Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Innehåll

Förkortningar.....................................................................		17
Sammanfattning ................................................................		21
Summary ..........................................................................		33
Författningsförslag .............................................................		45
1	Förslag till lag (2013:000) om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder.................................................................	45
2	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381) ...	116
3	Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
	(1970:624) ...........................................................................	121
4	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
	handel med finansiella instrument .....................................	127
5	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
	individuellt pensionssparande ............................................	129
6	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
	(1994:200) ...........................................................................	132
7	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om
	investerarskydd ...................................................................	133
8	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) .........................................................................	145
9	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
	allmänna pensionsfonder (AP-fonder)..............................	154

Innehåll

SOU 2012:67

10	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:862) om
	finansiell rådgivning till konsumenter ...............................	156
11	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om
	investeringsfonder...............................................................	157
12	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551)............................................................................	202
13	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden .....................................................	205

14Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av

	terrorism ..............................................................................	214
15	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400)...................................................	216
16	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
	(2010:110)............................................................................	217
17	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
	betaltjänster .........................................................................	218
18	Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
	(2010:2043)..........................................................................	221
19	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om
	elektroniska pengar .............................................................	224
20	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
	(2011:1244)..........................................................................	226
21	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om
	investeringssparkonto.........................................................	236
1	Inledning ..............................................................	239
1.1	Utredningens uppdrag och arbete......................................	239
1.2	Viss terminologi ..................................................................	240

SOU 2012:67		Innehåll
2	Bakgrund..............................................................	243

2.1Direktivet om förvaltare av alternativa

	investeringsfonder...............................................................	243
2.2	Kommissionens genomförandeåtgärder............................	244
2.3	Skäl till reglering av fonder och fondsparande..................	245

2.4Övrig harmoniserad lagstiftning på finansmarknads-

	området................................................................................		249
2.5	Fondsparandets organisation och kategorier ....................		252
	2.5.1	Harmoniserade fonder ..........................................	255
	2.5.2 Icke-harmoniserade investeringsfonder
		(specialfonder).......................................................	256
	2.5.3	Andra icke-harmoniserade fonder........................	257
2.6	Den svenska fondmarknaden .............................................		263
	2.6.1	Fondförvaltare .......................................................	266

2.6.2Utländska aktörer på den svenska

		fondmarknaden......................................................	268
2.7	Den svenska riskkapitalmarknaden ...................................		269
	2.7.1	Statliga institutioner och företag..........................	269
	2.7.2	Koncernägda riskkapitalföretag............................	270
	2.7.3	Privatägda riskkapitalföretag och
		riskkapitalfonder....................................................	270
3	Allmänna utgångspunkter .......................................		275

3.1Förhållandet mellan AIFM-direktivet och den

	nationella regleringen..........................................................	275
	3.1.1 Allmän inriktning ..................................................	275
	3.1.2 Fondernas och förvaltarnas juridiska form..........	276
3.2	Terminologi.........................................................................	277
3.3	En ny lag..............................................................................	279
3.4	Den behöriga myndigheten................................................	281

Innehåll

SOU 2012:67

4	Tillämpningsområdet..............................................		283
4.1	Definitionen av AIF-fonder ...............................................		283
	4.1.1 Ta emot kapital från investerare............................		283
	4.1.2 Investera enligt en fastställd investeringsstrategi
		till förmån för investerarna....................................	284
	4.1.3	Ingen UCITS-fond................................................	285
	4.1.4 Befintliga fonder och företag som omfattas av
		AIFM-direktivet ....................................................	285
4.2	Definitionen av AIF-förvaltare ..........................................		288
	4.2.1	Begreppet förvaltare...............................................	288
	4.2.2 En enda förvaltare – intern och extern
		förvaltning ..............................................................	289
4.3	Undantag .............................................................................		290
	4.3.1	Holdingbolag .........................................................	290
	4.3.2	Pensionsfonder ......................................................	290
	4.3.3 Överstatliga institutioner, centralbanker m.fl......		291
	4.3.4 Sparprogram för anställda och SPS.......................		291
	4.3.5	Koncerninterna fonder ..........................................	292

4.4Partiellt undantag för AIF-fonder som inte överstiger

vissa tröskelvärden ..............................................................

293

4.4.1Tröskelvärden och begränsad tillämpning av

		direktivets bestämmelser .......................................	293
	4.4.2	Kommissionens genomförandeåtgärder...............	294
5	Tillstånd och kapitalkrav .........................................		297
5.1	Förutsättningar för tillstånd...............................................		297
	5.1.1 Regler om tillståndsplikt och
		kärnverksamheten..................................................	297
	5.1.2	Reglerna om sidoverksamheter.............................	300
	5.1.3	Särskilda bestämmelser för
		värdepappersinstitut ..............................................	302

5.2Ansökan om tillstånd och anmälan om ändringar i

verksamheten m.m. .............................................................		304
5.2.1	Ansökan om tillstånd.............................................	304
5.2.2	Förutsättningar för tillstånd..................................	307
5.2.3 Begränsningar i omfattningen av tillståndet.........		310
5.2.4	Tidsfrister för tillståndsprövning..........................	311

SOU 2012:67 Innehåll

	5.2.5	Ändringar i verksamheten.....................................	313
5.3	Ägarprövning ......................................................................		314
5.4	Kapitalkrav ..........................................................................		316
	5.4.1	Startkapital .............................................................	316
	5.4.2 Kapital beräknat på den förvaltade
		fondförmögenheten...............................................	317
	5.4.3 Kapital beräknat efter AIF-förvaltarens fasta
		omkostnader ..........................................................	318
	5.4.4 Kapitalkrav för att täcka potentiella risker i
		fråga om yrkesansvar.............................................	320
	5.4.5 Ytterligare regler om kapitalbasen och
		undantag för förvaltare av UCITS-fonder...........	321
6	Marknadsföring......................................................		323
6.1	Marknadsföring...................................................................		323
6.2	Underrättelse om marknadsföring.....................................		325
7	Olika regler för olika kategorier av investerare ...........		329
7.1	Inledning .............................................................................		329
7.2	Professionella och icke-professionella investerare............		330
7.3	Specialfonder.......................................................................		331

7.4Marknadsföring till icke-professionella investerare av

AIF-fonder som inte är specialfonder ...............................

333

7.4.1Skydd för kundernas tillgångar samt värdering

		och prissättning .....................................................	335
	7.4.2 Likviditet samt värdering och prisinformation....		335
	7.4.3 Löpande information om kostnader m.m............		338
	7.4.4	Riskspridning.........................................................	338
	7.4.5 Information om produkten i sig...........................		339
	7.4.6	Passandebedömning ..............................................	341
7.5	AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden ........		342

7.6Marknadsföring av specialfonder enbart till

professionella investerare ...................................................

343

Innehåll

SOU 2012:67

8	Verksamhetsregler..................................................	347
8.1	Allmänna principer..............................................................	347
8.2	Intressekonflikter................................................................	349
	8.2.1 Identifiering och hantering av intresse-
	konflikter................................................................	349
	8.2.2 Information om intressekonflikter till
	investerare...............................................................	352
	8.2.3 Tjänster som utförs av en primärmäklare
	(prime broker) .......................................................	354
8.3	Ersättningssystem ...............................................................	357
8.4	Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem...........	360
	8.4.1 Finansiell hävstång.................................................	363
8.5	Likviditetshantering ............................................................	366
8.6	Värdepapperiseringstransaktioner......................................	369

8.7Särskilda verksamhetskrav avseende AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investerings-

	portföljer..............................................................................		371
	8.7.1 Investeringar i egenförvaltade fonder...................		371
	8.7.2	Investerarskydd......................................................	372
9	Organisation, värdering och delegering .....................		375
9.1	Allmänna principer för AIF-förvaltarens organisation ....		375
9.2	Värdering .............................................................................		377
	9.2.1	Värderingsförfaranden och värderingsintervall....	377
	9.2.2	Oberoende värdering.............................................	379
9.3	Delegering............................................................................		384
	9.3.1	Förutsättningar för delegering..............................	384
	9.3.2 Förbud mot delegering i vissa fall.........................		387
	9.3.3 Förvaltarens ansvar och förbud mot
		”brevlådeföretag” ...................................................	388
	9.3.4	Vidaredelegering ....................................................	389

SOU 2012:67		Innehåll
10	Förvaringsinstitut...................................................	393

10.1Krav på att ha ett förvaringsinstitut och vem som kan

	vara förvaringsinstitut.........................................................	393
10.2	Begränsningar på grund av intressekonflikter...................	397
10.3	Särskilda krav på förvaringsinstitut i tredjeland................	398

10.4Förvaringsinstitutets uppgifter beträffande fondernas

	penningflöden .....................................................................	400
10.5	Förvaring av fondens tillgångar..........................................	402
10.6	Förvaringsinstitutets kontrollerande funktion .................	404

10.7Skyldigheten att agera i fondens och andelsägarnas

	intresse	.................................................................................	405
10.8	Delegering .....................av förvaringsinstitutsfunktioner		407
10.9	Förvaringsinstitutets ...............................................ansvar		409
10.10	Förvaringsinstitutets skyldighet att lämna information
	till tillsynsmyndigheten ......................................................		414
11	Informationskrav och rapportering till behörig
	myndighet.............................................................		419
11.1	Allmänt ........................................om informationskraven		419
11.2	Regelbunden ...................................................information		420
	11.2.1 ..........................................................	Årsberättelse	420
	11.2.2 ..................................................................	Revision	426
	11.2.3 Övrig information som ska lämnas
	............................................................	regelbundet	428
11.3	Informationsbroschyr.........................................................		431
	11.3.1 .......................	Informationsbroschyrens innehåll	431
	11.3.2 .......Information om förvaringsinstitutets ansvar		435
	11.3.3 ................................................................	Faktablad	436
11.4	Rapportering ............................till behöriga myndigheter		438
	11.4.1 ..................	Rapporteringskrav för AIF - förvaltare	438

Innehåll

SOU 2012:67

11.4.2Rapporteringskrav för förvaltare av special- fonder och för förvaltare av andra AIF-fonder

som marknadsförs till icke-professionella
investerare...............................................................	441

11.5Rapporteringskrav för förvaltare av AIF-fonder som

	inte överstiger tröskelvärdena ............................................	443
12	Kontroll över onoterade företag och emittenter ..........	445
12.1	Inledning..............................................................................	445
12.2	Tillämpningsområdet ..........................................................	445
12.3	Anmälan om förvärv ...........................................................	448
12.4	Ytterligare informationskrav vid förvärv av kontroll........	449

12.5Särskilda krav på årsredovisning när fonder har

	kontroll över onoterade företag .........................................	451
12.6	Tömning av företag på tillgångar........................................	453
13	Verksamhet över gränserna......................................	457
13.1	Inledning..............................................................................	457
13.2	AIF-förvaltare och AIF-fonder inom EES........................	458
	13.2.1 Marknadsföring av AIF-fonder över gränserna ....	458
	13.2.2 Förvaltning av AIF-fonder över gränserna ..........	463
13.3	AIF-förvaltare och AIF-fonder från tredjeland................	466
	13.3.1 AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder
	från tredjeland ........................................................	466
	13.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade
	AIF-fonder som förvaltas av en EES-baserad
	AIF-förvaltare........................................................	467
	13.3.3 Marknadsföring i Sverige av AIF-fonder som
	förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare....	470

13.4Harmoniserade regler för tredjelandssituationer med

fördröjt genomförande .......................................................

472

SOU 2012:67		Innehåll
	13.4.1 Marknadsföring inom EES av icke EES-
	baserade AIF-fonder som förvaltas av en EES-
	baserad AIF-förvaltare ..........................................	473
	13.4.2 Referensland för icke EES-baserade AIF-
	förvaltare ................................................................	476
	13.4.3 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för
	icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................	479
	13.4.4 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende
	icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................	482
	13.4.5 Marknadsföring över gränserna av EES-baserade
	AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade
	AIF-förvaltare........................................................	483
	13.4.6 Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-
	fonder och vissa matar-AIF-fonder som
	förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ....	485
	13.4.7 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning
	av AIF-fonder över gränserna...............................	489
14	Tillsyn och sanktioner m.m. ....................................	491
14.1	De behöriga myndigheternas ansvarsområden .................	491
14.2	Kontroll och ingripandemöjligheter..................................	493
	14.2.1 Verktyg för tillsynen .............................................	494
	14.2.2 Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare och
	mot en förvaltare som saknar tillstånd.................	495
	14.2.3 Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare .........	498
	14.2.4 Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar
	AIF-fonder vars samlade tillgångar inte
	överstiger angivna tröskelvärden ..........................	499
14.3	Överklagande m.m..............................................................	500
14.4	Myndighetssamarbete.........................................................	502
15	Förslagens inverkan på skattekontrollen ...................	505
15.1	Inkomstskatt .......................................................................	506
15.2	Kupongskatt........................................................................	509
15.3	Mervärdesskatt....................................................................	511
15.4	Skatteförfarandet och skattekontrollen.............................	511
		13

Innehåll

SOU 2012:67

16	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser...............		515
16.1	Inledning..............................................................................		515
16.2	Ikraftträdande......................................................................		515
16.3	Övergångsbestämmelser .....................................................		517
	16.3.1 Förvaltare som redan före direktivets
		genomförandedatum bedriver tillståndspliktig
		verksamhet .............................................................	517
	16.3.2	Utländska EES-baserade AIF-förvaltare..............	520
	16.3.3 AIF-fonder för vilka ett prospekt upprättats
		före den 22 juli 2013 ..............................................	521
	16.3.4	Slutna AIF-fonder .................................................	521
	16.3.5 Förvaringsinstitut i andra medlemsstater.............		522

17	Förslagens konsekvenser.........................................	525
17.1	Konsekvenser för fondförvaltare .......................................	525
17.2	Konsekvenser för förvaringsinstitut ..................................	529
17.3	Konsekvenser på riskkapitalområdet .................................	530
17.4	Konsekvenser för investerare .............................................	531
17.5	Konsekvenser för fondmarknaden.....................................	532
17.6	Konsekvenser för Finansinspektionen...............................	534
18	Författningskommentar...........................................	537

18.1Förslag till lag (2013:000) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder...............................................................	537
18.2 Övriga författningsförslag ..................................................	708
18.2.1 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) ..............................................................	708
18.2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument..................	710
18.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158)
om investerarskydd................................................	710
18.2.4 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ............................................................	711

SOU 2012:67 Innehåll

	18.2.5	Förslag till lag om ändring av lagen (2003:862)
		om finansiell rådgivning till konsumenter ...........	711
	18.2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)
		om investeringsfonder...........................................	712
	18.2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
		om värdepappersmarknaden .................................	715
	18.2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62)
		om åtgärder mot penningtvätt och
		finansiering av terrorism .......................................	718
	18.2.9	Förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
		balken (2010:110) ..................................................	718
	18.2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)
		om betaltjänster .....................................................	718
	18.2.11 Förslag till lag om ändring i skatteförfarande-
		lagen (2011:1244) ..................................................	719
Bilagor
1	Kommittédirektiv 2011:77 .................................................		723

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

	investeringsfonder (AIFM-direktivet)..............................	731
3	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:0000) om
	förvaltare av alternativa investeringsfonder.......................	805
4	Parallelluppställning över genomförandet av
	AIFM-direktivet .................................................................	851

Förkortningar

a.	anförd, anförda
AIFM-direktivet	Europaparlamentets och rådets
	direktiv 2011/61/EU av den 8 juni
	2011 om förvaltare av alterna-
	tiva investeringsfonder samt om
	ändring av direktiv 2003/41/EG
	och 2009/65/EG och förord-
	ningarna (EG) nr 1060/2009 och
	(EU) nr 1095/2010
bet.	Betänkande
CESR	Committe of European
	Securities Regulators
CSD	Central Securities Depository,
	central värdepappersförvarare
EES	Europeiska ekonomiska
	samarbetsområdet
EG	Europeiska gemenskapen/
	Europeiska gemenskaperna
EGT	Europeiska gemenskapernas
	officiella tidning (numera EUT)

Förkortningar

SOU 2012:67

Esma	European Securities and Markets
	Authority,		Europeiska		värde-
	pappers- och marknadsmyndig-
	heten
EU	Europeiska unionen
EUT	Europeiska unionens officiella
	tidning (tidigare EGT)
f./ff.	följande sida/sidor
FFFS	Finansinspektionens
	författningssamling
Kommissionen	Europeiska kommissionen
LIF	Lagen (2004:46) om investe-
	ringsfonder
MiFID	Europaparlamentets och				rådets
	direktiv	2004/39EG		av		den
	21 april 2004 om marknader för
	finansiella	instrument		och		om
	ändring	av	rådets		direktiv
	85/611/EEG och 93/6/EEG och
	Europaparlamentets och				rådets
	direktiv 2000/12/EG samt upp-
	hävande	av	rådets		direktiv
	93/22/EEG
prop.	proposition
SOU	Statens offentliga utredningar
UCITS	Undertakings for Collective In-
	vestment in Transferable Secu-
	rities

Sammanfattning

Europaparlamentet och rådet antog i juni 2011 ett direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder1 (AIFM-direktivet). I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa gemensamma regler avseende förvaltare (AIF-förvaltare) av alternativa investerings- fonder (AIF-fonder). Direktivets regler gäller alltså förvaltarna av sådana fonder, för vilka det tidigare inte har funnits någon gemen- sam europeisk reglering. AIFM-direktivet kommer sannolikt att kompletteras av genomförandeförordningar från kommissionen som blir direkt tillämpliga i Sverige. Ytterligare kompletteringar av direktivets bestämmelser kan förväntas i form av tekniska standarder, som ska utarbetas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyn- digheten (Esma) och antas av kommissionen.

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de ändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra AIFM-direktivet. Det har i uppdraget ingått att inte gå utöver de minimikrav som anges i direktivet om det inte bedöms vara moti- verat av systemrisk- eller investerarskyddsskäl. Vidare har i uppdraget ingått att se över regleringen av de kontraktuella fonder som inte är värdepappersfonder (specialfonder), även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet.

Efter ett inledande avsnitt, där förutsättningarna för utrednings- arbetet och arbetets bedrivande beskrivs, redogör utredningen för AIFM-direktivet i korthet och den nuvarande svenska regleringen av fondmarknaden (kapitel 2). I samma avsnitt beskrivs den svenska fondmarknaden och de olika fonder – i vid bemärkelse – som före- kommer där. Därefter följer förslagsdelen i betänkandet, kapitlen 3– 16. I det följande redovisas utredningens huvudsakliga förslag och bedömningar.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 01.07.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Sammanfattning

SOU 2012:67

Allmänna utgångspunkter (kapitel 3)

Utredningen tar i detta kapitel upp vissa grundläggande och prin- cipiella frågor.

Utredningen konstaterar att AIFM-direktivet i många delar inne- bär en s.k. fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får inte införa vare sig strängare eller mindre långtgående regler än de som följer av direktivet och kommissionens kommande genomförandeförord- ningar. På några områden lämnar direktivet utrymme för nationella avvikelser, t.ex. avseende förvaltare av sådana fonder som ska mark- nadsföras till icke-professionella investerare. Utredningens utgångs- punkt har varit att de bestämmelser som införs i svensk rätt inte utan starka skäl bör gå längre än AIFM-direktivets regler. Det finns dock starka investerarskyddsskäl att införa strängare regler avseende sådana alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras till konsumenter och andra icke-professionella investerare.

Utredningen föreslår att AIFM-direktivet genomförs genom en ny lag. Terminologin i den nya lagen bör följa terminologin i AIFM- direktivet för att underlätta tillämpningen av den eller de genom- förandeförordningar och de tekniska standarder som kommissionen kan förväntas att anta. En terminologisk enhetlighet underlättar också ambitionen att uppnå en likartad reglering inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES). Utredningen föreslår också att spe- cialfonderna regleras i den nya lagen och att lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska reglera enbart fonder som omfattas av det s.k. UCITS-direktivet2. Dessa fonder benämns i dag värde- pappersfonder. Utredningen föreslår att de i stället ska benämnas investeringsfonder och att detta begrepp således inte längre ska vara ett samlingsbegrepp för olika typer av fonder.

I kapitlet föreslås slutligen att Finansinspektionen ska vara be- hörig myndighet enligt AIFM-direktivet, dvs. den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd för förvaltare av alternativa investe- ringsfonder och som har ansvar för tillsynen över att de bestäm- melser som antas med stöd av direktivet efterlevs.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

SOU 2012:67

Sammanfattning

Tillämpningsområdet (kapitel 4)

AIFM-direktivet innehåller en del nya definitioner och begrepp. Av störst betydelse är begreppen alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och förvaltare av sådana fonder (AIF-förvaltare). Ut- redningen föreslår att definitioner och förkortningar av dessa be- grepp införs i den nya lagen. I kapitlet behandlas också undantagen från lagens tillämpningsområde; dels företag och institutioner som undantas helt och hållet, dels AIF-förvaltare som förvaltar AIF- fonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden och för vilka enbart vissa bestämmelser med minimikrav avseende registrering och information ska tillämpas.

Tillstånd och kapitalkrav (kapitel 5)

Utredningen föreslår att det i den nya lagen ställs upp krav på tillstånd för förvaltning av AIF-fonder. En AIF-förvaltare får som huvudregel inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, och exempelvis ett värdepappersinstitut kan därför inte få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett fondbolag kan däremot få sådant tillstånd på grund av en uttrycklig regel i AIFM-direk- tivet, som genomförs i den nya lagen.

En AIF-förvaltare kan få tillstånd att som sidoverksamhet er- bjuda och utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa därmed sammanhängande sidotjänster.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, förutsättningarna för att tillstånd ska beviljas och skyldighet att anmäla vissa ändringar av verksamheten till Finansinspektionen.

Till skillnad från andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. MiFID3 och UCITS-direktivet) innehåller AIFM-direktivet inga utförliga regler om ägarprövning. Det anges visserligen som en förutsättning för tillstånd att den som har ett kvalificerat innehav i

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L145, 30.4.2004, s. 1 Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG 8(EUT L 114, 27.4.2006, s. 60, Celex 32006L0031) och Kommissionens direktiv 2006/73EG av den 10 augusti 2006 om genom- förandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26, Celex 32006L0073).

Sammanfattning

SOU 2012:67

en AIF-förvaltare ska vara lämplig, men det finns inga regler om prövning vid ett ägarskifte när väl AIF-förvaltaren har fått sitt till- stånd. Reglerna om ägarprövning i dessa situationer i annan lag- stiftning har bl.a. till syfte att skydda investerarna från olämpliga ägares inflytande över verksamheten. Utredningen föreslår därför att bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som gäller i dag för t.ex. fondbolag, införs för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås slutligen att det i lagen införs bestämmelser, motsvarande AIFM-direktivets minimiregler, om minsta startkapital och kapitalbas under pågående verksamhet.

Marknadsföring (kapitel 6)

För att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra andelar i en AIF- fond till professionella investerare räcker det inte att förvaltaren har tillstånd som AIF-förvaltare. Förvaltaren måste också under- rätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om vilka fonder som ska marknadsföras. Utredningen föreslår dels att begreppet mark- nadsföring definieras i den nya lagen, dels att det i lagen införs bestämmelser om nödvändiga underrättelser till Finansinspektionen.

Olika regler för olika kategorier av investerare (kapitel 7)

AIFM-direktivets regler om bl.a. tillstånd och verksamhet över gränserna rör AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till professionella investerare. Det är exempelvis under förutsättning att AIF-fonderna marknadsförs bara till professionella investerare som AIF-förvaltaren, efter ett relativt enkelt under- rättelseförfarande, har rätt att marknadsföra fonderna också i andra länder inom EES än förvaltarens hemland. AIFM-direktivet tillåter dock nationella bestämmelser med striktare krav om fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Sådana striktare krav måste emellertid vara desamma för inhemska AIF-förvaltare och AIF-fonder som för AIF-förvaltare och AIF-fonder från andra länder inom EES.

Mot denna bakgrund föreslås att de nuvarande reglerna för specialfonder behålls i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår också, som huvudregel, att det uppställs särskilda krav för att AIF-

SOU 2012:67

Sammanfattning

fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till icke- professionella investerare. Andelarna i sådana AIF-fonder ska enligt utredningens förslag vara upptagna till handel på en reglerad mark- nad, antingen som fondandelar eller som aktier. Syftet är att ställa krav på likviditet, dvs. investerarens möjlighet att omvandla sin fondandel till pengar, som är likvärdiga med det likviditetskrav som gäller för specialfonder genom att sådana fonder ska vara öppna för inlösen. Vidare ska det enligt utredningens förslag finnas ett fakta- blad som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska inne- hålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Faktabladet ska till form och innehåll motsvara de faktablad som ska finnas för specialfonder och ska, i likhet med vad som gäller för specialfonder, tillhandahållas investeraren i god tid innan avtal om köp av fondandelar ingås.

Utredningen föreslår också att de bestämmelser om registre- ringskrav och viss informationsskyldighet som gäller för AIF-för- valtare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, inte ska vara tillämpliga på förvaltare som förvaltar specialfonder, oavsett vilken investerarkategori dessa marknadsförs till. Dessa bestämmelser ska inte heller vara tillämpliga på AIF-förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder än specialfonder, om de ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås även vissa lättnader avseende informationskrav för förvaltare av specialfonder, om marknadsföringen enbart riktas till professionella investerare. Detta bedöms vara motiverat av kon- kurrensneutralitetsskäl.

Verksamhetsregler (kapitel 8)

AIFM-direktivet innehåller en rad regler om hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. I kapitlet behandlas bl.a. bestämmelser om intressekonflikter, relationen till primärmäklare (prime broker), ersättningssystem, riskhantering, finansiell hävstång, likviditets- hantering och värdepapperiseringstransaktioner. I kapitlet behandlas också några specialregler för AIF-förvaltare som bedriver diskre- tionär förvaltning av investeringsportföljer.

När det gäller intressekonflikter föreslår utredningen att bestäm- melser, motsvarande dem som finns för fondbolag och värdepappers-

Sammanfattning

SOU 2012:67

institut, om identifiering och hantering av intressekonflikter införs i den nya lagen.

Om en AIF-förvaltare använder en primärmäklare för att t.ex. finansiera eller vara motpart i AIF-fondernas transaktioner med finansiella instrument ska enligt AIFM-direktivet ett skriftligt avtal upprättas som reglerar relationen och möjligheterna till överföring av och förfogande över fondens tillgångar. Utredningen föreslår att bestämmelser om detta förs in i den nya lagen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om att en AIF-för- valtare ska ha en struktur för ersättningar till anställda som främjar en sund och effektiv riskhantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att meddela föreskrifter om utformningen av ersättningssystemen. Liknande regler finns för andra företag i finanssektorn, t.ex. kreditinstitut, värdepappers- bolag och fondbolag, i Finansinspektionens föreskrifter.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare ska ha en ända- målsenlig riskhantering och en funktion för riskhanteringen som är åtskild från förvaltarens övriga operativa affärsverksamhet. Perso- nal som ansvarar för förvaltningen och fondernas värdeutveckling får t.ex. inte ha inflytande över riskfunktionens verksamhet. När det gäller likviditetsrisker föreslås särskilda krav på bl.a. övervak- ning och stresstester av likviditetsriskerna i varje AIF-fond som förvaltas.

Vidare ska enligt utredningens förslag en AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång, dvs. ökar en AIF-fonds expo- nering mot vissa tillgångar genom t.ex. belåning eller derivatinstru- ment, sätta gränser för i vilken omfattning sådana tekniker får an- vändas. Förvaltaren ansvarar för att gränserna är rimliga och att de efterlevs. Finansinspektionen ska också kunna överpröva dessa grän- ser, om inspektionen bedömer att det behövs av systemriskskäl.

Värdepapperiseringstransaktioner innebär att t.ex. ett kreditinstitut särskiljer vissa tillgångar och ger ut värdepapper som motsvarar denna tillgångsmassa. Kreditinstitut får investera i sådana värdepapper om originatorn, den ursprungliga långivaren eller det kreditinstitut som medverkat i emissionen har behållit ett ekonomiskt intresse som motsvarar minst fem procent. I AIFM-direktivet finns en liknande regel för AIF-förvaltare. Förutsättningarna för att en AIF-fond ska få investera i värdepapperiseringstransaktioner ska enligt AIFM- direktivet anges i delegerade akter. Utredningen föreslår därför bara ett bemyndigande om föreskriftsrätt för det fall kommande

SOU 2012:67

Sammanfattning

delegerade akter inte till fullo reglerar investeringar i värdepap- periseringstransaktioner.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare som, med stöd av tillstånd, förvaltar investerares portföljer på individuell basis inte ska få placera sådana investerares medel i AIF-fonder som för- valtaren förvaltar, om inte investerarna har godkänt detta på för- hand. Vidare föreslås att verksamheten ska omfattas av investeraskydd enligt lagen (1999:158) om investerarskydd.

Organisation, värdering och delegering (kapitel 9)

I detta kapitel föreslår utredningen, förutom allmänna bestämmel- ser om att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig organisation, sunda administrativa förfaranden, tillfredsställande intern kontroll m.m., bestämmelser om AIF-förvaltarens värdering av tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas. En AIF-förvaltare ska för det första ha lämpliga och konsekventa metoder så att en korrekt och oberoen- de värdering av varje AIF-fonds tillgångar kan ske med en frekvens som stämmer överens med fondens inlösenintervall. För det andra ska AIF-förvaltaren se till att värderingen sköts av en oberoende funktion: antingen av en extern värderare eller av en funktion inom AIF-förvaltaren under förutsättning att en sådan funktion är obe- roende av portföljförvaltningen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om delegering. Regler om delegering, eller uppdragsavtal/outsourcing, finns för de flesta finansiella företag. Reglerna i AIFM-direktivet, liksom de bestäm- melser som föreslås gälla för AIF-förvaltare, går i huvudsak ut på att delegeringen ska kunna motiveras på objektiva grunder, att uppdragstagaren ska väljas med omsorg så att uppdragsgivaren kan förvissa sig om att uppdragstagaren klarar av uppgiften, att delege- ring av tillståndspliktig verksamhet bara sker till uppdragstagare med erforderliga tillstånd, att eventuella intressekonflikter hanteras och att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn inte försäm- ras. Delegering av uppgifter ska också anmälas till Finansinspek- tionen. För AIF-förvaltare föreslås därutöver bestämmelser om att delegering av portföljförvaltning eller riskhantering inte får göras till den förvaltade AIF-fondens förvaringsinstitut.

Sammanfattning

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut (kapitel 10)

Liksom för investeringsfonder ska det för varje AIF-fond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar AIF-fondens tillgångar eller, när det är fråga om tillgångar som inte kan förvaras i depå, kontrollerar att AIF-fonden äger tillgångarna. Utredningen föreslår bestämmelser dels om vem som får vara förvaringsinstitut, dels om vad förvarings- institutet ska göra. Genom kommande genomförandeförordningar kommer bestämmelserna om förvaringsinstitutets förvaring av till- gångar, eller kontroll av äganderätten, att kompletteras. Förutom dessa uppgifter har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion och ska se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar sker enligt lag och fondbestämmelser och att värderingen sker korrekt. Även i detta avseende kommer kompletterande regler att finnas i kommande genomförandeförordningar.

I kapitlet föreslås även bestämmelser om förvaringsinstitutets ansvar. I fråga om förvaringsinstitut för specialfonder föreslås inga ändringar av gällande reglering, men beträffande förvaringsinstitut för andra AIF-fonder föreslår utredningen ett kontrollansvar när det gäller förvaringen av finansiella instrument och i övrigt ett an- svar vid oaktsamhet.

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet (kapitel 11)

Reglerna i AIFM-direktivet om årsredovisning för varje AIF-fond och om information till investerare påminner i stora delar om be- stämmelserna som reglerar årsberättelse och informationsbroschyr för investeringsfonder. Utredningen föreslår i detta kapitel bestäm- melser om vad en årsberättelse respektive en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Dessa bestämmelser ska gälla för alla AIF-fonder, även specialfonder och andra AIF-fonder som mark- nadsförs till icke-professionella investerare. För fonder som mark- nadsförs till icke-professionella investerare kompletteras dock in- formationskraven med ett krav på att det för sådana fonder ska finnas ett faktablad (se även kapitel 7).

Utredningen föreslår också bestämmelser om AIF-förvaltares skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen om exem- pelvis på vilka marknader och med vilka tillgångar AIF-fonderna handlar och vilka illikvida tillgångar som finns i fonderna. Detaljerade

SOU 2012:67

Sammanfattning

krav på vilken information som ska lämnas och hur ofta kommer att finnas i kommande genomförandeförordningar.

Kontroll över onoterade företag och emittenter (kapitel 12)

I detta kapitel föreslår utredningen bestämmelser som innebär att en AIF-förvaltare som får kontroll över ett onoterat företag måste lämna viss information till Finansinspektionen, företaget och inve- sterarna. Kontroll över ett onoterat företag innebär enligt AIFM- direktivet att en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra fon- der, har mer än 50 procent av rösterna i företaget. Om detta inträffar ska AIF-förvaltaren dels underrätta Finansinspektionen och före- taget, dels avstå från vissa åtgärder som kan medföra att företaget töms på tillgångar. Detsamma gäller om AIF-fonderna förvärvar kontroll över en emittent, dvs. ett företag som hör hemma inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I kapitlet föreslås även bestämmelser som innebär att om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag så att innehavet passerar vissa tröskelvärden ska AIF-förvaltaren under- rätta Finansinspektionen.

Verksamhet över gränserna (kapitel 13)

Bestämmelserna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. UCITS-direktivet och MiFID). Den som vill bedriva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland som i sin tur ska vidare- befordra underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas (värdland). Regeringen i AIFM- direktivet kompliceras dock av att särskilda regler är tillåtna om AIF-fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Reglerna om verksamhet över gränserna avseende fonder och för- valtare med hemvist utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare.

Utredningen föreslår att de s.k. förvaltnings- och marknads- föringspassen genomförs genom bestämmelser om underrättelser om gränsöverskridande marknadsföring och förvaltning i de situa- tioner när både AIF-förvaltaren och AIF-fonden är EES-baserade.

Sammanfattning

SOU 2012:67

I kapitlet föreslås också bestämmelser för de situationer då AIF- fonden eller AIF-förvaltaren, eller båda, har hemvist utanför EES. I dessa fall förutsätter verksamheten tillstånd från Finansinspektionen. Detta är dock en nationell reglering och innebär inte att AIF- förvaltaren därefter, med stöd av tillståndet i Sverige, kan bedriva verksamhet i övriga länder inom EES på motsvarande sätt som gäller enligt bestämmelserna om förvaltnings- och marknadsförings- passen. Dessa nationella bestämmelser om tillstånd kommer att be- höva upphävas någon gång efter 2015, om kommissionen beslutar att reglerna i AIFM-direktivet om ett harmoniserat system med marknadsföringspass för tredjelandssituationer ska bli tillämpliga.

I kapitlet behandlas även de regler i AIFM-direktivet som kan komma att bli tillämpliga i framtiden för tredjelandssituationer. I korthet innebär dessa regler att en AIF-förvaltare hemmahörande utanför EES kan få tillstånd i ett land inom EES (referensland). Därefter har förvaltaren i princip samma möjligheter att bedriva verksamhet inom EES som en EES-baserad AIF-förvaltare. Det- samma gäller en AIF-förvaltare som är etablerad inom EES och som förvaltar AIF-fonder hemmahörande utanför EES. Om och när dessa regler ska börja tillämpas beror dock på beslut av kom- missionen som kan förväntas någon gång efter 2015. Vid den tid- punkten ska Esma ha utvärderat hur reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen har fungerat och kommissionen får därefter besluta huruvida reglerna i AIFM-direktivet avseende harmonise- ring av tredjelandsituationer ska bli tillämpliga. Utredningen före- slår därför att dessa regler inte införs i den svenska lagen nu. De förslag som lämnas kan i stället utgöra underlag för ett lagstift- ningsärende om och när kommissionen har fattat sitt beslut.

Tillsyn och sanktioner m.m. (kapitel 14)

Reglerna i AIFM-direktivet om tillsyn, den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner motsvarar i stor utsträckning tillsyns- och sanktionsreglerna i UCITS-direktivet och MiFID. Utredningen föreslår i dessa delar tillsynsbestämmelser och bestämmelser om ingripanden som motsvarar 10 kap. och 12 kap. LIF.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut.

AIFM-direktivet innehåller i några fall regler om att en behörig myndighet, t.ex. vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika

Summary

SOU 2012:67

of the report. The Inquiry’s main proposals and assessments are presented below.

General starting points (Chapter 3)

In this chapter, the Inquiry looks at various basic and essential questions.

It establishes that many parts of the the AIFM Directive require full harmonisation, i.e. the Member States may not introduce more or less stringent rules than those laid down in the Directive and the Commission implementing regulations. However, in some areas the Directive does allow scope for national deviations, e.g. in the case of marketing of AIFs to non-professional investors. The basic premise of the Inquiry is that the provisions introduced in Swedish law should not go further than the AIFM Directive rules without good reason. However, there are strong investor protection grounds for introducing more stringent provisions for AIFMs marketing AIFs to consumers and other non-professional investors.

The Inquiry proposes that the AIFM Directive be implemented via a new legislative act. The terminology in the new act should reflect the terminology in the AIFM Directive, in order to facilitate the application of the implementing regulations and technical standards expected from the European Commission. Termino- logical consistency will also facilitate the ambition of achieving uniform regulation throughout the European Economic Area (EEA). The Inquiry also proposes that the special funds be regulated in the new act, and that the Investment Funds Act (2004:46) regulate only those funds covered by the UCITS Directive2. These funds are currently known as ‘mutual funds’. The Inquiry proposes that they should instead be known as ‘investment funds’, and that this term should therefore cease to be used as a collective term for different types of funds.

Finally, the chapter proposes that the Swedish Financial Super- visory Authority, Finansinspektionen, should be the competent authority under the AIFM Directive, i.e. the authority that takes decisions on authorisation for AIFMs and is responsible for super-

2 Directive 2009/65/EC of the European Parliament and of the Council of 13 July 2009 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) (OJ L 302, 17.11.2009, p. 32, Celex 32009L0065), most recently amended by Directive 2010/78/EU of the European Parlia- ment and of the Council (OJ L 331, 15.12.2010, p. 120 Celex 32010L0078).

SOU 2012:67

Summary

vising compliance with the provisions introduced based on the Directive.

Scope (Chapter 4)

The AIFM Directive contains a number of new definitions and terms. The most important are alternative investment funds, and managers of such funds. The Inquiry proposes that the definitions and abbreviations of these terms (AIFs and AIFMs) be introduced in the new act. This chapter also looks at exemptions from the scope of application of the act: both those companies and insti- tutions that are wholly exempt, and AIFMs that manage AIFs with an overall asset value below certain thresholds, to which only certain provisions containing minimum registration and informa- tion requirements are to be applied.

Authorisation and capital requirements (Chapter 5)

The Inquiry proposes that the new act require AIFMs to be autho- rised. As a general rule, an AIFM may not be involved in any activities other than AIF management, which means that an invest- ment firm or a bank would not be able to obtain authorisation to manage AIFs. A UCITS-management company can, however, ob- tain authorisation, under an explicit rule in the AIFM Directive which will be implemented through the new act.

An AIFM may obtain authorisation to offer and conduct discre- tionary management of investment portfolios and certain related secondary services as an ancillary activity.

The chapter also proposes provisions on what an authorisation application should include, the conditions for granting authorisa- tion and the obligation to report certain changes of activity to Finansinspektionen.

Unlike other securities-related directives (e.g. MiFID3 and the UCITS Directive), the AIFM Directive does not contain any de-

3 Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council of 21 April 2004 on markets in financial instruments amending Council Directives 85/611/EEC and 93/6/EEC and Directive 2000/12/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directive 93/22/EEC (OJ L 145, 30.4.2004, p. 1 Celex 32004L0039), most recently amended by Directive 2006/31/EC of the European Parliament and of the Council (OJ L 114, 27.4.2006, p. 60, Celex 32006L0031) and Commission Directive 2006/73/EC of 10 August 2006 implementing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council as

Summary

SOU 2012:67

tailed rules on owner assessment. It is an authorisation condition that individuals with qualifying holdings in AIFMs must be suit- able, but there are no rules concerning reassessment if there is a change of ownership once the AIFM has already been authorised. The rules on owner assessment in such situations in other legi- slation aim to protect investors from unsuitable owners gaining in- fluence over activities. The Inquiry therefore proposes that owner assessment provisions corresponding to those currently in place for UCITS, for example, be introduced for AIFMs managing funds that are to be marketed to non-professional investors.

Finally, this chapter proposes that the act contain provisions corresponding to the minimum rules contained in the AIFM Direc- tive on minimum initial capital and own funds during ongoing acti- vities.

Marketing (Chapter 6)

In order for an AIFM to be permitted to market units in an AIF to professional investors it is not enough simply to hold AIFM autho- risation. The AIFM must also notify the competent authority in its country of which funds are to be marketed. The Inquiry proposes that the term ‘marketing’ be defined in the new act, and that the act contain provisions concerning obligations to notify Finansinspek- tionen.

Different rules for different categories of investors (Chapter 7)

The AIFM Directive rules on authorisation and cross-border activi- ties concern AIFMs managing AIFs that are to be marketed to professional investors. For example, as long as AIFs are only to be marketed to professional investors, AIFMs have the right to market funds in EEA countries other than their own following a relatively simple notification procedure. However, the AIFM Directive allows national rules with stricter requirements if funds are to be marketed to non-professional investors. Such stricter requirements must nonetheless be the same for domestic AIFMs and AIFs as for those from other EEA countries.

regards organisational requirements and operating conditions for investment firms and defined terms for the purposes of that Directive (OJ L 241, 2.9.2006, p. 26, Celex 32006L0073).

SOU 2012:67

Summary

In this light, it is proposed that the current rules for special funds remain largely unchanged. The Inquiry also proposes, as a general rule, that specific requirements be placed on AIFs that are not special funds if they are to be marketed to non-professional in- vestors. Under the Inquiry’s proposals, units of such AIFs should be admitted to trading on a regulated market, either as fund units or as shares. The aim is to set requirements on liquidity, i.e. investors’ ability to transform their fund units into cash, that are equal to the liquidity requirements that apply to special funds, in that it must be possible to redeem such funds. Furthermore, the Inquiry proposes that there must be a fact sheet containing an easily understandable summary of the basic information needed by investors to assess the fund and the risks associated with investing in it. In form and con- tent, this fact sheet should correspond to those required for special funds and, as for special funds, should be made available to investors in good time before agreements to purchase fund units are entered into.

The Inquiry also proposes that the provisions concerning regi- stration requirements and certain disclosure obligations, which apply to AIFMs managing portfolios of AIFs whose assets under manage- ment in total do not exceed certain thresholds, should not apply to managers of special funds, regardless of the investor category to which they are marketed. Nor should these provisions apply to AIFMs managing AIFs other than special funds, if these are to be marketed to non-professional investors.

This chapter also proposes relaxing aspects of the disclosure requirement for managers of special funds, if they are marketed only to professional investors. This is considered to be justified on grounds of competitive neutrality.

Rules for conducting activities (Chapter 8)

The AIFM Directive contains a number of rules concerning how AIFMs conduct their activities. This chapter looks at provisions on conflicts of interest, relations with prime brokers, remuneration systems, risk management, financial leverage, liquidity management and securitisation transactions. The chapter also deals with some special rules for AIFMs offering discretionary management of invest- ment portfolios.

Summary

SOU 2012:67

Regarding conflicts of interest, the Inquiry proposes that pro- visions corresponding to those that apply to UCITS management companies and investment firms concerning the identification and management of conflicts of interest be introduced into the new act.

Under the AIFM Directive, if an AIFM uses a prime broker to fund or act as a counterparty to the AIF transactions in financial instruments, a written contract must be drawn up detailing the rela- tionship and the possibilities for transfer and reuse of the fund’s assets. The Inquiry proposes that such provisions be included in the new act.

It also proposes provisions to the effect that AIFMs must have a structure for remuneration to employees that promotes sound and effective risk management. It is proposed that the Govern- ment, or the authority designated by the Government, have the right to issue regulations concerning the design of such remunera- tion systems. Similar rules are laid down in Finansinspektionen’s regulations for other enterprises in the financial sector, e.g. credit institutions, investment firms and UCITS management companies.

The Inquiry also proposes that AIFMs must have appropriate risk management, and a risk management function that is separate from the manager’s other operational activities. Staff responsible for management and for fund value development must not, for example, be in a position to influence the activities of the risk manage- ment function. Specific requirements for monitoring and stress testing of the liquidity risks in each AIF to be managed are also proposed.

Under the Inquiry’s proposals, AIFMs that use financial leve- rage, i.e. increase an AIF’s exposure to certain assets through loans or derivative instruments, must set limits for the scale of such techniques. The AIFM is responsible for ensuring that these limits are reasonable, and compliance with them. It must also be possible for Finansinspektionen to review these limits if it deems necessary on grounds of systemic risk.

Securitisation transactions mean that a credit institution, for example, pools certain assets and issues corresponding securities. Credit institutions may invest in such securities if the originator, the original lender or the credit institution involved in the emission has retained a financial interest equivalent to at least five per cent. The AIFM Directive contains a similar rule for AIFMs. According to the Directive, the conditions under which an AIF may invest in securitisation transactions should be laid down in delegated acts. The Inquiry therefore proposes only authorisation of the right to

SOU 2012:67

Summary

issue regulations, in case future delegated acts do not fully regulate investments in securitisation transactions.

The Inquiry also proposes that AIFMs authorised to manage investors’ portfolios on an individual basis be prohibited from placing such investors’ funds in AIFs managed by the AIFM in question, unless the investors have given prior approval. Furthermore, it is proposed that such activities be covered by the investor compensation contained in the Investor Compensation Act (1999:158).

Organisation, valuation and delegation (Chapter 9)

In this chapter, alongside general provisions stating that AIFMs must have appropriate organisation, sound administrative procedures, satisfactory internal controls, etc., the Inquiry proposes provisions concerning AIFMs’ valuation of assets in the AIFs managed. Firstly, AIFMs must have appropriate and consistent methods to ensure that a correct and independent valuation of the assets in each AIF can take place with a frequency appropriate to the fund’s redemp- tion interval. Secondly, AIFMs must ensure that the valuation is carried out by an independent function: either by an external valuer or by a function within the AIFM that is independent of portfolio management functions.

The Inquiry also proposes provisions concerning delegation. There are rules on delegation, or contracting/outsourcing, for most financial enterprises. In essence, the rules in the AIFM Directive, and the provisions the Inquiry proposes for AIFMs, mean that dele- gation must be justifiable on objective grounds, that the contractor must be chosen carefully to ensure the AIFM that the contractor is capable of undertaking the task, that activities requiring authorisa- tion may only be delegated to contractors with the necessary authorisation, that possible conflicts of interest must be dealt with and that scrutiny by Finansinspektionen may not be impaired. Dele- gation of tasks must also be notified to Finansinspektionen. Further provisions are proposed for AIFMs to the effect that portfolio management or risk management may not be delegated to the AIF’s depository.

Summary

SOU 2012:67

Depositories (Chapter 10)

As for every investment fund, for every AIF there must be a deposi- tory that holds the fund’s assets or, in the case of assets that cannot be held in custody, checks that the fund owns the assets. The In- quiry proposes provisions concerning both who can be a deposi- tory and what a depository must do. The provisions concerning the custody of assets, or checks of ownership rights, by depositories will be supplemented in future implementing regulations. Along- side these tasks, depositories exercise a control function and must ensure that shares are sold and redeemed in accordance with the law and the AIF rules, and that valuations are undertaken correctly. Supplementary rules on this will also be laid down in future im- plementing regulations.

This chapter also proposes provisions on the liability of deposi- tories. No changes are proposed to the current regulations con- cerning depositories for special funds, but the Inquiry proposes that depositories for other AIFs be made liable for controls in the custody of financial instruments, and also in cases of negligence.

Disclosure requirement and reporting to competent authorities (Chapter 11)

The rules in the AIFM Directive concerning annual reports for all AIFs and information to investors is largely reminiscent of the provisions governing annual reports and information brochures for investment funds. In this chapter, the Inquiry proposes provisions concerning the contents of annual reports and information brochures for AIFs. These provisions would apply to all AIFs, including special funds and other AIFs that are marketed to non-professional investors. However, in addition to this disclosure requirement, a fact sheet would also be required for funds that are marketed to non-professional investors (see also Chapter 7).

The Inquiry also proposes provisions concerning AIFMs’ obli- gation to regularly inform Finansinspektionen of, for example, on which markets and with what assets AIFs are trading and what illiquid assets are in the funds. Detailed requirements concerning what information must be submitted and how often will be found in future implementing regulations.

SOU 2012:67

Summary

Control over non-listed companies and issuers (Chapter 12)

In this chapter, the Inquiry proposes provisions to the effect that AIFMs that acquire control over a non-listed company must sub- mit certain information to Finansinspektionen, the company and investors. According to the AIFM Directive, control over a non- listed company means that an AIFM, alone or together with other funds, holds more than 50 per cent of the voting rights. If this occurs, the AIFM must inform Finansinspektionen and the com- pany, and refrain from taking measures that might mean that the company is stripped of its assets. The same applies if AIFMs acquire control over an issuer, i.e. a company registered in the EEA and in which shares are listed for trading on a regulated market.

This chapter also proposes provisions to the effect that if an AIF acquires or transfers shares in a non-listed company such that its holdings exceed certain thresholds, the AIFM must inform Finans- inspektionen.

Cross-border activities (Chapter 13)

The provisions in the AIFM Directive concerning cross-border activities are largely drafted like corresponding rules in other securities-related directives (e.g. the UCITS Directive and MiFID). Those wishing to operate across national borders must notify the competent authority in their home country, which in turn will pass on the notification to the competent authority in the country where the activities are to be operated (the host country). However, the AIFM Directive is complicated by the fact that special rules are permitted if AIFs are to be marketed to non-professional investors. The matter is further complicated by the rules on cross-border activities concerning funds and managers established outside the EEA (third countries).

The Inquiry proposes that rules on management and marketing passports be implemented through provisions on notification of cross-border marketing and management in those situations where both the AIFM and the AIF are EEA-based.

The chapter also proposes provisions for situations where the AIF or the AIFM, or both, are established outside the EEA. In such cases, activities are dependent on authorisation from Finansinspek- tionen. However, this is a national regulation and does not mean

Summary

SOU 2012:67

that the AIFM can, based on its authorisation in Sweden, operate activities in other EEA countries in the same way as under the pro- visions on management and marketing passports. These national provisions on authorisation will have to be repealed some time after 2015 if the Commission decides that the rules in the AIFM Direc- tive concerning a harmonised passport regime are to be applicable for third country situations.

This chapter also deals with the rules in the AIFM Directive that may apply in the future to third country situations. In brief, these rules mean that an AIFM established outside the EEA could obtain authorisation in an EEA country (Member State of refe- rence). The AIFM would then have, in principle, the same freedom to operate activities in the EEA as an EEA-based AIFM. The same applies to AIFMs established in the EEA managing non-EEA AIFs. If and when these rules will begin to apply depends, however, on Commission decisions expected some time after 2015. By that time, Esma will have assessed how the rules on management and marketing passports have worked and the Commission can then decide whether the rules in the AIFM Directive concerning harmonisation of third country situations should be applied. The Inquiry therefore pro- poses that these rules not be introduced in the Swedish act yet. Instead, the proposals made can form the basis of a legislative pro- posal if and when the Commission takes its decision.

Supervision and sanctions etc. (Chapter 14)

The rules in the AIFM Directive concerning supervision, the powers of the competent authorities and sanctions largely correspond to the rules on supervision and sanctions in the UCITS Directive and MiFID. In this respect, the Inquiry proposes provisions on super- vision and intervention corresponding to Chapters 10 and 12 of the Investment Funds Act.

The chapter also proposes rules on appeals against decisions taken by Finansinspektionen.

The AIFM Directive contains rules to the effect that a competent authority can refer matters to Esma in some cases, e.g. in case of disagreement between the competent authorities in different coun- tries. The Inquiry proposes a provision to this effect.

Författningsförslag

1Förslag till

lag (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder samt hur deras verksam- het ska bedrivas.

Lagen är indelad i 17 kap. Dessa är

-lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde (1 kap.),

-registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

-tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.),

-svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.),

-utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.),

-svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.),

-startkapital och kapitalbas (7 kap.),

-skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.),

-förvaringsinstitut (9 kap.),

-informationskrav (10 kap.),

-särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Författningsförslag

SOU 2012:67

-särskilt om specialfonder (12 kap.),

-särskilt om prövningen av ägares lämplighet (13 kap.),

-tillsyn och myndighetssamarbete (14 kap.),

-ingripanden (15 kap.),

-bemyndiganden (16 kap.), och

-överklagande (17 kap.)

Definitioner

2 § Med alternativ investeringsfond (AIF-fond) avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1.tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringsstrategi till förmån för dessa investerare, och

2.inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva in- vesteringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)2.

Med EES-baserad AIF-fond avses en AIF-fond som

1.har beviljats tillstånd eller registrerats i ett land inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) enligt tillämplig natio- nell lagstiftning, eller

2.har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES. En AIF-fond som inte uppfyller villkoren i andra stycket är en

icke EES-baserad AIF-fond.

En AIF-fond ska ha endast en förvaltare.

3 § Med förvaltare av AIF-fonder (AIF-förvaltare) avses juridiska per- soner, vars verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF- fonder.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad AIF-fond, som har tillstånd som AIF-förvaltare.

En extern AIF-förvaltare är en från AIF-fonden fristående juridisk person, som förvaltar fonden och som har tillstånd som AIF-för- valtare.

2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och för- ordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

SOU 2012:67

Författningsförslag

Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare.

4 § Med förvaltning av en AIF-fond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning och riskhantering.

5 § Med en AIF-fonds hemland avses

1.det land inom EES i vilket fonden, i enlighet med det landets lagstiftning, först fick sitt tillstånd eller blev registrerad, eller

2.om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, det land inom EES där fonden har sitt stadgeenliga säte eller sitt huvud- kontor.

6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1.förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2.marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

1.förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2.marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

9 § Med behörig myndighet avses, i Sverige, Finansinspektionen och, i övrigt, en utländsk myndighet i ett land inom EES som har be- hörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

Med tillsynsmyndighet avses en utländsk myndighet i ett land utan- för EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

10 § Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om institutet

Författningsförslag

SOU 2012:67

ning)3: de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2.är ett värdepappersbolag med tillstånd som avses enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3.ingår i den kategori av institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i deras hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

4.är en sådan enhet som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denna enhet är etablerad och vilka, enligt natio- nell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över en sådan enhet, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5.är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES baserad AIF- fond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadge- enliga säte.

11 § I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som avses med arbetstagar- representanter enligt definitionen i artikel 2.e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen5,

3EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat, EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089).

4EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, (Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyn- digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska till- synsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

5EGT L 80, 23.3.2002, s. 29, (Celex 32002L0014).

SOU 2012:67

Författningsförslag

2.särskild vinstandel (carried interest): en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förval- taren,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.emittent: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om finan- siella instrument, om emittenten har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och dess aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad,

5.etablerad

a)för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns,

b)för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c)för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns,

6.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var- vid även en utländsk AIF-förvaltares etablering av flera driftställen

iSverige ska anses som en enda filial,

7.finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad AIF-fond genom lån av kon- tanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8.finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9.fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10.holdingbolag: ett bolag med aktieinnehav i ett eller flera andra bolag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett bolag vilket antingen

a)handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b)har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller när- stående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11.investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 25 lagen om in- vesteringsfonder,

12.kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

Författningsförslag

SOU 2012:67

13.kontroll: utöver vad som anges i 11 kap., det som avses med ägarkontroll enligt artikel 1 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam- manställd redovisning6,

14.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF- förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om investeringsfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

15.marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller place- ring, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen,

16.matar-AIF-fond: en AIF-fond som

a)placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan AIF-fond (mottagar-AIF-fond), eller

b)placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mot- tagar-AIF-fond förutsatt att dessa fonder har identiska investerings- strategier, eller

c)på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagar-AIF-fond,

17.mottagar-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med punkt 16,

18.moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1594),

19.nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om in- vesteringsfonder, varvid det som där föreskrivs om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

20.onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

21.primärmäklare (prime broker): kreditinstitut, värdepappers- bolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller utföra transaktioner med finansiella instrument som motpart, och som även kan tillhandahålla

6 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

SOU 2012:67

Författningsförslag

andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepap- perslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

22. professionell investerare: en sådan investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

23.reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

24.specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

25.specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värde- papperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och

26.startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Lagens tillämpningsområde

12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som har tillstånd att förvalta en eller flera AIF-fonder, obero- ende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som för- valtar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte över- stiger vissa tröskelvärden.

Undantag

13 § Denna lag ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare är AIF-för- valtaren, dess moderföretag eller dotterföretag eller andra dotter- företag till dessa moderföretag, under förutsättning att inget av dem är en AIF-fond.

Lagen ska inte heller tillämpas på 1. holdingbolag,

Författningsförslag

SOU 2012:67

2.tjänstepensionsinstitut, som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet

ioch tillsyn över tjänstepensionsinstitut7, i den mån de inte förval- tar AIF-fonder,

3.överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa förvaltar AIF-fonder och i den mån sådana fonder agerar i allmänhetens intresse,

4.nationella centralbanker, nationella, regionala eller lokala myn- digheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är anknutna till system för social trygghet och pensionssystem,

5.program för anställdas andelsägande eller sparande, eller

6.specialföretag för värdepapperisering.

2 kap. Registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

1 § För förvaltare som förvaltar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 § tillämpas bara bestämmelserna i detta kapitel, om inte förval- taren väljer att söka tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Första stycket gäller inte AIF-förvaltare som förvaltar special- fonder eller som avser att marknadsföra AIF-fonder till icke-pro- fessionella investerare i Sverige.

Tröskelvärden

2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller för AIF-förvaltare med port- följer av AIF-fonder

1.vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finan- siell hävstång, inte överstiger 100 miljoner euro, eller

2.vars tillgångar inte överstiger 500 miljoner euro, om AIF- fondportföljerna består av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i AIF-fonden.

7 EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 (Celex 32003L0041), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

SOU 2012:67

Författningsförslag

Registrering

3 § En AIF-förvaltare som avses i 2 § ska anmäla sig för registrering hos Finansinspektionen. Vid registreringstillfället ska uppgifter om AIF-förvaltaren samt tilltänkta AIF-fonder och dess investerings- strategier lämnas till inspektionen.

Underrättelseskyldighet

4 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspek- tionen om de huvudsakliga instrument som AIF-fonderna handlar med samt om AIF-fondernas viktigare exponeringar och största koncentrationer.

Finansinspektionen ska underrättas om AIF-förvaltaren inte längre uppfyller villkoren enligt 2 §.

Tillståndsplikt

5 § En AIF-förvaltare som inte längre uppfyller villkoren i 2 § ska ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 1 §. En sådan ansökan ska göras inom 30 kalenderdagar från den dag då tröskelvärdet överskrids, om inte överskridandet är tillfälligt.

3 kap. Tillstånd för svenska AIF-förvaltare

Tillståndsplikt och tillståndets innebörd

1 § För att förvalta en AIF-fond krävs tillstånd av Finansinspek- tionen, om inte något annat framgår av denna lag.

Tillstånd att förvalta en AIF-fond ska omfatta portföljförvaltning och riskhantering. I samband med förvaltning av en AIF-fond får AIF-förvaltaren

1.erbjuda och utföra administrativa funktioner och tjänster,

2.utföra verksamhet med anknytning till fondens tillgångar och förvaltning, samt

3.marknadsföra andelar eller aktier i fonden.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än vad som anges i andra stycket. En extern AIF-förvaltare får dock utföra sidotjänster enligt 2 §, samt förvalta en investeringsfond om

Författningsförslag

SOU 2012:67

tillstånd för sådan förvaltning har getts enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Sidoverksamhet

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finans- inspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av inve- steringsportföljer.

En förvaltare med tillstånd till diskretionär förvaltning av investe- ringsportföljer får, efter tillstånd av Finansinspektionen

1.förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollek- tiva investeringar,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet

3.ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instru- ment, och

4.lämna investeringsråd.

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 19–23, 26, 27, 34 §§ och 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från förvaltarens egna till- gångar.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Finansinspektionen ska ge en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i Sverige tillstånd enligt 1 § om

1.förvaltaren har sitt huvudkontor i Sverige,

2.förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapital- bas enligt 7 kap.,

3.förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan för- väntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsent- ligt inflytande över AIF-förvaltarens ledning,

4.de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF- förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författ- ningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Om tillståndet avser förvaltning av en specialfond ska, utöver vad som anges i första stycket, de villkor som följer av 12 kap. 5 och 13 §§ vara uppfyllda.

4 § En AIF-förvaltare som är ett aktiebolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör. Andra AIF- förvaltare ska ha en ledning som består av minst tre personer.

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

5 § En ansökan om tillstånd enligt 1 § ska innehålla

1.uppgifter om vilka som ingår i ledningen för AIF-förvaltaren,

2.en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

3.en verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk-

tur,

4.information om AIF-förvaltarens

a)ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och

b)rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15–18 §§,

5.information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

6.uppgift om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, i de fall den förvaltade fonden är en matar-AIF-fond,

7.fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande hand- lingar,

8.rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, samt

9.en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

Om verksamheten avser förvaltning av specialfonder ska an- sökan också innehålla ett faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Om AIF-förvaltaren har getts tillstånd att förvalta en investe- ringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, behöver en ansökan enligt första stycket inte innehålla sådan information som har lämnats in i det tidigare ansökningsärendet, om dessa uppgifter fortfarande är aktuella.

6 § Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar om till- stånd, samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om AIF-förvaltaren

Författningsförslag

SOU 2012:67

1.är eller kan förväntas bli dotterföretag till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2.är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värde- pappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet, eller

3.kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värde- pappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

7 § Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av förvaltarens verksamhet.

8 § Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en full- ständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förval- taren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader. AIF-förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Vid tillämpningen av första stycket ska ansökan anses fullstän- dig när AIF-förvaltaren har lämnat in det som anges i 5 § första stycket 1–3, 4 a, 5 och 6. I de fall tillståndsansökan gäller förvalt- ning av en specialfond anses ansökan fullständig först när även fond- bestämmelserna för AIF-fonden har lämnats in.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 § har getts. Om ansökan behöver kompletteras med det som anges i 6 § första stycket 4 b eller 7–9, får verksamheten in- ledas tidigast en månad efter det att de saknade uppgifterna har lämnats in.

Tillståndets omfattning

9 § Av tillståndet ska omfattningen av AIF-förvaltarens rätt att för- valta AIF-fonder framgå. Tillståndet får ges en begränsad omfatt- ning i fråga om investeringsstrategier.

Av tillståndet ska framgå om AIF-förvaltaren har getts tillstånd för sidoverksamhet enligt 2 §.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Väsentliga ändringar

10 § En AIF-förvaltare som avser att genomföra väsentliga änd- ringar avseende sin verksamhet eller organisation ska anmäla detta till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska inom en månad från mottagandet av an- mälan lämna besked till AIF-förvaltaren om ändringarna inte godtas eller föranleder en begränsning av tillståndets omfattning. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med en månad. Förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Ändringarna får genomföras om Finansinspektionen inte mot- sätter sig dessa inom den tid som anges i andra stycket.

4 kap. Svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en av för- valtaren förvaltad

1.AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en special- fond, eller

2.AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES.

AIF-förvaltaren ska se till att andelar eller aktier i AIF-fonden inte marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige samt fastställa och vidta åtgärder som förhindrar sådan marknadsföring.

2 § Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder samt vissa matar- AIF-fonder till professionella investerare

3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter till- stånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad AIF-fond, eller

Författningsförslag

SOU 2012:67

2.matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av system- risker, och

3.det land, där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penning- tvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd ska ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa upp- gifter.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknads- föra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke- professionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får en förvaltare som avses i första stycket marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare här i landet.

Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgär- der för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, och

1.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

SOU 2012:67

Författningsförslag

b) fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES eller i en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserade, ska dessutom 3 § andra och tredje styckena tillämpas.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i andra–fjärde styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1.som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2.som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt inve- sterar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Underrättelse om marknadsföring

5 § En underrättelse om marknadsföring till professionella investerare av andelar eller aktier i en AIF-fond ska innehålla

1.en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2.fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsva- rande handlingar,

3.uppgift om vilket som är fondens förvaringsinstitut,

4.uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om att marknadsföra en matar-AIF-fond,

5.informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6.vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknads- föring sker till icke-professionella investerare.

6 § Finansinspektionen ska senast 20 dagar efter mottagandet av en fullständig underrättelse enligt 5 § meddela AIF-förvaltaren om mark- nadsföringen får påbörjas eller inte. Marknadsföringen får hindras bara om förvaltaren eller dess förvaltning av AIF-fonden inte upp- fyller villkoren i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten.

Marknadsföringen får påbörjas från och med dagen för Finans- inspektionens meddelande enligt första stycket att så får ske.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Om AIF-fonden har ett annat land inom EES än Sverige som hemland, ska Finansinspektionen lämna information till de behöriga myndigheterna i det landet om att marknadsföring av fondens an- delar eller aktier får påbörjas här i landet.

Väsentliga ändringar

7 § En AIF-förvaltare som avser att göra väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genom- förd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finans- inspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren om att ändringen inte får genomföras.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

EES-baserade AIF-förvaltare

Förvaltning av en AIF-fond som hör hemma i Sverige

1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd en- ligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förord- ningarna (EU) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20108 och omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

8 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

SOU 2012:67

Författningsförslag

Verksamheten får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

Särskilt om förvaltning av en specialfond

2 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finans- inspektionen.

Tillstånd ges i form av godkännande av fondens fondbestäm- melser. Tillstånd ska ges om

1.Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förval- tarens hemland har mottagit en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, och

2.förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska för- valtas här i landet.

Vid prövningen enligt andra stycket ska 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Det som där anges om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. Verksamheten får inledas när Finans- inspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förval- taren förvaltad EES-baserad AIF-fond.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd

Författningsförslag

SOU 2012:67

som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

4 § Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar- AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

5 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till profes- sionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1.icke EES-baserad AIF-fond, eller

2.matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att upp- fylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reg- lerar verksamheten,

2.det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av system- risker, och

3.det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven enligt bestämmelserna om för- varingsinstitut i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspek- tionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får förvaltaren marknads- föra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF- fonder till icke-professionella investerare här i landet. Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna och

1.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

För tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare här i landet av andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess för- valtare inte är EES-baserad ska, utöver vad som anges i andra stycket, även villkoren i 4 § andra och tredje styckena vara uppfyllda.

Tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i första–tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1.som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Författningsförslag

SOU 2012:67

7 § Verksamhet enligt 1–3, 5 och 6 §§ får drivas genom att AIF- förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och, vid förvaltning av en specialfond, 12 kap. I fråga om verksamhet som bedrivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 20–22 och 24 §§ tillämpas. För förvaringsinstitut till AIF- fonder som förvaltas enligt denna paragraf tillämpas 9 kap.

Väsentliga ändringar

8 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd efter det att verk- samheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspek- tionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdland om ändringen.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare

Marknadsföring av AIF-fonder i Sverige

9 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finans- inspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad AIF-fond till professionella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 10 kap. 1 och 4–10 §§, 14 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ samt 11 kap.,

SOU 2012:67

Författningsförslag

2.det finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervak- ningen av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och,

åandra sidan, tillsynsmyndigheten för den icke EES-baserade AIF- förvaltaren, den behöriga myndigheten för en EES-baserad AIF- fond eller tillsynsmyndigheten för en icke EES-baserad AIF-fond, och

3.det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF-fond får, efter tillstånd av Finansinspektionen, riktas även till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver vad som anges i första stycket 2 och 3, att

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.förvaltaren i sitt hemland driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn,

3.förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in aktier eller andelar i fonden och göra utbetalningar till inve- sterarna, och

4.AIF-fonden

a)omfattas av en reglering i sitt hemland som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b)är upptagen till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Avser marknadsföringen andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond får tillstånd enligt andra stycket ges även om kraven enligt bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte är upp- fyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har ut- setts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. För- valtaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Tillstånd enligt andra stycket får ges utan att villkoren i 1–4 är uppfyllda om det är fråga om marknadsföring av andelar eller aktier

ien AIF-fond som avses i 6 § fjärde stycket.

Verksamheten i Sverige får drivas genom att förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har med- delat beslut om tillstånd.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 8 § tillämpas.

6 kap. Svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands

Förvaltning av en AIF-fond i ett land inom EES

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som avses och i vilket land eller vilka länder de ska tillhandahållas.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) ska underrättelsen, utöver vad som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om filialens organisa- tion, adress och ansvariga ledning.

Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas.

Marknadsföring av en AIF-fond i ett annat land inom EES

2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

En underrättelse om marknadsföring av förvaltade AIF-fonder ska innehålla

1.en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma och i vilka länder marknads- föringen ska ske,

2.AIF-fondernas fondbestämmelser, bolagsordning eller mot- svarande handlingar,

3.uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut,

4.uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond,

5.en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

SOU 2012:67

Författningsförslag

6. information om de arrangemang som har fastställts för mark- nadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknads- förs till icke professionella investerare.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 1 § tredje stycket.

Särskilda villkor vid verksamhet över gränserna

3 § Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av mot- svarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond krävs att mottagar-AIF-fonden, och dess förvaltare, är EES-baserade.

4 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att AIF-förvaltaren och dess verksamhet kommer att upp- fylla villkoren enligt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen med till- hörande handlingar till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värd- land

1.inom en månad från mottagandet av en underrättelse om gräns- överskridande verksamhet enligt 1 § andra stycket,

2.inom två månader från mottagandet av en underrättelse om filial- verksamhet enligt 1 § tredje stycket, eller

3.inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en underrättelse en- ligt 2 § andra stycket.

Finansinspektionen ska tillsammans med underrättelsen och till- hörande handlingar även lämna över ett skriftligt intyg om att AIF- förvaltaren har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. I intyget ska omfattningen av förvaltarens tillstånd framgå med uppgift om det finns några begränsningar av vilka investeringsstrategier som får användas.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren när inspektionen lämnar över underrättelsen. Förvaltaren får inleda verksamheten från dagen för inspektionens underrättelse.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Om den AIF-fond som ska marknadsföras hör hemma i ett annat land inom EES än Sverige eller AIF-förvaltarens värdland, ska Finans- inspektionen även underrätta de behöriga myndigheterna i fondens hemland om den avsedda marknadsföringen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över underrättelsen och tillhörande handlingar, ska inspektionen meddela beslut om det

1.inom två månader från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 1, eller

2.inom en månad från mottagandet av en underrättelse som av- ses i första stycket 2 och 3.

Väsentliga ändringar

5 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse enligt 1 eller 2 § efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finans- inspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om ändringen.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta förvaltaren om detta.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Verksamhet i ett land utanför EES

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter till- stånd av Finansinspektionen, förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES men som inte marknadsförs inom EES om

1. det finns skäl att anta att förvaltaren uppfyller samtliga krav och driver verksamheten enligt bestämmelserna i denna lag utom såvitt avser 9 kap. och 10 kap. 4–7 §§, och

SOU 2012:67

Författningsförslag

2. det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finans- inspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden hör hemma.

Om förvaltaren avser att göra en väsentlig ändring av något som angetts i ansökan om tillstånd, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Förvaltaren ska även underrätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar i handlingar som har lämnats in tillsammans med underrättelsen.

7 kap. Startkapital och kapitalbas

Startkapital

1 § En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tid- punkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro.

En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tid- punkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Kapitalkrav under pågående verksamhet

2 § En AIF-förvaltares kapitalbas får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha enligt 1 §.

3 § En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som över- stiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro, ska utöver det startkapital som anges 1 §, ha ytterligare medel i kapitalbasen.

De ytterligare medel som avses i första stycket ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondför- mögenheten inräknas tillgångar som AIF-förvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som AIF-förvaltaren förvaltar på uppdrag från någon annan. AIF-förvaltarens kapitalbas, startkapitalet inräknat, behöver dock inte vara högre än 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land inom EES, eller

Författningsförslag

SOU 2012:67

2. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett tredje- land, som står under tillsyn som är likvärdig med den som gäller inom EES.

4 § En AIF-förvaltares kapitalbas får, trots vad som anges i 2 och 3 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av dess fasta omkostnader för det föregående året eller, om AIF-förval- tarens verksamhet har pågått kortare tid än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i AIF-förvaltarens verksamhets- plan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet har ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen anser att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet enligt första stycket.

Ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras i likvida till- gångar och får inte innehålla spekulativa positioner.

5 § För att täcka risker för skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten ska en AIF-förvaltare ha antingen till- räckligt med extra medel i kapitalbasen, eller en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

6 § Med undantag för 4 § tredje stycket och 5 § gäller bestäm- melserna i detta kapitel inte för AIF-förvaltare som är fondbolag med tillstånd enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

Allmänna krav och principer

1 § Vid utövandet av sin verksamhet ska en AIF-förvaltare, i enlig- het med denna lag och andra författningar som reglerar verksam- heten,

1.handla hederligt, rättvist, professionellt och på ett sätt som bäst gagnar AIF-fonden och dess investerares intressen och upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, samt

2.förfoga över och effektivt använda sig av resurser och rutiner som är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera väl.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Organisatoriska krav

2 § En AIF-förvaltare ska ha tillräckliga resurser för att verksam- heten ska fungera väl.

En AIF-förvaltare ska ha sunda rutiner för

1.förvaltning av verksamheten och redovisning,

2.drift och förvaltning av sina informationssystem, och

3.intern kontroll.

AIF-förvaltaren ska särskilt

-upprätta och tillämpa regler för anställdas personliga transak- tioner,

-upprätta och tillämpa regler för investeringar som görs för för- valtarens egen räkning,

-ha rutiner för att kunna säkerställa att varje transaktion som genomförs för en AIF-fonds räkning är möjlig att rekonstruera i efterhand med avseende på ursprung, art, motpart, tidpunkt och plats, samt

-ha rutiner för att säkerställa att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar investeras i enlighet med gällande fond- bestämmelser, bolagsordning och lagstiftning.

Likviditetshantering

3 § En AIF-förvaltare ska ha lämpliga system för likviditetshan- tering och förfaranden för övervakning av likviditetsrisk som gör det möjligt att säkerställa att AIF-fondens likviditetsprofil överens- stämmer med dess underliggande skyldigheter. En AIF-förvaltare ska göra regelbundna stresstester av likviditeten i en AIF-fond.

Första stycket gäller inte slutna AIF-fonder utan finansiell häv- stång.

En AIF-fonds likviditetsprofil, inlösenpolicy och investerings- strategi ska vara inbördes överensstämmande.

Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

4 § En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åt- skild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är rele-

Författningsförslag

SOU 2012:67

vanta för AIF-fonden. Riskanteringssystemen ska ses över regel- bundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

-tillämpa ett lämpligt dokumenterat förfarande vid investeringar för AIF-fondens räkning som överensstämmer med fondens investe- ringsstrategi, mål och riskprofil,

-säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras sam- lade effekt på AIF-fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, han- teras och övervakas korrekt, samt

-säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar dess investe- ringsstrategi och mål så som de kommer till uttryck i fondbestäm- melser, bolagsordning eller motsvarande.

Fastställande av en högsta tillåten nivå för finansiell hävstång

5 § En AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar fastställa

1.en högsta tillåtna nivå för sådan hävstång,

2.i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter,

och

3.i vilken utsträckning garantier kan lämnas.

De gränser som har fastställts enligt första stycket ska vara rim- liga och ska följas av AIF-förvaltaren vid varje tidpunkt.

6 § För att minska systemrisker i det finansiella systemet och för att minska riskerna för störningar på marknaden får Finansinspek- tionen besluta om

1.begränsningar i den nivå för en AIF-förvaltares användning av finansiell hävstång som har fastställts enligt 5 §, samt

2.andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning. Finansinspektionen ska, innan beslut enligt första stycket med-

delas, utbyta information med Europeiska värdepappers- och mark- nadsmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och berörda be- höriga myndigheter, i enlighet med artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Värdering

7 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren för- valtar säkerställa att det finns lämpliga och konsekventa förfaranden för en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar.

Värdering av tillgångarna i en AIF-fond och beräkningen av netto- tillgångsvärdet (NAV) ska göras i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

8 § En AIF-förvaltare ska värdera tillgångarna i en AIF-fond och beräkna nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie. Värde- ringen ska ske med den regelbundenhet som framgår av andra och tredje styckena och minst en gång per år.

För en öppen AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras fortlöpande utifrån vad som är lämpligt med beaktande av fondens tillgångar och dess emissions- och inlösen- intervaller.

För en sluten AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras i samband med en ökning eller minsk- ning av kapitalet i fonden.

Resultaten av en värdering och beräkning enligt första stycket ska delges AIF-fondens investerare i enlighet med vad som följer av fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande.

9 § För fondverksamhet som avser specialfonder gäller, i stället för 8 §, enligt hänvisningen i 12 kap. 7 § vad som följer av 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Värderingsfunktion

10 § En AIF-förvaltares värderingsfunktion får vara internt eller externt organiserad i enlighet med vad som anges i 11 och 12 §§.

Värderingen ska utföras opartiskt och professionellt.

Krav vid intern värdering

Författningsförslag

SOU 2012:67

deringen ska organiseras så att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen.

Krav vid extern värdering

12 § Extern värdering får utföras av en fysisk eller juridisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra per- soner med nära anknytning till fonden eller förvaltaren.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den externa värderaren

1.omfattas av registreringsskyldighet enligt lag, andra författ- ningar eller yrkesetiska regler,

2.kan lämna yrkesmässiga garantier för att värderingen kan ut- föras effektivt, och

3.har utsetts i enlighet med 14 §.

En AIF-fonds förvaringsinstitut får vara extern värderare om utförandet av dess funktion som förvaringsinstitut hålls åtskild från uppgifterna som värderare och att intressekonflikter kan identi- fieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

En extern värderare får inte uppdra åt någon annan att utföra värderingen.

13 § Bestämmelser om myndighetskontroll av värderingsfunktionen finns i 14 kap. 7 §.

Ansvar

14 § En AIF-förvaltare ansvarar för att AIF-fondens tillgångar vär- deras korrekt, för beräkningen av fondens nettotillgångsvärde samt för redovisningen av detta värde.

Oberoende av eventuella överenskommelser i avtal, ska en extern värderare vara ansvarig gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren åsamkas till följd av att den externa värderaren upp- såtligen eller av oaktsamhet brustit i utförandet av sina uppgifter.

Uppdragsavtal

15 § En AIF-förvaltare får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner om

1. uppdragsavtalet kan motiveras på objektiva grunder,

SOU 2012:67

Författningsförslag

2.uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,

3.uppdraget inte hindrar

a)förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller

b)Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och

4. AIF-förvaltaren kan övervaka den anförtrodda verksamheten och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp avtalet, om det är i investerarnas gemen- samma intresse.

AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdrags- avtalet innan det träder i kraft.

Delegering av uppgifter får inte ske i sådan omfattning att AIF- förvaltaren inte längre kan anses utgöra AIF-fondens faktiska för- valtare.

Uppdragsavtal avseende portföljförvaltning eller riskhantering

16 § Uppdragsavtal som omfattar portföljförvaltning eller riskhante- ring får endast ingås

1.med uppdragstagare som har beviljats tillstånd för diskretio- när portföljförvaltning eller registrerats som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn, eller

2.om Finansinspektionen i förväg har godkänt uppdragstagaren. Om uppdragstagaren inte är etablerad inom EES krävs, utöver

villkoren i första stycket, att det finns ett samarbete mellan Finans- inspektionen och tillsynsmyndigheten i uppdragstagarens hemland.

17 § Ett sådant uppdrag som avses i 16 § får inte ges till AIF- fondens förvaringsinstitut eller till någon som institutet delegerat uppgifter.

Om ett sådant uppdrag som avses i 16 § ges till någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med investerarnas gemensamma intresse måste uppdragstagaren

1.hålla portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifterna åt- skilda från övriga oförenliga uppgifter, och

2.identifiera, hantera och övervaka intressekonflikterna och redo- visa dessa för AIF-fondens investerare.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Vidaredelegering

18 § En uppdragstagare får vidaredelegera ett visst arbete och vissa funktioner till någon annan under förutsättning att

1.AIF-förvaltaren på förhand har godkänt en sådan delegering,

2.Finansinspektionen har underrättats innan avtal om vidare- delegering träder i kraft, och

3.uppdragstagaren fortlöpande övervakar de tjänster som till- handahålls av den som vidaredelegerats uppgifterna.

Vid vidaredelegering gäller 15–17 §§ i fråga om dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Om den som har vidaredelegerats visst arbete eller vissa funk- tioner i sin tur uppdrar åt någon annan att utföra sådana uppgifter gäller villkoren i första och andra styckena i tillämpliga delar.

Ansvar

19 § Ett uppdragsavtal enligt 15–18 §§ fråntar inte AIF-förvaltaren dess ansvar enligt denna lag.

Uppföranderegler m.m.

Intressekonflikter

20 § En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att und- vika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att AIF-fondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

En investerare i en AIF-fond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmel- ser, bolagsordning eller motsvarande.

21 § Om de åtgärder som AIF-förvaltaren har vidtagit enligt 20 § inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att påverkas negativt, ska förvaltaren tydligt informera inve- sterarna om arten av eller orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför något uppdrag för deras räkning.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Uppgiftsskyldighet

26 § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och in- stitutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

9 kap. Förvaringsinstitut

Allmänna bestämmelser om förvaringsinstitut

1 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren för- valtar se till att ett förvaringsinstitut utses.

Förvaringsinstitutet ska handla hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt uteslutande i AIF-fondens och investerarnas intresse.

2 § Ett förvaringsinstitut ska hålla verksamhet som förvarings- institut åtskild från verksamheter som kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens, AIF-fondens eller investerarnas intressen.

Förvaringsinstitutet ska identifiera, hantera och övervaka even- tuella intressekonflikter. Sådana konflikter ska redovisas för fondens investerare.

Skriftligt avtal

3 § AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och förvaringsinstitutet ska ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna. I avtalet ska bland annat anges det informationsutbyte och den sam- ordning som krävs för att institutet ska kunna utföra sina uppgifter för fondens räkning i enlighet med kraven i denna lag och andra författningar.

SOU 2012:67

Författningsförslag

EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

4 § Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad AIF-fond ska vara 1. ett kreditinstitut som

a)har stadgeenligt säte inom EES, och

b)har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG,

2.ett värdepappersföretag som

a)har stadgeenligt säte inom EES,

b)omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbet- ning)9, och

c)har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet sidotjänster för förvaring och hand- havande av finansiella instrument för kunders räkning och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i det direktivet, eller

3.andra institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förva- ringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i AIF-fondens hemland.

Icke EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

5 § Som förvaringsinstitut för icke EES-baserade AIF-fonder kan utses kreditinstitut eller annan enhet av samma slag som anges i 4 § första stycket 1 och 2 utan att villkoren däri är uppfyllda, under förutsättning att förvaringsinstitutet uppfyller kraven i 6 §.

