Civilutskottets betänkande 2013/14:CU15 | |
Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2013/14:44 Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån.
Propositionen innehåller förslag till ändringar i konsumentkreditlagen. Regeringen föreslår en ny, rättvisare modell för beräkning av s.k. ränteskillnadsersättning vid bostadslån. Att i förtid betala ett bostadslån med bunden ränta har, på grund av hur den nuvarande beräkningsmodellen är utformad, kunnat bli oproportionerligt dyrt för konsumenten. Förslaget syftar till att ränteskillnadsersättningen ska bli mer rimlig och bättre svara mot kreditgivarens förlust. En lägre ränteskillnadsersättning gynnar även konsumenternas rörlighet på bankmarknaden och leder därmed till bättre konkurrens.
Förslaget innebär att ränteskillnadsersättningen ska beräknas med utgångspunkt i räntan på bostadsobligationer och inte, som enligt den nuvarande modellen, räntan på statspapper av olika slag.
I propositionen föreslås även en begränsning av kreditgivarens rätt att få betalt i förtid när den säkerhet som ställts för lånet har försämrats till följd av en allmän prisnedgång på bostadsmarknaden. En sådan nedgång ska aldrig ge kreditgivaren rätt att säga upp lånet i förtid.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846). Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:44. |
Stockholm den 13 mars 2014
På civilutskottets vägnar
Veronica Palm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Veronica Palm (S), Nina Lundström (FP), Oskar Öholm (M), Eva Bengtson Skogsberg (M), Carina Ohlsson (S), Marta Obminska (M), Hillevi Larsson (S), Jonas Gunnarsson (S), Katarina Köhler (S), Yilmaz Kerimo (S), Jessika Vilhelmsson (M), Jan Lindholm (MP), Roland Utbult (KD), Markus Wiechel (SD), Thomas Finnborg (M), Amineh Kakabaveh (V) och Helén Andersson (C).
Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2013/14:44 Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån. Propositionen har sin bakgrund i att regeringen gav en sakkunnig person i uppdrag att se över vissa regler i konsumentkreditlagen (2010:1846). I uppdraget ingick att lämna förslag som dels skapar förutsättningar för en mer rättvis ränteskillnadsersättning, dels ger en konsument bättre skydd mot krav på förtidsbetalning som grundas endast på att en pantsatt bostad har fallit i värde. Uppdraget redovisades i departementspromemorian Ränteskillnadsersättning m.m. vid bolån (Ds 2013:38). Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslaget i denna proposition.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 till detta betänkande och regeringens lagförslag i bilaga 2. Lagrådet har yttrat sig över de lagförslag som arbetats fram inom Regeringskansliet.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
I ärendet har Svenska Bankföreningen kommit in med en skrivelse och begärt att riksdagen ska skjuta fram ikraftträdandet för lagändringarna till den 1 januari 2015.
Utskottets överväganden
Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån
Bakgrund
I konsumentkreditlagen (2010:1846) finns regler om krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument. Enligt dessa regler har en konsument alltid rätt att betala hela eller delar av sin skuld före den avtalade förfallotiden (32 §). I vissa situationer kan även kreditgivaren ha rätt att få betalt av konsumenten i förtid (33 §).
Vid förtidsbetalning ska konsumenten betala ränta och andra kostnader för krediten för tiden fram till förtidsbetalningen, men inte för tiden därefter. Kreditgivaren får som huvudregel inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i förtid. Om räntan är bunden och förbehåll har gjorts om det i låneavtalet, har kreditgivaren dock rätt att ta ut ränteskillnadsersättning av konsumenten för den tid som återstår av räntebindningstiden (36 §). Ränteskillnadsersättningen beräknas normalt enligt en schablonregel.
Sedan 1994 gäller att ränteskillnadsersättningen vid bostadslån högst får motsvara skillnaden mellan räntan på den kredit som förtidsbetalas och en jämförelseränta motsvarande räntan på statsskuldväxlar eller statsobligationer ökad med en procentenhet (36 § tredje stycket 1). Denna schablonregel anger vad konsumenten högst ska betala i ersättning till kreditgivaren. Om det i ett enskilt fall är uppenbart att schablonen leder till att kreditgivaren överkompenseras, anses det strida mot principen om god kreditgivningssed (6 §) att kreditgivaren fullt ut utnyttjar den ram för ersättningen som regeln ger (prop. 1993/94:201 s. 13).
