Promemoria

	2013-06-05	Ju2013/1320/KO
Justitiedepartementet	Bilaga 2
	till protokoll 2012/13:35
Konsumentenheten

Dnr 2096-2012/13

Underlag till civilutskottet inför överläggning den 11 juni 2013: Förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet

Övergripande lägesbeskrivning

Kommissionens förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet1 presenterades den 13 februari 2013 i ett paket tillsammans med bl.a. ett förslag till förordning om marknadskontroll av produkter2. Paketet syftar till att förtydliga regelverket och förbättra tillsynsverksamheten på området. Övergripande målsättningar är att öka konsumenternas förtroende för varor på den inre marknaden och att uppnå lika villkor för näringsidkarna.

Förordningen om konsumentprodukters säkerhet ska ersätta direktivet 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet och direktivet 87/357/EEG om farliga livsmedelsimitationer. Förslaget tydliggör förhållandet mellan reglerna för allmän produktsäkerhet och sektorsspecifik EU-lagstiftning som ställer särskilda krav på vissa produkter. Reglerna om de ekonomiska aktörernas skyldigheter anpassas till den rättsliga ramen för ”nya metoden” i det s.k. varupaketet som antogs 2008 för att garantera förenlighet mellan EU- regler på varuområdet. I enlighet med vad som föreskrivs i denna rättsliga ram innehåller förslaget regler om ökad produktidentifikation och spårbarhet. Procedurerna för att ta fram standarder som ger presumtion för att en produkt är säker förenklas och ligger i linje med den nyligen antagna förordningen (EU) nr 1025/2012 om europeisk standardisering (standardiseringsförordningen).

De flesta medlemsstater har välkomnat förslaget. Många har dock haft invändningar mot kravet på ursprungslandsmärkning i artikel 7 och mot reglerna om spårbarhetssystem i artikel 15.

1 KOM (2013) 78 slutlig, se faktapromemoria 2012/13:FPM77.

2 KOM(2013) 75 slutlig, se faktapromemoria 2012/13:FPM74.

Regeringens ståndpunkt

Regeringen välkomnar förslaget och ambitionen att förbättra regelverket i syfte att uppnå mer säkra konsumentvaror på den inre marknaden, en förenkling av de spelregler som gäller för näringsidkarna och en effektivisering av tillsynsmyndigheternas arbete.

I förhandlingsarbetet vill regeringen verka för att säkerställa både att reglerna innebär höga säkerhetsnivåer och att de blir enkla och tydliga. Regeringen välkomnar att reglerna om de ekonomiska aktörernas skyldigheter, bl.a. avseende spårbarhet, skärps så att det blir lättare att vidta korrigerande åtgärder mot produkter som inte är säkra. Vid utformningen av reglerna ska eftersträvas att dessa inte föranleder kostnader för företagen som inte är nödvändiga för att upprätthålla säkerheten för konsumenterna.

Det är viktigt att förordningen om konsumentprodukters säkerhet samordnas väl med förordningen om marknadskontroll så att de båda rättsakterna tillsammans ger ett regelverk som möjliggör en effektiv marknadskontroll över konsumentprodukter inom EU.

Regeringen motsätter sig bestämmelsen som innebär att tillverkare och importörer ska se till att produkternas ursprungsland anges (artikel 7). Sverige har länge motsatt sig denna typ av märkningskrav (s.k. ”made in”-märkning), jfr t.ex. faktapromemoria 2009/10:FPM90 Obligatorisk ursprungsmärkning av vissa importerade varor. De globala produktions- och leveranskedjor som i dag gäller för konsumentprodukter innebär att ursprungsmärkning kan bli missvisande för konsumenten. Obligatorisk ursprungsmärkning ger ingen upplysning om förhållandena i produktionen (t.ex. arbetsvillkor eller miljöpåverkan) utan riskerar att förstärka ogrundade uppfattningar om produktionen i vissa länder utanför unionen. Den föreslagna regleringen bedöms i praktiken motverka varors fria rörlighet på den inre marknaden samt eventuellt strida mot Sveriges och EU:s åtaganden i WTO. Att säkerställa att produkter är spårbara är viktigt ur marknadskontrollhänseende men detta går att åstadkomma på annat sätt.