Ett förvaringsinstitut enligt första stycket ska vara etablerat i det tredjeland där AIF-fonden är etablerad eller i hemlandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden.

9 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex32010L0078).

Författningsförslag

SOU 2012:67

Särskilda krav på förvaringsinstitut utanför EES

6 § Ett utsett förvaringsinstitut som är etablerat utanför EES ska vid varje tidpunkt

1.omfattas av effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, och effektiv tillsyn av verksamheten med samma verkan som unions- rätten, och

2.enligt avtal vara ansvarigt gentemot AIF-fonden eller dess investerare i enlighet med 17–20 §§ samt uttryckligen utfästa sig att uppfylla villkoren i 13–16 §§.

Mellan det land där förvaringsinstitutet är etablerat och de länder inom EES där den icke EES-baserade AIF-fondens aktier eller an- delar avses att marknadsföras samt, i förekommande fall, AIF-för- valtarens hemland ska det fortlöpande finnas

1.en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och för- mögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, och

2.en skriftlig överenskommelse mellan ländernas behöriga myn- digheter om samarbete och informationsutbyte.

Landet där förvaringsinstitutet är etablerat ska också ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förvaringsinstitut för vissa typer av slutna AIF-fonder

7 § För en AIF-fond får till förvaringsinstitut utses andra än sådana som anges i 4 och 5 §§, om

1.investerarna saknar rätt till inlösen under fem år från den första investeringen, och

2.fonden enligt sin investeringsstrategi

a)generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring, eller

b)generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

En fysisk eller juridisk person får utses till förvaringsinstitut för sådana AIF-fonder som avses i första stycket om

1.funktionen som förvaringsinstitut utgör en del av den fysiska eller juridiska personens yrkes- eller affärsverksamhet för vilken gäller

SOU 2012:67

Författningsförslag

registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkes- etiska regler, och

2. det finns finansiella och yrkesmässiga garantier för att rele- vanta förvaringsinstitutsuppgifter och därmed förenade åtaganden kan utföras på ett effektivt sätt.

Begränsningar på grund av intressekonflikter

8 § En AIF-förvaltare får inte utses som förvaringsinstitut.

Första stycket gäller även för en primärmäklare som verkar som motpart till en AIF-fond för vilken den är primärmäklare, om inte verksamheten som förvaringsinstitut hålls åtskild från tillhanda- hållandet av tjänster i egenskap av primärmäklare. En sådan mäklare ska dessutom ha rutiner för att kunna identifiera, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutets uppgifter

Övervakning av penningflöden

9 § Förvaringsinstitutet har till uppgift att övervaka AIF-fondens penningflöden.

Förvaringsinstitutet ska särskilt se till att betalningar som mot- tagits från investerare och alla likvida medel i AIF-fonden bokförs på likvidkonton som har öppnats i AIF-fondens namn eller i AIF- förvaltarens eller förvaringsinstitutets namn för fondens räkning.

Likvidkonton enligt första stycket ska öppnas hos sådana enheter som avses i artikel 18.1.a–c i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet10. Likvidkonton får även öppnas hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där sådana konton krävs, om enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten, som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt och i enlighet med principerna i artikel 16 i nämnda direktiv.

10 EUT L 241, 2.9.2006, s. 26 (Celex 32006L0073).

Författningsförslag

SOU 2012:67

Om likvidkontot har öppnats i förvaringsinstitutets namn för AIF-fondens räkning får medel som tillhör förvaringsinstitutet eller sådana enheter som avses i andra stycket inte finnas på samma konto.

Förvaring av AIF-fondens tillgångar

10 § Förvaringsinstitutet ska

1. depåförvara

a)alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som har öppnats hos förvaringsinstitutet, och

b)alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till för- varingsinstitutet, samt

2. kontrollera AIF-förvaltarens, för AIF-fondens räkning, eller AIF-fondens äganderätt till övriga tillgångar samt föra och hålla ett uppdaterat register över dem.

Förvaringsinstitutet får inte utan godkännande av AIF-förval- taren eller AIF-fonden förfoga över de tillgångar som avses i första stycket.

11 § För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 1 ska förvaringsinstitutet se till att alla finansiella instrument registreras på ett separat konto hos institutet i AIF-fondens namn, eller i AIF- förvaltarens namn för fondens räkning, och i enlighet med prin- ciperna i artikel 16 i kommissionens direktiv 2006/73/EG.

För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 2 ska förvaringsinstitutet lägga uppgifter eller handlingar från AIF-förval- taren eller AIF-fonden samt andra tillgängliga handlingar till grund för sin bedömning av äganderätten till tillgångarna.

Förvaringsinstitutets övriga uppgifter

12 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 9 och 10 §§, verkställa AIF-förvaltarens instruktioner, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller annan författning, fondbestämmel- serna eller bolagsordningen, samt se till att

1. försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av an- delar eller aktier i AIF-fonden genomförs enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den

SOU 2012:67

Författningsförslag

X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

2.värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden beräknas en- ligt denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

3.ersättningar för transaktioner som berör en AIF-fonds till- gångar betalas in till fonden utan dröjsmål, och

4.AIF-fondens intäkter används enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen.

Uppdragsavtal

13 § Förvaringsinstitutet får inte uppdra åt annan att utföra andra förvaringsinstitutsfunktioner än förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 §.

Delegering enligt första stycket förutsätter att förvaringsinsti- tutet

1.kan visa att det finns ett objektivt skäl för delegering av upp- gifterna och att avsikten inte är att kringgå kraven i denna lag eller annan författning,

2.har handlat professionellt vid valet av uppdragstagare, och

3.regelbundet övervakar uppdragstagaren och dennes rutiner av- seende delegerade uppgifter.

Övriga villkor för uppdragsavtal

14 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 13 § och, om inget annat följer av 15 §, förvissa sig om att uppdragstagaren

1.har den struktur och den sakkunskap som krävs i förhållande till uppdraget,

2.omfattas av en effektiv reglering, inbegripet minimikapital- krav, avseende depåförvaringsuppgifter, effektiv tillsyn över verk- samheten i den berörda jurisdiktionen och regelbunden extern granskning för att säkerställa att de finansiella instrumenten finns i uppdragstagarens besittning,

Författningsförslag

SOU 2012:67

3.håller de anförtrodda tillgångarna åtskilda från egna och andras tillgångar så att de alltid går att identifiera,

4.använder AIF-fondens tillgångar endast om AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett sitt godkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet, samt

5.uppfyller de allmänna skyldigheter och respekterar de förbud som anges i 1, 2, 10 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser vid uppdragsavtal avseende depåförvaringsuppgifter utanför EES

15 § Om lagstiftningen i ett land utanför EES kräver att vissa finan- siella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon sådan enhet som uppfyller kraven i 14 § 2, får förvarings- institutet ändå uppdra depåförvaringsfunktioner åt enheten. Detta får dock ske endast i den omfattning som är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och endast så länge det inte finns lokala enheter som uppfyller dessa krav.

För delegering enligt första stycket krävs dessutom att

1.AIF-fondens investerare dessförinnan har informerats om att delegeringen är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och om de omständigheter som motiverar delegeringen, och

2.AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvar- ingsinstitutet att delegera depåförvaringen av de finansiella instru- menten till en lokal enhet.

Vidaredelegering

16 § En uppdragstagare får vidaredelegera uppgifter enligt 13 §, om samtliga villkor som uppställs för förvaringsinstitutets delegering är uppfyllda. I sådant fall ska även det som anges i 17–20 §§ gälla i för- hållande till dem som har delegerats respektive vidaredelegerats upp- gifter.

Ansvar vid förlust av finansiella instrument som depåförvaras

SOU 2012:67

Författningsförslag

av identisk typ eller ett belopp motsvarande värdet till AIF-fonden eller dess förvaltare för fondens räkning.

Förvaringsinstitutet är inte ansvarigt enligt första stycket om institutet kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utan- för institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöjliga att undvika trots vidtagande av alla rimliga ansträngningar. För- varingsinstitutet är inte heller skadeståndsskyldigt om förutsätt- ningarna enligt 20 eller 21 § är uppfyllda.

Ansvar för övriga skador

18 § Om AIF-fonden eller dess investerare tillfogats annan skada än sådan som avses i 17 § genom att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska institutet ersätta skadan.

19 § Ett uppdrag åt annan att utföra förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 § fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag. Detta gäller även om uppdragstagaren har vidaredelegerat uppgiften.

Ansvarsbefrielse

20 § Trots vad som anges i 19 § får förvaringsinstitutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvarats av en uppdragstagare, om förvaringsinstitutet kan visa att

1.samtliga krav för delegering enligt 13 och 14 §§ är uppfyllda,

2.det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och uppdrags- tagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden, eller insti- tutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren, och

3.det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och AIF-för- valtaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter, och fastställer ett objektivt skäl för, ansvarsbefrielse för institutet.

21 § Om förvaringsinstitutet har delegerat depåförvaringsuppgifter enligt 15 § får institutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument, om

SOU 2012:67

Författningsförslag

10 kap. Informationskrav

Informationsbroschyr

1 § För varje EES-baserad AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om

1.fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa kan ändras,

2.var mottagar-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en matar-AIF-fond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i-fond,

3.de tillgångsslag vilka fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4.de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden,

5.AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänste- leverantörer,

6.ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel för att täcka even- tuella skadeståndsanspråk i enlighet med 7 kap. 5 §,

7.delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner,

8.principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

9.hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt för- farande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10.avgifter och andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11.förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12.fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13.hur och när regelbunden information om fonden enligt 8 och 9 §§ lämnas,

14.den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräk- nade nettotillgångsvärdet eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, samt

15.historisk avkastning.

För en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Faktablad

2 § För AIF-fonder som en AIF-förvaltare marknadsför i Sverige till icke-professionella investerare ska det finnas ett aktuellt fakta- blad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att inve- sterare ska kunna bedöma AIF-fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska AIF-fondens rättsliga ställning framgå.

Om faktablad inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknads- störningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Tillhandahållande av information om AIF-fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare

3 § Informationsbroschyren och faktabladet ska på begäran kost- nadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. Denne ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Om AIF-förvaltaren genom marknadsföring erbjuder allmän- heten att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som avses i första stycket, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Årsberättelse

4 § En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje

1.EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar, och

2.AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES. Årsberättelsen ska på begäran lämnas till fondens investerare.

Årsberättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och, om

SOU 2012:67

Författningsförslag

fondens hemland inte är Sverige, den behöriga myndigheten i AIF- fondens hemland.

En AIF-förvaltare som förvaltar en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG11, ska på begäran av AIF-fondens investerare lämna den kompletterande information som anges i 5 §, om den inte redan framgår av årsredovisningen.

5 § Årsberättelsen ska innehålla

1.en balansräkning eller motsvarande,

2.en resultaträkning eller motsvarande,

3.en verksamhetsberättelse,

4.information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren enligt 1 §, och

5.information om ersättningar.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

1.bestämmelserna om redovisning i AIF-fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad AIF-fond, i det land där fonden är etablerad, samt

2.AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvar-

ande.

6 § Information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 ska innehålla

1.det sammanlagda ersättningsbeloppet till anställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal er- sättningsmottagare, samt

2.totalt ersättningsbelopp till verkställande ledning och anställda som väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

Om AIF-fonden har betalat ut särskilda vinstandelar till AIF- förvaltaren ska information och beloppsuppgifter avseende de sär- skilda vinstandelarna lämnas.

11 EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 (Celex 32004L0109).

SOU 2012:67

Författningsförslag

Information om finansiell hävstång

10 § En AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade AIF-fonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan AIF-fond regelbundet lämna information till investerarna om

1.det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden använt,

2.förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som för- valtaren får använda för fondens räkning, samt

3.rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har lämnats enligt ordningen för finansiell hävstång.

11 kap. Särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter

Kontroll över onoterade företag och emittenter

1 § En AIF-fond har kontroll över ett onoterat företag om AIF- fonden innehar mer än 50 procent av rösterna i företaget.

Vid beräkningen av AIF-fondens innehav ska, förutom innehav i fonden, räknas med aktieinnehav

1.i andra AIF-fonder som förvaltas av samma AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan fonderna avseende kon- trollen av företaget,

2.i AIF-fonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan dem och en eller flera av AIF- förvaltarens fonder avseende kontrollen av företaget,

3.i företag som kontrolleras av en AIF-fond som AIF-förval- taren förvaltar, och

4.av andra, fysiska eller juridiska personer, som innehar aktierna

ieget namn men som agerar för AIF-fonden eller ett företag som kontrolleras av fonden.

Beräkningen av rösträttsandelen ska ske med utgångspunkt i alla aktier som det onoterade företaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas.

2 § En AIF-fond har kontroll över en emittent med säte i Sverige om AIF-fonden innehar tre tiondelar av röstetalet för samtliga aktier.

Vid beräkningen av innehavet ska 1 § andra och tredje styckena tillämpas.

Författningsförslag

SOU 2012:67

För emittenter med säte i en annan medlemsstat ska definitionen av kontroll i den medlemsstatens lag gälla.

3 § Bestämmelserna i detta kapitel om kontroll över onoterade företag ska inte tillämpas på innehav i företag som är

1.små eller medelstora företag i den mening som avses i arti- kel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, eller

2.specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini- strera fastigheter.

4 § En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen, om för- värv eller överlåtelser av aktier i ett onoterat företag leder till att andelen rösträtter som innehas av en AIF-fond som förvaltaren förvaltar överskrider eller underskrider tröskelvärdena 10, 20, 30, 50 och 75 procent.

5 § Om förvärv eller överlåtelser i en AIF-fond som förvaltaren för- valtar leder till att fonden ensam eller tillsammans med andra, enligt 1 § andra stycket, fått kontroll över ett onoterat företag, ska för- valtaren underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare.

En sådan underrättelse ska innehålla information om andelen röst- rätter som förvaltaren kontrollerar och om hur rösträtterna förvär- vades, vilka tidigare aktieägare som varit involverade i transaktionen, vilka fysiska eller juridiska personer som utövat rösträtten samt eventuella överlåtelsekedjor. Underrättelsen ska även ange datum för när kontrollen förvärvades.

6 § I en underrättelse enligt 5 § till företaget ska AIF-förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana inte finns, de anställda, om förvärvet av kontroll och den information som avses i 5 § andra stycket.

7 § Underrättelser enligt 4 och 5 §§ ska skickas så snart som möj- ligt, dock senast tio arbetsdagar efter det att något tröskelvärde har passerats eller kontrollen har uppnåtts.

SOU 2012:67

Författningsförslag

8 § En AIF-förvaltare, vars fonder har förvärvat kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, ska underrätta Finansinspek- tionen, företaget och företagets kända aktieägare om

1.vilka fonder som har förvärvat kontroll,

2.den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intresse- konflikter, särskilt mellan förvaltaren, fonden och företaget, inbe- gripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren eller fonden och före- taget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprin- cipen), och

3.den policy som tillämpas för företagets externa och interna kommunikation, särskilt till de anställda.

En AIF-förvaltare ska också, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, underrätta företaget och kända aktieägare om sina avsikter

ifråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och för- väntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren. Förvaltaren ska begära att styrelsen informe- rar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om detta.

En AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat före- tag, informera Finansinspektionen och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats.

9 § Årsredovisningen i ett onoterat företag som kontrolleras av en AIF-fond, eller AIF-fondens egen årsberättelse, ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

1.bolagets förväntade framtida utveckling,

2.viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

och

3.den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i arti- kel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG.

AIF-förvaltaren ska begära att styrelsen i det onoterade före- taget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda, om årsredovisningen för det onoterade företaget eller ta in årsredovisningsinformationen för varje onoterat företag i sin egen redovisning.

AIF-förvaltaren ska se till att

Författningsförslag

SOU 2012:67

1.styrelsen lämnar information enligt första stycket 1 till arbets- tagarrepresentanter eller de anställda senast fyra månader efter ut- gången av företagets räkenskapsår, och

2.information enligt första stycket 2 görs tillgänglig för fondens investerare senast fyra månader efter utgången av företagets räken- skapsår, om informationen finns tillgänglig. I vart fall ska informa- tionen göras tillgänglig samtidigt med företagets årsredovisning.

10 § En AIF-förvaltare, vars fonder får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande.

1.Utdelningar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt före- tagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskaps- året understiger eller, till följd av en sådan utdelning skulle under- stiga, det tecknade kapitalet jämte de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalade delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

2.Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret jämte balanserad vinst och be- lopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.

3.Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget samt innehas av det och aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1.

För förvärv av egna aktier ska, utöver vad som anges i första stycket 3, gälla punkterna b–h i artikel 20.1 i Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skydds- åtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket

ifördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans in- tressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga13.

13 EGT L 26, 31.1.1977, s. 1 (Celex 31977L0091), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 78/855/EEG och 82/891/EEG och av direktiv 2005/56/EG vad gäller rappor- terings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar (EUT L 259, 2.10.2009, s. 14, Celex 32009L0109).

SOU 2012:67

Författningsförslag

En AIF-förvaltare ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen eller förvärv av egna aktier som avses i första och andra styckena.

12 kap. Särskilt om specialfonder

Specialfondens rättsliga ställning

1 § En specialfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyl- digheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en specialfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ska inte tillämpas på del-

ägarskap i en specialfond.

Förvaltningen av en specialfond

2 § AIF-förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör en specialfond. AIF-förvaltaren handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och ska därvid ange fondens beteckning.

AIF-förvaltaren får använda tillgångarna i en specialfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana för- pliktelser.

Vid förvaltningen av en specialfond ska AIF-förvaltaren handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

AIF-förvaltaren ska handla oberoende av förvaringsinstitutet.

3 § En AIF-förvaltare får inte ha hand om egendom som ingår i en specialfond som AIF-förvaltaren förvaltar.

4 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att AIF-för- valtaren överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, ska AIF-för- valtaren ersätta skadan.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Fondbestämmelser

5 § För varje specialfond ska det finnas fondbestämmelser som upp- rättas av AIF-förvaltaren. För fondbestämmelserna ska 4 kap. 8– 9 b §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

6 § I fondbestämmelserna ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om

1.i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för inve- steringsfonder,

2.vilken risknivå som eftersträvas, och

3.vilket riskmått som används.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

7 § För andelar i en specialfond och inlösen av sådana andelar ska 4 kap. 10–14 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

8 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsätt- ning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Specialfonder som marknads- förs till icke-professionella investerare måste vara öppna för inlösen av andelar minst en gång om året.

Information om specialfonder

9 § Informationsbroschyren för en specialfond som ska marknads- föras i Sverige till icke-professionella investerare ska, utöver vad som anges i 11 kap. 1 §, innehålla fondbestämmelserna för fon- den. Därutöver ska det på en framträdande plats i informations- broschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden anges

Författningsförslag

SOU 2012:67

Placeringsbestämmelser

13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmel- serna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på risk- spridning.

För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller bestämmel- serna i 5 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder, om inte Finans- inspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 § lagen om investeringsfonder, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången.

14 § Om medel i en specialfond till minst 85 procent av fondens värde ska placeras i andelar i en investeringsfond eller i en special- fond tillämpas 5 a kap. 5 § första stycket och andra stycket 1–6, 6 § första stycket, 8 §, 9 §, 11–16 §§, 18–20 §§, 22–25 §§, 27 § första och andra styckena, 29 §, 30 § 2, 31 §, 33–37 §§, 38 § första stycket 2 och andra stycket, 39 §, 41–46 §§, 49 § första stycket, 50 och 51 §§, 52 § 1, 53 § samt 54 § 1 och 2 lagen (2004:46) om investe- ringsfonder. Det som anges om en investeringsfond eller en matar- fond ska avse specialfonden och det som anges om en mottagarfond ska avse den fond som specialfondens medel placeras i. Hänvis- ningar till placering enligt 9 § ska avse en specialfonds placering enligt denna paragraf.

15 § En AIF-förvaltare ska för varje specialfond som marknadsförs till icke-professionella investerare beräkna och till Finansinspek- tionen redovisa fondens risknivå.

Fusion av specialfonder

16 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och en övertagande investe- ringsfond.

Bestämmelserna om fusion av investeringsfonder i 8 kap. 1–16 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder gäller på motsvarande sätt för en fusion som avses i första stycket.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Delning av specialfonder

17 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en specialfond. Tillstånd till delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med investerarnas intressen.

En AIF-förvaltare som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta investerarna om den planerade åtgärden och Finans- inspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet. En delning får genom- föras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens be- slut.

Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond

18 § För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en special- fond ska 9 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

13 kap. Särskilt om prövningen av ägares lämplighet

1 § Bestämmelserna i 2–12 §§ gäller för andra AIF-förvaltare än fondbolag som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till icke- professionella investerare.

2 § Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller ägarandelar i en AIF-förvaltare skulle medföra att förvärvarens sammanlagda inne- hav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspek- tionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1.så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller motsvarande, eller

2.så att AIF-förvaltaren blir dotterbolag.

Tillstånd enligt första stycket ska inhämtas före förvärvet. An- sökan om tillstånd ska göras skriftligen. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna. Förvärvaren ska då ansöka om tillstånd inom sex månader efter för- värvet.

Författningsförslag

SOU 2012:67

Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en full- ständig ansökan kom in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot.

3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 2 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en AIF-förvaltare och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påver- kan på verksamheten i AIF-förvaltaren.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om

1.den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen eller ledningen för en AIF-förvaltare eller vara verkställande direk- tör eller motsvarande i detta företag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare och även i övrigt är lämplig för en sådan upp- gift,

2.det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verk- samhet, och

3.det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b)brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant före- tag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finan- siella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan AIF-för- valtaren och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

100

SOU 2012:67

Författningsförslag

4 § Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 2 § ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 2 § tredje stycket skickades (bedömnings- perioden). Om Finansinspektionen begär kompletterande uppgif- ter, får bedömningsperioden förlängas.

Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärvet, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat be- slut i fråga om ansökan.

Om Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett förvärv, får in- spektionen besluta en viss tid inom vilken förvärvet ska genom- föras. Inspektionen får besluta att förlänga tiden.

5 § Den som har beslutat att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att innehavet därigenom kom- mer att understiga någon av de i 2 § första stycket angivna gräns- erna, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

6 § När en AIF-förvaltare får kännedom om ett förvärv eller en avyttring av aktier eller ägarandelar i företaget som kräver tillstånd enligt 2 § eller underrättelse enligt 5 §, ska bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När en AIF-förvaltare i andra fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska förvaltaren snarast anmäla det till Finansinspektionen.

En AIF-förvaltare ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar i företaget samt storleken på innehaven.

7 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i en AIF-för- valtare, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

8 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat inne- hav av aktier eller ägarandelar vid stämman eller motsvarande inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat om

1. ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet,

101

Författningsförslag

SOU 2012:67

2.ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter

inäringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3.ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess led- ning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant före- tag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4.det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägar- andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid mot ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande till den del innehavet står i strid mot beslutet.

9 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 8 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att inne- havet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 8 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i strid mot inspektionens be- slut.

10 § Aktier eller andelar som omfattas av ett förbud enligt 8 § eller föreläggande enligt 9 § ska inte räknas med när det krävs samtycke av ägare till en viss del av aktierna eller andelarna i AIF-förvaltaren för att ett beslut ska bli giltigt eller en befogenhet ska få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 11 §.

11 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare före- träda sådana aktier eller andelar som enligt 8 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren

102

SOU 2012:67

Författningsförslag

har sin hemvist. Om ägaren inte har hemvist i Sverige prövas an- sökan av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av AIF-förvaltaren. Om den betalnings- skyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

12 § Om en AIF-förvaltare har nära förbindelser med någon annan och detta hindrar en effektiv tillsyn av AIF-förvaltaren, får Finans- inspektionen förelägga innehavare av aktier eller andelar som med- för att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande. I så fall ska bestäm- melserna i 11 § tillämpas.

14 kap. Tillsyn och myndighetssamarbete

Tillsynen och dess omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare med till- stånd enligt 3 eller 5 kap. och förvaringsinstitut som driver verk- samhet efter tillstånd av Finansinspektionen eller motsvarande be- hörig myndighet utomlands.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut om- fattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra för- fattningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna in- struktioner som har sin grund i en författning som reglerar före- tagets verksamhet.

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksam- het från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar AIF-fonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 §, det som anges i fond- bestämmelserna.

103

Författningsförslag

SOU 2012:67

Information till Finansinspektionen

2 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om

1.de marknader på vilka förvaltaren är medlem eller bedriver aktiv handel,

2.de instrument som förvaltaren huvudsakligen handlar med, och

3.varje AIF-fonds huvudsakliga exponeringar och riskkoncen- trationer.

AIF-förvaltaren ska för varje EES-baserad AIF-fond som för- valtas och för varje AIF-fond som marknadsförs inom EES infor- mera Finansinspektionen om

1.andelen illikvida tillgångar i fonden,

2.förändringar i fondens likviditetshantering,

3.fondens riskprofil och riskhanteringssystem,

4.de huvudsakliga kategorier av tillgångar som fonden har inve- steringar i, och

5.resultatet av genomförda stresstester.

3 § På begäran av Finansinspektionen ska en AIF-förvaltare till inspektionen lämna

1.en, vid utgången av varje kvartal, uppdaterad förteckning över de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, och

2.årsberättelser för dels de EES-baserade AIF-fonder som för- valtaren förvaltar, dels de AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES.

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska i stället för första stycket 2 tillämpa 4 §.

4 § En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond ska för en sådan fond ge in informationsbroschyr och årsberättelse samt, i förekom- mande fall, faktablad och halvårsredogörelse till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

5 § En AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan AIF-fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansätt- ning. Informationen ska innehålla uppgift om AIF-fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

104

SOU 2012:67

Författningsförslag

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF- förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 9 §, att i Sverige marknadsföra AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång.

6 § Om det behövs för att övervaka risker i det finansiella systemet får Finansinspektionen begära att en AIF-förvaltare lämnar ytter- ligare information till Finansinspektionen. Finansinspektionen ska i så fall informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndig- heten.

Myndighetskontroll av värderingsfunktionen

7 § Om värderingen utförs av en extern värderare ska AIF-för- valtaren underrätta Finansinspektionen. Om förutsättningarna enligt 8 kap. 12 § andra stycket inte är uppfyllda får Finansinspektionen ålägga förvaltaren att utse en annan värderare.

Utförs värderingsfunktionen av AIF-förvaltaren internt får Finans- inspektionen besluta att förvaltarens värderingar ska kontrolleras av en utomstående värderare eller, om det är lämpligt, en revisor.

8 § AIF-förvaltare ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

AIF-förvaltare och förvaringsinstitut ska, utöver det som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

9 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kom- missionens förordning nr (EU) XXX/201X av den X X XXX och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspek- tionen begära att

1.en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, hand- lingar eller annat, och

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

105

Författningsförslag

SOU 2012:67

Platsundersökning

10 § Finansinspektionen får, när det är nödvändigt, genomföra en undersökning hos

1.en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige, samt

2.ett förvaringsinstitut.

Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av AIF-förvaltaren.

Samarbete mellan behöriga myndigheter m.m.

11 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska system- risknämnden, i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

12 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Den utländska myndigheten får närvara vid kontroll som utförs av inspektionen.

13 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myn- digheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspek- tionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

14 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett för- farande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall

106

SOU 2012:67

Författningsförslag

som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av anmäl- ningar och ansökningar enligt denna lag.

För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala årliga avgifter.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

15 kap. Ingripanden

Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare

1 § Om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar förvaltarens verksam- het, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verk- samhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärk- ning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltarens tillstånd åter- kallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

2 § Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 1 § om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om AIF-förvaltaren gör rättelse eller om något annat organ har vidtagit åtgärder mot förvaltaren som bedöms tillräckliga.

3 § Om någon som ingår i en AIF-förvaltares ledning eller styrelse eller är verkställande direktör eller motsvarande inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 3 § 4 ska Finansinspektionen återkalla för- valtarens tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för förvaltaren att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i ledningen, styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

107

Författningsförslag

SOU 2012:67

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen be- sluta att en ledningsperson, styrelseledamot eller verkställande direk- tör inte längre får ha den ställningen. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess förvaltaren har utsett en ny styrelseledamot, verkställande direktör eller lednings- person.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direk- tör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1.har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2.inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3.har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

5 § Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för en AIF-för- valtare som förvaltar AIF-fonder i ett annat land inom EES, ska inspektionen samråda med den behöriga myndigheten i fondens hemland.

6 § Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myn- digheter i de andra länder inom EES där en AIF-förvaltare mark- nadsför andelar i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot förvaltaren.

7 § Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om att en AIF-förvaltare överträtt föreskrifter som gäller i det landet för förvaltaren, får inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1 § mot förvaltaren, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

108

SOU 2012:67

Författningsförslag

Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

8 § Om en AIF-förvaltare som med stöd av bestämmelserna i 2 kap. endast är registrerad, har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om över- trädelsen är allvarlig, ska förvaltaren avregistreras eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå från in- gripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om förvaltaren gör rättelse.

Straffavgift

9 § Om en AIF-förvaltare har fått anmärkning eller varning får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en straffavgift. Detta gäller dock inte om varningen bara omfattar fall som avses i 4 § första stycket 2 eller 4.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av förval- tarens omsättning under närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

11 § När straffavgiftens storlek beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

12 § Om en AIF-förvaltare inte i tid lämnar de upplysningar som förvaltaren är skyldig att lämna får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

109

Författningsförslag

SOU 2012:67

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

13 § En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finans- inspektionen inom 30 dagar från det att avgiftsbeslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

14 § Finansinspektionens beslut om straffavgift eller försenings- avgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 13 §.

15 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 13 §, ska Finansinspektionen lämna den obe- talda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av stat- liga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

16 § En straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare

17 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter tillstånd eller underrättelse enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldig- heter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar för- valtarens verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en specialfond som förvaltas enligt 5 kap. 2 §, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att göra rättelse.

Om AIF-förvaltaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspek- tionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finans- inspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verk- samheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller för- bjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIF- fond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

110

SOU 2012:67

Författningsförslag

18 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av 5 kap. har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hem- landet, får Finansinspektionen genast förbjuda förvaltaren att be- driva verksamhet i Sverige.

19 § Om Finansinspektionen har skäl att anta att en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU i annat fall än som avses i artikel 12 eller 14, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finans- inspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verk- samheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller för- bjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspek- tionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIF-fond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspek- tionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

20 § Om en utländsk AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 9 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i förvaltarens hemland om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd m.m.

21 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

111

Författningsförslag

SOU 2012:67

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verk- sam för företagets räkning.

Vite

22 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite.

16 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som, utöver vad som fram- går av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionens antagna tek- niska standarder, ska ingå i

-en anmälan för registrering samt underrättelse som avses i 2 kap.,

-en ansökan om tillstånd som avses i 3–6 kap.,

-en underrättelse som avses i 4 och 6 kap.,

-en anmälan om väsentlig ändring som avses i 3–6 kap.,

-ett intyg enligt 6 kap. 4 §,

-en verksamhetsplan som avses i 3, 4 och 6 kap.,

-en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, samt

-vilka handlingar och övrig information som ska lämnas till Finansinspektionen tillsammans med en sådan anmälan för registre- ring, ansökan om tillstånd, underrättelse eller anmälan om väsentlig ändring och hur dessa handlingar, i tillämpliga fall, ska överlämnas till behöriga myndigheter inom EES och arkiveras samt på vilket språk de ska upprättas.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna

i4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 4 § tredje stycket, 5 § andra stycket 2 c och 8 § tredje stycket 2,

2.vilka poster som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

112

SOU 2012:67

Författningsförslag

2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, får räknas in i startkapitalet och egna medel enligt 7 kap. 1, 2 och 5 §§,

3.vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 8 kap. 15 och 18 §§ och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 § samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

4.en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 23 §,

5.vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 §, på vilket språk det ska upprättas och hur det ska tillhandahållas,

6.vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 8 §§ samt vilken in- formation och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finans- inspektionen,

7.innehållet i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap.

11 §,

8.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

9.handläggningen av tillståndsärenden enligt 13 kap. 2–4 §§,

10.vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finans- inspektionen enligt 14 kap. 7 §, samt

11.närmare bestämmelser om avgifter enligt 14 kap. 15 §.

17 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 15 kap. 21 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ären- den som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före-

läggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

113

Författningsförslag

SOU 2012:67

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 4 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammar- rätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att Finansinspektionen fattat ett beslut om att inte överlämna sökandens underrättelse till en behörig myndighet i det avsedda värdlandet.

1.Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.En förvaltare som vid ikraftträdandet driver verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt denna lag eller som avses i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, ska anpassa sin verk- samhet så att den uppfyller uppställda krav samt, såvitt avser för- valtare som är etablerade i Sverige, underrätta Finansinspektionen om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras i här i landet eller i andra länder inom EES och senast den 22 juli 2014 hos inspektionen antingen ansöka om tillstånd eller anmäla sig för registrering.

3.Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 5–7 §§ och 6 kap. 1–5 §§ ska inte tillämpas vid marknadsföring av andelar eller aktier i AIF- fonder som omfattas av ett prospekt, under prospektets giltighets- tid, under förutsättning att det har utarbetats och offentliggjorts före den 22 juli 2013 och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt

114

Författningsförslag

SOU 2012:67

2Förslag till

lag om ändring i föräldrabalken (1949:381)

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken15att 13 kap. 5 och 19 §§, 14 kap. 5 och 21 §§ samt 16 kap. 10 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

5 §16

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyn- daren placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypo- tekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett ut- ländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga ford- ringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers-	3. andelar i en investerings-
fond som avses i lagen (2004:46)	fond som avses i lagen (2004:46)
om investeringsfonder eller i ett	om investeringsfonder eller i ett
utländskt fondföretag som är	utländskt fondföretag som är
underkastat en offentlig regle-	underkastat en offentlig regle-
ring som väsentligen stämmer	ring som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för	överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet.	investeringsfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteck- ning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

15Lagen omtryckt 1995:974.

16Senaste lydelse 2011:454.

116

SOU 2012:67

Författningsförslag

19 §17

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga för- valtningen, får överförmyndaren

1.besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 § ,

2.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är under- kastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

4. genom meddelande till en			4. genom meddelande till en
central		värdepappersförvarare,	central värdepappersförvarare,
den som för ett register enligt			den som för ett register enligt
4 kap. 11 § lagen (2004:46) om			4 kap. 11 § lagen (2004:46) om
investeringsfonder eller den som			investeringsfonder eller den som
har	registrerats som förvaltare		har	registrerats som förvaltare
av	finansiella instrument eller		av	finansiella instrument eller
andelar i investeringsfonder, be-			andelar i investeringsfonder eller
gränsa		föräldrars möjlighet att	specialfonder, begränsa föräldrars
förfoga över rättigheter som regi-			möjlighet att förfoga över rättig-
streras enligt lagen (1998:1479)			heter som registreras enligt lagen
om kontoföring av finansiella in-			(1998:1479) om kontoföring av
strument eller som avses i lagen			finansiella instrument eller som
om investeringsfonder, och			avses i lagen om investerings-
			fonder, och

5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyn- dige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmark- nadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

17 Senaste lydelse 2008:910.

117

Författningsförslag

SOU 2012:67

14 kap.

5 §18

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypo- tekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett ut- ländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga ford- ringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers-	3. andelar i en investerings-
fond som avses i lagen (2004:46)	fond som avses i lagen (2004:46)
om investeringsfonder eller i ett	om investeringsfonder eller i ett
utländskt fondföretag som är	utländskt fondföretag som är
underkastat en offentlig regle-	underkastat en offentlig regle-
ring som väsentligen stämmer	ring som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för	överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet.	investeringsfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens sam- tycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxe- ringsvärdet.

21 §19

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyn- daren

1.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är under-

18Senaste lydelse 2011:454.

19Senaste lydelse 2008:910.

118

SOU 2012:67 Författningsförslag

kastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den en- skilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmark-

nadsföretag, och
4. genom meddelande till en				4. genom meddelande till en
central värdepappersförvarare,				central värdepappersförvarare,
den som för ett register enligt				den som för ett register enligt
4 kap. 11 § lagen (2004:46) om				4 kap. 11 § lagen (2004:46) om
investeringsfonder eller den som				investeringsfonder eller den som
har	registrerats	som förvaltare		har	registrerats som förvaltare
av finansiella instrument			eller	av	finansiella instrument eller
andelar i investeringsfonder, be-				andelar i investeringsfonder eller
gränsa ställföreträdarens möjlig-				i specialfonder, begränsa ställ-
het att förfoga över rättigheter				företrädarens möjlighet att för-
som	registreras	enligt	lagen	foga över rättigheter som regi-
(1998:1479) om kontoföring av				streras enligt lagen (1998:1479)
finansiella instrument eller som				om	kontoföring av finansiella
avses i lagen om investerings-				instrument eller som avses i lagen
fonder.				om investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överför- myndaren har godkänt.

16 kap.

10 a §20

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värde- kreditmarknadsföretag, värde- pappersbolag, centrala värde- pappersbolag, centrala värde- pappersförvarare, kontoförande pappersförvarare, kontoförande institut, fondbolag, förvarings- institut, fondbolag, AIF-för- institut, företag som driver in- valtare, förvaringsinstitut, före-

20 Senaste lydelse 2008:910.

119

SOU 2012:67

Författningsförslag

3Förslag till

lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen att 1, 2, 4, 11 b och 11 c §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1§21

Kupongskatt ska betalas enligt denna lag till staten för utdelning

av annat slag än som avses i	42 kap. 16 § inkomstskattelagen
(1999:1229) på aktie i svenskt aktiebolag.
Vad i denna lag sägs om aktie	Vad som i denna lag sägs om
i svenskt aktiebolag gäller även	aktie i svenskt aktiebolag gäller
aktie i europabolag med säte i	även aktie i europabolag med säte
Sverige och andel i svensk inve-	i Sverige och andel i svensk in-
steringsfond.	vesteringsfond och svensk special-
	fond.

I ärenden och mål om kupongskatt gäller bestämmelserna i skatte- förfarandelagen (2011:1244) om

1.ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i

43kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,

2.bevissäkring och betalningssäkring i 45 kap., 46 kap., 68 kap.

1och 3 §§, 69 kap. och 71 kap. 1 §, samt

3.uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i

47kap. och 68 kap. 1 och 3 §§.

2§22

I denna lag förstås med

AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa inve- steringsfonder,

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om konto- föring av finansiella instrument,

21Senaste lydelse 2011:1246.

22Senaste lydelse 2011:935.

121

Författningsförslag SOU 2012:67

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,

fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en investe-

ringsfond i Sverige,
förvaringsinstitut: en bank	förvaringsinstitut: ett	företag
eller ett annat kreditinstitut som	som är förvaringsinstitut	enligt
enligt lagen om investerings-	lagen om investeringsfonder eller
fonder förvarar tillgångarna i en	lagen om förvaltare av alternativa
investeringsfond och som sköter	investeringsfonder som förvarar
in- och utbetalningar avseende	tillgångarna i en investerings-
fonden,	fond eller i en specialfond och
	som sköter in- och utbetalningar
	avseende fonden,

utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktie- bolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om investeringsfond den dag då utdelningen blir till- gänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även

1.återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen,

2.utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktie- bolagslagen,

3.utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktie- ägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,

4.utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget,

	5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap.
14	§ lagen om investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av
annat än andelar i den övertagande fonden, och
	6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap.
28	§ aktiebolagslagen som avser
	a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag till den del

vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller

122

SOU 2012:67

Författningsförslag

b) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp.

4§23

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan per- son eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelnings- berättigad utländsk juridisk person för sådan del av utdelningen som motsvarar det belopp som ska beskattas hos delägaren enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kom- manditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obe- hörigen beredes förmån vid beslut om inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska unionen, om den inne- har 10 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.24

Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 2 kap. 5 a § inkomstskattelagen och som motsvarar ett så- dant svenskt företag som avses i 24 kap. 13 § 1–4 den lagen, för utdelning på aktie om aktien är en sådan näringsbetingad andel som avses i 24 kap. 14 § första stycket 1 eller 2 samma lag.

Som förutsättning för skattefrihet enligt sjätte stycket gäller att utdelningen skulle ha omfattats av bestämmelserna om skattefrihet i 24 kap. 17–22 §§ eller 25 a kap. 5, 6 och 8 §§ inkomstskattelagen,

23Senaste lydelse 2012:272.

24EUT L 345, 29.12.2011, s. 8, (Celex 320110096).

123

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett fondbolag eller en special- fond som förvaltas av en AIF- förvaltare ska bolaget eller för- valtaren ansvara för de uppgifter som den centrala värdepappers- förvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investerings-

Författningsförslag SOU 2012:67

om det utländska bolaget varit ett svenskt företag. I fråga om inne- havs tid enligt 24 kap. 20 § samma lag gäller dock att andelen alltid ska ha innehafts minst ett år vid utdelningstillfället.

Skattskyldighet för utdelning föreligger inte heller för handels- bolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer om motsvarande utdelning hade varit skattefri enligt femte eller sjätte stycket om delägaren själv hade varit utdelningsberättigad. Vid bedömningen av om utdelningen hade varit skattefri ska aktieinnehavet bestäm- mas utifrån storleken på delägarens indirekta innehav.

Skattskyldighet föreligger inte	Skattskyldighet föreligger inte
heller för fondföretag enligt 1 kap.	heller för utländska investerings-
1 § första stycket 8 lagen (2004:46)	fonder eller utländska special-
om investeringsfonder som hör	fonder som hör hemma i en stat
hemma i en stat inom Euro-	inom	Europeiska		ekonomiska
peiska ekonomiska samarbets-	samarbetsområdet eller i en stat
området eller i en stat med vilken	med vilken Sverige har ingått ett
Sverige har ingått ett skatteavtal	skatteavtal		som	innehåller en
som innehåller en artikel om in-	artikel	om	informationsutbyte
formationsutbyte eller ett avtal	eller ett avtal om informations-
om informationsutbyte i skatte-	utbyte i skatteärenden.
ärenden.

11 b§25

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett fondbolag ska bolaget an- svara för de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investerings-

25 Senaste lydelse 2011:935.

124

Ett moderföretag till ett fond- bolag behöver inte lägga sam- man sitt innehav av aktier med aktier som ingår i en investe- ringsfond som förvaltas av bo- laget enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller en special- fond som förvaltas enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, om bolaget utnyttjar rösträtten för aktierna oberoende av moder- företaget.

127

SOU 2012:67

Författningsförslag

4Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att 2 kap. 2 § och 4 kap. 16 § ska ha följ- ande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	2 §27

Bestämmelserna om prospekt i denna lag tillämpas inte, om de överlåtbara värdepapperen utgörs av

1. andelar i en investerings-	1. andelar i en investerings-
fond eller i ett sådant fondföre-	fond eller i ett sådant fondföre-
tag som avses i 1 kap 7 eller 9 §	tag som avses i 1 kap. 7 lagen
lagen (2004:46) om investerings-	(2004:46) om investerings-
fonder, eller	fonder, eller i en AIF-fond som
	inte är av sluten typ, eller

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

4 kap.

16 §28

Ett moderföretag till ett fond- bolag behöver inte lägga sam- man sitt innehav av aktier med aktier som ingår i en investe- ringsfond som förvaltas av bo- laget enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, om bolaget utnyttjar rösträtten för aktierna oberoende av moderföretaget.

27Senaste lydelse 2007:535.

28Senaste lydelse 2011:880.

SOU 2012:67

Författningsförslag

5Förslag till

lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om indivi- duellt pensionssparande att 2 kap. 3, 4 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Vid sparande i en investe- ringsfond skall pensionsspar- medlen för spararens räkning placeras i en sådan investerings- fond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder. Pensions- sparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investerings- fonder här i landet.

3 §29

Vid sparande i en investe- ringsfond eller specialfond ska pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan inve- steringsfond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder eller en sådan specialfond som av- ses i lagen (2013:000) om för- valtare av alternativa investe- ringsfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stäm- mer överens med den som gäller för investeringsfonder eller spe- cialfonder här i landet.

Vid sparande i andra fond- papper än andelar i en investe- ringsfond skall pensionsspar- medlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är upptagna till handel på en reg- lerad marknad eller en motsvar-

4 §30

Vid sparande i andra fond- papper än andelar i en investe- ringsfond eller en specialfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot-

29Senaste lydelse 2004:60.

30Senaste lydelse 2007:539.

129

Författningsförslag SOU 2012:67

ande marknad utanför Euro-	svarande marknad utanför Euro-
peiska ekonomiska samarbets-	peiska ekonomiska samarbets-
området.	området.

	3 kap.
	11 §31
Pensionssparinstitutet skall år-		Pensionssparinstitutet ska år-
ligen ge kontoinnehavaren	en	ligen ge kontoinnehavaren en
skriftlig redovisning av förvalt-		skriftlig redovisning av förvalt-
ningen av tillgångarna på pen-		ningen av tillgångarna på pen-
sionssparkontot. I redovisningen		sionssparkontot. I redovisningen
skall anges		ska anges
1. tillgångarnas ingående och		1. tillgångarnas ingående och
utgående värde,		utgående värde,
2. tillgångarnas placering,		2. tillgångarnas placering,
3. köp, försäljningar och andra		3. köp, försäljningar och andra
omplaceringar som skett,		omplaceringar som skett,
4. belopp som har betalats		4. belopp som har betalats
eller utbetalats,		eller utbetalats,
5. räntor och utdelningar, och		5. räntor och utdelningar, och
6. skatter och avgifter som		6. skatter och avgifter som
dragits från kontot.		dragits från kontot.
Om tillgångarna under	året	Om tillgångarna under året
varit placerade i andelar i en så-		varit placerade i andelar i en så-
dan investeringsfond som avses		dan investeringsfond som avses
i lagen (2004:46) om investe-		i lagen (2004:46) om investe-
ringsfonder, skall det i redovis-		ringsfonder eller specialfond som
ningen dessutom anges hur stort		avses i lagen (2013:000) om för-
belopp av de totala kostnader		valtare av alternativa investe-
som belastat fonden under det		ringsfonder, ska det i redovis-
närmast föregående kalenderåret		ningen dessutom anges hur stort
som hänför sig till andelsinne-		belopp av de totala kostnader
havet. Det skall framgå hur stor		som belastat fonden under det
del av beloppet som avser förvalt-		närmast föregående kalenderåret
ningskostnader, inklusive kost-		som hänför sig till andelsinne-
nader för förvaring av fondtill-		havet. Det ska framgå hur stor
gångarna.		del av beloppet som avser förvalt-

ningskostnader, inklusive kost-

31 Senaste lydelse 2004:60.

130

SOU 2012:67

Författningsförslag

7Förslag till

lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:158) om investerar- skydd att 1–4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20–24, 26–30 och 32 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §33
Denna lag innehåller bestäm-	Denna lag innehåller bestäm-
melser om ersättning för förlust	melser om ersättning för förlust
av investerares finansiella instru-	av investerares finansiella instru-
ment och medel hos ett värde-	ment och medel hos ett värde-
pappersinstitut, ett fondbolag	pappersinstitut, ett fondbolag,
eller ett förvaltningsbolag (inve-	ett förvaltningsbolag, eller en
sterarskydd).	AIF-förvaltare (investerarskydd).

Frågor om investerarskyddet handläggs av den myndighet som

regeringen bestämmer.
			2 §34
I denna lag betyder:			I denna lag betyder:
1. värdepappersinstitut: det-			1.	värdepappersinstitut: det-
samma som anges i 1 kap. 5 § 27			samma som anges i 1 kap. 5 § 27
lagen (2007:528) om värdepap-			lagen (2007:528) om värdepap-
persmarknaden,			persmarknaden,
2. fondbolag: ett sådant bolag			2.	fondbolag: ett sådant bolag
som anges i 1 kap.	1 § 7	lagen	som	anges i 1 kap.	1 § 7	lagen
(2004:46) om investeringsfonder,			(2004:46) om investeringsfonder,
3. förvaltningsbolag: ett så-			3.	förvaltningsbolag: ett så-
dant utländskt företag som an-			dant utländskt företag som an-
ges i 1 kap. 1 § 13 lagen om			ges i	1 kap. 1 § 13 lagen om
investeringsfonder,	som	driver	investeringsfonder,		som	driver
verksamhet från filial i Sverige			verksamhet från filial i Sverige
med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,			med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,
4. investerare: den som an-			4.	investerare: den som an-
litat ett värdepappersinstitut, ett			litat ett värdepappersinstitut, ett

33Senaste lydelse 2007:1434.

34Senaste lydelse 2008:278.

133

Författningsförslag

SOU 2012:67

fondbolag eller ett förvaltnings- bolag för utförande av en inve- steringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en så- dan tjänst som avses i 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om

värdepappersmarknaden,	7 kap.
1 § andra stycket 9	lagen

(2004:297) om bank- och finan- sieringsrörelse samt 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär port- följförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder,

6.finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värde- pappersmarknaden, och

7.garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet.

fondbolag eller ett förvaltnings- bolag för utförande av en inve- steringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 2 kap. 1 § och

2 §	första	stycket 1	lagen om
värdepappersmarknaden,				7 kap.
1 §	andra	stycket	9	lagen

(2004:297) om bank- och finan- sieringsrörelse samt 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär port- följförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder samt 3 kap. 2 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa inve- steringsfonder såvitt avser diskre- tionär förvaltning av investerings- portföljer,

6.finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värde- pappersmarknaden, och

7.garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet.

8.AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder.

	3 §35
Investerarskyddet omfattar	Investerarskyddet omfattar
1. finansiella instrument som	1. finansiella instrument som
tillhör en investerare och som	tillhör en investerare och som
ett svenskt värdepappersinstitut,	ett svenskt värdepappersinstitut,
en filial i Sverige till ett ut-	en filial i Sverige till ett ut-

35 Senaste lydelse 2004:65.
134

SOU 2012:67 Författningsförslag

ländskt värdepappersinstitut, ett		ländskt värdepappersinstitut, ett
fondbolag eller en filial till ett		fondbolag, en filial till ett
förvaltningsbolag förfogar över i		förvaltningsbolag, en AIF-för-
samband med att en investe-		valtare eller en filial i Sverige till
ringstjänst utförs, och		en utländsk AIF-förvaltare för-
		fogar över i samband med att en
		investeringstjänst utförs, och
2. medel som ett svenskt		2. medel som ett svenskt
värdepappersinstitut,	en filial i	värdepappersinstitut, en filial	i
Sverige till ett utländskt värde-		Sverige till ett utländskt värde-
pappersinstitut, ett	fondbolag	pappersinstitut, ett fondbolag,
eller en filial till ett förvaltnings-		en filial till ett förvaltnings-
bolag har tagit emot med redo-		bolag, en AIF-förvaltare eller en
visningsskyldighet i	samband	filial i Sverige till en utländsk
med att en investeringstjänst		AIF-förvaltare har tagit emot
utförs.		med redovisningsskyldighet	i
		samband med att en investe-
		ringstjänst utförs.

Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen

kan ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
					4 §36
Ett	svenskt	värdepappers-			Ett	svenskt	värdepappers-
institut och ett fondbolag som					institut, ett fondbolag eller en
har fått tillstånd att tillhanda-					AIF-förvaltare som har fått till-
hålla investeringstjänster				tillhör	stånd att tillhandahålla investe-
investerarskyddet enligt				denna	ringstjänster tillhör			investerar-
lag.					skyddet enligt denna lag.
Investerarskyddet			omfattar		Investerarskyddet			omfattar
även tillgångar enligt 3 § hos ett					även tillgångar enligt 3 § hos ett
svenskt	värdepappersinstituts				svenskt	värdepappersinstituts,
eller fondbolags filial i ett annat					fondbolags eller AIF-förvaltares
land inom Europeiska ekono-					filial i ett annat land inom Euro-
miska samarbetsområdet (EES).					peiska	ekonomiska		samarbets-
					området (EES).
Garantimyndigheten				får på	Garantimyndigheten får				på
ansökan av ett svenskt värde-					ansökan av ett svenskt värde-
pappersinstitut		eller	ett	fond-	pappersinstitut,		fondbolag		eller

36 Senaste lydelse 2007:1434.

135

Författningsförslag

SOU 2012:67

bolag besluta om att skyddet				en AIF-förvaltare besluta om att
enligt denna lag skall omfatta				skyddet enligt denna lag skall
även tillgångar	enligt	3 §	som	omfatta även	tillgångar	enligt
finns hos en filial till institutet				3 § som finns hos en filial till
eller fondbolaget i ett land utan-				institutet, fondbolaget eller AIF-
för EES.				förvaltaren i ett land utanför
				EES.
				6 §37
Garantimyndigheten		får på		Garantimyndigheten får på
ansökan av ett utländskt värde-				ansökan av ett utländskt värde-
pappersinstitut	från ett		land	pappersinstitut	från ett	land
inom EES eller ett förvalt-				inom EES, ett förvaltningsbolag
ningsbolag besluta att institutets				eller en utländsk AIF-förvaltare
eller bolagets filial i Sverige skall				besluta att institutets, bolagets
tillhöra det svenska investerar-				eller AIF-förvaltarens filial i
skyddet som komplettering till				Sverige ska tillhöra det svenska
det skydd som gäller för insti-				investerarskyddet som komplet-
tutet eller bolaget i hemlandet				tering till det skydd som gäller
(kompletteringsskydd).				för institutet, bolaget eller AIF-
				förvaltaren i hemlandet (kom-
				pletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hem- landet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en inve- sterare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

	7 §38
En investerare har rätt till er-	En investerare har rätt till er-
sättning från investerarskyddet	sättning från	investerarskyddet
om ett värdepappersinstitut, ett	om ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag eller ett förvaltnings-	fondbolag, ett förvaltningsbolag
bolag som tillhör skyddet för-	eller en AIF-förvaltare som till-
sätts i konkurs och investeraren	hör skyddet försätts i konkurs
inte från institutet eller bolaget	och investeraren inte från insti-
kan få ut finansiella instrument	tutet, bolaget	eller AIF-förval-

37Senaste lydelse 2007:1434.

38Senaste lydelse 2004:65.

136

SOU 2012:67 Författningsförslag

eller medel som avses i 3 §.			taren kan få ut finansiella instru-
			ment eller medel som avses i 3 §.
	Om en filial till ett utländskt		Om en filial till ett utländskt
värdepappersinstitut eller en filial			värdepappersinstitut, en filial till
till	ett förvaltningsbolag tillhör		ett förvaltningsbolag			eller	en
investerarskyddet, har investerare			filial till en utländsk AIF-för-
som anlitat filialen även rätt till			valtare tillhör investerarskyddet,
ersättning om en behörig myn-			har investerare som anlitat filialen
dighet i institutets eller bolagets			även rätt till ersättning om en
hemland förklarat att finansiella			behörig myndighet i institutets,
instrument och medel hos insti-			bolagets eller AIF-förvaltarens
tutet eller bolaget inte är till-			hemland förklarat att finansiella
gängliga. Vad som sägs i denna			instrument och medel hos insti-
lag om konkursbeslut skall i så-			tutet, bolaget eller AIF-för-
dana fall tillämpas på motsvar-			valtaren inte är tillgängliga. Vad
ande sätt.			som sägs i denna lag om konkurs-
			beslut skall i sådana fall tillämpas
			på motsvarande sätt.
			9 §39
	Ersättningen,	tillsammans	Ersättningen,		tillsammans
med eventuell utdelning i värde-			med eventuell utdelning i värde-
pappersinstitutets, fondbolagets			pappersinstitutets, fondbolagets,
eller förvaltningsbolagets kon-			förvaltningsbolagets		eller AIF-
kurs, ersättning genom insti-			förvaltarens	konkurs, ersättning
tutets, fondbolagets eller förvalt-			genom institutets, fondbolagets,
ningsbolagets ansvarsförsäkring			förvaltningsbolagets		eller AIF-
och skadestånd enligt 7 kap. 2 §			förvaltarens ansvarsförsäkring och
lagen (1998:1479) om konto-			skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen
föring av finansiella instrument,			(1998:1479) om kontoföring av
för en förlust som enligt denna			finansiella	instrument,		för	en
lag är ersättningsgill, får uppgå			förlust som enligt denna lag är
till	sammanlagt	högst 250 000	ersättningsgill, får uppgå till sam-
kronor för varje institut eller bo-			manlagt högst 250 000 kronor
lag.			för varje institut eller bolag.

39 Senaste lydelse 2004:65.

137

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- bolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare helt eller del- vis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersätt- ning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat insti- tutet, bolaget eller AIF-förval- taren.

Författningsförslag

SOU 2012:67

10 §40

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- bolag eller ett förvaltningsbolag helt eller delvis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersätt- ning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet eller bolaget.

12 §41
Andelsägare i en investe-	Andelsägare i en investe-
ringsfond enligt lagen (2004:46)	ringsfond enligt lagen (2004:46)
om investeringsfonder har inte	om investeringsfonder		eller	en
rätt till ersättning för tillgångar	specialfond	enligt	lagen
som ingår i fonden.	(2013:0000)	om förvaltare		av
	alternativa investeringsfonder har
	inte rätt till ersättning för till-
	gångar som ingår i fonden.

Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas

av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
13 §42
Ett värdepappersinstitut, ett	Ett värdepappersinstitut,	ett
fondbolag eller ett förvaltnings-	fondbolag, ett förvaltningsbolag
bolag som tillhör investerar-	eller en AIF-förvaltare som till-
skyddet kan inte få ersättning	hör investerarskyddet kan	inte
från detta.	få ersättning från detta.

16 §43

Om förvaltaren i ett värde- Om förvaltaren i ett värde- pappersinstituts eller ett fond- pappersinstituts, ett fondbolags bolags konkurs finner att en eller en AIF-förvaltares konkurs

40Senaste lydelse 2004:65.

41Senaste lydelse 2004:65.

42Senaste lydelse 2004:65.

43Senaste lydelse 2007:1434.

138

SOU 2012:67

Författningsförslag

investerare kan ha rätt till er- sättning från investerarskyddet, skall förvaltaren genast infor- mera investeraren om detta. För- valtaren skall också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en in- vesterares ersättningskrav.

finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerar- skyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en in- vesterares ersättningskrav.

20 §44

Ett värdepappersinstitut, ett	Ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag och ett förvaltnings-	fondbolag, ett förvaltningsbolag
bolag ska informera sina kunder	och en AIF-förvaltare ska infor-
om	mera sina kunder om
1. det skydd som gäller hos	1. det skydd som gäller hos
institutet eller bolaget för till-	institutet, bolaget eller AIF-för-
gångar som avses i 3 §,	valtaren för tillgångar som avses
	i 3 §,
2. den ersättningsnivå som	2. den ersättningsnivå som
gäller för skyddet, och	gäller för skyddet, och
3. formerna för utbetalning	3. formerna för utbetalning
av ersättning från skyddet.	av ersättning från skyddet.

Informationen ska hållas tillgänglig på svenska språket.

Om information som anges i första eller andra stycket inte läm- nas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket mark- nadsföringslagen.

21 §45

I fråga om ersättningar som	I fråga om ersättningar som
har betalats ut från investerar-	har betalats ut från investerar-
skyddet träder staten in i inve-	skyddet träder staten in i inve-
sterarens rätt mot värdepappers-	sterarens rätt mot värdepappers-
institutet, fondbolaget eller för-	institutet, fondbolaget, förvalt-
valtningsbolaget med företrädes-	ningsbolaget eller AIF-förvaltaren
rätt framför investeraren intill det	med företrädesrätt framför inve-

44Senaste lydelse 2008:502.

45Senaste lydelse 2004:65.

139

Författningsförslag SOU 2012:67

utgivna beloppet.						steraren intill det utgivna be-
						loppet.
När ett utländskt skydds-						När ett utländskt skydds-
system har betalat ut ersättning						system har betalat ut ersättning
med anledning av att ett svenskt						med anledning av att ett svenskt
värdepappersinstitut				eller	ett	värdepappersinstitut, ett fond-
fondbolag		försatts i		konkurs,		bolag eller en svensk AIF-för-
träder det utländska skydds-						valtare försatts i konkurs, träder
systemet in i investerarens rätt						det utländska skyddssystemet in
mot värdepappersinstitutet eller						i investerarens rätt mot värde-
fondbolaget med företrädesrätt						pappersinstitutet,	fondbolaget
framför	investeraren			intill	det	eller AIF-förvaltaren med före-
utgivna beloppet.						trädesrätt framför investeraren
						intill det utgivna beloppet.
					22 §46
Om en investerare har rätt						Om en investerare har rätt
till ersättning enligt en ansvars-						till ersättning enligt en ansvars-
försäkring som har tecknats av						försäkring som har tecknats av
ett värdepappersinstitut, ett fond-						ett värdepappersinstitut, ett fond-
bolag eller		ett förvaltningsbolag				bolag, ett förvaltningsbolag eller
och om ersättning har betalats						en AIF-förvaltare och om ersätt-
ut enligt denna lag för de till-						ning har betalats ut enligt denna
gångar	som		försäkringsersätt-			lag för de tillgångar som försäk-
ningen avser, träder staten in i						ringsersättningen	avser, träder
investerarens rätt till ersättning						staten in i investerarens rätt till
enligt ansvarsförsäkringen					med	ersättning enligt	ansvarsförsäk-
företrädesrätt			framför	investe-		ringen med företrädesrätt fram-
raren intill det utgivna beloppet.						för investeraren intill det utgivna
						beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersätt- ning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersätt- ning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

46 Senaste lydelse 2004:65.

140

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

SOU 2012:67

Författningsförslag

23 §47

Garantimyndigheten skall underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut eller ett fondbolag som tillhör inve- sterarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

			24 §48
Om en filial som avses i 6 §				Om en filial som avses i 6 §
första stycket tillhör investerar-				första stycket tillhör investerar-
skyddet och		värdepappersinsti-		skyddet	och värdepappersinsti-
tutet	eller	förvaltningsbolaget		tutet, förvaltningsbolaget				eller
inte	fullgör	sina	skyldigheter	AIF-förvaltaren inte fullgör sina
enligt denna lag, ska garanti-				skyldigheter enligt		denna		lag,
myndigheten underrätta tillsyns-				ska garantimyndigheten			under-
myndigheten		i institutets eller		rätta tillsynsmyndigheten i insti-
bolagets hemland om detta. Myn-				tutets, bolagets eller AIF-för-
digheten ska samarbeta med den				valtarens	hemland	om	detta.
tillsynsmyndigheten i fråga om				Myndigheten ska samarbeta med
åtgärder som vidtas för att säker-				den tillsynsmyndigheten i fråga
ställa att institutet eller bolaget				om åtgärder som vidtas för att
fullgör sina skyldigheter.				säkerställa att institutet, bolaget
				eller AIF-förvaltaren fullgör sina
				skyldigheter.
Om institutet			eller bolaget	Om institutet, bolaget eller
ändå inte fullgör sina skyldig-				AIF-förvaltaren ändå inte full-
heter	får garantimyndigheten			gör sina skyldigheter får garanti-
förelägga det att vidta rättelse				myndigheten förelägga			det	att
inom viss tid, dock minst ett år.				vidta rättelse inom viss tid, dock
Institutet eller bolaget ska er-				minst ett år. Institutet, bolaget
inras om att skyddet inte längre				eller AIF-förvaltaren ska erinras
ska gälla för filialen, om det inte				om att skyddet inte längre ska
fullgör sina		skyldigheter. Har		gälla för filialen, om det inte full-
institutet eller bolaget inte vid-				gör sina skyldigheter. Har insti-
tagit	rättelse inom föreskriven			tutet, bolaget eller AIF-förval-
tid får garantimyndigheten be-				taren inte vidtagit rättelse inom

47Senaste lydelse 2007:1434.

48Senaste lydelse 2007:1434.

141

Författningsförslag

SOU 2012:67

sluta att skyddet inte längre ska					föreskriven tid får garanti-
gälla för filialen. Ett sådant be-					myndigheten besluta att skyddet
slut får meddelas endast om till-					inte längre ska gälla för filialen.
synsmyndigheten				i institutets	Ett sådant beslut får meddelas
eller bolagets hemland har sam-					endast om tillsynsmyndigheten i
tyckt till beslutet.					institutets, bolagets eller AIF-
					förvaltarens hemland har sam-
					tyckt till beslutet.
				26 §49
Om ett svenskt värdepap-					Om ett svenskt värdepap-
persinstituts			eller	fondbolags	persinstituts,		fondbolags	eller
filial i ett land utanför EES till-					AIF-förvaltares filial i ett land
hör investerarskyddet enligt 4 §					utanför EES tillhör investerar-
tredje stycket och institutet eller					skyddet enligt 4 § tredje stycket
fondbolaget inte fullgör de skyl-					och institutet, fondbolaget eller
digheter som enligt denna lag					AIF-förvaltaren inte fullgör de
gäller för filialen, får garanti-					skyldigheter		som enligt denna
myndigheten			förelägga institutet		lag gäller för filialen, får garanti-
eller fondbolaget att vidta rättelse					myndigheten förelägga institutet,
inom viss tid. Har rättelse inte					fondbolaget eller AIF-förval-
skett inom föreskriven tid får					taren att vidta rättelse inom viss
myndigheten besluta att skyddet					tid. Har rättelse inte skett inom
inte längre ska gälla för filialen.					föreskriven tid får myndigheten
Har	myndigheten			beslutat att	besluta att skyddet inte längre
skyddet inte längre ska gälla, ska					ska gälla för filialen. Har myn-
den	underrätta Finansinspek-				digheten beslutat att skyddet inte
tionen och tillsynsmyndigheten					längre ska gälla, ska den under-
i det land där filialen finns om					rätta Finansinspektionen och till-
beslutet.					synsmyndigheten i det land där
					filialen finns om beslutet.
				27 §50
När garantimyndigheten har					När garantimyndigheten har
beslutat		att	investerarskyddet		beslutat	att	investerarskyddet
inte längre skall gälla för till-					inte längre ska gälla för till-
gångar hos ett värdepappers-					gångar hos ett värdepappers-
institut,		ett	fondbolag eller ett		institut,	ett fondbolag, ett		för-

49Senaste lydelse 2007:1434.

50Senaste lydelse 2007:1434.

142

Ett beslut om att skyddet inte längre ska gälla hos ett värde- pappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare inverkar inte på skyddet av de tillgångar som om- fattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat ett tillstånd att driva bank- rörelse, finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse eller ett till- stånd för ett fondbolag att för- valta någon annans finansiella instrument eller ett tillstånd för en AIF-förvaltare till diskretionär förvaltning av investeringsport- följer.

SOU 2012:67

Författningsförslag

förvaltningsbolag, skall institutet eller bolaget informera berörda investerare om beslutet.

valtningsbolag eller en AIF-för- valtare ska institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren informera be- rörda investerare om beslutet.

28 §51

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- pappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inver- kar inte på skyddet av de till- gångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Mot- svarande gäller när Finansinspek- tionen återkallat ett tillstånd att driva bankrörelse, finansierings- rörelse eller värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fond- bolag att förvalta någon annans finansiella instrument.

	29 §52
De	värdepappersinstitut,	De	värdepappersinstitut,
fondbolag	och förvaltningsbolag	fondbolag,	förvaltningsbolag och
som tillhör investerarskyddet ska		AIF-förvaltare som tillhör inve-
betala avgifter till garantimyn-		sterarskyddet ska betala avgifter
digheten.		till garantimyndigheten.
Institutens och bolagens sam-		Institutens, bolagens och AIF-
manlagda avgifter ska motsvara		förvaltarnas sammanlagda avgifter
vad som är nödvändigt för en		ska motsvara vad som är nöd-
långsiktig finansiering av skyddet		vändigt för en långsiktig finan-
och för att täcka garantimyndig-		siering av skyddet och för att täcka
hetens administrationskostnader.		garantimyndighetens administra-
Vid beräkningen av avgiften ska		tionskostnader. Vid beräkningen

51Senaste lydelse 2006:539.

52Senaste lydelse 2007:1434.

143

Författningsförslag

SOU 2012:67

beaktas hur stor andel skyddade	av avgiften ska beaktas hur stor
tillgångar som finns hos insti-	andel skyddade tillgångar	som
tutet eller bolaget jämfört med	finns hos institutet, bolaget eller
samtliga skyddade tillgångar. Av-	AIF-förvaltaren jämfört med
gift som avser myndighetens ad-	samtliga skyddade tillgångar. Av-
ministrationskostnader får emel-	gift som avser myndighetens ad-
lertid fördelas lika mellan samt-	ministrationskostnader får	emel-
liga institut och bolag som till-	lertid fördelas lika mellan samtliga
hör investerarskyddet.	institut, bolag och AIF-förvaltare
	som tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas.
			30 §53
Om skyddet för ett värde-				Om skyddet för ett värde-
pappersinstitut,	ett	fondbolag		pappersinstitut,	ett fondbolag,
eller ett förvaltningsbolag börjar				ett förvaltningsbolag eller		en
eller upphör att gälla under ett				AIF-förvaltare börjar eller upp-
löpande kalenderår får garanti-				hör att gälla under ett löpande
myndigheten ta hänsyn till detta				kalenderår får	garantimyndig-
när avgiften för skyddet fast-				heten ta hänsyn till detta när av-
ställs.				giften för skyddet fastställs.
			32 §54
Ett värdepappersinstitut,			ett	Ett värdepappersinstitut,		ett
fondbolag och ett förvaltnings-				fondbolag, ett förvaltningsbolag
bolag som omfattas av inve-				och en AIF-förvaltare som om-
sterarskyddet	skall	lämna	de	fattas av investerarskyddet		ska
uppgifter till garantimyndigheten				lämna de uppgifter till garanti-
som myndigheten behöver för att				myndigheten som myndigheten
fastställa institutets eller bolagets				behöver för att fastställa insti-
avgift och i övrigt för sin verk-				tutets, bolagets eller AIF-för-
samhet enligt denna lag.				valtarens avgift och i övrigt för
				sin verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

53Senaste lydelse 2007:1434.

54Senaste lydelse 2007:1434.

144

SOU 2012:67

Författningsförslag

8Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen att 2 kap. 3 §, 3 kap. 19 §, 6 kap. 5, 10 a och 13 §§, 15 kap. 1 §, 17 kap. 15 §, 42 kap. 8, 43 och 44 §§, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 och 13 §§, 17 kap. 15 §, 42 kap. 43 § och 44 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

3§

Bestämmelserna om juridiska personer ska inte tillämpas på

-dödsbon,

-svenska handelsbolag, eller

-juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra stycket.

Bestämmelserna om juridiska	Bestämmelserna om juridiska
personer ska tillämpas också på	personer ska tillämpas också på
investeringsfonder.	investeringsfonder och på special-
	fonder.

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begrän- sat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §.

3 kap.

19§55

Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapital- vinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapitalvinsten ska tas upp. Skattskyldigheten gäller också

55 Senaste lydelse 2011:1271.

145

Författningsförslag SOU 2012:67

belopp som motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första					Skattskyldigheten enligt första
stycket omfattar delägarrätter					stycket	omfattar		delägarrätter
enligt	48 kap.	2 §,	andelar	i	enligt	48 kap.	2 §,		andelar	i
svenska handelsbolag och i ut-					svenska handelsbolag och i ut-
landet delägarbeskattade juridiska					landet delägarbeskattade juridiska
personer. Skattskyldigheten om-					personer. Skattskyldigheten om-
fattar dock inte					fattar dock inte
1. andelar i investeringsfonder,					1. andelar i investeringsfonder
eller					och i specialfonder, eller
2. delägarrätter som förvaras					2. delägarrätter som förvaras
på ett investeringssparkonto, för-					på ett investeringssparkonto, för-
utom	tillgångar	som avses		i	utom tillgångar			som avses		i
42 kap. 38 §.					42 kap. 38 §.
Undantaget		från	skattskyl-		Undantaget		från		skattskyl-
dighet i andra stycket 2 gäller					dighet i andra stycket 2 gäller
inte kapitalvinster på andra del-					inte kapitalvinster på andra del-
ägarrätter än andelar i investe-					ägarrätter än andelar i investe-
ringsfonder som anses ha av-					ringsfonder eller			i specialfonder
yttrats enligt 44 kap. 8 a §.					som anses ha avyttrats enligt
					44 kap. 8 a §.
Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att

1.delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller an- delar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person bara omfattas om de förvärvats under tiden som den skattskyldige har varit obe- gränsat skattskyldig i Sverige, och

2.delägarrätter och andelar som har ersatt delägarrätter eller an- delar som avses i 1 ska anses förvärvade vid samma tidpunkt som det ursprungliga förvärvet.

Vad som sägs i fjärde stycket tillämpas inte i fråga om delägar- rätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i ut- landet delägarbeskattad juridisk person som har ersatt svenska del- ägarrätter och andelar i svenska handelsbolag.

146

SOU 2012:67

Författningsförslag

6 kap.

Svenska investeringsfonder

Svenska investeringsfonder är inte skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

Utländska investeringsfonder

är begränsat skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder

är inte skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

Svenska investeringsfonder och specialfonder

5§56

Svenska investeringsfonder och specialfonder är inte skatt- skyldiga för inkomst av till- gångar som ingår i fonden.

10 a§

Utländska investeringsfonder och utländska specialfonder är be- gränsat skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder och utländska specialfonder

13§57

Utländska investeringsfonder och utländska specialfonder är inte skattskyldiga för inkomst av till- gångar som ingår i fonden.

15 kap.

1§58

Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av till- gångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksam-

heten ska tas upp som intäkt.
Utöver bestämmelserna i detta			Utöver bestämmelserna i detta
kapitel	finns bestämmelser om		kapitel	finns bestämmelser om
inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49–			inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49–
52, 55 och		60 kap. I 42 kap. 43	52, 55 och		60 kap. I 42 kap. 43
och 44 §§		finns även bestäm-	och 44 §§		finns även	bestäm-
melser	om	schablonintäkt vid	melser	om	schablonintäkt vid
innehav	av	andelar i investe-	innehav	av	andelar i	investe-

56Senaste lydelse 2011:1271.

57Senaste lydelse 2011:1271.

58Senaste lydelse 2011:1271.

147

Författningsförslag SOU 2012:67

ringsfond. ringsfonder eller i specialfonder.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

17 kap.

Fusion, delning eller annan om- bildning av investeringsfonder

Fusion, delning eller annan om- bildning av investeringsfonder och specialfonder

			15§59
Fusion eller delning av inve-			Fusion eller delning av inve-
steringsfonder enligt	8 kap.	1,	steringsfonder enligt 8 kap. 1,
24 och 25 §§ lagen (2004:46) om			24 och 25 §§ lagen (2004:46) om
investeringsfonder ska inte leda			investeringsfonder och special-
till att delägarna ska ta upp en			fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§
intäkt. Detsamma gäller när en			lagen (2013:000) om förvaltare
specialfond ombildas	till	en	av alternativa investeringsfonder
värdepappersfond. Ersättning		i	ska inte leda till att delägarna ska
pengar ska dock tas upp som in-			ta upp en intäkt. Detsamma gäller
täkt det beskattningsår fusionen			när en specialfond ombildas till
eller delningen sker.			en investeringsfond. Ersättning i
			pengar ska dock tas upp som in-

täkt det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsvärde för de nya andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om inve- steringsfonder.

Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investerings- fonder som har bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe-

59 Senaste lydelse 2011:1271.

148

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond eller i en specialfond som bara inne- håller svenska fordringsrätter.

Schablonintäkt vid innehav av an- delar i en investeringsfond eller i en specialfond

SOU 2012:67

Författningsförslag

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)60, när respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de be- rörda staterna.

42 kap.

8§

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond som bara innehåller svenska fordrings- rätter.

Schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond.

43§61

Den som vid ingången av ett	Den som vid ingången av ett
kalenderår har ägt andelar i en	kalenderår har ägt andelar i en
investeringsfond ska ta upp en	investeringsfond eller i en special-
schablonintäkt. Intäkten ska be-	fond ska ta upp en schablon-
räknas till 0,4 procent av kapital-	intäkt. Intäkten ska beräknas till
underlaget enligt 44 §.	0,4 procent av kapitalunderlaget
	enligt 44 §.
Första stycket gäller inte an-	Första stycket gäller inte an-
delar i en investeringsfond som	delar i en investeringsfond eller i
vid kalenderårets ingång förvaras	en specialfond som vid kalender-
på ett investeringssparkonto.	årets ingång förvaras på ett inve-
	steringssparkonto.

60EUT L 302, 17.11.2009, s. 32, (Celex 32009L0065).

61Senaste lydelse 2011:1271.

149

Författningsförslag

SOU 2012:67

Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalender- året på de andelar i en investe- ringsfond som vid denna tid- punkt ägs av den skattskyldige.

Vid beräkningen av kapital- underlaget ska andelar i en inve- steringsfond som utgör lagertill- gångar och som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det verkliga vär- det inte ingå.

44§62

Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalender- året på de andelar i en investe- ringsfond eller i en specialfond som vid denna tidpunkt ägs av den skattskyldige.

Vid beräkningen av kapital- underlaget ska andelar i en inve- steringsfond eller i en specialfond som utgör lagertillgångar och som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det verkliga värdet, inte ingå.

44 kap.

Upplösning av investeringsfond	Upplösning av en investerings-
	fond eller en specialfond
	6§
Om en investeringsfond upp-	Om en investeringsfond eller
löses, anses varje andelsägare ha	en specialfond upplöses, anses
avyttrat sin andel.	varje andelsägare ha avyttrat sin
	andel.

48 kap.

2§

Med delägarrätt avses

-aktie,

-rätt på grund av teckning av aktier,

-teckningsrätt,

-fondaktierätt,

-andel i en investeringsfond,

-andel i en ekonomisk för- ening, och

-annan tillgång med liknande

Med delägarrätt avses

-aktie,

-rätt på grund av teckning av aktier,

-teckningsrätt,

-fondaktierätt,

-andel i en investeringsfond och i en specialfond,

-andel i en ekonomisk för- ening, och

-annan tillgång med liknande

62 Senaste lydelse 2011:1271.

150

SOU 2012:67 Författningsförslag

konstruktion eller verkningssätt. konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas också på

-vinstandelsbevis och kapitalandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

-konvertibel i svenska kronor,

-inlösenrätt och säljrätt som avser aktier,

-termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och

-annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7§63

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genom- snittliga omkostnadsbeloppet ska beräknas med hänsyn till inträffade

förändringar i innehavet.
Om en andel i en investe-		Om en andel i en investe-
ringsfond är förvaltarregistrerad		ringsfond eller i en specialfond är
enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46)		förvaltarregistrerad enligt 4 kap.
om investeringsfonder, ska vid		12 § lagen (2004:46) om investe-
tillämpning av	genomsnitts-	ringsfonder eller 12 kap. 7 § lagen
metoden enligt	första stycket	(2013:00) om förvaltare av alter-
bortses från andra andelar i		nativa investeringsfonder, ska vid
samma fond som är registrerade		tillämpning av	genomsnitts-
i annan förvaltares eller andels-		metoden enligt	första stycket
innehavarens eget namn.		bortses från andra andelar i
		samma fond som är registrerade
		i annan förvaltares eller andels-
		innehavarens eget namn.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska närings- betingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra närings- betingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

63 Senaste lydelse 2011:1271.

151

Författningsförslag

SOU 2012:67

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska bort- ses från delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som förvaras på ett investeringssparkonto. Detta gäller dock inte tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

I 18 c §, 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare undan- tag från bestämmelsen i första stycket som gäller partiella fissioner, andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

		18 §64
Fusion eller delning av inve-			Fusion eller delning av inve-
steringsfonder enligt 8 kap.		1,	steringsfonder enligt 8 kap. 1,
24 och 25 §§ lagen (2004:46) om			24 och 25 §§ lagen (2004:46) om
investeringsfonder ska inte leda			investeringsfonder eller special-
till att kapitalvinster tas upp hos			fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§
delägarna. Detsamma gäller när			lagen (2013:000) om förvaltare
en specialfond ombildas till en			av alternativa investeringsfonder
värdepappersfond.	Ersättning	i	ska inte leda till att kapital-
pengar ska dock tas upp som			vinster tas upp hos delägarna.
kapitalvinst det	beskattningsår		Detsamma gäller när en special-
fusionen eller delningen sker.			fond ombildas till en investe-
			ringsfond. Ersättning i pengar
			ska dock tas upp som kapital-

vinst det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsutgift för de nya andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om investerings- fonder.

64 Senaste lydelse 2011:937.

152

Författningsförslag

SOU 2012:67

9Förslag till

lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) att 5 kap. 2 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 kap.
	2 §66

Sjunde AP-fonden ska ingå samarbetsavtal enligt 64 kap. 19 § 2 socialförsäkringsbalken med Pensionsmyndigheten samt göra de

åtaganden som anges i samma paragraf.
Fondbestämmelserna för de	Fondbestämmelserna		för de
fonder som förvaltas av Sjunde	fonder som förvaltas av Sjunde
AP-fonden får inte tillåta att	AP-fonden får inte tillåta att
medel delas ut till någon annan	medel delas ut till någon annan
än Pensionsmyndigheten. Sjunde	än Pensionsmyndigheten. Sjunde
AP-fonden får inte heller genom	AP-fonden får inte heller genom
fonderna utöva sådan fondverk-	fonderna utöva sådan fondverk-
samhet som avser förvaltning av	samhet som avser förvaltning av
specialfonder enligt 6 kap. lagen	specialfonder	enligt	lagen
(2004:46) om investeringsfonder.	(2013:00) om förvaltare av alter-
	nativa investeringsfonder.
	7 §67
Följande bestämmelser i lagen	Följande bestämmelser i lagen
(2004:46) om investeringsfonder	(2004:46) om investeringsfonder
ska gälla för förvaltningen av	ska gälla för förvaltningen av
fonderna:	fonderna:
- 2 kap. 18 § om förbud för	- 2 kap. 18 § om förbud för
vissa personer med insynsställ-	vissa personer med insynsställ-
ning att handla med en investe-	ning att handla med en investe-
ringsfond,	ringsfond,
- 2 kap. 21 § första stycket	- 2 kap. 21 §	första	stycket
om skadestånd,	om skadestånd,

66Senaste lydelse 2010:1281.

67Senaste lydelse 2009:1460.

