från en brottsplats får man ibland fram flera olika dna-profiler, en s.k. blandbild. En blandbild kan bero på att dna:t i spåret från brottsplatsen har blandats med dna som är ovidkommande för brottsutredningen, en s.k. kontaminering. Kontaminerade dna-prover kan leda till felaktiga undersökningsresultat, vilket kan få till följd både att en dna-profil från en icke misstänkt person läggs in i spårregistret och att en brottsutredning inte kan föras framåt eftersom man utgår från en felaktig dna-profil.

Regeringen konstaterar (s. 452 f.) att med hänsyn till de negativa effekter en kontaminering kan få har Statens kriminaltekniska laboratorium inrättat en elimineringsdatabas med dna-profiler från personer som riskerar att kontaminera dna-spår, främst personal vid laboratoriet. Datainspektionen har emellertid funnit att den jämförelse som laboratoriet gör mellan dna-profiler i elimineringsdatabasen och spårregistret inte är förenlig med gällande rätt. Laboratoriet har därför förelagts att upphöra med all sådan jämförelse. Beslutet har överklagats.

Enligt regeringen (s. 455) är en elimineringsdatabas det enda sättet att systematiskt förebygga och upptäcka kontamineringar. Regeringen föreslår därför att det införs ett register över dna-profiler kallat elimineringsdatabasen. Syftet med elimineringsdatabasen ska vara att stärka kvaliteten i den forensiska dna-verksamheten. Anställda vid Polismyndigheten och andra som riskerar att kontaminera material, prover eller lokaler ska vara skyldiga att lämna prov för dna-analys i syfte att dna-profilen ska registreras i databasen. Personuppgifter i databasen ska endast få behandlas för att upptäcka och utreda kontamineringar vid dna-analyser och hanteringen av dna-spår. Databasen ska inte få användas för att utreda brott.

För att få en samlad och överskådlig reglering som innehåller alla bestämmelser som gäller databasen föreslår regeringen en ny lag, lagen om elimineringsdatabasen. Eftersom Statens kriminaltekniska laboratorium redan för en elimineringsdatabas bör den nya lagen enligt regeringen (s. 534) träda i kraft så fort som möjligt, vilket är den 1 juli 2014. Fram till dess att den nya Polismyndigheten inleder sin verksamhet ska lagen om elimineringsdatabasen utgå från den befintliga polisorganisationen.

Polisens tillgång till andra myndigheters uppgifter

Regeringen framhåller (s. 482) att polisens omorganisation inte får leda till att den nya Polismyndigheten får sämre tillgång till uppgifter som andra myndigheter förfogar över. Regeringen föreslår därför att Polismyndigheten ska ha samma tillgång till uppgifter hos andra myndigheter och direktåtkomst till register som förs av andra myndigheter som Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna har i dag.

För att inte Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter ska förändras när den blir en fristående myndighet föreslår regeringen att Säkerhetspolisen särskilt ska anges i vissa bestämmelser i bl.a. polisdatalagen (2010:361) och lagen (1998:620) om belastningsregister.

Vapenregister och vapenärenden

Regeringen föreslår (s. 489) att det införs bestämmelser i vapenlagen (1996:67) om personuppgiftsansvar, tillgång till personuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter, sökbegränsningar när det gäller sådana uppgifter och ytterligare föreskrifter. Vidare föreslår regeringen att bestämmelsen om rättelser och skadestånd anpassas till den nya regleringen.

I dag finns det både lokala och centrala vapenregister som förs med hjälp av automatiserad behandling. De lokala registren förs av polismyndigheterna och de centrala av Rikspolisstyrelsen. Regeringen föreslår (s. 493) att de lokala vapenregistren tas bort. Enligt förslaget ska det alltså endast finnas en typ av vapenregister (nationella vapenregister), som förs av Polismyndigheten.

Vidare föreslår regeringen (s. 499) att förbudet mot samkörning av vapenregister upphävs. Enligt regeringen talar verksamhetsskäl för att förbudet mot samkörning upphävs. Polismyndigheten kommer att behöva samköra registren för bl.a. uppföljning av ärendehandläggningen och för att kunna framställa statistik. Samkörning kan också i viss utsträckning behövas för kontrollen över vapenhandlare. Det kan vidare finnas behov av att i enskilda fall samköra registren för spaning eller utredning av vissa grova brott med anknytning till vapen. Regeringen framhåller i sammanhanget att vapenregistren inte innehåller någon särskilt integritetskänslig information (de uppgifter som kan vara känsliga finns i vapenärendena).

Regeringen föreslår vidare bl.a. att det införs regler om hur länge uppgifter får bevaras i vapenregister.

Enligt regeringen (s. 488) bör det införas en samlad reglering av behandlingen av personuppgifter i vapenärenden och vapenregister. Regeringen föreslår därför att det införs ett nytt kapitel i vapenlagen, kap. 1 a, där reglerna om personuppgiftsbehandling samlas.

Sekretess i den nya polisorganisationen

Sekretess inom Polismyndigheten

Regeringen föreslår (s. 510) att sekretess ska gälla inom Polismyndigheten för uppgifter i ärenden enligt vapenlagen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Ett sådant s.k. omvänt skaderekvisit gäller redan i dag för sådana uppgifter. Regeringens förslag innebär vidare att sekretessen för uppgifter i vapenregister ska vara densamma som i dag. Bestämmelsen har utformats så att sekretessen även gäller hos andra myndigheter (bl.a. Säkerhetspolisen) som har direktåtkomst till vapenregister.

Sekretess inom Säkerhetspolisen

Regeringen konstaterar (s. 509) att Säkerhetspolisen i stor utsträckning tillämpar samma sekretessregler i den brottsförebyggande och brottsutredande verksamheten som övriga delar av polisen. I den nya organisationen kommer dock Säkerhetspolisen att bli en fristående myndighet. För att inte sekretesskyddet i myndighetens verksamhet ska försämras föreslår regeringen att Säkerhetspolisen ska pekas ut i de bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, som den berörs av. Regeringens förslag innebär att sekretess och sekretessbrytande regler ska gälla i Säkerhetspolisens verksamhet i samma utsträckning som i dag.