Enligt konsumentkreditlagen kan en kreditgivare kräva att konsumenten betalar tillbaka sitt lån i förtid, om den säkerhet som ställts för krediten har försämrats avsevärt (33 § första stycket 4). Denna rätt har ansetts innebära bl.a. att en kreditgivare har rätt till förtidsbetalning redan om marknadsvärdet på en pantsatt fastighet eller bostadsrätt har minskat avsevärt, detta trots att konsumenten har fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet.
Ett EU-direktiv om bostadslåneavtal antogs i januari 2014 (EU-kommissionens förslag KOM(2011) 142) och kommer att träda i kraft inom kort. Förslaget innebär ett regelverk på unionsnivå för bostadskrediter till konsumenter. Syftet med direktivförslaget är att skapa en effektiv och konkurrenskraftig inre marknad med en hög skyddsnivå för konsumenter, kreditgivare och kreditförmedlare samt att främja finansiell stabilitet genom att sörja för ansvarsfullt fungerande marknader för bostadskrediter. Direktivet är tänkt att leda till en fullständig harmonisering på de områden som det reglerar.
Propositionen
Propositionen innehåller förslag till ändringar i konsumentkreditlagen (2010:1846).
Regeringen gör bedömningen att den nuvarande beräkningsmodellen för ränteskillnadsersättning är bristfällig och bör ändras. Reformen bör inriktas mot att skapa en modell som leder till en mer rättvis ränteskillnadsersättning för både konsumenter och kreditgivare. Ränteskillnadsersättningen bör även fortsättningsvis beräknas enligt en schablonregel. En ny beräkningsmodell bör dock svara bättre mot kreditgivarens förlust. Kraven på kreditgivaren att begränsa förlusten bör skärpas.
Förslaget innebär att den jämförelseränta som används för att beräkna ränteskillnadsersättningen ändras till att motsvara den ränta som i allmänhet gäller för bostadsobligationer ökad med en procentenhet. Det införs en uttrycklig bestämmelse om att ränteskillnadsersättning endast får tas ut i den utsträckning som det överensstämmer med god kreditgivningssed.
Enligt regeringen bör det allmänna ränteläget för bostadsobligationer med en viss löptid kunna fastställas relativt enkelt. Bestämmelsen i 36 § om hur ränteskillnadsersättningen ska beräknas anger vad konsumenten högst ska betala, och det är fråga om schablonregler som kan tillämpas i normala fall. I propositionen finns i författningskommentaren till 36 § en beskrivning av hur en beräkning av en sådan ränta kan gå till (s. 29 f.). I propositionen redovisas att regeringen även avser att ge Finansinspektionen i uppdrag att till ytterligare vägledning för tillämpningen utveckla hur det allmänna ränteläget för bostadsobligationer skulle kunna beräknas i olika situationer.
Enligt regeringen är förslaget väl förenligt med bostadslånedirektivet.
Regeringen föreslår vidare att en kreditgivares rätt till betalning i förtid av ett bostadslån vid försämring av säkerheten begränsas. En allmän prisnedgång på bostadsmarknaden ska inte ge rätt till förtidsbetalning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. De nya bestämmelserna ska enligt förslaget även gälla för kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om ränteskillnadsersättning ska dock gälla, om räntan har bundits före ikraftträdandet och räntebindningstiden fortfarande löper vid ikraftträdandet. När räntebindningstiden har löpt ut ska de nya bestämmelserna tillämpas även på sådana äldre avtal.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts någon motion med anledning av regeringens lagförslag. Utskottet har inte heller något att invända mot lagförslagen.
Svenska Bankföreningen har i en skrivelse till utskottet begärt att riksdagen ska skjuta fram ikraftträdandet för lagändringarna till den 1 januari 2015. Som skäl för detta har bankföreningen framfört att den modell som Finansinspektionen fått i uppdrag att ta fram för hur det allmänna ränteläget för bostadsobligationer ska beräknas förmodligen inte kommer att vara klar innan de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft.
Bestämmelsen i 36 § om hur ränteskillnadsersättning ska beräknas anger vad konsumenten högst ska betala. I propositionen finns en beskrivning av hur en beräkning av den ränta som vid betalningstillfället i allmänhet gäller för bostadsobligationer kan gå till. Därtill kommer att övergångsbestämmelserna innebär att äldre bestämmelser om ränteskillnadsersättning ska gälla om räntan bundits före ikraftträdandet och räntebindningstiden fortfarande löper vid ikraftträdandet. Mot denna bakgrund ser utskottet inga skäl att senarelägga ikraftträdandet.
Sammantaget anser således utskottet att riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2013/14:44 Rättvisare regler vid förtidsbetalning av bostadslån:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846).
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