154

SOU 2012:67 Författningsförslag

- 4 kap. 2 § om		företrädare	- 4 kap. 2 § om företrädare
för andelsägarna i en investe-			för andelsägarna i en investe-
ringsfond m.m.,			ringsfond m.m.,
- 4 kap. 8 och 9 §§ om upp-			- 4 kap. 8 och 9 §§ om upp-
rättande och	godkännande av		rättande och godkännande av
fondbestämmelser,			fondbestämmelser,
- 4 kap. 13 § första stycket			- 4 kap. 13 § första stycket
om inlösen av fondandelar,			om inlösen av fondandelar,
- 4 kap. 15–23 §§ om infor-			- 4 kap. 15–23 §§ om infor-
mation om en investeringsfond,			mation om en investeringsfond,
- 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§			- 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§
om placering av medel i en			om placering av medel i en
värdepappersfond m.m., samt			investeringsfond m.m., samt
- 10 kap. 8 § om skyldighet			- 10 kap. 8 § om skyldighet
för revisor att anmäla vissa för-			för revisor att anmäla vissa för-
hållanden till Finansinspektionen.			hållanden till Finansinspektionen.
Vid tillämpningen av de be-			Vid tillämpningen av de be-
stämmelser som anges i första			stämmelser som anges i första
stycket ska fonderna anses som			stycket ska fonderna anses som
värdepappersfonder och Pensions-			investeringsfonder och Pensions-
myndigheten	som	fondandels-	myndigheten som fondandels-
ägare. Det som föreskrivs om			ägare. Det som föreskrivs om
fondbolag ska avse Sjunde AP-			fondbolag ska avse Sjunde AP-
fonden.			fonden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en investeringsfond och 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, meddela föreskrifter om avvikelser från de bestämmelser som anges i första stycket och i ett enskilt fall besluta om undantag från dessa bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

155

SOU 2012:67

Författningsförslag

11Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investe- ringsfonder

dels att 1 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. samt 8 kap. 24 §69 ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 24 §70 ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 5, 6 och 6 b–6 d §§, 2 kap. 12, 13, 15, 15 a och 15 c §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 8, 16 och 16 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–18, 20, 24 och 25 §§, 5 a kap. 1, 5 och 6 §§, 7 kap. 1, 2 och 24 §§, 8 kap. 1–5, 7–14, 16–18 och 21–24 §§, 10 kap. 1 §, 12 kap. 5 och 15 §§, 13 kap. 1 § samt rubriken till 5 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §71

I denna lag betyder

1.behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2.derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

5.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var- vid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföre- tags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

69Senaste lydelse av

1kap. 8 § 2011:882

1kap. 9 § 2011:882

6kap. 3 § 2011:882

6kap. 4 § 2011:882

8kap. 24 § 2011:882

70Senaste lydelse 2011:882

71Senaste lydelse 2011:882.

157

Författningsförslag

SOU 2012:67

6.finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättig- het eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8. fondföretag: ett utländskt företag

a)som i sitt hemland har till- stånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva inve- steringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets till- gångar,

8. fondföretag: ett utländskt företag

a)som i sitt hemland har till- stånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmän- heten eller från en särskilt an- given och avgränsad krets inve- sterare,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets till- gångar,

9.fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått så- dant tillstånd som avses i 8 a,

10.fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försälj- ning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhäng- ande administrativa åtgärder,

11.företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel

54.3g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,

12.förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

13.förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,

14.förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

15.investeringsfond: värdepap-

persfond eller specialfond,

158

SOU 2012:67 Författningsförslag

16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett före- tag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § represen- terar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av före-

taget,
17. matarfond: en värdepap-	17. matarfond: en investe-
persfond vars medel placeras i	ringsfond vars medel placeras i
enlighet med tillstånd enligt	enlighet med tillstånd enligt
5 a kap. 6 §,	5 a kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har så- dant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/65/EG,
19. mottagarfond: en värde-	19. mottagarfond: en investe-
pappersfond som	ringsfond som
a) har minst en matarfond eller	a) har minst en matarfond eller
ett matarfondföretag bland sina	ett matarfondföretag bland sina
andelsägare,	andelsägare,
b) inte är en matarfond, och	b) inte är en matarfond, och
c) vars medel inte placeras i	c) vars medel inte placeras i
en matarfond eller ett matar-	en matarfond eller ett matar-
fondföretag,	fondföretag,

20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som

a)i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b)har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

c)inte är ett matarfondföretag, och

d)inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden,

22.penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tid- punkt exakt kan fastställas,

23.specialfond: en fond vars

andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmän- heten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare

159

Författningsförslag SOU 2012:67

och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt be- stämmelserna i 6 kap.,

24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

25. värdepappersfond: en fond	25. investeringsfond: en fond
vars andelar kan lösas in på be-	vars andelar kan lösas in på be-
gäran av andelsägare och som	gäran av andelsägare och som
består av finansiella tillgångar,	består av finansiella tillgångar,
om den bildats genom kapital-	om den bildats genom kapital-
tillskott från allmänheten och ägs	tillskott från allmänheten och ägs
av dem som skjutit till kapital	av dem som skjutit till kapital
samt förvaltas enligt bestämmel-	samt förvaltas enligt bestämmel-
serna i 5 kap. eller 5 a kap., och	serna i 5 kap. eller 5 a kap., och
26. överlåtbart värdepapper:

a)aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depå- bevis för aktier,

b)obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c)värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.

Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värde- pappersbolag och svenska kredit- institut som har tillstånd för port- följförvaltning avseende finansiella

5 §72

Ett fondbolag får av Finans- inspektionen ges tillstånd att för- valta en AIF-fond.

72 Senaste lydelse 2011:882.

160

SOU 2012:67

Författningsförslag

instrument enligt 2 kap. 1 § 4 lagen

(2007:528) om värdepappers- marknaden.

För sådan fondverksamhet som avses i första stycket ska följande bestämmelser tillämpas:

-2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket , 7 § första stycket , 9 § , samt 17 och 17 b–21 §§ 3),

-3 kap. ,

-4 kap.,

-6 kap.,

-8 kap. 24 och 25 §§,

-9 kap. 4),

-10 kap. 1 § första och andra styckena samt 2 §, och

-12 kap. 1–4 samt 7–14 §§. Ett värdepappersbolag eller ett

svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.

För sådan verksamhet som av- ses i första stycket gäller bestäm- melserna i lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder i tillämpliga delar.

6 §73

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, får

1.driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i för- valtningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som inne- håller

a) en plan för den avsedda verksamheten i Sverige med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och

b) uppgift om filialens adress och ansvariga ledning, och

2.driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspek- tionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller en plan för den av- sedda verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas.

73 Senaste lydelse 2011:882.

161

Författningsförslag

SOU 2012:67

Om de tjänster som ska er-	Om de tjänster som ska er-
bjudas enligt första stycket inne-	bjudas enligt första stycket inne-
fattar förvaltning av en värde-	fattar förvaltning av en investe-
pappersfond, ska verksamhets-	ringsfond, ska verksamhets-
planen också innehålla uppgift	planen också innehålla uppgift
om	om
1. förvaltningsbolagets system	1. förvaltningsbolagets system
för riskhantering, och	för riskhantering, och
2. vilka åtgärder förvaltnings-	2. vilka åtgärder förvaltnings-
bolaget vidtagit för att uppfylla	bolaget vidtagit för att uppfylla
kraven i 6 c §.	kraven i 6 c §.

Finansinspektionen får besluta att verksamhet får påbörjas tidi- gare än vad som anges i första stycket 1.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den utsträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verk-

samhetstillstånd i hemlandet.
				6 b §74
Ett förvaltningsbolag som får					Ett förvaltningsbolag som får
driva verksamhet i Sverige enligt					driva verksamhet i Sverige enligt
6 § får av Finansinspektionen ges					6 § får av Finansinspektionen ges
tillstånd att förvalta en värde-					tillstånd att förvalta en investe-
pappersfond. Tillstånd ges i form					ringsfond. Tillstånd ges i form av
av godkännande av fondbestäm-					godkännande		av	fondbestäm-
melserna enligt 4 kap. 9 §. Till-					melserna enligt 4 kap. 9 §. Till-
stånd ska ges om					stånd ska ges om
1.	förvaltningsbolaget		i	sitt	1.	förvaltningsbolaget			i	sitt
hemland har tillstånd att förvalta					hemland har tillstånd att förvalta
fondföretag av motsvarande slag					fondföretag av motsvarande slag
som den värdepappersfond				som	som	den investeringsfond				som
ska förvaltas,					ska förvaltas,
2.	förvaltningsbolaget			till	2.	förvaltningsbolaget				till
Finansinspektionen		har	lämnat		Finansinspektionen			har	lämnat
det avtal med förvaringsinstitutet					det avtal med förvaringsinstitutet
som	avses i 3 kap.	4 §	och, i		som	avses i	3 kap. 4 §		och, i
förekommande fall, uppgifter om					förekommande fall, uppgifter om
uppdrag som lämnats till någon					uppdrag som lämnats till någon
annan att förvalta värdepappers-					annan att förvalta			investerings-

74 Senaste lydelse 2011:882.

162

SOU 2012:67 Författningsförslag

fonden	eller	sköta	därmed	fonden	eller	sköta	därmed
sammanhängande administration,				sammanhängande administration,
3. fondbestämmelserna upp-				3. fondbestämmelserna upp-
fyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§,				fyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§,
och				och
4. det finns skäl att anta att				4. det finns skäl att anta att
bolaget kommer att driva verk-				bolaget kommer att driva verk-
samheten enligt denna lag och				samheten enligt denna lag och
andra författningar som gäller för				andra författningar som gäller för
förvaltning av en värdepappers-				förvaltning av en investerings-
fond.				fond.
Uppgifter		enligt	första	Uppgifter		enligt	första
stycket 2	behöver inte		lämnas	stycket 2	behöver inte		lämnas
om förvaltningsbolaget redan för-				om förvaltningsbolaget redan för-
valtar en	värdepappersfond och			valtar en	investeringsfond och
tidigare lämnat samma uppgifter				tidigare lämnat samma uppgifter
till Finansinspektionen.				till Finansinspektionen.

Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse beträffande något som avses i första stycket 2 efter det att verk- samheten inletts, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

6 c §75

Ett förvaltningsbolag som för-	Ett förvaltningsbolag som för-
valtar en värdepappersfond efter	valtar en investeringsfond efter
tillstånd enligt 6 b § ska vidta	tillstånd enligt 6 b § ska vidta
nödvändiga åtgärder för att här i	nödvändiga åtgärder för att här i
landet kunna	landet kunna
- göra utbetalningar till andels-	- göra utbetalningar till andels-
ägarna,	ägarna,
- lösa in andelar,	- lösa in andelar,
- lämna den information som	- lämna den information som
bolaget är skyldigt att tillhanda-	bolaget är skyldigt att tillhanda-
hålla, och	hålla, och
- hantera klagomål.	- hantera klagomål.

75 Senaste lydelse 2011:882.

163

Författningsförslag SOU 2012:67

				6 d §76
För den förvaltning av en					För den förvaltning av en
värdepappersfond som ett för-					investeringsfond som ett för-
valtningsbolag utför efter att ha					valtningsbolag utför efter att ha
fått tillstånd		enligt 6	b § gäller		fått tillstånd		enligt 6	b § gäller
2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3					2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3
och 8–23 §§,		5 kap.	1 och 3–		och 8–23 §§,		5 kap.	1 och 3–
25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap.					25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap.
Det som anges där om fond-					Det som anges där om fond-
bolag ska i stället gälla förvalt-					bolag ska i stället gälla förvalt-
ningsbolaget.					ningsbolaget.
Vid	sådan förvaltning			som	Vid	sådan förvaltning			som
avses i första stycket ska det					avses i första stycket ska det
som anges i		9 kap.	1 § första		som anges i		9 kap.	1 § första
stycket 1 i stället avse fall när					stycket 1 i stället avse fall när
förvaltningsbolagets tillstånd åter-					förvaltningsbolagets tillstånd åter-
kallats av behörig myndighet i					kallats av behörig myndighet i
bolagets hemland eller Finans-					bolagets hemland eller Finans-
inspektionen enligt 12 kap. 15 §					inspektionen enligt 12 kap. 15 §
tredje stycket beslutat att bo-					tredje stycket beslutat att bo-
laget inte längre får förvalta en					laget inte längre får förvalta en
värdepappersfond.					investeringsfond.
				2 kap.
				12 §77
Avser ett fondbolag som för-					Avser ett fondbolag som för-
valtar värdepappersfonder att in-					valtar investeringsfonder att in-
rätta en filial i ett annat land					rätta en filial i ett annat land
inom EES, ska bolaget under-					inom EES, ska bolaget under-
rätta Finansinspektionen innan					rätta Finansinspektionen innan
verksamheten påbörjas. Under-					verksamheten påbörjas. Under-
rättelsen ska innehålla					rättelsen ska innehålla
1. en plan för den avsedda					1. en plan för den avsedda
verksamheten		med uppgift		om	verksamheten		med uppgift		om
filialens	organisation		och	vilka	filialens	organisation		och	vilka
tjänster som ska erbjudas, och					tjänster som ska erbjudas, och
2. uppgift om i vilket land					2. uppgift om i vilket land
filialen	ska	inrättas	samt	om	filialen	ska	inrättas	samt	om

76Senaste lydelse 2011:882.

77Senaste lydelse 2011:882.

164

SOU 2012:67 Författningsförslag

filialens adress och ansvariga led-	filialens adress och ansvariga led-
ning.	ning.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där filialen ska inrättas, ska planen också innehålla uppgift om

1.fondbolagets system för riskhantering, och

2.åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar,

- lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhanda- hålla, samt

- hantera klagomål.

13 §78

Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finan- siella situation, ska inspektionen inom två månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen ska inrättas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser så-			Om underrättelsen avser så-
dana tjänster som anges i 12 §			dana tjänster som anges i 12 §
andra stycket, ska Finansinspek-			andra stycket, ska Finansinspek-
tionen även lämna över ett intyg			tionen även lämna över ett intyg
om att fondbolaget har tillstånd			om att fondbolaget har tillstånd
att driva sådan verksamhet som			att driva sådan verksamhet som
avses i Europaparlamentets och			avses i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/65/EG. I			rådets	direktiv 2009/65/EG. I
intyget ska omfattningen av fond-			intyget ska omfattningen av fond-
bolagets tillstånd beskrivas och			bolagets tillstånd beskrivas och
uppgift lämnas om huruvida det			uppgift lämnas om huruvida det
finns	några	begränsningar för	finns	några	begränsningar för
vilka	slag av	värdepappersfonder	vilka	slag av	investeringsfonder
som bolaget får förvalta.			som bolaget får förvalta.

78 Senaste lydelse 2011:882.

165

Författningsförslag

SOU 2012:67

Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

		15 §79
Avser ett fondbolag som för-			Avser ett fondbolag som för-
valtar värdepappersfonder att er-			valtar investeringsfonder att er-
bjuda och tillhandahålla tjänster			bjuda och tillhandahålla tjänster
i ett annat land inom EES utan			i ett annat land inom EES utan
att inrätta filial där, ska bolaget			att inrätta filial där, ska bolaget
underrätta	Finansinspektionen		underrätta	Finansinspektionen
innan verksamheten		påbörjas.	innan verksamheten		påbörjas.
Underrättelsen ska innehålla			Underrättelsen ska innehålla
1. en plan för den		avsedda	1. en plan för den		avsedda
verksamheten med uppgift om			verksamheten med uppgift om
vilka tjänster som ska erbjudas,			vilka tjänster som ska erbjudas,
och			och
2. uppgift	om i vilket land		2. uppgift	om i vilket land
verksamheten ska drivas.			verksamheten ska drivas.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där verksamheten ska drivas, ska planen också innehålla uppgift om

1.fondbolagets system för riskhantering, och

2.åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar,

- lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhanda- hålla, och

- hantera klagomål.

79 Senaste lydelse 2011:882.

166

SOU 2012:67 Författningsförslag

15 a §80

Finansinspektionen ska inom en månad från det att en under- rättelse som avses i 15 § togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerar-

skydd som gäller för fondbolagets kunder.
Om underrättelsen avser så-			Om underrättelsen avser så-
dana tjänster som anges i 15 §			dana tjänster som anges i 15 §
andra stycket, ska Finansinspek-			andra stycket, ska Finansinspek-
tionen även lämna över ett intyg			tionen även lämna över ett intyg
om att fondbolaget har tillstånd			om att fondbolaget har tillstånd
att driva sådan verksamhet som			att driva sådan verksamhet som
avses i Europaparlamentets och			avses i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/65/EG. I			rådets	direktiv 2009/65/EG. I
intyget ska omfattningen av fond-			intyget ska omfattningen av fond-
bolagets tillstånd beskrivas och			bolagets tillstånd beskrivas och
uppgift lämnas om huruvida det			uppgift lämnas om huruvida det
finns	några	begränsningar för	finns	några	begränsningar för
vilka	slag av	värdepappersfonder	vilka	slag av	investeringsfonder

som bolaget får förvalta.					som bolaget får förvalta.
				15 c §81
Avser	ett	fondbolag		som	Avser	ett	fondbolag		som
förvaltar	värdepappersfonder att				förvaltar	investeringsfonder			att
marknadsföra andelar i en sådan					marknadsföra andelar i en sådan
fond i ett annat land inom EES,					fond i ett annat land inom EES,
ska bolaget underrätta Finans-					ska bolaget underrätta Finans-
inspektionen innan verksamheten					inspektionen innan verksamheten
påbörjas. Bestämmelser om vilka					påbörjas. Bestämmelser om vilka
uppgifter	och	handlingar		som	uppgifter	och	handlingar		som
underrättelsen		ska	innehålla		underrättelsen		ska	innehålla
finns i kommissionens förord-					finns i kommissionens förord-
ning (EU) nr 584/2010 av den					ning (EU) nr 584/2010 av den
1 juli 2010 om genomförande av					1 juli 2010 om genomförande av
Europaparlamentets			och rådets		Europaparlamentets			och rådets
direktiv 2009/65/EG vad gäller					direktiv 2009/65/EG vad gäller
den skriftliga anmälans och fond-					den skriftliga anmälans och fond-
företagsintygets form och inne-					företagsintygets form och inne-

80Senaste lydelse 2011:882.

81Senaste lydelse 2011:882.

167

Författningsförslag SOU 2012:67

håll, elektronisk kommunikation	håll, elektronisk kommunikation
mellan behöriga myndigheter i	mellan behöriga myndigheter i
samband med anmälan, förfar-	samband med anmälan, förfar-
anden för kontroller på plats	anden för kontroller på plats
och utredningar samt informa-	och utredningar samt informa-
tionsutbyte mellan behöriga myn-	tionsutbyte mellan behöriga myn-
digheter.	digheter.
Finansinspektionen ska inom	Finansinspektionen ska inom
tio arbetsdagar från det att en	tio arbetsdagar från det att en
fullständig underrättelse togs	fullständig underrättelse togs
emot lämna över den till behörig	emot lämna över den till behörig
myndighet i det land där verk-	myndighet i det land där verk-
samheten ska drivas. Tillsam-	samheten ska drivas. Tillsam-
mans med underrättelsen ska in-	mans med underrättelsen ska in-
spektionen även lämna ett intyg	spektionen även lämna ett intyg
om att värdepappersfonden upp-	om att investeringsfonden upp-
fyller kraven i Europaparla-	fyller kraven i Europaparla-
mentets och rådets direktiv	mentets och rådets direktiv
2009/65/EG. Finansinspektionen	2009/65/EG. Finansinspektionen
ska meddela fondbolaget när in-	ska meddela fondbolaget när in-
spektionen lämnar över under-	spektionen lämnar över under-
rättelsen.	rättelsen.

Fondbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsam- mans med underrättelsen.

3 kap.

4 §82

Förvaringsinstitutet ska med fondbolaget ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informa- tionsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författ- ningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag.

82 Senaste lydelse 2011:882.

168

SOU 2012:67 Författningsförslag

Avtalet får omfatta flera investeringsfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett	I ett avtal som ingås mellan ett
förvaringsinstitut och ett för-	förvaringsinstitut och ett för-
valtningsbolag som förvaltar en	valtningsbolag som förvaltar en
värdepappersfond efter tillstånd	investeringsfond efter tillstånd
enligt 1 kap. 6 b § ska det före-	enligt 1 kap. 6 b § ska det före-
skrivas att svensk lag är tillämp-	skrivas att svensk lag är tillämp-
lig på avtalet.	lig på avtalet.

4 kap.

8 §83

För varje investeringsfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättats av fondbolaget.

Fondbestämmelserna ska ange

1.namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2.grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel ska placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3.vilka andelsklasser som ska finnas och vilka villkor som är förenade med dem,

4.om utdelning ska ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdelning,

5.grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av

onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

6.grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondandelarna,

7.var och hur försäljning och inlösen av fondandelar ska ske,

8.grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinsti- tutets ersättning från fonden,

9.fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar,

10.hur pantsättning av fondandelar ska gå till,

11.fondens räkenskapsår,

83 Senaste lydelse 2011:882.

169

Författningsförslag

SOU 2012:67

12.när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt fondens halvårsredogörelse och årsberättelse ska offentlig- göras, samt

13.var ändringar av fondbestämmelserna ska tillkännages.

För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, ska det dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder ska det anges om fonden riktar sig till allmän- heten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmel- serna ska även innehålla upplys- ning om

1.i vilka avseenden fonden av- viker från vad som gäller för värdepappersfonder,

2.vilken risknivå som efter- strävas, och

3.vilket riskmått som används.

16 §84

I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsförings- material avseende fonden ska följande uppgifter anges på en fram- trädande plats:

1.fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras

iandra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmark- nadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2.om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3.om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

84 Senaste lydelse 2011:882.

170

SOU 2012:67

Författningsförslag

Om fonden är en specialfond, ska detta framgå av informations- broschyren och allt övrigt mark- nadsföringsmaterial avseende fon- den.

16 a §85

För varje investeringsfond ska det finnas ett aktuellt faktablad. Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning

innehålla den grundläggande information som behövs för att inve- sterare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar

i informationsbroschyren.
Bestämmelser om hur fakta-	Bestämmelser om hur fakta-
bladet för en värdepappersfond	bladet ska vara utformat och om
ska vara utformat och om dess	dess innehåll finns i kommis-
innehåll finns i kommissionens	sionens	förordning		(EU)	nr
förordning (EU) nr 583/2010 av	583/2010 av den 1 juli 2010 om
den 1 juli 2010 om genom-	genomförande		av Europaparla-
förande av Europaparlamentets	mentets	och	rådets	direktiv
och rådets direktiv 2009/65/EG	2009/65/EG		rörande	basfakta
rörande basfakta för investerare	för investerare och villkor som
och villkor som ska uppfyllas	ska uppfyllas när faktablad med
när faktablad med basfakta för	basfakta	för	investerare		eller
investerare eller prospekt till-	prospekt tillhandahålls på annat
handahålls på annat varaktigt	varaktigt medium än papper eller
medium än papper eller på en	på en webbplats.
webbplats. Det som anges i för-

ordningen ska i tillämpliga delar gälla också för faktablad för en specialfond. Om fonden är en specialfond ska detta framgå av faktabladet.

85 Senaste lydelse 2011:882.

171

Författningsförslag

SOU 2012:67

5 kap. Förvaltning av värde- pappersfonder

5 kap. Förvaltning av investe- ringsfonder

				1 §86
Varje värdepappersfond ska ha				Varje investeringsfond ska ha
en lämplig fördelning av place-				en lämplig fördelning av place-
ringar med hänsyn till den risk-				ringar med hänsyn till den risk-
spridning som är förenad med				spridning som är förenad med
fondens placeringsinriktning en-				fondens placeringsinriktning en-
ligt fondbestämmelserna.				ligt fondbestämmelserna.
Medel i en värdepappersfond				Medel i		en investeringsfond
får, med de begränsningar som				får, med de begränsningar som
följer av detta kapitel, placeras i				följer av detta kapitel, placeras i
likvida finansiella tillgångar som				likvida finansiella tillgångar som
utgörs av överlåtbara värde-				utgörs av överlåtbara värde-
papper, penningmarknadsinstru-				papper, penningmarknadsinstru-
ment,	derivatinstrument		och	ment,	derivatinstrument		och
fondandelar samt på konto i				fondandelar samt på konto i
kreditinstitut. I fonden får det				kreditinstitut. I fonden får det
också ingå likvida medel som				också ingå likvida medel som
behövs	för	förvaltningen	av	behövs	för	förvaltningen	av
fonden.				fonden.
Ett fondbolag får använda sig				Ett fondbolag får använda sig
av tekniker och instrument som				av tekniker och instrument som
hänför sig till överlåtbara värde-				hänför sig till överlåtbara värde-
papper	och	penningmarknads-		papper	och	penningmarknads-
instrument i syfte att effek-				instrument i syfte att effek-
tivisera förvaltningen av till-				tivisera förvaltningen av till-
gångarna i en värdepappersfond.				gångarna i en investeringsfond.
Om fondbolaget använder sig av				Om fondbolaget använder sig av
derivatinstrument för att effek-				derivatinstrument för att effek-
tivisera	förvaltningen, ska		de	tivisera	förvaltningen, ska		de
bestämmelser i detta kapitel som				bestämmelser i detta kapitel som
gäller	för	derivatinstrument		gäller	för	derivatinstrument
tillämpas.				tillämpas.

86 Senaste lydelse 2008:282.

172

SOU 2012:67

Författningsförslag

Ett fondbolag skall ha ett sys- tem för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhante- ring även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstru- ment.

Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhan- teringen.

2 §

Ett fondbolag ska ha ett sys- tem för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en investeringsfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, ska bolagets system för riskhante- ring även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstru- ment.

Fondbolaget ska för varje in- vesteringsfond som bolaget för- valtar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknads- instrument som är, eller i över- låtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen av- ses bli,

1.upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot- svarande marknad utanför EES, eller

2.föremål för regelbunden handel vid någon annan mark- nad som är reglerad och öppen

3 §87

Medel i en investeringsfond får placeras i penningmarknads- instrument som är, eller i över- låtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen av- ses bli,

1.upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot- svarande marknad utanför EES, eller

2.föremål för regelbunden handel vid någon annan mark- nad som är reglerad och öppen

87 Senaste lydelse 2008:882.

173

Författningsförslag

SOU 2012:67

för allmänheten. för allmänheten.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penning- marknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

1.getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regional eller lokal myn- dighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska central- banken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig orga- nisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller

2.getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en marknad som anges i 3 § första stycket, eller

3.getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är före- mål för tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemen- skapslagstiftningen eller som om- fattas av och följer sådana till- synsregler som motsvarar dessa kriterier, eller

4 §88

Medel i en investeringsfond får placeras i andra penning- marknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

2.getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en marknad som anges i 3 § första stycket, eller

88 Senaste lydelse 2007:562.

174

SOU 2012:67

Författningsförslag

4. getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som god- känts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i så- dana instrument omfattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som

a)har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG,

b)är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera företag som har gett ut aktier som är inregistrerade vid en reglerad marknad, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c)är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärk- ning från en bank.

b)är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera företag som har gett ut aktier som är inregistrerade vid en reglerad marknad, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c)är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärk- ning från en bank.

I en värdepappersfond får det ingå andra överlåtbara värde- papper och penningmarknads- instrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 pro- cent av fondens värde.

5 §89

I en investeringsfond får det ingå andra överlåtbara värde- papper och penningmarknads- instrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 pro- cent av fondens värde.

89 Senaste lydelse 2008:282.

175

Författningsförslag

SOU 2012:67

Om upptagande till handel eller regelbunden handel enligt 3 § inte har skett inom ett år från emissionen och de förvärvade värde- papperen eller instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, ska de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hän- syn ska då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om det i en fond ingår överlåtbara värdepapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, upptagna till handel eller föremål för regelbunden handel enligt 3 § eller sådana andra överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i första stycket, ska fondbolaget informera Finans- inspektionen om detta, om värdet av dessa överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.

	6 §90
I en värdepappersfond får, om	I en investeringsfond får, om
inte annat följer av andra stycket	inte annat följer av andra stycket
eller 19–22 §§, överlåtbara värde-	eller 19–22 §§, överlåtbara värde-
papper och penningmarknads-	papper och penningmarknads-
instrument från en och samma	instrument från en och samma
emittent inte uppgå till mer än	emittent inte uppgå till mer än
5 procent av fondens värde.	5 procent av fondens värde.

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får dock uppgå till

1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garan- terade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisa- tion i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2.högst 25 procent av fondens värde om de består av skuld- förbindelser utgivna enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer eller av motsvarande utländska skuldför- bindelser, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana skuldförbindelser är högst 80 procent av fondens värde, och

3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana tillgångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

90 Senaste lydelse 2008:282.

176

SOU 2012:67 Författningsförslag

I en värdepappersfond får det			I en investeringsfond får det
inte ingå överlåtbara värde-			inte ingå överlåtbara värde-
papper och	penningmarknads-		papper och	penningmarknads-
instrument som getts ut av			instrument som getts ut av
emittenter i en och samma före-			emittenter i en och samma före-
tagsgrupp till sammanlagt		mer	tagsgrupp till sammanlagt		mer
än 20 procent av fondens värde.			än 20 procent av fondens värde.
			7 §
Bestämmelserna i 6 § gäller			Bestämmelserna i 6 § gäller
inte för en värdepappersfond vars			inte för en investeringsfond vars
medel enligt fondbestämmelserna			medel enligt fondbestämmelserna
skall placeras i aktier eller skuld-			ska placeras i aktier eller skuld-
förbindelser i syfte att efterbilda			förbindelser i syfte att efterbilda
sammansättningen av ett		visst	sammansättningen av ett		visst
aktieindex eller index för skuld-			aktieindex eller index för skuld-
förbindelser	(indexfond),	om	förbindelser	(indexfond),	om
indexet har godkänts för detta			indexet har godkänts för detta
ändamål av Finansinspektionen.			ändamål av Finansinspektionen.
Inspektionen	får godkänna ett		Inspektionen	får godkänna ett
index om det			index om det
1. har en	tillräckligt diversi-		1. har en	tillräckligt diversi-
fierad sammansättning,			fierad sammansättning,
2. utgör en lämplig referens			2. utgör en lämplig referens
för den marknad det hänför sig			för den marknad det hänför sig
till, och			till, och
3. offentliggörs på lämpligt vis.			3. offentliggörs på lämpligt vis.

I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 pro- cent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen, efter tillstånd av Finans-

8 §

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för investeringsfonder där medlen, efter tillstånd av Finans-

177

Författningsförslag

SOU 2012:67

inspektionen, får placeras i obli-				inspektionen, får placeras i obli-
gationer och andra skuldför-				gationer och andra skuldför-
bindelser som getts ut eller				bindelser som getts ut eller
garanterats av en stat, av en				garanterats av en stat, av en
kommun eller en statlig eller				kommun eller en statlig eller
kommunal myndighet i ett land				kommunal myndighet i ett land
inom EES eller av något mellan-				inom EES eller av något mellan-
statligt organ i vilket en eller				statligt organ i vilket en eller
flera stater inom EES är med-				flera stater inom EES är med-
lemmar.	Skuldförbindelserna			lemmar.		Skuldförbindelserna
måste dock komma från minst				måste dock komma från minst
sex olika emissioner och de som				sex olika emissioner och de som
kommer från en och samma				kommer från en och samma
emission	får	inte	överstiga	emission		får	inte	överstiga
30 procent av fondens värde.				30 procent av fondens värde.
Frågan om		tillstånd enligt		Frågan		om	tillstånd enligt
första stycket prövas i samband				första stycket prövas i samband
med att Finansinspektionen god-				med att Finansinspektionen god-
känner fondbestämmelserna. Till-				känner fondbestämmelserna. Till-
stånd får ges bara om fond-				stånd får ges bara om fond-
andelsägarna kan anses bli till-				andelsägarna kan anses bli till-
försäkrade ett skydd som är lik-				försäkrade ett skydd som är lik-
värdigt med det som tillkommer				värdigt med det som tillkommer
andelsägare i värdepappersfonder				andelsägare		i investeringsfonder
för vilka de gränser som anges i				för vilka de gränser som anges i
6,21 och 22 §§ är tillämpliga.				6,21 och 22 §§ är tillämpliga.
				9 §91
Oavsett det som sägs i 6 § får				Oavsett det som sägs i 6 § får
sådana överlåtbara värdepapper				sådana	överlåtbara värdepapper
eller	penningmarknadsinstru-			eller	penningmarknadsinstru-
ment som är förenade med rätt				ment som är förenade med rätt
till nyteckning förvärvas till en				till nyteckning förvärvas till en
värdepappersfond		om	förvärvet	investeringsfond			om	förvärvet
grundas på tidigare innehav.				grundas på tidigare innehav.

91 Senaste lydelse 2008:282.

178

SOU 2012:67 Författningsförslag

	10 §
Medel i en värdepappersfond	Medel i en	investeringsfond
får placeras på konto hos svenska	får placeras på konto hos svenska
kreditinstitut och utländska	kreditinstitut	och utländska
kreditinstitut med säte inom EES	kreditinstitut med säte inom EES
samt hos andra utländska kredit-	samt hos andra utländska kredit-
institut om dessa omfattas av	institut om dessa omfattas av
tillsynsregler som motsvarar dem	tillsynsregler som motsvarar dem
som fastställs i gemenskaps-	som fastställs i gemenskaps-
lagstiftningen.	lagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bindningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insätt- ningar i ett och samma kredit- institut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företags- grupp till högst 20 procent av fondens värde.

11 §

I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insätt- ningar i ett och samma kredit- institut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företags- grupp till högst 20 procent av fondens värde.

12 §92
Medel i en värdepappersfond	Medel	i	en investeringsfond
får placeras i derivatinstrument,	får placeras i derivatinstrument,
om dessa omsätts på en reglerad	om dessa omsätts på en reglerad
marknad enligt 3 § och	marknad enligt 3 § och
1. underliggande tillgångar ut-	1. underliggande tillgångar ut-
görs av eller hänför sig till	görs av eller hänför sig till
- någon av de tillgångar som	- någon av de tillgångar som
medel i en värdepappersfond får	medel i en investeringsfond får
placeras i enligt 1 § andra	placeras	i	enligt 1 § andra
stycket första meningen,	stycket första meningen,
- finansiella index,	- finansiella index,
- räntesatser,	- räntesatser,

92 Senaste lydelse 2008:282.

179

Författningsförslag SOU 2012:67

- växelkurser, eller	- växelkurser, eller
- utländska valutor, och	- utländska valutor, och
2. sådana underliggande till-	2. sådana underliggande till-
gångar enligt fondbestämmel-	gångar enligt fondbestämmel-
serna får ingå i fonden.	serna får ingå i fonden.

Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om

1.motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och

2.derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kontrollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

13 §93

De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare be- gränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de överlåtbara värde- papper eller penningmarknadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Det gäller dock inte i fråga om index-

baserade derivatinstrument.
En värdepappersfonds samman-	En investeringsfonds samman-
lagda exponeringar som hänför	lagda exponeringar som hänför
sig till derivatinstrument får inte	sig till derivatinstrument får inte
överskrida fondens värde.	överskrida fondens värde.

Exponeringarna ska beräknas med hänsyn till värdet av under- liggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns till- gänglig för att lösa in instrumenten.

Om ett överlåtbart värdepapper eller ett penningmarknads- instrument innefattar ett derivatinstrument, ska även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.

93 Senaste lydelse 2008:282.

180

SOU 2012:67

Författningsförslag

I en värdepappersfond får, med de ytterligare begräns- ningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transak- tioner med sådana derivatinstru- ment som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 pro- cent av fondens värde, när mot- parten är ett sådant kreditinsti- tut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.

14 §

I en investeringsfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, expo- neringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett så- dant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får expone- ringen uppgå till högst 5 pro- cent av fondens värde.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i

1.andra värdepappersfonder,

2.fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3.specialfonder och fondföre- tag som uppfyller förutsättning- arna i 1 kap. 9 §, såvida fonderna och fondföretagen

a)gör kollektiva investeringar

isådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b)tillämpar principen om riskspridning,

c)är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andels- ägare i en värdepappersfond, och

d)för varje räkenskapsår läm- nar årsberättelse och halvårs- redogörelse som innehåller så- dan information som är nöd- vändig för att man skall kunna

15 §

Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i

1.andra investeringsfonder,

2.fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3.specialfonder enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder och mot- svarande utländska AIF-fonder, såvida fonderna

a) gör kollektiva investeringar

isådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning,

c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andels- ägare i en investeringsfond, och

d) för varje räkenskapsår läm- nar årsberättelse och halvårs- redogörelse som innehåller så- dan information som är nöd- vändig för att man ska kunna

181

Författningsförslag

SOU 2012:67

bedöma tillgångarna, ansvars- frågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fond- bestämmelser eller sin bolagsord- ning, får placera högst 10 pro- cent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 pro- cent av värdepappersfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappers- fonds värde.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden däri- genom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

bedöma tillgångarna, ansvars- frågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en investeringsfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fond- bestämmelser eller sin bolagsord- ning, får placera högst 10 pro- cent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

16 §

I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 pro- cent av investeringsfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en investerings- fonds värde.

17 §

Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om investeringsfonden däri- genom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 15 §, skall informationsbroschyren och faktabladet rörande värdepap-

18 §

Om en betydande del av medlen i en investeringsfond placeras i fondandelar enligt 15 §, ska informationsbroschyren och faktabladet rörande investerings-

182

SOU 2012:67

Författningsförslag

persfonden samt årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en värdepappers- fond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom upp- drag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fond- medlen har placerats i.

fonden samt årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en investerings- fond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom upp- drag, av samma fondbolag som investeringsfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som investeringsfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fond- medlen har placerats i.

20 §94

Ett fondbolag får inte till en	Ett fondbolag får inte till en
värdepappersfond förvärva aktier	investeringsfond förvärva aktier
med sådan rösträtt som gör det	med sådan rösträtt som gör det
möjligt för fondbolaget att ut-	möjligt för fondbolaget att ut-
öva ett väsentligt inflytande över	öva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett företag.	ledningen av ett företag.
Om ett fondbolag förvaltar	Om ett fondbolag förvaltar
flera värdepappersfonder, fond-	flera investeringsfonder, fond-
företag eller specialfonder, gäller	företag eller AIF-fonder, gäller
bestämmelsen i första stycket	bestämmelsen i första stycket
det sammanlagda aktieinnehavet	det sammanlagda aktieinnehavet
i fonderna och fondföretagen.	i fonderna och fondföretagen.

94 Senaste lydelse 2011:882.

183

Författningsförslag SOU 2012:67

24 §95

Finansinspektionen får för	Finansinspektionen får för
en värdepappersfond tillåta av-	en investeringsfond tillåta av-
vikelser från de villkor som	vikelser från de villkor som
anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller	anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller
22 § och från fondbestämmel-	22 § och från fondbestämmel-
serna under sex månader från	serna under sex månader från
det att verksamheten påbörjades,	det att verksamheten påbörjades,
ändrade fondbestämmelser bör-	ändrade fondbestämmelser bör-
jade tillämpas eller en fusion	jade tillämpas eller en fusion
genomfördes.	genomfördes.

Om värdet av tillgångar i en värdepappersfond kommer att överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

25 §

Om värdet av tillgångar i en investeringsfond kommer att över- skrida någon av gränserna i detta kapitel ska rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn ska då tas till fondandels- ägarnas intressen.

5 a kap.

1 §96

Bestämmelserna i 5 kap. 1 andra stycket, 3–12 och 15–22 §§ gäller inte för en matarfond. I stället ska bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.

Medel i en matarfond får pla-	Medel i en matarfond får pla-
ceras i andelar i	ceras i andelar i
- en värdepappersfond som inte	- en investeringsfond som inte
är en matarfond och vars medel	är en matarfond och vars medel
inte placeras i en matarfond eller	inte placeras i en matarfond eller
ett matarfondföretag, eller	ett matarfondföretag, eller
- ett fondföretag som har så-	- ett fondföretag som har så-
dant tillstånd som avses i Europa-	dant tillstånd som avses i Europa-
parlamentets och rådets direktiv	parlamentets och rådets direktiv
2009/65/EG och som inte är ett	2009/65/EG och som inte är ett
matarfondföretag och vars medel	matarfondföretag och vars medel
inte placeras i en matarfond eller	inte placeras i en matarfond eller

95Senaste lydelse 2011:882.

96Senaste lydelse 2011:882.

184

SOU 2012:67 Författningsförslag

ett matarfondföretag. ett matarfondföretag.

Placeringen ska uppgå till minst 85 procent av matarfondens

värde.
	5 §97
Avser ett fondbolag att pla-	Avser ett fondbolag att pla-
cera en värdepappersfonds medel	cera en investeringsfonds medel
enligt 1 § ska bolaget ansöka om	enligt 1 § ska bolaget ansöka om
Finansinspektionens tillstånd till	Finansinspektionens tillstånd till
detta.	detta.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1.nya eller ändrade fondbestämmelser för fonden,

2.den avsedda mottagarfondens fondbestämmelser,

3.fondernas informationsbroschyrer och faktablad,

4.det avtal eller de rutiner som avses i 9 och 11 §§,

5.det avtal mellan förvaringsinstituten som avses i 16 §,

6.det avtal mellan revisorerna som avses i 20 §,

7.i förekommande fall, den underrättelse som ska lämnas till andelsägarna enligt 7 §, och

8.om fondmedlen ska placeras i ett fondföretag, intyg från be- hörig myndighet i företagets hemland om att det uppfyller kraven i 1 § andra stycket.

6 §98

Tillstånd att placera medel enligt 1 § ges av Finansinspektionen i form av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 § första stycket. Tillstånd ska ges om kraven i detta kapitel är uppfyllda och fondbestämmelserna i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 8 § och 9 § andra eller tredje stycket.

Om ansökan avser en änd-			Om ansökan avser en änd-
ring av fondbestämmelserna som			ring av fondbestämmelserna som
innebär att placering ska ske i en			innebär att placering ska ske i en
annan mottagarfond eller att en			annan mottagarfond eller att en
värdepappersfonds		placerings-	investeringsfonds		placerings-
inriktning ändras till sådan som			inriktning ändras till sådan som
avses i	1 §, ska Finansinspek-		avses i	1 §, ska Finansinspek-
tionen	underrätta	fondbolaget	tionen	underrätta	fondbolaget
om sitt beslut inom 15 arbets-			om sitt beslut inom 15 arbets-

97Senaste lydelse 2011:882.

98Senaste lydelse 2011:882.

185

Författningsförslag

SOU 2012:67

dagar från det att en fullständig						dagar från det att en fullständig
ansökan lämnats in. Om an-						ansökan lämnats in. Om an-
sökan	avser fondbestämmelser					sökan	avser fondbestämmelser
för en ny fond eller fond-						för en ny fond eller fond-
bestämmelser		som	ändras		på	bestämmelser		som	ändras		på
annat sätt än som en följd av den						annat sätt än som en följd av den
nya placeringsinriktningen					ska	nya placeringsinriktningen					ska
Finansinspektionen			underrätta			Finansinspektionen			underrätta
fondbolaget om sitt beslut inom						fondbolaget om sitt beslut inom
den frist som anges i 4 kap. 9 §						den frist som anges i 4 kap. 9 §
fjärde stycket.						fjärde stycket.
					7 kap.
						1 §99
Ett	fondbolag		som	enligt		Ett	fondbolag		som	enligt
1 kap. 4 § har tillstånd för port-						1 kap. 4 § har tillstånd för port-
följförvaltning		avseende		finan-		följförvaltning		avseende		finan-
siella instrument får, efter till-						siella instrument får, efter till-
stånd av inspektionen, som ett						stånd av inspektionen, som ett
led i verksamheten						led i verksamheten
1. ta emot fondandelar för för-						1. ta emot fondandelar för för-
varing, dock inte sådana fond-						varing, dock inte sådana fond-
andelar som ingår i en investe-						andelar som ingår i en investe-
ringsfond som förvaltas av fond-						ringsfond eller en AIF-fond som
bolaget,						förvaltas av fondbolaget,
2. ta emot medel med redo-						2. ta emot medel med redo-
visningsskyldighet,			och	lämna		visningsskyldighet,			och	lämna
investeringsråd avseende sådana						investeringsråd avseende sådana
finansiella instrument som avses						finansiella instrument som avses
i 5 kap.						i 5 kap.
Medel som tas emot med						Medel som tas emot med
redovisningsskyldighet				enligt		redovisningsskyldighet				enligt
första stycket 2 skall omedelbart						första stycket 2 ska omedelbart
avskiljas från bolagets egna till-						avskiljas från bolagets egna till-
gångar.						gångar.

99 Senaste lydelse 2007:562.

186

SOU 2012:67

Författningsförslag

Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i an- delar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har god- känt detta på förhand.

2 §

Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i an- delar i en investeringsfond, en AIF-fond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investe- raren har godkänt detta på för- hand.

8 kap.

1 §100

Två eller flera värdepappers- fonder får läggas samman genom att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av fonderna över- förs till en annan fond mot vederlag till andelsägarna i den eller de överlåtande fonderna (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande fonderna.

Fusion kan ske

1.mellan den övertagande värdepappersfonden på ena sidan och en eller flera överlåtande värdepappersfonder på den andra (absorption), eller

2.mellan två eller flera över- låtande värdepappersfonder genom att de bildar en ny övertagande värdepappersfond (kombination).

Två eller flera investerings- fonder får läggas samman genom att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av fonderna över- förs till en annan fond mot vederlag till andelsägarna i den eller de överlåtande fonderna (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande fonderna.

Fusion kan ske

1.mellan den övertagande investeringsfonden på ena sidan och en eller flera överlåtande investeringsfonder på den andra (absorption), eller

2.mellan två eller flera över- låtande investeringsfonder genom att de bildar en ny övertagande investeringsfond (kombination).

2 §101

Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande värde- pappersfonderna (fusionsveder- laget) ska bestå av andelar i den

Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande investe- ringsfonderna (fusionsvederlaget) ska bestå av andelar i den över-

100Senaste lydelse 2011:882.

101Senaste lydelse 2011:882.

187

Författningsförslag

SOU 2012:67

övertagande värdepappersfonden.

Om det behövs för att genom- föra fusionen, får fusionsveder- laget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

tagande investeringsfonden. Om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den över- låtande fonden.

	3 §102
Det eller de fondbolag som	Det eller de fondbolag som
förvaltar de värdepappersfonder	förvaltar de investeringsfonder
som ska ingå i fusionen ska upp-	som ska ingå i fusionen ska upp-
rätta en fusionsplan som är	rätta en fusionsplan som är
gemensam för fonderna.	gemensam för fonderna.

Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om

1.vilka fonder som ska ingå i fusionen och vilket slag av fusion enligt 1 § andra stycket som avses,

2.bakgrunden till och syftet med fusionen,

3.fusionens sannolika konsekvenser för fondandelsägarna,

4.vilka metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §,

5.vilken metod som ska användas för beräkning av det utbytes- förhållande som avses i 4 §,

6.den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen, och

7.tillämpliga regler för överföring av tillgångar och utbyte av fond- andelar.

Vid kombination ska fusions- planen även innehålla den över- tagande värdepappersfondens fondbestämmelser.

Vid kombination ska fusions- planen även innehålla den över- tagande investeringsfondens fondbestämmelser.

4 §103

Det eller de fondbolag som avses i 3 § ska fastställa tid- punkten för beräkning av ut- bytesförhållandet mellan andelar

102Senaste lydelse 2011:882.

103Senaste lydelse 2011:882.

188

SOU 2012:67

Författningsförslag

i den överlåtande och den över- tagande värdepappersfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fast- ställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genom- förs.

i den överlåtande och den över- tagande investeringsfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fast- ställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs.

5 §104

Varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska i ett ut- låtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna i fusionsplanen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

Varje förvaringsinstitut för de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska i ett ut- låtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna i fusionsplanen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

7 §105

Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns ytt- rande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och övertagande värdepappers- fonderna.

Det eller de fondbolag som förvaltar de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns ytt- rande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och övertagande investerings- fonderna.

8 §106

När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som för- valtar värdepappersfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande infor- mation om fusionen till andels-

När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som för- valtar investeringsfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande infor- mation om fusionen till andels-

104Senaste lydelse 2011:882.

105Senaste lydelse 2011:882.

106Senaste lydelse 2011:882.

189

Författningsförslag

SOU 2012:67

ägarna i fonderna. ägarna i fonderna.

Av informationen ska det framgå

1.bakgrunden till och syftet med fusionen,

2.de konsekvenser fusionen kan få för andelsägarna,

3.vilka rättigheter andelsägarna har i samband med fusionen en- ligt 11 §, och

4.uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen.

Tillsammans med informa-		Tillsammans		med informa-
tionen till andelsägarna i en över-		tionen till andelsägarna i en över-
låtande värdepappersfond ska den		låtande investeringsfond ska den
övertagande	värdepappersfondens	övertagande	investeringsfondens
faktablad lämnas. Om fakta-		faktablad lämnas. Om fakta-
bladet ändrats i samband med		bladet ändrats i samband med
fusionen ska det också lämnas		fusionen ska det också lämnas
till andelsägarna i den över-		till andelsägarna i den över-
tagande värdepappersfonden.		tagande investeringsfonden.
Informationen enligt första–		Informationen enligt första–
tredje styckena ska även till-		tredje styckena ska även till-
handahållas	den som innan	handahållas	den som innan
fusionen genomförs tecknar an-		fusionen genomförs tecknar an-
delar i någon av värdepappers-		delar i någon av investerings-
fonderna samt den som begär		fonderna samt den som begär
sådan information som avses i		sådan information som avses i
4 kap. 20 § första stycket.		4 kap. 20 § första stycket.
		9 §107
Det fondbolag som förvaltar		Det fondbolag som förvaltar
en överlåtande värdepappersfond		en överlåtande		investeringsfond
ska ansöka om tillstånd till		ska ansöka om tillstånd till
fusion hos Finansinspektionen.		fusion hos Finansinspektionen.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1.fusionsplan enligt 3 §,

2.utlåtande av förvaringsinstitut enligt 5 §,

3.revisorns yttrande enligt 6 §, och

4.den information som ska tillhandahållas andelsägarna enligt 8 §.

107 Senaste lydelse 2011:882.

190

SOU 2012:67

Författningsförslag

Om en ansökan inte är fullständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

	10 §
Finansinspektionen ska ge	Finansinspektionen ska ge
tillstånd till en fusion om	tillstånd till en fusion om
1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och	1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och
9 §§ är uppfyllda, och	9 §§ är uppfyllda, och
2. andelarna i den övertag-	2. andelarna i den övertag-
ande värdepappersfonden får mark-	ande investeringsfonden får mark-
nadsföras i de länder där an-	nadsföras i de länder där an-
delarna i den överlåtande värde-	delarna i den överlåtande inve-
pappersfonden marknadsförs en-	steringsfonden marknadsförs en-
ligt 2 kap. 15 c §.	ligt 2 kap. 15 c §.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en full- ständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i

tillståndsfrågan.
		11 §108
Andelsägarna i de värdepap-			Andelsägarna i de investe-
persfonder som ska ingå i en			ringsfonder som ska ingå i en
fusion har rätt att få sina fond-			fusion har rätt att få sina fond-
andelar inlösta innan		fusionen	andelar inlösta innan			fusionen
genomförs, utan att andra avgif-			genomförs, utan att andra avgif-
ter tas ut än vad som motsvarar			ter tas ut än vad som motsvarar
kostnaderna för	att	avveckla	kostnaderna	för	att	avveckla
värdepapper med	anledning av		värdepapper	med	anledning av
begärd inlösen.			begärd inlösen.
I stället för inlösen av fond-			I stället för inlösen av fond-
andelarna får andelsägarna låta			andelarna får andelsägarna låta
byta dessa mot andelar i en annan			byta dessa mot andelar i en annan
värdepappersfond eller ett annat			investeringsfond eller			ett annat
fondföretag med liknande place-			fondföretag med liknande place-
ringsinriktning som förvaltas av			ringsinriktning som förvaltas av
samma fondbolag eller av ett			samma fondbolag eller av ett
bolag som direkt eller indirekt har			bolag som direkt eller indirekt har
samma ledning eller ägare som			samma ledning eller ägare som

108 Senaste lydelse 2011:882.

191

Författningsförslag SOU 2012:67

fondbolaget. fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar enligt första och andra styckena ska ges under minst 30 dagar från den dag information om fusionen lämnas till andelsägarna enligt 8 §. Möjlig- heten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §.

12 §109

Finansinspektionen får, efter	Finansinspektionen får, efter
ansökan av ett fondbolag eller	ansökan av ett fondbolag eller
utan sådan ansökan, tillåta eller	utan sådan ansökan, tillåta eller
kräva att ett fondbolag senare-	kräva att ett fondbolag senare-
lägger försäljning och inlösen av	lägger försäljning och inlösen av
andelar i en värdepappersfond	andelar i en investeringsfond som
som ingår i en fusion, om det är	ingår i en fusion, om det är
motiverat med hänsyn till fond-	motiverat med hänsyn till fond-
andelsägarnas intressen. En så-	andelsägarnas intressen. En så-
dan senareläggning får inte på-	dan senareläggning får inte på-
verka andelsägarnas rättigheter	verka andelsägarnas rättigheter
enligt 11 §.	enligt 11 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i ett land där fondandelar marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § om sitt beslut. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspektionen.

13 §110

Värdepappersfonder som in-	Investeringsfonder som ingår i
går i en fusion och andelsägarna	en fusion och andelsägarna i
i fonderna får inte belastas med	fonderna får inte belastas med
kostnader som uppkommer i sam-	kostnader som uppkommer i
band med förberedandet och	samband med förberedandet och
genomförandet av fusionen.	genomförandet av fusionen.

109Senaste lydelse 2011:882.

110Senaste lydelse 2011:882.

192

SOU 2012:67 Författningsförslag

14 §111

En fusion får genomföras tidigast tre månader från det att Finans-

inspektionen gett tillstånd till fusionen.
Vid	genomförandet			av	Vid	genomförandet		av
fusionen inträder följande rätts-					fusionen inträder följande rätts-
verkningar.					verkningar.
1. Den överlåtande värdepap-					1. Den överlåtande investe-
persfondens tillgångar och skulder					ringsfondens tillgångar och skul-
överförs	till	den	övertagande		der överförs till den övertagande
värdepappersfonden.					investeringsfonden.
2. Andelsägarna i den över-					2. Andelsägarna i den över-
låtande	värdepappersfonden			blir	låtande	investeringsfonden		blir
andelsägare i		den	övertagande		andelsägare i den		övertagande
värdepappersfonden			och har, i		investeringsfonden		och har, i
förekommande fall, rätt till kon-					förekommande fall, rätt till kon-
tant utbetalning av fusionsveder-					tant utbetalning av fusionsveder-
lag.					lag.
3. Den överlåtande värdepap-					3. Den överlåtande investe-
persfonden upplöses.					ringsfonden upplöses.
				16 §112
Det fondbolag som förvaltar					Det fondbolag som förvaltar
den övertagande värdepappers-					den övertagande		investerings-
fonden ska underrätta förvarings-					fonden ska underrätta förvarings-
institutet för fonden när över-					institutet för fonden när över-
föringen av tillgångar och skulder					föringen av tillgångar och skulder
enligt 14 § andra stycket 1 har					enligt 14 § andra stycket 1 har
slutförts.					slutförts.

Fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

17 §113

En värdepappersfond får läggas	En investeringsfond får läggas
samman med ett fondföretag	samman med ett fondföretag
som i sitt hemland har sådant	som i sitt hemland har sådant
tillstånd som avses i Europa-	tillstånd som avses i Europa-
parlamentets och rådets direktiv	parlamentets och rådets direktiv

111Senaste lydelse 2011:882.

112Senaste lydelse 2011:882.

113Senaste lydelse 2011:882.

193

Författningsförslag

SOU 2012:67

2009/65/EG (gränsöverskridande

fusion).

18 §114

Vid

gränsöverskridande

Vid

gränsöverskridande

fusion

mellan

en överlåtande

fusion

mellan

överlåtande

värdepappersfond och ett över-

investeringsfond och ett över-

tagande fondföretag gäller följ-

ande

bestämmelser

detta

ande

bestämmelser

i detta

kapitel:

1 § om vad en fusion innebär,

2 § om fusionsvederlag,

3 § om fusionsplan,

5 § om utlåtande av förvar-

ingsinstitut,

6 och 7 §§ om revisorsgransk-

ning,

8 § om information till fond-

andelsägare,

9 och 19–21 §§ om tillstånd

till fusion,

11 §

fondandelsägarnas

11 §

fondandelsägarnas

rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av för-

säljning och inlösen av fond-

andelar,

13 § om kostnader i samband

med en fusion, och

14 § andra stycket och 15 §

om fusionens rättsverkningar.

Det som anges om en över-

tagande

värdepappersfond

eller

tagande investeringsfond eller ett

ett fondbolag som förvaltar en

fondbolag

som

förvaltar en

sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 §

tredje

stycket

första

meningen

tredje stycket

första

meningen

och 14 § andra stycket gäller på

motsvarande sätt för ett över-

tagande fondföretag eller ett för-

114 Senaste lydelse 2011:882.

194

SOU 2012:67 Författningsförslag

valtningsbolag som förvaltar ett	valtningsbolag som förvaltar ett
sådant fondföretag.	sådant fondföretag.
21 §115
Finansinspektionen ska god-	Finansinspektionen ska god-
känna att en överlåtande värde-	känna att en överlåtande inve-
pappersfond får ingå i en gräns-	steringsfond får ingå i en gräns-
överskridande fusion om	överskridande fusion om
1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9	1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9
och 19 §§ är uppfyllda,	och 19 §§ är uppfyllda,
2. behörig myndighet i det	2. behörig myndighet i det
övertagande fondföretagets hem-	övertagande fondföretagets hem-
land inte har meddelat att den	land inte har meddelat att den
har invändningar mot den infor-	har invändningar mot den infor-
mation som ska lämnas till an-	mation som ska lämnas till an-
delsägarna i fondföretaget, och	delsägarna i fondföretaget, och
3. andelarna i det övertag-	3. andelarna i det övertagande
ande fondföretaget får marknads-	fondföretaget får marknadsföras i
föras i de länder där andelarna i	de länder där andelarna i den
den överlåtande värdepappers-	överlåtande	investeringsfonden
fonden marknadsförs enligt 2 kap.	marknadsförs enligt 2 kap. 15 c §
15 c § samt här i landet.	samt här i landet.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en full- ständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt be- slut.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i det över- tagande fondföretagets hemland om beslutet.

			22 §116
Vid		en	gränsöverskridande	Vid en gränsöverskridande
fusion		där	en värdepappersfond	fusion där en investeringsfond är
är övertagande fond gäller följ-				övertagande fond gäller följande
ande bestämmelser i detta kapitel:				bestämmelser i detta kapitel:
4	§ om tidpunkt för beräk-			4	§ om tidpunkt för beräk-
ning av utbytesförhållande,				ning av utbytesförhållande,
7	§ om revisorns yttrande,			7	§ om revisorns yttrande,
8	och 23 §§ om information			8	och 23 §§ om information
till fondandelsägare,				till fondandelsägare,

115Senaste lydelse 2011:882.

116Senaste lydelse 2011:882.

195

Författningsförslag

SOU 2012:67

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av för- säljning och inlösen av fond- andelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion,

14 § första stycket om tid- punkt för genomförande av en fusion, samt

16 § om underrättelse och offentliggörande.

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av för- säljning och inlösen av fond- andelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion,

14 § första stycket om tid- punkt för genomförande av en fusion, samt

16 § om underrättelse och offentliggörande.

			23 §117
Finansinspektionen ska, efter				Finansinspektionen ska, efter
det att behörig myndighet i det				det att behörig myndighet i det
överlåtande fondföretagets hem-				överlåtande fondföretagets hem-
land överlämnat en kopia av an-				land överlämnat en kopia av an-
sökan om tillstånd till fusionen,				sökan om tillstånd till fusionen,
bedöma om informationen till				bedöma om informationen till
andelsägarna i den övertagande				andelsägarna i den övertagande
värdepappersfonden		uppfyller		investeringsfonden			uppfyller
kraven i 8 §. Finansinspektionen				kraven i 8 §. Finansinspektionen
får senast 15 arbetsdagar från				får senast 15 arbetsdagar från
det att kopian av ansökan över-				det att kopian av ansökan över-
lämnats begära att det fondbolag				lämnats begära att det fondbolag
som förvaltar	den	övertagande		som förvaltar		den	övertagande
värdepappersfonden		förtydligar		investeringsfonden			förtydligar
informationen. Inspektionen ska				informationen. Inspektionen ska
omgående underrätta			behörig	omgående	underrätta behörig
myndighet i	det	överlåtande		myndighet	i	det	överlåtande
fondföretagets	hemland		om en	fondföretagets hemland om en
sådan begäran.				sådan begäran.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fond- bolaget har lämnat in kompletterande information underrätta be- hörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om huru- vida informationen uppfyller kraven.

117 Senaste lydelse 2011:882.

196

SOU 2012:67 Författningsförslag

26 §118
En värdepappersfond får inte	En investeringsfond får inte
ombildas till en specialfond.	ombildas till en specialfond.
10 kap.
	1 §119
Finansinspektionen har till-	Finansinspektionen har till-
syn över fondbolag, förvalt-	syn över fondbolag, förvalt-
ningsbolag som avses i 1 kap. 6	ningsbolag som avses i 1 kap. 6 §,
och 8 §§, fondföretag som avses i	fondföretag som avses i 1 kap.
1 kap. 7 och 9 §§ samt förvar-	7 § samt förvaringsinstitut.

ingsinstitut.

För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reg- lerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolags- ordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har

sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.
För	förvaltningsbolag			och	För	förvaltningsbolag			och
fondföretag		samt	förvarings-		fondföretag		samt	förvarings-
institut	som	driver	verksamhet		institut	som	driver	verksamhet
från filial i Sverige omfattar till-					från filial i Sverige omfattar till-
synen att företaget följer de lagar					synen att företaget följer de lagar
och andra		författningar		som	och andra		författningar		som
gäller för företagets verksamhet					gäller för företagets verksamhet
i Sverige samt, när en värde-					i Sverige samt, när en inve-
pappersfond förvaltas enligt 1 kap.					steringsfond förvaltas enligt 1 kap.
6 b §, det som anges i fondbe-					6 b §, det som anges i fondbe-
stämmelserna.					stämmelserna.
				12 kap.
					5 §120
Finansinspektionen				ska	Finansinspektionen				ska
omedelbart underrätta behöriga					omedelbart underrätta behöriga
myndigheter i de andra länder					myndigheter i de andra länder
inom EES där ett fondbolag					inom EES där ett fondbolag
marknadsför andelar i en värde-					marknadsför andelar i en inve-
pappersfond		som bolaget		för-	steringsfond		som bolaget		för-

118Senaste lydelse 2011:882.

119Senaste lydelse 2011:882.

120Senaste lydelse 2011:882.

197

Författningsförslag

SOU 2012:67

valtar, när någon åtgärd enligt 1,			valtar, när någon åtgärd enligt 1,
3 eller 4 § har vidtagits mot bo-			3 eller 4 § har vidtagits mot bo-
laget.			laget.
		15 §121
Om ett förvaltningsbolag som			Om ett förvaltningsbolag som
driver verksamhet i Sverige efter			driver verksamhet i Sverige efter
anmälan enligt 1 kap. 6 § åsido-			anmälan enligt 1 kap. 6 § åsido-
sätter	sina	skyldigheter enligt	sätter	sina	skyldigheter enligt
denna lag eller andra författ-			denna lag eller andra författ-
ningar	som	reglerar bolagets	ningar	som	reglerar bolagets
verksamhet i Sverige eller fond-			verksamhet i Sverige eller fond-
bestämmelserna för en värde-			bestämmelserna för en investe-
pappersfond som förvaltas enligt			ringsfond som förvaltas enligt
1 kap.	6 b §, får Finansinspek-		1 kap.	6 b §, får Finansinspek-
tionen förelägga bolaget att göra			tionen förelägga bolaget att göra
rättelse.			rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finans- inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får			Om rättelse inte sker, får
Finansinspektionen vidta sådana			Finansinspektionen vidta sådana
åtgärder som avses i 1 § andra			åtgärder som avses i 1 § andra
stycket	första	meningen eller	stycket	första	meningen eller
förbjuda förvaltningsbolaget att			förbjuda förvaltningsbolaget att
påbörja	nya	transaktioner i	påbörja	nya	transaktioner i
Sverige. Inspektionen får också			Sverige. Inspektionen får också
besluta att bolaget inte längre			besluta att bolaget inte längre
får förvalta en värdepappersfond.			får förvalta en investeringsfond.
Innan en åtgärd enligt detta			Innan en åtgärd enligt detta
stycke	vidtas	ska inspektionen	stycke	vidtas	ska inspektionen
underrätta behörig myndighet i			underrätta behörig myndighet i
bolagets hemland. I brådskande			bolagets hemland. I brådskande
fall får inspektionen dock vidta			fall får inspektionen dock vidta
en sådan åtgärd utan föregående			en sådan åtgärd utan föregående
föreläggande enligt första stycket			föreläggande enligt första stycket
eller underrättelse till hemlands-			eller underrättelse till hemlands-
myndigheten. Denna, Europeiska			myndigheten. Denna, Europeiska
kommissionen		och Europeiska	kommissionen		och Europeiska

121 Senaste lydelse 2012:191.

198

SOU 2012:67 Författningsförslag

värdepappers- och marknads-	värdepappers- och marknads-
myndigheten ska då underrättas	myndigheten ska då underrättas
så snart som möjligt.	så snart som möjligt.

Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndig- heten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undan- röjas, ska inspektionen göra det.

13 kap.

1 §122

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2.vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§,

3.på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

4.hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket,

5.vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 b §§,

6.vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andels- ägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7.tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8.på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhanda- hållas,

9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värde- pappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en inve- steringsfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

10.vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda en- ligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan an- vändning,

11.det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

12.kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §,

122 Senaste lydelse 2011:882.

199

Författningsförslag

SOU 2012:67

13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§,

14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

15.vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap.

18 §,

16.förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

17. hur beräkning och redo- visning av en specialfonds risk- nivå ska utföras enligt 6 kap. 4 §,

17. kriterier för att en inve- steringsfonds medel ska få place- ras i sådana finansiella tillgångar som avses i artikel 50 a i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

18.vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §,

19.vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

20.vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bi- fogas informationen,

21.på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas,

22.vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföre- tag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

23.sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

1.Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.Fondbolag, förvaltningsbolag och värdepappersinstitut som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva verksamhet avseende special- fonder enligt denna lag får fortsätta med sådan verksamhet, om en ansökan om tillstånd eller anmälan om registrering enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ges in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014. För bolaget eller förvaltaren ska under denna tid, eller till dess att ansökan slutligt har prövats, bestämmelserna om specialfonder i denna lag i dess tidigare lydelse gälla. Verksamheten ska upphöra den 22 juli 2014 om en ansökan om tillstånd inte har getts in till inspektionen senast den dagen eller, om en ansökan enligt lagen om förvaltare av alter-

200

Författningsförslag

SOU 2012:67

12Förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 §, 21 kap. 4 och 7 §§ samt rubrikerna närmast före 21 kap. 4 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap.

6 §

I de fall som avses i 4 kap.

43 § skall såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, orga- nisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt post- adress. Dessutom skall i aktie- boken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, skall detta anteck- nas.

	Om en god man på grund av
ett	förordnande enligt 11 kap.
3 §	första stycket 5 föräldra-

balken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Ingår aktier i en investe- ringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det fondbolag som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktie- ägare i stället för fondandels- ägarna. Därvid ska även fondens

I de fall som avses i 4 kap.

43 § ska såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, orga- nisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt post- adress. Dessutom ska i aktie- boken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, ska detta anteck- nas.

Om en god man på grund av

ett	förordnande enligt 11 kap.
3 §	första stycket 5 föräldra-

balken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, ska den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Ingår aktier i en investe- ringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i en specialfond enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det fond- bolag eller den AIF-förvaltare

202

SOU 2012:67 Författningsförslag

beteckning antecknas.	som förvaltar fonden föras in i
	aktieboken	som	aktieägare
	i stället för	fondandelsägarna.
	Därvid ska även fondens beteck-
	ning antecknas.

6kap.

2 §

Ett aktiebrev skall ange				Ett aktiebrev ska ange
1. bolagets firma, organisa-				1. bolagets firma, organisa-
tionsnummer	och	bolagskate-	tionsnummer		och	bolagskate-
gori,			gori,
2. aktieägarens namn och per-				2. aktieägarens namn och per-
sonnummer,	organisationsnum-		sonnummer,		organisationsnum-
mer eller annat identifierings-			mer eller annat identifierings-
nummer,			nummer,
3. nummer på de aktier som				3. nummer på de aktier som
avses med brevet,			avses med brevet,
4. aktiernas slag, om det en-				4. aktiernas slag, om det en-
ligt bolagsordningen kan finnas			ligt bolagsordningen kan finnas
aktier av olika slag,			aktier av olika slag,
5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8,				5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8,
18 eller 27 § eller		20 kap. 31 §,	18	eller 27 §	eller	20 kap. 31 §,
om aktierna omfattas av ett så-			om aktierna omfattas av ett så-
dant förbehåll, och			dant förbehåll, och
6. vilken dag aktiebrevet läm-				6. vilken dag aktiebrevet läm-
nades ut.			nades ut.
I det fall som avses i 5 kap.				I det fall som avses i 5 kap.
6 § tredje stycket		skall aktie-	6 § tredje stycket ska aktiebrevet
brevet i stället för fondandels-			i	stället för	fondandelsägarna
ägarna ange det fondbolag som			ange det fondbolag eller den AIF-
förvaltar fonden liksom fondens			förvaltare som förvaltar fonden
beteckning.			liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

203

Författningsförslag

SOU 2012:67

21 kap.

Innehav i investeringsfond	Innehav i investeringsfond eller
	i specialfond
	4 §
Den som innehar en andel i	Den som innehar en andel i
en investeringsfond anses vid	en investeringsfond eller i en
tillämpningen av 1 och 2 §§ inte	specialfond anses vid tillämp-
som aktieägare.	ningen av 1 och 2 §§ inte som
	aktieägare.
Innehav i investeringsfond	Innehav i investeringsfond eller
	i specialfond
	7 §
Den som förvärvar eller inne-	Den som förvärvar eller inne-
har en andel i en investerings-	har en andel i en investerings-
fond anses vid tillämpningen av	fond eller i en specialfond anses
5 § inte som förvärvare av aktier.	vid tillämpningen av 5 § inte som
	förvärvare av aktier.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

204

SOU 2012:67

Författningsförslag

13Förslag till

lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 19, 22 a, 22 b och 25 §§, 13 kap. 4 § och 16 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny bestämmelse, 8 kap. 22 c § med följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

4 §

I denna lag betyder

1.finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmark- nadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument,

2.överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalnings- medel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, till exempel:

a)aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,

b)obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och

c)andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva så- dana överlåtbara värdepapper som anges i a och b, eller som resul- terar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåt- bara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått,

3.penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,

4. fondandelar: andelar i inve-	4. fondandelar: andelar i inve-
steringsfonder, fondföretag och	steringsfonder, AIF-fonder, fond-
andra företag för kollektiva inve-	företag och andra företag för
steringar,	kollektiva investeringar,

5. finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan hänföras till någon av följande kategorier:

a) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller

205

Författningsförslag

SOU 2012:67

avkastningar, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,

b)optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,

c)optioner, terminskontrakt, swappar och varje annat derivat- kontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,

d)optioner, terminskontrakt, swappar, terminskontrakt som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (forwards) och varje annat derivatkontrakt som

-avser råvaror,

-kan avvecklas fysiskt,

-inte omnämns i c och som inte är för kommersiella ändamål, och

-som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är före- mål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav,

e)derivatinstrument för överföring av kreditrisk,

f)finansiella kontrakt avseende prisdifferenser,

g)optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgif- ter, utsläppsrätter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avveck- las kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som

-avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och

-anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instru- ment, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, om clearing och avveck- ling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav.

Ytterligare bestämmelser om vilka derivatinstrument som om- fattas av första stycket 5 d och g finns i artiklarna 38 och 39 i genom- förandeförordningen.

206

SOU 2012:67

Författningsförslag

2 kap.

4 §123

I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestäm- melser om rätt för värdepappersinstitut att driva pensionsspar- rörelse.

I lagen (2004:46) om inve- steringsfonder finns bestämmelser om rätt för värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning en- ligt 2 kap. 1 § 4 denna lag att driva fondverksamhet som avser specialfonder.

2 kap.

5 §124

Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1.Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2.anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 5 § 1,

3.börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4.försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelse- lagen (2010:2043),

5.företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6.fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investe- ringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a)bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b)etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7.fysiska och juridiska personer som inte tillhandahåller investe- ringstjänster eller utför investeringsverksamhet utom handel för egen räkning, såvida de inte

a)är marknadsgaranter, eller

b)handlar för egen räkning utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt genom att tillhandahålla ett system som är tillgängligt för någon utomstående i syfte att handla med denne,

123Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

124Senaste lydelse 2010:2075.

207

Författningsförslag

SOU 2012:67

8.företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslut- ande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

9.företag som tillhandahåller både

a)investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b)andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltnings- bolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10. fondbolag, förvaltnings- bolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:000) av förvaltare alternativa investe- ringsfonder,

11.företag som handlar med finansiella instrument för egen räk- ning eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om derivat- instrument med råvaror som underliggande tillgång eller sådana derivatkontrakt som avses i 1 kap. 4 § första stycket 5 g till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, och

b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahåll- ande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap.

1§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

12.fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investe- ringsrådgivning till kund inom ramen för annan yrkesmässig verk- samhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13.företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av handel för egen räkning med råvaror eller derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång, om företaget inte ingår i en koncern vars huvudsakliga verksamhet utgörs av tillhandahållande av investerings- tjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14.företag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet

a) som uteslutande består i handel för egen räkning på mark- nader för finansiella terminer, optioner eller andra derivatinstru-

208

SOU 2012:67 Författningsförslag

ment och på avistamarknader bara i syfte att skydda derivatposi- tioner, eller

b) som dels handlar på uppdrag av andra medlemmar på mark- naderna som anges i a eller ställer priser för dem, dels garanteras av clearingdeltagare på dessa marknader, om ansvaret för att avtal som

ingås av företagen fullgörs bärs av clearingdeltagarna, och
15. verksamhet enligt 1 § 1				15. verksamhet enligt 1 § 1
och 5 som drivs av den som är				och 5 som drivs av den som är
registrerad för förmedling av alla				registrerad för förmedling av alla
slag av försäkringar eller bara				slag av försäkringar eller bara
livförsäkringar		enligt 2 kap. 3 §		livförsäkringar enligt 2 kap. 3 §
lagen (2005:405) om försäkrings-				lagen (2005:405) om försäkrings-
förmedling, om				förmedling, om
a) verksamheten bara är en				a) verksamheten bara är en
sidoverksamhet till försäkrings-				sidoverksamhet till försäkrings-
förmedlingen		och	bara avser	förmedlingen		och	bara	avser
mottagande och vidarebefordran				mottagande och vidarebefordran
av order avseende andelar i inve-				av order avseende andelar i inve-
steringsfonder eller sådana fond-				steringsfonder eller sådana fond-
företag som avses i 1 kap. 7 och				företag	som	avses	i 1 kap. 7 §
9 §§	lagen om		investerings-	lagen	om investeringsfonder,
fonder samt investeringsrådgiv-				eller andelar i specialfonder som
ning till kund avseende sådana				avses lagen (2013:000) om för-
andelar,				valtare av alternativa investe-
				ringsfonder och motsvarande ut-
				ländska AIF-fonder samt inve-
				steringsrådgivning till kund av-
				seende sådana andelar.
b) kunders order vidarebe-				b) kunders order vidarebefor-
fordras bara direkt till fondbolag,				dras bara direkt till fondbolag, för-
förvaltningsbolag samt fondföre-				valtningsbolag		fondföretag,		samt
tag som avses i a, och				AIF-förvaltare som avses i a, och
c)	försäkringsförmedlaren i			c)	försäkringsförmedlaren i
denna verksamhet inte tar emot				denna verksamhet inte tar emot
kunders medel eller fondandelar.				kunders medel eller fondandelar.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

209

Författningsförslag

SOU 2012:67

8 kap.

19 §125

Ett värdepappersinstitut får behandla en enhet som ingår i någon av följande grupper som en jämbördig motpart:

1.värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag,

2.kreditinstitut,

3.försäkringsföretag,

4. värdepappersfonder som	4. investeringsfonder som
avses i 1 kap. 1 § första stycket	avses i 1 kap. 1 § första stycket
25 lagen (2004:46) om investe-	25 lagen (2004:46) om investe-
ringsfonder och fondföretag som	ringsfonder och fondföretag som
avses i 1 kap. 7 § första stycket	avses i 1 kap. 7 § första stycket
första meningen samma lag samt	första meningen samma lag samt
fondbolag eller förvaltningsbolag	fondbolag eller förvaltningsbolag
som förvaltar dem,	som förvaltar dem,

5.pensionsfonder och förvaltningsbolag som förvaltar dem,

6.andra finansiella företag än sådana som avses i 1–5 som har tillstånd att driva verksamhet enligt lagstiftningen i det land där de hör hemma eller som regleras i lagstiftning i det landet,

7.företag som är undantagna från tillståndsplikt enligt 2 kap. 5 § första stycket 13 och 14,

8.nationella regeringar och därmed sammanhängande organ, inklusive offentliga organ som har hand om statsskuld, centralbanker och överstatliga organisationer, samt

9.andra företag än sådana som avses i 1–8, om de ska betraktas som professionella kunder enligt 16 § första stycket 1–3.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som inte ingår i någon av grupperna i första stycket som en jämbördig motpart, om företaget

1.begär att bli behandlat som en jämbördig motpart, och

2.får behandlas som en professionell kund enligt 17 § första stycket.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som en jäm- bördig motpart enligt andra stycket bara om företaget får behand- las som en professionell kund enligt 17 § för sådana tjänster och transaktioner.

125 Senaste lydelse 2011:885.

210

SOU 2012:67 Författningsförslag

	22 a §126
Ett värdepappersinstitut som		Ett värdepappersinstitut som
förmedlar	fondandelar enligt	förmedlar andelar i investe-
2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd		ringsfonder eller AIF-fonder som
enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund		marknadsförs till icke-professio-
ska, utan att kunden begär det,		nella investerare enligt 2 kap. 1 §
tillhandahålla kunden faktablad i		1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap.
god tid innan avtal ingås.		1 § 5 till en kund ska, utan att
		kunden begär det, tillhandahålla
		kunden faktablad i god tid innan
		avtal ingås.
	22 b §127
Ett värdepappersinstitut ska		Ett	värdepappersinstitut			ska
till varje kund skyndsamt lämna		till varje kund skyndsamt lämna
sådan information som anges i		sådan information som anges i
4 kap. 12 § första stycket fjärde		4 kap. 12 § första stycket fjärde
meningen	lagen (2004:46) om	meningen lagen (2004:46)				om
investeringsfonder och som insti-		investeringsfonder och som insti-
tutet får från ett fondbolag, för-		tutet får från ett fondbolag, för-
valtningsbolag eller annat värde-		valtningsbolag, en AIF-förval-
pappersinstitut.		tare eller annat värdepappers-
		institut.
		22 c §
		Ett	värdepappersinstitut			får,
		direkt eller indirekt, erbjuda eller
		placera andelar eller aktier i AIF-
		fonder hos kunder inom EES
		endast om andelarna eller aktierna
		får marknadsföras		enligt	lagen
		(2013:0000) om		förvaltare		av
		alternativa investeringsfonder eller
		Europaparlamentets		och	rådets
		direktiv 2011/61/EG.

126Senaste lydelse 2011:885.

127Senaste lydelse 2011:885.

211

Författningsförslag

SOU 2012:67

25 §128

Ett värdepappersinstitut får tillhandahålla investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order i fråga om ett eller flera finansiella instrument och utförande av order avseende finansiella instrument på kunders uppdrag utan att uppfylla kraven i 24 §, om

1. tjänsten avser

a)aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller på en motsvarande marknad utanför EES,

b)penningmarknadsinstrument,

c)obligationer eller andra former av skuldförbindelser utan derivat- inslag,

d) andelar i en värdepappers-	d) andelar i en investerings-
fond som avses i 1 kap. 1 § första	fond som avses i 1 kap. 1 § första
stycket 25 lagen (2004:46) om	stycket 25 lagen (2004:46) om
investeringsfonder eller i ett	investeringsfonder eller i ett
fondföretag som avses i 1 kap. 7 §	fondföretag som avses i 1 kap. 7 §
första stycket första meningen	första stycket första meningen
samma lag, eller	samma lag, eller

e) andra okomplicerade finansiella instrument,

2.tjänsten tillhandahålls på kundens initiativ, samt

3.kunden klart och tydligt har informerats om att institutet inte kommer att bedöma om instrumentet eller tjänsten passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

13 kap.

4 §

Överlåtbara värdepapper som har getts ut eller utfärdats av någon som enligt öppenhetsdirektivet har möjlighet att välja hemmedlems- stat får inte tas upp till handel på en reglerad marknad förrän emittenten har valt en stat inom EES som hemmedlemsstat.

Första stycket gäller inte i	1. Första stycket gäller inte i
fråga om	fråga om
1. andelar i en investerings-	andelar i en investeringsfond
fond eller i ett sådant fondföre-	eller i ett sådant fondföretag som
tag som avses i 1 kap. 7 eller 9 §	avses i 1 kap. 7 lagen (2004:46)
lagen (2004:46) om investe-	om investeringsfonder, eller an-
ringsfonder, eller	delar i en AIF-fond som inte är

128 Senaste lydelse 2011:885.
212

Författningsförslag

SOU 2012:67

14Förslag till

lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §130

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1.bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.livförsäkringsrörelse,

3.verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4.verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finans- inspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverk- samhet,

5.försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkrings- förmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, be- driven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6.verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7.fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8.verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registre- ring enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9.verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10.verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag,

11.yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12.yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

130 Senaste lydelse 2011:1051.

214

Författningsförslag

SOU 2012:67

15Förslag till

lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom förskrivs i fråga om offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) att 30 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	30 kap.
	5 §131

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller eko- nomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende

hos en statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag,	1.	aktier	i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag, värdepap-	kreditmarknadsbolag, värdepap-
persbolag, fondbolag eller för-	persbolag, fondbolag, AIF-för-
säkringsaktiebolag,	valtare	eller	försäkringsaktie-
	bolag,

2.andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3.aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, central värde- pappersförvarare, betalningsinstitut eller institut för elektroniska pengar.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretess- reglerad där.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

131 Senaste lydelse 2011:774.

216

Författningsförslag

SOU 2012:67

17Förslag till

lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster att 1 kap. 7 § och 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Denna lag gäller inte betal- ningstransaktioner som

1.sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger, resecheckar, postanvis- ningar eller utbetalningsavier,

2.består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kon- tanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3.genomförs mellan deltagare

iett system för avveckling av betalningar eller värdepapper,

4.genomförs mellan betal- tjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5.uteslutande sker i kontan- ter direkt från betalaren till be- talningsmottagaren, utan med- verkan av någon mellanhand,

6.sker från betalaren till be- talningsmottagaren genom en handelskommissionär, eller

7.avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella in- strument, vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för avveckling enligt 3 samt av värdepappersföretag, kreditinsti- tut, fondbolag, förvaltnings-

7 §

Denna lag gäller inte betal- ningstransaktioner som

1.sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger, resecheckar, postanvis- ningar eller utbetalningsavier,

2.består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kon- tanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3.genomförs mellan deltagare

iett system för avveckling av betalningar eller värdepapper,

4.genomförs mellan betal- tjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5.uteslutande sker i kontan- ter direkt från betalaren till be- talningsmottagaren, utan med- verkan av någon mellanhand,

6.sker från betalaren till be- talningsmottagaren genom en handelskommissionär, eller

218

SOU 2012:67 Författningsförslag

bolag som tillhandahåller investe-	bolag, AIF-förvaltare som till-
ringstjänster samt andra företag	handahåller investeringstjänster
som har tillstånd att förvara	samt andra företag som har till-
finansiella instrument.	stånd att förvara finansiella in-
	strument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en annan betaltjänstleve- rantör än ett företag i samma grupp medverkar som mellanhand.