Nya sekretessbrytande bestämmelser

Regeringen framhåller (s. 511 f.) att den omständigheten att Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet inte får leda till att samarbetet mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen försvåras. Regeringen föreslår därför att det införs bestämmelser som bryter sekretessen till skydd för enskilda mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. De nuvarande sekretessbrytande bestämmelserna i polisdatalagen (2010:361) och OSL täcker enligt regeringen inte alla situationer där uppgifter kan behöva utbytas mellan myndigheterna. Regeringen föreslår därför att personuppgifter bör kunna utväxlas mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen utan hinder av viss sekretess till skydd för enskilda, om den mottagande myndigheten har behov av uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet.

De bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda där regeringen ser ett behov av att göra det möjligt att bryta sekretessen mellan myndigheterna finns i 21 kap. 3 § första stycket OSL (sekretess för uppgift om enskilds adress, telefonnummer osv. för att säkerställa skyddet för det som brukar kallas skyddade adresser) och i 35 kap. 1 § OSL (sekretess för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden i bl.a. förundersökningar och misstankeregistret). När det gäller den sistnämnda bestämmelsen framhåller regeringen (s. 514) att ett sekretessgenombrott enligt bestämmelsen redan medges när det gäller uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisdatalagen. En regel som bryter denna sekretess även när det gäller uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga skulle förenkla informationslämnandet mellan myndigheterna. Med hänsyn till de vinster för brottsbekämpningen som detta skulle innebära kan den ökade risken för integritetsintrång enligt regeringens mening godtas. Regeringen framhåller vidare (s. 514) att uppgifter inte kommer att kunna lämnas mellan myndigheterna utan någon som helst prövning, eftersom det ska krävas att den mottagande myndigheten behöver de efterfrågade uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Vissa bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda

Regeringen föreslår (s. 516 f.) att sekretess till skydd för enskilda enligt 35 kap. 1 § första stycket 6 OSL ska gälla för register som förs av Polismyndigheten enligt 4 kap. polisdatalagen eller som annars behandlas enligt de bestämmelserna och för uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen med stöd av samma lag. Med den avgränsningen får bestämmelsen enligt regeringen (s. 518) ungefär samma omfattning som i dag.

Vidare föreslår regeringen (s. 519 f.) att sekretess ska gälla i ärenden om avskiljande av den som studerar vid polisprogrammet för uppgifter om en enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs. Den nya sekretessregeln har i förslaget arbetats in i 23 kap. 6 § OSL. Det införs samtidigt sekretessbrytande regler som gör det möjligt för personalen i hälso- och sjukvården och socialtjänsten att lämna ut de sekretessbelagda uppgifter om en studerande som behövs för prövningen av ett ärende om avskiljande eller avstängning.

Därutöver föreslår regeringen (s. 523 f.) att en ny sekretessbestämmelse förs in i 35 kap. OSL för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden som förekommer i elimineringsdatabasen. Sekretessen ska gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men (s.k. omvänt skaderekvisit).

En särskild övergångslag med anledning av ombildningen

Regeringen föreslår (s. 534 f.) att de övergångsbestämmelser som är gemensamma för den nya polisorganisationen ska samlas i en särskild övergångslag. I den föreslagna lagen klargörs bl.a. att ett beslut som har fattats eller en åtgärd som har vidtagits av en myndighet inom polisväsendet och som upphör ska anses ha fattats respektive vidtagits av den myndighet som efter omorganisationen övertar handläggningen av denna typ av ärenden.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med det som riksdagen tidigare har godkänt ska landets polismyndigheter ombildas till en sammanhållen polismyndighet den 1 januari 2015. Samtidigt ska Säkerhetspolisen inrättas som en fristående myndighet. Därmed genomförs en historisk reform som ger Sverige en ny polisorganisation med bättre förutsättningar att minska brottsligheten och öka tryggheten för alla. En särskild organisation har inrättats för det omfattande och komplexa arbetet med att genomföra sammanslagningen.

Som regeringen framhåller är organisationsförändringen inte tänkt att leda till förändrade ansvarsområden eller arbetsuppgifter för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och de båda myndigheterna ska vidare i stor utsträckning själva få bestämma sin egen organisation. Även med dessa utgångspunkter kräver emellertid den nya organisationen omfattande lagstiftningsåtgärder.

Behovet av de lagändringar som regeringen föreslår är i många fall uppenbart med hänsyn till bl.a. de nya organisatoriska begreppen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att lagarna även i övrigt har gått igenom en välbehövlig språklig översyn, där regeringen bl.a. har sett till att de polisiära begreppen används på ett enhetligt sätt i författningstexterna. Vidare har språket moderniserats.

Av de skäl som regeringen för fram i propositionen ställer sig utskottet bakom förslaget till ny lag om elimineringsdatabasen och de övriga förslag som innebär faktiska förändringar i vissa regelverk, t.ex. att upphäva förbudet mot att förordna någon som är över 65 år till ordningsvakt. Utskottet anser vidare att regeringens lagförslag är väl avvägda när det gäller att anpassa regleringen av personuppgiftsbehandlingen och bestämmelserna om sekretess till den nya organisationen. Utskottet återkommer nedan till frågan vilka konsekvenser sammanslagningen av polismyndigheterna får när det gäller allmänna handlingars offentlighet och sekretess.

Det har inte väckts några förslag i riksdagen om att avslå eller ändra något av regeringens lagförslag. Utskottet ställer sig bakom samtliga lagförslag men noterar att lagen (1986:436) om näringsförbud kommer att ersättas med en ny lag den 1 augusti 2014 (prop. 2013/14:215). Eftersom lagen (1986:436) om näringsförbud därmed kommer att vara upphävd när den nya polisorganisationen införs bör riksdagen avslå regeringens förslag om ändring i den lagen (lagförslag 54).

I övrigt föreslår utskottet att riksdagen antar samtliga lagförslag, dock med smärre korrigeringar i följande lagar:

–     lagen om elimineringsdatabasen (lagförslag 2)

–     lagen om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (lagförslag 72)

–     lagen om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) (lagförslag 116)

–     lagen om ändring i utlänningslagen (2005:716) (lagförslag 138)

–     lagen om ändring i livsmedelslagen (2006:804) (lagförslag 149)

–     lagen om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (lagförslag 169)

–     lagen om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter (lagförslag 190)

–     lagen om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (lagförslag 196)

–     lagen om ändring i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen (lagförslag 201).

Avslutningsvis noterar utskottet att regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister (lagförslag 99) innefattar en smärre språklig ändring i 6 § utöver de ändringar som har markerats genom kursivering (”femton” har återgetts som ”15” i sista stycket).