3 kap.

2 §135

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som till-		Ett betalningsinstitut som till-
hör samma grupp som ett annat		hör samma grupp som ett annat
betalningsinstitut, eller ett kredit-		betalningsinstitut, eller ett kredit-
institut,	värdepappersföretag,	institut,	värdepappersföretag,
fondbolag, försäkringsföretag eller		fondbolag, försäkringsföretag, en
institut för elektroniska pengar		AIF-förvaltare eller ett institut
får inte vid beräkning av kapital-		för elektroniska pengar får inte
basen ta med sådana poster som		vid beräkning av kapitalbasen ta
ingår i beräkningen av något av		med sådana poster som ingår i
dessa företags kapitalbas.		beräkningen av något av dessa
		företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

135 Senaste lydelse SFS 2011:775

219

SOU 2012:67

Författningsförslag

18Förslag till

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 6 kap. 3 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förslagen lydelse

6 kap.

3 §136

För skuldtäckning som avses i 1 § får, med de begränsningar som anges i 4–9 och 12–18, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kom- mun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkrings- tagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsföretag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som företag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt skulle ha betalats för mer än tre månader sedan, får den dock inte användas för skuldtäckning.

6.Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premie- perioder har avtalats och fordringarna avser premier som ännu inte ska betalas för andra perioder än den första, användas för skuld- täckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäk- ringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet ska sägas upp vid dröjsmål med betalningen.

7.Skuldförbindelser med säkerhet i företagets livförsäkrings- brev, inom återköpsvärdet.

136 Senaste lydelse 2011:461.

221

Författningsförslag

SOU 2012:67

8.Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinsti- tut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

11.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 13.

13.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande ut- ländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 15.

14.Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag.

15.Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

16.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka panträtt i fastig- het eller tomträtt har lämnats som säkerhet. Panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde.

17.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka annan be- tryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet.

18.Kassa.

19. Andelar i investerings- fonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäck- ning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan an- mälan från fondförvaltaren som

19. Andelar i investerings- fonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder samt andelar i specialfonder en- ligt 3 kap. 2 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa inve- steringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas

222

SOU 2012:67 Författningsförslag

avses i den nämnda paragrafen.	för skuldtäckning. Vid tillämp-
	ningen av denna punkt krävs inte
	en sådan anmälan från fondför-
	valtaren som avses i den nämnda
	paragrafen.

20.Beslutad överskjutande skatt.

21.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings- företaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkrings- tagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återför- säkring.

12 §

Av det belopp som ska skuldtäckas får en andel om högst

1.75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 8–11, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 11,

2.25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 12,

3.25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 13, 15 och 16,

4.10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 17, och

5.3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 18.

Andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 3 § 19 och 4 § första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad mark- nad eller en motsvarande marknad utanför EES, får uppgå till högst

10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning.
Vid tillämpningen av första	Vid tillämpningen av		första
stycket ska även beaktas ett för-	stycket ska även beaktas ett för-
säkringsföretags indirekta ägande	säkringsföretags indirekta ägande
av tillgångar genom dess inne-	av tillgångar genom dess inne-
hav av andelar i investerings-	hav av andelar i investerings-
fonder eller placeringar i fond-	fonder eller	specialfonder	eller
företag som används för skuld-	placeringar	i fondföretag	som
täckning.	används för skuldtäckning.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

223

Författningsförslag

SOU 2012:67

19Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	2 §

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapi- talkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte under- skrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektro-	1. Ett institut för elektro-
niska pengar som tillhör samma	niska pengar som tillhör samma
grupp som ett annat institut för	grupp som ett annat institut för
elektroniska pengar, eller ett be-	elektroniska pengar, eller ett be-
talningsinstitut, kreditinstitut,	talningsinstitut, kreditinstitut,
värdepappersföretag, fondbolag	värdepappersföretag, fondbolag,
eller försäkringsföretag får vid	en AIF-förvaltare eller ett försäk-
beräkning av kapitalbasen inte ta	ringsföretag får vid beräkning av
med sådana poster som ingår i	kapitalbasen inte ta med sådana
beräkningen av något av dessa	poster som ingår i beräkningen av
företags kapitalbas.	något av dessa företags kapitalbas.

2.Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verk- samhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3.För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis- ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisnings- valuta i finansiella företag.

224

Författningsförslag

SOU 2012:67

20Förslag till

lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att rubriken till 21 kap. ska lyda ”Kontrolluppgift om avytt- ring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i inve-

steringsfonder och specialfonder”,

dels att 1 kap. 1 §, 20 kap. 1, 3 och 4 §§, 22 kap. 1, 17 och 19 §§, 23 kap. 5 § och 34 kap. 9 §, rubriken till 20 kap. samt rubrikerna närmast före 22 kap. 17 § och 34 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1§

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER

1 kap. – Lagens innehåll

2 kap. – Lagens tillämpning

3 kap. – Definitioner och förklaringar

AVDELNING II. FÖRETRÄDARE

4 kap. – Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning 5 kap. – Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare

6 kap. – Ombud

AVDELNING III. REGISTRERING 7 kap. – Registrering

AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT 8 kap. – Preliminärskattesystemets grunder

9kap. – Godkännande för F-skatt

10kap. – Skatteavdrag för preliminär skatt

11kap. – Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt

12kap. – Skattetabeller

226

SOU 2012:67

Författningsförslag

AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT

13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

14 kap. – Syftet med kontrolluppgifter

15 kap. – Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

16 kap. – Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

17 kap. – Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkast- ning på fordringsrätter

18 kap. – Kontrolluppgift om ränteutgifter

19 kap. – Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter

20 kap. – Kontrolluppgift om	20 kap. – Kontrolluppgift om
avyttring av andelar i investe-	avyttring av andelar i investe-
ringsfonder och fondföretag	ringsfonder och specialfonder
21 kap. – Kontrolluppgift om	21 kap. – Kontrolluppgift om
avyttring av fordringsrätter och	avyttring av fordringsrätter och
andra delägarrätter än andelar i	andra delägarrätter än andelar i
investeringsfonder och fondföre-	investeringsfonder och special-
tag	fonder

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden

24 kap. – Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter

25 kap. – Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet

26 kap. – Skattedeklaration

27 kap. – Skalbolagsdeklaration

28 kap. – Preliminär inkomstdeklaration

29 kap. – Syftet med inkomstdeklaration

30 kap. – Vem ska lämna en inkomstdeklaration?

31 kap. – Vad ska en inkomstdeklaration innehålla?

32 kap. – När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 33 kap. – Särskilda uppgifter

34 kap. – Informationsuppgifter

35 kap. – Periodiska sammanställningar

36 kap. – Anstånd med att lämna deklaration och särskilda upp- gifter

37 kap. – Föreläggande

38 kap. – Formkrav

227

Författningsförslag

SOU 2012:67

AVDELNING VII. DOKUMENTATION 39 kap. – Dokumentationsskyldighet

AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL

40 kap. – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera

41 kap. – Revision

42 kap. – Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING

43 kap. – Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utred- ning

AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER 44 kap. – Vitesföreläggande

45 kap. – Bevissäkring

46 kap. – Betalningssäkring

AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. – Uppgifter och handlingar som ska undantas från kon- troll

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. – Förseningsavgift

49 kap. – Skattetillägg

50 kap. – Kontrollavgift

51 kap. – Befrielse från särskilda avgifter

52 kap. – Beslut om särskilda avgifter

AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER 53 kap. – Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdes-

skatt och punktskatt

54 kap. – Beslut om särskild inkomstskatt

55 kap. – Beslut om preliminär skatt

56 kap. – Beslut och besked om slutlig skatt

57 kap. – Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter

58 kap. – Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. – Ansvar för skatter och avgifter

60 kap. – Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgif- ter, mervärdesskatt och punktskatt

228

SOU 2012:67

Författningsförslag

AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. – Skattekonton

62 kap. – Betalning av skatter och avgifter

63 kap. – Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. – Återbetalning av skatter och avgifter

65 kap. – Ränta

AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. – Omprövning

67 kap. – Överklagande och ändring i beslut på grund av skatte- avtal

AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET 68 kap. – Besluts verkställbarhet

69 kap. – Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalnings- säkring

70 kap. – Indrivning

71 kap. – Övriga bestämmelser om verkställighet.

20 kap.

Kontrolluppgift om avyttring	Kontrolluppgift om avyttring
av andelar i investeringsfonder	av andelar i investeringsfonder
och fondföretag	och specialfonder

Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en investeringsfond eller i ett så- dant fondföretag som driver verk- samhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om in- vesteringsfonder.

1§

Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en inve- steringsfond eller i en special- fond.

229

137 Senaste lydelse 2011:1289.

230

Författningsförslag								SOU 2012:67
					3 §137
	Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller avyttring som
	avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av
	1. sådana fondbolag som av-				1. sådana fondbolag som av-
	ses i 1 kap. 1 § första stycket 7				ses i 1 kap. 1 § första stycket 7
lagen (2004:46) om investe-					lagen (2004:46) om investe-
ringsfonder eller av ett förvar-					ringsfonder eller av ett förvar-
ingsinstitut, om förvaltningen av					ingsinstitut,		om	förvaltningen
	investeringsfonden eller fondföre-				av investeringsfonden har över-
	taget har övergått till institutet,				gått till institutet,
	2. värdepappersbolag och kre-				2. AIF-förvaltare som för-
	ditinstitut som förvaltar special-				valtar eller marknadsför andelar i
	fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om				specialfonder i Sverige med stöd
	investeringsfonder,				av 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–3 §§ eller
					5 kap.2–5 §§		lagen (2013:000)
					om förvaltare av alternativa inve-
					steringsfonder, eller av ett för-
					varingsinstitut om			förvaltningen
					av specialfonden har övergått till
					institutet,
3.		förvaltningsbolag		som	3.	förvaltningsbolag				som
	driver verksamhet i Sverige enligt				driver verksamhet i Sverige enligt
	1 kap. 6 eller 8 § lagen om inve-				1 kap.	6 §	lagen	om	investe-
	steringsfonder, och				ringsfonder, och
4.		fondföretag	som	driver	4.	fondföretag		som		driver
	verksamhet i Sverige enligt 1 kap.				verksamhet i Sverige enligt 1 kap.
	7 eller 9 § lagen		om investe-		7 § lagen om investeringsfonder.
	ringsfonder.
	Om ett förvaltningsbolag eller				Om ett förvaltningsbolag, ett
	ett fondföretag har slutit avtal				fondföretag		eller	en	utländsk
	med ett värdepappersinstitut om				AIF-förvaltare har slutit avtal
	att ombesörja försäljning och in-				med ett värdepappersinstitut om
	lösen av andelar, ska kontroll-				att ombesörja försäljning och in-
	uppgiften i stället lämnas av				lösen av andelar, ska kontroll-
	värdepappersinstitutet.				uppgiften i stället lämnas av
					värdepappersinstitutet.

SOU 2012:67

Författningsförslag

Kontrolluppgift om annan av- yttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller i ett så- dant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder ska lämnas av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad, ska kontrolluppgift lämnas av ett värdepappersinstitut i det fall detta medverkar vid avyttringen.

4 §

Kontrolluppgift om annan av- yttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller i en special- fond ska lämnas av förvaltare, om andelarna är förvaltarregi- strerade.

Om en andel i en utländsk investeringsfond eller i en ut- ländsk specialfond inte är för- valtarregistrerad, ska kontroll- uppgift lämnas av ett värdepap- persinstitut i det fall detta med- verkar vid avyttringen.

22 kap.

1 §138

I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kon- trolluppgift om

-överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföre- tag (2 och 3 §§),

-upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyres- rätt (4 §),

-samfällighet (5 och 6 §§),

-räntebidrag (7 §),

-pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),

-avskattning av pensionsförsäkring (10 §),

-tjänstepensionsavtal (11 §),

-underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §),

-skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),

-elcertifikat (14 §),

-utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade ut- släppsminskningar (15 §),

-schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),

- schablonintäkt vid innehav	- schablonintäkt vid innehav
av andelar i investeringsfonder	av andelar i investeringsfonder

138 Senaste lydelse 2011:1289.
	231

1. sådana fondbolag som av- ses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investe- ringsfonder eller av ett förvar- ingsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden har över- gått till institutet,

2. AIF-förvaltare som förval- tar eller marknadsför andelar i specialfonder i Sverige med stöd av 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–3 §§ eller 5 kap.2–5 §§ lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller av ett förvaringsinstitut om förvalt- ningen av specialfonden har över- gått till institutet,

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om investeringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

Författningsförslag

SOU 2012:67

och fondföretag (17–21 §§), och		och specialfonder (17–21 §§), och
– gåva (22 §).
	17 §139
Kontrolluppgift ska	lämnas	Kontrolluppgift ska	lämnas
om schablonintäkt vid	innehav	om schablonintäkt vid	innehav
av andelar i en investeringsfond		av andelar i en investeringsfond
eller i ett sådant fondföretag som		eller i en specialfond.
driver verksamhet i Sverige enligt
1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46)
om investeringsfonder.

19 §140 Kontrolluppgift ska lämnas av

1. sådana fondbolag som av- ses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investe- ringsfonder eller av ett förvar- ingsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden eller fond- företaget har övergått till insti- tutet,

2. värdepappersbolag och kredit- institut som förvaltar specialfonder enligt 1 kap. 5 § lagen om inve- steringsfonder,

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om investe- ringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

139Senaste lydelse 2011:1289.

140Senaste lydelse 2011:1289.

232

SOU 2012:67 Författningsförslag

7 eller 9 § lagen om investe-	7 § lagen om investeringsfonder.
ringsfonder.
Om ett förvaltningsbolag	Om ett förvaltningsbolag, ett
eller ett fondföretag har slutit	fondföretag eller en utländsk AIF-
avtal med ett värdepappersinsti-	förvaltare har slutit avtal med ett
tut om att ombesörja försäljning	värdepappersinstitut om att om-
och inlösen av andelar, ska kon-	besörja försäljning och inlösen
trolluppgiften i stället lämnas av	av andelar, ska kontrolluppgiften
värdepappersinstitutet.	i stället lämnas av värdepappers-
	institutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna

kontrolluppgiften.
	23 kap.
		5 §
Utländska företag som driver		Utländska företag som driver
bankverksamhet, värdepappers-		bankverksamhet, värdepappers-
rörelse, fondverksamhet,	finan-	rörelse, fondverksamhet, finan-
sieringsverksamhet eller	försäk-	sieringsverksamhet, försäkrings-
ringsverksamhet i Sverige utan		verksamhet eller verksamhet som
att inrätta en filial eller mot-		AIF-förvaltare i Sverige utan att
svarande etablering i landet, ska		inrätta en filial eller motsvarande
innan verksamheten inleds ge in		etablering i landet, ska innan
en skriftlig förbindelse till Finans-		verksamheten inleds ge in en
inspektionen om att lämna kon-		skriftlig förbindelse till Finans-
trolluppgifter i enlighet med be-		inspektionen om att lämna kon-
stämmelserna i denna lag.		trolluppgifter i enlighet med be-
		stämmelserna i denna lag.

Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett ut- ländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

233

Författningsförslag

SOU 2012:67

34 kap.

Uppgifter om anskaffningsutgift Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i investeringsfonder för andelar i investeringsfonder

och specialfonder

9 §141

Fondbolag och förvaltnings- bolag som ska föra eller låta föra ett register över andelsinne- havare i en investeringsfond ska, då en förvaltare ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffnings- utgiften för de andelar i en investeringsfond som tillhör en andelsägare och som har regi- strerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i inve- steringsfonden flyttas från lämna den nya förvaltaren, fondbolaget eller förvaltningsbolaget upp- gifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de an- delar som flyttas.

Första och andra styckena gäller inte andelar i en investe- ringsfond efter det att andelarna har förtecknats på ett investe-

Fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som ska föra eller låta föra ett register över andelsinnehavare i en investe- ringsfond eller i en specialfond ska, då en förvaltare ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffnings- utgiften för de andelar i en inve- steringsfond eller i en special- fond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på för- valtaren i stället för andels- ägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i inve- steringsfonden eller special- fonden flyttas från lämna den nya förvaltaren, fondbolaget, förvalt- ningsbolaget eller AIF-förval- taren uppgifter om den genom- snittliga anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas.

Första och andra styckena gäl- ler inte andelar i en investerings- fond eller i en specialfond efter det att andelarna har förtecknats på

141 Senaste lydelse 2011:1289.

234

Författningsförslag

SOU 2012:67

21Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1268) om investe- ringssparkonto att 6, 13 och 22 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 § Med investeringstillgångar avses

1.finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekono- miska samarbetsområdet,

2.finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

3. andelar i en investerings- fond.

3. andelar i en investerings- fond eller en specialfond.

13 §

Investeringstillgångar får överföras till ett investeringssparkonto från någon annan än kontoinnehavaren bara om tillgångarna över- förs till kontot i samband med kontoinnehavarens förvärv av till- gångarna och om förvärvet har skett

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

2.	på så sätt att nya fond-		2. på så sätt att nya fond-
andelar utfärdats		om förvärvet	andelar utfärdats om förvärvet
avser	andelar i en	investerings-	avser andelar i en investerings-
fond,			fond eller en specialfond,

3.från den som har emitterat tillgångarna om förvärvet grundades på tillgångar som vid förvärvet förvarades på kontot,

4.från investeringsföretaget som vid förvärvet förde investerings- sparkontot,

5.från övertagande bolag om tillgångarna avsåg ersättning till aktieägarna vid en fusion eller delning av aktiebolag och om till- gångarna förvärvades på grund av aktier som vid förvärvet förvarades på kontot,

6.från köpande företag om förvärvet var ett led i ett förfarande om andelsbyte och om tillgångarna förvärvades på grund av andelar som vid förvärvet förvarades på kontot,

236

2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överför- ingen avser andelar i en investe- ringsfond eller en specialfond,

SOU 2012:67

Författningsförslag

7.från en annan kontoinnehavare om tillgångarna vid förvärvet förvarades på dennes investeringssparkonto, eller

8.genom utdelning på tillgångar som vid förvärvet förvarades på investeringssparkontot.

Investeringstillgångar som har förvärvats på grund av konto- främmande tillgångar som avses i 7 § eller kontofrämmande till- gångar som förvaras på ett investeringssparkonto med stöd av 18 § får inte överföras till kontot.

22 §

Finansiella instrument får överföras till någon annan än konto- innehavaren om kontoinnehavaren har överlåtit tillgångarna genom försäljning, byte eller liknande överlåtelse av tillgångarna

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplatt- form,

2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överför- ingen avser andelar i en investe- ringsfond,

3.till den som har emitterat tillgångarna,

4.till investeringsföretaget som vid överlåtelsen förde investe- ringssparkontot,

5.till budgivaren om överlåtelsen var ett led i ett offentligt upp- köpserbjudande,

6.till köpande företag om överlåtelsen var ett led i ett för- farande om andelsbyte,

7.till majoritetsaktieägaren i ett bolag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om inlösen av minoritetsaktier i samma bolag, eller

8.till en annan kontoinnehavare om tillgångarna förs över till för- värvarens investeringssparkonto.

Kontofrämmande tillgångar får inte överföras från ett investe- ringssparkonto med tillämpning av första stycket 8.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

237

1 Inledning

1.1Utredningens uppdrag och arbete

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram för- slag till de förändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning- arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20101 (AIFM-direktivet). Vidare har i uppdraget ingått bl.a. att se över regleringen av de kon- traktuella fonder (specialfonder) som inte är värdepappersfonder även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet samt be- lysa hur förslagen inverkar på skattekontrollen.2

Utredningen har haft något mindre än ett år på sig att slutföra uppdraget. Tiden har ägnats åt att analysera, motivera och ta fram de relativt omfattande författningsförslag som behövs för att genom- föra AIFM-direktivet. Arbetet har bedrivits i samråd med utred- ningens sakkunniga, bl.a. har hållits ett flertal sammanträden där utredningens överväganden och förslag har diskuterats. Däremellan har sekretariatet haft fortlöpande kontakter med de sakkunniga. Möten har även hållits med företrädare för Svenska Riskkapital- föreningen (SVCA), Fastighetsägarna och Swedish Pensions Fund Association (SPFA).

AIFM-direktivet har tagits fram under relativt kort tid genom förhandlingar mellan medlemsstaterna i Europeiska Unionen (EU). Liksom andra EU-direktiv är det i många delar kompromisser mellan olika medlemsstaters viljor och önskemål. Direktivet innehåller som en konsekvens av detta lösningar och begrepp som ibland kan vara svårtolkade och ibland kan te sig i viss mån främmande för svensk rättstradition. Det antagna direktivet har dock varit utgångspunkten

1EUT L 174, 01.07.2011, s. 1 (Celex 32011L0061). Direktivet har fogats till betänkandet som bilaga 2.

2Kommittédirektiven (Dir. 2011:77) i dess helhet finns fogade till betänkandet som bilaga 1.

239

Inledning

SOU 2012:67

och satt ramarna för utredningens uppdrag och arbete. Vid tolk- ningen och beskrivningen av artiklarna i direktivet kommer kom- missionens delegerade akter att få stor betydelse. Kommissionen har getts rätt att specificera och klargöra flera av direktivets bestämmel- ser i delegerade akter. Under utredningsarbetet har några sådana akter ännu inte antagits. Av de förslag som utredningen har tagit del av framgår emellertid att ambitionen verkar vara att de delegerade akterna till stor del ska bestå av förordningar utfärdade av kommis- sionen. Sådana förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna utan att något särskilt genomförande krävs, se även avsnitt 2.2.

Innehållet i förordningsförslagen ger hjälp för förståelsen av artiklarna i AIFM-direktivet och utredningen har i viss mån använt dem som tolkningshjälp. Förordningsförslagen är dock just förslag som kan komma att ändras.

Fortfarande pågår alltså arbetet med att närmare specificera och komplettera reglerna i direktivet. Detta medför, i kombination med att nivå II-reglerna förefaller antas i form av förordningar, att det är vanskligt att nationellt och i detta skede göra uttolkningar av vissa centrala artiklar och begrepp i direktivet.

1.2Viss terminologi

Att genomföra AIFM-direktivet kräver en förändring av dagens reglering av specialfonder. Regler om specialfonder finns i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) och har till AIFM-direk- tivets genomförande varit en rent nationell angelägenhet. AIFM- direktivet reglerar huvudsakligen förvaltarna av alternativa investe- ringsfonder, men påverkar utformningen av den nationella regle- ringen av fonderna i sig. Som framgår av avsnitt 3.3 har utredningen valt att renodla lagstiftningen på så sätt att LIF i fortsättningen ska reglera enbart de fonder och förvaltare som omfattas av UCITS- direktivet medan den nya lagen som genomför AIFM-direktivet ska innehålla bestämmelserna om samtliga alternativa investerings- fonder, inklusive specialfonderna, och regleringen av förvaltarna av dessa fonder. Detta påverkar också terminologin. Det kommer med den lösning som utredningen föreslår inte att finnas något behov av ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder eller andra AIF-fonder. En lösning skulle kunna vara att utmönstra det nuvarande samlingsbegreppet investeringsfonder från lagstiftningen. Förkortningen AIF-fonder står dock för alternativa investerings-

240

Bakgrund

SOU 2012:67

I betänkandet lämnas förslag till hur AIFM-direktivet ska genom- föras i nationell rätt. I betänkandet lämnas även förslag till reglering av AIF-fonder i vissa avseenden som inte omfattas av AIFM-direk- tivet.

2.2Kommissionens genomförandeåtgärder

I AIFM-direktivet finns ett antal bestämmelser som ger kommis- sionen i uppdrag att anta s.k. genomförandeåtgärder med närmare detaljer kring direktivets rambestämmelser.2

Genomförandeåtgärderna till AIFM-direktivet antas på nivå två i enlighet med den s.k. Lamfalussymodellen3 som syftar till att effektivisera lagstiftningsförfarandet inom EU och tillämpas för lag- stiftningen på det finansiella området. Lamfalussymodellen delar in lagstiftningsförfarandet i fyra nivåer där nivå ett utgörs av ram- bestämmelser som antas enligt den normala ordningen för lagstift- ningen inom EU, med direktiv eller förordningar som föreslås av kommissionen och antas av rådet och Europaparlamentet. På nivå två antar kommissionen genomförandeåtgärder som preciserar och närmare anger detaljerna för lagstiftningen på nivå ett. Kommis- sionen kan anta genomförandeåtgärder som direktiv eller som för- ordning. Förfarandet på nivå två har nyligen förändrats i samband med antagandet av Lissabonfördraget och beskrivs närmare nedan. Nivå tre utgörs av gemensamma riktlinjer och rekommendationer. Slutligen ansvarar kommissionen på nivå fyra för att säkerställa att medlemsstaterna genomför lagstiftningen på ett likartat sätt.

Genom antagandet av Lissabonfördraget har som nyss nämnts förfarandet för kommissionens genomförandeåtgärder på nivå två ändrats. Den nya ordningen gör skillnad på delegerade akter och genomförandeakter.4 Enligt artikel 57 i AIFM-direktivet har Europa- parlamentet eller rådet rätt att när som helst återkalla kommis- sionens bemyndigande att anta delegerade akter. Europaparlamentet och rådet har också enligt artikel 58 rätt att invända mot de dele- gerade akter som antagits av kommissionen under en period på tre månader efter antagandet. Denna period kan på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med tre månader. För genomförande-

2Delegerade akter ska antas enligt artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 i AIFM-direktivet.

3Se bl.a. prop. 2006/07:115 s. 242 f.

4Delegerade akter och genomförandeakter regleras i artikel 290 respektive 291 i Lissabon- fördraget.

244

SOU 2012:67

Bakgrund

akter gäller enligt artikel 59 i AIFM-direktivet att de ska beredas i den Europeiska värdepapperskommittén (European Securities Com- mittee, ESC), som är en kommitté under kommissionen med repre- sentanter från medlemsstaterna.

Genomförandeakter och delegerade akter kallas i vissa fall tek- niska standarder. I de fallen har Esma (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten5) getts i uppdrag att ta fram förslag till genomförandeåtgärder i enlighet med artiklarna 10–14 i den s.k. Esma-förordningen.6 Esma har ersatt den tidigare s.k. nivå tre- kommittén CESR (Committee of European Securities Regulators). Esma’s förslag till tekniska standarder antas av kommissionen, antingen som delegerade akter eller genomförandeakter i enlighet med det förfarande som beskrivits ovan. Esma-förordningen ger även Esma rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer till dels behöriga myndigheter, dels finansiella företag, dvs. sådana åtgärder på nivå tre som beskrivits ovan. Även detta är en uppgift som Esma övertagit från CESR.

Som angetts i inledningskapitlet har några genomförandeåtgär- der från kommissionen avseende AIFM-direktivet ännu inte an- tagits. Som utgångspunkt för utredningens arbete har därför ett ut- kast till genomförandeförordning från juni 2012 tagits i beaktande.

2.3Skäl till reglering av fonder och fondsparande

Huvudskälet bakom reglering på finansmarknadsområdet är som regel antingen samhällets behov av att skydda stabiliteten i det finan- siella systemet, och på så sätt undvika systemrisker, eller konsu- mentskydd. Det främsta exemplet på det förstnämnda är de kapital- täckningsregler som säkerställer att kapitalstyrkan i banker och värdepappersbolag står i paritet med de risker som verksamheten medför, och som därigenom förhindrar spridningen av förluster i det finansiella systemet. På försäkringsområdet har behovet av ett gott konsumentskydd traditionellt sett varit det vägledande motivet för reglering med hänsyn till att konsekvenserna för den enskilde kan bli allvarliga om inte försäkringsbolagen kan fullgöra sina åtag- anden.

5En: European Securities and Markets Authority.

6Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknads- myndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG.

245

Bakgrund

SOU 2012:67

Konsumentskyddet har även utpekats som det avgörande motivet bakom den svenska regleringen av fondsparandet.7 Fondsparandet har som regel stor privatekonomisk betydelse för den enskilde spararen. Samtidigt är fondprodukterna ofta komplexa och resul- tatet av fondförvaltningen svårt att utvärdera. Den kollektiva spar- formen gör dessutom att det finns ett behov av reglering av fond- andelsägarnas och fondbolagets inbördes rättigheter så att vissa investerare inte gynnas på bekostnad av andra och så att fond- bolaget handlar i fondandelsägarnas bästa intresse.

Frågan om i vilken utsträckning fonder och fondsparande kan ge upphov till systemrisker och därför bör regleras även från en sådan utgångspunkt, har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden.8 Då konstaterades bl.a. att fondsparandet har liten påverkan på betal- ningssystemet och kreditgivningen och att fondsparandet därigenom inte påverkar de systemrisker som är motiv till reglering av den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar och leverera krediter. Fondbolagen bedömdes inte heller ha självförstärkande kopplingar till vare sig varandra eller till andra aktörer i det finan- siella systemet. Med hänsyn till att tillgångarna i den förvaltade fonden hålls separerade från fondbolagets tillgångar så får finan- siella svårigheter i ett fondbolag dessutom inte några konsekvenser för investerarnas möjlighet att få ut sina tillgångar. Vidare konsta- terades att tidigare exempel på fonder som påverkat det finansiella systemets funktion främst berodde på brister i portföljförvaltning och kreditgivning, faktorer som bättre regleras i andra sammanhang än i fondlagstiftningen. Fondsparandet i sig bedömdes slutligen inte heller kunna förstärka ett förlopp med snabbt fallande tillgångspriser på de finansiella marknaderna. Slutsatsen var därför att konsument- skyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Skälen bakom AIFM-direktivet

Efter finanskrisen konstaterade det Europiska rådet och kommis- sionen att alla relevanta aktörer på finansmarknadsområdet bör omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Detta överensstämde även med de slutsatser som det globala G20-möte som hölls i november 2008 kom fram till. I kommissionens konsekvensanalys inför fram- tagandet av förslaget till AIFM-direktivet utpekas AIF-förvaltarna

7Se exempelvis prop. 2002/03:150, s. 125 f.

8Se SOU 2002:56 s. 240 f. samt prop. 2002/03:150 s. 126 f.

246

SOU 2012:67

Bakgrund

visserligen inte som någon orsak till finanskrisen. 9 Kommissionen menade dock att krisen tydliggjort den roll som AIF-förvaltarna spelar på finansmarknaden. Kommissionen pekade även på en rad risker som AIF-förvaltares verksamhet innebär för placerare och motparter samt för stabiliteten och effektiviteten på finansmark- naderna. Dessa risker kan sammanfattas i nedanstående tabell.

Tabell 1 Översikt över de centrala riskområdena10

Makroprudentiella	• Direktexponering av systemrelevanta banker (som
(system-) risker, framför	tillhandahåller hävstångseffekter) till AIF-sektorn
allt i samband med
hävstångseffekter
	• Konjunkturförstärkande effekt av flockbeteende,
	riskkoncentrationer inom vissa marknadssegment och
	forcerad neddragning av belåningsgraden som överförs till
	motparterna genom tillgångspriser och marknadslikviditet
Mikroprudentiella risker	• Eventuella svagheter i interna riskhanteringssystem vad
	avser likviditetsrisker, marknadsrisker, motpartsrisker
	(kreditrisker och avvecklingsrisker) och operativa risker

Investerarskydd	• Luckor i informationen till placerare om investeringspolicy,
	riskhantering, internförfaranden osv. som utgör hinder för
	effektiv genomlysning

	• Intressekonflikter och bristfällig fondförvaltning, framför allt
	i samband med ersättningar, värdering och förvaltning

Markandseffektivitet och	• Effekter av dynamisk handel och blankningstekniker på
integritet	marknadens funktion
	• Risk för marknadsmissbruk i samband med vissa tekniker,
	till exempel blankning

Påverkan på marknaden	• Bristande insyn vid företagsaffärer avseende noterade
för företagskontroll	företag (t.ex. genom aktielån, CDF-kontrakt) eller vid
	samagerande genom aktiviststrategier
AIF-förvaltares kontroll	• Risk för felaktiga incitament vid förvaltning av
över företag	portföljföretag, framför allt i samband med
	skuldfinansiering

	• Bristande insyn och bristande offentlig granskning av s.k.
	buy-outs

9Commission Staff Working Document Accompanying the proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2004/39/EC and 2009/…/EC- Impact Assessment, COM(2009) 207, SEC (2009) 576.

10Kommissionens konsekvensanalys, s. 7.

247

Bakgrund

SOU 2012:67

I konsekvensanalysen konstaterades att det befintliga europeiska regelverk som omfattar AIF-förvaltare är fragmenterat och till stora delar bygger på nationell rätt. Samtidigt är AIF-förvaltarnas verk- samhet i många fall internationell och gränsöverskridande. Det fragmenterade regelverket ansågs därför vara ett hinder för effektiv reglering, tillsyn och övervakning på makronivå. Det ansågs också begränsa marknadsintegrationen och utvecklingen av den inre mark- naden för de finansiella produkter som marknadsförs av AIF-för- valtare.

De mål som kommissionen ställde upp för det nya direktivet var följande:11

•Säkerställa att AIF-förvaltare uppfyller lämpliga krav på aukto- risation och registrering.

•Skapa en ram för övervakning av makroprudentiella risker.

•Tillgodose en fullgod tillsyn och begränsning av mikropruden- tiella risker.

•Ge en samstämd syn på skyddet för professionella investerare i AIF-fonder.

•Ökad ansvarighet för AIF-förvaltare som har kontroll över och förvaltar företag.

•Utveckling av den inre marknaden för AIF-fonder.

•Säkerställa att de vidtagna åtgärderna står i proportion till riskerna och tar tillräcklig hänsyn till AIF-förvaltarnas olika affärsmodeller.

Motiven bakom AIFM-direktivet kan således för det första sum- meras som ett behov av ett harmonierat regelverk för att bättra på förutsättningarna för övervakning av fondförvaltare vars verksamhet på olika sätt befaras kunna påverka risker i det finansiella systemet. Det rör sig främst om förvaltare av fonder som tillämpar finansiell hävstång (se bl.a. skäl 49 i AIFM-direktivet). I konsekvensanalysen omnämns även råvarufonder i denna kategori. Direktivet innehåller därför bestämmelser som möjliggör för medlemsstaternas tillsyns- myndigheter att påvisa, övervaka och vid behov bemöta system- risker. Genom direktivets bestämmelser kan behöriga myndigheter samla in information om användandet av finansiell hävstång och vidarebefordra den informationen till andra behöriga myndigheter,

11 Kommissionens konsekvensanalys, s. 26 f.

248

SOU 2012:67

Bakgrund

till Esma och till den s.k. Europeiska systemrisknämnden, ESRB (European Systemic Risk Board).12

För det andra finns en vilja att öka den offentliga insynen i och inflytandet över fonder som agerar på marknaden för företags- kontroll, eller s.k. riskkapitalfonder (se bl.a. skäl 53 i AIFM-direk- tivet). Direktivet innehåller därför bestämmelser om hur AIF-för- valtare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över företag ska agera, exempelvis bestämmelser om information till anställda i sådana företag.

Ett tredje motiv till regleringen är att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare. På samma sätt som förvaltare av UCITS-fonder ska AIF-förvaltare kunna erhålla ett s.k. marknadsföringspass som inne- bär att de genom ett enkelt registreringsförfarande ska kunna mark- nadsföra andelar i AIF-fonder i hela unionen (se bl.a. skäl 4 i AIFM-direktivet).

2.4Övrig harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet

Vid sidan av den närbesläktade regleringen av UCITS-fonder och förvaltare av UCITS-fonder i UCITS-direktivet har regleringen av AIF-förvaltare och förvaltning av AIF-fonder i AIFM-direktivet kopplingar till viss annan harmoniserad reglering på finansmark- nadsområdet.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om änd- ring av rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (direktivet om marknader för finansiella instru- ment, MiFID), regleras värdepappersföretags och bankers tillhanda- hållande av investeringstjänster avseende finansiella instrument (exempelvis rådgivning, förmedling och portföljförvaltning) samt handeln med finansiella instrument på reglerade marknader. I direk- tivet finns även kundskyddsregler för främst icke-professionella investerare. Enligt artikel 6.4 i AIFM-direktivet kan en AIF-för- valtare få tillstånd att utöver förvaltning av AIF-fonder tillhanda- hålla vissa andra tjänster som är tillståndspliktiga enligt MiFID (förvaltning av investeringsportföljer, och sidotjänsterna investe-

12 Den Europeiska systemrisknämnden ESRB är inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd.

249

Bakgrund

SOU 2012:67

ringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar samt mottagande och vidare- befordran av order beträffande finansiella instrument). MiFID är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värde- papper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet) regleras när ett prospekt ska upprättas vid erbjudande av investeringar i över- låtbara värdepapper till allmänheten och den information ett prospekt ska innehålla. Prospektdirektivet är genomfört i svensk rätt huvud- sakligen genom bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 2 kap. 2 § den lagen är investerings- fonder undantagna från prospektkrav.

Harmoniserade regler om den information som en emittent vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (öppenhetsdirektivet). Där finns bl.a. bestäm- melser om offentliggörande av årsredovisning och halvårsrapport samt flaggningsregler för noterade företag (emittenter). Öppenhets- direktivet är genomfört huvudsakligen genom bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden samt lagen om handel med finansiella instrument.

Verksamheten i kreditinstitut regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), kreditinsti- tutsdirektivet. AIFM-direktivet hänvisar till kreditinstitutsdirek- tivet i fråga om de medel som utgör en AIF-förvaltares kapitalbas (artiklarna 56–67). Kreditsinstitutsdirektivet är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse samt lagen (2006:1372) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersbolag regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredit- institut (omarbetning), kapitalkravsdirektivet, som genomförts i svensk rätt huvudsakligen genom lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven

250

SOU 2012:67

Bakgrund

utgör tillsammans de s.k. kapitalkravsdirektiven (CRD Capital Re- quirement Directives).

Kommande förändringar i regleringen på finansmarknadsområdet

Det europeiska regelverket för värdepappersföretag och handel med finansiella instrument på reglerade marknader är för närvarande under omarbetning. Enligt de förslag till förändringar i MiFID som presenterades av kommissionen i oktober 2011 införs bl.a. gemen- samma regler för handeln med standardiserade derivatkontrakt på s.k. OTF-plattformar (Organised Trading Facilities), särskilt an- passade regler för att underlätta handel med aktier i små och medel- stora företag, bestämmelser som ökar förutsättningarna för över- vakning av s.k. högfrekvent handel i syfte att förhindra möjliga systemrisker, bestämmelser som syftar till att förbättra konkurrens- villkoren för tillhandahållande av vissa efterhandelstjänster (exem- pelvis clearing och avveckling), ökade befogenheter för tillsyns- myndigheter som under särskilda omständigheter föreslås kunna förbjuda vissa typer av produkter och tjänster, skärpt tillsyn över marknaderna för råvaruderivat samt skärpta krav för tillhandahåll- ande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och investeringsråd- givning.13 Kommissionens förslag förhandlas för närvarande i rådet.

I december 2011 presenterade kommissionen ett förslag till har- moniserat europeiskt regelverk för investeringar i venture capital. I kommissionens förslag till förordning finns bestämmelser om enhetliga regler för marknadsföring av Europeiska venture capital- fonder, som därmed får en gemensam definition. Sådana fonder ska enligt förslaget fritt få marknadsföras till bl.a. professionella investerare i Europa med hjälp av ett marknadsföringspass liknande det som gäller för förvaltare av UCITS-fonder enligt UCITS- direktivet och för AIF-förvaltare enligt AIFM-direktivet.14 Parallellt med det föreslagna regelverket för venture capital-fonder har även ett förslag till harmoniserat regelverk för marknadsföring av fonder för s.k. socialt företagande tagits fram.15

13Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on markets of financial instruments and repealing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council, COM(2011) 656, 2011/0298 (COD).

14Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Venture Capital Funds, COM(2011) 860, 2011/0417 (COD).

15Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Social Entrepreneurship Funds, COM(2011) 862, 2011/0418 (COD).

251

Bakgrund

SOU 2012:67

Ytterligare ett förslag till förordning på finansmarknadsområdet presenterades i juli 2012, där kommissionen föreslår ett harmoni- serat regelverk om standardiserad information som ska lämnas vid erbjudande av investeringar i vissa finansiella produkter till konsu- menter, s.k. Packaged retail investment products, PRIPS.16 Enligt förslaget ska bl.a. fonder (såväl UCITS-fonder som AIF-fonder), s.k. strukturerade produkter innehållande derivatkomponenter, samt vissa typer av försäkringskontrakt av investeringskaraktär omfattas av informationskraven i förordningen.

Samtidigt med PRIPS presenterades ett förslag till kommande förändringar i UCITS-direktivet, det s.k. UCITS V.17 Förslaget innehåller främst förtydliganden angående förvaringsinstitutens upp- gifter och ansvar, bestämmelser om ersättningssystem för fond- förvaltare samt harmoniserade sanktionsbestämmelser.

2.5Fondsparandets organisation och kategorier

Sedan början på 1990-talet är den svenska lagstiftningen på fond- området harmoniserad med EU:s UCITS-direktiv. Regleringen finns sedan 2004 i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Investeringsfonder delas i lagstiftningen upp i dels värdepappers- fonder, dels specialfonder. Värdepappersfonder är harmoniserade fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav och som efter noti- fiering får marknadsföras fritt inom EU. Tillsyn och tillståndspröv- ning enligt LIF handhas av Finansinspektionen.

För värdepappersfonder gäller vissa krav på bl.a. tillgångsallo- kering, belåning, inlösen av fondandelar. Specialfonder kan efter godkännande från Finansinspektionen få undantag ifrån dessa krav. Specialfonder är nationellt reglerade och behöver därför inte följa UCITS-direktivets regler.

Värdepappersfonder och specialfonder har det gemensamt att de är kontraktsrättsliga fonder som inte utgör självständiga rättssub- jekt. De kan inte förvärva rättigheter eller ådra sig skyldigheter. De kan inte heller bli föremål för konkursförfarande. Fondandelsägarnas

16Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on key in- formation documents for investment products, COM(2012) 352/3, 2012/0169 (COD).

17Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council amending Directive 2009/65/EC on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) as regards depositary functions, remuneration policies and sanctions, COM(2012) 350/2, 2012/0168 (COD).

252

SOU 2012:67

Bakgrund

rätt till fonden är beskuren och begränsar sig till rätten att få sin andel i fonden inlöst och att i vissa fall erhålla utdelning. Värde- pappers- och specialfonder måste även följa vissa gemensamma regler i LIF om förvaltning, fondbestämmelser, information till fondandelsägarna m.m.

Utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav får, efter att det anmälts till Finansinspektionen, fritt marknadsföras i Sverige. LIF tillåter även, efter Finansinspektionens godkännande, marknadsföring i Sverige av andra utländska fonder än UCITS- fonder, under förutsättning att dessa fonder uppfyller krav mot- svarande dem som ställs på specialfonder. Den rättsliga formen och strukturen på utländska fonder skiljer sig i många fall från den svenska. Utländska fonder som marknadsförs i Sverige kan således vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund eller på annat sätt. Termen fondföretag används i LIF för att be- teckna utländska fonder, både UCITS-fonder och andra fonder.

Svenska aktiebolag som har tillstånd att bedriva fondverksam- het, dvs. förvalta en investeringsfond och handha försäljning och inlösen av andelar, benämns fondbolag. Tillstånd för fondverksam- het avseende specialfonder får även beviljas svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, som har tillstånd för portföljförvaltning av- seende finansiella instrument. Termen förvaltningsbolag används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare som förvaltar UCITS- fonder och andra fonder.

Tillgångarna i en investeringsfond ska förvaras av ett förvarings- institut som även på fondbolagets instruktion utför in- och utbetal- ningar i fonden. Förvaringsinstitut kan vara banker eller andra kredit- institut. Syftet med att hålla förvaltningen och förvaringen av fondens tillgångar åtskilda på detta sätt är bl.a. att förvaringsinstitutet ska vara en extra kontrollfunktion som ser till att fondbolaget använder fondens medel i enlighet med fondbestämmelserna.

Ansvarsfördelningen, förvaltningen och administrationen av inve- steringsfonder kan beskrivas med följande skiss:

253

SOU 2012:67

Bakgrund

regel organiseras på andra sätt. Det gäller exempelvis investeringar i riskkapital i form av större poster av onoterade aktier, råvaror, fastigheter och infrastruktur. Frågan om LIF även skulle omfatta fonder där medlen främst investeras i andra typer av tillgångar än likvida finansiella tillgångar, exempelvis fastigheter, behandlades i Värdepappersfondsutredningens betänkande SOU 2002:56. Ägande- rätten till fastigheterna, den slutna formen, svårigheten att värdera tillgångarna och långsiktigheten i investeringen angavs då som or- saker till varför investeringsfonden som organisationsform inte ansågs lämplig för denna typ av verksamhet.19 En annan orsak är att denna typ av investeringar främst riktar sig till s.k. institutionella investerare vilket gör konsumentskyddsmotivet mindre relevant. Fonder som investerar i fastigheter och riskkapital och som har sitt säte i Sverige är i regel associationsrättsligt organiserade som aktie- bolag eller kommanditbolag. Andra oreglerade fonder som förvaltas av aktörer som bedriver verksamhet i Sverige är etablerade utom- lands och är därmed organiserade i enlighet med nationell rätt i det land där de är etablerade.

2.5.1Harmoniserade fonder

Harmoniserade fonder är som nämnts ovan sådana fonder som reg- leras i UCITS-direktivet och därmed, efter en anmälningsprocedur, får marknadsföras fritt inom EU. En UCITS-fond måste vända sig till allmänheten. Det är således inte möjligt att begränsa kretsen av investerare i en UCITS-fond. Eftersom UCITS-fonder vänder sig till allmänheten gäller särskilda placeringsbestämmelser som syftar till att tillvarata investerarnas behov av riskspridning. Placerings- bestämmelserna innebär begränsningar av vilka tillgångsslag fondens medel får placeras i, exempelvis är möjligheterna till exponeringar till följd av placeringar i onoterade värdepapper begränsade. Det finns också begränsningar av vilka riskkoncentrationer en UCITS- fond får ha (i termer av procentuella exponeringar mot en viss mot- part/emittent) samt av möjligheten för fondbolaget att ta upp lån för fondens räkning. Utöver placeringsbestämmelserna gäller sär- skilda skyddsregler för UCITS-fonder, t.ex. att andelar i fonden måste kunna lösas in eller återköpas på fondandelsägarens begäran, att fondandelsägarna ska få tillgång till viss information om fonden och att tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett förvaringsinstitut.

19 SOU 2002:56 s. 46 ff.

255

Bakgrund

SOU 2012:67

Den svenska motsvarigheten till UCITS-direktivets harmoniserade fonder är värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 25 LIF). De krav som ställs på värdepappersfonder motsvarar bestämmelserna i UCITS-direktivet. Därutöver har vissa nationella särregler för värde- pappersfonder införts som går utöver UCITS-direktivets krav (se bl.a. 4 kap. 22 § LIF).

Ett viktigt syfte med den gemensamma regleringen för UCITS- fonder är att skapa en gemensam fondmarknad inom EU. Därför innehåller UCITS-direktivet regler om vad som gäller för UCITS- fonder vars andelar marknadsförs i andra medlemsstater än hem- medlemsstaten. UCITS-direktivet tillåter inte en medlemsstat att införa ytterligare nationell reglering för utländska UCITS-fonder. Direktivet innehåller även bestämmelser om att behöriga myndig- heter ska underrättas vid gränsöverskridande marknadsföring av fonder samt om samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater.

2.5.2Icke-harmoniserade investeringsfonder (specialfonder)

Icke-harmoniserade fonder är fonder som inte regleras i UCITS- direktivet och därmed endast får marknadsföras i en medlemsstat i den mån det är förenligt med nationell lagstiftning i den medlems- staten. Investeringsfonder som är etablerade i Sverige, och som inte omfattas av UCITS-direktivet, benämns specialfonder i den svenska fondlagstiftningen. Specialfonder är således endast nationellt regle- rade.

För specialfonder och värdepappersfonder gäller vissa gemen- samma bestämmelser i LIF vilka bl.a. omfattar fondernas rättsliga ställning, krav på att tillgångarna ska förvaras av ett förvaringsinsti- tut och krav på fondbestämmelser. Till skillnad mot vad som gäller för värdepappersfonder får en specialfond vända sig till en begrän- sad krets investerare. Vidare får fondbestämmelserna för en special- fond innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen minst en gång per år. Placeringar av fondmedel i en specialfond behöver inte heller följa de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder. Undan- tag från placeringsreglerna måste dock godkännas av Finansinspek- tionen. Inspektionen prövar också, vid godkännande av fondbestäm- melserna för en specialfond, om fondens placeringsstrategi är för- enlig med de krav som bör ställas på riskspridning. Alla special-

256

SOU 2012:67

Bakgrund

fonder som är registrerade i Sverige har medgetts något slags undan- tag från de regler som gäller för värdepappersfonder. Vilka undan- tag som medges varierar. De prövas alltid av Finansinspektionen från fall till fall och grundar sig på förhållandena i det enskilda fallet. Vad avser de tillgångar som en specialfond får placera i gäller dock samma regler för specialfonder som för värdepappersfonder med det undantaget att specialfonder tillåts att ha exponeringar som hänför sig till derivatinstrument med andra underliggande till- gångar än vad en värdepappersfond får ha.

Specialfonder är således svenska investeringsfonder som fått Finansinspektionens tillstånd att frångå reglerna om värdepappers- fonder i LIF. Den lagen tillåter emellertid även marknadsföring av utländska icke-harmoniserade fonder i Sverige. Sådana fondföretag kan ha en annorlunda juridisk form än de svenska investerings- fonderna. För att en utländsk icke-harmoniserad fond ska få till- stånd att marknadsföras i Sverige krävs dock att Finansinspek- tionen bedömer att det finns betryggande tillsyn över fondföre- taget i dess hemland, att företaget här i landet kan lösa in andelar, göra utbetalningar och även i övrigt kommer att driva sin verksam- het på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i LIF. Det innebär i praktiken att de krav på riskspridning m.m. som gäller för svenska specialfonder även är tillämpliga på icke-harmoniserade utländska fonder vars andelar marknadsförs i Sverige.

2.5.3Andra icke-harmoniserade fonder

Definitionen av AIF-fond i AIFM-direktivet omfattar – utöver specialfonder – även andra fonder som inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen. Det gäller sådana fonder som investerar i andra typer av tillgångar än vad LIF medger att en investeringsfond inve- sterar i, exempelvis riskkapitalfonder, fastighetsfonder eller råvaru- fonder. Det gäller också sådana fonder som tillämpar andra investe- ringsstrategier än vad som är möjligt med hänsyn till placerings- reglerna eller kraven på riskspridning i LIF.

257

Bakgrund

SOU 2012:67

Riskkapitalfonder

Termen riskkapital är ett samlingsnamn för alla investeringar i före- tags ägarkapital, dvs. investeringar i sådana andelar som ger inne- havaren äganderätt i ett företag. Riskkapitalfonder används emeller- tid ofta som beteckning på bolag med en begränsad livstid som specialiserat sig på investeringar i onoterade företag eller noterade företag som avnoteras efter att de förvärvats av bolaget. En sådan riskkapitalfond bildas ofta av ett s.k. riskkapitalbolag som sköter administrationen av fonden och kontakten med investerarna. Känne- tecknande för riskkapitalfonder är att de är slutna till formen på så sätt att andelarna är begränsade till antalet och inte kan lösas in på begäran. Kapitalet investeras i stället utifrån en i förväg bestämd tidshorisont och fonden likvideras när denna period har löpt ut. Det kapital som investeras i fonden är dessutom i regel avtalat på för- hand.

Till skillnad från andra fonder som placerar i aktier tar risk- kapitalfonder ofta ägarkontrollen över portföljbolagen. Det innebär att fondförvaltaren eller riskkapitalbolagets s.k. management team tar ett aktivt ansvar för förvaltningen av bolagen och deltar i den långsiktiga styrningen av bolagens verksamhet genom att de direkt utser styrelse och därmed även indirekt påverkar ledningsgruppens sammansättning. De portföljbolag som fondkapitalet sedan investeras i kan antingen vara onoterade mindre företag med tillväxt- och utvecklingspotential (venture capital) eller etablerade företag med behov av ny ledning eller annan organisationsförändring (buy-out).

Trots att riskkapitalfonder till vissa delar kan sägas likna inve- steringsfonder föreligger vissa väsentliga skillnader. Riskkapital- fonder är till skillnad från investeringsfonder slutna till formen i den meningen att de baseras på ett i förväg begränsat kapital och det saknas rätt till inlösen under fondens livslängd, som normalt är ca 10 år. Livslängden beror bl.a. på mognadsfasen i de bolag fondens investeringsstrategi är inriktad mot. Riskkapitalfonder riktar sig inte heller till allmänheten utan vanligtvis endast till en begränsad krets institutionella investerare eller personer vars professionella verk- samhet inbegriper investeringar i riskkapital. Det är även vanligt att förvaltaren eller till förvaltaren närstående personer parallellt med fondens övriga investerare själva investerar i en viss andel av fondens totala kapital. Utöver avkastningen på sådana investeringar tar förvaltaren arvode i form av en i förväg avtalad andel av even- tuell vinst vid avveckling av fonden. Den del som tillfaller för-

258

SOU 2012:67

Bakgrund

valtaren brukar kallas carried interest (särskild vinstandel) och är i regel förvaltarens huvudsakliga källa till avkastning.

Riskkapitalfonder som är baserade i Sverige är bildade på associa- tionsrättslig grund, som kommanditbolag eller som aktiebolag. I andra jurisdiktioner förekommer dock att riskkapitalfonder har en annan rättslig struktur. Exempelvis är det vanligt förekommande att riskkapitalfonder bildas på kontrakträttslig grund som s.k. limited partnerships på Jersey. Etableringen av en riskkapitalfond börjar dock i praktiken redan innan ett bolag upprättats genom att för- valtaren presenterar ett förslag med en tänkt investeringsstrategi, ett s.k. placeringsmemorandum, för potentiella investerare som ges möjlighet att investera i fonden. De slutgiltiga villkoren förhandlas sedan mellan investerare och förvaltare. De som väljer att investera i fonden förbinder sig att tillföra ett visst belopp. Någon inbetal- ning av kapital till fonden sker dock inte förrän fonden förvärvar portföljbolagen. Först när ett tillräckligt stort kapital på detta sätt garanterats fonden etableras ett bolag som därefter kan börja inve- stera i portföljbolagen. Denna tidpunkt brukar i riskkapitalsamman- hang benämnas ”first closing”. Ytterligare investerare kan under en begränsad tid därefter ansluta sig till fonden. Även i samband med att ytterligare investerare tillkommer kan villkoren för fonden ändras, om övriga investerare godkänner det. Det avtal som reglerar fonden är således inte helt fastställt förrän förvaltaren slutgiltigt stängt fonden för nya investeringar. Successivt under fondens livslängd görs investeringar i portföljbolagen. Kapitalet placeras i allmänhet i aktier, men det förekommer också att kapital tillförs genom kon- vertibla lån eller skuldebrev med option att teckna aktier. När samt- liga investeringar realiserats likvideras fonden. Den eventuella av- kastning som kvarstår efter att investerarna återfått det kapital de skjutit till, inklusive en avtalad årlig avkastning som i regel uppgår till ca 8 procent, fördelas vanligen så att en andel på ca 20 procent tillfaller förvaltaren och resterande del tillfaller övriga investerare. Förvaltarens löpande kostnader under fondens livslängd täcks av ett förskott på vinstdelningen från investerarna. Förskottet uppgår vanligen till ca 1,5–2,5 procent av fondens avtalade kapital.

259

Bakgrund

SOU 2012:67

Fastighetsfonder

Fastighetsfonder som begrepp kan användas för att beteckna fonder som direktinvesterar i fastigheter, själva investerar i andra fastig- hetsfonder som i sin tur direktinvesterar i fastigheter (s.k. fond-i- fond) eller ger investerarna exponering mot fastighetsmarknaden genom att investera i aktier i noterade fastighetsbolag. UCITS- direktivet tillåter inte att en UCITS-fond placerar direkt i fastig- heter. LIF tillåter inte heller att en specialfond gör sådana place- ringar. Öppna fonder som direktinvesterar i fastigheter och som riktar sig till konsumenter förekommer dock utomlands och är vanliga bl.a. i Tyskland.

Många länder har tillskapat skatteregler för s.k. REITS (Real Estate Investment Trusts) efter en amerikansk förebild. En REIT kan beskrivas som en sluten fond vars främsta syfte är investeringar i fastigheter. En REIT kan vara bildad som aktiebolag eller som stiftelse och är befriad från inkomstskatt under vissa förutsättningar. Skattskyldigheten har i stället överförts till fondens investerare. För att uppnå denna skattestatus krävs att vissa verksamhetsregler är uppfyllda, bl.a. ska den största delen av resultatet (normalt mellan 80 och 100 procent) överföras till andels- eller aktieägarna genom utdelning. Det är även vanligt med krav på diversifiering och risk- spridning samt på att ägandet ska vara spritt på ett större antal per- soner. Möjligheten att införa en svensk motsvarighet till REITS har varit föremål för diskussion i ett flertal tidigare reformförslag och motioner utan att ha lett till någon lagstiftningsåtgärd. 20

Fastighetsfonder som direktinvesterar i fastigheter och är etable- rade i Sverige är i regel bildade på associationsrättslig grund som aktiebolag eller kommanditbolag. Svenska fastighetsfonder liknar riskkapitalfonder på så sätt att de är slutna till formen och främst riktar sig till en begränsad grupp professionella och institutionella investerare. Investerarnas avkastning baseras dels på det driftsnetto som fastigheterna genererar under investeringsperioden, dels på det realisationsresultat som uppstår vid avyttring av fondens innehav.

20 Se bl.a. 2000/01:SkU19, 2001/02:SkU15 och 2008/09:Sk285.

260

SOU 2012:67

Bakgrund

Infrastrukturfonder

Infrastrukturfonder är fonder som placerar i infrastruktur såsom broar, vägar, kollektivtrafik och energiförsörjning. Att stater helt eller delvis väljer att finansiera investeringar i kollektiva nyttigheter genom försäljning till privata investerare har blivit allt vanligare. Privat finansiering av infrastruktur är ett alternativ till finansiering via statsskulden och är ett sätt att begränsa risken för att kost- naderna för investeringen och dess förvaltning över tiden ska bli för höga. Med hänsyn till att investeringar i infrastruktur kräver en ansenlig mängd kapital, organiseras privat finansiering av infra- struktur ofta så att ett flertal investerare går in med var sin andel. Infrastrukturfonder placerar i sådana infrastrukturandelar alternativt arrenderar infrastruktur under en viss avtalad period. Investeringar i infrastrukturfonder är i regel långsiktiga till sin natur samtidigt som de genererar relativt stabila kassaflöden, vilket efterfrågas av framför allt livförsäkringsbolag och andra aktörer med behov av att matcha långsiktiga åtaganden.

Infrastrukturfonder är vanligen organiserade på ett liknande sätt som riskkapitalfonder, och förvaltningen sköts ofta av bolag vars verksamhet även omfattar förvaltning av riskkapitalfonder. Precis som med riskkapitalfonder är infrastrukturfonder även ett sätt att organisera offentliga och privata saminvesteringar i infrastruktur. Vissa infrastrukturfonder som bildats av EU är exempelvis skapade i detta syfte.

Råvarufonder

Råvarufonder används som beteckning på fonder som på olika sätt är exponerade mot marknaden för olika råvaror. Sådan exponering skapas som regel inte genom direktinvesteringar i råvaror utan genom investeringar i råvaruderivat (vanligen s.k. futures) eller aktier i bo- lag vars värde i sin tur är starkt beroende av priset på en eller flera råvaror, exempelvis gruvindustri, oljebolag, skogs- och massaindu- stri. För branschfonder som investerar i en viss typ av industri kan dock beteckningen råvarufond vara delvis missvisande med hänsyn till att branschfonder i regel är exponerade även för andra risker än prisrisken på råvaror.

UCITS-direktivets krav på riskspridning hindrar inte att en fond riktar in sig mot placeringar i en viss bransch. UCITS-direktivet

261

Bakgrund

SOU 2012:67

tillåter dock inte placeringar i derivatinstrument som har råvaror som underliggande tillgång. Med vissa begränsningar medger LIF att en specialfonds medel placeras i råvaruderivat. För detta krävs dels att derivatinstrumenten är föremål för handel på någon finan- siell marknad, dels inte medför leveransskyldighet avseende den underliggande tillgången (6 kap. 2 § LIF). Placeringarna i råvaru- derivat måste dessutom göras med beaktande av kravet på lämplig fördelning av tillgångar med hänsyn till riskspridning.

Hedgefonder

Hedgefonder kallas ofta sådana fonder vars investeringsstrategier är utformade i syfte att skapa positiv avkastning oavsett utvecklingen på aktiemarknaden. Investeringsstrategin i en hedgefond kan dock även vara konstruerad för att förstärka eller neutralisera marknads- rörelser. För att uppnå sådana effekter utnyttjar hedgefonder i regel någon form av s.k. finansiell hävstång. Finansiell hävstång skapas med hjälp av belåning, derivatinstrument, blankningsaffärer eller på annat sätt och innebär att korrelationen mellan värdeförändringen på en viss investering och fondens avkastning påverkas så att exem- pelvis små rörelser i marknaden för en viss tillgång eller en viss tillgångsportfölj ger stora effekter i fondens avkastning och tvärtom. Hedgefonder kan konstrueras med olika riskprofil. Många hedge- fonder vänder sig till professionella investerare och kräver att ett visst minimikapital investeras, vilket kan uppgå till ett väsentligt belopp. Det finns dock hedgefonder som vänder sig till konsumenter och tillåter mindre investeringar. Förvaltare av hedgefonder tar vid sidan av förvaltningsavgiften i regel ut en prestationsbaserad avgift som en andel av avkastningen över en viss nivå.

Med hänsyn till att placeringsreglerna för värdepappersfonder i LIF endast medger exponeringar som hänför sig till derivatinstru- ment och belåning i begränsad utsträckning, är sådana hedgefonder som är etablerade i Sverige specialfonder enligt definitionen i LIF. Sådana specialfonder måste uppfylla det generella kravet på risk- spridning i 6 kap. 2 § LIF. Andra hedgefonder som förvaltas av svenska förvaltare är etablerade utomlands och vänder sig till pro- fessionella investerare. Marknadsföring i Sverige av hedgefonder som är etablerade utomlands, är endast möjligt efter tillstånd från Finansinspektionens (1 kap. 9 § LIF).

262

Bakgrund

SOU 2012:67

Vid utgången av 2011 uppgick fondförmögenheten i svenska inve- steringsfonder till ca 1 535 mdkr. Fördelat på fondtyper stod aktie- fonder för ca 789 mdkr, räntefonder för ca 228 mdkr, blandfonder för ca 191 mdkr, fond-i-fonder för ca 174 mdkr och övriga fonder för ca 151 mdkr.22

Den största ägarkategorin på den svenska fondmarknaden är svenska finansiella företag, som äger fondandelar genom bl.a. fond- försäkringsavtal och PPM. Denna andel har successivt ökat under de senaste tio åren och var vid utgången av 2011 större än den andel som ägdes direkt av hushållen.

Figur 3 Fondförmögenhet efter ägarkategori kv. 4 201123

Övriga

	Svenska företag		Hushållens
18%			direktsparande
Ideella		26%
organisationer		26%
organisationer
3%
3%

IPS

PPMFondförsäkring

22%(inkl.företagsägd)

25%

Vid utgången av 2011 fanns 535 svenska värdepappersfonder regi- strerade hos Finansinspektionen. Den allra största andelen av dessa (ca 46 %) förvaltas av de svenska storbankernas fondbolag. Den förvaltade förmögenheten i dessa värdepappersfonder uppgick vid samma tidpunkt till 1 224 mdkr.24

22Uppgifter från SCB och Finansinspektionen.

23Diagrammet bygger på statistik från Fondbolagens Förening. I underlaget ingår fonder som är förvaltade av medlemmar i Fondbolagens Förening.

24Uppgifter från Finansinspektionen.

264

SOU 2012:67

Bakgrund

Antalet specialfonder med tillstånd från Finansinspektionen var vid utgången av 2011 395, varav 73 hade en förvaltad fondför- mögenhet överstigande en mdkr. Den förvaltade i förmögenheten i de specialfonder som fått tillstånd från Finansinspektionen uppgick vid samma tidpunkt till totalt 310 mdkr. Intresset för icke-UCITS- fonder har generellt sett ökat under de senaste 15 åren. Som andel av den totala fondförmögenheten stod specialfonder för ca 3 pro- cent vid utgången av 1998. Vid utgången av 2011 var motsvarande andel 20 procent.25

Figur 4	Fondförmögenhet i värdepappersfonder respektive specialfonder
	1998–2011
1 400 000
		Värdepappersfonder (inkl. AP7)
		Specialfonder (f.d. nationella fonder)
1 200 000
1 000 000
800 000
600 000
400 000
200 000
0	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011

25 Fondförmögenhet i specialfonder i relation till total fondförmögenhet, uppgifter från Finansinspektionen.

265

Bakgrund

SOU 2012:67

2.6.1Fondförvaltare

I Sverige hade 81 fondbolag beviljats tillstånd för att bedriva fond- verksamhet vid utgången av 2011. Vid samma tidpunkt bedrev 50 utländska förvaltningsbolag fondverksamhet i Sverige, varav 8 via filial. Svenska fondbolag varierar i storlek och förvaltar allt från en enstaka fond till 100 fonder eller fler. De största aktörerna på den svenska marknaden är storbankernas fondbolag som genom tillgången till bankkontor har ett etablerat distributionsnät och tillgång till ett befintligt kundunderlag. Detta har gynnat skapandet av en mass- marknad för fondsparande. De fondbolag som etablerats av livför- säkringsbolag och värdepappersbolag står för ytterligare en stor an- del av den svenska fondmarknaden.

Tabell 2 De största svenska fondbolagen sett till förvaltat kapital, kv. 4 201126

Förvaltare	Fondvärde, tkr

Swedbank Robur Fonder AB	357 719 084
SEB Investment Management AB	186 302 803
Nordea Fonder Aktiebolag	124 546 670
Handelsbanken Fonder AB	117 983 943
Länsförsäkringar Fondförvaltning AB	66 994 385
AMF Fonder AB	60 629 865
SPP Fonder AB	57 216 226
Skandia Fonder AB	57 084 662
Brummer Multi-Strategy AB	34 839 383
Folksam LO Fond AB (publ)	32 385 674
Lannebo Fonder AB	25 877 266
Nektar Asset Management AB	22 764 442
Carnegie Fonder AB	22 428 130
Danske Capital AB	22 428 055
East Capital Asset Management AB	16 344 909
XACT Fonder AB	15 927 966
Didner & Gerge Fonder Aktiebolag	12 881 793
Catella Fondförvaltning AB	12 207 145
E. Öhman J:or Fonder AB	11 882 101
Enter Fonder AB	10 928 322
Carlson Fonder Aktiebolag	10 152 088
Zenit Asset Management AB	9 037 471

26 Uppgifter från Finansinspektionen.

266

SOU 2012:67 Bakgrund

Förvaltare	Fondvärde, tkr

Futuris Asset Management AB	8 207 064
Aktie-Ansvar AB	7 883 583
Lynx Asset Management AB	7 340 651
GustaviaDavegårdh Fonder Aktiebolag	6 356 535
Alfred Berg Fonder AB	5 028 486
Svenska Lärarfonder Aktiebolag	5 010 573

Den svenska fondlagstiftningen tillåter att Finansinspektionen be- viljar kreditinstitut och värdepappersbolag med tillstånd för portfölj- förvaltning avseende finansiella instrument tillstånd för fondverk- samhet som avser specialfonder. Vid utgången av 2011 hade 20 värde- pappersbolag beviljats tillstånd för att bedriva fondverksamhet av- seende specialfonder.27 Något kreditinstitut med motsvarande till- stånd fanns inte.

Tabell 3 Värdepappersbolag med omfattande fondverksamhet, kv. 4 201128

Värdepappersbolag	Fondvärde, tkr
Amrego Kapitalförvaltning AB	20 098 518
Max Matthiessen Värdepapper AB	8 651 672
Agenta Investment Management AB	7 358 351
Movestic Kapitalförvaltning AB	5 017 993

Den vanligaste distributionskanalen för fondandelar är bankernas och värdepappersbolagens internettjänster, varifrån kunderna i regel ges möjlighet att köpa andelar i både sådana fonder som förvaltas av bankens eller värdepapperbolagets eget fondbolag och fonder som förvaltas av andra aktörer. Försäljning av fonder som förvaltas av andra aktörer sker vanligen mot provision.

Fondandelar som ägs indirekt via fondförsäkring kan distribueras av försäkringsbolag eller förmedlare. Även sådan försäljning sker ofta mot provision. Fondförsäkring kan också väljas inom ramen för premiebestämda tjänstepensionsavtal. För kollektivavtalade tjänste- pensioner sker dessa val via valcentraler.

27Fondbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12- 2011. Uppgifter från Finansinspektionen.

28Värdepappersbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12-2011. Uppgifter från Finansinspektionen.

267

Bakgrund

SOU 2012:67

2.6.2Utländska aktörer på den svenska fondmarknaden

Som nämnts ovan bedrev 50 utländska förvaltare fondverksamhet i Sverige vid utgången av 2011, varav samtliga var hemmahörande inom EES. UCITS-direktivet tillåter dessutom gränsöverskridande marknadsföring av UCITS-fonder i unionen. Utländska förvaltare kan därför med stöd av 1 kap. 7 § LIF marknadsföra UCITS-fonder etablerade utomlands till svenska investerare efter ett visst under- rättelseförfarande. Vid utgången av 2011 fanns 658 sådana utländska UCITS-fonder registrerade hos inspektionen. Dessa fonder ska följa de regler som gäller i fondens hemland. Regelverket är dock i stora delar harmonierat genom UCITS-direktivets minimiregler. UCITS- direktivet medger inte att det i nationell rätt ställs högre krav på gränsöverskridande aktörer vad avser sådant som faller inom direk- tivets tillämpningsområde. Regleringen av bl.a. fondens rättsliga struktur varierar dock mellan olika länder.

Enligt 1 kap. 9 § LIF får även andra fonder än UCITS-fonder marknadsföras i Sverige.29 Sådana fonder måste dock först ha till- stånd från Finansinspektionen. För dessa fonder saknas harmoni- serade verksamhetsregler, regler om investerarskydd och tillsyn varför Finansinspektionen från fall till fall avgör om fonden upp- fyller de krav som ställs i LIF och därmed ska beviljas tillstånd för marknadsföring i Sverige. Vid utgången av 2011 hade 39 utländska fonder erhållit ett sådant godkännande från Finansinspektionen.

Någon tillförlitlig uppgift om hur stor fondförmögenheten är i de utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av 1 kap. 7 och 9 §§ LIF finns inte att tillgå.

Den svenska fondmarknaden kännetecknas sammanfattningsvis av att ett stort antal utländska fonder marknadsförs i Sverige. En andel av dessa fonder förvaltas av bolag som ingår i en svensk kon- cern, men som av olika skäl lagt verksamheten utanför Sverige (se SOU 2010:78 s. 602). De utländska fonder som marknadsförs i Sverige är till största andelen sådana fonder som omfattas av UCITS- direktivet och kan därmed utnyttja det direktivets rätt till gräns- överskridande marknadsföring. Endast ett fåtal utländska fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet har fått Finansinspektionens

29 Möjligheten att marknadsföra andra utländska fonder än UCITS-fonder i 1 kap. 9 § LIF omfattar fondföretag enligt 1 kap.1 § 8 samma lag. Utländska fonder som inte träffas av definitionen av fondföretag (exempelvis slutna fonder vars andelar inte kan återköpas eller lösas in på begäran) omfattas inte av LIF. Utländska slutna fonder kan därför marknadsföras i Sverige utan Finansinspektionens godkännande. Sådana slutna fonder kan dock omfattas av prospektkrav.

268

SOU 2012:67

Bakgrund

godkännande för marknadsföring i Sverige i enlighet med 1 kap. 9 § LIF.

Alla utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av LIF får marknadsföras till konsumenter. Konsumentskyddet till- godoses genom att dessa fonder i allt väsentligt måste uppfylla de krav som ställs på svenska fonder.

2.7Den svenska riskkapitalmarknaden

I Sverige har aktörerna på riskkapitalmarknaden traditionellt utgjorts av statliga aktörer och större riskkapitalbolag. Många av de större aktörerna bedriver gränsöverskridande verksamhet och förvaltar riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige eller fungerar som rådgivare åt förvaltare av riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige. En stor andel av kapitalet i sådana fonder kommer från utländska investerare. Det finns även mindre svenska aktörer som främst verkar nationellt och förvaltar fonder som huvudsakligen vänder sig till svenska investerare.

Grovt indelat förekommer huvudsakligen tre kategorier av risk- kapitalaktörer i Sverige; privata riskkapitalbolag, koncernägda risk- kapitalföretag (captives) och statliga institutioner och företag. Utöver dessa kategorier verkar även enskilda privata aktörer, s.k. affärs- änglar, som hjälper nystartade företag med rådgivning och finan- siering.

2.7.1Statliga institutioner och företag

Som namnet antyder ägs statliga riskkapitalföretag till huvuddelen av statligt ägda stiftelser och företag. Alltsedan Företagskapital startade i mitten av 1970-talet har svenska staten varit en aktiv aktör på riskkapitalmarknaden. Två stora statliga aktörer är Industri- fonden och ALMI Företagspartner, vars verksamhet består i att stimulera det svenska näringslivet genom investeringar och aktivt ägande i onoterade bolag. Härtill kommer bl.a. Sjätte AP-fonden, som förvaltar allmänna pensionsmedel med uppdraget att nå lång- siktigt hög avkastning genom placeringar på riskkapitalmarknaden (se 3 kap. 1 § lagen 2000:193 om Sjätte AP-fonden).

Under senare år har statliga venture capital-insatser allt oftare utgjorts av saminvesteringsprojekt där staten investerar i privata

269

Bakgrund

SOU 2012:67

venture capital-fonder. Exempel på sådana statliga venture capital- bolag är Fouriertransform, som agerar på fordonsmarknaden, samt Inlandsinnovation, som investerar i tillväxtbolag baserade i Norr- lands inland. Även på europeisk och nordisk nivå förekommer riskkapitalaktörer med statlig anknytning, t.ex. European Invest- ment Fund och Nordiska Investeringsbanken.

2.7.2Koncernägda riskkapitalföretag

Koncernägda riskkapitalföretag ingår i regel i en koncern vars huvud- sakliga verksamhet inte är riskkapitalverksamhet. Att ett riskkapital- företag är koncernägt innebär att ägarbolaget har mer än 50 procent av aktierna eller på annat sätt innehar ett bestämmande inflytande över företaget. Ett sådant riskkapitalföretag får normalt sett sina investeringsmedel från moderbolaget. Det kan vara fråga om dotter- bolag till banker, försäkringsbolag eller investmentbolag. Inom in- dustrin är det vanligt att stora koncerner har ett dotterbolag som investerar i företag inom koncernens verksamhetsområde, ofta mindre, innovativa företag som befinner sig i ett tidigt utvecklings- stadium. Svenska exempel på koncernägda riskkapitalföretag är Volvo Technology Transfer och SEB Venture Capital.

2.7.3Privatägda riskkapitalföretag och riskkapitalfonder

Privatägda riskkapitalbolag med gränsöverskridande verksamhet är de dominerande aktörerna på den svenska riskkapitalmarknaden. Sett till antalet fonder/antal investeringar verkar de flesta privata aktörer inom venture capital-området. Sett till fondförmögenheten och investerade belopp dominerar dock de aktörer som är verk- samma inom buy-out. Bland de större riskkapitalbolag som be- driver verksamhet i Sverige märks bland andra EQT, Nordic Capital, Triton, Riverside, Apax, Permira, Altor och IK Investment Part- ners (f.d. Industri Kapital) som huvudsakligen är verksamma inom buy-out. Den svenska buy-out-marknaden har en internationell prägel. Fondernas kapital kommer huvudsakligen från internatio- nella investerare och investeras till stor del utanför Sverige. Inom venture capital är det som ovan nämnts vanligt med saminveste- ringar där svenska staten av näringspolitiska skäl går in som del- finansiär i privata fonder. Detta och det förhållandet att det för-

270

SOU 2012:67

Bakgrund

valtade kapitalet ofta är mindre omfattande gör marknaden för venture capital mer nationellt förankrad.

Tidigare var det vanligt att riskkapitalfonder etablerades i Sverige genom svenska kommanditbolag på grund av att vinsterna i fonden därigenom som huvudregel beskattas hos investerarna. Kommandit- bolagskonstruktionen innebär också att kommanditdelägarnas ekonomiska ansvar för fondens åtaganden är begränsat, på ett lik- nande sätt som aktieägarnas i ett aktiebolag. För internationella fonder med en stor andel utländskt kapital är det emellertid numera vanligast att fonderna etableras utanför EES på exempelvis kanal- öarna och struktureras som den engelska motsvarigheten till kom- manditbolag, Limited Partnerships. Valet av jurisdiktion och associa- tionsform styrs främst av juridiska hänsynstaganden, effektivetsskäl och investerarnas hemvist. Bl.a. eftersträvas skattemässig transpa- rens så att de utländska investerarnas avkastning beskattas i deras respektive hemland.

Vid sidan av riskkapitalbolag som förvaltar riskkapitalfonder finns oberoende riskkapitalföretag som i regel drivs i form av aktie- bolag. Liksom för andra typer av riskkapitalföretag är affärsidén att investera i onoterade bolag och utveckla verksamheten för att sedan avyttra bolagen. I motsats till vad som gäller för riskkapitalfonder finansieras dock förvärven i oberoende riskkapitalföretag direkt med medel från den egna verksamheten, dvs. genom ägarkapital och banklån. Ägarna till oberoende riskkapitalföretag är vanligtvis privatpersoner eller andra investerare utan någon närmare anknyt- ning till företaget, och deras mål med aktieägandet är normalt endast att få god avkastning på sin investering. Många svenska oberoende riskkapitalföretag är börsnoterade, exempelvis Ratos och Bure som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm.30

Riskkapitalverksamhet eller förvaltning av riskkapitalfonder är i dag inte förenat med tillståndsplikt i Sverige. Några enhetliga defi- nitioner på riskkapitalområdet finns därför inte. Förvaltad förmög- enhet i riskkapitalfonder som investerar i onoterade företag är dess- utom betydligt svårare att mäta än i fonder som investerar i noterade värdepapper. Den statistik som finns att tillgå om branschen är därför begränsad.

Antalet investerande medlemmar, dvs. företag som direkt eller indirekt investerar i onoterade bolag, i svenska riskkapitalbolagens branschorganisation, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA) var 118

30 Andra oberoende riskkapitalföretag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholmsbörsen är CapMan, East Capital Explorer, Naxs och Novestra.

271

Bakgrund

SOU 2012:67

vid utgången av 2011.31 De investerande medlemmarna i SVCA är av olika inriktning och storlek och omfattar såväl AP-fonder som noterade investeringsbolag.

SVCA publicerar sedan ett antal år tillbaka regelbundet statistik över aktiviteten på den svenska riskkapitalmarknaden. Statistiken omfattar bl.a. information om investeringar i svenska portföljbolag, antalet investeringar och avyttringar inom buy-out respektive venture capital samt anskaffat kapital inom buy-out och venture capital.

Figur 5 Investerat belopp fördelat på venture capital och buy-out 2005–201132

Venture	Buyout		Totalt

35000							32548
30000							30558
30000			26051			26335
			26051	24739		26335
25000				24739		23672
25000			22075			23672
		20322	22075
		20322		18936
20000				18936
20000		16233
	15096	16233
15000	12934				11908
10000					8921
10000
		4089	3976	5803
5000	2162	4089	3976		2987	2663	1990
5000

0	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011

Trenden på riskkapitalmarknaden på senare år har präglats av den internationella finansoron som lett till minskad aktivitet och kapital- anskaffning. I synnerhet har marknaden för venture capital, dvs. investeringar i mindre tillväxtbolag, avtagit kraftigt. Av det kapital som totalt investeras i venture capital-företag har de statliga och offentliga medlen ökat stadigt under de senare åren.

Vid sidan av offentlig sektor är pensionsfonder, banker, försäk- ringsbolag och andra fonder som genom fond-i-fond lösningar investerar i riskkapital de dominerande investerarna på riskkapital- marknaden. Som tidigare nämnts görs investeringar i riskkapital

31Uppgifter från SVCA. SVCA har även andra medlemskategorier; individuella medlemmar (privatpersoner som investerar i onoterade företag med ett aktivt ägarengagemang), associ- erade medlemmar (medlemmar som är tjänsteleverantörer till riskkapitalbolag och entrepre- nörer) samt affärsängelnätverk (förmedlare mellan affärsänglar och företag/projekt med finansieringsbehov).

32Källa SVCA.

272

SOU 2012:67

Bakgrund

typiskt sett inte av privatpersoner. Av de investeringar som gjordes 2011 på den svenska marknaden stod privata placerare endast för två procent.33

Figur 6 Anskaffat kapital i riskkapitalfonder per typ av investerare 2011

				Företagsinvesterare		Privatpersoner
	0%					2%
Forvaltningsselskapet själv					Okänt
(GP)	7%
2%		Stiftelser				Pensionsfond
2%		Stiftelser
Familiekontor			7%
			7%

						17%
4%						17%

Bank

11%

Fond	i	fond	Offentlig sektor
Fond	i	fond	33%
	10%		33%
	10%

Försäkringsbolag

4% Kapitalmarknad

33 Källa SVCA.

273

Allmänna utgångspunkter

SOU 2012:67

till icke-professionella investerare. På detta område bör därför nationella krav som går utöver direktivet ställas, se kapitel 7.

För fonder som marknadsförs endast mot professionella investe- rare finns dock inga skäl att ställa krav utöver direktivets. En sådan reglering skulle dessutom bli verkningslös, eftersom direktivets reg- ler om rätten att bedriva verksamhet över gränserna förhindrar att det i Sverige ställs några andra krav än de krav som följer av direk- tivet (artiklarna 31–33) på utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avser att vara verksamma här i landet. Reglerna ger en för- valtare av AIF-fonder som har tillstånd i sitt hemland en ovillkorlig rätt att marknadsföra sina fonder till professionella investerare i Sverige efter ett särskilt anmälningsförfarande (se om verksamhet över gränserna i kapitel 13).

3.1.2Fondernas och förvaltarnas juridiska form

AIFM-direktivet reglerar inte AIF-fondernas eller AIF-förvaltarnas rättsliga ställning, med det undantaget att en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1.b förutsätts vara en juridisk person. Tvärt- om ska direktivets bestämmelser tillämpas oavsett fondens eller för- valtarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet.1

Detsamma bör vara utgångspunkten vid genomförandet i svensk rätt, dvs. ett aktiebolags, ett kommanditbolags eller en utländsk fonds rättsliga ställning ska inte påverkas av de bestämmelser som införs för att genomföra AIFM-direktivet. Ett aktiebolags rätts- handlingsförmåga, skattebehandling m.m. ska vara densamma oav- sett om bolaget faller in under definitionen av AIF-fond eller AIF- förvaltare i AIFM-direktivet. Den rättsliga ställningen ska inte heller påverka tillämpningen av reglerna, dvs. en förvaltare måste leva upp till samtliga regler oavsett i vilken rättslig form denne har valt att organisera sig själv eller fonden.

Denna grundprincip bör gälla även för specialfonder. Special- fondernas rättsliga ställning är i dag reglerad i LIF. Regleringen hänger samman med dagens investerarskyddsregler och bör därför behållas i sak oförändrad, se avsnitt 7.3.

Det har i tidigare lagstiftningsärenden diskuterats i vilken mån det skulle vara möjligt att under specialfondsregleringen föra in fonder

1 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c för- valtarens legala struktur.

276

SOU 2012:67

Allmänna utgångspunkter

som placerar i helt andra tillgångar än finansiella tillgångar (t.ex. fastigheter och råvaror).2 Slutsatsen var då att detta skulle kräva en modifiering av fondens rättsliga ställning, eller i vart fall förändrade placeringsbestämmelser m.m., och det skulle få stora inverkningar på annan lagstiftning, t.ex. skattereglerna.3 Det ligger inte inom denna utrednings uppdrag, och skulle inte heller vara möjligt inom den givna tidsramen, att föreslå ändringar i detta ställningstagande och ta fram lagförslag som innebär en utvidgning av vilka tillgångsslag special- fonder kan placera i. På grund av den konkurrenssituation som kan komma att uppstå när flera fonder kan marknadsföras gränsöver- skridande kan det dock finnas skäl att för specialfonder som mark- nadsförs endast till professionella investerare göra vissa justeringar i de krav på information m.m. som är tillämpliga, se avsnitt 7.6. Ut- redningens förslag i den delen påverkar dock inte fondernas rättsliga ställning.

3.2Terminologi

Förslag: De nya begrepp och termer som införs i det nya svenska regelverket i samband med AIFM-direktivets genomförande bör så nära som möjligt ansluta sig till de begrepp och termer som används i AIFM-direktivet.

I AIFM-direktivet införs och återanvänds en rad facktermer och begrepp, t.ex. alternativa investeringsfonder, professionella investe- rare, finansiell hävstång och prime broker. Vissa av begreppen här- rör från andra direktiv på värdepappersområdet och vissa är nyheter i och med AIFM-direktivet. Vi kan antingen anpassa begrepp och termer så långt det är möjligt till ett språkbruk som ligger närmare svensk lagstiftningstradition eller gå i motsatt riktning och sträva efter att följa den terminologi som används i AIFM-direktivet.

Eftersom direktivet kommer att kompletteras av en genom- förandeförordning (eventuellt flera) som är direkt tillämplig i med- lemsstaterna samt tekniska standarder från Esma, som innehåller hänvisningar till många av begreppen i AIFM-direktivet, skulle det medföra problem att i svensk lagstiftning avvika alltför mycket från dessa begrepp. Detta i sig är ett skäl att följa terminologin i AIFM-

2Se SOU 2002:56 s. 437 ff.

3Prop. 2002/03:150 s. 249 ff.

277

Allmänna utgångspunkter

SOU 2012:67

direktivet. Både förvaltare av fonder och behöriga myndigheter agerar i hög utsträckning över gränserna och behöver därför tillämpa flera medlemsstaters lagstiftning i sin verksamhet. En gemensam termi- nologi skulle underlätta detta. Man bör även beakta förändrings- takten i den europeiska lagstiftningen. Under senare år har en mängd direktiv och förordningar på fond- och värdepappersområdet an- tagits och ändrats. I många fall är det grundläggande direktiv och förordningar som har tillkommit eller ändrats (t.ex. UCITS, MiFID, EMIR, CRD). Även den kompletterande lagstiftningen (förordningar och direktiv från kommissionen samt standarder från Esma) och re- kommendationer m.m. ändras i minst samma omfattning. En direktiv- nära terminologi underlättar både anpassningen och tolkningen av de svenska reglerna i förhållande till de förändringar som sker på europeisk nivå. Övervägande skäl talar således för att terminologin i lagen så långt det är möjligt ska stämma överens med termino- login i direktivet.4

Exempel på sådana begrepp är AIF-fond och AIF-förvaltare. Båda begreppen används och är definierade i den svenska översätt- ningen av direktivet, se artikel 4.1.a och 4.1.b. Begreppen är i och för sig förkortningar av ”alternativ investeringsfond” respektive ”förvaltare av alternativa investeringsfonder”, men begreppet AIF- fond är en tautologi ”alternativ investeringsfond-fond”. Det finns således rent språkliga skäl att undvika i vart fall begreppet AIF- fond. Marknadsaktörerna har dock redan anpassat sig till begreppen och de återkommer i detaljreglerna i delegerade akter från kom- missionen och tekniska standarder från Esma. Övervägande skäl talar därför för att använda dessa begrepp oförändrade.

En näraliggande fråga är användningen av begreppen EES och EU. AIFM-direktivet är enligt EES-avtalet tillämpligt även i EES- länderna. Rätten att bedriva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-förvaltare i EES-länder. Det är dock EU som är utgångspunkten i texten i AIFM-direktivet. Detta får till följd att benämningar och definitioner i direktivet innehåller begreppet EU i stället för EES. En AIF-förvaltare med hemvist i en medlemsstat kallas t.ex. EU-baserad AIF-förvaltare, inte EES-baserad. För att inte skapa onödig förvirring avseende de förslag som diskuteras i betänkandet och de föreslagna lagreglerna kommer därför begreppen EES och EES-baserad att användas genomgående.

4 Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av MiFID i svensk rätt, se prop. 2006/07:115 s. 276.

278

SOU 2012:67

Allmänna utgångspunkter

3.3En ny lag

Förslag: De nya bestämmelser som följer av AIFM-direktivet genomförs huvudsakligen i en ny lag. Regleringen av special- fonder överförs till den nya lagen. Begreppet värdepappersfond utmönstras ur lagstiftningen och ersätts med begreppet investe- ringsfond, som därmed får en ny innebörd.

Det är mot bakgrund av strävan att både i sak och terminologiskt utforma den svenska lagstiftningen så direktivnära som möjligt man bör ta ställning till hur genomförandet av AIFM-direktivet ska ske rent lagtekniskt. Valet står mellan att skapa en helt ny lag eller att göra justeringar i LIF. Ytterligare en faktor som påverkar be- dömningen är de pågående ändringarna av UCITS-direktivet som kommer att påverka LIF. Det är i och för sig möjligt att genomföra direktivets regler genom justeringar av de befintliga bestämmel- serna i LIF. En fördel med en sådan lösning skulle vara att all reg- lering av fonder skulle vara samlad i en och samma lag. Samtidigt skulle det leda till mindre överensstämmelse med AIFM-direktivet, åtminstone vad gäller terminologin. LIF gäller till största delen förvaltare och fonder som omfattas av UCITS-direktivet, och dessa delar av lagen kan inte anpassas till AIFM-direktivet. Regleringen skulle också bli sämre anpassad till de AIF-fonder som i dag inte omfattas av fondlagstiftningen. Ett begrepp som ”fondbolag” t.ex. passar inte särskilt bra för ett riskkapitalbolag. Ett bättre alternativ är därför att skapa en helt ny lag.

Nästa fråga är hur den nya lagen ska förhålla sig till LIF när det gäller specialfonderna. Utredningen har övervägt främst två alter- nativ. Ett av dem är att låta regleringen avseende fonderna i sig vara kvar i LIF, varvid den nya lagen endast skulle innehålla bestämmelser avseende AIF-förvaltarna. Problemet med den lösningen är att den inte går att genomföra konsekvent. Det finns ingen klar skiljelinje varken i AIFM-direktivet eller i LIF mellan regler som rör fonderna och regler som rör den som förvaltar fonderna. I många fall är det visserligen tydligt att en regel rör förvaltarna, t.ex. reglerna i direktivet om tillståndsplikt och kapitalkrav, men det är mindre tydligt i andra fall, t.ex. direktivets regler om förvaringsinstitut och användningen av finansiell hävstång. Samma problem finns i LIF. Reglerna om fondbestämmelser i 4 kap. 8 § LIF kan sägas röra fonderna men i samma paragraf åläggs fondbolaget att upprätta

279

Allmänna utgångspunkter

SOU 2012:67

fondbestämmelserna. Reglerna om fondandelar och inlösen av fond- andelar i 4 kap. 10–14 §§ LIF kan också sägas röra fonderna. Men i dessa paragrafer åläggs fondbolaget att värdera andelarna och föra register över andelsägarna m.m. Det finns fler exempel på regler i både AIFM-direktivet och LIF som kan sägas röra både fonderna och den som förvaltar fonderna. Att under dessa förutsättningar reglera specialfonderna delvis i LIF och delvis i den nya lagen riskerar att leda till en ologisk lagstiftning som är svår att tillämpa. Utred- ningen har därför valt alternativet att renodla lagstiftningen så att specialfonderna helt och hållet regleras i den nya lagen och LIF ändras så att den lagen enbart reglerar de fonder som i dag kallas värdepappersfonder. På så sätt samlas all lagstiftning avseende AIF- fonder – både sådana regler som följer av AIFM-direktivet och nationella regler – i en enda lag. Flera av dagens regler, t.ex. om fondernas rättsliga ställning och information om fonderna, kommer dock att vara identiska för både värdepappersfonder och special- fonder. I många fall kommer det därför rent lagtekniskt att finnas hänvisningar i den nya lagen till bestämmelser i LIF. Hänvis- ningarna kommer dock att utformas så att det anges vilka regler som också ska tillämpas på specialfonder. Det alternativ som utred- ningen föreslår, leder till att det inte längre behövs något samlings- begrepp i LIF för olika typer av fonder. Begreppet investerings- fonder skulle därför kunna utmönstras ur lagstiftningen. Utredningen anser dock att begreppet värdepappersfonder ska slopas och i stället ersättas av begreppet investeringsfonder, som därmed får en annan, mer inskränkt betydelse än det hittills har haft. Från att ha omfattat både värdepappersfonder och specialfonder inbegrips i begreppet investeringsfonder endast de fonder som i dag benämns värdepap- persfonder. Begreppet investeringsfonder används förutom i LIF i annan lagstiftning på bl.a. värdepappers- och skatteområdena. Det är möjligt att begreppet också används i andra sammanhang, t.ex. i placeringsreglementen. Det skulle därför kunna finnas skäl att be- hålla begreppet som ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder. Att behålla begreppet med denna betydelse skulle också innebära färre följdändringar. Utredningens bedömning är dock att nyttan av att behålla begreppet med nuvarande betydelse i huvudsak är kortsiktig. Vid bedömningen har också beaktats att ett bibehållande av nuvarande terminologi får negativa effekter vad av- ser tydlighet och konsekvens i lagstiftningen. En mer logisk lösning är att begreppet investeringsfonder i fortsättningen ska användas för de fonder som omfattas av UCITS-direktivet och att AIF-fonder

280

SOU 2012:67

Allmänna utgångspunkter

ska avse de fonder som ryms under definitionen i AIFM-direktivet. I förkortningen AIF-fonder ligger att fonderna är ”alternativa”, och av definitionen av AIF-fonder, artikel 4.1.a i AIFM-direktivet, fram- går att de är alternativa i förhållande till just de fonder som omfattas av UCITS-direktivet, dvs. de fonder som utredningen föreslår ska benämnas investeringsfonder.

3.4Den behöriga myndigheten

Förslag: Finansinspektionen utses till den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

Enligt artikel 44 i AIFM-direktivet ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet. Den behöriga myndigheten (eller myndigheterna om en stat vill utse flera) ska vara en offentlig myndighet.

Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som i dag ger tillstånd till och har tillsyn över företag på värdepappersmarknaden. Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna sam- arbeta på det sätt som krävs enligt artikel 50 i direktivet. Finans- inspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

I direktivet förekommer begreppet behörig myndighet också i ett annat sammanhang än det ovan berörda, nämligen i förhållande till förvaringsinstitut, och definieras då enligt artikel 4.1.g som den behöriga myndigheten enligt andra direktiv och regler. Den be- höriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är ett kredit- institut är enligt artikel 4.1.g (i) den behöriga myndigheten enligt kreditinstitutsdirektivet och den behöriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är värdepappersinstitut är enligt artikel 4.1.g (ii) den behöriga myndigheten enligt MiFID, osv. Enligt artikel 4.1.g (iv) omfattas även de förvaringsinstitut som inte behöver vara tillstånds- pliktiga finansiella företag, se avsnitt 10.1. Utredningens utgångs- punkt har varit att när begreppet behöriga myndigheter används i förhållande till förvaringsinstitut är det ett sätt att peka på myn- digheter och institutioner som utövar tillsyn över förvaringsinstitut enligt andra regler än AIFM-direktivet. Dessa ”behöriga myndig- heter” utövar inte heller någon tillsyn över AIF-förvaltare, vilket

281

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

Viss tolkningshjälp finns i skäl 7 i AIFM-direktivet. Där anges att s.k. family office-konstruktioner, som investerar privatpersoners förmögenhet utan att hämta in externt kapital, inte ska anses vara AIF-fonder. Av detta kan man dra slutsatsen att en företeelse som endast rör en begränsad krets personer, som också har någon annan relation till varandra än den aktuella investeringen, t.ex. arbetskam- rater som bildar en aktiesparklubb och har en samägd värdepappers- depå, inte är en AIF-fond.

4.1.2Investera enligt en fastställd investeringsstrategi till förmån för investerarna

Nästa rekvisit är att avsikten ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investe- rarna. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av AIF- fond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapi- taltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. För det första har stift- elsen bildats för att trygga pensionsutfästelser, se 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser. För det andra sker utbetal- ningar visserligen till den ursprunglige investeraren – företaget – men bara under vissa i lagen angivna förutsättningar, t.ex. om före- taget gjort en pensionsutbetalning. Man kan därför inte säga att kapi- talet har investerats till förmån för investerarna.2 Likaså innebär denna del av definitionen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte ska betraktas som AIF-fonder. Ett aktiebolag tar in kapital från in- vesterare och drivs i vinstsyfte, dvs. för att gynna investerarna. Men bolaget har inte som huvudsyfte att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan syftet är normalt att använda kapitalet för att bedriva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Ett aktiebolag kan dock ha som syfte att investera i vissa tillgångar, och skulle då, om inte något annat undan- tag är tillämpligt (se t.ex. nedan om undantaget för holdingbolag), kunna omfattas. Frågan om ett bolag omfattas av definitionen får i

de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG).

2 I den mån en stiftelse också är ett tjänstepensionsinstitut är den dessutom uttryckligen undantagen enligt artikel 2.3.b, se avsnitt 4.3.2.

284

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

första hand avgöras med hjälp av bolagsordningen och hur syftet är angivet där. Bolagets faktiska agerande, som framgår av t.ex. års- redovisning, kan dock påverka bedömningen (jfr definitionen av holdingbolag i artikel 4.1.o i AIFM-direktivet).

4.1.3Ingen UCITS-fond

Det tredje rekvisitet är att fonden inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet. Enligt det direktivet krävs tillstånd för kollek- tiva investeringskonstruktioner som investerar i vissa finansiella instrument och andra likvida tillgångar samt tillämpar principen om riskspridning. Nyckelbegreppet i sammanhanget är ”principen om riskspridning”. Med detta avses de placeringsrestriktioner som följer av UCITS-direktivet. Det finns t.ex. begränsningar i hur stor andel av tillgångarna i en UCITS-fond som får vara utgivna av samma emittent och i vilken omfattning derivatinstrument får finnas i fonden. En fond som inte placerar i enlighet med dessa begränsningar kan inte ha tillstånd enligt UCITS-direktivet och omfattas istället av AIFM-direktivet. Placeringsreglerna i UCITS-direktivet innebär också att medlen i en värdepappersfond (det svenska namnet på UCITS-fonder, se 1 kap. 1 § 25 LIF) endast får placeras i finansiella instrument och i ett begränsat urval av andra likvida tillgångar (t.ex. medel på konto hos ett kreditinstitut). Detta innebär att fonder där medlen placeras i helt andra tillgångar, t.ex. fastigheter och råvaror, inte kan vara värdepappersfonder. Sådana fonder kan i stället om- fattas av AIFM-direktivet.

4.1.4Befintliga fonder och företag som omfattas av AIFM-direktivet

En svensk specialfond är en sådan företeelse som träffas av AIFM- direktivets definition av en AIF-fond. En specialfond tar emot kapi- tal från allmänheten eller en begränsad krets investerare, kapitalet placeras enligt vissa riktlinjer för andelsägarnas bästa och fonden har inte tillstånd enligt UCITS-direktivet. Definitionen av special- fonder i LIF är utformad så att en specialfond visserligen ska följa principerna om riskspridning, men Finansinspektionen kan medge undantag från placeringsreglerna i 5 kap. LIF (dessa placeringsregler genomför UCITS-direktivets placeringsregler i svensk rätt).

285

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

Även olika bolagsformer (t.ex. aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag) kan träffas av AIFM-direktivets definition. Som nämnts ovan blir frågan om sådana bolag ska anses vara AIF-fonder till stor del avhängigt bolagets syfte. Detta i sin tur framgår av företagets bolagsordning eller motsvarande. De allra flesta bolag har som syfte att bedriva någon typ av verksamhet, och inte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy. De faller därför utanför direktivets definition. Företag som enligt sin bolagsordning eller motsvarande har som syfte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy för att gynna aktie- eller andelsägarna träffas dock av definitionen. Det kan vara fråga om riskkapitalbolag som har till syfte att investera i andra företag för att vid en senare tidpunkt, t.ex. genom en börsintro- duktion, sälja företagen. Även om ett sådant riskkapitalbolag under sitt ägande utvecklar verksamheten och genomför omstruktureringar i de företag bolaget äger bör riskkapitalbolaget ändå betraktas som en AIF-fond. Denna del av verksamheten, rådgivning till företag om kapital- och företagsstruktur, om affärsstrategi m.m., är enligt punkten 2.c i bilaga 1 till AIFM-direktivet sådan verksamhet som ingår i det som en AIF-förvaltare normalt kan ägna sig åt. Huvud- syftet är fortfarande att skapa avkastning för investerarna genom att sälja de företag bolaget äger och inte genom att verksamheten i företagen i sig ska generera vinster. Det senare syftet är enligt AIFM-direktivet vad som skiljer en AIF-fond från ett holding- bolag, se artikel 4.1.o (ii). Även syftet med AIFM-direktivet – att inte bara skydda investerare, utan även att skydda marknadens stabilitet och andra marknadsaktörer, se t.ex. skäl 3 och skäl 8 – talar för en extensiv snarare än en restriktiv tolkning av begreppet AIF-fond. Oavsett detta kan gränsdragningen bli problematisk. Syftet så som det har angetts i bolagsordningen eller motsvarande bör vara den huvudsakliga utgångspunkten. Man kan dock inte bort- se från hur ett bolag eller en fond agerar i praktiken. Om bo- laget/fonden systematiskt genererar avkastning genom att sälja de tillgångar (dotterbolag) bolaget har investerat i ska bolaget, oavsett hur syftet är formulerat i bolagsordningen eller motsvarande, anses vara en AIF-fond (se även nedan om undantaget för holdingbolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad). Hur bolaget har agerat i praktiken framgår av årsredovisningar m.m., jfr artikel 4.1.o (ii) i AIFM-direktivet. Vad som är en AIF-fond måste dock i första hand tolkas på ett direktivkonformt sätt. För att upp- nå den eftersträvade harmoniseringen kan det inte finnas utrymme

286

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

för egna nationella tolkningar. AIFM-direktivet är ett av de direktiv där Esma har ett uppdrag att verka för en gemensam tolkning och tillämpning, och i den mån Esma utfärdar rekommendationer på detta område är det i första hand i dessa som vägledning till tolkningen bör hämtas.3

AIFM-direktivet reglerar AIF-förvaltare och inte fonderna i sig. Det innebär att de svenska reglerna blir tillämpliga och tillstånd i Sverige krävs för de förvaltare som har sitt säte i Sverige (arti- kel 4.1.q). Den AIF-fond som förvaltaren förvaltar kan vara en svensk bolagskonstruktion (t.ex. aktiebolag och kommanditbolag) men även en utländsk motsvarighet (t.ex. en fond enligt utländsk rätt).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond är ett företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som

1.tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

2.inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet.

En definition av AIF-fond motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

Begreppet AIF-fond kommer som nämnts att omfatta en rad redan existerande företag och fonder. Ett aktiebolag kan t.ex. komma att omfattas av definitionen. Aktiebolaget är dock fortfarande ett aktie- bolag och både före och efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer samma regler att gälla för dess rättsliga ställning, organisa- tion och verksamhet. Användningen av begreppet AIF-fond för aktiebolaget är enbart ett sätt att betrakta bolaget för tillämpningen av de regler som följer av AIFM-direktivet och ändrar inte vad som i övrigt gäller för bolaget. På samma sätt förhåller sig begreppet AIF-fonder till t.ex. specialfonder. En specialfond är en sorts AIF- fond. Det är dock av de nationella bestämmelserna som special- fondens rättsliga ställning och placeringsbegränsningar framgår,4 och

3Se artikel 16 i Esma-förordningen 1095/2010/EG.

4Reglerna finns för närvarande i LIF men utredningen föreslår att dessa regler avseende specialfonderna flyttas till den nya lagen, se avsnitt 3.3.

287

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

inte av reglerna som genomför AIFM-direktivet. I direktivet reg- leras i huvudsak AIF-förvaltarens skyldigheter och detta påverkar inte specialfondens egenskaper. Det faktum att vissa företeelser ur ett perspektiv definieras som aktiebolag eller specialfonder, samtidigt som de ur ett annat perspektiv definieras som AIF-fonder, kan möj- ligen skapa viss förvirring, men utredningens bedömning är att det inte är lämpligt att i grunden förändra den svenska regleringen av t.ex. specialfondernas rättsliga struktur enbart på grund av att special- fonderna är ett av de rättssubjekt som omfattas av definitionen av AIF-fonder.

4.2Definitionen av AIF-förvaltare

4.2.1Begreppet förvaltare

En AIF-förvaltare är enligt artikel 4.1.b i AIFM-direktivet en juri- disk person vars normala verksamhet är att förvalta en eller flera AIF-fonder. Begreppet ”förvalta” är i sin tur definierat som att av- seende en eller flera fonder ägna sig åt portföljförvaltning och risk- hantering (artikel 4.1.w och punkterna 1.a och 1.b i bilaga I till AIFM- direktivet). I artikel 4.1.w anges visserligen portföljförvaltning eller riskhantering, men enligt artikel 6.5.d är det en förutsättning för tillstånd att en förvaltare ägnar sig åt både portföljförvaltning och riskhantering. Det finns inga uttryckliga definitioner av begreppen portföljförvaltning och riskhantering, men portföljförvaltning får anses innebära att fatta och genomföra investeringsbeslut för fon- dens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen. Vad gäller riskhantering anges i artikel 15 dessutom vad en förvaltare förväntas göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder. Med förvaltning avses portföljförvaltning och riskhantering.

288

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

Definitioner av begreppen AIF-förvaltare och förvaltning motsvar- ande direktivets bör tas in i den nya lagen. I lagen bör definitionen av förvaltning utformas så att det framgår att med förvaltning avses både portföljförvaltning och riskhantering; på så sätt genomförs också kravet i artikel 6.5.d.

4.2.2En enda förvaltare – intern och extern förvaltning

En AIF-fond ska ha en enda förvaltare som ansvarar för efter- levnaden av direktivets regler (artikel 5.1), dvs. för en fond ska det finnas en förvaltare med tillstånd som ansvarar för förvaltningen, kontakten med tillsynsmyndigheten m.m. Ansvaret kan alltså inte delas upp så att en förvaltare ansvarar för portföljförvaltningen och en annan för riskhanteringen. Detta hindrar inte att en ansvarig förvaltare anlitar uppdragstagare för att utföra vissa arbetsuppgifter, se artikel 20. Men det är fortfarande en enda förvaltare som har till- stånd och som ansvarar fullt ut för samtliga krav enligt direktivet.

Direktivets bestämmelser ska tillämpas oavsett fondens eller för- valtarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet.5 En för- valtare kan vara antingen en extern eller en intern förvaltare. Med extern förvaltare avses en juridisk person som är en annan än fonden själv, t.ex. motsvarande den svenska konstruktionen med fondbolag och värdepappersfond. Med intern förvaltare avses att fondens legala struktur är sådan att fonden själv kan sköta förvaltningen, t.ex. ett aktiebolag som är en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond ska ha en enda AIF-förvaltare som an- svarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen.

I lagen bör det tas in en bestämmelse som innebär att en AIF-fond ska ha en förvaltare som ensam ansvarar för förvaltarens skyldig- heter enligt lagen. Även bestämmelser som definierar begreppen intern och extern förvaltning bör tas in i den nya lagen.

5 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c förvaltarens legala struktur.

289

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

4.3Undantag

4.3.1Holdingbolag

Enligt artikel 2.3.a i AIFM-direktivet ska direktivet inte tillämpas på holdingbolag. Ett holdingbolag är enligt artikel 4.1.o ett bolag som äger andelar i andra bolag och vars syfte är att genomföra en affärsstrategi genom dessa bolag. Vidare ska ett holdingbolag för att omfattas av undantaget antingen vara upptaget till handel på en reglerad marknad eller så ska bolaget ha ett annat huvudsakligt syfte än att generera avkastning genom att sälja de företag bolaget äger.

Detta undantag innebär att börslistade bolag (t.ex. investment- bolag) som investerar i andra bolag normalt är undantagna från tillämpningsområdet. Enbart det faktum att bolagets aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad räcker dock inte för att undantaget ska vara tillämpligt (jfr skäl 8 i AIFM-direktivet). Samt- liga förutsättningar i artikel 4.1.o måste vara uppfyllda. För det första ska det vara fråga om investeringar i andra företag. Undantaget gäller därför inte en så kallad fastighetsfond i form av ett börslistat bolag som investerar direkt i fastigheter. För det andra ska bolagets syfte vara att genomföra sin affärsstrategi genom de bolag som ägs för att på så sätt generera långsiktig avkastning. Det betyder att det är verksamheten i dotterbolagen som ska generera avkastningen och inte försäljning av dotterbolagen. Det innebär dock inte att ett investmentbolag riskerar att betraktas som en AIF-fond på grund av någon enstaka försäljning av ett dotterbolag. Så länge huvud- syftet är att generera långsiktig avkastning genom verksamheten är bolaget undantaget.

4.3.2Pensionsfonder

Enligt artikel 2.3.b i AIFM-direktivet är pensionsfonder som om- fattas av tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG) undantagna. Det är i Sverige fråga om tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser (se prop. 2004/05:165).

290

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

4.3.3Överstatliga institutioner, centralbanker m.fl.

Enligt artikel 2.3.c i AIFM-direktivet är överstatliga institutioner, såsom Europeiska Centralbanken, Europeiska Investeringsbanken m.fl. undantagna.

Enligt artikel 2.3.d i direktivet är nationella centralbanker, t.ex. Riksbanken, undantagna.

I artikel 2.3.e i direktivet undantas nationella, regionala och lokala myndigheter och organ samt andra institutioner som förvaltar fonder för socialförsäkrings- och pensionssystem. Genom detta undantag ska direktivet inte tillämpas på de svenska AP-fonderna.

4.3.4Sparprogram för anställda och SPS

Enligt artikel 2.3.f i AIFM-direktivet är sparprogram för anställda undantagna. Företags aktiesparprogam för anställda är ofta konstru- erade så att de anställda köper eller får aktier i företaget med villkor att den anställde får ytterligare aktier efter en viss tid (i de flesta fall ställs även krav på att den anställde fortfarande är anställd, att ett visst resultat har uppnåtts m.m.). Programmen är många gånger utforma- de så att den enskilde anställde har äganderätten till aktierna och direktivet blir då över huvud taget inte tillämpligt. Men i de fall pro- grammet utformats så att anställda samäger aktier eller har del i en fondliknande konstruktion faller sådana företeelser utanför tillämp- ningsområdet med stöd av detta undantag. Någon närmare definition av vilka sparprogram för anställda som avses finns inte i direktivet. Oavsett om sparprogrammet tillhandahålls direkt av arbetsgivaren eller genom en tredje part bör det undantas. Huvudsaken är att det riktar sig till anställda i ett visst företag, en viss myndighet eller lik- nande.

Enligt artikel 2.3.g är specialföretag för värdepapperisering undan- tagna. Definitionen av sådana företag i artikel 4.1.an hänvisar till definitionen i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över till- gångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värde- papperiseringstransaktioner. Med den definitionen avses att en viss tillgångsmassa, t.ex. en del av en banks låneportfölj, överförs till ett separat bolag. Detta bolag emitterar sedan värdepapper, t.ex. obliga- tioner. Den som investerar i värdepapperen tar då risk på just den värdepapperiserade tillgången och inte på den ursprungliga inne-

291

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

havaren av tillgången (banken i exemplet). Direktivet ska på grund av undantaget i artikel 2.3.g inte tillämpas på sådana företag.

4.3.5Koncerninterna fonder

En fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller dotter- eller systerbolag till förvaltaren, är undantagen från tillämp- ningsområdet enligt artikel 3.1. En ytterligare förutsättning är att förvaltaren (eller koncernbolag som investerat i fonden) inte själv är en AIF-fond. Ett företag som investerar i fonden får alltså inte självt ha hämtat in kapital från investerare utanför koncernen för att investera i enlighet med en viss investeringsstrategi. Undantaget innebär att en koncern kan samla investeringar i t.ex. värdepapper, och fastigheter i ett dotterbolag vars enda verksamhet är att äga dessa tillgångar utan att arrangemanget är att betrakta som tillstånds- pliktig förvaltning av en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Lagen om AIF-förvaltare ska inte tillämpas på

1.holdingbolag,

2.tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och agerar för deras räkning enligt vad som avses i artikel 2.1 i det direktivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i det direk- tivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder,

3.överstatliga institutioner såsom Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala ut- vecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafonden, och andra överstatliga institutioner och liknande internatio- nella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller orga- nisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse,

4.nationella centralbanker,

292

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

5.nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till sys- tem för social trygghet och pensionssystem, program för anställdas andelsägande och program för anställdas sparande,

6.specialföretag för värdepapperisering, och

7.en fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller dotter- eller systerbolag till förvaltaren, förutsatt att investe- raren själv inte är en AIF-fond.

En undantagskatalog motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

4.4Partiellt undantag för AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

4.4.1Tröskelvärden och begränsad tillämpning av direktivets bestämmelser

För fonder som i och för sig träffas av definitionen finns en lättnads- regel som innebär att bara delar av direktivets bestämmelser ska tillämpas om fondernas värde inte understiger vissa tröskelvärden, se artikel 3.2.

För att undantaget ska bli tillämpligt krävs att värdet av samtliga fonder som förvaltaren, direkt eller genom närstående bolag, för- valtar understiger

1.100 miljoner euro, eller

2.500 miljoner euro och fonderna inte innehåller några finansiella instrument eller andra konstruktioner (t.ex. krediter) som ger en hävstångseffekt samt investerarna inte har rätt att lösa in sina andelar förrän det har gått fem år från det att de investerade.

Undantagsregeln är närmast formulerad som en valmöjlighet för medlemsstaterna som ska se till att sådana förvaltare åtminstone uppfyller skyldigheterna i artikel 3.3, dvs. förvaltarna ska registreras hos den behöriga myndigheten. Förvaltarna ska vid registreringen lämna uppgifter om sin identitet och de fonder de förvaltar. De ska vidare informera den behöriga myndigheten om de investerings- strategier som används för fonderna samt regelbundet förse den

293

Tillämpningsområdet

SOU 2012:67

behöriga myndigheten med information om de instrument de huvud- sakligen handlar med och fondernas huvudsakliga exponeringar och positioner. Förvaltarna är också skyldiga att underrätta den behöriga myndigheten, om förutsättningarna för denna begränsade tillämp- ning av AIFM-direktivet inte längre är uppfyllda, t.ex. om värdet av fonderna har kommit att överstiga tröskelvärdena.

Om en förvaltares fonder skulle komma att överstiga tröskel- värdena ska förvaltaren inom 30 kalenderdagar ansöka om tillstånd enligt huvudregeln för AIF-fonder.

Förvaltare av fonder som understiger tröskelvärdena kan, enligt artikel 3.4, inte utnyttja rätten att bedriva gränsöverskridande verk- samhet enligt direktivet. En sådan förvaltare kan dock, enligt samma artikel, frivilligt låta sig omfattas av direktivet i dess helhet, och kan då också utnyttja direktivets rätt att gränsöverskrida.

4.4.2Kommissionens genomförandeåtgärder

Beskrivningen av tröskelvärdena och de övriga kriterierna för att tillämpa tröskelvärdet 500 miljoner euro, är översiktligt formulerade i direktivet. Hur beräkningen ska ske preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning. I förordningsförslaget finns bestämmelser om att tillfälliga överträdelser av tröskelvärdena inte innebär att en AIF-förvaltare behöver ansöka om tillstånd. Det är AIF-förvaltaren som ska bedöma om överskridandet är tillfälligt. Vid ett tillfälligt överskridande ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten utan dröjsmål och i underrättelsen beskriva varför överskridandet har bedömts som tillfälligt. Fristen på 30 dagar för att ansöka om tillstånd börjar således löpa från den dag då AIF- förvaltaren har bedömt att överskridandet inte är tillfälligt.

Kommissionen har också, i ett förslag till genomförandeförord- ning, preciserat förfarandet att frivilligt låta sig omfattas av hela AIFM-direktivet (”opt in”). Detta förslag fick utredningen ta del av i slutskedet av utredningsarbetet och det har därför inte kunnat analyseras närmare.

294

SOU 2012:67

Tillämpningsområdet

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Endast bestämmelser om registrering och rapportering ska tillämpas på sådana AIF-förvaltare som

1.antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller in- direkt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fonder vars förval- tade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med använd- ning av finansiell hävstång, sammanlagt inte överstiger tröskel- värdet 100 miljoner euro, och

2.antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller in- direkt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fonder vars för- valtade tillgångar sammanlagt inte överstiger tröskelvärdet 500 miljoner euro, om AIF-fondportföljerna består av AIF- fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i respektive AIF-fond.

En AIF-förvaltare kan välja att inte tillämpa ovanstående undan- tagsregel.

En AIF-förvaltare som har valt att tillämpa undantaget får inte förvalta specialfonder och får inte marknadsföra AIF-fonder till icke-professionella investerare.

För förvaltare av fonder som bara riktar sig till professionella kunder bör en undantagsregel motsvarande direktivets tas in i den nya lagen. I enlighet med ambitionen att utforma de svenska reglerna så direktiv- nära som möjligt bör några andra eller strängare krav inte införas för förvaltare av sådana fonder. Regeln bör utformas så att en för- valtare kan välja att inte utnyttja undantaget, dvs. en förvaltare vars fonder i och för sig understiger tröskelvärdena kan i stället söka tillstånd enligt de vanliga reglerna och omfattas då av samtliga rättig- heter och skyldigheter. Bestämmelser motsvarande direktivets arti- kel 3.3.a–e bör tas in i lagen för att tillämpas på förvaltare som väljer att omfattas av undantaget. Undantaget bör dock inte gälla för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare, se avsnitt 7.5. Undantaget bör inte

295

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaltning av AIF-fonder ska kräva tillstånd enligt lagen om AIF-förvaltare.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, samt de sidoverksamheter som anges i lagen om AIF-förvaltare. En extern AIF-förvaltare får dock där- utöver förvalta UCITS-fonder.

I den nya lagen bör en bestämmelse införas som, liksom artikel 6.1 i AIFM-direktivet, anger att verksamhet som förvaltare av AIF- fonder endast får bedrivas efter tillstånd från Finansinspektionen. En sådan bestämmelse kan sedan kompletteras med regler om sank- tioner mot den som bedriver verksamhet utan tillstånd, se av- snitt 14.3.2.

Frågan om tillståndsplikt är relativt okomplicerad för AIF-för- valtare som redan i dag står under tillsyn, t.ex. den som förvaltar en specialfond. I dessa fall sätts fonden upp på förvaltarens initiativ, fondbestämmelser m.m. färdigställs, och först efter att relevanta till- stånd erhållits och underrättelser m.m. är färdigbehandlade inleds verksamheten. För andra fondkonstruktioner, t.ex. riskkapitalfonder, kan dock processen se annorlunda ut. AIF-förvaltaren kan i dessa fall ta fram ett förslag till avtal som presenteras för några institu- tionella investerare. I avtalet regleras bl.a. hur mycket kapital inve- sterarna åtar sig att investera och fondens inriktning, dvs. vilka investeringar som ska göras. Avtalet är föremål för förhandlingar mellan förvaltaren och investerarna och i ett senare skede när parterna är överens sker en s.k. ”first closing” då fonden de facto startas, dvs. ett kommanditbolag eller någon utländsk motsvarighet sätts upp, och investeringar kan genomföras. I sådana situationer är det mer tveksamt att fastslå när i processen det är fråga om en till- ståndspliktig verksamhet, dvs. när AIF-förvaltaren måste ansöka om tillstånd. Man kan hävda att det knappast är fråga om förvalt- ning av en AIF-fond när det inte finns några tillgångar i fonden att förvalta. Någon fastslagen investeringsstrategi, se artikel 4.1.a (i), finns knappast heller förrän vid tidpunkten för ”first closing”. Med denna utgångspunkt inträder tillståndsplikten vid ”first closing” i det beskrivna exemplet. Det kan dock vara vanskligt att fastslå att det är först vid denna tidpunkt som tillstånd kan sökas. De kon- takter som AIF-förvaltaren tar med investerarna kan betraktas som

298

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

sådan marknadsföring som avses i artikel 4.1.x i AIFM-direktivet, dvs. ett erbjudande från AIF-förvaltaren. Om en AIF-förvaltare vänder sig till investerare i andra länder och åtgärderna där betrak- tas som marknadsföring – vilket kräver tillstånd och underrättelse om gränsöverskridande marknadsföring – kan AIF-förvaltaren hamna i en omöjlig situation om förvaltaren enligt svensk rätt inte kan få tillstånd förrän efter ”first closing”. I dessa situationer bör det där- för vara möjligt att söka och få tillstånd redan inför den första kon- takten med investerare. Den senaste tidpunkten att söka tillstånd bör dock vara vid tidpunkten för ”first closing”. Det bör vara upp till AIF-förvaltaren att själv avgöra när inom denna tidsram som ansökan ska göras.

Vad gäller begränsningarna av vilka övriga verksamheter en AIF- förvaltare får ägna sig åt regleras detta i svensk rätt beträffande spe- cialfonder i 1 kap. 4 § LIF. Paragrafen är också det svenska genom- förandet av artikel 5 i UCITS-direktivet. Den artikeln är konstruerad på samma sätt som artikel 6.2 i AIFM-direktivet, dvs. den säger att fondbolag enbart får ägna sig åt förvaltning av fonder och de verksam- heter av administrativ natur som framgår av en bilaga till direktivet. Vid det svenska genomförandet angavs i förarbetena att det inte var nödvändigt att räkna upp de administrativa verksamheterna som an- sågs vara ett förtydligande av vad som ingår i ett fondbolags verk- samhet.1 På samma sätt bör man resonera vid genomförandet av motsvarande regel för AIF-förvaltare. Uppräkningen i punkt 2 i bi- laga 1 till direktivet får, i stället för att föras in i lagtexten, utgöra tolkningsunderlag för vad som får anses ingå i förvaltningen av en AIF-fond. Uppräkningen i AIFM-direktivet är dock, till skillnad från motsvarande uppräkning i UCITS-direktivet, uttömmande.2 En AIF-förvaltare får alltså inte, förutom externa förvaltare som även får förvalta UCITS-fonder, ägna sig åt någon annan verksamhet än den som framgår av bilaga 1 till AIFM-direktivet. När det gäller punkt 1 i bilagan bör det dock framgå av lagtexten att en förvaltare måste ägna sig åt både portföljförvaltning och riskhantering, så att detta framgår av definitionen av ”förvaltning” av en AIF-fond (se avsnitt 4.2.1).

En bestämmelse motsvarande artikel 6.2 och artikel 6.3 bör föras in i den nya lagen och definitionen av ”förvaltning” av en AIF-fond bör utformas så att den täcker in kraven i artikel 6.5.d.

1Prop. 2002/03:150 s. 143.

2I artikel 5 i UCITS-direktivet anges uttryckligen att det inte var fråga om en uttömmande uppräkning. Motsvarande skrivning saknas i AIFM-direktivet.

299

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

5.1.2Reglerna om sidoverksamheter

Enligt artikel 6.4 i AIFM-direktivet får tillstånd ges för vissa sido- verksamheter. De verksamheter det kan bli fråga om är förvaltning av investeringsportföljer, investeringsrådgivning, förvaring och admi- nistration av fondandelar samt mottagande och vidarebefordran av order avseende finansiella instrument. På dessa verksamheter ska, enligt artikel 6.6, artiklarna 12, 13 och 19 i MiFID tillämpas. Att det är fråga om sidoverksamheter framgår av artikel 6.5.a i AIFM- direktivet där det stadgas att ett företag inte kan få tillstånd för att bedriva enbart dessa verksamheter. Vidare är det en förutsättning för tillstånd för övriga sidoverksamheter att förvaltaren har tillstånd för sidoverksamheten förvaltning av investeringsportföljer (arti- kel 6.5.b). En förvaltare måste alltså ha tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer för att få tillstånd för någon av verksam- heterna rådgivning, förvaring eller mottagande och vidarebefordran av order. Slutligen sägs i artikel 6.5.c att tillstånd enligt AIFM- direktivet, inte får ges enbart för de administrativa verksamheterna enligt punkt 2 i bilaga 1 till direktivet.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska kunna få tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med sådant tillstånd ska också kunna få tillstånd för investeringsrådgivning, förvaring och administration av fondandelar, mottagande av medel med redovisningsskyldig- het samt mottagande och vidarebefordran av order avseende finan- siella instrument.

En AIF-förvaltare som utför förvaltning av investeringsport- följer ska i denna förvaltning och övrig verksamhet enligt ovan tillämpa bestämmelserna i 8 kap. 1, 9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

Bestämmelser som reglerar möjligheterna att få tillstånd till sido- verksamheter i enlighet med artikel 6.4–6.6 bör tas in i den nya lagen. Genom den i avsnitt 4.2.1 föreslagna definitionen av ”för- valtning”, och eftersom tillstånd för förvaltning är en förutsättning för att någon ska kunna få tillstånd för sidoverksamheter behövs inte

300

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

någon uttrycklig reglering av att en förvaltare inte kan få tillstånd för att enbart ägna sig åt sådana administrativa åtgärder som anges i punkt 2 i bilaga 1 till direktivet. Det faktum att vissa artiklar i MiFID ska tillämpas på sidoverksamheterna innebär för svensk del att hänvisning ska ske till de regler i lagen om värdepappersmarknaden som har införts för att genomföra de aktuella artiklarna.3

När det gäller verksamheten förvaltning av investeringsportföljer finns det ingen definition av denna verksamhet i AIFM-direktivet. Med stöd av direktivets krav på att regler i MiFID ska tillämpas på verksamheten kan man anta att verksamheten motsvarar investerings- tjänsten diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instru- ment, 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden, dock med den skillnaden att förvaltningen inte måste avse endast finansiella in- strument. En AIF-förvaltare kan förvalta AIF-fonder som investerar i helt andra tillgångar än finansiella instrument. Det är därför logiskt att en AIF-förvaltare med tillstånd att förvalta fonder med en viss typ av tillgångar också kan ägna sig åt individuell portföljförvalt- ning avseende samma typ av tillgångar.

När det gäller sidotjänsten förvaring och administration anges i den svenska versionen av direktivet ”förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar” (arti- kel 6.4.b ii) medan det i den engelska versionen heter ”safe-keeping and administration in relation to shares or units of collective invest- ment undertakings”. En mer direktivnära översättning hade således varit ”förvaring och administration i samband med andelar i företag för kollektiva investeringar”. Så har motsvarande bestämmelse i UCITS-direktivet översatts till svenska (artikel 6.3.b ii i UCITS- direktivet). Av den ordalydelsen framgår att det inte är enbart för- varing av fondandelar det är fråga om utan även förvaring av annan egendom, t.ex. pengar, som har samband med förvaltningen och för- varingen. En AIF-förvaltare som förvaltar investeringsportföljer kan i sin förvaltning komma att ha hand om medel vid köp eller för- säljning av tillgångar i portföljen. Tillståndet bör därför, liksom är fallet i LIF,4 kunna omfatta att ta emot medel med redovisnings- skyldighet.

3Se prop. 2006/07:115 s. 674 beträffande motsvarande bestämmelse i UCITS-direktivet.

4Se 7 kap. 1 § 2 LIF.

301

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

5.1.3Särskilda bestämmelser för värdepappersinstitut

Bestämmelserna i artikel 6.2 och artikel 6.3 om att en AIF-förval- tare inte får ägna sig åt annat än vissa i AIFM-direktivet utpekade verksamheter innebär att andra tillståndspliktiga företag (än förvaltare av UCITS-fonder) inte får vara AIF-förvaltare. Ett värdepappers- institut, dvs. i Sverige ett värdepappersbolag eller ett kreditinstitut med tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden, ägnar sig t.ex. åt en rad verksamheter som faller utanför dem som räknas upp i AIFM-direktivet. Ett sådant företag kan därför, enligt huvudregeln, inte få tillstånd enligt direktivet. I artikel 6.8 finns dock en något svårtolkad regel som tar sikte på just värdepappersinstitut.

I artikeln anges att ett värdepappersinstitut ”ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljförvaltning avseende AIF-fonder”. Detta kan vid första påseendet te sig som ett undantag från kravet på till- stånd, dvs. ett värdepappersinstitut skulle kunna förvalta en AIF- fond utan tillstånd enligt AIFM-direktivet. Med en sådan tolkning skulle resten av artikel 6.8, att ett värdepappersinstitut endast får ”erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller aktier i AIF- fonder till eller hos investerare i unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta direktiv” förstås som att ett värdepappersinstitut måste uppfylla de övriga kraven i AIFM- direktivet om det ska tillhandahålla andelar i en AIF-fond till kun- der. Så kan dock artikel 6.8 inte tolkas. Ett värdepappersinstitut kan inte med stöd av enbart sina tillstånd enligt MiFID förvalta en AIF- fond. Den verksamhet som över huvud taget skulle kunna komma i fråga är ”portföljförvaltning”, bilaga 1, avsnitt A, p. 4 i MiFID (i Sverige ”diskretionär portföljförvaltning”, 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden). Den verksamheten är dock i MiFID defi- nierad som ”förvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt uppdrag från enskilda kunder”, se artikel 4.1.9 i MiFID. Förvalt- ningen av en AIF-fond sker inte på uppdrag av enskilda kunder, utan för ett investerarkollektiv. För att ett värdepappersinstitut ska få ett uppdrag från en enskild kund måste investerarkollektivet före- trädas av någon; i detta fall en AIF-förvaltare, antingen en extern förvaltare enligt artikel 5.1.a i AIFM-direktivet, eller, i de fall för- valtaren och fonden är delar av samma juridiska person, fonden/för- valtaren själv, artikel 5.1.b i direktivet. Observera dock att även i de fall förvaltare och fond är delar av samma juridiska person krävs det enligt artikel 5.1.b tillstånd som AIF-förvaltare. Ett värdepappers-

302

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

institut kan därför inte med stöd av sitt tillstånd för diskretionär portföljförvaltning direkt förvalta en AIF-fond. Artikel 6.8 får i stället tolkas så att ett värdepappersinstitut kan förvalta en AIF-fond på uppdrag av en AIF-förvaltare, dvs. på uppdrag av någon som har till- stånd enligt AIFM-direktivet. En AIF-förvaltare kan ju enligt arti- kel 20.1.c delegera förvaltningen till någon som har erforderliga tillstånd för förvaltning. Denne någon skulle kunna vara ett värde- pappersinstitut med tillstånd till portföljförvaltning. Artikel 6.8 inne- bär i det fallet att ett värdepappersinstitut som åtar sig ett sådant uppdrag inte behöver något särskilt tillstånd enligt AIFM-direktivet. Något som ytterligare talar för denna tolkning är utformningen av artikel 6.2. Där anges att den enda verksamhet som en AIF-förval- tare får ägna sig åt, förutom dem som är uppräknade i bilaga 1 till direktivet, är förvaltning av UCITS-fonder. Om avsikten hade varit att en AIF-förvaltare också skulle kunna ägna sig åt investerings- tjänster och ha tillstånd enligt MiFID borde detta ha angetts på samma sätt.

När det gäller slutledet i artikel 6.8 om att ett värdepappers- institut endast får tillhandahålla AIF-fonder till investerare ”i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta direktiv” får detta förstås som en begränsning av i vilken utsträck- ning ett värdepappersinstitut kan erbjuda investeringstjänster av- seende AIF-fonder. Ett värdepappersinstitut får bara erbjuda inve- sterare sådana fonder inom ramen för verksamheterna ”mottagande och vidarebefordran av order” (2 kap. 1 § 1 lagen om värdepappers- marknaden) och ”utföra order” (2 kap. 1 § 2 samma lag) eller placera investerares medel i sådana fonder inom ramen för ”diskretionär portföljförvaltning” (2 kap. 1 § 4 samma lag) under förutsättning att AIF-förvaltaren har erforderliga tillstånd och, i förekommande fall, att inanmälning till den aktuella medlemsstaten har skett, se kapitel 13 om gränsöverskridande verksamhet.

303

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Ett värdepappersinstitut ska inte kunna få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett värdepappersinstitut kan dock utan tillstånd enligt lagen om AIF-förvaltare förvalta en AIF-fond på uppdrag av en AIF-förvaltare.

Ett värdepappersinstitut får, direkt eller indirekt, erbjuda eller placera andelar eller aktier i AIF-fonder till eller hos investerare inom EES i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med AIFM-direktivet.

En bestämmelse som motsvarar första ledet i artikel 6.8 bör tas in i den nya lagen. Bestämmelsen bör dock utformas så att det tydligt framgår att det är förvaltningsuppdrag från en AIF-förvaltare som ett värdepappersinstitut kan åta sig utan särskilt tillstånd. Det andra ledet i artikel 6.8, som begränsar värdepappersinstitutens agerande beträffande AIF-fonder, bör genomföras med en bestämmelse under avsnittet om uppföranderegler i 8 kap. lagen om värdepappersmark- naden. Där finns redan specialbestämmelser om institutens hantering av värdepappersfonder (8 kap. 22 a och 22 b §§).

5.2Ansökan om tillstånd och anmälan om ändringar i verksamheten m.m.

5.2.1Ansökan om tillstånd

För att få tillstånd att förvalta AIF-fonder krävs en ansökan till den behöriga myndigheten, artikel 7.1 i AIFM-direktivet. Förvaltaren ska vid ansökan tillhandahålla viss information, t.ex. information om ägare, ledande befattningshavare, verksamhetsplan m.m., se arti- kel 7.2. Förvaltaren ska också tillhandahålla information om de fonder som ska förvaltas, t.ex. om investeringsstrategier och förvarings- institut m.m., se artikel 7.3. Reglerna om vilken information som ska tillhandahållas är redan i direktivet relativt detaljerade. Där- utöver kommer informationskraven avseende både innehåll och form att preciseras ytterligare i form av tekniska standarder, utvecklade av Esma och antagna av kommissionen, se artikel 7.6 och arti- kel 7.7. Enligt artikel 7.4 ska en förvaltare som redan har tillstånd enligt UCITS-direktivet inte avkrävas information och dokument som denne redan har lämnat vid ansökan om tillstånd enligt det

304

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

direktivet, förutsatt att informationen fortfarande är aktuell. Slut- ligen ska den behöriga myndigheten kvartalsvis underrätta Esma om givna eller återkallade tillstånd. Esma i sin tur ska föra ett offent- ligt register över alla AIF-förvaltare, AIF-fonder och vilken be- hörig myndighet som utövar tillsyn över respektive förvaltare.

I svensk rätt finns i dag regler om tillståndsplikt för att förvalta AIF-fonder endast för den som ska förvalta en specialfond. Enligt 1 kap. 4 § LIF kan ett svenskt aktiebolag av Finansinspektionen få tillstånd att bedriva fondverksamhet. Begreppet fondverksamhet är definierat som förvaltning av investeringsfonder, dvs. både värde- pappersfonder och specialfonder. Bestämmelser om ansökan om till- stånd finns i 2 kap. 6 § LIF och närmare bestämmelser om ansökans innehåll finns i 2 och 2 a kap. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2008:11) om investeringsfonder.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Den som ansöker om tillstånd att vara AIF-förvaltare ska tillhandahålla följande uppgifter till Finansinspektionen:

1.Information om de personer som faktiskt leder förvaltarens verksamhet.

2.Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i förvaltaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för dessa inne- hav.

3.En verksamhetsplan med förvaltarens organisationsstruktur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser att uppfylla sina skyldigheter enligt lagen.

4.Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis.

5.Information om arrangemangen för att till tredje part dele- gera och vidaredelegera funktioner.

Den som ansöker om tillstånd ska även lämna följande uppgifter om varje AIF-fond som denne avser att förvalta:

1.Information om investeringsstrategier, bl.a. om typen av under- liggande fonder, om AIF-fonden är en fond-i-fond, förvaltarens policy vad avser användning av finansiell hävstång, riskprofiler

305

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

och uppgifter om andra karakteristika avseende de fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana fonder är etable- rade eller förväntas bli etablerade.

2.Information om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, om AIF-fonden är en matar-AIF-fond.

3.Fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar för de fonder som förvaltaren avser att förvalta.

4.Information om arrangemang för att utse förvaringsinstitut för de fonder som förvaltaren avser att förvalta.

5.Informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

I nationell svensk rätt har bestämmelser om ansökningar om till- stånd på finansmarknadsområdet ofta utformats så att själva kravet på ansökan anges i lagen medan de närmare bestämmelserna om vad ansökan ska innehålla anges i myndighetsföreskrifter, se t.ex. 2 kap. 6 § LIF och 3 kap. 8 § lagen om värdepappersmarknaden. I båda dessa lagar finns ett tillägg om att en verksamhetsplan ska bi- fogas ansökan (2 kap. 6 § LIF och 3 kap. 11 § lagen om värde- pappersmarknaden). Vid genomförandet av AIFM-direktivet bör dock, i linje med ambitionen att genomförandet ska vara så direktiv- nära som möjligt, både direktivets krav på ansökan och vilken information som enligt artikel 7.2 och artikel 7.3 ska lämnas, anges i lagen. Ytterligare ett skäl för att uppräkningen av vilken infor- mation som ska lämnas bör finnas i lagtexten är att tidsfristerna för när förvaltaren får inleda sin verksamhet är kopplade till vilken information som har kommit in, se avsnitt 5.2.4. De preciseringar som ska ske enligt artikel 7.6 och artikel 7.7 i direktivet bör däremot ske i form av föreskrifter från Finansinspektionen. Något särskilt bemyndigande behövs dock inte för sådana rena verkställighets- föreskrifter, se 8 kap. 7 § regeringsformen.5 Bestämmelserna om vilken information om AIF-fonderna som ska lämnas enligt arti- kel 7.3.b är någorlunda konkret utformade vad avser information om underliggande fonder i en fond-i-fond, policy för användning av finansiell hävstång och riskprofil. I den svenska versionen av artikeln nämns också att informationen ska inkludera ”andra upp- gifter” om fonderna. I den engelska versionen heter det ”other

5 Tidigare 8 kap. 13 § regeringsformen, se även prop. 2006/07:115 s. 349.

306

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

characteristics” vilket är något mindre vagt. I den mån annat inte klargörs i tekniska standarder får detta anses innebära information om specifika egenskaper hos fonden, t.ex. om placeringarna följer ett visst index, eller sker i viss valuta eller vissa tillgångar.

Bestämmelsen om ansökan om tillstånd bör utformas så att den som redan har tillstånd som förvaltare av värdepappersfonder inte behöver tillhandahålla sådan information som redan har skickats in till Finansinspektionen.

Genomförandet av reglerna om att den behöriga myndigheten ska informera Esma om tillstånd som getts eller återkallats behandlas i avsnittet om tillsynsmyndighetens uppgifter, se avsnitt 14.5.

5.2.2Förutsättningar för tillstånd

Enligt artikel 8.1 ska en behörig myndighet ge företag tillstånd enligt direktivet bara om

•myndigheten har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla direktivets krav,

•AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapital- bas,

•de personer som i praktiken leder AIF-förvaltarens verksamhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet,

•förvaltarens ägare är lämpliga med tanke på behovet av att säker- ställa en sund och ansvarsfull ledning, och

•förvaltaren har huvudkontor och sitt stadgeenliga säte i samma medlemsstat.

Enligt artikel 8.2 ska de behöriga myndigheterna i andra medlems- stater konsulteras om den förvaltare som ansöker om tillstånd är

•ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinsti- tut eller till ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat,

•ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-förvaltare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värdepappers- företag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller

307

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

•ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska per- soner som de som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat.

Den behöriga myndigheten ska, enligt artikel 8.3, inte bevilja till- stånd om myndigheten är förhindrad att på ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av

•nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska eller juridiska personer,

•lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har nära för- bindelser, eller

•svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra författ- ningar.

Några krav på att förvaltaren ska vara en viss typ av företag ställs inte i AIFM-direktivet, dock framgår av definitionen i artikel 4.1.b att förvaltaren måste vara en juridisk person.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Tillstånd att vara AIF-förvaltare får ges bara om

1.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i lagen om AIF-förvaltare och andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verk- samhet,

2.AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas,

3.de personer som i praktiken leder AIF-förvaltarens verksam- het har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet,

4.förvaltarens ägare är lämpliga med tanke på behovet av att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning, och

5.förvaltaren är en juridisk person som har huvudkontor och sitt stadgeenliga säte i Sverige.

308

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

För att en AIF-förvaltare som ska förvalta specialfonder ska få tillstånd krävs också att fondbestämmelserna för fonderna är godkända av Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska innan den beslutar om tillstånd sam- råda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om AIF- förvaltaren är

1.ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings- bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kredit- institut eller till ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2.ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för- valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värde- pappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkrings- företag med tillstånd i det landet, eller

3.ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som de som har kontroll över en annan AIF-för- valtare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappers- företag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om för- bindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av AIF-förvaltaren.

Reglerna i artikel 8.1 motsvarar i stort sett 2 kap. 1 § LIF, med ett viktigt undantag, se nästa stycke. Artikel 8.2 motsvarar 2 kap. 5 § LIF och artikel 8.3 har sin motsvarighet i 2 kap. 2 § tredje stycket samma lag. Dessa tre bestämmelser bör därför föras över i stort sett ordagrant till den nya lagen. Dock bör dagens bestämmelse om godkända fondbestämmelser endast gälla för förvaltare av special- fonder. Den ägarprövning som ska göras i samband med ansökan om tillstånd bör göras enligt samma principer som den ägarpröv- ning som ska göras för vissa AIF-förvaltare vid ägarbyten, se av- snitt 5.3. För sådana AIF-förvaltare som inte omfattas av de formella reglerna om ägarprövning vid ägarförändringar bör en förändring av ägandet oftast anses innebära en sådan väsentlig förändring som ska anmälas enligt artikel 10 i AIFM-direktivet, se avsnitt 5.2.5.

Enligt 2 kap. 1 § 5 LIF är det en förutsättning för tillstånd att fondbestämmelserna för den eller de fonder som fondbolaget ska förvalta har godkänts av Finansinspektionen enligt 4 kap. 9 § LIF.

309

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

För specialfonder innebär det dels att fondbestämmelserna ska ha det innehåll som lagen kräver, se 4 kap. 8 § LIF, dels att eventuella avvikelser från placeringsbestämmelserna i 5 kap. LIF har godkänts av inspektionen. Ett moment i tillståndsförfarandet som innebär att fondbestämmelserna för varje enskild fond godkänns är en förut- sättning för att inspektionen ska kunna avgöra om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.6 För att bibehålla detta kundskydd för specialfonder som riktar sig till icke-professionella investerare bör, utöver förutsättningarna i artikel 8.1–8.3 i direktivet, införas ett krav på godkända fondbestämmelser för de specialfonder som för- valtas.

Dagens begränsning för specialfonder i 1 kap. 4 § LIF, att enbart aktiebolag kan få tillstånd, bör ersättas med ett krav på att för- valtaren måste vara en juridisk person. Några investerarskyddsskäl för att behålla dagens begränsning till aktiebolag finns inte.

5.2.3Begränsningar i omfattningen av tillståndet

Enligt artikel 8.4 får den behöriga myndigheten begränsa räck- vidden av AIF-förvaltarens tillstånd, särskilt i fråga om investerings- strategierna i de fonder som förvaltaren har rätt att förvalta. Vid ansökan ska förvaltaren enligt artikel 7.3.a lämna information om bland annat investeringsstrategierna för de fonder som denne avser att förvalta. Enligt artikel 7.3.b–e ska förvaltaren vidare lämna infor- mation i en rad olika avseenden om var och en av de fonder denne avser att förvalta; information om var en eventuell mottagarfond är etablerad, information om fondbestämmelser eller bolagsordning för fonden, information om fondens förvaringsinstitut etc. Arti- kel 8.4 tillsammans med kraven på vad en ansökan ska innehålla i artikel 7.3 får anses innebära att en AIF-förvaltares tillstånd avser tillstånd att förvalta vissa i tillståndsansökan angivna fonder enligt vissa i ansökan angivna investeringsstrategier. Detta stämmer även överens med artikel 10 som innebär att förvaltaren är skyldig att underrätta den behöriga myndigheten om alla planerade ändringar i förhållande till den information som har lämnats vid ansökan om tillstånd och att myndigheten har rätt att begränsa eller inte godta ändringarna. Artikel 8.4 får därutöver anses innebära att den be-

6 Principen om riskspridning ska tillämpas även på specialfonder, se avsnitt 2.2.2 och prop. 2002/03:150 s. 323.

310

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

höriga myndigheten kan begränsa tillståndet så att tillståndet inte omfattar t.ex. en i ansökan angiven investeringsstrategi.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares tillstånd ska avse förvaltning av vissa i tillståndsansökan angivna AIF-fonder enligt vissa angivna inve- steringsstrategier.

Bestämmelserna om tillstånd bör utformas så att det framgår att tillståndet avser att vara AIF-förvaltare för vissa angivna fonder och att tillståndet kan begränsas ”särskilt i fråga om investeringsstrate- gierna i de AIF-fonder som AIF-förvaltaren har rätt att förvalta”. Den typen av begränsningar kan vara aktuella om inspektionen gör bedömningen att förvaltaren inte har resurser eller kompetens för att hantera en viss typ av investeringsstrategier, t.ex. investeringar i vissa tillgångar såsom fastigheter och derivatinstrument.

5.2.4Tidsfrister för tillståndsprövning

Den behöriga myndigheten ska enligt artikel 8.5 första stycket skriftligen informera sökanden inom tre månader från det att en fullständig ansökan har kommit in, om sökanden har fått tillstånd eller inte. Myndigheten får förlänga tiden med tre månader om det föreligger särskilda omständigheter i ärendet. Sökanden ska i så fall underrättas om förlängningen.

Enligt artikel 8.5 andra stycket ska en fullständig ansökan anses ha kommit in när sökanden har lämnat information om förvaltaren enligt artikel 7.2.a–d och information om fonderna enligt artikel 7.3.a och 7.3.b. Det innebär att en ansökan ska anses fullständig även om förvaltaren varken har lämnat information om eventuell delegation av förvaltarens uppgifter (artikel 7.2.e) eller information om fondernas fondbestämmelser, förvaringsinstitut m.m. (artikel 7.3.c–e). Detta innebär dock inte att förvaltaren kan inleda verksamheten utan att lämna denna information. Enligt artikel 8.5 tredje stycket kan förvaltaren inleda verksamheten så snart han har fått tillstånd men inte tidigare än en månad efter att all information enligt artikel 7.2 och artikel 7.3 har lämnats in.

311

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

Ett annat sätt att uttrycka det hela är att en förvaltare som har lämnat all information som krävs, utom informationen enligt arti- kel 7.2.e eller artikel 7.3.c–e, ska få tillstånd (eller inte) inom tre månader från ansökan. Tillståndet är dock villkorat av att den infor- mation som saknas också kommer in. Förvaltaren får inte påbörja verksamheten förrän en månad efter det att all information har kommit in till den behöriga myndigheten.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrättas om Finansinspek- tionens beslut i tillståndsfrågan. Fristen får förlängas med tre månader om särskilda omständigheter föranleder det.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd har getts, dock tidigast en månad efter det att en icke fullständig ansökan har kompletterats med information enligt artikel 7.2.e eller 7.3.c–e i AIFM-direktivet.

I 2 kap. 7 § LIF finns en regel som innebär att ett bolag inom sex månader från det att en fullständig ansökan om tillstånd har läm- nats in ska få besked från Finansinspektionen om bolaget har fått tillstånd eller inte. Bolaget får enligt samma bestämmelse inleda verksamheten när tillstånd har getts.

I den nya lagen bör en regel om tidsfrister föras in som mot- svarar artikel 8.5 första stycket, dvs. tre månader som huvudregel med möjlighet till förlängning med ytterligare tre månader i vissa fall. Regeln bör utformas så att tidsfristerna förutsätter att infor- mation enligt artikel 7.2.a–d och artikel 7.3.a och 7.3.b. har kommit in. Och i de fall information enligt artikel 7.2.e, eller artikel 7.3.c–e saknas får förvaltaren påbörja verksamheten tidigast en månad efter det att även denna information har kommit in till Finansinspek- tionen.

Samma regel bör gälla för samtliga förvaltare av AIF-fonder med tillägget att tremånadersfristen (och möjligheten till förlängning) även ska omfatta godkännande av fondbestämmelser för specialfonder.

312

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

5.2.5Ändringar i verksamheten

Som nämnts i avsnitt 5.2.3 måste en AIF-förvaltare till den behöriga myndigheten anmäla planerade materiella förändringar i verksam- heten innan förändringen genomförs. Detta följer av artikel 10.1 i AIFM-direktivet. I synnerhet gäller detta för förändringar avseende de förhållanden som förvaltaren har informerat den behöriga myn- digheten om vid ansökan om tillstånd, t.ex. vilka som är förvaltarens ägare, vilka personer som ingår i företagets ledning, vilka fonder som förvaltas och enligt vilka investeringsstrategier. Sedan förvaltaren har anmält förändringen har den behöriga myndigheten en månad på sig att meddela förvaltaren om ändringen godtas eller inte, arti- kel 10.2. Myndigheten kan, om det föreligger särskilda omständig- heter, förlänga tidsfristen ytterligare en månad och förvaltaren ska i så fall underrättas. Om den behöriga myndigheten inte har motsatt sig förändringen inom den utsatta tiden får förvaltaren genomföra förändringen.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om en AIF-förvaltare ska ändra något som angetts i förvaltarens ansökan om tillstånd ska förvaltaren skriftligen under- rätta Finansinspektionen minst en månad innan ändringen genom- förs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen kom in till inspektionen.

Inspektionen får förlänga fristen med en månad om det före- ligger särskilda omständigheter. Förvaltaren ska underrättas om en sådan förlängning.

Fondbestämmelser för specialfonder och ändringar av dem ska godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen ska underrätta förvaltaren om sitt beslut med anledning av ansökan om godkän- nande eller ändringar inom två månader från det att en fullständig ansökan/underrättelse har lämnats in till inspektionen.

I svensk rätt finns i dag regler på området endast beträffande special- fonder. Enligt 4 kap. 9 § LIF ska ändringar av fondbestämmelser godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen ska inom två mån- ader från det att en fullständig ansökan kom in underrätta bolaget

313

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

om sitt beslut. Därutöver finns det i lagen inga uttryckliga regler som rör anmälan om ändrade förhållanden. Det finns en allmän regel i 10 kap. 2 § LIF som innebär att den som förvaltar en specialfond ska lämna Finansinspektionen information om verksamheten enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I Finans- inspektionens föreskrifter (FFFS 2008:11) om investeringsfonder finns i 20 kap. närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas. En förvaltare ska enligt 20 kap. 3 § FFFS 2008:11 informera inspektionen om ”ändringar i verksamhetsplanen som är av större betydelse” och enligt 20 kap. 4 § samma föreskrifter ska förvaltaren också informera inspektionen om ”väsentliga ändringar i sitt system för riskhantering”.

För att åstadkomma ett direktivnära genomförande av AIFM- direktivet bör bestämmelsen om att en AIF-förvaltare ska under- rätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar i sin verksamhet tas in direkt i lagen. Ytterligare ett skäl för detta är att bestämmel- serna om skyldigheten att anmäla förändringar och rätten att inom viss tid (en + en månad i vissa fall) genomföra dem bör finnas i ett sammanhang.

För förvaltare av specialfonder bör därutöver en motsvarighet till det befintliga kravet på Finansinspektionens godkännande av ändrade fondbestämmelser föras in i den nya lagen. Som nämnts i avsnitt 5.2.2 är inspektionens godkännande av fondbestämmelserna en förutsättning för att kunna avgöra om fondens riskspridning är lämplig. Därför bör ändringar av bestämmelserna också i fortsätt- ningen godkännas av inspektionen. Tidsfristen för ett sådant god- kännande enligt dagens regler avviker dock från AIFM-direktivet på så sätt att inspektionen alltid har två månader på sig att fatta beslut. Att granska fondbestämmelser för fonder som riktar sig mot icke- professionella investerare torde kunna utgöra sådana ”särskilda om- ständigheter” som även enligt AIFM-direktivet innebär att tids- fristen kan förlängas till två månader. Tvåmånadersfristen bör därför behållas och skrivas in direkt i lagen.

5.3Ägarprövning

Förslag: För AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare bör regler om ägarprövning motsvarande 11 kap. LIF gälla.

314

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

Som nämnts i avsnitt 5.2.2 krävs att ett företags ägare är lämpliga för att företaget ska få tillstånd som AIF-förvaltare. Förutom kraven i artikel 8.2 i AIFM-direktivet på samråd med behöriga myndigheter i andra länder i vissa fall finns i direktivet inga ytter- ligare bestämmelser om ägarprövning. I denna del avviker AIFM- direktivet från t.ex. MiFID och UCITS-direktivet som innehåller detaljerade krav på ägarprövning när någon förvärvar aktier eller mot- svarande i en AIF-förvaltare som medför att denne får ett kvalifi- cerat innehav, se artiklel 10, 10 a och 10 b i MiFID och artikel 11 i UCITS-direktivet. För ett fondbolag eller ett värdepappersbolag som förvaltar specialfonder är i dag reglerna om ägarprövning i 11 kap. LIF respektive 24 kap. lagen om värdepappersmarknaden tillämpliga. Ett av syftena med bestämmelserna om ägarprövning är att söka förhindra att en ägare får möjlighet att missbruka sin ställ- ning och sitt inflytande över bolagets verksamhet på ett sådant sätt att skyddet för kunderna riskeras.7 Det finns därför skäl att behålla de reglerna även efter genomförandet av AIFM-direktivet, i vart fall för de AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska mark- nadsföras till icke-professionella kunder.

Reglerna om ägarprövning syftar också till att upprätthålla all- mänhetens förtroende för de tillståndspliktiga bolagens stabilitet.8 Det kan anföras som skäl för att reglerna om ägarprövning borde gälla samtliga AIF-förvaltare. En sådan lösning skulle dock inne- bära en svensk reglering utöver minimikraven i AIFM-direktivet. Många olika typer av företag kan komma att falla in under defini- tionen av AIF-förvaltare, och många av dem har, jämfört med t.ex. kreditinstitut, mindre inverkan på det finansiella systemets stabilitet. Det förhållandet och det faktum att man på europeisk nivå valt att avstå från att detaljreglera ägarprövningen vad gäller AIF-förvaltare gör att utredningen bedömer att det inte finns tillräckliga skäl att frångå AIFM-direktivets minimikrav för de AIF-förvaltare som för- valtar AIF-fonder som inte ska marknadsföras till icke-professionella kunder. De regler som finns om ägarprövning vid tillståndsansökan (se avsnitt 5.2.2) och reglerna om att Finansinspektionen kan in- gripa mot AIF-förvaltare om ägarna inte anses lämpliga får anses tillräckliga.

När regler om ägarprövning har införts i annan lagstiftning på det finansiella området har det ansetts viktigt att reglerna i Sverige

7Se prop. 1994/95:50 s. 140.

8Se prop. 1994/95:50 s. 140.

315

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

ges en enhetlig utformning.9 Utgångspunkten bör därför vara att reglerna om ägarprövning i lagen om AIF-förvaltare utformas med motsvarande regler i LIF och lagen om värdepappersmarknaden som förebild.

5.4Kapitalkrav

5.4.1Startkapital

Artikel 9 i AIFM-direktivet ställer krav på startkapital och kapitalbas för AIF-förvaltare. Enligt artikel 9.1 ska en förvaltare som är en s.k. intern förvaltare, dvs. fonden och förvaltaren är delar av en och sam- ma juridiska person,10 ha ett startkapital om minst 300 000 euro. En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital om minst 125 000 euro. Definitionen av vad som avses med ”startkapital” är densamma som i UCITS-direktivet. Med startkapital menas det kapital som avses i artikel 57.a och 57.b i direktivet om rätten att starta och driva verk- samhet i kreditinstitut (2006/48/EG). I nämnda artikel hänvisas vidare till artiklarna 22 och 23 i direktivet om årsbokslut och sam- manställd redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EG).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som motsvarar minst 300 000 euro. En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro.

En AIF-förvaltares egna medel får under pågående verksam- het inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha.

Med startkapital avses det kapital som anges i artikel 57 första stycket a och b i direktiv 2006/48/EG.

Bestämmelserna om startkapital bör genomföras med genomföran- det av UCITS-direktivet som förebild,11 dvs. bestämmelser om vilket startkapital som krävs för de olika typerna av AIF-förvaltare och en

9Se t.ex. prop. 1994/95:50 s. 138 och prop. 2002/03:150 s. 162.

10Se artikel 5.1.b AIFM-direktivet.

11Se prop. 2002/03:150 s. 151–152.

316

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

definition av vad som avses med startkapital som hänvisar till defini- tionen i artikel 4.1.s i AIFM-direktivet, bör tas in i den nya lagen.

Det lägsta kravet på startkapital i AIFM-direktivet är detsamma som kravet på startkapital i LIF. Några särskilda regler om detta för förvaltare av specialfonder behövs därför inte.

5.4.2Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten

Vid sidan av startkapitalet ställer AIFM-direktivet upp ett antal kompletterande kapitalkrav. Även dessa krav motsvarar kraven i UCITS-direktivet. Förvaltarens egna medel får enligt artikel 9.3 i AIFM-direktivet inte understiga det ytterligare kapital som mot- svarar 0,02 procent av den förvaltade fondförmögenheten. Detta ytterligare kapital skall emellertid beräknas bara på den del av den förvaltade fondförmögenheten som överstiger motsvarande 250 mil- joner euro.

Med förvaltad fondförmögenhet menas de AIF-fonder som för- valtas av AIF-förvaltaren. Kapitalkravet ska räknas även på sådana portföljer som någon annan enligt uppdrag förvaltar för förvaltarens räkning. Motsatsvis räknas inte in sådan förvaltning som förvaltaren utför på uppdrag av en annan AIF-förvaltare.

Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som er- fordras med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som högst uppgå till motsvarande 10 miljoner euro. En AIF- förvaltares kapitalkrav kan dock komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i nästa avsnitt.

Medlemsstaterna får vidare enligt artikel 9.6 i AIFM-direktivet tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Den del av kapitalkravet som är beroende av den förvaltade fondförmögen- heten får således till hälften ersättas med en garanti utställd antingen av ett kreditinstitut eller av ett försäkringsföretag. För kreditinsti- tut och försäkringsföretag som har sitt säte utanför EES gäller dock att de skall vara underkastade tillsyn som Finansinspektionen finner vara likvärdig med den som gäller i gemenskapslagstiftningen.

317

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro ska utöver det startkapital som anges ovan ha ytterligare egna medel i kapitalbasen. Dessa ytterligare medel ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögen- heten inräknas tillgångar som förvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som förvaltaren förvaltar på uppdrag av någon annan. AIF-förvaltarens egna medel, start- kapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande be- lopp, om garantin lämnats av

1.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES, eller

2.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES, som står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Även bestämmelserna om kapital beräknat på den samlade fondför- mögenheten bör genomföras med genomförandet av UCITS-direk- tivet som förebild,12 dvs. en bestämmelse som motsvarar 2 kap. 9 § LIF bör tas in i den nya lagen.

5.4.3Kapital beräknat efter AIF-förvaltarens fasta omkostnader

Oavsett de kapitalkrav som behandlats ovan kräver AIFM-direk- tivet att en AIF-förvaltares kapitalbas alltid minst ska motsvara en fjärdedel av de fasta omkostnaderna för förvaltaren under före- gående år (artikel 9.5 i AIFM-direktivet läst tillsammans med arti- kel 21 i direktivet om kapitalkrav för värdepappersbolag och kredit- institut (2006/49/EG)). Om en förvaltare inte har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, ska för-

12 Se prop. 2002/03:150 s. 153–155.

318

SOU 2012:67

Tillstånd och kapitalkrav

valtaren i stället ha en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen, såvida inte den behöriga myndigheten kräver att planen justeras.

Den behöriga myndigheten får också medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig förändring i verksam- heten.

Begreppet ”fasta omkostnader” förklaras i den reglering som utgör det svenska genomförandet av direktivet 2006/49/EG, dvs. i lagen(2006:1371) om kapitaltäckning och stora investeringar och framför allt i 31 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:1) som är baserade på den lagen. Med fasta om- kostnader avses i dessa regler personalkostnader, fastighetskost- nader, lokalkostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för t.ex. datorer och annan utrustning samt avskrivningar.

För det ytterligare kapital som krävs beroende på förvaltarens fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten används uttrycket ”kapitalbas”. Enligt artikel 4.1.ad ska med kapitalbas förstås detsamma som i artiklarna 56–67 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2006/48/EG). I kapitalbasen ingår aktiekapitalet och annat eget kapital, med vissa avdrags- och tilläggsposter.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares kapitalbas får inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av förvaltarens fasta omkost- nader för det föregående året eller, om förvaltarens verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet

Med kapitalbas avses de medel som anges i artiklarna 56–67 i direktiv 2006/48/EG.

Även reglerna om att en AIF-förvaltares kapitalbas som huvudregel inte får understiga 25 procent av förvaltarens fasta kostnader bör genomföras med genomförandet av UCITS-direktivet som före-

319

Tillstånd och kapitalkrav

SOU 2012:67

bild,13 dvs. en bestämmelse som motsvarar 2 kap. 11 § LIF bör tas in i den nya lagen. Även en definition av begreppet kapitalbas bör tas in i lagen och utformas så att den, liksom motsvarande bestäm- melse i LIF, hänvisar till definitionen i direktivet.

5.4.4Kapitalkrav för att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar

Utöver de kapitalkrav som redogjorts för ovan ska en AIF-för- valtare också uppfylla vissa kapitalkrav för att täcka eventuella skade- ståndskrav på grund av vårdslöshet i verksamheten. En AIF- förvaltare kan uppfylla detta krav antingen genom ytterligare medel i kapitalbasen (artikel 9.7.a) eller genom en ansvarsförsäkring (arti- kel 9.7.b).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar som uppstår på grund av AIF-förvaltarens verksamhet ska för- valtaren antingen

a)ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka even- tuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i fel eller försumlighet i verksamheten, eller

b)ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

Kraven på ytterligare kapital eller försäkring för att täcka skade- ståndsansvar på grund av vårdslöshet bör genomföras så att en be- stämmelse motsvarande artikel 9.7 i AIFM-direktivet förs in i den nya lagen. Bestämmelsen kommer att kompletteras av kommis- sionens genomförandeförordning där det ska preciseras vilka typer av risker försäkringen ska täcka, hur mycket kapitalbasen ska ökas för att täcka riskerna och villkoren för att en ansvarsförsäkring ska anses godtagbar.

13 Se prop. 2002/03:150 s. 155–156.

320

Marknadsföring

SOU 2012:67

mang för investerare.2 På samma sätt som begreppet marknads- föring har tolkats i LIF bör det inte anses som marknadsföring om försäljning av andelar i en AIF-fond sker helt på investerarens ini- tiativ, t.ex. om en investerare kontaktar ett värdepappersinstitut för att utföra eller förmedla en order avseende en AIF-fond som inte ingår i något erbjudande från institutets sida. Om t.ex. andelar i en AIF-fond är upptagna till handel på en marknadsplats och ett värde- pappersinstitut genomför en kunds order avseende sådana andelar är det inte fråga om marknadsföring.

Det finns dock en avgörande skillnad mellan marknadsföring av värdepappersfonder och marknadsföring av AIF-fonder. All mark- nadsföring av värdepappersfonder omfattas av samma regler medan en AIF-fond kan marknadsföras till professionella investerare sam- tidigt som marknadsföring till icke-professionella investerare inte är tillåten. En AIF-fond måste kunna marknadsföras till professio- nella investerare utan att detta samtidigt betraktas som otillåten mark- nadsföring till icke-professionella investerare. AIF-förvaltaren måste t.ex. på sin hemsida och även genom andra kanaler, kunna berätta om och marknadsföra sin verksamhet. En AIF-förvaltare måste dock vidta åtgärder för att förhindra att andelar eller aktier i AIF- fonden marknadsförs till icke-professionella investerare. Vilka åt- gärder den enskilde AIF-förvaltaren har vidtagit ska också anges när förvaltaren anmäler att en AIF-fond ska marknadsföras, se punk- ten g i bilaga III till AIFM-direktivet och punkten h i bilaga IV. Kraven på vilka åtgärder som bör vidtas bör ställas lägre om fonden enligt sina fondbestämmelser eller motsvarande över huvud taget inte tar emot investeringar från icke-professionella investerare. I de fallen kommer icke-professionella investerare som nås av mark- nadsföringen ändå inte att kunna investera i fonden och det kan vara tillräckligt att AIF-förvaltaren på ett tydligt sätt markerar att marknadsföringen inte vänder sig till icke-professionella investe- rare, t.ex. genom att ange det i marknadsföringen. För en AIF-fond utan sådana begränsningar bör kraven ställas högre och marknads- föring bör inte ske genom kanaler som i första hand leder till icke- professionella investerare, t.ex. värdepappersinstituts webbplatser som vänder sig till privatpersoner. Marknadsföring via t.ex. mass- mediakanaler som i stor utsträckning når fram till icke-professio- nella kunder bör också undvikas.

2 Se prop. 2010/11:135 s. 135.

324

SOU 2012:67

Marknadsföring

För marknadsföringen i sig gäller, utöver vad som följer av AIFM- direktivet, även bestämmelserna i marknadsföringslagen (2008:486) för marknadsföring av dessa fonder.