Hanteringen av ärenden om brottsmisstankar mot poliser och åklagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att inrätta en fristående myndighet för hanteringen av brottsmisstankar mot poliser och åklagare.

Jämför reservation 1 (MP, V).

Motionerna

I kommittémotion 2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om att inrätta en fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar mot poliser. Ett liknande förslag finns i kommittémotion 2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 1.

Bakgrund

Hur polisen ska handlägga bl.a. ärenden om brottsmisstankar mot polisanställda framgår av förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Frågan om sådana s.k. särskilda utredningar bör ligga hos polismyndigheterna eller hos en myndighet som är avskild från polisen har länge varit föremål för diskussion.

Sedan den 1 januari 2011 handläggs anmälningar mot polisanställda av en särskild avdelning inom Rikspolisstyrelsen1 [Före den 1 januari 2011 var verksamheten för särskilda utredningar, tidigare kallad internutredningsverksamheten, organiserad som en del av polismyndigheterna.]. Avdelningen bedriver sitt utredningsarbete på sex orter i landet. Anmälningar om brott eller påståenden om att någon polisanställd har handlat fel i tjänsten ska enligt förordningen omedelbart överlämnas till en åklagare. Det är åklagaren som leder brottsutredningarna, ger direktiv om vilka utredningsåtgärder som ska vidtas och slutligen beslutar i ärendet. Polisens uppgift vid särskilda utredningar är att biträda åklagarna med utredningsåtgärder.

Polisorganisationskommittén föreslog i sitt betänkande En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13) att verksamheten som bedrivs enligt förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m., ska ingå i den nya Polismyndigheten som en egen avdelning.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som i nära samarbete med Rikspolisstyrelsen ska besluta om och genomföra de åtgärder som krävs för att ombilda Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna till en sammanhållen myndighet (dir. 2012:129). Utredaren har antagit namnet Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten (genomförandekommittén). Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 april 2015. Enligt genomförandekommitténs utredningsdirektiv ska det vid den nya Polismyndigheten finnas bl.a. en avdelning för sådana särskilda utredningar som görs enligt förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. (s. 4). Det ska också finnas ett insynsråd som bl.a. särskilt ska följa verksamheten med särskilda utredningar (s. 7). Regeringen skriver i direktiven (s. 7–8) att den delar Polisorganisationskommitténs bedömning att verksamheten med särskilda utredningar ska ingå i Polismyndigheten som en egen avdelning. Enligt regeringen är kvaliteten i dessa utredningar avgörande för att allmänheten ska ha förtroende för verksamheten. Hög kvalitet förutsätter tillgång till bred kompetens och erfarenhet av utredningsverksamhet, vilket bäst garanteras om verksamheten finns kvar inom polisen.

Propositionen

Regeringen konstaterar i propositionen (s. 398) att det enligt direktiven till genomförandekommittén ska finnas vissa avdelningar inom Polismyndigheten, bl.a. en särskild avdelning för sådana brottsutredningar som regleras i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Enligt regeringens förslag i propositionen anges bl.a. den avdelningen särskilt i en ny bestämmelse, 2 b §, i polislagen (1984:387).

Utskottets ställningstagande

Frågan hur samhället säkerställer att polisen inte överträder sina befogenheter är av grundläggande betydelse för medborgarnas förtroende för rättsväsendet. Flera statliga utredningar har under åren haft i uppdrag att överväga om verksamheten med de särskilda utredningarna bör brytas ut ur polisorganisationen. Saken har nyligen analyserats grundligt av den parlamentariskt sammansatta Polisorganisationskommittén, vars förslag ligger till grund för den organisatoriska reform som nu genomförs (se SOU 2012:13 s. 276 f.). Som framgår ovan föreslog Polisorganisationskommittén att verksamheten med särskilda utredningar ska ingå i den nya Polismyndigheten som en egen avdelning på nationell nivå. Utskottet kan konstatera att kommitténs förslag var enhälligt.

Av bl.a. direktiven till genomförandekommittén framgår att regeringen delar Polisorganisationskommitténs bedömning att Polismyndigheten ska ha en särskild avdelning som handlägger ärenden om brott av framför allt polisanställda, åklagare och domare. Regeringen har också föreslagit att bl.a. en sådan avdelning ska pekas ut i en ny bestämmelse, 2 b §, i polislagen (1984:387).

Utskottet instämmer i regeringens bedömning i detta avseende. I likhet med både Polisorganisationskommittén och regeringen vill utskottet understryka att kvaliteten i de särskilda utredningarna är helt avgörande för att allmänheten ska ha förtroende för verksamheten. Hög kvalitet förutsätter tillgång till bred kompetens och erfarenhet av brottsutredningar. Liksom regeringen anser utskottet att detta bäst garanteras genom att verksamheten finns kvar inom polisen. Det ska dock understrykas att avdelningen för särskilda utredningar självfallet ska vara så obunden som möjligt gentemot den övriga operativa polisverksamheten vid Polismyndigheten. Utskottet noterar i det sammanhanget med tillfredsställelse att det kommer att inrättas ett insynsråd som bl.a. särskilt ska följa verksamheten med särskilda utredningar. Det är också värt att notera att regeringen, i tilläggsdirektiv till Polisorganisationskommittén, har gett uttryck för uppfattningen att tillsynen över polisen ska utövas av en myndighet som är fristående från polisen (dir. 2014:17).

Utskottet är sammanfattningsvis inte berett att ställa sig bakom motionsförslagen om en fristående myndighet för hanteringen av brottsmisstankar mot poliser och åklagare. Riksdagen bör således avslå kommittémotionerna 2013/14:Ju22 (V) yrkande 1 och 2013/14:Ju23 (MP) yrkande 1.

Offentlighet, sekretess och insyn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att utreda och förbättra insynen och integritetsskyddet i den nya polisorganisationen.

Jämför reservationerna 2 (V) och 3 (MP).

Motionerna

I kommittémotion 2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör låta utreda och analysera vilka konsekvenser den nya polisorganisationens verksamhet har för allmänhetens insyn och den enskildes sekretess- och integritetsskydd samt hur väl kontrollen av efterlevnaden av behörighetsreglerna fungerar.

I kommittémotion 2014/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att insynen i styrningen av polisens verksamhet behöver förbättras.

Propositionen

Offentlighet och sekretess

Allmänhetens insyn i polisens verksamhet

Regeringen konstaterar (s. 505–506) att när Polismyndigheten inrättas försvinner de formella myndighetsgränserna. Handlingar som skickas mellan olika delar av Polismyndigheten kommer därför inte att bli allmänna i tryckfrihetsförordningens mening. I polisverksamheten kommer därmed färre handlingar än i dag att vara allmänna.