6.2Underrättelse om marknadsföring

En AIF-förvaltare med tillstånd får marknadsföra andelar i AIF- fonder till professionella investerare i förvaltarens hemland, om villkoren i artikel 31 i AIFM-direktivet är uppfyllda. I de fall då AIF-fonden är en matar-AIF-fond krävs det dessutom att även mottagar-AIF-fonden har ett EES-land som hemland och att den fonden förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd (artikel 31.1).

En AIF-förvaltare ska, för varje AIF-fond som förvaltaren avser att marknadsföra, skriftligen underrätta sin behöriga myndighet. Underrättelsen ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, bl.a. information om AIF-fondens namn, en verksamhetsplan, var fonden är etablerad, fondbestämmelser och vem som är förvaringsinstitut (artikel 31.2). Esma får i tekniska standarder specificera formkraven för sådana underrättelser (arti- kel 31.5.a).

Inom 20 arbetsdagar från det att en komplett underrättelse har kommit in ska den behöriga myndigheten underrätta AIF-förvaltaren om huruvida denne får börja marknadsföra fonden. Myndigheten får neka AIF-förvaltaren att marknadsföra en AIF-fond endast om förvaltningen skulle strida mot bestämmelser antagna enligt AIFM- direktivet. AIF-förvaltaren kan börja marknadsföra en fond så snart den behöriga myndigheten har fattat ett positivt beslut, dvs. tillåtit marknadsföring. I den mån den behöriga myndigheten för AIF-fonden är en annan än den behöriga myndigheten för AIF- förvaltaren ska den behöriga myndigheten för fonden underrättas (artikel 31.3).

Om AIF-förvaltaren planerar materiella ändringar i förhållande till den information om AIF-fonden som lämnats ska AIF-förval- taren skriftligen underrätta den behöriga myndigheten om detta senast en månad innan ändringen genomförs. Om ändringen skulle innebära att verksamheten strider mot AIFM-direktivet ska den behöriga myndigheten, utan onödigt dröjsmål, underrätta AIF-för- valtaren om att ändringen inte får genomföras. Oplanerade änd- ringar ska meddelas omedelbart efter att de har skett. Om en änd-

325

Marknadsföring

SOU 2012:67

ring (planerad eller oplanerad) trots allt leder till att reglerna i AIFM- direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av fonden, för att en korrigering ska ske (artikel 31.4). Esma får i tekniska standarder specificera formkraven för AIF-förvaltarens underrätt- elser om ändringar (artikel 31.5.b).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare som avser att marknadsföra AIF-fonder i Sverige ska skriftligen underrätta Finansinspek- tionen. Underrättelsen ska innehålla viss i lagen närmare angiven information, t.ex. verksamhetsplan och fondbestämmelser eller motsvarande.

Fondbestämmelser för specialfonder och ändringar i bestäm- melserna ska godkännas av Finansinspektionen.

Förvaltare av andra AIF-fonder än specialfonder, som ska marknadsföras till icke-professionella investerare i Sverige, ska i tillståndsansökan bifoga faktabladet för AIF-fonden samt upp- gift om var andelarna är upptagna till handel.

Kraven i artikel 31, som alltså rör marknadsföring till professionella investerare, innebär att en AIF-förvaltare, även om denne redan har tillstånd, måste underrätta Finansinspektionen om en rad detaljer avseende var och en av de AIF-fonder förvaltaren avser att mark- nadsföra i Sverige. Reglerna påminner om befintliga svenska regler för investeringsfonder, vilka innebär att fondbestämmelserna för varje fond ska godkännas av Finansinspektionen, 4 kap. 9 § LIF. Medan reglerna i LIF innebär ett godkännande av varje fond innebär arti- kel 31 i AIFM-direktivet inget formellt godkännande av fonden eller fondbestämmelserna, men om verksamheten skulle strida mot regler- na i AIFM-direktivet kan Finansinspektionen förhindra marknads- föring av fonden. Bestämmelser motsvarande artikel 31 bör tas in i den nya lagen.

För specialfonder bör liksom i dag gälla att fondbestämmelserna för varje enskild fond ska godkännas. En ansökan om godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond bör betraktas som en underrättelse om att fonderna ska marknadsföras i Sverige, om inte förvaltaren uttryckligen uppgett något annat i sin ansökan.

326

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

I avsnitt 7.5 behandlas tillämpningen av de särskilda bestäm- melserna för förvaltare vars förvaltade AIF-fonders sammanlagda värde inte överstiger vissa tröskelvärden såvitt gäller marknadsför- ing till icke-professionella investerare, och i avsnitt 7.6 behandlas marknadsföring av specialfonder enbart till professionella investerare.

7.2Professionella och icke-professionella investerare

Utgångspunkten i AIFM-direktivets regler om gränsöverskridande verksamhet är att marknadsföring av AIF-fonderna sker till pro- fessionella investerare. Det är endast i dessa fall som de gemen- samma reglerna ska gälla. Om fonderna ska marknadsföras till icke- professionella investerare kan medlemsstaterna ställa upp egna natio- nella krav. Begreppen professionell och icke-professionell investerare definieras i artikel 4.1.ag respektive artikel 4.1.aj. I artikel 4.1.ag definieras, med hjälp av en hänvisning till bilaga II till MiFID, professionella kunder som huvudsakligen vissa tillståndspliktiga före- tag och företag över en viss storlek. Icke-professionella investerare är enligt artikel 4.1.aj alla som inte är professionella investerare.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En professionell investerare definieras som en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappers- marknaden. Andra investerare är icke-professionella investerare.

För att kunna tillämpa olika regler för AIF-fonder som marknads- förs mot professionella investerare respektive AIF-fonder som mark- nadsförs mot icke-professionella investerare bör definitioner mot- svarande artikel 4.1.ag och artikel 4.1.aj tas in i den nya lagen.

I svensk rätt har bilaga II till MiFID, som artikel 4.1.ag i AIFM- direktivet hänvisar till, genomförts genom 8 kap. 16 och 17 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Definitionen av professionella inve- sterare i den nya lagen bör därför hänvisa till de paragraferna. De investerare som därigenom ska betraktas som professionella inve- sterare är t.ex. företag med tillstånd att verka på finansmarknaderna. Det rör sig också om företag som når upp till vissa storlekskrav när

330

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

det gäller balansomslutning, omsättning och eget kapital, samt om stater, statliga myndigheter, centralbanker m.fl. Också företag vars huvudverksamhet är att investera i finansiella instrument betraktas som professionella investerare, även om de inte når upp till de nyss nämnda storlekskraven, se 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmark- naden. Därutöver kan andra investerare, också privatpersoner, be- handlas som professionella investerare förutsatt att de själva har be- gärt det och uppfyller vissa krav på erfarenhet m.m., se 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden.

I lagen om värdepappersmarknaden finns ingen uttrycklig defi- nition av icke-professionella investerare. Av begreppet ”icke- professionell” framgår i sig att det rör sig om en investerare som inte ska betraktas som professionell och någon definition i lagtexten har inte behövts. På samma sätt bör den nya lagen om AIF-för- valtare utformas.

7.3Specialfonder

Förslag: Befintliga regler för specialfonder bör behållas i sak, oavsett fondernas storlek.

Svenska specialfonder är en kategori fonder som omfattas av direk- tivets definition av AIF-fonder, se närmare om definitionen i av- snitt 4.1. Sådana fonder är i dag utförligt reglerade i LIF. Den största skillnaden mellan regleringen i AIFM-direktivet och i LIF är att AIFM-direktivet i huvudsak reglerar förvaltaren av fonden, och inte fonden i sig. Detta innebär att AIFM-direktivet, till skill- nad från den svenska regleringen av investeringsfonder, saknar be- stämmelser om riskspridning och om i vilka tillgångar medlen i AIF-fonder får placeras (jfr 6 kap. LIF). Utgångspunkten i AIFM- direktivet har också varit att i första hand täcka förvaltningen av fonder som vänder sig till professionella investerare medan den svenska regleringen av specialfonder i många delar syftar till att stärka skyddet för konsumenter, även om reglerna inte uttryckligen tar sikte på konsumenter, utan tar sikte på samtliga investerare.2 I konsekvens med detta finns i den svenska regleringen av special- fonder, förutom bestämmelser om riskspridning, ett flertal regler om information till investerare, se t.ex. bestämmelserna om infor-

2 Se t.ex. prop. 2010/11:135 s. 96 och97 samt prop. 2002/03:150 s. 120 och s. 128.

331

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

mationsbroschyr (4 kap. 15 och 16 §§ LIF), faktablad (4 kap. 16 a § LIF) och information om kostnader (4 kap. 22 § LIF). Informa- tionsreglerna utgör en grundläggande beståndsdel i skyddet för investerare i allmänhet och för konsumenter i synnerhet.3 Informa- tionsreglerna i AIFM-direktivet är mer begränsade än i LIF både vad avser form- och innehållskrav (artiklarna 22 och 23).

Konsumentskyddsskäl och utveckling mot allt fler specialfonder talar för att de befintliga skyddsreglerna bör behållas. Reglerna bör utformas så att vi dels i sak behåller dagens reglering i 4 kap. 1 och 2 §§ LIF, som bestämmer fondernas rättsliga ställning, dels behåller reglerna om riskspridning, information m.m. En sådan reglering, som går utöver AIFM-direktivet för fonder som riktar sig till icke- professionella investerare, är förenlig med direktivet, se artikel 43. Regleringen kan även, enligt artikel 43, upprätthållas i förhållande till marknadsföring i Sverige av fonder eller förvaltare från andra länder inom EES.

För att kunna behålla reglerna om specialfonder i huvudsak oför- ändrade och samtidigt samla alla regler om AIF-fonder i den nya lagen, se avsnitt 3.3, föreslår utredningen att den lagen ska innehålla ett särskilt kapitel om specialfonder. Där bör reglerna om special- fondernas rättsliga ställning (motsvarande 4 kap. 1 och 2 §§ LIF) och reglerna om förvaltningen av fonderna (6 kap. LIF) tas in. När det sedan gäller regler om fondbestämmelser, fondandelar och in- lösen av andelar, placeringsbestämmelser, fusion och delning samt upphörande och överlåtelse av förvaltningen bör det i samma kapi- tel finnas hänvisningar till de regler i LIF som ska tillämpas på spe- cialfonderna. Reglerna om information (t.ex. informationsbroschyr och faktablad) kommer i många delar att vara desamma för special- fonder och för andra AIF-fonder som ska marknadsföras till icke- professionella investerare. Dessa regler bör därför för alla AIF- fonder samlas i kapitlet om informationskrav i den nya lagen.

3 Se prop. 2002/03:150 s. 311.

332

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

7.4Marknadsföring till icke-professionella investerare av AIF-fonder som inte är specialfonder

Förslag: Utöver specialfonder bör marknadsföring till icke-pro- fessionella investerare få ske endast av AIF-fonder vars aktier eller andelar är upptagna till handel på en reglerad marknad samt för vilka det finns ett faktablad. AIF-förvaltaren ska även vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetal- ningar till andelsägarna och lösa in andelar.

Vissa slutna fonder (riskkapitalfonder) bör undantas från kraven på faktablad och upptagande till handel.

Specialfondernas rättsliga ställning regleras i 4 kap. 1 § LIF. Fonden kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter, och den kan inte heller föra talan inför domstol eller andra myndigheter. Den egendom som ingår i fonden kan inte utmätas och fonden kan inte försättas i konkurs. Konstruktionen innebär att fonden enbart är en förmögenhetsmassa och äganderätten till förmögenheten till- kommer andelsägarna.4 Enligt 4 kap. 2 § LIF förvaltas fonden av ett fondbolag som företräder andelsägarna i alla frågor som rör fonden.

Begreppet AIF-fond i AIFM-direktivet omfattar dock andra rättsliga konstruktioner än just specialfonder. En AIF-fond kan t.ex. vara konstruerad som ett aktiebolag (se t.ex. om fastighets- fonder i avsnitt 2.5.3). Bolagets aktier kan ”marknadsföras” mot icke-professionella investerare med stöd av prospektreglerna. Det är också möjligt att marknadsföra sådana andelar helt utan prospekt med stöd av undantagsreglerna i lagen om handel med finansiella instrument. Ett prospekt behöver t.ex. inte upprättas om erbjudandet riktar sig till ett färre antal än 150 icke-professionella investerare,5 vart och ett av de överlåtbara värdepapperen har ett nominellt värde som motsvarar minst 100 000 euro samt det belopp som samman- lagt skall betalas av investerarna motsvarar högst 2,5 miljoner euro.6 I de fall det inte finns något prospekt innebär det att investerarnas rätt till information om vad de investerar i är helt oreglerad. Bolagets aktier kan vara upptagna till handel på en

4Prop. 2002/03:150 s. 225.

5Begreppet ”kvalificerade investerare” som används i 2 kap. lagen om handel med finansiella instrument är numera identiskt med begreppet ”professionella investerare” enligt AIFM- direktivet, se prop. 2011/12:129 s. 46.

62 kap. 4 § lagen om handel med finansiella instrument.

333

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

reglerad marknad. Det innebär att det finns vissa krav på likviditet och utgivarens löpande informationsgivning. Men att aktierna/andelarna är upptagna till handel är ingen förutsättning för att de ska få marknadsföras mot konsumenter och andra icke- professionella investerare. Om aktierna inte är upptagna till handel finns inga krav på viss likviditet eller löpande informationsgivning.

Man kan således konstatera att reglerna för specialfonder under många år har utvecklats till ett konsumentskydd som ställer krav på bl.a. följande:

•Skydd för kundernas tillgångar (kapitalkrav, förvaringsinstitut m.m.)

•Fungerande värdering och prissättning

•Likviditet (dvs. möjlighet att snabbt omvandla fondandelar till kontanter)

•Information om produkten i sig (fondbestämmelser, faktablad m.m.)

•Löpande information om värdeutveckling, avgifter och kostnader

Samtidigt kan andra investeringsalternativ, som kan framstå som likvärdiga, marknadsföras till konsumenter utan några som helst krav på ovanstående områden. Detta förhållande har ur ett perspek- tiv inget samband med AIFM-direktivet. Genomförandet av direk- tivet innebär att vissa företag, AIF-förvaltare, kommer att omfattas av tillståndsplikt och kommer att behöva följa vissa regler avseende organisation och verksamhet. De regler som nu gäller för när ett bolag erbjuder aktier till allmänheten eller marknadsför sina tjänster gäller oförändrade efter genomförandet av direktivet. Sett från detta perspektiv kan man hävda att det redan finns fungerande regler om kundskydd m.m., både nationellt och på europeisk nivå, och att genomförandet av AIFM-direktivet inte i sig är skäl att ändra dessa. Men genomförandet av direktivet innebär också att nya företag kommer att stå under Finansinspektionens tillsyn. Att ett företag står under tillsyn innebär ur investerarnas synvinkel en sorts ”kvali- tetsstämpel”. AIF-fonder kommer således i högre grad än tidigare att framstå som ett jämförbart alternativ till värdepappersfonder och specialfonder. AIFM-direktivets regler om gränsöverskridande verksamhet kan också komma att innebära ett ökat utbud av ut- ländska AIF-fonder. En alltför stor skillnad i nivå på kundskyddet skulle kunna leda dels till en snedvridning av konkurrensen, dels till

334

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

att konsumenter kan få olika skydd, trots att de kanske med visst fog förväntat sig samma skydd.

En lösning skulle i och för sig kunna vara att inte tillåta mark- nadsföring till icke-professionella investerare av andra AIF-fonder än specialfonder. Det skulle dock få effekten att en rad investe- ringsalternativ som i dag är tillgängliga för alla investerare inte längre skulle få marknadsföras mot icke-professionella investerare. Utred- ningen har bedömt att detta inte är ett realistiskt alternativ. I stället bör man ta ställning till om särskilda krav bör ställas för att AIF- fonder, som inte är specialfonder, ska få marknadsföras till icke- professionella investerare. Det finns, som framgått ovan, skäl både för och mot att ställa sådana krav. Skälen för är dock i begränsad utsträckning ett resultat av AIFM-direktivet. Skillnader i de krav som ställs på olika investeringsalternativ finns redan i dag, men even- tuellt kan utbudet av investeringsalternativ komma att öka. Utred- ningen redogör i det följande för de olika alternativ som har disku- terats.

7.4.1Skydd för kundernas tillgångar samt värdering och prissättning

På dessa områden ställer AIFM-direktivet krav på samtliga AIF- förvaltare vilka krav motsvarar dem som gäller för specialfonder i LIF (se t.ex. om kapitalkraven i avsnitt 5.4, om värdering i av- snitt 9.2 och om förvaringsinstitut i kapitel 10). Några ytterligare regler behövs inte för att kraven på specialfonder och kraven på andra AIF-fonder ska anses likvärdiga på dessa områden.

7.4.2Likviditet samt värdering och prisinformation

Likviditetskraven och kraven på prisinformation för investerings- fonder innebär att en fondandel enligt huvudregeln omedelbart ska lösas in på andelsägarens begäran och att fondbolaget fortlöpande ska värdera andelarna, 4 kap. 10 och 13 §§ LIF. Detta innebär att ägaren av en fondandel inom rimlig tid kan omvandla sina andelar till reda pengar. För specialfonder finns dock möjligheter till undan- tag från reglerna om inlösen och värdering, se avsnitt 9.2.1, som innebär att en sådan fond kan vara öppen för inlösen så sällan som en gång per år.

335

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

Några uttryckliga krav på rätt till inlösen med någon viss frekvens finns inte i AIFM-direktivet. Det krav som ställs är att AIF-för- valtaren ska anpassa värderingen till AIF-fondens inlösen- och emissionsintervall, se artikel 19 i direktivet och avsnitt 9.2. An- delarnas värde ska dock beräknas och offentliggöras minst en gång per år, se artikel 19.3.

I fråga om värderingen är kraven i AIFM-direktivet likvärdiga med vad som gäller för en specialfond. När det gäller rätten till inlösen finns dock en uppenbar skillnad; det finns inget som hindrar att en AIF-fond är öppen för inlösen mer sällan än en gång per år. Det skulle dock vara möjligt att med stöd av befintliga regler på värdepappersområdet ställa upp ett krav på viss likviditet som kan jämställas med kraven i LIF. Ett sätt skulle kunna vara att kräva att andelar i AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad. På finansiella instrument som är upptagna till handel ställs det nämligen vissa krav på likviditet i lagen om värdepappersmarknaden.

För att ett finansiellt instrument ska få tas upp till handel på en reglerad marknad ska det föreligga förutsättningar för en välordnad och effektiv handel, se 15 kap. 2 § lagen om värdepappersmark- naden. Detta allmänt formulerade krav kompletteras av bestäm- melser i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.7

I artikel 36 i genomförandeförordningen till MiFID finns sär- skilda regler för att en andel i ett fondföretag ska få tas upp till handel på en reglerad marknad. Med andelar i fondföretag avses enligt artikel 36.1 i genomförandeförordningen både andelar i UCITS-fonder och andelar i andra fonder, t.ex. AIF-fonder. När en fondandel tas upp till handel på en reglerad marknad ska mark- nadsplatsoperatören beakta andelarnas spridning bland allmänheten8 och att det finns lämpliga arrangemang med marknadsgaranter eller förfaranden för att lösa in andelarna.9 Ägandet måste alltså ha en viss spridning och en marknadsgarant eller förvaltaren ska se till att det finns möjligheter att köpa och sälja (eller lösa in) andelarna för att det ska kunna bli fråga om en välordnad och effektiv handel. Dessa regler innebär i sak ett krav på viss likviditet, dvs. det ska gå

7Kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldig- heter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet.

8Artikel 36.3 a i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

9Artikel 36.3 b i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

336

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

att sälja och köpa andelarna regelbundet. Detta innebär i sin tur att ägaren av en sådan andel inom rimlig tid kan omvandla sina andelar till reda pengar. Vidare ska en marknadsplatsoperatör innan andel- arna tas upp till handel beakta att investerarna får tillräckligt över- blickbar information om andelarnas värde genom den periodiska rapporteringen av tillgångarnas nettovärde.10 Detta innebär att infor- mation om priset/värdet på andelarna ska vara tillgänglig.

För aktier upptagna till handel på en reglerad marknad finns liknande krav. Marknadsplatsoperatören ska beakta aktiernas sprid- ning bland allmänheten innan aktien tas upp till handel,11 och infor- mation om bud och transaktioner, dvs. priser, ska offentliggöras så nära realtid som möjligt.12

Likviditetskraven på fondandelar och aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad är inte identiska med de krav som gäller för värdepappersfonder och specialfonder. Men de olika be- stämmelserna leder till samma resultat; att andels/aktieägaren rela- tivt enkelt kan omvandla sitt innehav till pengar. Enligt utredning- ens mening ger likviditetskraven som följer av att en fondandel/aktie är upptagen till handel ett investerarskydd på samma nivå som dagens likviditetskrav för specialfonder. För att AIF-fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till icke-professionella investe- rare bör därför krävas att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Därutöver bör icke-professionella investerare alltid kunna lösa in sina andelar eller aktier och få utbetalningar i Sverige. Motsvar- ande krav ställs i dag i 1 kap. 7 och 9 §§ LIF. Detta bör gälla såväl svenska som utländska AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare här i landet.

Det förekommer att riskkapitalfonder vänder sig till investerare som inte är professionella investerare enligt definitionen i 8 kap. 16 och 17 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Det kan t.ex. vara fråga om fysiska personer som i och för sig har ett stort placeringsbart kapital (8 kap. 17 § första stycket 2) och erfarenhet av denna typ av investeringar men som inte genomfört det antal transaktioner eller har den erfarenhet från finanssektorn som krävs för att kunna betraktas som professionella enligt 8 kap. 17 § första stycket 1 och 3. Denna typ av fonder är ofta slutna på det sättet att de endast är öppna för inlösen flera år efter den ursprungliga investeringen.

10Artikel 36.3 c i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

11Artikel 35.4 a i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

12Artiklarna 17, 27 och 29 i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

337

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

Sådana fonder lämpar sig knappast för att tas upp till handel på en reglerad marknad. Enligt förslaget till EU-förordning om risk- kapitalfonder13 ställs särskilda krav på förfarandet när en förvaltare av riskkapitalfonder riktar sig till icke-professionella investerare, se artikel 6 i förordningsförslaget, och det förfarandet utgör ett mer ändamålsenligt kundskydd i förhållande till just dessa fonder. För att inte utestänga investerare och ytterligare försvåra en i dag fung- erande verksamhet bör det finnas ett undantag från kravet på upp- tagande till handel på en reglerad marknad och från kravet på upprättande av faktablad för denna typ av fonder. Undantaget bör gälla sådana slutna fonder för vilka andra förvaringsinstitut än banker m.fl. ska vara tillåtna, se avsnitt 10.1.

7.4.3Löpande information om kostnader m.m.

För investeringsfonder finns vissa regler om löpande information som saknar motsvarighet i AIFM-direktivet. Det gäller bl.a. krav på löpande information om kostnader. Reglerna är utformade så att fondbolaget minst årligen ska informera varje andelsägare om hur stort belopp av de totala kostnaderna för bl.a. förvaltningen som hänför sig till andelsägarens innehav, se 4 kap. 22 § LIF. Några motsvarande regler finns inte i AIFM-direktivet. Här bör dock beaktas att regeln i LIF utgår från den särskilda juridiska konstruk- tionen fond–fondbolag och att fonden betalar en särskild avgift till fondbolaget. Det låter sig knappast göras att utforma en motsvar- ande regel som fungerar för all typer av AIF-fonder, varför någon regel av detta slag inte bör tas in för AIF-fonder som inte är special- fonder, se vidare i avsnitt 11.2.3. Dock ska andelsägarna alltid få information om kostnader och avgifter i en AIF-fond innan de investerar, se avsnitt 7.4.5.

7.4.4Riskspridning

Enligt 6 kap. 2 § andra stycket LIF gäller för placeringar av medel i en specialfond bestämmelserna i 5 kap. samma lag om inte Finans- inspektionen har tillåtit undantag. För specialfonder gäller således som huvudregel samma bestämmelser om riskspridning och place-

13 Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on European Venture Capital Funds, 2011/0417 (COD).

338

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

ringsrestriktioner som för värdepappersfonder. Några motsvarande bestämmelser finns inte i AIFM-direktivet. Det finns vissa bestäm- melser i direktivet som gränsar till frågan om riskspridning, t.ex. att en förvaltare ska sätta upp rimliga gränser för sina hävstångsposi- tioner (artikel 25.3) och att förvaltaren ska ange hur stor andel av tillgångarna som är illikvida och för vilka därför särskilda åtgärder vidtagits (artikel 23.4.a). Dessa bestämmelser utgör dock inga ramar eller begränsningar för placeringarna i sig utan handlar om vad förvaltaren ska göra i vissa situationer.

Att införa ett helt nytt krav på riskspridning för sådana AIF- fonder som ska marknadsföras till icke-professionella kunder låter sig dock knappast göras. För att fungera för de olika typer av fonder som kan komma i fråga – fastighetsfonder, investmentbolag, råvaru- fonder m.fl. – skulle ett sådant krav bli mycket allmänt hållet och därmed också i praktiken innehållslöst.

Det faktum att något krav på riskspridning inte finns utgör dock enligt utredningens uppfattning inte ett tillräckligt skäl för att för- bjuda marknadsföring till icke-professionella investerare av AIF- fonder som redan i dag är tillgängliga. Icke-professionella inve- sterare bör dock informeras om att AIF-fonden inte omfattas av de krav på riskspridning som gäller för specialfonder, se avsnitt 7.4.5.

7.4.5Information om produkten i sig

Den som erbjuder överlåtbara värdepapper till allmänheten ska nor- malt upprätta ett prospekt som ska innehålla den information en investerare behöver för att bilda sig en uppfattning om emittenten och värdepapperet.14 Syftet med dessa regler är detsamma som syftet med informationsreglerna i LIF och informationsreglerna i AIFM-direktivet, se kapitel 11. Både prospektet och fondernas infor- mationsbroschyr15 syftar till att investeraren ska kunna bilda sig en uppfattning om vad det är han eller hon investerar i. Kraven på prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument om- fattar redan i dag många av de aktier och andelar som efter genom- förandet av AIFM-direktivet kommer att vara andelar/aktier i en AIF-fond.

142 kap. 1 och 11 §§ lagen om handel med finansiella instrument. Undantaget från prospekt- skyldigheten för fondföretag i 2 kap. 2 § 1 lagen om handel med finansiella instrument gäller endast specialfonder och värdepappersfonder.

154 kap. 15och 16 §§ LIF och artikel 23 I AIFM-direktivet.

339

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

Prospektreglerna och informationsreglerna i AIFM-direktivet innebär dock att prospektet/informationsbroschyren för AIF-fonder kommer att vara relativt omfattande. För investeringsfonder har bestämmelserna om att det ska finnas en utförlig informations- broschyr för varje fond16 kompletterats med krav på faktablad som på ett lättbegripligt sätt ska sammanfatta den grundläggande infor- mation som behövs för att en investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.17 Bestämmelser om faktabladets utformning och innehåll finns i kommissionens genomförandeförordning 583/2010.18 Enligt förordningen ska faktabladet bl.a. innehålla information om de huvudkategorier av finansiella instrument som fondmedlen får placeras i och investerarnas möjlighet att begära inlösen av fondandelar samt uppgift om frekvensen för handeln med andelar. Vidare ska fondens risk/avkastningsprofil beskrivas i en sjugradig skala och det ska finnas en redogörelse för fondens avgifter m.m. Förordningens bestämmelser är anpassade till just värdepappersfonder och skulle inte kunna tillämpas direkt på alla typer av AIF-fonder. Ett mer allmänt hållet krav på faktablad som på ett lättbegripligt sätt sammanfattar den grundläggande information som en icke-professionell investerare behöver skulle dock kunna fungera. Ett sådant krav skulle i någon mån kunna överbrygga gapet mellan de informationskrav som gäller special- fonder jämfört med informationskraven för andra AIF-fonder. Utredningen förslår därför att ett krav på faktablad införs för så- dana AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Närmare förslag avseende faktabladets innehåll för AIF- fonder lämnas i avsnitt 11.3.3.

Som framgår av avsnitt 7.4.2 förekommer att vissa riskkapital- fonder vänder sig till investerare som av olika skäl inte kategori- seras som professionella. Sådana fonder bör inte omfattas av kravet på faktablad.

164 kap. 15 § LIF.

174 kap. 16 a § LIF.

18Kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhanda- hålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats.

340

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

7.4.6Passandebedömning

Andelar i en AIF-fond kommer att vara finansiella instrument en- ligt 1 kap. 4 § 4 lagen om värdepappersmarknaden. Den som för- medlar eller utför kunders order i sådana instrument ska normalt ha tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden och det ställs i den lagen en rad krav på hanteringen. Ett värdepappersinstitut ska t.ex. som huvudregel enligt 8 kap. 24 § genomföra en s.k. passande- bedömning innan en kunds order genomförs eller vidarebefordras. Passandebedömningen innebär att institutet ska inhämta informa- tion om kundens kunskaper och erfarenheter och baserat på den informationen bedöma om tjänsten eller produkten i fråga passar kunden, eller med andra ord bedöma om kunden förstår vad denne ger sig in på.19 Om institutet kommer fram till att produkten inte passar ska kunden informeras om detta.

Någon passandebedömning behöver inte genomföras om kunden själv tar initiativet till en transaktion och det är fråga om ett okompli- cerat finansiellt instrument. Vilka instrument som är okomplicerade framgår av 8 kap. 25 § lagen om värdepappersmarknaden. Det är bl.a. fråga om aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, penningmarknadsinstrument, obligationer och andelar i värdepappersfonder. Andelar i AIF-fonder är inte okomplicerade instrument direkt enligt 8 kap. 25 §.20 Dock följer det av paragrafen att det finns ytterligare en kategori av okomplicerade instrument. För att hamna i den kategorin ställs en rad krav i 15 kap. 11 § FFFS 2007:16. Enligt den bestämmelsen måste det t.ex. finnas ofta åter- kommande möjligheter att avyttra, lösa in eller på annat sätt realisera instrumentet och det måste finnas tillräckligt omfattande och offentligt tillgänglig information om instrumentet som sanno- likt kan förstås utan svårighet av en genomsnittlig icke-professio- nell kund. Detta innebär att endast sådana AIF-fonder som lever

19Kravet på att göra en passandebedömning gäller formellt oberoende av kundkategori. I

15kap. 7 § andra stycket FFFS 2007:16 finns dock en lättnadsregel som innebär att institutet alltid kan utgå från att en professionell kund har erforderliga kunskaper och erfarenheter. Kravet på passandebedömningar omfattar därför i praktiken endast icke-professionella kunder.

20Andelar i en AIF-fond skulle samtidigt kunna vara t.ex. aktier upptagna till handel på en

reglerad marknad och därmed vara okomplicerade finansiella instrument enligt 8 kap. 25 § 1 a. I så fall gäller de högt ställda krav på likviditet och informationslämnande som följer av att andelen är upptagen till handel, se avsnitt 7.4.2. Att någon passandebedömning inte genomförs avseende sådana AIF-fonder torde inte vara något problem. Dessutom kommer detta troligen att ändras i den pågående uppdateringen av MiFID, där kommissionen har föreslagit att det ska klargöras att andelar i AIF-fonder aldrig ska vara okomplicerade instru- ment, se KOM (2011) 656 slutlig.

341

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

upp till högt ställda krav på likviditet och information – t.ex. special- fonder där inlösenförfaranden och informationslämnandet motsvarar vad som gäller för värdepappersfonder – kan hanteras utan passande- bedömning.

Kraven på passandebedömningar innebär ett förstärkt kundskydd beträffande de AIF-fonder som inte är okomplicerade finansiella instrument och gäller inte för värdepappersfonder. Det är således en avvikelse till konsumentskyddets fördel som i någon mån kan uppväga den nackdel som avsaknaden av krav på löpande informa- tionsgivning och riskspridning utgör.

Enligt lagen om värdepappersmarknaden är det värdepappers- instituten som ska göra passandebedömningar. När AIF-förvaltaren själv hanterar kunders order gäller i stället det mer allmänt hållna kravet i artikel 12.1 i AIFM-direktivet på att agera i investerarnas intresse. Kravet på passandebedömningar i lagen om värdepappers- marknaden får dock anses vara normgivande för hur en professio- nell aktör ska hantera kunder som vill investera i finansiella instru- ment och får anses konkretisera vad AIF-förvaltarens skyldighet att tillvarata kundens intressen innebär i dessa fall. Skyldigheten att genomföra passandebedömningar bör således analogivis anses gälla även AIF-förvaltaren själv i förhållande till icke-professionella kunder.

7.5AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

Förslag: Undantagsregeln i artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska inte tillämpas på förvaltare av AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

Enligt artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska endast begränsade delar av direktivet tillämpas på förvaltare av fonder vars samlade tillgångs- värde inte överstiger vissa tröskelvärden, se avsnitt 4.4. En sådan förvaltare kan dock alltid välja att avstå från att tillämpa undantaget och istället omfattas av direktivets samtliga regler, se artikel 3.4.

För förvaltare av fonder – både specialfonder och andra AIF- fonder – som marknadsförs till icke-professionella investerare bör dock, oavsett fondernas storlek, samtliga direktivets regler gälla. En sådan lösning är förenlig med AIFM-direktivet eftersom arti-

342

SOU 2012:67

Olika regler för olika kategorier av investerare

kel 43.1 andra stycket ger medlemsstaterna rätt att ställa högre krav när fonder marknadsförs till icke-professionella investerare.

7.6Marknadsföring av specialfonder enbart till professionella investerare

Förslag: Specialfonder som enligt fondbestämmelserna enbart riktar sig till professionella investerare undantas från kraven på

-faktablad (4 kap. 6 a § LIF),

-tillhandahållande av årsberättelse inom fyra månader efter räkenskapsårets utgång (4 kap. 18 § första stycket 1 LIF),

-halvårsredogörelse (4 kap. 18 § första stycket 2 LIF),

-information om riskhantering (4 kap. 17 § LIF),

-löpande information om avgifter och kostnader (4 kap. 22 § LIF), och

-att fonden ska vara öppen för inlösen minst en gång om året (6 kap. 1 § andra meningen LIF).

För sådana fonder bör kraven på riskspridning ställas lägre och mer omfattande undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. LIF tillåtas.

Undantagsregeln i artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska inte tillämpas på förvaltare av specialfonder oavsett vilken investerar- kategori fonderna marknadsförs till.

Att behålla den befintliga regleringen av specialfonder är som fram- gått ovan motiverat främst av konsumentskyddsskäl. I utredningen har diskuterats om man inte borde införa särskilda regler för specialfonder som endast riktar sig till professionella investerare. Förslag i den riktningen har tidigare lagts fram men inte genom- förts, se prop. 2010/11:135 s. 134 och 135 och där gjorda hänvis- ningar. De tidigare förslagen har handlat om undantag från delar av kraven i LIF, t.ex. placeringsreglerna (SOU 2002:56 s. 473 ff.) och kraven på tillstånd för gränsöverskridande marknadsföring (prop. 2010/11:135 s. 134). Som konstaterats tidigare finns det skäl både för och emot en särskild reglering i förhållande till professionella

343

Olika regler för olika kategorier av investerare

SOU 2012:67

investerare inom ramen för den befintliga fondlagstiftningen, men frågan är komplex.

Genomförandet av AIFM-direktivet kommer dock att innebära att kraven för att utländska AIF-fonder ska få marknadsföras i Sverige sänks, åtminstone vad gäller fonder som enligt gällande rätt faller under LIF:s tillämpningsområde. För en utländsk motsvarighet till en specialfond gäller i dag ett tillståndskrav för marknadsföring i Sverige, och för att få tillstånd ska det bl.a. finnas skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med LIF (1 kap. 9 § LIF). Förutsättningarna för en utländsk motsvarighet till en special- fond är således likvärdiga med förutsättningarna för en svensk specialfond. Efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer det dock att vara tillräckligt att AIF-förvaltaren har tillstånd i Sverige eller i sitt hemland och att förvaltaren har underrättat sin behöriga myndighet om att fonden ska marknadsföras i Sverige. För mark- nadsföring till professionella investerare kommer inga ytterligare krav att kunna ställas upp. Detta kan komma att innebära en kon- kurrensnackdel för svenska specialfonder som är underkastade en rad krav på information m.m. som till stor del tillkommit av kon- sumentskyddsskäl. För att fullt ut åtgärda detta skulle krävas en djupare analys än vad denna utrednings tidsram ger utrymme för. Detta gäller särskilt frågan om reglerna om vilka typer av tillgångar en specialfond får placera medlen i. Förändringar på det området kan komma att påverka t.ex. skatteregler och civilrättsliga regler. Dock kan utredningen konstatera att vissa av informationsreglerna i LIF bör kunna förändras utan att det får konsekvenser för annan lagstiftning. Kraven på faktablad i 4 kap. 16 a § LIF och löpande information om avgifter i 4 kap. 22 § LIF är sådana regler som i första hand är till för icke-professionella kunder. Och detsamma kan sägas om kraven på kompletterande information om riskhan- tering i 4 kap. 17 § LIF samt tidsgränsen för att tillhandahålla års- berättelse och kravet på halvårsredogörelse i 4 kap. 18 § första stycket LIF. En specialfond som enligt sina fondbestämmelser endast riktar sig till professionella investerare bör undantas från dessa krav. Att en sådan begränsning av vilka som kan investera i fonden kan göras i fondbestämmelserna, förutsatt att Finansinspek- tionen godkänner det, följer av 6 kap. 1 § LIF (se prop. 2002/03:150 s. 251–255). Likaså kan specialfonder som endast är öppna för professionella investerare kunna undantas från kravet på att vara öppna för inlösen minst en gång per år, se 6 kap. 1 § LIF. Regeln får betraktas som ett likviditetskrav för att skydda icke-professio-

344

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska driva sin verksamhet på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för marknaden upprätthålls.

En AIF-förvaltare ska ha och använda de resurser och rutiner som krävs för att verksamheten ska fungera väl.

Enskildas förhållanden till en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I gällande rätt finns en allmän uppföranderegel i 2 kap. 17 b § LIF som kortfattat innebär att fondverksamhet ska bedrivas hederligt, rättvist och professionellt och på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls. För värdepappersinstitut finns liknande rörelseregler i 8 kap. lagen om värdepappersmark- naden. På motsvarande sätt bör det i den nya lagen införas en gene- rell rörelseregel om en AIF-förvaltares verksamhet som motsvarar de allmänna principerna för verksamheten i artikel 12.1 i AIFM- direktivet.

Som konstaterades i samband med genomförandet av motsvar- ande rörelseregel för fondbolag i svensk rätt, är det en fördel om verksamhetsbestämmelserna utformas i nära anslutning till direk- tivets regler, då detta underlättar den framtida tillämpningen samt kommunikation med gränsöverskridande AIF-förvaltare och tillsyns- myndigheter i andra medlemsstater.1 Samtidigt bör bestämmelsen vara konsekvent med det gällande svenska regelverket för fond- bolag och värdepappersinstitut. Bestämmelsen bör därför utformas på ett sådant sätt att den dels överensstämmer med direktivet, dels efterliknar befintliga svenska rörelseregler för fondbolag respektive värdepappersinstitut i så stor utsträckning som möjligt. Rörelse- regeln bör därför utformas som ett generellt krav på att en AIF- förvaltare ska driva verksamheten hederligt, rättvist och professio- nellt och på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, motsvarande bestämmelserna i artikel 12.1.a, b, e och f i AIFM-direktivet. Bestämmelsen bör även innehålla ett krav på att en AIF-förvaltare har och utnyttjar de resurser och rutiner som krävs för att bedriva sin verksamhet, motsvarande artikel 12.1.c. Bestäm- melsen om intressekonflikter i artikel 12.1.d samt kravet på att ingen investerare får ges förmånligare villkor än andra investerare

1 Prop. 2010/11: 135 s. 123.

348

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

såvida detta inte framgår av de bestämmelser som styr verksamheten bör dock genomföras genom en särskild paragraf om intressekonflik- ter i den nya lagen. Direktivets bestämmelser om intressekonflikter behandlas i det följande avsnittet.

Verksamhetsregler och bestämmelser om tillämpningen av arti- kel 12.1 i AIFM-direktivet finns i kommissionens förslag till genom- förandeförordning. Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares verksamhet föreslås därför inte.

I den svenska fondlagstiftningen har det sedan länge funnits be- stämmelser om sekretess som är utformade med reglerna om bank- sekretess som förebild.2 Sekretessbestämmelsen för fonder, fondbolag och förvaringsinstitut finns i 2 kap. 19 § LIF. Utredningen har i avsnitt 7.3 föreslagit att nuvarande bestämmelser avseende special- fonder bör behållas i sak. I konsekvens med detta bör således mot- svarande sekretessbestämmelser tas in i den nya lagen och gälla åt- minstone beträffande specialfonder. Den verksamhet som en AIF- förvaltare bedriver, både kärnverksamheten och den verksamhet som kan bedrivas som sidoverksamheter, t.ex. portföljförvaltning, är dock generellt sådan verksamhet som brukar omfattas av tystnadsplikt om kundernas förhållanden. Så är fallet, för förutom fondverksamhet, för värdepappersrörelse enligt 1 kap. 11 § lagen om värdepappersmark- naden och för bankverksamhet enligt 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Tystnadsplikten kan ses som ett moment i kraven på att iaktta investerarnas intressen och bedriva verksamheten hederligt och professionellt och bör därför gälla gene- rellt och inte enbart beträffande specialfonder. En bestämmelse motsvarande 2 kap. 19 § LIF bör därför tas in i den nya lagen.

8.2Intressekonflikter

8.2.1Identifiering och hantering av intressekonflikter

Artikel 12.1.d och artikel 14.1 i AIFM-direktivet innehåller bestäm- melser om identifiering och hantering av intressekonflikter. En AIF-förvaltares verksamhet kan bl.a. ge upphov till intressekon- flikter mellan förvaltaren själv (eller någon till förvaltaren närstå- ende person) och en fond som denne förvaltar (eller andelsägare i den fonden) och mellan två fonder som AIF-förvaltaren förvaltar

2 Se prop. 1989/90:153 s. 52.

349

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

eller investerare i de fonderna. Intressekonflikter kan också uppstå om AIF-förvaltarens verksamhet omfattar diskretionär portfölj- förvaltning. Artikel 14.1 i AIFM-direktivet innehåller en uppräk- ning av konstellationer där intressekonflikter kan uppstå, samt ett krav på att en AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och admini- strativa system för att bland annat identifiera och hantera intresse- konflikter. Artikel 14.1 innehåller också ett krav på att det i för- valtarens driftsmiljö ska finnas skiljelinjer mellan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som inbördes oförenliga eller ge upphov till systematiska intressekonflikter.

De intressekonflikter som kan uppstå enligt artikel 14.1 ska kate- goriseras i genomförandebestämmelser från kommissionen. Kom- missionen ska i genomförandebestämmelser även reglera vilka åt- gärder som en AIF-förvaltare ska vidta i syfte att förhindra, hantera, övervaka och informera om intressekonflikter. Enligt kommissionens förslag till genomförandeförordning ska en AIF-förvaltare bl.a. anta en policy för intressekonflikter som är anpassad till förvaltarens stor- lek och verksamhet, och utvärdera i vilken utsträckning förvaltaren själv eller någon till förvaltaren närstående person kan göra finan- siell vinning eller annan förtjänst på bekostnad av en förvaltad fond eller investerarna i en förvaltad fond. Exempel som nämns på situa- tioner där en fond eller investerarna i en fond missgynnas av intresse- konflikter är korsvis handel mellan fonder, motstående positioner i två fonder som förvaltaren kan påverka värdet av och tillhanda- hållande av tjänster från personer som är närstående till förvaltaren.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att AIF-fondens intressen eller dess inve- sterares gemensamma intressen påverkas negativt av intresse- konflikter.

En investerare i en AIF-fond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestäm- melser, bolagsordning eller motsvarande.

350

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

Bestämmelserna om intressekonflikter i artiklarna 12.1 och 14.1 i AIFM-direktivet är förhållandevis omfattande och överlappar var- andra i viss mån. I den nya lagen bör dock en mer övergripande be- stämmelse införas med innebörden att en AIF-förvaltare ska identi- fiera och vidta åtgärder mot intressekonflikter i syfte att undvika att investerares intressen kommer till skada. I den mån intresse- konflikter trots detta uppkommer, ska dessa identifieras, hanteras och vid behov redovisas för berörda investerare. Av lagen bör även framgå att en investerare i en AIF-fond inte får behandlas förmånli- gare än någon annan investerare, om det inte framgår av de bestäm- melser som reglerar fondens verksamhet, i enlighet med artikel 12.1 sista stycket i AIFM-direktivet.

Artikel 14.1 i direktivet innehåller en uppräkning av parts- konstellationer mellan vilka intressekonflikter ska identifieras. Vid genomförandet av direktivet i svensk rätt är det enligt utredningens bedömning inte nödvändigt att uttryckligen räkna upp dessa parts- konstellationer i lagtext. Kravet på att undvika intressekonflikter bör inte tolkas som att det endast gäller intressekonflikter mellan de parter som omnämns i direktivet, utan omfattar samtliga intresse- konflikter som kan komma att påverka en AIF-fonds intressen, eller investerarnas i en AIF-fonds gemensamma intressen, negativt.

De åtgärder som ska vidtas mot intressekonflikter omfattar direk- tivets krav på upprättande av organisatoriska och administrativa system och rutiner för att kunna identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekonflikter. AIF-förvaltaren ska exempelvis i sin verksamhet fördela ansvar och uppgifter på ett sådant sätt att intresse- konflikter undviks och så att tydliga skiljelinjer mellan ansvarsom- råden och uppgifter upprätthålls.

Intressekonflikter kan inte identifieras och övervakas på indi- viduell investerarnivå. Investerarnas intresse ska därför anses vara liktydigt med investerarna i en AIF-fonds gemensamma intresse eller, i fråga om fonder där fondbestämmelserna eller bolagsord- ningen ger olika investerargrupper olika rätt till exempelvis avkast- ning, det gemensamma intresset för en grupp av investerare vars rättigheter är identiska.

För fondbolag och värdepappersinstitut som förvaltar special- fonder infördes nyligen bestämmelser om identifiering och hante- ring av intressekonflikter i 2 kap. 17 och 17 b §§ LIF (se prop. 2010/11:135 s. 121 ff.). Sådana fondförvaltare ska dels ha en orga- nisation som minskar risken för intressekonflikter (17 §), dels vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att fondandelsägares intressen

351

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

påverkas negativt av intressekonflikter (17 b §). Bestämmelserna bygger på artikel 14.1 i UCITS-direktivet. Kommissionen har genom direktiv 2010/43/EU antagit tillämpningsföreskrifter där de åtgärder som ett förvaltningsbolag förväntas vidta för att identi- fiera, förhindra, hantera eller avslöja intressekonflikter anges. Det direktivet har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter från Finansinspektionen. Bestämmelserna om intressekonflikter för förvaltningsbolag och värdepappersföretag i UCITS-direktivet och dess genomförandebestämmelser motsvarar i stor utsträckning de rörelseregler som gäller för värdepappersföretag enligt MiFID samt dess genomförandebestämmelser. Reglerna i MiFID om intresse- konflikter finns införda i 8 kap. 21 § lagen om värdepappersmark- naden.

Enligt utredningens bedömning innebär bestämmelserna om intressekonflikter i AIFM-direktivet inte någon lättnad i jämförelse med gällande regler om intressekonflikter för fondbolag och värde- pappersinstitut som förvaltar specialfonder. Någon reglering i övrigt avseende intressekonflikter för förvaltare av AIF-fonder som vänder sig till icke-professionella investerare, utöver den som föreslås gälla för andra AIF-förvaltare, bedöms inte vara motiverad.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av artikel 14.1 i AIFM- direktivet finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares övervakning och hantering av intressekon- flikter föreslås därför inte.

8.2.2Information om intressekonflikter till investerare

Om de organisatoriska och administrativa system som en AIF- förvaltare upprätthåller för att förhindra att verksamheten ger upp- hov till intressekonflikter inte är tillräckliga för att med rimlig säker- het se till att en investerares intressen påverkas negativt, ska för- valtaren enligt artikel 14.2 i AIFM-direktivet informera investeraren om detta innan förvaltaren åtar sig något uppdrag för dennes räkning.

Förvaltaren ska också enligt samma bestämmelse utarbeta lämp- liga program och rutiner för att förebygga de problem som orsakar att verksamheten med tillräcklig säkerhet inte förmår förhindra att investerarnas intressen kommer till skada.

Kommissionens förslag till genomförandeförordning innehåller närmare bestämmelser om hur investerare ska informeras om en

352

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

AIF-förvaltare gör bedömningen att de åtgärder som vidtagits för att undvika intressekonflikter inte bedöms vara tillräckliga. Där framgår att informationen ska förmedlas på papper eller via en webb- sida.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om de åtgärder som en AIF-förvaltare har vidtagit för att identifiera och förhindra intressekonflikter inte räcker för att förhindra att en investerare påverkas negativt av intressekon- flikter, ska AIF-förvaltaren informera investeraren om detta innan förvaltaren utför något uppdrag för investerarens räkning.

En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att påverkas negativt.

I gällande fondlagstiftning finns inte någon regel som direkt ställer krav på att ett fondbolag eller ett värdepappersinstitut som har tillstånd att förvalta specialfonder ska informera investerarna, om de åtgärder som vidtagits för att identifiera och hantera intresse- konflikter inte bedöms vara tillräckliga. Enligt 12 kap. 7 § Finans- inspektionens föreskrifter om investeringsfonder (FFFS 2008:11) gäller dock att investerarna ska informeras, om inte bolagets orga- nisation eller administrativa åtgärder och rutiner förhindrar att fond- andelsägares intressen påverkas negativt av en intressekonflikt. En- ligt samma bestämmelse ska även styrelsen och den verkställande direktören informeras och fatta nödvändiga beslut för att komma till rätta med situationen.

Bestämmelser om att ett värdepappersinstitut ska informera en kund, om de åtgärder som vidtagits för att förebygga intresse- konflikter inte är tillräckliga, liknande artikel 14.2 i AIFM-direk- tivet, finns i artikel 18.2 i MiFID. Den bestämmelsen har genom- förts i svensk rätt i 8 kap. 21 § lagen om värdepappersmarknaden.

I den nya lagen bör det införas en bestämmelse som innebär att en AIF-förvaltare, innan denne tar på sig något uppdrag för en in- vesterares räkning, ska informera, om de åtgärder förvaltaren vid- tagit inte bedöms vara tillräckliga för att förhindra att investerarens intressen kan komma till skada. Informationen ska omfatta arten av och källorna till intressekonflikter.

353

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

Det bör också införas en bestämmelse som säkerställer att en AIF-förvaltare vidtar åtgärder i det fall förvaltaren bedömer att de organisatoriska system som upprättats för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekonflikter inte med tillräcklig grad av säkerhet kan förhindra att investerares intressen påverkas negativt. Bestämmelsen innebär att en AIF-förvaltare genom att lämna infor- mation till berörda investerare inte kan friskriva sig från ansvaret att vidta åtgärder för att komma till rätta med bristfälligheter i de organisatoriska och administrativa system som är etablerade för att hantera intressekonflikter.

Vissa aktiviteter inom ramen för en AIF-förvaltares verksamhet som kan hävdas stå i strid mot investerarnas intressen är följden av en lagstadgad skyldighet eller av avtalet mellan förvaltaren och fond- andelsägarna. Sådana intressekonflikter kan en AIF-förvaltare inte vidta åtgärder emot. Exempel på sådana intressekonflikter är skyldig- heten att lämna kontrolluppgifter till skattemyndigheten eller att i enlighet med fondbestämmelser, bolagsordning eller liknande ta ut förvaltningsavgifter av investerarna. Intressekonflikter som en AIF- förvaltare inte kan vidta åtgärder emot utgör sådan information som AIF-förvaltaren ska lämna till en investerare innan förvaltaren utför något uppdrag för dennes räkning.

8.2.3Tjänster som utförs av en primärmäklare (prime broker)

Enligt artikel 14.3 i AIFM-direktivet ska en AIF-förvaltare som för en AIF-fonds räkning använder sig av en s.k. prime broker upprätta ett avtal med villkoren för detta. I avtalet ska särskilt möjligheterna till överföring och förfogande över AIF-fondens tillgångar speci- ficeras. Villkoren ska överensstämma med AIF-fondens fondbestäm- melser eller bolagsordning. Avtalet ska också innehålla en bestäm- melse om att förvaringsinstitutet ska informeras om avtalet. En AIF-förvaltare ska dessutom enligt artikel 14.3 visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg när den väljer och utser en prime broker med vilken avtal ska ingås.

Begreppet prime broker är definierat i artikel 4.1.af i AIFM- direktivet som ett kreditinstitut, reglerat värdepappersföretag eller annan enhet som är föremål för reglering och fortlöpande tillsyn, som, såsom motpart, erbjuder professionella investerare tjänster för att primärt finansiera eller utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, t.ex.

354

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

clearing och avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddar- sydda tekniska lösningar och stödtjänster.

Enligt artikel 21.4 får en prime broker som fungerar som mot- part till en AIF-fond inte vara förvaringsinstitut för den fonden, såvida den inte håller utförandet av sina funktioner som förvarings- institut funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina uppgifter som prime broker, och eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare. Den bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.1 om förvaringsinstitut.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som för en AIF-fonds räkning an- vänder sig av en primärmäklare (prime broker) ska upprätta ett skriftligt avtal med villkoren för samarbetet. I avtalet ska möjlig- heten till överföring av och förfogande över fondens tillgångar specificeras.

Avtalet ska överensstämma med fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande och ska innehålla en bestäm- melse om att förvaringsinstitutet ska få del av innehållet i avtalet.

Prime broker-tjänster är ett samlingsnamn på en kombination av tjänster som tillhandahålls av många banker och värdepappersföretag, och som utnyttjas av hedgefonder och andra professionella investe- rare vars verksamhet ger upphov till ett behov av specialiserade investerings- och finansieringstjänster. De tjänster som en prime broker tillhandahåller omfattar i regel handel, clearing, avveckling, värdepappersförvaring, finansiering, värdepapperslån, återköpsavtal och derivattransaktioner. Genom att affärerna tillhandahålls av en motpart kan förvaltningen effektiviseras, exempelvis genom att be- räkningen av värdet på de säkerheter som investeraren behöver ställa till förfogande kan ske på nettobasis. Med hänsyn till de tjänster som tillhandahålls så blir en prime broker i regel en betydelsefull mot- part till den investerare som använder sig av tjänsterna.

Enligt utredningens bedömning förekommer det knappast i praktiken att förhållandet mellan en investerare och en bank eller ett värdepappersföretag som tillhandahåller prime broker-tjänster inte regleras i ett skriftligt avtal. De transaktionsavtal som ligger till grund för de tjänster som tillhandahålls av en prime broker är ofta

355

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

internationellt standardiserade och en investerare eller förvaltare kan ha ingått sådana avtal med fler än en motpart.3 De avtals- reglerade rättigheter vad avser exempelvis överföring och förfog- ande över de förvaltade tillgångarna mellan en prime broker och en investerare kan dock skilja sig åt mellan olika länder. I Sverige ger avtalen inte en prime broker fri förfoganderätt över en fonds samt- liga tillgångar. Sådana prime broker-avtal förekommer dock i andra jurisdiktioner.

Det saknas bestämmelser om fondbolags eller värdepappers- instituts förhållanden till leverantörer av prime broker-tjänster i gällande rätt. I det fall ett förvaringsinstitut för en investeringsfond även fungerar som prime broker för den fonden gäller dock bestäm- melserna om oberoende, intressekonflikter, skriftligt avtal samt begränsningarna av möjligheten för ett förvaringsinstitut att ta upp eller bevilja lån för en investeringsfonds räkning i 3 kap. LIF.

I den nya lagen bör införas en bestämmelse som innebär att en AIF-förvaltare som använder sig av en prime broker ska upprätta ett skriftligt avtal för detta där möjligheten till förfogande över och överföring av fondens tillgångar framgår. Avtalet ska överensstämma med fondbestämmelserna eller bolagsordningen och förvaringsinsti- tutet ska få del av innehållet i avtalet.

Engelska termer som prime broker bör undvikas i svensk lag- text. Utredningen föreslår i stället att den svenska översättningen primärmäklare används i den nya lagen. Med hänsyn till att be- greppet prime broker används i den svenska översättningen av AIFM-direktivet och dessutom enligt utredningens bedömning har en etablerad betydelse på den svenska marknaden, bör dock den engelska termen anges i parentes i den definition som införs i den nya lagen. Definitioner har behandlats i avsnitt 3.2.

Enligt andra ledet i artikel 14.3 i AIFM-direktivet ska en AIF- förvaltare visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg när den väljer och utser en primärmäklare. Enligt utredningens bedöm- ning behövs inte någon särskild bestämmelse i den nya lagen som siktar in sig på valet av primärmäklare. Kravet på att en AIF-för- valtare i sin verksamhet ska handla med skicklighet, aktsamhet och omsorg följer redan av den generella uppföranderegeln som be- handlats ovan i avsnitt 8.1.

3 Exempel på globala standardavtal som ligger till grund för de tjänster som en prime broker tillhandahåller är avtal som är framtagna av ISDA, International Swaps and Derivatives Association, som reglerar handel med OTC-derivat, samt GMSLA-avtal (Global Master Securities Lending Agreement) framtagna av ISLA, International Securities Lending Association, som reglerar värdepapperslån.

356

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

Enligt artikel 21.8 i AIFM-direktivet ska tillgångarna i en AIF- fond anförtros ett förvaringsinstitut. Finansiella instrument som kan depåförvaras ska depåförvaras genom registrering på ett konto hos förvaringsinstitutet. Ett förvaringsinstitut kan enligt artikel 21.4 agera primärmäklare under förutsättning att dessa funktioner kan hållas funktionellt och hierarkiskt åtskilda, och att potentiella intresse- konflikter kan identifieras och hanteras. Om en AIF-förvaltare ingår avtal med en primärmäklare som även innefattar depåtjänster, måste den uppgiften ha delegerats av förvaringsinstitutet. Delegering av depåtjänster kan ske under de förutsättningar som framgår av arti- kel 21.11 i AIFM-direktivet, se vidare avsnitt 9.3. De övriga tjänster som en primärmäklare tillhandahåller behöver inte omfattas av dele- geringsarrangemang (se skäl 43 i AIFM-direktivet).

8.3Ersättningssystem

Enligt artikel 13.1 ska en AIF-förvaltare ha en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering och inte uppmuntrar till risktagande i strid mot den förvaltade fondens riskprofil eller fondbestämmelser. Policyn ska omfatta alla anställda som i tjänsten utövar ett väsent- ligt inflytande på AIF-förvaltarens eller AIF-fondernas riskprofil. Detta inbegriper enligt direktivet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersätt- ning gör att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställ- ande ledningen och risktagare. I bilaga II till AIFM-direktivet anges 18 principer som ska tas i beaktande av en AIF-förvaltare vid ut- formningen av ersättningspolicyn. Principerna innebär bl.a. krav på att ersättningspolicyn ska överensstämma med AIF-förvaltarens, AIF-fondernas och investerarnas i dessa fonders intressen, krav på regelbunden översyn och intern granskning av ersättningspolicyn, krav på att det ska finnas en ersättningskommitté, att rörliga ersätt- ningar ska skjutas upp och baseras på långsiktig resultatutvär- dering, att rörlig ersättning i vissa fall delvis ska utgöras av andelar i den förvaltade AIF-fonden eller motsvarande ägarintressen samt krav på en pensionspolicy som överensstämmer med AIF-förvaltarens och den förvaltade AIF-fondens intressen. Ersättningspolicyn ska även innehålla åtgärder för att undvika intressekonflikter. Prin- ciperna ska beaktas i den omfattning som är lämpligt med hänsyn till förvaltarens storlek, organisation samt verksamhetens art, omfatt-

357

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

ning och komplexitetsgrad. Principerna i bilaga II är baserade på kommissionens rekommendation 2009/384/EG om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn.

Artikel 13.2 ger Esma i uppdrag att utforma riktlinjer för ersätt- ningspolicy som är förenliga med bilaga II till AIFM-direktivet samt kommissionens ovan nämnda rekommendation. Några sådana riktlinjer har ännu inte utfärdats av Esma.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska ha ett ersättningssystem som främjar sund och effektiv riskhantering.

Finansinspektionen får meddela föreskrifter om hur en AIF- förvaltares ersättningssystem ska utformas för att främja sund och effektiv riskhantering.

Bestämmelserna om ersättningspolicy och ersättningspraxis i AIFM- direktivet är förhållandevis detaljerade och saknar motsvarighet i UCITS-direktivet. Bestämmelser motsvarande kommissionens re- kommendation om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn 2009/384/EG har dock implementerats i Sverige genom föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen. För fondbolag utan till- stånd för diskretionär portföljförvaltning (bland andra) gäller Finans- inspektionens allmänna råd FFFS 2011:2 om ersättningspolicy i för- säkringsföretag, fondbolag, börser, clearingorganisationer och institut för utgivning av elektroniska pengar. Genom det kommande s.k. UCITS V-direktivet förväntas kommissionen föreslå att även för- valtare av UCITS-fonder ska omfattas av direktivbestämmelser om ersättningspolicy och ersättningspraxis. Det finns även skäl att tro att direktivkrav motsvarande kommissionens rekommendation om er- sättningspolicy inom finanstjänstesektorn kommer att genomföras även för andra tillståndspliktiga företag som står under Finans- inspektionens tillsyn.

Krav på ersättningssystem i kreditinstitut, värdepappersbolag samt fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning har nyligen genomförts genom det s.k. CRD III-direktivet.4 Bestäm- melserna innebär att de grundläggande regler om riskhantering som

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värde- papperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik.

358

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

gäller för kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag med till- stånd för diskretionär portföljförvaltning även omfattar en skyldig- het att upprätthålla en ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering. Kravet specificeras genom ett tillägg i bilaga V till kreditinstitutsdirektivet med bl.a. principer för ersättningspolicyns utformning och tillämpning. Vid genom- förandet av dessa direktivförändringar i svensk rätt gjorde regeringen bedömningen att bestämmelserna i kapitaltäckningslagen och lagen om värdepappersmarknaden avseende riskhantering även omfattar de risker som kan ligga i system för rörlig ersättning. Vidare gjorde regeringen bedömningen att de åtgärder som ska vidtas för att upp- fylla kraven på riskhantering bör regleras i föreskrifter.5 Finansinspek- tionen fick därigenom i uppdrag att genomföra förändringarna inom ramen för befintliga bemyndiganden att meddela föreskrifter om riskhantering för kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag.

I linje med detta kan det hävdas att det följer av bestämmelserna om riskhantering i artikel 15 i AIFM-direktivet att en AIF-för- valtare ska ha en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som överensstämmer med kravet på sund och effektiv riskhantering. (Se avsnitt 8.4 för förslag på genomförande av dessa bestämmelser.) Det finns dock strukturella skillnader mellan bestämmelsen om ersättningspolicy och ersättningspraxis i kreditinstitutsdirektivet och AIFM-direktivet. Artikel 22.1 i kreditinstitutsdirektivet är ut- formad som en precisering av det allmänna kravet på riskhantering och intern kontroll medan artikel 13.1 i AIFM-direktivet är en fristående bestämmelse med detaljerade krav på ersättningspolicy och ersättningspraxis som inte uppmuntrar till risktagande och som inte strider mot riskprofil, fondbestämmelser eller bolagsordningar för de förvaltade AIF-fonderna. Utredningen föreslår därför att ett generellt krav på att en AIF-förvaltare ska ha en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som är förenligt med sund och effektiv riskhantering införs som en särskild bestämmelse i den nya lagen. De detaljerade principerna om ersättningspolicyns utformning i bilaga II till AIFM-direktivet är dock enligt utredningens bedöm- ning inte lämpade att direkt överföras till lag. Bestämmelserna i bilagan ska dessutom preciseras genom riktlinjer från Esma. På mot- svarande sätt som skett för kreditinstitut och värdepappersbolag föreslås därför att Finansinspektionen ges ett bemyndigande att ut-

5 Prop. 2010/11:110 s. 100 ff.

359

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

färda föreskrifter om utformningen av en AIF-förvaltares ersätt- ningssystem.

Begreppet ersättningsystem omfattar dels skriftlig ersättnings- policy, dels den praktiska tillämpningen av densamma (ersättnings- praxis). Termen används i motsvarande betydelse i Finansinspek- tionens föreskrifter och allmänna råd FFFS 2011:1 om ersättnings- system i kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning.

I direktivet anges vilka personalkategorier som ska omfattas av en AIF-förvaltares ersättningspolicy. Det är emellertid enligt utred- ningens bedömning inte nödvändigt att i lag ange detta. Av kopp- lingen mellan ersättningssystem och sund och effektiv riskhante- ring följer att kravet endast omfattar sådana medarbetare som i tjänsten utövar ett väsentligt inflytande på AIF-förvaltarens eller de förvaltade AIF-fondernas riskprofiler.

8.4Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

Att en AIF-förvaltare som ett led i sin verksamhet måste ägna sig åt riskhantering följer av artikel 6.5 i AIFM-direktivet (se av- snitt 5.1.1). Artikel 15 i direktivet innehåller bestämmelser om hur en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska organiseras och hur riskhanteringssystemen ska vara utformade.

Enligt artikel 15.1 ska riskhanteringsfunktionen hållas åtskild från operativa enheter, inbegripet portföljförvaltningsfunktionerna. Artikel 15.1 innehåller också ett krav på att den behöriga myndig- heten i förvaltarens hemmedlemsstat ska se över hur riskhante- ringsfunktionen är organiserad.

En AIF-förvaltare ska enligt artikel 15.2 ha lämpliga riskhante- ringssystem som är relevanta för de förvaltade fondernas investe- ringsstrategier och för de risker som fonderna är exponerade för eller kan komma att exponeras för. Systemen ska regelbundet ses över och vid behov anpassas.

Artikel 15.3 innehåller bestämmelser som kopplar riskhanteringen till förvaltningen av fonden genom krav på att investeringar för en AIF-fonds räkning ska vara i linje med fondens investeringsstra- tegi, mål och riskprofil, att riskerna i varje enskild placering ska kunna identifieras, övervakas och mätas korrekt samt att AIF-fondens

360

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

riskprofil motsvarar den storlek och portföljstruktur som fastställts för fonden.

Enligt artikel 15.5 ska kommissionen utfärda genomförande- bestämmelser avseende en AIF-förvaltares riskhanteringssystem och riskhanteringsfunktion. Sådana genomförandebestämmelser finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning, som innehåller närmare riktlinjer och regler för riskhanteringsfunktionens organi- sation, ansvar och uppgifter, riskhanteringspolicy, riskmätning och limiter, översyn av riskhanteringssystem m.m.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska vara åt- skild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem för att identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är rele- vanta för AIF-fonden. Riskhanteringssystemen ska ses över regel- bundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska

1.tillämpa ett lämpligt förfarande vid investeringar för AIF- fondens räkning som överensstämmer med fondens investe- ringsstrategi, mål och riskprofil,

2.säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på AIF-fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas, samt

3.säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar dess investe- ringsstrategi och mål så som de kommer till uttryck i fond- bestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

Som framgår av avsnitt 5.1 måste en AIF-förvaltare ägna sig åt både riskhantering och portföljförvaltning för att få tillstånd. Utöver det krav på riskhantering som ingår som ett led i själva definitionen av en AIF-förvaltares verksamhet är det enligt utredningens bedöm- ning inte nödvändigt att införa något ytterligare lagkrav på att en AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion. En bestämmelse om att en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion i enlighet med första ledet i artikel 15.1 ska vara funktionellt och hierarkiskt åt- skild AIF-förvaltarens operativa verksamhet bör införas i den nya

361

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

lagen. Att riskhanteringsfunktionen ska övervakas av den behöriga myndigheten i enlighet med andra ledet i artikel 15.1 bedöms inte behöva någon särskild lagregel utan bör ingå som ett led i Finans- inspektionens uppdrag som tillsynsmyndighet.

I den nya lagen bör också införas ett krav på att en AIF-förvaltare ska ha riskhanteringssystem motsvarande artikel 15.2. Av lämplig- hetskravet framgår att bestämmelsen om riskhanteringssystemets funktion gäller fortlöpande. Det bör dock uttryckligen framgå av bestämmelsen att riskhanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst årligen.

De minimikrav avseende det ansvar och de uppgifter som en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska ha enligt artikel 15.3.a–c bör också framgå av den nya lagen.

Enligt gällande rätt ska ett fondbolag ha sunda rutiner för bl.a. förvaltning av verksamheten, redovisning och intern kontroll (2 kap. 17 § LIF). Bestämmelsen omfattar även värdepappersbolag som har tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder. Verksam- hetskraven i LIF bygger på artikel 12 i UCITS-direktivet. Mer specifika krav på ett förvaltnings- och investeringsbolags riskhante- ringsförfarande finns i artikel 51.1 i UCITS-direktivet. Motsvar- ande bestämmelse i svensk rätt finns i 5 kap. 2 § LIF enligt vilken ett fondbolag ska ha ett system för riskhantering som vid varje tid- punkt gör det möjligt att kontrollera och bedöma den risk som är knuten till varje position i en värdepappersfond och hur varje position påverkar fondens riskprofil. Bestämmelsen omfattar även förvalt- ning av specialfonder. Fondbolaget ska regelbundet informera Finans- inspektionen om riskhanteringen. För specialfonder ska dessutom risknivån beräknas och redovisas till Finansinspektionen i enlighet med 6 kap. 4 § LIF.

I 6 kap. 11-12 §§ FFFS 2008:11 finns mer detaljerade bestäm- melser om riskhantering i ett bolag som bedriver fondverksamhet. Enligt dessa bestämmelser ska bl.a. riskhanteringsfunktionen vara organisatoriskt och funktionellt oberoende av de operativa enhet- erna i bolaget. Bestämmelser om riskhanteringssystem finns i 6 a kap. samma föreskrifter.

Kravet på riskhanteringssystem i artikel 15.2 i AIFM-direktivet skiljer sig något från motsvarande krav i 5 kap. 2 § LIF på så sätt att en investeringsfonds riskhanteringssystem ska kunna mäta risk vid varje tidpunkt. Vissa AIF-fonder som kan komma att omfattas av den nya lagen investerar i illikvida tillgångar för vilka en tillförlitlig värdering vid varje tidpunkt inte finns att tillgå. För dessa fonder är

362

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

det därför inte heller lämpligt att ställa något sådant krav. För fonder som enbart placerar i likvida tillgångar som kan förväntas värderas tillförlitligt vid varje tidpunkt är det dock rimligt att riskhante- ringssystemet ska kunna mäta risk vid varje tidpunkt. Av kravet på att riskhanteringssystemet ska vara lämpligt följer dock att systemet ska vara anpassat till fondens investerings- och riskprofil och där- med att risk ska kunna mätas och övervakas med den regelbunden- het som följer av dessa förutsättningar. För förvaltningen av medlen i en specialfond föreslås att nuvarande bestämmelser i 5 kap. LIF ska gälla även fortsättningsvis om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag, se vidare avsnitt 7.3.

Enligt utredningens bedömning bör inte några ytterligare krav ställas på förvaltare av AIF-fonder som marknadsförs till icke- professionella investerare vad avser riskhanteringsfunktion och risk- hanteringssystem, än vad som föreslås gälla för andra AIF-förvaltare.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av artikel 15 i AIFM- direktivet finns i kommissionens genomförandeförordning. Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem föreslås därför inte.

8.4.1Finansiell hävstång

Till skillnad från regleringen av investeringsfonder innehåller inte AIFM-direktivet placeringsregler eller några andra kvalitativa be- gränsningar i de risker som en AIF-fond får ta på sig. Ett undantag är kravet i artikel 15.4 på att en AIF-förvaltare ska fastställa den högsta nivå av finansiell hävstång som ska användas för varje förvaltad AIF- fond. Begreppet finansiell hävstång definieras i artikel 4.1.v i AIFM- direktivet som en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar expo- neringen för en AIF-fond som den förvaltar genom lån av kontanter eller värdepapper, eller genom finansiell hävstång som härrör från derivatinstrument eller på annat sätt.

Nivån på den finansiella hävstången ska bl.a. utformas med hän- syn till kopplingar till andra institut i finanstjänstesektorn som skulle kunna utgöra en systemrisk, och storleken, arten samt omfattningen av förvaltarens verksamhet på de berörda marknaderna. Att AIF- förvaltare som använder sig av finansiell hävstång har en potentiell förmåga att genom sin verksamhet sprida och förstärka risker i det finansiella systemet framhålls även i flera av skälen i direktivet (se

363

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

skäl 49–51). Syftet med bestämmelsen i artikel 15.4 är således främst att begränsa riskerna i det finansiella systemet.

En AIF-förvaltare ska vidare enligt artikel 15.4 ange i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter eller garantier kan lämnas enligt arrangemanget för finansiell hävstång. Det kan exempelvis röra sig om säkerheter som lämnats inom ramen för clearingsystem för derivathandel, för värdepapperslån eller för annan finansiering. Positionerna i en AIF-fond kan också skyddas av garan- tier som lämnats av antingen AIF-förvaltaren eller någon extern part. Förfoganderätten över lämnade säkerheter och villkoren för garantier får framför allt betydelse vid eventuellt fallissemang hos fondens motpart.

Hur den finansiella hävstången ska beräknas specificeras i kom- missionens förslag till genomförandeförordning. Där framgår att den finansiella hävstången ska mätas som förhållandet mellan fondens riskexponering och nettovärdet på tillgångarna i fonden (NAV). Riskexponeringen ska i sin tur beräknas på två sätt, en bruttometod och en nettoberäkning som tar hänsyn till motstående positioner och netting-arrangemang.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska för varje förvaltad AIF-fond fastställa

1.den högsta nivå av finansiell hävstång som får användas,

2.i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter, och

3.i vilken utsträckning garantier kan lämnas.

De gränser som har fastställs ska vara rimliga och ska följas av AIF-förvaltaren vid varje tidpunkt.

Finansiell hävstång innebär att känsligheten för värdeförändringar i en specifik underliggande marknadsvariabel höjs. Genom investe- ringar i derivatinstrument kan exempelvis exponeringen för föränd- ringar i priset på aktier, valutor, räntor etc. höjas i en investe- ringsportfölj utan att positionen i de underliggande tillgångarna har ändrats. Små förändringar i underliggande marknadsvariabler kan

364

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

på detta sätt skapa stora förändringar i marknadsvärdet på investe- ringsportföljen. Inbördes hävstångseffekter som skapas med derivat- instrument kan dock motverkas av andra positioner i en portfölj. Den totala risken i en portfölj kan därför vara lägre än de individu- ella riskerna i portföljens enskilda positioner.

Finansiell hävstång kan också skapas genom belåning av det investerade kapitalet i en investeringsportfölj. Överstiger den totala avkastningen på portföljen låneräntan ökar avkastningen på det investerade kapitalet. Om avkastningen sjunker blir effekten den motsatta. På så sätt ökar känsligheten vid förändringar i ränta och andra marknadsvariabler. Om tillgångarna i portföljen lämnats som säkerheter för lånet så kan investeraren dessutom bli tvungen att snabbt realisera säkerheter i det fall marknadsvärdet skulle sjunka under en viss nivå. Försäljningen kan försvåras av bristande likvi- ditet i tillgångarna. Belåningen ökar på så sätt känsligheten för både marknadsrisk och likviditetsrisk.

Finansiell hävstång kan mätas på olika sätt. Vid företagsfinan- siering uttrycks exempelvis ofta hävstången som förhållandet mellan eget och lånat kapital. Hävstången kan också uttryckas som den procentuella värdeförändringen i det investerade kapitalet för varje procents förändring i en underliggande marknadsvariabel. Beräk- ningen blir mer komplicerad när den finansiella hävstången ska beräknas för en portfölj av finansiella instrument som kan innehålla inbördes motverkande positioner. Som nämnts ovan innehåller kommissionens förslag till genomförandeförordning principer och beräkningsmetoder för den totala finansiella hävstången i en AIF- fond.

För att genomföra artikel 15.4 i svensk rätt bör det i den nya lagen införas ett generellt krav på att en AIF-förvaltare ska fast- ställa en högsta nivå av finansiell hävstång för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar. Det bör också införas ett krav på att det för varje fond ska fastställas i vilken utsträckning det finns förfog- anderätt över säkerheter och garantier.

Den högsta nivån av finansiell hävstång bör fastställas med hän- syn till fondens karaktär och investeringsstrategi, källorna till den finansiella hävstången, motparter, omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet, säkerheter samt omständigheterna i övrigt. En hedge- fond kan exempelvis ha en investeringsstrategi som kräver att nivån för finansiell hävstång fastställs med hänsyn till en rad olika derivat-, säkerhets- och clearing-arrangemang. För en fastighetsfond är i stället fastigheternas belåningsgrad en central faktor för beräkningen

365

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

av hävstång. För riskkapitalfonder som investerar i onoterade före- tag uppstår frågan om belåningsgraden i portföljföretagen ska tas i beaktande vid bestämningen av den högsta nivån för finansiell häv- stång. Av skäl 78 i AIFM-direktivet framgår emellertid att belåning på portföljbolagsnivå inte ska inkluderas som en sådan indirekt belåning som ska ingå vid beräkning av finansiell hävstång för en AIF-fond. Detta regleras även i kommissionens förslag till genom- förandeförordning.

Den högsta nivån av finansiell hävstång bör framgå av fond- bestämmelser, bolagsordning eller liknande. Information om begräns- ningar för användande av finansiell hävstång ska även framgå av den information en AIF-förvaltare ska tillhandahålla i enlighet med arti- kel 23 i AIFM-direktivet (se vidare avsnitt 11.3 om informations- broschyr).

Med hänsyn till att beräkningen av finansiell hävstång ska reg- leras i kommissionens genomförandeförordning föreslås inte något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares användande av finansiell hävstång.

8.5Likviditetshantering

Artikel 16 i AIFM-direktivet innehåller bestämmelser om likvidi- tetshantering. Enligt artikel 16.1 ska AIF-förvaltare ha ett lämpligt system för likviditetshantering för varje förvaltad AIF-fond som gör det möjligt att övervaka likviditetsrisker och säkerställa att fondens likviditetsprofil överensstämmer med dess skyldigheter. Slutna fonder (dvs. fonder med begränsat kapital vars andelar inte kan lösas in på begäran) utan finansiell hävstång är undantagna från regeln. För att övervaka likviditetssituationen i de förvaltade AIF-fonderna ska en AIF-förvaltare enligt artikel 16.1 andra stycket genomföra regel- bundna stresstester.

Likviditetsprofilen i en AIF-fond ska enligt artikel 16.2 vara konsekvent med fondens investeringsstrategi och inlösenpolicy.

Kommissionen ska i enlighet med artikel 16.3 i AIFM-direk- tivet anta genomförandebestämmelser som närmare preciserar hur system och förfaranden för likviditetshantering ska vara utformade och hur en AIF-förvaltares investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösenpolicy ska vara inbördes överensstämmande. Sådana genom- förandebestämmelser finns i kommissionens förslag till genom- förandeförordning. Bestämmelserna är anpassade till de varierande

366

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

investeringsstrategier som kännetecknar den heterogena grupp fonder som omfattas av direktivets definition av AIF-fond. Likvidi- tetsprofilen i en AIF-fond ska således inte bara övervakas med avseende på den relativa likviditeten i fondens tillgångar och villkor för inlösen, utan även med avseende på vilken typ av investerare som innehar andelar i fonden och storleken på deras innehav. Det inne- bär att likviditetsprofilen i en specifik AIF-fond även kan anpassas till placeringshorisonten hos fondens investerare.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska ha lämpliga system för likvidi- tetshantering och förfaranden för övervakning av likviditetsrisk som gör det möjligt att säkerställa att AIF-fondens likviditets- profil överensstämmer med dess underliggande skyldigheter. En AIF-förvaltare ska genomföra regelbundna stresstester av lik- viditeten i en AIF-fond. Slutna AIF-fonder utan finansiell häv- stång ska undantas från dessa krav.

Likviditetsprofil, inlösenpolicy och investeringsstrategi i en AIF-fond ska vara inbördes överensstämmande.

Det finns ingenting som tyder på att det generella kravet i arti- kel 15.2, att en AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem för att kunna mäta, hantera, och övervaka alla relevanta risker inte även omfattar likviditetsrisk. Det kan i detta perspektiv anses onödigt att likviditetshanteringen därutöver anges i en särskild bestämmelse i AIFM-direktivet. Bestämmelsen i artikel 16 kopplar dock kravet på system på likviditetshantering till förhållandena i varje enskild fond som en AIF-förvaltare förvaltar. Systemet för likviditetshan- tering ska för varje fond anpassas till de specifika krav som fondens placeringsstrategi och inlösenpolicy ställer. Slutna fonder utan finan- siell hävstång är dessutom undantagna från kravet med hänsyn till att behovet av likviditet för exempelvis inlösen av andelar får anses vara mindre för dessa fonder. Likviditetshanteringen och de förfaran- den som inrättats inom ramen för denna kan därmed i direktivets mening betraktas som en från den övriga riskhanteringen fristående verksamhet. Med hänsyn till att AIF-fonder (med undantag för specialfonder) inte omfattas av några placeringsbestämmelser eller generella likviditetskrav på de tillgångar som medel i fonden får

367

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

placeras i kan det vidare anses befogat med en generell regel som säkerställer att likviditeten i fonden motsvarar fondens åtaganden mot dess investerare. Vid genomförandet av artikel 16 i AIFM-direk- tivet i svensk rätt talar detta för att införa en särskild bestämmelse om likviditetshantering i den nya lagen.

I gällande rätt innebär placeringsreglerna i 5 kap. LIF att möj- ligheterna för en värdepappersfond att investera i illikvida tillgångar, exempelvis onoterade värdepapper, är kraftigt beskuren. Placerings- reglerna utgör därmed inte bara en begränsning av de risker som en värdepappersfond kan ta på sig utan säkerställer även att fonden har en likviditetsprofil som möjliggör att fondandelsägarna kan få sina andelar inlösta på begäran i enlighet med 4 kap. 13 § LIF. Place- ringsreglerna omfattar även specialfonder såvida inte Finansinspek- tionen medgett undantag. För en specialfond är det tillräckligt att, om Finansinspektionen medgett undantag, inlösen av fondandelar kan ske minst en gång per år (6 kap. 1 § LIF). Utöver placerings- reglerna och det generella kravet på riskhantering i 5 kap. 2 § LIF finns inte några särskilda regler om likviditetshantering införda i LIF.

Finansinspektionen har emellertid i enlighet med genomför- andebestämmelser till UCITS-direktivet6 i föreskrifter preciserat vad som gäller för de riskhanteringsprocesser som ett bolag som driver fondverksamhet ska ha. Bl.a. ska det enligt 6 a kap. FFFS 2008:11 finnas en lämplig process för hantering av likviditetsrisker som säkerställer att kravet på att fondandelsägarna ska kunna få sina andelar inlösta kan uppfyllas. Enligt samma bestämmelse ska bolaget genomföra regelbundna stresstester som gör det möjligt att bedöma varje fonds likviditetsrisk under extraordinära omständigheter. Bo- laget ska också säkerställa att likviditetsprofilen för tillgångarna i en investeringsfond är förenlig med de villkor för inlösen av fond- andelar som gäller för fonden.

De föreslagna bestämmelserna om likviditetshantering i den nya lagen bedöms motsvara gällande regler för specialfonder och bör därför omfatta alla AIF-förvaltare, med undantag för förvaltare av slutna fonder utan finansiell hävstång. I enlighet med förslagen i avsnitt 7.3 föreslås dessutom dagens placeringsregler och krav på inlösen gälla även fortsättningsvis för specialfonder, i den mån Finansinspektionen inte beviljat undantag.

Detaljerade bestämmelser om en AIF-förvaltares likviditetshan- tering finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

6 Bestämmelserna bygger på artikel 40.3 och 40.4 i Kommissionens direktiv 2010/43/EU.

368

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela före- skrifter om en AIF-förvaltares likviditetshantering förslås därför inte införas i den nya lagen.

8.6Värdepapperiseringstransaktioner

Artikel 17 i AIFM-direktivet ger kommissionen i uppdrag att anta genomförandebestämmelser avseende en AIF-förvaltares investe- ringar i värdepapperiseringstransaktioner för en AIF-fonds räkning. En AIF-förvaltare ska bl.a. kunna investera i värdepapperiserade till- gångar emitterade den 1 januari 2011 eller senare endast om origi- natorn, det medverkande kreditinstitutet eller den ursprungliga lån- givaren behållit ett ekonomiskt nettointresse på minst fem procent.

Genom artikel 63 i AIFM-direktivet införs motsvarande bestäm- melser för UCITS-fonder genom införande av en ny artikel 50a i UCITS-direktivet.

I kommissionens förslag till genomförandeförordning specificeras närmare hur andelen ekonomiskt nettointresse ska beräknas samt vilka kvalitativa krav som ska gälla för originatorn och det med- verkande kreditinstitutet respektive den AIF-förvaltare som för en AIF-fonds räkning investerar i värdepapperiserade tillgångar. Enligt förslaget gäller kraven endast värdepapperiserade tillgångar som emitterats den 1 januari 2011 eller senare. Efter den 31 december 2014 ska bestämmelserna omfatta alla värdepapperiserade tillgångar för vilka förändringar gjorts i de underliggande exponeringarna från det datumet.

Genomförande i svensk rätt

Bedömning: Genomförandet av artikel 17 och artikel 63 i AIFM- direktivet i svensk rätt om de krav som ska vara uppfyllda för att medel i en AIF-fond respektive en investeringsfond ska få investeras i värdepapperiserade tillgångar som emitterats efter den 1 januari 2011 föranleder inte någon lagändring.

Värdepapperiserade tillgångar är värdepapper som tillkommit genom en värdepapperiseringstransaktion. Värdepapperisering innebär för- enklat att ett företag (originatorn) skiljer av en grupp av tillgångar och de intäkter som flyter in från dessa från företagets övriga till-

369

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

gångar, exempelvis en låneportfölj med tillhörande ränteintäkter. Tillgångarna överlåts till ett specialföretag som i sin tur emitterar obligationer för att finansiera förvärvet. De betalningsflöden som tillgångarna genererar förmedlas sedan helt eller delvis vidare till obligationsinnehavarna, som samtidigt tar på sig en risk för varia- tioner i dessa betalningsflöden.

En regel liknande artikel 17 i AIFM-direktivet infördes nyligen i kreditinstitutsdirektivet och har genomförts i svensk rätt genom ändringar i bl.a. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.7 Syftet med bestämmelsen i artikel 17 i AIFM-direktivet är att åstad- komma en enhetlig behandling inom olika sektorer. Genom att ha likformiga regler för de värdepapperiserade tillgångar som olika finan- siella företag får investera i säkerställs att exempelvis ett kredit- institut, via en AIF-fond som förvaltas av en till kreditinstitutet närstående AIF-förvaltare, inte gör indirekta investeringar i sådana tillgångar som institutet inte tillåts att investera i direkt.

Genomförandet av artikel 17 i AIFM-direktivet föranleder enligt utredningens bedömning inte någon särskild bestämmelse i den nya lagen. Delegerade akter från kommissionen kommer med största sannolikhet att genomföras i förordningsform vilket innebär att de blir direkt tillämpliga i svensk rätt. Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om de krav som ska vara uppfyllda för att en AIF-förvaltare för en AIF-fonds räkning ska få investera i värdepapperiserade tillgångar emitterade efter den 1 januari 2011 föreslås därför inte.

Vad avser investeringsfonder finns, utöver placeringsreglerna i 5 kap. LIF, inte någon specifik bestämmelse som reglerar möjlig- heten för ett fondbolag att investera i värdepapperiserade tillgångar för fondens räkning. Något förslag till delegerade akter avseende artikel 63 i AIFM-direktivet har ännu inte lämnats av kommissionen. Finansinspektionen kan dock, enligt utredningens bedömning, inom ramen för nuvarande bemyndiganden i LIF meddela föreskrifter om vilka kriterier som ska gälla för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får investera i. Någon lagändring bedöms därför inte vara nödvändig för att genomföra artikel 63 i AIFM- direktivet i svensk rätt.

7 Prop. 2010/11:110 s. 69 ff.

370

SOU 2012:67

Verksamhetsregler

8.7Särskilda verksamhetskrav avseende AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investeringsportföljer

8.7.1Investeringar i egenförvaltade fonder

För AIF-förvaltare som har tillstånd för diskretionär förvaltning av invetseringsportföljer innehåller artikel 12.2 i AIFM-direktivet vissa särskilda krav på verksamheten utöver de allmänna principerna i artikel 12.1 som redogjorts för ovan. En sådan förvaltare får inte placera kunders kapital i de AIF-fonder som den förvaltar såvida inte kunden gett medgivande till detta på förhand.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare får inte placera en investerares till- gångar i en AIF-fond som AIF-förvaltaren direkt, eller på upp- drag av någon annan, förvaltar, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Enligt 7 kap. 2 § LIF får ett fondbolag som bedriver portföljför- valtning avseende finansiella instrument inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar (direkt eller på uppdrag av en annan förvaltare), om inte investeraren har godkänt detta på förhand. Regeln bygger på artikel 12.2 i UCITS-direktivet. I gällande rätt finns således såvitt avser fondbolags placeringar i egenförvaltade specialfonder en regel som motsvarar artikel 12.2 i AIFM-direktivet. Någon motsva- rande bestämmelse om att ett värdepappersinstitut som bedriver diskretionär portföljförvaltning inte får investera kunders kapital i en specialfond som institutet förvaltar utan kundens medgivande finns dock inte i svensk rätt.

Bestämmelser som förhindrar en fondförvaltare som bedriver diskretionär portföljförvaltning att, utan medgivande från kunden, placera kundens tillgångar i en fond som den själv förvaltar adresserar den särskilda situation där intressekonflikter kan uppstå mellan å ena sidan förvaltaren som mottagare av förvaltningsavgifter för de fonder som förvaltas, å andra sidan investerarens behov av kost- nadseffektiv portföljförvaltning. Det kan visserligen hävdas att detta följer av det allmänna kravet på att en AIF-förvaltare ska bedriva

371

Verksamhetsregler

SOU 2012:67

verksamheten på ett sådant sätt att intressekonflikter undviks. För att genomföra direktivet i svensk rätt bör dock, på motsvarande sätt som gäller för fondbolag, den nya lagen innehålla en särskild be- stämmelse som hindrar en AIF-förvaltare från att placera kunders tillgångar i en fond som den förvaltar utan att kunden godkänt detta på förhand. Bestämmelsen bör avse både sådana fonder som förvalta- ren är registrerad som förvaltare för och sådana fonder som för- valtas på uppdrag av en annan AIF-förvaltare.

8.7.2Investerarskydd

AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investe- ringsportföljer ska enligt artikel 12.2 i AIFM-direktivet även om- fattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare8 såvitt avser portföljförvaltningsverksamheten.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som har tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer ska omfattas av lagen (1999:158) om investerarskydd såvitt avser den verksamheten.

Investerarskyddet gäller bara de tjänster som AIF-förvaltaren utför inom ramen för sin verksamhet som diskretionär förvaltare av investeringsportföljer.

Investerarskyddet enligt lagen om investerarskydd ger ett visst grundskydd för investerare i det fall de skulle gå miste om sina tillgångar på grund av att ett värdepappersinstitut, fondbolag eller förvaltningsbolag med filial i Sverige går i konkurs och investerarna inte kan få ut sin egendom. Skyddet omfattar finansiella instru- ment och medel till ett värde upp till 250 000 kronor som ett värde- pappersinstitut förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs. Skyddet omfattar emellertid inte andelsägare i en investe- ringsfond såvitt avser rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden. Syftet med investerarskyddet är att upprätthålla förtroendet för det finansiella systemet och därmed marknadens funktionssätt.

8 EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.

372

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska alltid använda de tillfredsställ- ande och lämpliga mänskliga och tekniska resurser som krävs för att kunna förvalta AIF-fonderna på ett korrekt sätt.

En AIF-förvaltare ska ha

-ha sunda administrativa förfaranden och redovisningsrutiner samt kontroll- och säkerhetsarrangemang för elektronisk data- behandling,

-ha tillfredsställande interna kontrollmekanismer, särskilt reg- ler för de anställdas personliga transaktioner,

-säkerställa att varje transaktion i vilken förvaltaren medverkar avseende AIF-fonderna är möjlig att rekonstruera med av- seende på dess ursprung, de deltagande parterna, dess art samt tiden och platsen då den ägde rum, och

-säkerställa att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas av förvaltaren investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller bolagsordningen samt gällande lagstiftning.

Artikel 18 i AIFM-direktivet innehåller de grundläggande kraven på AIF-förvaltarens organisation. Motsvarande bestämmelser finns t.ex. i artikel 12 i UCITS-direktivet och artikel 13 i MiFID. Tidi- gare har vi i svensk rätt haft mer allmänt hållna ”sundhetspara- grafer”1 som gällt både företagens organisation och uppförande mot kunder. I EU-direktiven på det finansiella området görs numera en tydlig uppdelning mellan organisatoriska krav och uppförande- regler. Motsvarande uppdelning har gjorts i svensk rätt, se t.ex. 2 kap. 17 § LIF och 8 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden. Uppdelningen har främst betydelse vid gränsöverskridande verk- samhet. Den behöriga myndigheten i hemlandet utövar tillsyn över vissa delar av direktivens krav, oftast organisationskraven, och myn- digheten i värdlandet utövar tillsyn över andra delar, oftast upp- förandereglerna. På samma sätt förhåller det sig i AIFM-direktivet; vid en filialsituation utövar värdlandets behöriga myndighet tillsyn i förhållande till kraven i artiklarna 12 och 14 i direktivet, medan den behöriga myndigheten i hemlandet utövar tillsyn i förhållande

1 Se t.ex. 1 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 2 kap. 17 § LIF i dess lydelse före den 1 augusti 2011.

376

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

till andra krav (artikel 45.2). Liksom vid genomförandet av övriga direktiv bör bestämmelserna om de grundläggande kraven på AIF- förvaltarens organisation i artikel 18 i AIFM-direktivet genomföras i svensk rätt på så sätt att en bestämmelse som motsvarar artikeln tas in i den nya lagen. Bestämmelsen kompletteras med detaljregler i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

9.2Värdering

9.2.1Värderingsförfaranden och värderingsintervall

En AIF-förvaltare ska se till att det för varje fond som förvaltas finns lämpliga och konsekventa förfaranden så att en korrekt och oberoende värdering av fondens tillgångar kan genomföras (arti- kel 19.1 i AIMF-direktivet). För varje fond gäller de regler om värdering av fondens tillgångar och fondandelarna som följer av lagen i det land där fonden är etablerad och av reglerna i fondens fondbestämmelser eller bolagsordning (artikel 19.2).

Förvaltaren ska, enligt artikel 19.3, se till att andelarnas värde (NAV) beräknas och offentliggörs för investerarna minst en gång per år. Om det är fråga om en öppen fond, dvs. en fond som inte har ett begränsat kapital,2 ska värderingen ske i överensstämmelse med fondens inlösen- och emissionsintervall. Om det i stället är fråga om en sluten fond ska värderingen även ske vid ökningar och minskningar av fondens kapital. Slutligen ska investerarna infor- meras om värderingen i enlighet med fondbestämmelserna/bolags- ordningen.

2 Begreppet ”öppen” måste i detta sammanhang anses avse fondens kapital. Dvs. en ”öppen” fond har inga begränsningar utan varje köp av andelar ökar den totala förmögenhetsmassan och varje inlösen minskar den. En ”sluten” fond kräver en formell ändring av kapitalet, t.ex. ett beslut om nyemission, för att nya andelar/aktier ska ges ut. Begränsningar i fondens ”öppenhet” som innebär att det för köp av fondandelar krävs att investeraren uppfyller vissa krav, t.ex. är en professionell investerare, har i sig ingen betydelse i detta sammanhang. Även en sådan fond kan ha inlösen- och emissionsintervall som kräver en viss frekvens på värderingen.

377

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltas se till att lämpliga och konsekventa förfaranden fastställs så att en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar kan genomföras.

Värderingen av tillgångarna och beräkningen av nettotill- gångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska ske i enlighet med lagen i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga säte och AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning.

De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att till- gångarna värderas och att NAV per andel eller aktie beräknas minst en gång om året.

Om AIF-fonden är öppen, ska värderingar och beräkning av NAV även genomföras med intervaller som är lämpliga vad av- ser både de tillgångar som innehas av fonden och AIF-fondens inlösen- och emissionsintervaller.

Om AIF-fonden är sluten, ska värderingar och beräkning av NAV även genomföras i fall av en ökning eller minskning av kapitalet i den berörda AIF-fonden.

Investerarna ska informeras om värderingarna och beräk- ningarna på det sätt som föreskrivs i relevanta fondbestäm- melser eller bolagsordningar.

Värdering av tillgångarna och beräkning av NAV i special- fonder ska ske fortlöpande och minst en gång varje vecka om inte Finansinspektionen har medgett undantag. Grunderna för värdering av tillgångarna och beräkning av NAV ska framgå av specialfondens fondbestämmelser.

Reglerna i artikel 19.1–19.3 i AIFM-direktivet är relativt allmänt hållna och innebär att det ska finnas värderingsrutiner och att vär- dering ska ske minst en gång per år samt i övrigt beroende på fon- dens inlösen- och emissionsintervall eller kapitalförändringar. Regler som motsvarar artikel 19.1–3 bör föras in i den svenska lagen. Reg- lerna kompletteras med mer preciserade bestämmelser i kommis- sionens förslag till genomförandeförordning.

För förvaltare av specialfonder finns i dag regler om värdering m.m. i LIF. En specialfond kan vara ”sluten” på så sätt att den vänder sig till en särskild eller avgränsad krets investerare.3 En sådan fond

3 1 kap. 1 § 23 LIF.

378

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

kan också, efter Finansinspektionens godkännande, ha begränsningar i möjligheten att förvärva andelar men ska vara öppen för inlösen minst en gång per år.4 Detta innebär att sådana fonder kan vara undantagna från det generella kravet i 4 kap. 13 § LIF på att en andelsägare enligt huvudregeln när som helst ska kunna lösa in sina andelar men också, enligt förarbetena,5 från kravet enligt 4 kap. 10 § LIF på att beräkna och offentliggöra andelsvärdet minst en gång per vecka. Det ska därutöver framgå av fondbestämmelserna för en specialfond hur värderingen sker, 4 kap. 8 § LIF. Dagens regler för specialfonder liknar i grunden reglerna i artikel 19.1 och artikel 19.3 i AIFM-direktivet. Dock förutsätter det uttryckligt tillstånd från inspektionen om värdering ska få ske mindre ofta än en gång per vecka, och dessutom ska värderingsmetoder m.m. fram- gå av fondbestämmelserna. För att bibehålla det kundskydd som dessa regler innebär bör de (dvs. 4 kap. 8, 10 och 13 §§ samt 6 kap. 1 §) behållas oförändrade. Se dock om undantag från kravet på visst inlösenintervall för specialfonder som är öppna enbart för pro- fessionella investerare i avsnitt 7.6.

9.2.2Oberoende värdering

Värderingen av tillgångarna och andelarna i en AIF-fond ska ske av någon som är oberoende i förhållande till AIF-förvaltarens port- följförvaltning. Detta kan åstadkommas antingen genom att värde- ringen sköts av en extern värderare, dvs. en juridisk eller fysisk person som är oberoende i förhållande till fonden, förvaltaren och dem närstående personer (artikel 19.4.a) eller genom att värderingen sköts av förvaltaren själv men av en enhet eller avdelning som är funktionellt oberoende i förhållande till portföljförvaltningen (arti- kel 19.4.b). Även om förvaltaren anlitar en extern värderare kan det dock bara bli fråga om ett ”oberoende” till viss del. Värderaren kommer i många fall att anlitas och få betalt av förvaltaren och det är alltid förvaltaren som ansvarar för värderingen gentemot investe- rarna. Begreppet ”oberoende” måste alltså förstås i ljuset av detta.

46 kap. 1 § LIF.

5Prop. 2002/03:150 s. 311.

379

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

På en extern värderare ställs en rad ytterligare krav i artikel 19.5. Den externe värderaren ska

•omfattas av registreringsskyldighet enligt lag eller andra författ- ningar eller av yrkesetiska regler,

•kunna lämna tillräckliga yrkesmässiga garantier för att effektivt kunna utföra värderingsfunktionen, och

•ha utsetts i överensstämmelse med bestämmelserna om delega- tion (artikel 20.1 och artikel 20.2).

En extern värderare får inte i sin tur delegera värderingen till någon annan och värderaren ska utföra sitt uppdrag opartiskt och med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg (artikel 19.6 och artikel 19.8). För att fondens förvaringsinstitut ska få utses till extern värderare måste värderingsfunktionen vara funktionellt och hier- arkiskt åtskild från den enhet som fullgör förvaringsinstitutets uppgifter. Potentiella intressekonflikter måste i så fall identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för andelsägarna. Förvaltaren ska underrätta den behöriga myndigheten om vem som har utsetts till extern värderare, och om denne inte uppfyller kraven i artikel 19.5 kan myndigheten kräva att en annan värderare utses (artikel 19.7).

Vid intern värdering ska AIF-förvaltaren se till att hantera de intressekonflikter som kan uppstå mellan värderingsfunktionen och andra delar av verksamheten. Förvaltarens ersättningspolicy ska vara utformad så att otillbörlig påverkan på de anställda i värde- ringsfunktionen undviks. Även andra åtgärder som förvaltaren vid- tar för att hantera intressekonflikter, t.ex. åtskillnad mellan olika funktioner, ska utformas så att de anställda i värderingsfunktionen inte påverkas otillbörligt. Den behöriga myndigheten kan också kräva att en extern värderare eller en revisor ska verifiera de metoder som används och/eller resultatet, dvs. värderingen (artikel 19.9).

Oavsett om förvaltaren har anlitat en extern värderare eller sköter värderingen internt är det alltid förvaltaren som ansvarar för att värderingen är korrekt i förhållande till fonden och andelsägarna. En extern värderare ansvarar dock i förhållande till förvaltaren för fel på grund av oaktsamhet eller uppsåtligt agerade, och detta oav- sett hur avtalet mellan förvaltaren och värderaren har utformats (artikel 19.10).

380

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska se till att värderingen utförs av antingen

1.en extern värderare, som är en juridisk eller fysisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära koppling till AIF-fonden eller AIF-för- valtaren, eller

2.AIF-förvaltaren själv, under förutsättning att värderings- funktionen är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen och att förvaltarens ersättningspolicy och andra åtgärder som vidtas för att hantera intressekonflikter säkerställer att otill- börlig påverkan på de anställda undviks.

Det förvaringsinstitut som utsetts för en AIF-fond ska inte ut- ses till extern värderare för denna AIF-fond, såvida det inte håller utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilt från sina uppgifter som extern värderare och eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas korrekt för AIF-fondens investerare.

När en extern värderare utför värderingsfunktionen ska AIF- förvaltaren visa att

1.den externa värderaren omfattas av registreringsskyldighet enligt lag eller andra författningar eller av yrkesetiska regler,

2.den externa värderaren kan lämna tillräckliga yrkesmässiga garantier för att effektivt kunna utföra den relevanta värde- ringsfunktionen, och

3.den externa värderaren har utsetts i överensstämmelse med reglerna om delegering.

En extern värderare får inte vidaredelegera värderingsfunktionen till tredje part.

AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om att en extern värderare har utsetts och inspektionen får kräva att en annan extern värderare utses i stället, om villkoren ovan inte är uppfyllda.

Värderingen ska utföras opartiskt och med vederbörlig skick- lighet, aktsamhet och omsorg.

381

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

Om värderingsfunktionen inte utförs av en oberoende extern värderare, får Finansinspektionen kräva att AIF-förvaltaren låter sina värderingsförfaranden och/eller värderingar kontrolleras av en extern värderare eller, när så är lämpligt, av en revisor.

AIF-förvaltaren är ansvarig för en korrekt värdering av AIF- fondens tillgångar, beräkningen av fondens nettotillgångsvärde (NAV) och redovisningen av detta värde.

En extern värderare ansvarar gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren åsamkas till följd av att den externa värderaren genom försumlighet eller uppsåt brustit i utförandet av sina uppgifter.

Förvaltaren av en specialfond ansvarar för skador som inve- sterare tillfogats genom förvaltarens överträdelser av lagen eller fondbestämmelserna.

Bestämmelser motsvarande artikel 19.4–19.10 bör föras in i den nya lagen. När det gäller kraven på en extern värderare är det inte helt tydligt vad som avses med att någon omfattas av registrerings- skyldighet eller yrkesetiska regler. Tolkningen bör dock vara rela- tivt extensiv. Enligt artikel 19.4 sista stycket kan under vissa förut- sättningar ett förvaringsinstitut utses till extern värderare. Ett för- varingsinstitut kan vara t.ex. ett kreditinstitut eller ett värde- pappersbolag, se artikel 20.3. Sådana företag har normalt inte någon särskild registrering som ”värderingsinstitut” eller dylikt. De står dock under tillsyn och ägnar sig åt verksamhet som många gånger kan göra att de kan anses lämpliga att värdera tillgångarna i en fond. Med motsvarande resonemang bör t.ex. även revisionsbyråer, för- säkringsbolag och fondbolag kunna komma i fråga som externa värderare. Huvudsaken är att de står under någon form av tillsyn eller omfattas av yrkesetiska regler och att den verksamhet de be- driver gör att de har förutsättningar att kunna utföra sina uppgifter som värderare. I det enskilda fallet är det Finansinspektionen som avgör om en viss värderare uppfyller kraven. I kommissionens förslag till genomförandeförordning preciseras vad som avses med ”tillräckliga yrkesmässiga garantier”.

Några särskilda regler om hur värderingsfunktionen ska organi- seras för specialfonder finns inte i LIF. De regler som ska gälla för AIF-fonder generellt på detta område bör också gälla för special- fonder. Däremot finns i 2 kap. 21 § LIF uttryckliga regler om fond- bolagets skadeståndsskyldighet gentemot investerarna som avviker

382

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

från vad som anges i artikel 19.10 första stycket i AIFM-direktivet. Enligt 2 kap. 21 § LIF ansvarar fondbolaget gentemot investerarna för skador på grund av överträdelser av lagen eller fondbestämmel- serna. Bestämmelsen i LIF är dels vidare; den täcker skador även på grund av andra fel än just värderingen, dels åtminstone språkligt snävare för den täcker inte fondbolagets ansvar gentemot fonden. Att fondbolagets ansvar enligt 2 kap. 21 § LIF täcker mer än arti- kel 19.10 första stycket i AIFM-direktivet är i sig inget hinder för att behålla paragrafen som den är. Genom bestämmelsen är kraven i artikel 19.10 första stycket genomförda. Lagtekniskt bör dock be- stämmelsen, såvitt avser specialfonder, föras över till den nya lagen om AIF-förvaltare (se avsnitt 3.3). När det sedan gäller ansvaret i förhållande till fonden finns det i sak ingen skillnad mellan att ansvara i förhållande till investerarna eller att ansvara i förhållande till fonden. Det finns inga skador som kan drabba fonden som inte samtidigt drabbar någon investerare. Om en felaktig värdering t.ex. leder till en för hög andelsvärdering kommer det att innebära att investerare som löser in andelar får ut för mycket pengar, till skada för kvarvarande investerare. Om felvärderingen leder till ett för lågt andelsvärde sker det omvända; investerare som löser in andelar får för lite pengar och drabbas själva av skada. Exemplen kan varieras men leder alltid till samma resultat, nämligen att en skada för fonden alltid är en skada för någon investerare. Dagens utformning av 2 kap. 21 § LIF får därför anses vara ett direktivkonformt genomförande av artikel 19.10 första stycket. Mer problematisk är artikel 19.10 andra stycket, som reglerar ansvaret mellan förvaltaren och en anlitad värderare. Bestämmelsen griper in i avtalsfriheten mellan dessa parter och innebär att, oavsett hur de har avtalat, värderaren alltid svarar för fel i värderingen på grund av värderarens vårdslöshet eller uppsåt.6 För att genomföra detta, för både special- fonder och andra AIF-fonder, bör en bestämmelse som motsvarar artikel 19.10 andra stycket föras in i lagen.

För AIF-fonder som inte är specialfonder bör endast ansvars- regeln från direktivet gälla, dvs. i förhållande till investerarna är det förvaltaren som ansvarar för värderingen. Till skillnad från vad som gäller förvaltare av specialfonder kommer ansvaret i övrigt inte att regleras i den nya lagen. För sådana frågor gäller, liksom tidigare, de ansvarsregler som kan följa av tillämplig bolagsrätt eller avtal.

6 Man kan fråga sig om en sådan fråga kan regleras i ett direktiv av AIFM-direktivets karak- tär, men utredningen förutsätter att detta ställningstagande redan har gjorts innan direktivet antogs.

383

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

9.3Delegering

Artikel 20 i AIFM-direktivet rör delegering av arbetsuppgifter från förvaltaren till en tredje part. Begreppet ”delegering” används i både AIFM-direktivet (artikel 20) och UCITS-direktivet (artikel 13). I MiFID används istället ”utläggande på entreprenad” (artikel 13.5). När dessa direktiv har genomförts i svensk rätt har hittills be- greppet ”uppdragsavtal” använts (8 kap. 14 § lagen om värdepappers- marknaden och 4 kap. 4 § LIF). Det rör sig dock om samma sak; att det tillståndspliktiga företaget uppdrar åt någon annan att utföra några mer eller mindre centrala delar av den tillståndspliktiga verk- samheten. I dessa fall ställs krav på förutsättningarna för att sådana uppdrag ska få lämnas, vem det får lämnas till, vad avtalet ska inne- hålla, att den behöriga myndigheten ska underrättas osv.

Liksom vid delegering enligt MiFID är det inte alla delege- ringar/uppdragsavtal som omfattas av AIFM-direktivets regler. Enligt skäl 31 i direktivet ska delegering av supportuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktioner, inte omfattas av kraven. I kommissionens förslag till genomförandeförordning finns ytter- ligare klargöranden om att det är en delegering av de uppgifter som anges i bilaga 1 till AIFM-direktivet som omfattas av direktivets krav.

9.3.1Förutsättningar för delegering

En AIF-förvaltare som avser att uppdra åt någon annan att utföra uppgifter för förvaltarens räkning måste anmäla detta till den behöriga myndigheten innan delegeringen sker. För att delegeringen ska vara tillåten ska en rad villkor vara uppfyllda enligt artikel 20.1.a–f.

Förvaltaren måste kunna motivera delegeringen på objektiva grunder (artikel 20.1.a). Ett skäl för att lägga ut viss verksamhet på någon annan är att det innebär en effektivisering, se skäl 30 i AIFM- direktivet.

Uppdragstagaren måste förfoga över tillräckliga resurser för att utföra uppgifterna, och de personer som i praktiken bedriver verk- samheten ska ha erforderligt gott anseende och tillräcklig erfaren- het. Detta innebär att förvaltaren måste kunna bedöma att upp- dragstagaren kan hantera det denne åtar sig och även förvissa sig om att de som faktiskt utför uppgifterna är lämpliga och har till- räckliga kunskaper och erfarenhet. En förvaltare kommer i prak- tiken inte att kunna vara så involverad i en uppdragstagares verk-

384

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

samhet att förvaltaren kan bedöma enskilda anställda. Förvaltaren bör därför rimligen avtalsvägen kunna ålägga uppdragstagaren att se till att tillräckligt lämpliga och kunniga personer utför uppgifterna.

Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering, får den ske endast till företag som har tillstånd för detta och är före- mål för tillsyn, t.ex. fondbolag, värdepappersbolag och banker med tillstånd för portföljförvaltning. Från detta krav kan undantag tillåtas om den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland i förväg har godkänt delegeringen.

Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering och sker till ett företag i tredjeland, ska det, utöver kraven på till- stånd m.m., finnas ett säkerställt samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och uppdragstag- arens tillsynsmyndighet.

Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn över AIF-för- valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse. Detta krav innebär att förvaltaren avtalsvägen måste säkerställa att den behöriga myndigheten kan få tillgång till uppdragstagarens dokumentation av de uppgifter som utförs för förvaltaren och även tillträde till uppdragstagarens lokaler, om det krävs för att utöva tillsyn. I kravet på att delegationen inte får hindra förvaltaren att handla i investerarnas intresse får anses ligga ett krav på att avtalet innehåller rimliga uppsägningstider och rutiner vid uppdragstagarens konkurs och dylikt.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats uppgifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga, att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förvaltaren själv alltid effek- tivt kan övervaka de delegerade funktionerna i fråga samt när som helst ge ytterligare instruktioner till den som delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla delegeringen, om investerarnas intressen så kräver. Utöver kravet på att förvaltaren ska säkerställa att denne kan övervaka de delegerade funktionerna ska förvaltaren enligt artikel 20.1 sista stycket också regelbundet faktiskt övervaka uppdragets utförande

Kraven i artikel 20 preciseras i kommissionens förslag till genom- förandeförordning.

385

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som avser att till en tredje part dele- gera uppgiften att för förvaltarens räkning utföra funktioner ska innan delegeringen sker underrätta Finansinspektionen. Följ- ande villkor ska vara uppfyllda:

1.AIF-förvaltaren måste på objektiva grunder kunna motivera hela sin delegeringsstruktur.

2.Den som delegerats uppgifter måste förfoga över tillräckliga resurser för att utföra respektive uppgifter, och de personer som i praktiken bedriver verksamheten ska ha erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet.

3.Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering, får delegeringen ske endast till företag som är auktoriserade eller registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn eller, om det villkoret inte kan uppfyllas, endast på villkor att Finansinspektionen i förväg har godkänt delege- ringen.

4.Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering och sker till ett företag i tredjeland, ska utöver kraven under 3 samarbete mellan Finansinspektionen och företagets tillsyns- myndigheter säkerställas.

5.Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn av AIF-för- valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

6.AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats upp- gifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga, att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förval- taren själv alltid effektivt kan övervaka de delegerade funk- tionerna i fråga, när som helst ge ytterligare instruktioner till den som delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla delegeringen, om investerarnas intressen så kräver.

AIF-förvaltaren ska fortlöpande övervaka de tjänster som till- handahålls av tredje part till vilken uppgifter delegerats.

386

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

En bestämmelse motsvarande artikel 20.1 med krav på anmälan till Finansinspektionen och förutsättningarna för delegation av arbets- uppgifter bör tas in i den nya lagen. Kravet på tillstånd hos uppdragstagaren när portföljförvaltning och riskhantering delegeras är inget problem vad gäller portföljförvaltning. Detta är en tillstånds- pliktig verksamhet som bara kan utövas av vissa företag under till- syn, t.ex. värdepappersinstitut, AIF-förvaltare och fondbolag.7 Vad gäller specialfonder är redan i dag erforderliga tillstånd hos upp- dragstagaren en förutsättning för att delegering ska få ske. Risk- hantering i sig är dock ingen tillståndspliktig verksamhet. Verk- samheten kan i och för sig utföras av någon med tillstånd, men det är inget krav enligt dagens svenska regler. Sådan verksamhet bör även i fortsättningen kunna delegeras till en uppdragstagare utan till- stånd, förutsatt att uppdragstagaren uppfyller övriga krav. Det kräver dock ett uttryckligt godkännande från Finansinspektionen.

För specialfonder finns bestämmelser om delegation av arbets- uppgifter i 4 kap. 4–7 §§ LIF. Bestämmelserna är genomförandet i svensk rätt av UCITS-direktivets regler om delegering. Reglerna i LIF hänvisar också uttryckligen till bestämmelser i UCITS-direk- tivet. Även om bestämmelserna i sak till stora delar överensstämmer med kraven i AIFM-direktivet bör inga andra regler än de nya reg- lerna baserade på direktivet gälla för förvaltare av specialfonder, främst eftersom förvaltare av specialfonder kommer att behöva följa reglerna i kommissionens förslag till genomförandeförordning på detta område.

9.3.2Förbud mot delegering i vissa fall

Verksamheterna portföljförvaltning eller riskhantering får inte dele- geras till den som är förvaringsinstitut för någon av de fonder som AIF-förvaltaren förvaltar, artikel 20.2.a.

Dessa verksamheter får som huvudregel inte heller delegeras till någon annan vars intressen kan komma i konflikt med förvaltarens eller investerarnas. Dock kan en sådan uppdragstagare komma i fråga om denne har separerat (funktionellt och hierarkiskt) sin portfölj- förvaltning, alternativt riskhantering, från de verksamheter där in-

7 Av kommissionens förslag till genomförandeförordning framgår att för att ett värdepap- persinstitut ska kunna komma ifråga ska institutet ha tillstånd till just diskretionär för- valtning av investeringsportföljer. Fondbolag och AIF-förvaltare behöver enligt förslaget dock inte ha tillstånd till sidoverksamheten portföljförvaltning utan det är tillräckligt att de har tillstånd att förvalta investeringsfonder respektive AIF-fonder.

387

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

tressekonflikter gentemot förvaltaren eller investerarna kan före- komma. Det krävs också att de potentiella konflikterna är identi- fierade, hanterade och övervakade samt att de redovisas för inve- sterarna, artikel 20.2.b.

Även reglerna i artikel 20.2 kommer enligt artikel 20.7.a att specificeras av kommissionen i delegerade akter.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Delegering av portföljförvaltningen eller riskhanteringen får inte göras till

1.förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet dele- gerat uppgifter, eller

2.någon annan enhet vars intressen kan vara i konflikt med AIF-förvaltarens eller dess investerares intressen, såvida inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvaltnings- respektive riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

En bestämmelse motsvarande artikel 20.2 i AIFM-direktivet bör föras in i den nya lagen. Artikel 20.2 motsvarar den befintliga regeln för specialfonder i 4 kap. 6 § LIF. Några särskilda regler för förval- tare av specialfonder behövs därför inte.

9.3.3Förvaltarens ansvar och förbud mot ”brevlådeföretag”

Enligt artikel 20.3 ska AIF-förvaltarens ansvar mot fonden och investerarna inte påverkas av delegeringen och denna får inte ske ”i så stor utsträckning” att AIF-förvaltaren blir ett ”brevlådeföretag”. Det finns ingen självklar gräns för när en förvaltare ska anses ha lämnat ifrån sig alltför mycket av sin verksamhet. Motsvarande regel finns i artikel 13.2 i UCITS-direktivet, och liksom den regeln måste avsikten ha varit att betona att det ska vara fråga om uppdragsavtal för att effektivisera verksamheten. Meningen är att det inte ska uppstå fondbolag/förvaltare som finns på papperet men som i själva verket inte har någon reell verksamhet. För UCITS-fonder har i

388

SOU 2012:67

Organisation, värdering och delegering

förarbetena uttalats att det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra var gränsen går för hur omfattande delegation som kan accepteras.8 Detta kan i viss mån gälla även AIF-förvaltare, men i första hand bör tolkningen ske med hjälp av kommissionens delegerade akter på området. Av kommissionens förslag till genom- förandeförordning framgår att delegationen är för omfattande om AIF-förvaltaren inte längre har kvar den kompetens som krävs för att övervaka det som har delegerats, dvs. förhållandet mellan dele- gerade uppgifter och resurser/personal hos förvaltaren är sådant att någon effektiv övervakning inte är möjlig. Likaså har delegationen gått för långt om förvaltaren inte längre har förmåga att fatta beslut på nyckelområden, som t.ex. fondernas investeringsstrategier.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares ansvar gentemot AIF-fonden och dess investerare ska inte påverkas av att förvaltaren har delegerat funktioner till tredje part, eller av en vidaredelegering, och en förvaltare ska inte heller delegera funktioner i en sådan omfatt- ning att förvaltaren i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av AIF-fonder eller i så stor utsträckning att för- valtaren blir ett brevlådeföretag.

En bestämmelse motsvarande artikel 20.3 i AIFM-direktivet bör föras in i den nya lagen. Artikel 20.3 motsvarar den befintliga regeln för specialfonder i 4 kap. 4 § LIF. Några särskilda bestämmelser för förvaltare av sådana fonder behövs därför inte.

9.3.4Vidaredelegering

Om en AIF-förvaltare har delegerat vissa funktioner till en tredje part får denne vidaredelegera funktionerna endast under vissa förut- sättningar (artikel 20.4). AIF-förvaltaren måste ha godkänt en så- dan vidaredelegering i förväg. Den behöriga myndigheten i AIF- förvaltarens hemmedlemsstat ska ha underrättas, och samtliga villkor enligt artikel 20.1 ska vara uppfyllda även beträffande vidaredelega- tionen. Uppdragstagaren ska också regelbundet övervaka hur hans

8 Se prop. 2002/03:150 s. 170.

389

Organisation, värdering och delegering

SOU 2012:67

uppdragstagare utför uppdraget (artikel 20.5 sista stycket). Det- samma gäller om en uppdragstagares uppdragstagare i sin tur dele- gerar uppgifterna vidare (artikel 20.6).

När det gäller vidaredelegering av portföljförvaltning och risk- hantering får detta inte ske på sådant sätt att reglerna i artikel 20.2 kringgås. En tredje part som hanterar portföljförvaltning eller risk- hantering på uppdrag av en AIF-förvaltare får alltså inte vidare- delegera dessa uppgifter till fondens förvaringsinstitut eller någon annan vars intressen kan komma i konflikt med förvaltarens eller investerarnas. I det senare fallet kan delegation få förekomma under samma förutsättningar som i artikel 20.2.b, dvs. de verksamheter där intressekonflikter kan förekomma ska hållas separerade från portföljförvaltningen/riskhanteringen, se avsnitt 9.3.2.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En tredje part som har delegerats uppgifter från en AIF- förvaltare får vidaredelegera funktioner som delegerats under förutsättning att

1.AIF-förvaltaren på förhand har godkänt vidaredelegeringen,

2.AIF-förvaltaren har underrättat Finansinspektionen innan vidaredelegeringen sker, och

3.villkoren för delegering från AIF-förvaltaren gäller även vidare- delegering.

Ingen vidaredelegering av portföljförvaltning eller riskhantering får göras till

1.förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet dele- gerat uppgifter, eller

2.någon annan enhet vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens eller AIF-fondens investerares intressen, såvida inte en sådan enhet håller utförandet av sina portfölj- förvaltnings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identi- fieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens inve- sterare.

390

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

c)andra kategorier av institut som medlemsstaterna enligt arti- kel 23.3 i UCITS-direktivet har bestämt kan vara förvarings- institut.1

För icke EES-baserade AIF-fonder2 kan även motsvarigheterna till kreditinstitut eller värdepappersbolag i ett tredjeland vara förvarings- institut, förutsatt att de är etablerade i samma land som fonden och står under tillsyn och reglering som motsvarar den europeiska (arti- kel 21.3.c andra stycket och artikel 21.5.b).

Det finns även en särskild typ av AIF-fonder för vilka det räcker att förvaringsinstitutet utför sina uppgifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksamhet för vilken det föreligger registreringsskyl- dighet enligt bestämmelser i lag eller annan författning eller det finns yrkesetiska regler. Några specifika kapitalkrav behöver inte gälla för dessa förvaringsinstitut utan det är tillräckligt att de kan till- handahålla erforderliga finansiella och yrkesmässiga garantier för förvaringsinstitutsverksamheten (artikel 21.3.c tredje stycket). Det kan t.ex. vara fråga om notariatfunktioner, advokater och registra- torer, se skäl 34. Denna typ av förvaringsinstitut är dock aktuella endast för fonder där investerarna inte har rätt att lösa in sina andelar förrän fem år efter investeringen och som investerar i tillgångar som inte ska förvaras i depå enligt artikel 21.8, dvs. det rör sig huvudsakligen om andra tillgångar än finansiella instrument.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltas se till att ett enda förvaringsinstitut utses.

När ett förvaringsinstitut utses ska detta dokumenteras i ett skriftligt avtal. Avtalet ska bl.a. reglera det informationsutbyte som anses vara nödvändigt för att förvaringsinstitutet ska kunna utföra sina uppgifter enligt lag och andra författningar för den AIF-fonds räkning för vilken det utsetts som förvaringsinstitut.

1Enligt artikel 23 i UCITS-direktivet kan medlemsländerna tillåta andra förvaringsinstitut än de nämnda om förvaringsinstitutet står under tillsyn och har sitt säte i samma medlemsstat som fonden.

2En EES-baserad fond är en fond som antingen är auktoriserad eller registrerad i ett land inom EES enligt det landets nationella lagstiftning, eller, om fonden inte är formellt auktori- serad eller registrerad, har sitt säte eller huvudkontor i ett land inom EES. En icke EU- baserad fond är således en fond som varken har tillstånd, är registrerad, har sitt säte eller huvudkontor i något EES-land, jfr definitionerna i artiklarna 4.1.aa och 4.1.k i AIFM-direk- tivet.

394

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

Förvaringsinstitutet ska vara

1.ett kreditinstitut med stadgeenligt säte inom EES och som auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG,

2.ett värdepappersföretag med stadgeenligt säte inom EES, vilket omfattas av kapitalkraven enligt artikel 20.1 i direktiv 2006/49/EG, inklusive kapitalkrav för operativa risker, och som har auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och som även tillhandahåller sidotjänster för förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning i enlighet med avsnitt B.1 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG; sådana värde- pappersföretag ska under alla förhållanden ha egna medel mot- svarande minst det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv 2006/49/EG, eller

3.andra kategorier av institut som omfattas av tillsynsregler och står under fortlöpande tillsyn, och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier av institut som av medlemsstaterna be- stämts kunna utses till förvaringsinstitut enligt artikel 23.3 i direktiv 2009/65/EG.

För icke EES-baserade AIF-fonder får förvaringsinstitutet också vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag som de enheter som beskrivs under 1 och 2 ovan.

För en AIF-fond som inte har någon rätt till inlösen som kan utövas under en period på fem år från dagen för den första investeringen, och som i enlighet med fondens egen investe- ringspolicy generellt inte investerar i tillgångar som måste depå- förvaras eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över sådana före- tag, får förvaringsinstitutet vara en enhet som utför förvarings- institutsuppgifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksam- het för vilken denna enhet är registreringsskyldig enligt bestäm- melser i lag eller annan författning eller enligt yrkesetiska regler, och som kan tillhandahålla erforderliga finansiella och yrkes- mässiga garantier för att göra det möjligt för enheten att effek- tivt utföra relevanta förvaringsinstitutsuppgifter och uppfylla därmed förenade åtaganden.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat på en av följande platser: 1. För EES-baserade AIF-fonder, i AIF-fondens hemland.

395

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

2.För icke EES-baserade AIF-fonder, i det land där AIF-fonden har sitt hemland eller i hemlandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.1–21.3 och artikel 21.5 bör tas in i den nya lagen.

Banker och kreditinstitut (artikel 21.3.a) kan i dag vara förvar- ingsinstitut för investeringsfonder, se 1 kap. 1 § 14 LIF. Värde- pappersbolag som uppfyller kraven i artikel 21.3.b kan dock inte vara förvaringsinstitut enligt LIF om de inte också är kredit- institut.3 Det innebär för specialfonderna att kretsen företag som kan vara förvaringsinstitut i dag är något snävare än enligt AIFM- direktivet. För att avgöra om ett företag ska kunna vara förvarings- institut bör inte frågan om företaget är ett kreditinstitut eller inte vara ensamt avgörande. Ett värdepappersbolag kan betraktas som ett kreditinstitut om bolaget har tillstånd att ta emot inlåning, vilket knappast är mer relevant för om bolaget ska få vara förvarings- institut än att bolaget har tillstånd att förvara finansiella instru- ment.4 Det är viktigt att bolaget är finansiellt stabilt, dvs. omfattas av tillräckliga kapitalkrav. Dessa frågor är omhändertagna genom artikel 21.3.b, där kapitalkrav och krav på erforderliga tillstånd ställs. Några särskilda regler på detta område behövs därför inte för specialfonder utan samma kategorier företag bör kunna vara för- varingsinstitut för specialfonder och för andra AIF-fonder.

När det gäller artikel 21.3.c ”andra institut…som medlems- staterna har bestämt” hänger denna ihop med genomförandet av UCITS-direktivet. I Sverige har detta genomförts så att endast banker och andra kreditinstitut kan vara förvaringsinstitut. Sådana företag omfattas redan av artikel 21.3.a och b. Någon särskild regel för att genomföra artikel 21.3.c i förhållande till svenska förvaringsinstitut behövs därför inte. En svensk AIF-förvaltare kan dock förvalta en utländsk fond och i fondens hemland kan det finnas regler om att andra enheter kan vara förvaringsinstitut för UCITS-fonder. Därför bör en bestämmelse som motsvarar även artikel 21.3.c tas in i den svenska lagen.

Sista stycket i artikel 21.3.c är fakultativ, dvs. medlemsstaterna kan välja om man vill tillåta sådana förvaringsinstitut. Det är för AIF-fonder som normalt investerar i andra tillgångar än finansiella

3Ett värdepappersbolag med tillstånd att ta emot medel på konto (inlåning) är EG-rättsligt att betrakta som kreditinstitut, se prop. 2006/07:115 s. 326 och prop. 1994/95:50 s. 97 ff.

42 kap. 2 § 1 lagen om värdepappersmarknaden.

396

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

instrument som kan depåförvaras och med begränsad rätt till in- lösen som sådana förvaringsinstitut kan komma i fråga. Vi bör i Sverige utnyttja möjligheten att tillåta fler kategorier av förvarings- institut för denna typ av fonder. AIF-fonder som investerar i fastig- heter, onoterade bolag m.m. har tidigare normalt inte behövt anlita ett förvaringsinstitut. Någon utbredd marknad för förvaringsinsti- tutstjänster för denna typ av tillgångar existerar knappast i dag, och för att underlätta utvecklingen av en sådan marknad bör olika typer av aktörer tillåtas.

10.2Begränsningar på grund av intressekonflikter

En AIF-förvaltare kan inte vara förvaringsinstitut. Inte heller en primärmäklare5 som agerar motpart till en AIF-fond kan vara för- varingsinstitut för den fonden, om inte förvaringsinstitutsverk- samheten är funktionellt och hierarkiskt åtskild från verksamheten som primärmäklare. Det krävs också att de potentiella konflikterna är identifierade, hanterade och övervakade samt att de redovisas för investerarna, se artikel 21.4.b.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare får inte vara förvaringsinstitut. En primärmäklare som verkar som motpart till en AIF-fond får inte vara förvaringsinstitut för denna AIF-fond, såvida den inte håller utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina uppgifter som primärmäklare, och eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, över- vakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

5 En primärmäklare, prime broker, är ett kredit- eller värdepappersinstitut som går in som motpart i de värdepapperstransaktioner som fonden genomför. Dvs. när fonden gör en transaktion går prime brokern in och övertar transaktionen gentemot de ursprungliga mot- parterna. Fonden har därefter samtliga sina leverans- och betalningskrav samt förpliktelser gentemot en och samma motpart, se även definitionen i artikel 4.1.af.

397

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

Att en AIF-förvaltare inte kan vara förvaringsinstitut, vare sig för egna eller andras fonder, följer redan av reglerna om vem som får vara AIF-förvaltare och vad en sådan får ägna sig åt, se t.ex. av- snitt 5.5 om att värdepappersinstitut inte kan vara AIF-förvaltare. Oavsett det bör en regel som motsvarar artikel 21.4 tas in i den svenska lagen.

10.3Särskilda krav på förvaringsinstitut i tredjeland

I de fall då det kan förekomma förvaringsinstitut i tredjeland, dvs. när det är fråga om fonder etablerade utanför EES (artikel 21.3.c andra stycket) ställs i artikel 21.6 ytterligare krav för att ett sådant förvaringsinstitut ska få utses.

Den behöriga myndigheten i det land där fondandelarna ska marknadsföras och den behöriga myndigheten i förvaltarens hem- land ska ha ingått avtal med tillsynsmyndigheten för förvarings- institutet. Det ska dels vara ett avtal om samarbete och utbyte av information (artikel 21.6.a), dels en överenskommelse som upp- fyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informa- tionsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatte- avtal.

Därutöver ställs vissa krav på reglering och tillsyn i förvarings- institutets hemland. Förvaringsinstitutet ska stå under reglering (innefattande kapitalkrav) och tillsyn som motsvarar EU-rättens krav (artikel 21.6.b).6 Det land där förvaringsinstitutet är etablerat får inte vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, som upprättas av den internationella arbets- gruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force (FATF).

Slutligen ska förvaringsinstitutet vara ansvarigt för förluster (arti- kel 21.12 och artikel 21.13) enligt avtal samt uttryckligen samtycka till att följa reglerna om delegering i artikel 21.11.

För det fall någon medlemsstat har en avvikande åsikt i fråga om förekomsten av tillräckliga samarbetsavtal (artikel 21.6.a), i fråga om förvaringsinstitutets hemland finns med på FATF:s lista (arti- kel 21.6.c) eller i fråga om förvaringsinstitutets åtaganden enligt avtal (artikel 21.6.e) kan medlemsstaten hänskjuta frågan till Esma

6 Enligt artikel 21.6 tredje stycket ska kommissionen i genomförandeåtgärder ange vilka regleringar m.m. som ska anses motsvara EU-rättens.

398

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

(artikel 21.6 andra stycket). Esma kan då, efter att ha försökt få myndigheterna att komma överens, fatta beslut i frågan som är bindande för myndigheterna och marknadsaktörerna.7

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Följande villkor ska vid varje tidpunkt vara uppfyllda när ett förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland utses:

1.De behöriga myndigheterna i de länder där andelar eller aktier i den icke EES-baserade AIF-fonden är avsedda att mark- nadsföras och de behöriga myndigheterna (om dessa inte finns bland de förstnämnda) i AIF-förvaltarens hemland, har under- tecknat arrangemang för samarbete och informationsutbyte med förvaringsinstitutets behöriga myndigheter.

2.Förvaringsinstitutet omfattas av effektiv reglering, inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn av verksamheten som har samma verkan som unionsrätten och som tillämpas effektivt.

3.Det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat har inte förts upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

4.De länder inom EES där andelar eller aktier i den icke EES- baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras och AIF- förvaltarens hemland (om denna inte finns bland de först- nämnda), har undertecknat en överenskommelse med det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat vilken till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effek- tivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

5.Förvaringsinstitutet är enligt avtal ansvarigt gentemot AIF- fonden eller AIF-fondens investerare.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.6.a–e bör tas in i den nya lagen.

7 Se artikel 19 i Esma-förordningen, 1095/2010.

399

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

10.4Förvaringsinstitutets uppgifter beträffande fondernas penningflöden

Enligt artikel 21.7 har förvaringsinstitutet två huvuduppgifter av- seende fondernas pengar och penningflöden. Förvaringsinstitutet ska se till att fondens penningflöden övervakas på ett lämpligt sätt, särskilt att betalningar för fondandelar har mottagits. Förvarings- institutet ska också se till att alla pengar bokas på konton som tillhör fonden eller på konton öppnade i förvaringsinstitutets namn för fondens räkning. Om kontot öppnas i förvaringsinstitutets namn får förvaringsinstitutets eller kontohållarens pengar inte finnas på samma konto (artikel 21.7 andra stycket).

Konton för fonder får bara öppnas hos en centralbank, ett europeiskt kreditinstitut, en bank i tredjeland eller en annan enhet i det land där kontot behövs, förutsatt att den enheten är under- kastad en reglering och tillsyn som motsvarar den europeiska. Den reglering som avses ska motsvara principerna i artikel 16 i kom- missionens genomförandedirektiv till MiFID 2006/73/EG, dvs. kunders pengar ska hållas åtskilda från varandras och från enhetens pengar m.m.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaringsinstitutet ska se till att AIF-fondens pen- ningflöden övervakas korrekt. Institutet ska särskilt se till att

-betalningar från investerare eller för investerares räkning i samband med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har mottagits, och

-likvida medel i AIF-fonden har bokförts på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF-förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvaringsinstitutets namn för AIF-fondens räkning.

Sådana likvidkonton ska öppnas hos

1.en av de enheter som avses i artikel 18.1 a–c i direktiv 2006/73/EG, eller

2.någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där likvidkonton krävs, förutsatt att enheten är föremål för

400

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effek- tivt och i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv 2006/73/EG.

Om likvidkonton öppnas i förvaringsinstitutets namn för AIF- fondens räkning, ska inga likvida medel från en sådan enhet som avses i 1 och 2 (kontoföraren) och inga av förvaringsinstitutets egna likvida medel bokföras på sådana konton.

Förvaringsinstitutets uppgifter avseende fondernas penningflöden är en del av institutens skyldigheter när det gäller att förvara eller säkerställa äganderätten till fondernas tillgångar och övervaka verk- samheten i fonderna (se artikel 21.8 och artikel 21.9). I många fall kommer fondens konto att öppnas hos förvaringsinstitutet, och institutet kan då självt övervaka att betalningar för fondandelar kom- mit in. När fondens konto finns hos någon annan måste förvarings- institutet känna till det och åtminstone säkerställa att det finns till- räckliga rutiner och processer hos AIF-förvaltaren för t.ex. hante- ringen av köp och inlösen av andelar.

Även för svenska fonder kan det förekomma att det behövs konton i tredjeland för handel med finansiella instrument i det landet. Det kan t.ex. behövas ett konto för att ställa marginal- säkerheter vid handel med derivatinstrument. Ett sådant konto kan öppnas direkt i fondens namn. För att kunna fullgöra sina skyldig- heter att övervaka att fonden får betalt i tid (artikel 21.9.d) och att fondens tillgångar används på rätt sätt (artikel 21.9.e) måste för- varingsinstitutet säkerställa att institutet har tillgång till regelbunden redovisning av vad som har hänt på kontot.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.7 bör föras in i den nya lagen. Någon definition av vad som avses med ”kreditinstitut” i artikeln finns inte i AIFM-direktivet. När motsvarande regler av- seende värdepappersfonder genomfördes i svensk rätt infördes ingen särskild definition av kreditinstitut.8 I förarbetena hänvisades i stället till reglerna om kapitaltäckning (då lagen [1994:2004] om kapital- täckning och stora exponeringar). Detsamma bör gälla för AIF- fonder, dvs. med kreditinstitut avses detsamma som i 1 kap. 3 § 12 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan.

8 Se prop. 2002/03:150 s. 206–207.

401

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

10.5Förvaring av fondens tillgångar

De finansiella instrument som kan förvaras i depå ska förvaras i depå hos förvaringsinstitutet. Det rör sig främst om sådana finan- siella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument, t.ex. värdepapper som kontoförs i avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Det kan också vara fråga om sådana instrument som fysiskt kan levereras till förvaringsinsti- tutet, se artikel 21.8.a(i). Vilka finansiella instrument som ska för- varas i depå preciseras i kommissionens förslag till genomförande- förordning. Sådana finansiella instrument ska förvaras i en separat depå för fondens räkning, antingen en depå öppnad i fondens namn eller en depå öppnad i förvaltarens namn för fondens räkning. För depån ska principerna i artikel 16 i kommissionens genomförande- direktiv till MiFID 2006/73/EG gälla, innebärande bl.a. att fondens tillgångar ska hållas åtskilda från andras och att det måste finnas en tillförlitlig redovisning.

När det gäller andra tillgångar än sådana som ska förvaras i depå ska förvaringsinstitutet kontrollera att fonden, eller förvaltaren för fondens räkning, äger tillgångarna. Förvaringsinstitutet ska föra ett register över dessa tillgångar. Bedömningen av äganderätten ska göras med utgångspunkt i information eller dokumentation som förvar- ingsinstitutet har fått från fonden eller förvaltaren eller ”externa bevis”, om det finns sådana. Förvaringsinstitutet ska hålla registret uppdaterat.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: AIF-fondens tillgångar, eller tillgångarna hos den AIF- förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, ska anförtros förvaringsinstitutet för förvaring enligt följande.

1. Finansiella instrument som kan depåförvaras:

a)Förvaringsinstitutet ska depåförvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella in- strument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

b)Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att alla de finansiella instrument, som kan registreras på konton för

402

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv 2006/73/EG, och öppnas i AIF-fondens namn eller i AIF-förvaltarens namn för AIF-fondens räk- ning, så att de vid varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillhörande AIF-fonden i enlighet med tillämplig lagstiftning.

2. Övriga tillgångar:

a)Förvaringsinstitutet ska kontrollera att AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, äger dessa tillgångar och ska föra ett register över de tillgångar i fråga om vilka det förvissat sig om att AIF-fonden, eller AIF- förvaltaren för AIF-fondens räkning, innehar äganderätten till sådana tillgångar.

b)Bedömningen av huruvida AIF-fonden, eller den AIF-för- valtare som agerar för AIF-fondens räkning, innehar ägande- rätten ska bygga på uppgifter eller handlingar från AIF-fon- den eller AIF-förvaltaren och ”externa bevis”, om sådana finns.

c)Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.8 bör föras in i den nya lagen. Kraven på att ha ett förvaringsinstitut gäller samtliga AIF-fonder, även de som investerar i andra tillgångar än finansiella instrument. I de fallen blir det i första hand förvaringsinstitutets uppgift att kontrollera äganderätten, se skäl 33 i AIFM-direktivet. Bestäm- melsen kommer att kompletteras av kommissionens genomförande- förordning. Det kommer därför i lagen närmast att vara fråga om en portalparagraf som anger de yttre ramarna för förvaringsinsti- tutets uppgifter att förvara tillgångar eller kontrollera äganderätten. Detaljreglerna för vilka tillgångar som ska förvaras och vad för- varingsinstitutet mer konkret ska göra kommer att följa av genom- förandeförordningen.

För specialfonder gäller i dag att förvaringsinstitutet ska ta emot och förvara fondens tillgångar, 3 kap. 2 § andra stycket LIF. Till skillnad från i AIFM-direktivet saknas reglering av förvarings- institutets uppgifter i de fall där tillgångar i fonden rent faktiskt inte kan förvaras av förvaringsinstitutet. En fond som med stöd av 5 kap. 12 § andra stycket LIF placerar i OTC-derivat kan knappast förvara den egendomen hos sitt förvaringsinstitut. OTC-kontraktet

403

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

är ett avtal mellan två parter som ger parterna (inte innehavaren av det papper kontraktet eventuellt är skrivet på) vissa rättigheter och skyldigheter. Mer relevant vore att förvaringsinstitutet i dessa fall kontrollerade att rättigheterna och skyldigheterna verkligen till- kom fonden, dvs. det som följer av artikel 21.8.b i AIFM-direk- tivet. Regleringen i direktivet är således bättre anpassad till de verk- liga förhållandena och även specialfonderna bör omfattas av dessa regler. Någon särreglering i förhållande till specialfonderna behövs därför inte.

10.6Förvaringsinstitutets kontrollerande funktion

Utöver att förvara eller kontrollera äganderätten till fondens till- gångar har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion enligt artikel 21.9.

Förvaringsinstitutet ska se till att köp och inlösen av fondandelar sker i enlighet med lag och fondbestämmelser/bolagsordning. Detta innebär att förvaringsinstitutet ska kontrollera att det finns fungerande processer för hanteringen hos fonden eller förvaltaren, inte att förvaringsinstitutet självt ska hantera köp och inlösen.

Förvaringsinstitutet ska också säkerställa att värderingen av fond- andelarna sker i enlighet med lag och fondbestämmelser/bolags- ordning. Även här är det i första hand fråga om att kontrollera att de arrangemang och rutiner som finns hos förvaltaren är tillräck- liga, inte att förvaringsinstitutet självt ska värdera andelarna.

Förvaringsinstitutet har enligt artikel 21.9.c också en skyldighet att genomföra instruktioner från förvaltaren såvida inte dessa strider mot lag eller fondbestämmelser/bolagsordning. Av kommissionens förslag till genomförandeförordning framgår att bestämmelsen är något bakvänt formulerad i förhållande till syftet. Vad det handlar om är att kontrollera att de åtgärder som vidtas på förvaltarens upp- drag inte strider mot lag och fondbestämmelser/bolagsordning, t.ex. att en investering inte strider mot fondens placeringsrestriktioner.

Enligt artikel 21.9.d ska förvaringsinstitutet säkerställa att er- sättningar till fonden vid transaktioner betalas i tid och enligt arti- kel 21.9.e säkerställa att fondens avkastning är rätt beräknad och används i enlighet med lag och fondbestämmelser/bolagsordning.

404

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaringsinstitutet ska

1.se till att försäljning, emission, återköp, inlösen och makule- ring av andelar eller aktier i AIF-fonder genomförs i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fond- bestämmelser eller bolagsordning,

2.se till att värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden be- räknas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning,

3.genomföra AIF-förvaltarens instruktioner, såvida inte dessa strider mot tillämplig nationell lagstiftning eller AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning,

4.se till att ersättningar för transaktioner som berör en AIF- fonds tillgångar inbetalas till AIF-fonden inom sedvanliga tidsfrister, och

5.se till att en AIF-fonds intäkter används i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestäm- melser eller bolagsordning.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.9 bör föras in i den nya lagen. Liksom andra bestämmelser beträffande förvaringsinstitutets upp- gifter kommer det i lagen närmast att vara fråga om en portalpara- graf som anger de yttre ramarna. Detaljreglerna för hur olika upp- gifter ska utföras mer konkret följer av kommissionens kommande genomförandeförordning.

För specialfonder finns bestämmelser om förvaringsinstitutets uppgifter i dag i 3 kap. 2 § andra stycket LIF. Bestämmelserna i LIF motsvarar i stort sett artikel 21.9 i AIFM-direktivet. Några särregler för specialfonderna behövs därför inte.

10.7Skyldigheten att agera i fondens och andelsägarnas intresse

Både AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska agera hederligt, rättvist, professionellt, oberoende och i fondens och investerarnas intresse, artikel 21.10 första stycket i AIFM-direktivet. Enligt andra

405

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

stycket i samma artikel ska förvaringsinstitutet inte utföra verk- samhet för fondens eller förvaltarens räkning som kan innebära intressekonflikter mellan investerarna, fonden eller förvaltaren å den ena sidan och förvaringsinstitutet å den andra sidan, om inte förvaringsinstitutsverksamheten är separerad från annan verksam- het där intressekonflikter kan uppstå. Potentiella intressekonflikter ska också identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för inve- sterarna. Enligt tredje stycket i artikel 21.10 får förvaringsinstitutet inte använda fondens tillgångar utan samtycke från fonden eller förvaltaren för fondens räkning.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska utföra sina respektive uppgifter hederligt, rättvist, professionellt, oberoende och i AIF-fondens och dess investerares intresse.

Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, som kan skapa intressekonflikter mellan AIF-fonden, AIF-fondens investerare, AIF-förvaltaren och förvaringsinsti- tutet, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intressekon- flikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, förfoga över fondens tillgångar.

Sundhetsregler motsvarande artikel 21.10 första stycket i AIFM- direktivet om att agera hederligt, rättvist och professionellt och i kundernas/investerarnas intressen finns även i annan lagstiftning på värdepappersområdet, se t.ex. artikel 14.1.a i UCITS-direktivet och artikel 19.1 i MiFID, som har genomförts i svensk rätt genom para- grafer med motsvarande lydelser i LIF (4 kap. 2 § tredje stycket) respektive lagen om värdepappersmarknaden (8 kap. 1 §).

På samma sätt bör artikel 21.10 första stycket i AIFM-direktivet genomföras, dvs. genom en paragraf i den nya lagen med motsvarande lydelse.

406

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

Andra stycket i artikel 21.10 preciserar förvaringsinstitutets generella skyldighet att agera i investerarnas intresse på så sätt att verksamheten som förvaringsinstitut ska hållas åtskild från annan verksamhet som kan innebära intressekonflikter. Om förvarings- institutet är ett värdepappersinstitut skulle det kunna vara fråga om handel med värdepapper för egen och kunders räkning, rådgivning och kapitalförvaltning. I dessa verksamheter skulle information om fondernas innehav och affärer kunna användas för att otillbörligt gynna andra kunder eller institutet självt. Att fullgöra funktionen som extern värderare enligt artikel 19.4.a kan innebära en intresse- konflikt, främst i förhållande till förvaringsinstitutets kontrollerande funktioner. Sådan verksamhet ska därför enligt artikel 19.4 andra stycket hållas åtskild från verksamhet som förvaringsinstitut. Arti- kel 20.1 andra stycket bör genomföras genom att en bestämmelse med motsvarande lydelse tas in i den nya lagen. I samma bestäm- melse bör kravet på åtskillnad mellan värderingsfunktion och förvaringsinstitutsfunktion finnas.

Reglerna i AIFM-direktivet på detta område motsvarar, och går längre, än dagens regler för specialfonder. Någon särskild reglering för dessa behövs därför inte.

10.8Delegering av förvaringsinstitutsfunktioner

Förvaringsinstitutet får delegera själva förvaringen och kontrollen av äganderätten samt förandet av register, dvs. uppgifterna enligt artikel 21.8 i AIFM-direktivet, till en tredje part under vissa villkor. Uppgifterna att kontrollera pennigflöden, köp och inlösen, värdering m.m. enligt artikel 21.7 och artikel 21.9 får dock inte delegeras vidare, se artikel 21.11 första stycket. Supportuppgifter som är kopp- lade till kontrollen, såsom administrativa och tekniska funktioner, omfattas dock inte av begränsningarna och kraven i direktivet, se skäl 42. Likaså framgår av artikel 21.11 sista stycket att det inte innebär delegering att utnyttja clearing- och settlementtjänster.

För att delegering ska vara tillåten får för det första delegeringen inte ske i syfte att kringgå kraven i AIFM-direktivet (artikel 21.11.a). Förvaringsinstitutet ska också kunna visa att det finns objektiva skäl för delegeringen (artikel 21.11.b). Vidare krävs att förvarings- institutet handlar med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och om- sorg både vid valet av uppdragstagare och i den efterföljande över- synen och kontrollen av uppdragstagaren (artikel 21.11.c).

407

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

Förvaringsinstitutet måste också se till att uppdragstagaren uppfyller vissa krav enligt artikel 21.11.d (i)–(v). Uppdragstagaren ska ha de strukturer och den sakkunskap som krävs för att kunna hantera de tillgångar som uppdragstagaren ska förvara. När det är fråga om förvaring av finansiella instrument enligt artikel 21.8. a ska uppdragstagaren stå under effektiv reglering, inklusive minimi- kapitalkrav, och tillsyn samt omfattas av regelbunden extern gransk- ning för att säkerställa att denne har de finansiella instrumenten i sin besittning. Uppdragstagaren ska också hålla de tillgångar som innehas av förvaringsinstitutets kunder åtskilda från sina egna tillgångar och från förvaringsinstitutets tillgångar så att de vid varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillgångar som tillhör ett visst förvaringsinstituts kunder. Uppdragstagaren får, liksom förvarings- institutet självt, inte använda tillgångarna utan fondens, eller för- valtarens för fondens räkning, förhandsgodkännande och efter an- mälan till förvaringsinstitutet. Uppdragstagaren ska också uppfylla de allmänna skyldigheterna enligt artikel 21.8 och artikel 21.10, bl.a. att agera hederligt, rättvist och professionellt och hantera intresse- konflikter.

Från kravet på att uppdragstagaren ska stå under viss reglering och tillsyn finns en undantagsregel, om det i en viss jurisdiktion krävs att finansiella instrument förvaras inom jurisdiktionen och det inte finns någon som uppfyller dessa krav. I sådana fall får för- varingsinstitutet använda en sådan uppdragstagare, om fondens inve- sterare informeras om förhållandet och förvaringsinstitutet har instruerats av fonden eller förvaltaren för fondens räkning om att delegation ska ske, se artikel 21.11 tredje stycket.

En uppdragstagare som har fått uppgifter delegerade till sig får i sin tur delegera vidare på samma villkor som gäller för förvarings- institutets delegation.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaringsinstitutet får inte delegera andra funktioner än förvaring och kontroll av äganderätten till tredje part.

Förvaringsinstitutet får delegera funktioner till tredje part, endast om vissa i lagen angivna villkor är uppfyllda, t.ex. att delegeringen inte får ske i avsikt att kringgå lagkraven och att det finns ett objektivt skäl till delegeringen.

408

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

En tredje part får i sin tur vidaredelegera dessa funktioner, förutsatt att samma krav är uppfyllda.

Tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i direk- tiv 98/26/EG genom värdepappersavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahållande av liknande tjänster från värde- pappersavvecklingssystem i tredjeland, ska inte anses vara en delegering av depåförvaringsfunktioner.

Bestämmelser som motsvarar artikel 21.11 bör tas in i den nya lagen. De uppgifter som får delegeras är förvaringen och kontrollen av äganderätten, samt de uppgifter som är förknippade med denna verksamhet, t.ex. kontrollen av ”externa bevis” för äganderätten och registerföring.

För specialfonder finns i dag en begränsad reglering av möjlig- heterna att delegera uppgifter. Enligt 3 kap. 2 § sista stycket LIF får ett förvaringsinstitut låta ett utländskt förvaringsinstitut förvara utländska finansiella instrument. Bestämmelsen har tidigare tolkats så att det inte var möjligt att delegera förvaringsinstitutets upp- gifter till ett annat svenskt institut.9 Av artikel 22.2 i UCITS-direk- tivet framgår indirekt att åtminstone själva förvaringsverksamheten kan delegeras till tredje part.10 Detta måste numera anses gälla även svenska förvaringsinstitut, åtminstone avseende UCITS-fonder. Den svenska regleringen är således behäftad med en viss osäkerhet beträffande specialfonder. Även vid en restriktiv tolkning, dvs. att delegering endast är tillåten beträffande utländska finansiella instru- ment, saknas det bestämmelser om de villkor som enligt AIFM- direktivet ska ställas på uppdragstagaren. De regler som ska gälla för AIF-fonder i allmänhet bör därför gälla även för specialfonder.

10.9Förvaringsinstitutets ansvar

Förvaringsinstitutet ska enligt artikel 21.12 i AIFM-direktivet vara ansvarigt för förluster av finansiella instrument som förvaras av förvaringsinstitutet eller en tredje part som förvaringen har dele- gerats till. Om finansiella instrument har gått förlorade ska för- varingsinstitutet, utan onödigt dröjsmål, återlämna finansiella instru- ment av identisk typ eller motsvarande belopp i pengar till fonden

9Se SOU 2002:104 s. 47.

10Av artikeln framgår att förvaringsinstitutets ansvar gäller oberoende av om förvaringen har delegerats till en tredje part.

409

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

eller förvaltaren för fondens räkning. Vad som avses med ”förlorade” specificeras i förslag till kommissionens förslag till genomförande- förordning. Med ”förlorade” avses i förslaget t.ex. att fonden har förlorat äganderätten till instrumenten, antingen för att instrumen- ten aldrig har existerat eller har upphört att existera. Det kan också vara fråga om att fonden permanent inte kan sälja instrumenten. Om ett finansiellt instrument har upphört att existera för att det har ersatts av ett annat, t.ex. genom en bolagshändelse, är det dock inte fråga om en förlust av instrumentet.

Förvaringsinstitutet undgår ansvar om institutet kan visa att förlusten har berott på ”en yttre händelse utanför dess rimliga kontroll och vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så”, se artikel 21.12 andra stycket. Vad som ska förstås med sådana ”yttre händelser” preci- seras i kommissionen förslag till genomförandeförordning. Där fram- går att det inte får vara fråga om handlingar eller underlåtenhet från förvaringsinstitutets sida utan t.ex. en myndighets beslut, och det ska vara fråga om händelser som inte hade kunnat förhindras med rimliga ansträngningar.

När det gäller andra skador än förluster av finansiella instrument ska förvaringsinstitutet enligt artikel 21.12 tredje stycket i AIFM- direktivet, vara ansvarigt för skador orsakade av att förvaringsinsti- tutet uppsåtligen eller till följd av oaktsamhet inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet.

Förvaringsinstitutets ansvar ska enligt huvudregeln i artikel 21.13 första stycket, inte påverkas av eventuell delegation av uppdraget. Förvaringsinstitutet kan dock enligt artikel 21.13 andra stycket befrias från ansvar för tredje parts handlande om institutet kan visa

•att kraven för delegering enligt artikel 21.11 andra stycket har uppfyllts,

•att det finns ett skriftligt avtal enligt vilket förvaringsinstitutets ansvar har överförts till uppdragstagaren på så sätt att fonden kan rikta sina ersättningskrav direkt mot den tredje parten (själv, genom förvaltaren eller genom förvaringsinstitutet), och

•att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och fonden, eller förvaltaren för fondens räkning, som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse och fastställer objektiva skäl för det.

410

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

Beträffande den sista punkten så preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning vad som avses med ”objektiva skäl” för ansvarsbefrielse. Det kan t.ex. vara fråga om att det av legala skäl krävs att en uppdragstagare anlitas för förvaring av finan- siella instrument i en viss jurisdiktion.

När det är fråga om en uppdragstagare i ett tredjeland och de enda möjliga uppdragstagarna är enheter som inte uppfyller kraven på att stå under effektiv tillsyn m.m., se artikel 21.11.d (ii), krävs för förvaringsinstitutets ansvarsbefrielse att

•fondens fondbestämmelser eller bolagsordning uttryckligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse,

•investerarna, innan de har investerat i fonden, har informerats om ansvarsbefrielsen och skälen för den,

•fonden, eller förvaltaren för fondens räkning, har instruerat för- varingsinstitutet att anlita en sådan uppdragstagare i tredjeland,

•det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och fonden/förvaltaren för fondens räkning som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse, och

•det finns ett skriftligt avtal enligt vilket förvaringsinstitutets an- svar har överförts till uppdragstagaren på så sätt att fonden kan rikta sina ersättningskrav direkt mot den tredje parten (själv, genom förvaltaren eller genom förvaringsinstitutet).

När det i artikel 21.12–21.14 talas om förvaringsinstitutets ansvar mot fonden/investerarna kan detta åberopas antingen av fonden eller av förvaltaren för fondens räkning beroende på rättsförhåll- andet mellan förvaringsinstitut, förvaltare och fond, se artikel 21.15.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaringsinstitutet är ansvarigt gentemot AIF-fonden eller AIF-fondens investerare, om förvaringsinstitutet, eller en tredje part till vilken depåförvaringen delegerats, förlorat finan- siella instrument som depåförvaras.

Vid förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras ska förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål återlämna ett finan- siellt instrument av identisk typ eller motsvarande belopp till AIF-fonden eller till den AIF-förvaltare som agerar för AIF-

411

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

fondens räkning. Förvaringsinstitutet ska inte hållas ansvarigt om det kan visa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll och vilkas konsekvenser det hade varit omöjligt att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så.

Förvaringsinstitutet ska gentemot AIF-fonden eller dess in- vesterare vara ansvarigt för övriga förluster som dessa åsamkas till följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller till följd av oaktsamhet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt den nya lagen.

En delegering ska inte påverka förvaringsinstitutets ansvar. Förvaringsinstitutet kan, när det gäller förlust av finansiella

instrument som depåförvaras av en tredje part, befrias från an- svar under vissa i lagen angivna förutsättningar.

Om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon lokal enhet som uppfyller kraven på att stå under effektiv tillsyn och regelbunden granskning, kan förvaringsinstitutet befrias från ansvar förutsatt att ett antal i den nya lagen angivna krav är upp- fyllda, t.ex. att den berörda AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning uttryckligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse och att investerarna har informerats om ansvarsbefrielsen och skälen för den.

Förvaringsinstitutets ansvar kan åberopas antingen direkt av AIF-fonden eller indirekt via AIF-förvaltaren, beroende på hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren och investerarna är utformat.

För specialfonder ska dagens regler behållas oförändrade, dvs. förvaringsinstitutet är ansvarigt oberoende av fel eller försum- melse för skador som andelsägare tillfogats genom förvarings- institutets överträdelser av lagen eller fondbestämmelserna.

Bestämmelser motsvarande artikel 21.12–21.15 bör tas in i den nya lagen.

För specialfonder finns i dag en bestämmelse om förvarings- institutets skadeståndsansvar i 2 kap. 21 § andra stycket LIF. Enligt bestämmelsen ska förvaringsinstitutet ersätta fondandelsägare och fondbolag för skador som de har tillfogats genom att förvarings- institutet har överträtt LIF eller fondbestämmelserna. Enligt för- arbetena är förvaringsinstitutet skadeståndsskyldigt oberoende av fel eller försummelse om det överträder lagen eller fondbestäm-

412

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

melser.11 Den svenska bestämmelsen går längre än AIFM-direk- tivet, särskilt vad gäller ansvaret för annat än just förvaringen av finansiella instrument, där förvaringsinstitutet enligt artikel 21.12 tredje stycket i AIFM-direktivet ansvarar för skada på grund av vårdslöshet och uppsåt. Att införa motsvarande regel för förvarings- institut för specialfonder skulle innebära en viss försämring av kundskyddet. En andelsägare har hittills kunnat grunda ett skade- ståndsanspråk på överträdelse av LIF eller fondbestämmelser. Med en ändring till ett culpaansvar skulle andelsägare därutöver få åbe- rops- och bevisbördan för förvaringsinstitutets uppsåt eller oakt- samhet.

Förvaringsinstitutets uppgifter enligt AIFM-direktivet kommer dock att preciseras i förhållande till förvaringsinstitutets skyldig- heter enligt gällande svensk rätt. Ett förvaringsinstitut ska t.ex. kontrollera äganderätten avseende vissa tillgångar, se artikel 21.8.b. Man skulle kunna hävda att en lösning som innebär att vi behåller dagens ansvarsbestämmelse i praktiken skulle innebära en skärp- ning på så sätt att förvaringsinstituten fortfarande skulle ha samma ansvar men för fler och annorlunda skyldigheter än i dag. I sak innebär dock AIFM-direktivets beskrivningar av förvaringsinsti- tutens uppgifter en verklighetsanpassning och precisering snarare än en utvidgning och skärpning av skyldigheterna. Direktivet anger t.ex. vad institutet ska göra avseende tillgångar som faktiskt inte kan förvaras. Enligt gällande rätt ska tillgångarna helt enkelt för- varas, oavsett om det faktiskt går. Begreppet ”förvara” har således hittills behövt förstås som att faktiskt förvara tillgångarna i vissa fall och vidta vissa, icke närmare angivna, åtgärder för att kon- trollera tillgångarna i andra fall. Med utgångspunkten att förvar- ingsinstitutets uppgifter snarare preciseras än utvidgas innebär det inte en skärpning av förvaringsinstitutets ansvar att behålla dagens skadeståndsregler.

För förvaringsfrågorna är ansvaret enligt AIFM-direktivet när- mast att betrakta som ett kontrollansvar, dvs. förvaringsinstitutet ansvarar om institutet inte kan visa att förlusten har berott på en ”yttre händelse” utanför institutets kontroll. Vad som avses med yttre händelser och vad som krävs för att händelsen ska anses ligga utanför institutets kontroll preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Kontrollansvaret enligt AIFM-direktivet och ansvaret för överträdelser av LIF eller fondbestämmelserna en-

11 Se prop. 1989/90:153 s. 76.

413

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

ligt svensk rätt behöver dock i praktiken i många fall inte innebära någon större skillnad. Att finansiella instrument gått förlorade på grund av naturkatastrof, upplopp eller en statlig myndighets beslut tas upp i förslaget till genomförandeförordning, som exempel på yttre händelser som faller utanför kontrollansvaret. Motsvarande händelser kan knappast betraktas som förvaringsinstitutets över- trädelser av LIF vid bedömningen av skadeståndsansvaret enligt 1 kap. 21 § LIF.

Vidare kan förvaringsinstitutet enligt AIFM-direktivet överföra ansvaret till en tredje part under vissa förutsättningar, se artikel 21.13 andra stycket och artikel 21.14. Om det skulle innebära en för- sämring eller inte av kundskyddet att införa en sådan möjlighet för förvaringsinstitut för specialfonder kan diskuteras. Mot bakgrund av förarbetsuttalandena om att ansvaret är oberoende av fel eller försummelse,12 kan man hävda att det skulle bli en försämring. En andelsägare i en svensk specialfond som i dag kan rikta sina skade- ståndsanspråk mot en svensk bank skulle med en sådan lösning kunna bli tvungen att rikta sina anspråk mot ett utländskt institut. Det har dock i andra sammanhang uttalats att förvaringsinstitutets ansvar i förhållande till uppdragstagare kan begränsas till ett akt- samhetskrav, dvs. förvaringsinstitutets ansvar är att iaktta normal aktsamhet vid valet av uppdragstagare.13 Bestämmelserna om för- varingsinstitut kommer i och med genomförandet av AIFM-direk- tivet att vara en del av genomförandet av direktivet. Även om an- svarsreglerna, som utredningen föreslår, behålls oförändrade ska de tolkas direktivkonformt och lägre krav än de som ställs i direktivet är inte tillåtna. Det blir slutligen en fråga för rättstillämpningen, men enligt utredningens uppfattning innebär det i sämsta fall, från investerarens synvinkel, att förvaringsinstitutets ansvar måste ligga på samma nivå som AIFM-direktivet.

10.10Förvaringsinstitutets skyldighet att lämna information till tillsynsmyndigheten

Enligt artikel 21.16 ska förvaringsinstitutet till sin behöriga myn- dighet lämna information som förvaringsinstitutet har fått i sin egen- skap av förvaringsinstitut, dvs. information om fonden och för- valtaren, som myndigheten behöver i tillsynen över fonden eller

12Prop. 1989/90:153 s. 76.

13Se t.ex. SOU 2002:105 s. 72.

414

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

förvaltaren. Om den behöriga myndigheten för förvaringsinstitutet är en annan än för fonden/förvaltaren (t.ex. om förvaltaren och förvaringsinstitutet finns i olika länder) ska förvaringsinstitutets myndighet lämna informationen vidare till den behöriga myndig- heten för fonden eller förvaltaren.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaringsinstitut som står under Finansinspektionens tillsyn ska på begäran av Finansinspektionen lämna inspektionen all information som institutet har fått vid utförandet av sina upp- gifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behöriga myn- digheter kan behöva. Finansinspektionen ska utan dröjsmål dela den mottagna informationen med AIF-fondens och AIF-för- valtarens behöriga myndigheter.