Enligt regeringens bedömning kommer allmänhetens insyn i polisverksamheten dock i praktiken inte att påverkas i någon större utsträckning av omorganisationen.

När det gäller polisens hantering av förvaltningsärenden får förändringen enligt regeringen ingen större betydelse. I den brottsbekämpande verksamheten, som är den verksamhet inom polisen som genererar flest handlingar, har polisen ett nära samarbete med åklagare. Utbytet av uppgifter mellan polisen och åklagarna kommer inte att förändras genom den nya polisorganisationen. Handlingar som skickas mellan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kommer således att bli allmänna i samma utsträckning som i dag.

I vissa fall kan en handling bli allmän även när den överlämnas mellan två enheter inom en och samma myndighet (2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen). Med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som respektive avdelning har i dag bedömer regeringen att Statens kriminaltekniska laboratorium (som kommer att bli en egen avdelning inom Polismyndigheten) och avdelningen för verksamheten med särskilda utredningar torde anses utgöra självständiga organ i förhållande till övriga enheter inom Polismyndigheten. Däremot går det enligt regeringen i nuläget inte att bedöma om den nationella operativa avdelningen kommer att anses som ett självständigt organ i tryckfrihetsförordningens mening. Detta beror på att det ännu inte är klart vilken roll och vilka uppgifter den avdelningen får i den nya organisationen.

Regeringen framhåller (s. 507) att Polismyndigheten utöver de nu nämnda avdelningarna själv kommer att bestämma sin organisation. Det går därför inte att säga nu i vilken utsträckning någon annan del av verksamheten kommer att anses som ett självständigt organ i tryckfrihetsförordningens mening.

Regeringen konstaterar att när Säkerhetspolisen blir en egen myndighet är det ingen tvekan om att handlingar som utväxlas mellan den myndigheten och Polismyndigheten blir allmänna.

Regeringen framhåller vidare att många handlingar av betydelse för polisverksamheten inte expedieras, vilket innebär att handlingarna blir allmänna i och med att ärendet har slutbehandlats eller i vissa fall på ett tidigare stadium. Tidpunkten för när dessa handlingar blir allmänna påverkas inte av polisens organisation, och de kommer att bli allmänna i samma utsträckning som i dag. Många av de uppgifter som polisen hanterar är vidare sekretessbelagda och kan av den anledningen inte lämnas ut.

Sekretessgränser inom Polismyndigheten

Regeringen konstaterar (s. 508) att när Rikspolisstyrelsen, de lokala polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium slås ihop till en myndighet försvinner de sekretessgränser som hittills har funnits mellan myndigheterna. Enligt 8 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen kan sekretess emellertid gälla även mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, om de är att anse som självständiga i förhållande till varandra.

Regeringen gör bedömningen (s. 509) att de verksamheter som avser personsäkerhetsarbete och fingerade personuppgifter i dagens organisation kan anses vara självständiga verksamhetsgrenar. I den nya Polismyndigheten kan bedömningen dock bli en annan, beroende på hur myndigheten väljer att organisera dessa verksamheter. Med hänsyn till att man hanterar mycket känsliga uppgifter i båda de nämnda verksamheterna får det enligt regeringen förutsättas att verksamheterna kommer att organiseras skilda från övrig verksamhet så att en sekretessgräns uppstår.

Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att det i nuläget inte med säkerhet går att uttala sig om i vilken utsträckning det kommer att finnas sekretessgränser inom Polismyndigheten. Det är dock sannolikt att det i de flesta fall inte kommer att finnas några sådana gränser. En annan fråga är i vilken utsträckning anställda kan ta del av sekretesskyddade uppgifter.

Anställdas tillgång till uppgifter

Som redan framgått innebär omorganisationen att de sekretessgränser som finns mellan de lokala polismyndigheterna och mellan en lokal polismyndighet och Rikspolisstyrelsen försvinner. Regeringen konstaterar (s. 516) att i dagens polisorganisation regleras tillgången till uppgifter i stor omfattning av regler i lagar eller förordningar om vilka myndigheter som uppgifter får lämnas ut till och om direktåtkomst.

Den nya Polismyndigheten kommer att ha betydligt fler anställda än vad var och en av de myndigheter som nu slås samman har. Detta skulle kunna innebära en risk från integritetssynpunkt. Regeringen gör dock bedömningen (s. 517) att anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inte kommer att få tillgång till fler uppgifter vid handläggningen av enskilda ärenden trots att myndighetsgränserna upphör. Av bl.a. vissa förarbetsuttalanden och uttalanden av Justitieombudsmannen (JO) om hur en befattningshavare ska tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina kolleger framgår det att de anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inte kommer att ha en obegränsad frihet att lämna sekretessbelagda uppgifter till kollegerna. Regeringen framhåller också att det i 2 kap. 11 § polisdatalagen föreskrivs att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Enligt regeringens bedömning kommer integritetsskyddet för enskilda i princip att vara lika gott i den nya polisorganisationen som i den nuvarande.

Insynsråd

Regeringen redogör i propositionen (s. 394 f.) för genomförandet av ombildningen. Genomförandekommittén beslutade i juni 2013 att Polismyndigheten ska delas in i sju polisregioner med var sin huvudort som administrativt centrum. I oktober 2013 beslutade genomförandekommittén att polisregionerna ska delas in i polisområden.

I regeringens direktiv till genomförandekommittén (dir. 2012:129) slås det fast att det vid Polismyndigheten ska finnas ett insynsråd som, utöver ett insynsråds sedvanliga uppgifter att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd, särskilt ska följa verksamheten med utredningar av brott som begåtts av polisanställda. I polisregionerna, som ska ledas av en regionpolischef, ska det finnas regionpolisråd som på motsvarande sätt ska ha till uppgift att utöva insyn i verksamheten inom polisregionen och ge råd till regionpolischefen. Även regionpolisråden ska följa verksamheten med utredningar av brott som begåtts av polisanställda, om ärendena rör den egna regionen. Genomförandekommittén har nyligen lämnat förslag till regeringen om sammansättningen av insynsrådet och regionpolisråden.

Utskottets ställningstagande

Polisens omorganisation innebär att 23 fristående myndigheter ska slås samman till en enda myndighet. Utskottet vill inledningsvis understryka att det är oundvikligt att en sådan sammanslagning får konsekvenser för tillämpningen av reglerna om offentlighet och sekretess. Enligt utskottet har regeringen analyserat och övervägt dessa frågor så grundligt och omsorgsfullt som är möjligt inför genomförandet av reformen, och som redan framgått anser utskottet att regeringens lagförslag i dessa delar är väl avvägda.

Att de formella myndighetsgränserna försvinner innebär bl.a. att handlingar som skickas mellan olika delar av Polismyndigheten inte kommer att bli allmänna, vilket skulle kunna begränsa allmänhetens insyn i Polismyndighetens verksamhet. Regeringens bedömning är dock att allmänhetens insyn i polisverksamheten i praktiken inte kommer att påverkas av omorganisationen i någon större utsträckning. Utskottet gör inte någon annan bedömning än regeringen i det avseendet. Det är emellertid först när organisationen är beslutad och verksamheten har kommit i gång som det går att avgöra vilka delar av polisverksamheten som utgör självständiga organ gentemot varandra i tryckfrihetsförordningens mening. Utskottet vill därför framhålla vikten av att frågan om allmänhetens möjligheter till insyn i Polismyndigheten bevakas och följs upp på lämpligt sätt när verksamheten har kommit i gång. Utskottet utgår från att regeringen kommer att se till att så sker.

Utskottet vill vidare framhålla att det är viktigt att säkerställa att sammanslagningen inte leder till ett försämrat integritetsskydd för enskilda genom att sekretesskyddade uppgifter och personuppgifter får en större spridning än nödvändigt. Som framgår ovan innebär organisationsförändringen att sekretessgränser försvinner. Utskottet utgår från att man inom Polismyndigheten ser till att alla anställda som har ett behov av det får kunskap om hur de i den nya organisationen ska tillämpa sekretessreglerna på ett korrekt sätt i förhållande till sina kolleger. I den nya organisationen kommer vidare möjligheten att få tillgång till personuppgifter inom olika delar av polisorganisationen inte längre att beskäras av myndighetsgränser. Detta kan innebära att antalet personer som kan få tillgång till en viss uppgift ökar, även med hänsyn till de begränsningar i detta avseende som följer av polisdatalagen och personuppgiftslagen.

Sammanfattningsvis anser utskottet alltså i och för sig att det är viktigt att noga följa vilka konsekvenser omorganisationen får för insynen i verksamheten och integritetsskyddet för enskilda. Eftersom det kan förutsättas att regeringen kommer att följa och bevaka dessa frågor ser utskottet emellertid inte någon anledning för riksdagen att nu ta ett initiativ om saken. Riksdagen bör därför avslå kommittémotion 2013/14:Ju22 (V) yrkande 2.

När det gäller insynen konstaterar utskottet vidare med tillfredsställelse att det kommer att inrättas ett insynsråd som ska utöva insyn i polisverksamheten och ge Polismyndigheten råd. Dessutom kommer det, som framgår ovan, att finnas ett antal regionpolisråd som på motsvarande sätt ska utöva insyn i verksamheten på regional nivå och ge råd till regionpolischefen. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande med anledning av förslaget i kommittémotion 2013/14:Ju23 (MP) yrkande 2, och yrkandet bör därför avslås.

En närvarande polis

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om behovet av en ökad polisiär närvaro i människors vardag.

Jämför reservation 4 (MP).

Motionen

I kommittémotion 2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en ökad polisiär närvaro i människors vardag. Motionärerna framhåller särskilt vikten av en lokalt förankrad polis i de s.k. miljonprogramsområdena.

Propositionen

Regeringen framhåller (s. 395–396) att den kommande organisationsförändringen inte är tänkt att leda till någon förändring i de nya myndigheternas ansvarsområden och arbetsuppgifter. Utgångspunkten för författningsarbetet är att Polismyndigheten i stor utsträckning får bestämma sin egen organisation. De nya myndigheternas organisation kommer, som är brukligt numera, endast i liten utsträckning att författningsregleras. Polisens organisation ska alltså inte regleras i lag i samma utsträckning som i dag. Några avdelningar på nationell nivå i Polismyndigheten pekas dock ut i polislagen.

Ett huvudsyfte med omorganisationen av polisen är att åstadkomma en effektivare handläggning inom polisen. Polisen handlägger årligen bl.a. ett mycket stort antal förvaltningsärenden. I det sammanhanget framhåller regeringen (s. 430) att ett viktigt inslag i den nya organisationen är att Polismyndigheten själv ska kunna bestämma var uppgifter bör handläggas med hänsyn till framför allt effektivitet, behovet av lokalkännedom, kravet på service gentemot allmänheten och behovet av personlig kontakt under handläggningen. En sammanhållen polismyndighet skapar helt andra förutsättningar för att koncentrera handläggningen av ärenden som kräver särskild kompetens än dagens organisation.

När det gäller omorganisationens konsekvenser för brottsligheten anför regeringen att en modernare och effektivare polisorganisation kan förväntas nå bättre resultat i arbetet med att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet (s. 532). Initialt kan dock en ökad polisiär effektivitet leda till att den anmälda brottsligheten ökar, t.ex. därför att det görs fler kontroller som leder till att brott uppdagas, medan den faktiska brottsligheten minskar. Det kan också förutsättas att en effektivare polisorganisation kommer att medföra att fler anmälningar om brott leder till utredning och lagföring, vilket i sig också skulle kunna verka brottsavhållande. En minskad brottslighet kan även öka allmänhetens känsla av trygghet. Regeringen framhåller samtidigt att det ligger i sakens natur att det inte går att närmare ange i hur stor utsträckning brottsligheten och lagföringen kommer att påverkas av den nya, modernare och effektivare polisorganisationen.

Genomförandekommitténs direktiv

Som redan framgått arbetar en särskild utredare (den s.k. genomförandekommittén) med att besluta om och genomföra de åtgärder som krävs för att den nya Polismyndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2015.

Av regeringens direktiv till genomförandekommittén (dir. 2012:129 s. 3–4) framgår att den nya Polismyndigheten ska ha ett huvudkontor och vara indelad i polisregioner. Polisorganisationen ska enligt direktiven byggas underifrån och uppåt. Detta bör förverkligas bl.a. genom att beslutsbefogenheter och uppgifter placeras på lägsta ändamålsenliga nivå.

Enligt direktiven ska det lokalt bedrivna arbetet även i fortsättningen vara basen i polisens verksamhet. Ombildningen ska leda till att tillgängligheten och kontakten med medborgarna utvecklas ytterligare.

I direktiven anges vidare att en viktig aspekt av reformen är att säkerställa den lokala polisiära närvaron såväl i brottsutsatta områden i större städer som i glesbygd. Reformen skapar förutsättningar för att stärka polisens förmåga att ingripa mot brott och ordningsstörningar och utreda brott i syfte att möjliggöra lagföring. Den skapar också bättre förutsättningar för samverkan med andra berörda myndigheter i det trygghetsskapande arbetet.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om en ökad polisiär närvaro, senast i samband med beredningen av regeringens förslag till rättsväsendets budget för 2014 (bet. 2013/14:JuU1 s. 53). Utskottet instämde då i det som fördes fram i motionerna om betydelsen av en närvarande och lokalt förankrad polis. Utskottet noterade vidare med tillfredsställelse att flera polismyndigheter hade utökat sin lokala verksamhet. Eftersom utskottet, liksom tidigare, ansåg att frågor om resursfördelningen inom polisväsendet bör vara en angelägenhet för Rikspolisstyrelsen att besluta om avstyrkte utskottet motionerna om en ökad polisiär närvaro.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser fortfarande att det är av stor betydelse att polisen är lokalt förankrad och närvarande i människors vardag. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen i direktiven till genomförandekommittén har slagit fast att det lokalt bedrivna arbetet även i fortsättningen ska vara basen i polisens verksamhet. Ombildningen ska leda till att tillgängligheten och kontakten med medborgarna utvecklas ytterligare. Som framgår ovan understryker regeringen i direktiven också att den lokala polisiära närvaron ska säkerställas såväl i brottsutsatta områden i större städer som i glesbygden.

Det finns mot den angivna bakgrunden inte skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande om en ökad polisiär närvaro i människors vardag. Ett sådant tillkännagivande är enligt utskottet inte heller lämpligt med hänsyn till att utgångspunkten för denna reform är att Polismyndigheten i stor utsträckning ska bestämma sin egen organisation. I likhet med vad utskottet tidigare påpekat måste också resursfördelningen inom Polismyndigheten vara en angelägenhet för myndigheten själv att besluta om.

Riksdagen bör sammanfattningsvis avslå kommittémotion 2013/14:Ju23 (MP) yrkande 3.

Uppföljning och utvärdering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med förslag om tillkännagivanden om att omorganisationen måste följas upp och utvärderas.

Jämför reservation 5 (S, MP, V).

Motionerna

I kommittémotion 2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om behovet av en samlad uppföljning och utvärdering av polisens omorganisation. Ett liknande yrkande finns i kommittémotion 2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Bakgrund

Statskontoret fick nyligen i uppdrag av regeringen att utvärdera ombildningen av polisen (Ju2014/2492/PO). Säkerhetspolisens ombildning omfattas inte av uppdraget.

I uppdraget anges följande:

Ombildningen till en sammanhållen myndighet är en av de mest omfattande och komplexa organisationsförändringarna inom staten på många år. Det är därför av stor vikt att följa upp om förändringen haft avsedda effekter i förhållande till regeringens syfte och mål med reformen.

Statskontoret ska följaktligen utvärdera i vilken utsträckning ombildningen har skapat bättre förutsättningar för ett förbättrat verksamhetsresultat och en högre kvalitet i polisens arbete genom

– stärkt förmåga att ingripa mot brott och ordningsstörningar och att utreda brott i syfte att möjliggöra lagföring,

– tydligare ledning och större enhetlighet,

– mer effektivt resursutnyttjande och större flexibilitet, samt

– bättre tillgänglighet och kontakt med medborgarna

Det innebär bl.a. att analysera hur väl den nya organisationsstrukturen följer de utgångspunkter som uttrycks i regeringens direktiv (dir. 2012:129) samt huruvida de organisatoriska hinder som identifierades i Polisorganisationskommitténs betänkande (SOU 2012:13) har reducerats. De hinder som nämnts i betänkandet är avsaknad av helhetsansvar, överlappande befogenheter, bristande ledning och styrning, begränsningar i informationsutbytet, bristande flexibilitet och bristande strategisk samverkan.

Som en del i utvärderingen ingår därför att följa polisens resultat och göra en bedömning av ombildningens betydelse för resultatutvecklingen. Det är viktigt att analysen har ett helhetsperspektiv på verksamheten. Det är även viktigt att analysen inkluderar ett rättskedjeperspektiv och att polisens resultat relateras till effektiviteten i rättskedjan som helhet.

Analysen ska inkludera faktorer som påverkat resultatet såväl positivt som negativt. I den mån Statskontoret i de två delredovisningarna och i slutredovisningen identifierar faktorer som påverkar resultatet negativt, och som har med ombildningen att göra, ska Statskontoret även lämna förslag på vilka åtgärder som kan vidtas av regeringen eller Polismyndigheten för att minimera sådan negativ påverkan. Beskrivningen och analysen ska omfatta resultatutvecklingen på nationell nivå.

Statskontoret ska delredovisa uppdraget den 1 oktober 2016 respektive den 1 oktober 2017 och slutredovisa det senast den 1 oktober 2018.

Utskottets ställningstagande

Ombildningen av polisen är en historisk reform som självfallet måste följas upp och utvärderas. Som framgår ovan har regeringen nyligen gett Statskontoret i uppdrag att göra en sådan utvärdering. Därigenom får önskemålen i kommittémotionerna 2013/14:Ju22 (V) yrkande 3 och 2013/14:Ju23 (MP) yrkande 4 anses vara tillgodosedda i allt väsentligt. Riksdagen bör därför avslå dessa motionsyrkanden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar mot poliser, punkt 2 (MP, V)

 

av Maria Ferm (MP) och Lena Olsson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 1 och

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 1.

Ställningstagande

Som utskottets majoritet anför har flera statliga utredningar avstyrkt att en fristående myndighet inrättas för hantering av brottsmisstankar mot poliser och åklagare. Man har bl.a. pekat på att en viss del av personalen måste komma från polisen eller Åklagarmyndigheten samt att det helt enkelt skulle vara för kostsamt med en ny myndighet. Även Polisorganisationskommittén har gjort bedömningen att man kan uppnå en tillräcklig självständighet i de aktuella utredningarna genom andra åtgärder än att inrätta en fristående myndighet.

Vi delar inte denna uppfattning. I likhet med bl.a. Sveriges advokatsamfund och Justitiekanslern menar vi att allmänhetens förtroende för rättsväsendet måste väga tyngre än de eventuella nackdelar som inrättandet av en fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar mot poliser och åklagare skulle kunna innebära. Polisen är den av staten utsedda ordningsmakten med våldsmonopol, och allmänhetens förtroende för polisen måste vara grundmurat. Blotta misstanken om att dessa utredningar skulle kunna påverkas av en s.k. kåranda inom polisen motiverar därför en nyordning. En reform behövs också av hänsyn till alla dem inom rättsväsendet som utför ett kompetent och engagerat arbete. Det är deras trovärdighet som tar skada när anmälningarna mot rättsväsendets företrädare inte hanteras på ett oberoende sätt.

Polisorganisationskommittén har fått i uppdrag att samlat överväga frågan om tillsynen över polisens och Kriminalvårdens verksamhet. Vi ser fram emot resultatet av kommitténs arbete i denna del. Att utöva tillsyn och granska en verksamhet är dock inte samma sak som att hantera brottsanklagelser och utreda brott.

Vi vidhåller sammanfattningsvis att det behövs en fristående myndighet för utredningar av brottsmisstankar mot poliser och åklagare. Den internutredningsverksamhet som i dag finns inom polis- och åklagarväsendet bör alltså brytas ut till en självständig utredningsmyndighet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser detta.

2.

Offentlighet och sekretess i polisverksamheten, punkt 3 (V)

 

av Lena Olsson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 2.

Ställningstagande

Genom organisationsförändringen kommer färre handlingar inom polisen att bli allmänna än vad som är fallet i dagens organisation. Därmed begränsas allmänhetens insyn i polisens verksamhet.

Omorganisationen innebär vidare att sekretesskyddet för handlingar som skickas mellan olika delar av polisverksamheten kommer att försvagas. Sekretess kan dock gälla mellan olika verksamhetsgrenar som är att anse som självständiga i förhållande till varandra. Eftersom det ännu inte är avgjort hur den nya polisorganisationen kommer att organisera sin verksamhet går det i dagsläget inte att avgöra i vilken utsträckning det kommer att finnas sekretessgränser inom Polismyndigheten. I likhet med Lagrådet befarar jag dock att det i de flesta fall kommer att saknas sådana gränser. Det innebär alltså ett försvagat sekretesskydd för den enskilde, vilket jag finner problematiskt och djupt oroande.

Jag vill understryka att det är viktigt att allmänhetens möjlighet till insyn inte inskränks utan upprätthålls även med den nya polisorganisationen. Det är vidare viktigt att säkerställa att sekretesskyddade uppgifter, liksom personuppgifter, inte får en större spridning än nödvändigt.

Mot denna bakgrund anser jag att när den nya polisorganisationen är på plats måste det vidtas åtgärder för att dels klargöra vilka konsekvenser den ökade åtkomsten av personuppgifter får för den personliga integriteten, dels säkerställa att det finns en tillfredsställande intern och extern kontroll av att behörighetsreglerna efterlevs. Regeringen bör således låta utreda och analysera detta.

3.

Insyn i styrningen av polisverksamheten, punkt 4 (MP)

 

av Maria Ferm (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Genom omorganisationen skapas det en enrådighetsmyndighet med rikspolischefen som ensam ledare för den samlade verksamheten. Allmänhetens insyn på regional nivå kommer att utövas i insynsrådsliknande former. Enligt min mening är de planerade insynsmöjligheterna i Polismyndigheten inte tillräckliga för att möta utmaningarna i Rikspolisstyrelsen och styrelserna för de lokala polismyndigheterna.

Det bästa hade varit om allmänhetens företrädare hade fått ett ökat inflytande i verksamhetsstyrningen i den nya polisorganisationen redan från början. Detta skulle ha kunnat bidra till ett stärkt förtroende för verksamheten, och myndighetsledningen skulle ha fått möjlighet till avstämning i viktiga frågor. Som den nya organisationen planeras kommer dock allmänhetens insyn i verksamheten i stället att minska, och detsamma gäller myndighetens möjligheter till dialog med allmänheten och dess företrädare.

Jag anser därför att det bör utvecklas former för en förbättrad insyn i styrningen och ledningen av polisens verksamhet. Detta kan åstadkommas antingen genom åtgärder som vidtas direkt av Polismyndigheten eller genom att regeringen ger myndigheten i uppdrag att t.ex. inrätta rådgivande funktioner till ledningen eller att ha dialogmöten med företrädare för riksdagens partier, myndigheter, intresseorganisationer och näringslivet.

4.

Ökad polisiär närvaro, punkt 5 (MP)

 

av Maria Ferm (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att polisen behöver bli mer närvarande i människors vardag. Genom ett långsiktigt förtroendebyggande lokalt arbete måste polisen visa att den finns där för alla som vill anmäla ett brott. Det har visat sig att brott utreds enklare och snabbare i de delar av landet som har en starkt lokalt förankrad polisiär verksamhet. Tilltron till polisen är också större i dessa områden.

Det är särskilt viktigt med en närvarande polis i de s.k. miljonprogramsområdena. I dessa områden upplever många, både brottsoffer och förövare, oro och otrygghet. De har samtidigt ett lågt förtroende för polisen och dess förmåga att lösa brott. Enligt en rapport från Miklo är det en återkommande uppfattning hos dem som bor i miljonprogramsområdena att poliser som beter sig tveksamt handlar rasistiskt. En fjärdedel av dem som har utsatts för brott avstår från att göra en anmälan, och förtroendet för polisen är särskilt lågt bland unga män.

Detta visar på en allvarlig förtroendeklyfta mellan dem som bor i miljonprogramsområdena och en av statens viktigaste aktörer, ordningsmakten. Om de boende inte känner förtroende för polisen minskar deras benägenhet att anmäla brott, ställa upp som vittnen eller lämna tips till polisen. Det leder också till en ökad otrygghet och en känsla av att vara lämnad utanför. Det låga förtroendet för polisen bidrar vidare till framväxten av ett polishat, där man sprider nidbilder och desinformation. Detta förstärker känslan av otrygghet och utsatthet, och det riskerar dessutom att öka motsättningarna och locka individer till upplopp.

För att förbättra kommunikationen och förståelsen mellan polisen och ungdomarna har bl.a. Polisförbundet och Fryshuset ett gemensamt dialogprojekt. Regeringen bör se till att det skapas möjligheter till fler sådana dialogprojekt i hela landet. Vidare bör regeringen vidta åtgärder för att öka den polisiära närvaron i människors vardag, särskilt i miljonprogramsområdena.

5.

Uppföljning och utvärdering, punkt 6 (S, MP, V)

 

av Morgan Johansson (S), Kerstin Haglö (S), Christer Adelsbo (S), Elin Lundgren (S), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Maria Ferm (MP) och Lena Olsson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 3 och

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Ställningstagande

Regeringen har nyligen gett Statskontoret i uppdrag att utvärdera ombildningen av polisen. Det är givetvis positivt. I uppdraget till Statskontoret saknar vi emellertid ett uppdrag att analysera vilka konsekvenser omorganisationen får för allmänna handlingars offentlighet och sekretess och den enskildes integritetsskydd. Regeringen bör se till att följa upp och utvärdera effekten av omorganisationen även i dessa avseenden.

Med hänsyn till de stora konsekvenser som omorganisationen får både för dem som är anställda inom polisväsendet och för Sveriges medborgare anser vi dessutom att regeringen bör återrapportera resultatet av uppföljningen och utvärderingen till riksdagen. En sådan återrapportering bör göras åtminstone inom tre år från det att reformen införs.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:110 En ny organisation för polisen:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen.

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om elimineringsdatabasen.

3.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

5.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

6.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

7.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd.

8.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130).

9.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred.

10.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods.

11.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig.

12.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

13.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

14.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap.

15.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

16.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

17.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

18.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.

19.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

20.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

21.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

22.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.

23.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282).

24.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

25.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

26.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

27.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

28.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen.

29.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i oljekrislagen (1975:197).

30.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

31.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

32.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

33.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik.

34.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

35.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.

36.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262).

37.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268).

38.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).

39.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.

40.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

41.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

42.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

43.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

44.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen.

45.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol.

46.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.

47.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

48.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.

49.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673).

50.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

51.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387).

52.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten.

53.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).

54.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.

55.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

56.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.

57.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259).

58.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

59.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler.

60.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534).

61.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud.

62.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

63.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950).

64.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

65.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

66.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

67.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

68.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud.

69.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).

70.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

71.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter.

72.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

73.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.

74.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

75.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning.

76.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

77.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

78.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

79.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581).

80.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787).

81.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).

82.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.

83.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

84.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

85.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt.

86.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

87.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

88.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

89.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:832) om obduktion m.m.

90.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000).

91.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).

92.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).

93.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

94.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

95.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488).

96.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

97.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret.

98.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

99.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

100.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister.

101.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

102.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring.

103.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar.

104.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade varor.

105.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657).

106.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658).

107.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten.

108.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet.

109.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen.

110.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

111.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

112.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

113.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete.

114.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

115.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281).

116.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

117.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

118.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen.

119.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.

120.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.

121.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574).

122.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

123.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

124.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

125.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

126.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar.

127.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168).

128.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd.

129.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519).

130.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd.

131.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare.

132.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:130) om dödförklaring.

133.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.

134.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.

135.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

136.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget.

137.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).

138.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

139.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare.

140.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

141.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227).

142.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

143.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning.

144.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar.

145.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister.

146.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet.

147.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap.

148.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone.

149.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804).

150.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter.

151.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

152.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

153.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd.

154.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.

155.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall.

156.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612).

157.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet.

158.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.

159.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

160.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel.

161.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.

162.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott.

163.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik.

164.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

165.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.

166.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

167.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

168.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

169.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

170.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

171.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting.

172.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361).

173.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361).

174.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.

175.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:374) om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar.

176.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500).

177.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659).

178.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

179.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

180.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).

181.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

182.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045).

183.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622).

184.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932).

185.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag.

186.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser.

187.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet.

188.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter.

189.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

190.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter.

191.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.

192.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

193.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145).

194.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210).

195.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211).

196.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

197.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler.

198.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja.

199.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion.

200.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460).

201.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen.

202.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om straff för penningtvättsbrott.

Följdmotionerna

2013/14:Ju22 av Lena Olsson m.fl. (V):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om att inrätta en fristående myndighet som ska hantera brottsanklagelser mot poliser.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utreda och analysera vilka konsekvenser den nya polisorganisationens verksamhet har för allmänhetens möjlighet till insyn och den enskildes sekretess- och integritetsskydd samt hur väl kontrollen av efterlevnaden av behörighetsreglerna fungerar.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag på hur uppföljning och utvärdering av den nya polisorganisationen ska hanteras.

2013/14:Ju23 av Maria Ferm m.fl. (MP):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en separat myndighet för att utreda brottsmisstankar mot polisanställda och åklagare.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en förbättrad insyn i styrningen av polisens verksamhet.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad polisiär närvaro i människors vardag.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en samlad uppföljning och utvärdering av omorganisationen av polisen och dess effekter.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Nuvarande lydelse (SFS 2014:197)

Utskottets förslag

5 §

I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar:

1 kap. 3 b § om EES-medborgare,

1 kap. 13 § om skyndsam handläggning,

3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare,

4 kap. 1–4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande,

5 kap. 1–1 c, 2 a–d, 3–10, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd,

5 a kap. 1–4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt,

 

6 kap. 3 § om arbetstillstånd,

6 a kap. 1–11 §§ om EU-blåkort,

8 kap. 12 och 13 §§ om utvisning av EES-medborgare och sådana medborgares familjemedlemmar,

8 kap. 14 § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn,

8 a kap. 2 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck,

10 kap. 1, 2, 4–11 och 17 §§ om förvar och uppsikt,

12 kap. 1–5, 13 a och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning,

13 kap. 1–7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet,

13 kap. 10 § om motivering av beslut,

13 kap. 11 § om tolkersättning,

13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift,

13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys,

16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen,

17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter,

18 kap. 1 § andra stycket om offentligt biträde för barn, och

19 kap. 1–4 §§ om kostnadsansvar.

Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen.

 

2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Nuvarande lydelse (SFS 2013:795)

Utskottets förslag

10 kap.

23 §

 

 

Om inte annat följer av 19–22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 2 a eller 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 §, 31 kap. 1 § första stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

Om inte annat följer av 19–22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 2 a eller 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 §, 31 kap. 1 § första stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

3. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168).