Den som utövar tillsyn över ett förvaringsinstitut ska till Finansinspektionen lämna den information som behövs för att inspektionen ska kunna utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

Ett svenskt förvaringsinstitut kommer i de flesta fall att vara ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag, men i vissa fall kan det förkomma helt andra typer av förvaringsinstitut (se avsnitt 10.1).

Kreditinstitut och värdepappersbolag står under Finansinspek- tionens tillsyn och är skyldiga att lämna inspektionen de upplys- ningar som inspektionen begär, se 13 kap. 3 § lagen om bank och finansieringsrörelse och 23 kap. 2 § andra stycket lagen om värde- pappersmarknaden. Några ytterligare bestämmelser för att genom- föra just denna del av AIFM-direktivet skulle därför inte behövas.

Enligt 13 kap. 6 a § lagen om bank och finansieringsrörelse ska Finansinspektionen ”samarbeta och utbyta information med ut- ländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen”. För förvaringsinstitut som är kreditinstitut kan man därför säga att det inte behövs några ytterligare regler för att genomföra artikel 21.12 i AIFM-direktivet. För förvaringsinstitut som är värdepappersbolag men inte kredit- institut är dock rättsläget något annorlunda. I 23 kap. 5 och 6 §§ lagen om värdepappersmarknaden är bestämmelserna om informa- tionsutbyte och samarbete med andra behöriga myndigheter begrän-

415

Förvaringsinstitut

SOU 2012:67

sade till vissa direktiv. Inspektionen ska t.ex. enligt 23 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden utbyta information i den utsträckning som följer av MiFID och öppenhetsdirektivet.

Det skulle således vara möjligt att genomföra artikel 21.16 i AIFM-direktivet genom att endast införa en bestämmelse om att Finansinspektionen ska utbyta information enligt AIFM-direktivet med andra tillsynsmyndigheter om värdepappersbolag som är för- varingsinstitut. Nackdelen är dock att bestämmelserna om infor- mationsutbyte avseende AIF-fonder mellan företag och Finans- inspektionen och mellan inspektionen och utländska tillsynsmyn- digheter då skulle finnas i flera olika lagar. På grund av artik- larna 50–55 i AIFM-direktivet kommer det ändå att finnas en hel del bestämmelser om informationsutbyte m.m. i den nya lagen, se avsnitt 12.4. Det skulle underlätta för både Finansinspektionen och berörda företag om flertalet av de frågor som regleras i AIFM- direktivet fanns på ett och samma ställe. Därför bör artikel 21.16 genomföras så att bestämmelserna om förvaringsinstituts upplys- ningsskyldighet och Finansinspektionens samarbete med andra be- höriga myndigheter uttryckligen framgår av den nya lagen.

För vissa AIF-fonder kan det förekomma förvaringsinstitut som inte står under Finansinspektionens tillsyn. Detta gäller enligt artikel 21.3.c tredje stycket för fonder där andelsägarna inte har rätt att lösa in sina andelar förrän fem år efter investeringen och som investerar i tillgångar som inte ska förvaras i depå (dvs. andra till- gångar än finansiella instrument). För sådana fonder kan t.ex. notariatfunktioner, advokater, registratorer, m.fl. vara förvarings- institut, se skäl 34. Även denna typ av förvaringsinstitut måste dock lämna information som de har fått i sin egenskap av förvar- ingsinstitut.

En första fråga är vem som är ”den behöriga myndigheten” för dessa förvaringsinstitut. Enligt artikel 4.1.g (iv) är den behöriga myndigheten i dessa fall den myndighet eller det officiella organ som har rätt att registrera eller utöva tillsyn över förvaringsinsti- tutet i fråga. Det innebär att t.ex. revisorsnämnden eller advokat- samfundet kan vara ”behörig myndighet”. Bestämmelsen om vilka som kan vara förvaringsinstitut enligt artikel 21.3.c i AIFM-direk- tivet bör enligt utredningens förslag genomföras med en öppen definition på samma sätt som bestämmelsen i direktivet är utfor- mad, se avsnitt 10.1. Det innebär att det inte i förväg går att säga vilka som kan komma att utses till förvaringsinstitut. Det går därför inte heller att i förväg lägga fast vilka som är behöriga myndigheter för

416

SOU 2012:67

Förvaringsinstitut

dessa förvaringsinstitut, jfr artikel 44 första stycket i AIFM-direk- tivet. Om t.ex. en advokat utses till förvaringsinstitut får advokat- samfundet anses vara den behöriga myndigheten, vilket följer av 8 kap. 1 § rättegångsbalken. Några uttryckliga bestämmelser om vilka som är behöriga myndigheter för denna typ av förvarings- institut bör således inte tas in i den nya lagen. Däremot bör det tas in en bestämmelse som innebär att den som utövar tillsyn över ett förvaringsinstitut ska till Finansinspektionen lämna den information som behövs för att inspektionen ska kunna utöva tillsyn över AIF- förvaltare och AIF-fonder. Inspektionens rätt till information kan visserligen anses följa redan av den allmänna bestämmelsen i arti- kel 46.2.b. Den behöriga myndigheten har enligt den artikeln rätt att begära upplysningar från vilken person som helst med anknyt- ning till AIF-förvaltarens verksamhet eller AIF-fonden. Det kan dock vara lämpligt att för tydlighets skull samla bestämmelserna om informationsutbytet avseende förvaringsinstituten på ett och samma ställe i lagen. Någon bestämmelse om att denna typ av för- varingsinstitut ska lämna information till ”sin” behöriga myndighet behöver inte tas in i lagen. Det är en förutsättning för att någon ska kunna godkännas som förvaringsinstitut att regler om informa- tionsutbyte mellan förvaringsinstitutet och institutets tillsynsmyn- dighet eller motsvarande är utformade så att inspektionen kan få den information som behövs.

En annan fråga är om informationsutbytet kan hindras av sekre- tessregler och tystnadsplikt enligt andra regelverk. En advokat har t.ex. ”tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advokaten inom ramen för advokatverksamheten eller som advokaten i samband därmed fått kännedom om” (2.2.1 Vägledande regler om god advokatsed). Och en revisor får inte ”obehörigen röja” uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning (26 § revisorslagen [2001:883]). När det gäller revisorer och andra som har ett obe- hörighetsrekvisit i sina sekretessregler är det relativt oproblematiskt. Det kan knappast anses obehörigt att lämna uppgifter, direkt eller indirekt, till en myndighet som myndigheten har rätt till enligt bestämmelser i lag.14 Möjligen är det mer komplicerat i förhållande till advokater. Uppdraget att vara förvaringsinstitut kan dock knappast anses vara ett förhållande mellan advokaten och en klient i advokat- verksamheten. Skyldigheten att agera i AIF-fondens och inve- sterarnas intressen enligt artikel 21.10 gäller även förvaringsinstitut

14 Se t.ex. beträffande obehörighetsrekvisitet i bestämmelsen om banksekretess i Per-Ola Jansson, Banksekretess och annan finansiell sekretess, 2010, s. 110 ff.

417

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

LIF behålls för sådana specialfonder som enligt fondbestämmel- serna är öppna för investeringar från icke-professionella investe- rare. För övriga specialfonder föreslås att enbart informationsreg- lerna i den nya lagen ska gälla.

11.2Regelbunden information

Bestämmelser om årsredovisning finns i artikel 22 i AIFM-direk- tivet. I artikel 23.4 och 23.5 finns krav på viss annan information som en AIF-förvaltare regelbundet ska lämna om EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar och sådana AIF-fonder som marknadsförs inom EES. Bestämmelser om halvårsredogörelse, lik- nande dem som finns i UCITS-direktivet, saknas i AIFM-direktivet.

11.2.1Årsberättelse

Artikel 22.1 i AIFM-direktivet innehåller krav på att AIF-för- valtare ska tillhandahålla en årsredovisning för varje EES-baserad AIF-fond som den förvaltar och för varje AIF-fond som den mark- nadsför inom EES. AIF-fonder som är baserade i tredjeland och som inte marknadsförs inom EES omfattas därmed inte av kravet. Årsredovisningen ska på begäran tillhandahållas investerarna senast sex månader efter räkenskapsårets utgång och göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna i förvaltarens och AIF-fondens hem- medlemsstat.

Av artikel 22.2 framgår att årsredovisningen ska innehålla minst resultat- och balansräkningar, verksamhetsberättelse, information om ersättningar till AIF-förvaltarens personal, fördelat dels på fasta och rörliga ersättningar, dels på olika personalkategorier, samt information om den särskilda vinstandel (carried interest)1 som fonden betalar ut. Årsredovisningen ska även innehålla information om väsentliga förändringar i sådana förhållanden som är av betyd- else för fonden och dess investerare, (och som förvaltaren är skyl- dig att informera om i enlighet med artikel 23 i AIFM-direktivet, se vidare avsnitt 11.3 om informationsbroschyr), däribland fondens

1 Begreppet carried interest definieras i artikel 4.1.d som en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen av AIF-fonden, exklusive even- tuell andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering som AIF-förvaltaren har gjort i AIF-fonden.

420

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

investeringsstrategi, fondbestämmelser eller bolagsordning och av- tal som är centrala för fonden.

Om aktierna eller andelarna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad och därför omfattas av kravet på att offent- liggöra en årsredovisning senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång i enlighet med det s.k. öppenhetsdirektivet2, följer det av artikel 22.1 i AIFM-direktivet att endast viss kompletterande infor- mation om fonden behöver tillhandahållas separat till investerarna senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Om denna infor- mation i stället offentliggörs som en del av årsredovisningen ska den kompletterande informationen offentliggöras senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

Årsredovisningen ska upprättas i enlighet med de redovisnings- standarder som är tillämpliga för fonden i fondens hemmedlems- stat eller i det tredjeland där fonden är etablerad och i enlighet med de redovisningsprinciper som följer av fondbestämmelserna eller bolagsordningen.

Kommissionen har i enlighet med artikel 22.4 i AIFM-direktivet i förslaget till genomförandeförordning givit närmare bestämmelser om årsredovisningens innehåll och form. I förslaget finns övergrip- ande principer för hur årsredovisningen ska vara upprättad, minimi- krav avseende balans- och resultaträkningarnas innehåll, bestämmelser om verksamhetsberättelsen, samt definitioner av centrala begrepp såsom tillgångar, skulder, intäkter och kostnader. Förslaget inne- håller en definition av vad som ska anses vara en väsentlig ändring i enlighet med artikel 22.2.d i AIFM-direktivet och som därmed ska framgå av årsredovisningen. Vidare regleras den information om ersättningar som ska ingå i årsredovisningen i enlighet med arti- kel 22.2.e i AIFM-direktivet i genomförandeförordningen.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmo- nisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 Celex 32004L0109).

421

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES.

Årsberättelsen ska på begäran lämnas till fondens investerare. Årsberättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i AIF-fondens hemland.

Årsberättelsen ska innehålla

1.en balansräkning eller motsvarande,

2.en resultaträkning eller motsvarande,

3.en verksamhetsberättelse,

4.information om väsentliga ändringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren, samt

5.information om ersättningar.

Räkenskaperna i årsberättelsen ska vara upprättade i enlighet med bestämmelserna om redovisning i det land där AIF-fonden är etablerad samt gällande fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om årsberättelse för en specialfond.

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder som enligt fond- bestämmelserna är öppna för investeringar av icke-professio- nella investerare ska i fråga om sådana fonder tillhandahålla

1.årsberättelsen senast fyra månader efter räkenskapsårets ut- gång, och

2.en halvårsredogörelse senast två månader från halvårets ut- gång.

Kraven på information till investerare är en betydelsefull del av investerarskyddet i allmänhet och konsumentskyddet i synnerhet. Transparens och tillgång till information är dessutom i praktiken en förutsättning för att upprätthålla investerarnas förtroende. Det får till följd att de fonder som ryms inom direktivets definition av

422

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

AIF-fond redan i dag som regel omfattas av krav på att någon form av årlig redovisning ska upprättas.

AIF-fonder som omfattas av 6 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078), bl.a. aktiebolag och handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare, ska upprätta och offentliggöra års- redovisning i enlighet med årsredovisningslagen (1995:1554)3. Aktiebolag som upprättar årsredovisning ska i enlighet med 7 kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551) tillhandahålla redovisningshand- lingar och revisionsberättelse senast två veckor innan den ordinarie bolagsstämma där årsredovisningen ska behandlas. Bolagsstämman ska hållas inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår (7 kap. 10 § samma lag). Handelsbolag där någon av delägarna är en juridisk person ska offentliggöra årsredovisningen och revisions- berättelsen genom att ge in handlingarna till registreringsmyndig- heten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång (8 kap. 3 § årsredovisningslagen). Bestämmelserna i årsredovisningslagen bygger bl.a. på det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG)4 som är tillämpligt på aktiebolag och motsvarande bolag med säte inom EES.

AIF-fonder som är emittenter av värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES ska offentliggöra en årsredovisning senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång i enlighet med kraven i artiklarna 4.1 och 23.1 i det s.k. öppenhets- direktivet (2004/109/EG)5. Sådana AIF-fonder omfattas även av kravet på att offentliggöra en halvårsrapport för räkenskapsårets första sex månader senast två månader efter den berörda periodens utgång (artikel 5.1 i öppenhetsdirektivet). För svenska emittenter är dessa bestämmelser införda i 16 kap. 4 och 5 §§ lagen om värde- pappersmarknaden.

En bestämmelse motsvarande artikel 22.1 i AIFM-direktivet bör införas i den nya lagen. Informationen i den årliga redovisning som en AIF-förvaltare ska tillhandahålla kan, men behöver inte, vara upprättad i enlighet med årsredovisningslagen. För att undvika sammanblandning av begreppen bör därför den i fondlagstiftningen

3Årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag upprättas i enlighet med lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Försäkringsföretag upprättar årsredovisning i enlighet med lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings- företag. Dessa företag torde dock aldrig kunna omfattas av definitionen av en AIF.

4Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978 s. 1, Celex 31978L0660).

5Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 Celex 32004L0109).

423

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

sedan tidigare etablerade termen årsberättelse användas i den nya lagen för den rapport som ska tillhandahållas årligen avseende AIF- fonder (jfr 4 kap. 18 § LIF). Kravet på årsredovisning i artikel 22.1 i AIFM-direktivet bör således genomföras genom en allmän bestäm- melse om att en AIF-förvaltare, för varje EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES, ska tillhandahålla en årsberättelse inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Årsberättelsen ska tillhanda- hållas av AIF-förvaltaren men behöver inte upprättas av förvaltaren, i den mån AIF-fonden själv gör detta. Årsberättelsen ska lämnas till investerarna i AIF-fonden på begäran och göras tillgänglig för Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i AIF-fondens hemland (om det är ett annat än Sverige). Direktivet föreskriver inte hur informationen ska lämnas till investerare eller göras tillgänglig för behöriga myndigheter. Detta är inte heller föremål för reglering i genomförandebestämmelser. Utredningens bedöm- ning är att detta bör tolkas som att det är möjligt för en AIF- förvaltare att lämna informationen till investerare på elektronisk väg och att göra den tillgänglig för behöriga myndigheter på för- valtarens webbplats. Informationen behöver inte ges in till den be- höriga myndigheten, såvida den behöriga myndigheten inte särskilt begär det (se avsnitt 11.4.1). Nuvarande bestämmelser om ingiv- ande av bl.a. årsberättelsen för en specialfond föreslås dock be- hållas, se vidare avsnitt 11.4.2.

Även om de fonder som träffas av direktivets definition av AIF- fond omfattas av ett befintligt krav på årlig rapportering, varierar kraven på rapportens innehåll beroende på bl.a. fondens rättsliga ställning, var fonden har sitt säte och huruvida aktierna eller an- delarna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad. För att möjliggöra flexibilitet i fråga om den information som ska tillhandahållas för en AIF-fond är artikel 22.2 i AIFM-direktivet, som reglerar årsredovisningens innehåll, allmänt utformad. En mot- svarande allmän bestämmelse bör införas i den nya lagen. Bestäm- melsen kommer att kompletteras av kommissionens genomför- andeförordning. Av den nya lagen bör även framgå förtydligandet i artikel 23 första stycket i AIFM-direktivet, att det är de redovis- ningsregler som är tillämpliga i det land där fonden har sitt säte samt gällande fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande bestämmelser som reglerar fondens verksamhet som ska tillämpas vid upprättandet av årsberättelsen för en AIF-fond.

424

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

Årsberättelse och halvårsredogörelse för specialfonder och AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

Enligt 4 kap. 18 § LIF ska fondbolag och värdepappersbolag, med tillstånd för fondverksamhet avseende specialfonder, för varje fond som de förvaltar upprätta en årsberättelse inom fyra månader från utgången av varje räkenskapsår samt en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halv- årets utgång. Årsberättelse och halvårsredogörelse ska innehålla den information som behövs för en bedömning av fondens utveck- ling och ställning. Handlingarna ska på begäran skickas till andels- ägarna i fonden. Bestämmelsen bygger på artiklarna 68.1, 68.2, 75.1 och 75.3 i UCITS-direktivet.

I artikel 69.3 och 69.4 samt bilaga B till UCITS-direktivet finns bestämmelser om den information som ska ingå i de periodiska rapporterna. Bestämmelserna har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter från Finansinspektionen. Av 19 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om investeringsfonder (FFFS 2008:11) framgår bl.a. att en årsberättelse ska bestå av resultat- och balans- räkning, uppgifter om investeringsfondens innehav och positioner i finansiella instrument, tilläggsupplysningar samt förvaltningsberätt- else. Föreskrifterna innehåller även grundläggande redovisnings- principer och definitioner av centrala begrepp, krav på resultat- och balansräkningens form och innehåll, värderingsregler, m.m. I halv- årsredogörelsen ska en mer översiktlig redogörelse för investe- ringsfondens ställning och utveckling under perioden lämnas.

De föreslagna bestämmelserna om årsberättelse i den nya lagen bör i enlighet med förslagen i avsnitt 11.2.1 även omfatta special- fonder. Dagens krav i 4 kap. 18 § LIF på att en förvaltare av special- fonder för varje specialfond ska upprätta årsberättelse senast fyra månader från räkenskapsårets utgång bör av konsumentskyddsskäl kvarstå i svensk rätt avseende sådana specialfonder som enligt fond- bestämmelserna är öppna för investeringar av icke-professionella investerare. Av samma skäl bör även kravet på att en halvårsredo- görelse för räkenskapsårets första sex månader ska lämnas inom två månader från halvårets utgång i enlighet med samma paragraf kvar- stå för sådana specialfonder.

Innehållet i årsberättelsen för investeringsfonder regleras enligt gällande rätt i föreskrifter från Finansinspektionen. Utöver dessa bestämmelser saknas gällande redovisningsregler eller redovisnings- lagstiftning som är tillämplig för specialfonder. Enligt utredningens

425

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

bedömning bör redovisningsreglerna för investeringsfonder (nuvar- ande värdepappersfonder) och specialfonder även i fortsättningen i så stor utsträckning som möjligt överensstämma. Vad gäller special- fonder bör därför de övergripande bestämmelserna om årsredo- visningens form och innehåll i kommissionens förslag till genom- förandeförordning kompletteras med föreskrifter från Finansinspek- tionen. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om upprättande av årsberättelse och halvårsredogörelse för specialfonder föreslås därför införas i den nya lagen.

I kapitel 7 föreslås att AIF-fonder som marknadsförs till icke- professionella investerare och som inte är specialfonder, ska om- fattas av ett krav på att andelarna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad. Sådana fonder kommer därmed att omfattas av öppenhetsdirektivets krav på att en emittent ska offentliggöra års- redovisning och halvårsrapport. Några kompletterande bestäm- melser avseende årsredovisning och halvårsrapport utöver detta för sådana AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella inve- sterare bedöms inte vara motiverade.

11.2.2Revision

Räkenskaperna i årsredovisningen ska enligt andra och tredje styckena i artikel 22.3 i AIFM-direktivet granskas av revisor i enlighet med det åttonde bolagsrättsliga direktivet (2006/43/EG), revisorsdirek- tivet6. Revisionsberättelsen ska återges i årsredovisningen i sin hel- het. Medlemsstaterna får tillåta att AIF-förvaltare som marknads- för icke EES-baserade AIF-fonder låter räkenskaperna i en sådan fond granskas av revisor i enlighet med de internationella revisions- standarder7 som är tillämpliga i det land där AIF-fonden har sitt säte.

6Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87 Celex 32006L0043).

7I artikel 23.3 tredje ledet i den svenska versionen av AIFM-direktivet används termen redo- visningsstandarder, vilket är någonting annat än revisionsstandarder. Med hänsyn till att det inte är möjligt att genomföra revision i enlighet med redovisningsstandarder är utredningens bedömning att det rör sig om en felaktig översättning. I den engelska versionen av mot- svarande bestämmelse används begreppet auditing standards.

426

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Räkenskaperna i årsberättelsen ska vara granskade av AIF-förvaltarens eller, om annan än AIF-förvaltarens, AIF- fondens revisor. Granskningen ska utföras av en person med behörighet att utföra revision i enlighet med revisorsdirektivet. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en AIF-fond som har sitt säte utanför EES får utföras i enlighet med inter- nationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där AIF-fonden har sitt säte.

Revisorerna i ett fondbolag ska enligt 4 kap. 19 § LIF granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för de inve- steringsfonder som fondbolaget förvaltar. Revisionsberättelsen ska återges i sin helhet i årsberättelsen för fonden. Bestämmelsen bygger på artikel 73 i UCITS-direktivet. I likhet med motsvarande bestämmelse i AIFM-direktivet framgår av artikel 73 i UCITS- direktivet att revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen ska ut- föras av en person som bemyndigats att granska redovisningar i enlighet med revisorsdirektivet. Någon närmare precisering av vem som är behörig att utföra revision i ett fondbolag framgår emeller- tid inte av LIF utan följer av bestämmelserna om revision i 9 kap. aktiebolagslagen.

Av 9 kap. 12 § aktiebolagslagen framgår att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor i enlighet med bestämmelserna i revisorslagen (2001:883) kan vara revisor i ett aktiebolag. Revisors- lagen genomför revisorsdirektivets behörighetsbestämmelser i svensk rätt. Någon ytterligare precisering av vem som är behörig att utföra revision i ett fondbolag är därmed inte nödvändig.

En AIF-förvaltare och en AIF-fond som förvaltaren förvaltar behöver dock inte per automatik granskas av samma revisor. En uttrycklig bestämmelse om vem som är behörig att granska räken- skaperna i en AIF-fond bör därför införas i den nya lagen. Kravet i AIFM-direktivet på att en AIF-förvaltare ska tillhandahålla en revisorsgranskad årsberättelse omfattar dessutom även AIF-fonder baserade i andra länder och som granskas av revisor i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är baserad. Bestämmelsen i den nya lagen bör därför preciseras på så sätt att det framgår att revisionen

427

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

av räkenskaperna i årsberättelsen för en AIF-fond som har sitt säte inom EES och som förvaltas av en svensk AIF-förvaltare ska vara utförd av en person med behörighet att utföra revision i enlighet med revisorsdirektivet.

Den möjlighet för medlemsstaterna att tillåta undantag från kravet på att revisionen ska vara utförd av en revisor med behörighet i enlighet med revisorsdirektivet för sådana AIF-fonder som är base- rade utanför EES, bör utnyttjas. Den nya lagen bör därför innehålla en bestämmelse om att revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en AIF-fond som har sitt säte utanför EES ska vara utförd i enlighet med internationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där AIF-fonden har sitt säte. De internationella revisions- standarder som åsyftas är de som antagits av International Fede- ration of Accountants (IFAC:s) organ IAASB (International Audi- ting and Assurance Standards Board). Standarderna gäller även för revision inom EU i enlighet med ett i revisorsdirektivet reglerat särskilt antagningsförfarande.

11.2.3Övrig information som ska lämnas regelbundet

Artikel 23.4 och 23.5 i AIFM-direktivet innehåller bestämmelser om regelbunden information som en AIF-förvaltare ska lämna avseende EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar och AIF-fonder som förvaltaren marknadsför. Enligt artikel 23.4 ska en AIF-förvaltare lämna information om den procentuella andelen illikvida tillgångar i fonden för vilka särskilda ordningar gäller samt eventuella nya ordningar för fondens likviditetshantering. Förvaltaren ska också informera om en AIF-fonds aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som tillämpas.

Artikel 23.5 innehåller bestämmelser om regelbunden informa- tion avseende AIF-fonder som använder finansiell hävstång. För sådana fonder ska AIF-förvaltaren informera om ändringar i den högsta nivån av finansiell hävstång samt eventuell rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som lämnas enligt ordningen för finansiell hävstång.

Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas i enlighet med artikel 23.4 och 23.5 samt hur och när den infor- mationen ska lämnas finns i kommissionens förslag till genom- förandeförordning. Där framgår att information ska lämnas om bl.a. illikvida tillgångar, förändringar i likviditetshanteringen, aktuell

428

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

riskprofil samt information om riskhantering och riskhanterings- system. Av förslaget till genomförordning framgår även vilken information som ska lämnas om hävstång, förfoganderätt över säkerheter samt lämnade garantier i enlighet med artikel 23.5 i AIFM-direktivet.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska för varje EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förval- taren marknadsför inom EES regelbundet tillhandahålla infor- mation om:

1)andelen illikvida tillgångar,

2)förändringar i AIF-fondens likviditetshantering,

3)AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som tillämpas, samt

4)för AIF-fonder som använder finansiell hävstång, det totala beloppet för finansiell hävstång, eventuella förändringar i den högsta nivån av finansiell hävstång som förvaltaren får an- vända samt förändringar i rätten att förfoga över säkerheter eller andra garantier enligt ordningen för finansiell hävstång.

Bestämmelser om sådan regelbunden information som, utöver infor- mationen i årsberättelsen, ska tillhandahållas av en AIF-förvaltare enligt artikel 23.4 och 23.5 i AIFM-direktivet bör införas i den nya lagen. Med hänsyn till att dessa artiklar kommer att preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning bedöms att det inte behövs något bemyndigande för Finansinspektionen att med- dela föreskrifter avseende den regelbundna information en AIF- förvaltare ska lämna om de AIF-fonder som förvaltas.

Regelbunden information om specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

Någon bestämmelse om regelbunden information motsvarande arti- kel 23.4 och 23.5 finns inte i den svenska fondlagstiftningen. I 4 kap. 17 § LIF finns emellertid ett krav på att fondbolag på be-

429

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

gäran från andelsägare eller någon som avser att köpa andelar i en investeringsfond ska lämna kompletterande information om risker och riskhantering för fonden. Den regelbundna information om risker m.m. som ovan föreslås att AIF-förvaltare ska lämna över- lappar i viss mån den information som ett fondbolag är skyldigt att lämna enligt 4 kap. 17 § LIF. Kravet i den bestämmelsen skiljer sig dock i vissa avseenden från de regler som här föreslås införas i den nya lagen. Bestämmelsen i LIF innebär bl.a. att information ska lämnas på begäran, vilket kan anses vara ett striktare krav på att den informationen ska vara aktuell vid den tidpunkt den lämnas. Be- stämmelsen i 4 kap. 17 § LIF bör därför, genom en hänvisning i den nya lagen, av konsumentskyddsskäl även i fortsättningen gälla för specialfonder som enligt fondbestämmelserna är öppna för inve- steringar av icke-professionella investerare.

Som beskrivits i avsnitt 7.4.3 ska ett fondbolag varje år lämna skriftlig information till andelsägarna i en investeringsfond om de kostnader för bl.a. förvaltning som hänför sig till andelsinnehavet, se 4 kap. 22 och 23 §§ LIF. Bestämmelsen saknar motsvarighet i UCITS-direktivet. Syftet med bestämmelsen är att underlätta för fondsparare att göra jämförelser av kostnader, bedöma värdet av förvaltningstjänsten, öka kostnadseffektiviteten m.m.8 Även kravet på att lämna regelbunden information om kostnader bör gälla fort- sättningsvis vad avser specialfonder som enligt fondbestämmelserna är öppna för investeringar av icke-professionella investerare.

Bestämmelserna om information om kostnader är utformade för investeringsfonder och den särskilda ställning en investeringsfond har i förhållande till fondbolaget. Bestämmelserna är inte anpassade för fonder med en annan rättslig ställning än en investeringsfond. Ett krav på kostnadsinformation liknande det som gäller enligt LIF för övriga AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare skulle enligt utredningens bedömning vara svårt att utforma så att informationen blir jämförbar mellan olika fonder. Något krav på att lämna information om kostnader bör därför inte ställas på övriga AIF-fonder som i Sverige marknadsförs till icke- professionella investerare. Dessa fonder föreslås dock omfattas av ett krav på att andelarna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad. Som en följd av detta kommer dessa fonder att omfattas av de betydande informationskrav och redovisningsregler som gäller

8 Se prop. 1997/98:160 s. 153 ff.

430

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

för noterade företag, inklusive detaljerade bestämmelser om redo- visning av AIF-fondens intäkter, kostnader och resultat.

11.3Informationsbroschyr

11.3.1Informationsbroschyrens innehåll

Artikel 23 i AIFM-direktivet innehåller bestämmelser om den in- formation som en AIF-förvaltare ska tillhandahålla om EES-base- rade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar samt om AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES. Artikel 23.1 innehåller krav på sådan information som ska göras tillgänglig innan en investerare investerar i en AIF-fond. Det rör sig bl.a. om information om fondens investeringsstrategi, riskprofil, förvaringsinstitut, eventuell delegering, värderingsprinciper, rätt till inlösen och senaste netto- tillgångsvärde.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska tillhandahålla en informations- broschyr för varje AIF-fond som har sitt säte inom EES som förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES.

Informationen ska omfatta följande:

1)En beskrivning av fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa kan ändras.

2)Var mottagar-AIF-fonden är etablerad, om AIF-fonden är en matar-AIF-fond, samt information om var de underligg- ande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i- fond.

3)En beskrivning av de tillgångsslag som fonden får placera i, fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång.

4)En beskrivning av de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden.

5)Uppgifter om AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer.

431

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

6)Uppgifter om ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel för att täcka vissa skadeståndsanspråk.

7)Uppgifter om delegering av förvaltnings- och förvarings- funktioner.

8)Principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden.

9)Likviditetshantering och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier.

10)Uppgifter om och maximibelopp för direkta och indirekta avgifter.

11)En beskrivning av förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånsbehandling för någon investerare.

12)Uppgifter om primärmäklare.

13)Hur och när viss regelbunden information om fonden lämnas.

14)Den senaste årsberättelsen och det senast beräknade netto- tillgångsvärdet eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier.

15)Uppgift om historisk avkastning.

För en AIF-fond som omfattas av en skyldighet att offentliggöra ett prospekt behöver en AIF-förvaltare endast lämna sådan in- formation som inte redan framgår av prospektet.

Informationsbroschyren för en specialfond ska innehålla fond- bestämmelserna för fonden.

För en specialfond som enligt fondbestämmelserna är öppen för placeringar av icke-professionella investerare ska infor- mation lämnas på särskilt framträdande plats i informations- broschyren om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder AIF-för- valtaren använder sig av.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter med närmare bestämmelser om informa- tionsbroschyrens innehåll.

432

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

En bestämmelse baserad på artikel 23.1 i AIFM-direktivet bör in- föras i den nya lagen. Direktivet anger inte något samlingsbegrepp för det dokument där informationen ska ingå. Utredningen anser dock att det är lämpligt att använda den i fondlagstiftningen redan etablerade termen informationsbroschyr även i fråga om det doku- ment där information om AIF-fonder ska lämnas.

Kraven på informationsbroschyrens innehåll i artikel 23.1 är relativt detaljerade och åtföljs inte av någon bestämmelse som ger kommissionen i uppgift att ta fram delegerade akter om informa- tionens närmare innehåll. Direktivtexten lämpar sig dock inte att genomföras i lag i sin helhet. Bestämmelsen bör därför kombineras med ett bemyndigande för Finansinspektionen att meddela före- skrifter om informationsbroschyrens närmare innehåll.

Vissa uppgifter som ska ingå i informationsbroschyren behöver uppdateras mer regelbundet än andra. Det gäller i synnerhet information om det senast beräknade nettotillgångsvärdet eller mark- nadsvärdet på fondens andelar eller aktier. Sådan information som uppdateras ofta kan lämnas i en bilaga till informationsbroschyren.

I enlighet med artikel 23.3 i AIFM-direktivet bör det framgå av den nya lagen att sådana AIF-förvaltare som offentliggör prospekt i enlighet med prospektdirektivet9 endast behöver tillhandahålla så- dan information som inte framgår av prospektet. Informationen ska antingen lämnas separat i en informationsbroschyr eller som kompletterande information i prospektet. Prospektdirektivets be- stämmelser om upprättande av prospekt är genomförda i svensk rätt huvudsakligen genom 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Prospekt som godkänts av en behörig myn- dighet i en annan medlemsstat är giltiga i Sverige, om Finans- inspektionen erhållit ett intyg från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där prospektet godkänts att prospektet är upprättat i enlighet med prospektdirektivet (2 kap. 36 §).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64 Celex 32003L0071).

433

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

Informationsbroschyr för specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

I enlighet med vad som föreslagits i kapitel 7 bör specialfonder omfattas av informationsbestämmelserna i den nya lagen. Enligt den nuvarande bestämmelsen om informationsbroschyrens innehåll i 4 kap. 15 § LIF ska broschyren innehålla fondbestämmelserna för fonden, de uppgifter som behövs för att man ska kunna göra en bedömning av fonden och fondens riskprofil, information om uppdragsavtal, tillåtna tillgångsslag samt, för det fall fondmedel får placeras i derivatinstrument, en beskrivning av användningen av derivatinstrument och hur det påverkar fondens riskprofil. Mer detaljerade bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll finns i Finansinspektionens föreskrifter (se 18 kap. FFFS 2008:11). Bestämmelserna bygger på artiklarna 69.1, 69.2, 70.1, 71 och 72 samt modul A bilaga I till UCITS-direktivet (se prop. 2002/03:150 s.177–179). Enligt utredningens bedömning motsvaras de nuvar- ande kraven på informationsbroschyrens innehåll i 4 kap. 15 § LIF av den föreslagna bestämmelsen om informationsbroschyr för en AIF-fond. Det bör dock uttryckligen framgå av den nya lagen att informationsbroschyren för en specialfond ska innehålla fondbestäm- melserna för fonden. I övrigt saknas skäl att ställa högre inne- hållsmässiga krav på en informationsbroschyr för en specialfond, än vad som förslås gälla för övriga AIF-fonder.

Av 4 kap. 16 § LIF framgår att viss information om en inve- steringsfond ska anges på en framträdande plats i informations- broschyren och i allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden. Sådan framträdande information ska bl.a. lämnas om fonden kan variera kraftigt i värde på grund av fondens sammansättning eller de förvaltningsmetoder fondbolaget använder. I samma para- graf finns även krav på särskilt framträdande information i vissa andra fall som inte är tillämpliga i fråga om specialfonder. Det gäller information om fondens placeringsinriktning i det fall fonden pla- cerar i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penning- marknadsinstrument eller om fonden är en indexfond samt om fonden är en sådan fond som har tillstånd enligt 5 kap. 8 § LIF att frångå reglerna om riskspridning avseende placeringar i bl.a. stats- skuldförbindelser. Bestämmelsen i 4 kap. 16 § LIF bygger på arti- kel 70.2 och 70.3 i UCITS-direktivet och infördes i svensk rätt i samband med genomförandet av förändringarna i 1985 års UCITS-

434

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

direktiv då möjligheterna för investeringar i olika finansiella till- gångar utökades (prop. 2002/03:150 s. 218–219).

Enligt utredningens uppfattning är det av konsumentskyddsskäl motiverat att tydliggöra viss riskinformation i fråga om special- fonder som enligt fondbestämmelserna är öppna för placeringar av icke-professionella investerare. För sådana fonder bör därför bestäm- melsen i 4 kap. 16 § 2 LIF gälla även fortsättningsvis.

Utredningen anser emellertid inte att det finns skäl att ställa några ytterligare krav på den information som ska lämnas i informations- broschyren avseende andra AIF-fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. Som framgår av avsnitt 11.3.3 föreslås att förvaltare av AIF-fonder som vänder sig till icke- professionella investerare ska tillhandahålla ett faktablad för fonden. Faktabladet ska bl.a. innehålla den grundläggande information som behövs för en investering i fonden och den risk som är förenad med en sådan investering och möjliggör för icke-professionella investerare att få tydlig information.

11.3.2Information om förvaringsinstitutets ansvar

Ett förvaringsinstitut kan i vissa fall friskriva sig från ansvar för för- lust av sådana instrument som depåförvaras av tredje part. Bestäm- melser om sådan friskrivning finns i artikel 21.13 i AIFM-direktivet och har behandlats i avsnitt 10.9. I det fall ett förvaringsinstitut har ingått ett sådant arrangemang ska AIF-förvaltaren enligt artikel 23.2 i AIFM-direktivet informera potentiella investerare om detta innan de investerar i AIF-fonden. AIF-förvaltaren ska också utan dröjs- mål informera investerare i en AIF-fond om alla förändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska informera investerare innan de investerar i en AIF-fond om de arrangemang som förvarings- institutet gjort för att avtalsrättsligt friskriva sig från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvaras av tredje part.

En AIF-förvaltare ska utan dröjsmål informera investerare om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

435

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

En bestämmelse motsvarande artikel 23.2 bör införas i den nya lagen. I enlighet med bestämmelserna om förvaringsinstitut i arti- kel 13 (men till skillnad mot bl.a. informationsbestämmelsen i arti- kel 23.1) omfattar informationskravet i artikel 23.2 alla AIF-fonder som en AIF-förvaltare förvaltar, även sådana fonder som har sitt säte utanför EES och som inte marknadsförs inom EES. Inför en investering i en AIF-fond kan information om förvaringsinstitutets ansvar lämnas i den informationsbroschyr som avser fonden, under förutsättning att investeraren får del av informationsbroschyren. I det fall AIF-förvaltaren offentliggör ett prospekt i enlighet med lagen om handel med finansiella instrument kan informationen läm- nas där.

Det framgår inte av direktivet eller förslaget till genomförande- förordning hur AIF-förvaltaren ska informera investerare om förändringar i förvaringsinstitutets ansvar. Bestämmelsen bör dock inte tolkas som att en AIF-förvaltare måste skicka information eller på annat sätt söka upp investerare för att informera om en för- ändring. Enligt utredningens uppfattning bör det vara tillräckligt att informationen görs tillgänglig elektroniskt och på begäran över- lämnas till investerarna.

11.3.3Faktablad

Förslag: För AIF-fonder som en AIF-förvaltare marknadsför i Sverige till icke-professionella investerare ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfatt- ning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma AIF-fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska AIF-fondens rättsliga ställning framgå. Det ska också framgå om AIF-fonden är en specialfond.

Närmare bestämmelser om faktabladets innehåll ska regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

436

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

Enligt 4 kap. 16 a § LIF ska det för varje investeringsfond finnas ett aktuellt faktablad med övergripande information om fonden. Be- stämmelsen om faktablad bygger på artiklarna 78–82 i UCITS- direktivet. Informationens innehåll framgår av en genomförande- förordning från kommissionen.10 Kravet på faktablad omfattar i svensk rätt även specialfonder. Ett syfte med faktabladet är att på ett tydligt och enkelt sätt sammanfatta den mest väsentliga infor- mationen om en investeringsfond. Genom harmoniserade regler skapas möjlighet till jämförelse mellan olika investeringsalternativ.

I enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 7.4.5 bör AIF-fonder som i Sverige marknadsförs till icke-professionella investerare om- fattas av ett krav på att det ska finnas ett faktablad om fonden. Liksom för investeringsfonder (nuvarande värdepappersfonder) bör faktabladet på ett lättbegripligt sätt sammanfatta den grund- läggande information som behövs för att en investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Vad detta innebär i detalj bör överlämnas åt Finansinspek- tionen att föreskriva om. I flera avseenden bör de krav som följer av kommissionens genomförandeförordning 583/2010 kunna upp- ställas, t.ex. beskrivningen av mål och placeringsinriktning i arti- kel 7 i förordningen och kraven i artikel 8 på hur fondens risk/av- kastningsprofil ska presenteras. I andra delar kan förordningens bestämmelser i stället användas som utgångspunkt men anpassas. Det gäller t.ex. beskrivningen av avgifter i artiklarna 11 och 12. Därutöver bör av faktabladet uttryckligen framgå att fonden inte är någon investeringsfond och inte omfattas av de krav på risksprid- ning som gäller för sådana fonder. Om fonden är en specialfond ska det framgå av faktabladet. En AIF-fond kan som nämnts vara konstruerad på många olika sätt, t.ex. som ett aktiebolag, som ett kommanditbolag eller någon utländsk motsvarighet till dessa. I faktabladet bör den juridiska konstruktionen beskrivas på ett lätt- begripligt sätt. Beskrivningen bör också innefatta vilka risker som är förknippade med konstruktionen, t.ex. om investeraren kan förlora mer än det investerade kapitalet och vad som sker vid en eventuell konkurs.

Den som avser att investera i en AIF-fond bör, liksom fallet är för den som avser att investera i en investeringsfond, utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås. Skyldigheten att tillhandahålla faktabladet bör åvila AIF-förvaltaren utom i de

10 Kommissionens förordning (EU) nr 583/2010.

437

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

fall investerarens order hanteras av ett värdepappersinstitut. Då bör skyldigheten åvila värdepappersinstitutet.11

För specialfonder som enligt fondbestämmelserna enbart är öppna för investeringar av professionella investerare föreslås nuvarande krav på faktablad slopas, se vidare förslagen i avsnitt 7.6.

11.4Rapportering till behöriga myndigheter

11.4.1Rapporteringskrav för AIF-förvaltare

Artikel 24 i AIFM-direktivet innehåller bestämmelser om en AIF- förvaltares skyldighet att rapportera till behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten. Enligt artikel 24.1 ska AIF-förvaltaren bl.a. rapportera på vilka marknader och i vilka tillgångar förvaltaren huvudsakligen bedriver handel, samt huvudsakliga exponeringar och riskkoncentrationer. Kravet på att regelbundet lämna information om de huvudsakliga tillgångar AIF-förvaltaren bedriver handel med samt exponeringar och riskkoncentrationer omfattar enligt arti- kel 3.3.d i AIFM-direktivet även AIF-förvaltare som inte når upp till tröskelvärdena i artikel 3.2.

Enligt artikel 24.2 ska behöriga myndigheter för varje AIF-fond få information om bl.a. andelen illikvida tillgångar, förändringar av likviditetshanteringen, aktuell riskprofil och riskhanteringssystem, tillgångar som fonden har investerat i och resultatet av stresstester. Artikel 24.3 innehåller bestämmelser om att en AIF-förvaltare på begäran av de behöriga myndigheterna ska överlämna en förteck- ning över samt årsredovisningar för de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar.

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska enligt artikel 24.4 göra viss infor- mation om den finansiella hävstången och betydelsefulla motparter tillgänglig för behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten. När en finansiell hävstång ska anses användas i betydande grad ska anges i genomförandebestämmelser från kommissionen (artikel 24.6).

I artikel 24.5 finns en bestämmelse om att den behöriga myn- digheten ska ha befogenhet att begära in information regelbundet och på ad-hoc basis om det behövs för en effektiv övervakning av riskerna i det finansiella systemet. Enligt andra stycket i artikel 24.5

11 I 4 kap. 20 § LIF och 8 kap. 22 a § lagen om värdepappersmarknaden finns motsvarande fördelning av ansvaret för att tillhandahålla faktablad avseende investeringsfonder.

438

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

får Esma under exceptionella omständigheter begära att de behöriga myndigheterna inför ytterligare rapporteringskrav när det krävs av stabilitetsskäl, för att främja det ekonomiska systemets integritet eller långsiktig ekonomisk tillväxt.

I kommissionens förslag till genomförandeförordning finns när- mare bestämmelser om den information som regelbundet ska rap- porteras till behöriga myndigheter. Där regleras även hur ofta rapportering ska ske, vilket bl.a. styrs av AIF-fondens storlek. I ett appendix finns därutöver en omfattande förteckning över uppgifter som regelbundet ska rapporteras till behöriga myndigheter. I förslaget till genomförordningen regleras också när finansiell häv- stång ska anses användas i betydande grad. Detta är fallet när en AIF-fonds exponeringar beräknade enligt bruttometoden är mer än tre gånger större än fondens nettotillgångsvärde (NAV).

Genomförande i svensk rätt

Förlag: En AIF-förvaltare ska avseende de AIF-fonder som för- valtaren förvaltar regelbundet rapportera information till Finans- inspektionen om

1)de marknader där förvaltaren är medlem eller bedriver aktiv handel,

2)de instrument som förvaltaren huvudsakligen handlar med, samt

3)huvudsakliga exponeringar och riskkoncentrationer.

En AIF-förvaltare ska avseende de EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar samt de AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES lämna information till Finansinspek- tionen om

1)illikvida tillgångar,

2)förändringar i AIF-fondens likviditetshantering,

3)AIF-fondens riskprofil och riskhanteringssystem,

4)huvudsakliga kategorier av tillgångar som AIF-fonden har in- vesteringar i, samt

5)resultatet av genomförda stresstester.

439

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

En AIF-förvaltare ska på begäran av Finansinspektionen över- lämna årsberättelsen för de EES-baserade AIF-fonder som för- valtaren förvaltar och de AIF-fonder som förvaltaren marknads- för inom EES, samt en förteckning över de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar till Finansinspektionen.

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska regelbundet informera Finansinspektionen om den finansiella hävstångens nivå och sammansättning samt uppgifter om de för fonden fem mest be- tydande exponeringarna.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare som i Sverige marknadsför AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång, ska regelbundet informera Finansinspektionen om den finan- siella hävstångens nivå och sammansättning samt uppgifter om de för fonden fem mest betydande exponeringarna.

Om det behövs för att övervaka risker i det finansiella sys- temet får Finansinspektionen begära att en AIF-förvaltare lämnar ytterligare information till Finansinspektionen. Finansinspek- tionen ska i så fall informera Esma.

Bestämmelser motsvarande artikel 24 i AIFM-direktivet bör införas i den nya lagen. I enlighet med vad som föreslagits i fråga om in- formationskraven i artikel 23 bör lagen ange ramarna för den infor- mation som en AIF-förvaltare är skyldig att rapportera till och hålla tillgänglig för Finansinspektionen samt vilka AIF-fonder som rapporteringsskyldigheten omfattar. Mer detaljerade rapporterings- krav framgår av kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Kraven i artikel 24.3 och 24.4 på att årsberättelse, lista på för- valtade fonder samt information om finansiell hävstång är utfor- made så att informationen på begäran ska överlämnas alternativt göras tillgänglig för den behöriga myndigheten. Det kan hävdas att sådan information som en AIF-förvaltare är skyldig att på begäran tillhandahålla inte behöver preciseras i lagtext med hänsyn till att Finansinspektionen inom ramen för sin befogenhet som tillsyns- myndighet bör ges möjlighet att begära in den information och de handlingar som behövs för att utöva tillsynen. Mot detta kan in- vändas att bestämmelsen kan förstås som en maximireglering vars syfte är att skydda AIF-förvaltare från alltför betungande admini- strativa krav. Begränsningen till kvartalsvis inrapportering i arti- kel 24.3.b bör förstås på detta sätt. Bestämmelsen i artikel 24.5 som

440

SOU 2012:67

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

ger de behöriga myndigheterna möjlighet att begära in ytterligare information, i den mån det behövs för att övervaka risker i det finansiella systemet, tyder också på en restriktiv hållning i fråga om den information som en AIF-förvaltare ska vara skyldig att till- handahålla. I fråga om den information som ska tillhandahållas om finansiell hävstång kan dessutom ett specifikt lagkrav tydliggöra skyldigheten för en AIF-förvaltare att upprätthålla rutiner och pro- cesser som möjliggör att informationen kan göras tillgänglig utan dröjsmål. Utredningen anser därför inte att kraven i artikel 24.3 och 24.4 kan ersättas med en allmän skyldighet för AIF-förvaltare att lämna in den information och de handlingar som Finansinspek- tionen begär. Kraven i artikel 24.3 och 24.4 bör därför framgå av den svenska lagen. Finansinspektionen bör dock ges en befogenhet att införa ytterligare krav på regelbunden rapportering i den mån det är nödvändigt för att övervaka riskerna i det finansiella sys- temet. Finansinspektionen ska i så fall informera Esma om att så- dana krav införts.

Tredje stycket i artikel 24.4 tar sikte på AIF-förvaltare baserade utanför EES. I fråga om sådana förvaltare omfattar rapporterings- skyldigheten i artikel 24.4 EU-baserade AIF-fonder samt icke EES- baserade AIF-fonder som marknadsförs i unionen. Som framgår av förslagen i avsnitt 13.3 föreslår utredningen att AIF-förvaltare utan- för EES ska tillåtas att marknadsföra AIF-fonder i Sverige. Av förslagen i samma avsnitt följer dock att en svensk AIF-fond inte kan förvaltas av en AIF-förvaltare etablerad utanför EES. Utred- ningen föreslår därför att det tredje stycket i artikel 24.4 genomförs genom en bestämmelse i den nya lagen som innebär att AIF-för- valtare som marknadsför icke EES-baserade AIF-fonder i Sverige och som i betydande grad använder sig av finansiell hävstång, regel- bundet ska rapportera den finansiella hävstångens nivå och samman- sättning till Finansinspektionen samt lämna uppgifter om de för fonden fem mest betydande exponeringarna.

11.4.2Rapporteringskrav för förvaltare av specialfonder och för förvaltare av andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om den information som AIF- förvaltare som förvaltar specialfonder eller AIF-fonder som mark-

441

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet

SOU 2012:67

nadsförs till icke-professionella investerare ska lämna till Finans- inspektionen.

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ge in informa- tionsbroschyr och årsberättelse samt i förekommande fall halv- årsredogörelse och faktablad till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

Nuvarande rapporteringskrav för specialfonder följer av bestäm- melsen i 10 kap. 2 § LIF enligt vilken fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag vars andelar marknadsförs i Sverige samt förvarings- institut är skyldiga att lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet. Vilken information som ska rapporteras till Finans- inspektionen och hur ofta rapportering ska ske framgår av 20 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2008:11) om investeringsfonder. Föreskrifterna innehåller bl.a. bestämmelser om kvartalsvis rapportering för fondbolag och investeringsfonder, rapportering av en investeringsfonds innehav, om användningen av derivatinstrument, samt om månadsvis riskrapportering för special- fonder.

I enlighet med vad som föreslagits ovan ska rapporterings- reglerna i den nya lagen tillämpas för specialfonder. För att göra det möjligt för Finansinspektionen att i föreskrifter behålla de delar av nuvarande rapporteringskrav för specialfonder som inspektionen anser lämpligt, och samtidigt anpassa det nuvarande regelverket till de genomförandebestämmelser som följer av AIFM-direktivet, bör ett bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om rapporteringskrav för AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder införas i den nya lagen. Bemyndigandet bör även omfatta AIF- förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare.

För specialfonder gäller enligt 4 kap. 21 § LIF att informations- broschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredogörelser ska ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts. Bestäm- melsen bygger på artiklarna 74 och 82.1 i UCITS-direktivet. Någon motsvarande regel finns inte i AIFM-direktivet, bortsett från be- stämmelsen i artikel 24.3.a, att en AIF-förvaltare på begäran ska ge in årsberättelsen till den behöriga myndigheten. Utredningen före- slår att den befintliga bestämmelsen i LIF ska gälla även fortsätt- ningsvis för specialfonder. I den nya lagen bör därför en bestäm- melse som innebär att AIF-förvaltare i fråga om specialfonder ska

442

Kontroll över onoterade företag och emittenter

SOU 2012:67

Beräkningen av rösträttsandelen ska ske med utgångspunkt i alla aktier som bolaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas, jfr 4 kap. 45 § aktiebolagslagen.

Reglerna i artiklarna 27–30 ska, enligt artikel 26.2, inte tillämpas på innehav i bolag som är

a)små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, dvs. företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år, eller

b)specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller administrera fastigheter.

Artiklarna 28.1–28.3 och 30 i AIFM-direktivet ska tillämpas även på AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över emittenter. Med emittenter avses detsamma som i artikel 2.1.d i öppenhetsdirektivet,1 dvs. utgivare av värdepapper som är upp- tagna till handel på en reglerad marknad. För tillämpningen av de aktuella reglerna i AIFM-direktivet ska emittenten också ha sitt säte inom EES (artikel 4.1.t). När det gäller frågan om vilka aktier som ska räknas med ska artikel 26.1 och artikel 26.2 tillämpas som om de gällde sådana aktier (artikel 26.4). Begreppet ”kontroll” ska dock i dessa fall bestämmas i enlighet med artikel 5.3 i takeover- direktivet.2 Den artikeln säger att ”den andel av röstetalet som ger kontroll över bolaget … samt sättet att beräkna denna andel skall bestämmas i enlighet med reglerna i den medlemsstat där bolaget har sitt säte”. För svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad innebär det att med ”kontroll” avses 30 pro- cent av röstetalet av samtliga aktier i bolaget, se 3 kap. 1 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden. För bolag med säte i andra medlemsstater gäller definitionen av ”kontroll” i lagen i den medlemsstat där bolaget har sitt säte.

Bestämmelserna i artikel 6 i direktivet 2002/14/EG (information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen) ska

1Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmo- nisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG.

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköps- erbjudanden.

446

SOU 2012:67

Kontroll över onoterade företag och emittenter

gälla vid tillämpningen av artiklarna 26–30 i AIFM-direktivet (arti- kel 26.6). Artikel 6 i direktivet 2002/14/EG handlar om tystnads- plikt för arbetstagarrepresentanter som har fått konfidentiell infor- mation vid ett samråd med arbetsgivaren/företaget. Direktivet har genomförts genom ändringar i lagen (1976:580) om medbestäm- mande i arbetslivet (MBL).3 Bestämmelserna om tystnadsplikt m.m. finns i 21–22 §§ MBL.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: För onoterade företag ska kontroll betyda mer än 50 pro- cent av rösträtterna i företagen.

Vid beräkningen ska räknas med aktieinnehav

1.i AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, om det finns en över- enskommelse mellan fonderna avseende kontrollen,

2.i fonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan dem avseende kontrollen av före- taget,

3.i företag som kontrolleras av en fond som AIF-förvaltaren förvaltar, och

4.av andra, fysiska eller juridiska personer, som innehar aktierna i eget namn men som agerar för fonden eller ett företag kon- trollerat av fonden.

Beräkningen av rösträttsandelen ska ske med utgångspunkt i alla aktier som bolaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas.

Bestämmelserna om kontroll över onoterade företag ska inte tillämpas på innehav i företag som är

1.små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, eller

2.specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini- strera fastigheter.

3 Se prop. 2004/05:148.

447

Kontroll över onoterade företag och emittenter

SOU 2012:67

För emittenter med säte i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad ska kontroll betyda 30 procent av röstetalet för samtliga aktier. För emittenter med säte i en annan medlemsstat och vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad ska definitionen av kontroll i hemlandets lag gälla.

Definitioner, motsvarande AIFM-direktivets, av ”kontroll” över onoterade företag och emittenter bör tas in i den nya lagen.

Bestämmelserna i MBL är tillämpliga även för AIF-förvaltare och företag som ägs av AIF-fonder. Några nya regler för att genomföra artikel 26.6 behövs därför inte.

12.3Anmälan om förvärv

En AIF-förvaltare ska underrätta den behöriga myndigheten om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag i så- dan omfattning att innehavet når upp till eller passerar (uppåt eller neråt) någon av gränserna 10, 20, 30, 50 eller 75 procent av röste- talet (artikel 27.1).

När en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra i enlighet med artikel 26.1, förvärvar kontroll över ett onoterat bolag ska för- valtaren underrätta företaget, kända aktieägare (dvs. aktieägare vilkas identitet är tillgänglig för förvaltaren eller som förvaltaren kan få tillgång till genom företaget eller ett register) och den behöriga myndigheten i förvaltarens hemmedlemsstat (artikel 27.2). En så- dan underrättelse ska innehålla information om andelen rösträtter som förvaltaren kontrollerar, information om hur rösträtterna för- värvades, vilka tidigare aktieägare som varit involverade, eventuella överlåtelsekedjor etc. samt datum för när kontrollen förvärvades (artikel 27.3). I underrättelsen till företaget ska förvaltaren begära att styrelsen informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om förvärvet inklusive detaljerna som anges i artikel 27.3. Underrättelserna ska skickas så snart som möjligt, dock senast tio arbetsdagar efter det att något tröskelvärde har passerats eller kontrollen har uppnåtts (artikel 27.5).

448

SOU 2012:67

Kontroll över onoterade företag och emittenter

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen, om förvärv eller överlåtelser av aktier i ett onoterat företag leder till att andelen rösträtter som innehas av en fond som förval- taren förvaltar överskrider eller underskrider tröskelvärdena 10, 20, 30, 50 och 75 procent.

En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen, före- taget och företagets kända aktieägare, om förvärv eller överlåt- elser i en fond som förvaltaren förvaltar leder till att fonden ensam eller tillsammans med andra (enligt artikel 26.1) fått kontroll över ett onoterat företag. En sådan underrättelse ska innehålla information om andelen rösträtter som förvaltaren kontrollerar, information om hur rösträtterna förvärvades, vilka tidigare aktie- ägare som varit involverade i transaktionen, vilka fysiska eller juridiska personer som utövat rösträtten samt eventuella över- låtelsekedjor. Underrättelsen ska även ange datum för när kon- trollen förvärvades.

Underrättelserna ska skickas så snart som möjligt, dock senast tio arbetsdagar efter det att något tröskelvärde har passerats eller kontrollen har uppnåtts.

Bestämmelser om underrättelser till den behöriga myndigheten, företaget och kända aktieägare motsvarande artikel 27 bör tas in i den nya lagen.

12.4Ytterligare informationskrav vid förvärv av kontroll

En AIF-förvaltare vars fonder får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent ska också underrätta företaget, kända aktieägare och den behöriga myndigheten om

a)vilka fonder som har förvärvat kontroll,

b)den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intresse- konflikter, särskilt mellan förvaltaren, fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren och/eller

449

Kontroll över onoterade företag och emittenter

SOU 2012:67

fonden och företaget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen), och

c)den policy som tillämpas för företagets externa och interna kom- munikation, särskilt till de anställda.

I underrättelsen till företaget ska förvaltaren begära att styrelsen informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om ovanstående omständigheter (artikel 28.1–28.3). Med- lemsstaterna kan också kräva att informationen ska göras tillgänglig för den behöriga myndigheten i det onoterade företagets hemmed- lemsstat (artikel 28.1 sista stycket).

AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, underrätta företaget och kända aktieägare om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställ- ningsvillkoren. Förvaltaren ska begära att styrelsen informerar arbets- tagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om detta (artikel 28.4).

Slutligen ska AIF-förvaltaren, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, informera den behöriga myndigheten och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats (artikel 28.5).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare, vars fonder har förvärvat kontroll över ett onoterat företag eller en emittent ska underrätta Finans- inspektionen, företaget och företagets kända aktieägare om

1.vilka fonder som har förvärvat kontroll,

2.den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intresse- konflikter, särskilt mellan förvaltaren, fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren och/eller fonden och företaget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen), och

3.den policy som tillämpas för företagets externa och interna kommunikation, särskilt till de anställda.

450

SOU 2012:67

Kontroll över onoterade företag och emittenter

En AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, underrätta företaget och kända aktieägare om sina av- sikter i fråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsent- liga ändringar i anställningsvillkoren. Förvaltaren ska begära att styrelsen informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om detta.

En AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, informera Finansinspektionen och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats.

Bestämmelser om AIF-förvaltarens informationsskyldigheter mot- svarande artikel 28 bör tas in i den nya lagen.

I artikel 28.1 sista stycket ges medlemsstaterna möjlighet att ställa ytterligare krav på information (information till den behöriga myndigheten i det förvärvade bolagets hemmedlemsstat). Syftet med bestämmelsen är antagligen att medlemsstater som i dag har krav på sådan information ska kunna behålla dessa. Några sådana krav finns inte i Sverige och några starka skäl att införa sådana finns inte. Denna möjlighet att gå utöver direktivets minimikrav bör därför inte utnyttjas.

12.5Särskilda krav på årsredovisning när fonder har kontroll över onoterade företag

Årsredovisningen i ett onoterat företag som kontrolleras av en AIF- fond (eller AIF-fondens egen årsredovisning) ska minst innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av års- redovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

a)viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

b)bolagets förväntade framtida utveckling, och

c)den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG.

AIF-förvaltaren ska begära och ”göra sitt yttersta” för att styrelsen i det onoterade företaget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda, om årsredovisningen för det

451

Kontroll över onoterade företag och emittenter

SOU 2012:67

onoterade företaget eller så ska förvaltaren ta in årsredovisnings- informationen för varje onoterat företag i sin egen redovisning enligt artikel 22.

Vad gäller tidsramar så ska AIF-förvaltaren se till antingen

•att styrelsen lämnar information om punkt b ovan till arbets- tagarrepresentanter eller till de anställda senast fyra månader efter utgången av företagets bokföringsår, eller

•att förvaltaren gör information enligt punkt a ovan tillgänglig för fondens investerare senast fyra månader efter utgången av företagets bokföringsår, förutsatt att informationen finns till- gänglig. I vart fall ska informationen göras tillgänglig samtidigt med företagets årsredovisning.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Årsredovisningen i ett onoterat företag som kontrolleras av en AIF-fond, eller AIF-fondens egen årsredovisning, ska minst innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

1.viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

2.bolagets förväntade framtida utveckling, och

3.den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG.

AIF-förvaltaren ska begära och göra sitt yttersta för att styrelsen i det onoterade företaget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda, om årsredovisningen för det onoterade företaget eller ta in årsredovisningsinformationen för varje onoterat företag i sin egen redovisning.

En AIF-förvaltare ska se till att

-styrelsen lämnar information enligt punkt 2 ovan till arbets- tagarrepresentanter eller de anställda senast fyra månader efter utgången av företagets bokföringsår, eller

452

SOU 2012:67

Kontroll över onoterade företag och emittenter

-information enligt punkt 1 ovan görs tillgänglig för fondens investerare senast fyra månader efter utgången av företagets bokföringsår, förutsatt att informationen finns tillgänglig. I vart fall ska informationen göras tillgänglig samtidigt med företagets årsredovisning.

Bestämmelser motsvarande artikel 29 bör tas in i den nya lagen. Bland den information som ska göras tillgänglig finns infor-

mation enligt artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG, om bolagets förvärv av egna aktier. Den information som avses är skälen för de förvärv som har skett, antal och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde beträffande de aktier som har för- värvats och avyttrats under räkenskapsåret samt den andel av det tecknade kapitalet som dessa aktier utgör och uppgift om veder- laget för aktierna. För svenska bolag finns de bestämmelserna i t.ex. 6 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554). En svensk AIF-förval- tare kan dock förvalta fonder som äger aktier i utländska bolag, varför hänvisningen i den svenska lagen bör ske till direktivet.

12.6Tömning av företag på tillgångar

En AIF-förvaltare vars fonder får kontroll över ett onoterat före- tag, eller en emittent, är under 24 månader efter förvärvet för- hindrad att vidta vissa i artikel 30.2 utpekade åtgärder för att tömma företaget på tillgångar. Åtgärderna är

a)utdelningar (och ränta på aktier) till aktieägarna som görs när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på boksluts- dagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller, till följd av en sådan utdelning, skulle understiga det tecknade kapitalet plus de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsord- ning, varvid ska gälla att när den icke inbetalade delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet,

b)utdelningar (och ränta på aktier) till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret jämte balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver, och

453

Kontroll över onoterade företag och emittenter

SOU 2012:67

c)i den mån förvärv av egna aktier är tillåtna, de förvärv som före- taget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det och aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i a). För förvärv av egna aktier gäller därutöver punkterna b–h i artikel 20.1 i direktiv 77/91/EEG, dvs. för att sådana förvärv av egna aktier ska vara tillåtna måste någon av undantagsreglerna i den artikeln vara tillämplig.

Hindren mot kapitalminskning ovan ska inte gälla en minskning av det tecknade kapitalet där syftet är att uppväga gjorda förluster eller att inkludera penningsummor i en icke utdelningsbar reserv, under förutsättning att beloppet i en sådan reserv efter denna åtgärd inte överstiger tio procent av det minskade tecknade kapitalet (arti- kel 30.3.b).

Att AIF-förvaltaren är förhindrad att vidta dessa åtgärder inne- bär att förvaltaren, enligt artikel 30.1,

a)inte får underlätta, stödja eller ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida,

b)i den mån AIF-förvaltaren har rätt att rösta för AIF-fondens räkning vid möten i företagets ledningsorgan, inte röstar för en utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida, och

c)under alla omständigheter gör sitt yttersta för att förhindra ut- delningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare, vars fonder får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, ska under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för- värv av egna aktier från företagets sida.

454

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

först under 2015 anta delegerade akter som närmare anger när reg- lerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen (Europa-pass) ska börja tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-fonder. Det innebär enligt artikel 66.3 att svenska bestämmelser på detta område ska börja gälla först om och när kom- missionen under 2015, enligt artikel 67.6 har bestämt ett datum för när reglerna i artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Dessa artiklar behandlas i avsnitt 13.4.

13.2AIF-förvaltare och AIF-fonder inom EES

I detta avsnitt avses med AIF-förvaltare och AIF-fonder sådana förvaltare och fonder som har ett land inom EES som sitt hemland.

13.2.1Marknadsföring av AIF-fonder över gränserna

En AIF-förvaltare med tillstånd i ett land inom EES ska få mark- nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder även i andra EES-länder än förvaltarens hemland, om villkoren i artikel 32 är uppfyllda. (Defi- nitioner av en AIF-förvaltares hemland och värdland finns i 1 kap. 6 och 7 §§.) I de fall då AIF-fonden är en matar-AIF-fond krävs det dessutom att även mottagar-AIF-fonden och dess förvaltare är EES- baserad. (artikel 32.1).

En AIF-förvaltare ska, för varje AIF-fond som förvaltaren avser att marknadsföra i värdlandet, skriftligen underrätta behöriga myn- digheter i sitt hemland. Underrättelsen ska innehålla den informa- tion som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, bl.a. information om AIF-fondens namn, en verksamhetsplan, var fonden har sitt hem- land, fondens fondbestämmelser och vilket som är fondens för- varingsinstitut (artikel 32.2). Formkraven för sådana underrättelser får specificeras av Esma genom tekniska standarder (artikel 32.8.a).

AIF-förvaltarens behöriga myndigheter ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till behöriga myndigheter i det land inom EES, där marknadsföringen planeras. Underrättelsen ska vidarebefordras om AIF-förvaltarens förvaltning är förenlig med reglerna i AIFM-direk- tivet. AIF-förvaltarens behöriga myndigheter ska också bifoga ett intyg om att AIF-förvaltaren har tillstånd att förvalta AIF-fonder med en viss investeringsstrategi (artikel 32.3). Formkraven för vidare-

458

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

befordran av underrättelser och intyg om tillstånd får specificeras av Esma genom tekniska standarder (artikel 32.8.b och 32.8.c).

AIF-förvaltarens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål med- dela AIF-förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats. AIF- förvaltaren kan då börja marknadsföra AIF-fonden i värdlandet. AIF- fondens behöriga myndigheter ska också underrättas, om fonden har ett annat hemland än AIF-förvaltaren eller förvaltarens värdland (artikel 32.4).

De uppgifter och handlingar som en underrättelse om verksam- het över gränserna ska innehålla är bl.a. information om vilka åtgär- der AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren för- litar sig på oberoende företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende AIF-fonder, t.ex. värdepappersinstitut som genomför order avseende andelar i AIF-fonden. (bilaga IV h till AIFM-direktivet). För de åtgärder som AIF-förvaltaren vidtar på detta område gäller lagen i värdlandet, dvs. där andelarna eller aktierna marknadsförs, och även tillsynen i detta hänseende faller på värdlandets behöriga myndigheter (artikel 32.5).

AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är bruk- ligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska. Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt (artikel 32.6).

Om AIF-förvaltaren planerar eller har genomfört väsentliga änd- ringar i förhållande till den information som har lämnats i under- rättelsen, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till behöriga myn- digheter i sitt hemland senast en månad innan ändringen genom- förs eller omedelbart efter att ändringen har gjorts. Om ändringen skulle innebära att verksamheten strider mot AIFM-direktivet ska den behöriga myndigheten, utan onödigt dröjsmål, underrätta AIF- förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs ska behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens hemland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av fonden, för att rättelse ska ske. Om ändringen är godtagbar ska AIF-förvaltarens behöriga myndighet utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland (artikel 32.7). Form- kraven för AIF-förvaltarens anmälan om ändringar får specificeras av Esma genom tekniska standarder (artikel 32.8.d).

459

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade AIF-fonder och som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som föreskrivs i bilaga IV till AIFM-direktivet. Finansinspek- tionen ska inom vissa i den nya lagen angivna tidsfrister över- lämna underrättelsen till behöriga myndigheter i det land där verksamheten ska bedrivas samt till underrättelsen foga ett intyg där tillståndets omfattning ska framgå. Inspektionen ska också meddela förvaltaren när underrättelsen har överlämnats.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i AIFM-direktivet får till professio- nella investerare i Sverige, utan tillstånd enligt den nya lagen, marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade AIF-fonder som förvaltas av förvaltaren.

En svensk eller utländsk, EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en EES-baserad AIF-fond till icke-professionella inve- sterare i Sverige. Tillstånd ska ges under förutsättning att för- valtaren uppfyller samtliga krav som uppställs i AIFM-direktivet och har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden och göra utbetalningar till investerarna. Om AIF-fonden har Sverige som hemland krävs att fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och att det för fonden finns ett upprättat faktablad. Om fonden har ett annat land inom EES som hemland ska fonden omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, eller åtminstone är upptagen till handel på en reglerad marknad samt ha ett upprättat faktablad. Om det är fråga om vissa slutna AIF- fonder (riskkapitalfonder) får tillstånd för marknadsföring till investerare som inte är att anse som professionella ges även om angivna villkor inte är uppfyllda.

Marknadsföringen av AIF-fonder över gränserna får inte in- ledas förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt reglerna i AIFM-direktivet eller, såvitt gäller marknadsföring till icke-pro- fessionella investerare i Sverige, Finansinspektionen har med- delat beslut om tillstånd.

460

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse om marknadsföring över gränsernas ska anmälas av AIF-förval- taren till behöriga myndigheter i förvaltarens hemland eller, så- vitt avser tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare här i landet, till Finansinspektionen.

Vid marknadsföring av specialfonder ska även utländska EES- baserade AIF-förvaltare tillämpa svenska bestämmelser som gäller för sådana fonder.

Artikel 32 i AIFM-direktivet reglerar dels svenska AIF-förvaltares marknadsföring av egenförvaltade EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i andra länder inom EES, dels utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av egenförvaltade EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige.

Principen i AIFM-direktivet är densamma som i UCITS-direk- tivet, dvs. ett företag med tillstånd i ett land inom EES kan mark- nadsföra sina fonder i ett annat EES-land efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. I både AIFM-direktivet och UCITS-direk- tivet är det AIF-förvaltarens hemlandsmyndighet som ska under- rättas och som ska överlämna underrättelsen till den behöriga myn- digheten i förvaltarens värdland, dvs. där marknadsföringen ska ske. I artikel 32 i AIFM-direktivet anges att överlämnandet av under- rättelsen ska ske endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden är och kommer att vara förenlig med direktivet och för- valtaren i övrigt efterlever det. Det är emellertid inte fråga om någon ny tillståndsprövning. Det får snarare anses föreligga en pre- sumtion för att marknadsföringen kan inledas så snart underrättelse- förfarandet har fullföljts.

Även om det finns vissa skillnader mellan AIFM-direktivet och UCITS-direktivet, bl.a. när det gäller vilken information som ska finnas med i en underrättelse och till vilken behörig myndighet väsentliga ändringar ska anmälas, kan de bestämmelser som ska genomföra artikel 32 i AIFM-direktivet utformas med bestämmel- serna i LIF som förebild. Dessa bestämmelser gäller AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige eller i ett annat land inom EES och som avser att marknadsföra AIF-fonder till professionella investerare.

För svenska eller andra EES-baserade AIF-förvaltare som avser att marknadsföra andra AIF-fonder än specialfonder till icke-pro- fessionella investerare i Sverige bör dock särskilda regler gälla (se även avsnitt 7.4). Som påpekats får medlemsstaterna behålla eller

461

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

införa striktare krav på AIF-förvaltare och AIF-fonder än de krav som gäller för sådana AIF-fonder som marknadsförs till professio- nella investerare. Det är dock inte tillåtet att uppställa striktare eller ytterligare krav på EES-baserade AIF-fonder hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, än på de AIF-fonder som hör hemma och marknadsförs här. Detta följer av artikel 43.1, se även avsnitt 7.1.

I fråga om marknadsföring av utländska motsvarigheter till special- fonder finns enligt gällande rätt en bestämmelse som möjliggör detta i 1 kap. 9 § LIF. Bestämmelsen innebär att företag som förvaltar fonder som inte faller in under tillämpningsområdet för UCITS- direktivet kan få tillstånd för marknadsföring av sådana fondandelar under vissa förutsättningar, bl.a. om det finns skäl att anta att verk- samheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestäm- melserna i LIF och andra författningar som reglerar företagets verk- samhet. Motsvarande bör gälla även efter genomförandet av AIFM- direktivet.

En grundläggande förutsättning för att AIF-förvaltare som är etablerade inom EES ska få tillstånd för marknadsföring av en EES- baserad AIF-fond till icke-professionella investerare i Sverige är att förvaltaren ska uppfylla samtliga krav som uppställs i AIFM-direk- tivet. Detta innebär att en svensk eller annan EES-baserad för- valtare som enbart har låtit sig registreras med stöd av reglerna i artiklarna 3.2 och 3.3 i AIFM-direktivet, inte uppfyller villkoren för sådant tillstånd. Förvaltaren måste därför först frivilligt låta sig omfattas av direktivets krav (”opt-in”), genom att söka tillstånd som AIF-förvaltare, se avsnitt 4.4.3. I likhet med vad som tidigare har gällt krävs också att förvaltaren – oavsett var inom EES som fonden har sitt hemland eller förvaltaren är etablerad – har vidtagit nödvändiga åtgärder för att kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt att göra utbetalningar till investerarna här i landet, se av- snitt 7.2.4.

Kravet i 1 kap. 9 § LIF, att det ska finnas skäl att anta att verksamheten är förenlig med det svenska regelverket kan sägas innebära att AIF-fonden antingen måste omfattas av en reglering i hemlandet som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, att fonden ändå motsvarar vad som gäller för en specialfond. Detta bör gälla även fortsättningsvis och komma till uttryck i författningstexten.

För att andra AIF-fonder än specialfonder eller utländska mot- svarigheter till sådana fonder ska få marknadsföras till icke-professio-

462

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

nella investerare i Sverige krävs dels att de är upptagna till handel på en reglerad marknad, dels att det finnas ett upprättat faktablad som motsvarar kraven som gäller för specialfonder.

Med den föreslagna ordningen blir kraven desamma för mark- nadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare oav- sett om AIF-fonden hör hemma i Sverige eller i ett annat land inom EES och oavsett var en EES-baserad AIF-förvaltare hör hemma, vilket är förenligt med artikel 43.1 andra stycket.

I fråga om vissa slutna fonder får tillstånd ges till marknads- föring till investerare som inte är att anse som professionella även om angivna villkor inte är uppfyllda, se avsnitt 7.4.

13.2.2Förvaltning av AIF-fonder över gränserna

Artikel 33 i AIFM-direktivet reglerar förvaltning av AIF-fonder över gränserna. En EES-baserad AIF-förvaltare får förvalta en AIF- fond som hör hemma i ett annat land inom EES antingen genom att AIF-förvaltaren förvaltar en fond genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller direkt från förvaltarens hemland (gränsöver- skridande verksamhet).

Innan förvaltningen av en AIF-fond över gränserna får påbörjas ska förvaltaren underrätta de behöriga myndigheterna i sitt hem- land om i vilket land fonden ska förvaltas och om förvaltningen ska ske genom filialverksamhet eller gränsöverskridande verksamhet. Förvaltaren ska också presentera en verksamhetsplan där det fram- går vilken verksamhet som ska bedrivas i värdlandet och vilka AIF- fonder som ska förvaltas där (artikel 33.2). Om AIF-förvaltaren avser att etablera en filial ska förvaltaren därutöver informera om filialens organisatoriska struktur och adress samt namn och kon- taktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen. Esma får enligt artikel 33.7 och artikel 33.8 i AIFM-direktivet i tekniska standarder specificera vilken information som ska lämnas och även utforma formulär för dessa underrättelser.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemland ska där- efter – inom en eller två månader, beroende på om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet eller filialverksamhet, från det att myndigheten har fått en komplett underrättelse – överlämna under- rättelsen till behöriga myndigheter i förvaltarens värdland tillsam- mans med ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för att överlämna underrätt-

463

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

elsen är att AIF-förvaltarens hemlandsmyndighet anser att förvalt- ningen är och kommer att fortsätta att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Därutöver krävs att förvaltarens verksamhetstill- stånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som ska förvaltas i värdlandet. När underrättelsen har överlämnats ska AIF-förvaltarens hemlandsmyndighet informera förvaltaren om detta och förvaltaren kan då inleda verksamheten i värdlandet (artikel 33.4).

Liksom vid verksamhet över gränserna enligt andra EU-direktiv på värdepappersmarknadsområdet får värdlandet inte ställa några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFM-direktivet (artikel 33.5).

Även vid förvaltning över gränserna har AIF-förvaltaren en anmäl- ningsskyldighet gentemot sin hemlandsmyndighet avseende ändringar i förhållande till den information som har lämnats i underrättelsen. Reglerna i artiklarna 32.7 och 33.6 har i huvudsak samma innebörd.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare som avser att förvalta en EES- baserad AIF-fond hemmahörande i ett annat land inom EES, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om den avsedda verksamheten.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd en- ligt den nya lagen, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond. Efter tillstånd av Finansinspektionen får en sådan förvaltare förvalta en specialfond.

Förvaltning av en AIF-fond över gränserna får inte inledas förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt reglerna i AIFM- direktivet eller, såvitt gäller förvaltning av en specialfond i Sverige, Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse om förvaltning över gränsernas ska anmälas av AIF-förvaltaren till behöriga myndigheter i förvaltarens hemland eller, i en an- sökan om tillstånd för förvaltning av en specialfond, till Finans- inspektionen.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som förvaltar AIF- fonder från en filial i Sverige ska tillämpa bestämmelserna i AIF- förvaltarlagen som genomför artiklarna 12 och 14 och i före-

464

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

kommande fall, de särskilda bestämmelserna om specialfonder. För förvaringsinstitut för sådana AIF-fonder gäller bestämmel- serna i AIF-förvaltarlagen som genomför artikel 21 i AIFM- direktivet.

Artikel 33 i AIFM-direktivet reglerar dels svenska AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder i andra länder inom EES, dels utländska EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder i Sverige. Principen för sådan förvaltning är densamma som för marknads- föring enligt artikel 32, dvs. en AIF-förvaltare med tillstånd i ett land inom EES får förvalta AIF-fonder i ett annat land än för- valtarens hemland efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. Det är behöriga myndigheter i förvaltarens hemland som ska under- rättas om verksamheten och överlämna underrättelsen till behöriga myndigheter i förvaltarens värdland. Det är alltså inte fråga om något nytt tillståndsförfarande. Bestämmelser motsvarande artikel 33 i AIFM-direktivet bör införas i den nya lagen och kan utformas med motsvarande bestämmelser i LIF, om förvaltning över gränserna, som förebild. Bestämmelserna gäller för såväl svenska som övriga EES-baserade AIF-förvaltare.

Såvitt avser förvaltning av en specialfond bör dock särskilda reg- ler gälla. Som påpekats i avsnitt 7.3 omfattas specialfonder av AIFM- direktivets definition av en AIF-fond. De detaljerade bestämmelser om specialfonder som finns i LIF tar dock främst sikte på fonden och gäller bl.a. riskspridning och tillåtna tillgångar. AIFM-direk- tivet, som i huvudsak innehåller reglering av AIF-förvaltare, tillåter att medlemsstaterna behåller eller inför nationella bestämmelser för AIF-fonder som sådana. Utredningen har bedömt att framför allt konsumentskyddsskäl talar för att behålla regelverket för special- fonder i princip oförändrat, däribland tillståndskravet. Liksom för svenska AIF-förvaltare uppställs därför ett krav på tillstånd också för utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avser att förvalta en sådan fond. Tillstånd ges i form av att fondens fondbestämmel- ser godkänns av Finansinspektionen.

Det bör av den nya lagen framgå vilka bestämmelser i lagen som ska gälla för en AIF-förvaltare som är etablerad i ett annat EES- land än Sverige och bedriver filialverksamhet här i landet. Av arti- kel 45.2 i AIFM-direktivet följer att det är fråga om genomförda regler enligt artiklarna 12 och 14. Regeln i artikel 21.5.a om att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i samma land som AIF-fonden

465

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

innebär att också de svenska bestämmelserna om förvaringsinstitut blir tillämpliga. Ett förvaringsinstitut för en svensk AIF-fond ska således följa svenska bestämmelser, oavsett i vilket land AIF-för- valtaren är etablerad.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som förvaltar en special- fond eller en annan AIF-fond som hör hemma i Sverige får mark- nadsföra andelar eller aktier i dessa fonder i Sverige. Då gäller de bestämmelser för marknadsföring som har beskrivits i avsnitt 13.2.1, se även avsnitt 7.4. Marknadsföring i strid mot dessa bestämmelser får förbjudas av Finansinspektionen, se avsnitt 14.2.

13.3AIF-förvaltare och AIF-fonder från tredjeland

Artikel 34 i AIFM-direktivet reglerar EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av icke EES-baserade AIF-fonder, som inte marknads- förs inom EES, och artiklarna 36 och 42 i direktivet medför en möjlighet för medlemsstaterna att införa nationella bestämmelser om marknadsföring på det egna territoriet av en AIF-fond, om fonden, AIF-förvaltaren eller båda har sitt hemland utanför EES (tredje- land).

13.3.1AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder från tredjeland

Enligt artikel 34 får en AIF-förvaltare förvalta en icke EES-baserad AIF-fond om förvaltaren uppfyller samtliga krav i AIFM-direk- tivet, utom kraven avseende förvaringsinstitut (artikel 21) och års- redovisning (artikel 22). Det ska också finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens hem- land och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-fonden har sitt hemland, för att säkerställa ett effektivt infor- mationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemland att utföra sina uppgifter (artikel 34.1). Kommissionen ska i delegerade akter specificera en gemensam ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer och Esma ska utarbeta riktlinjer på samma tema (arti- kel 34.2 och artikel 34.3)

466

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finans- inspektionen, förvalta en icke EES-baserad AIF-fond som inte marknadsförs inom EES.

Tillstånd för sådan förvaltning ska ges om

-AIF-förvaltaren uppfyller samtliga villkor som gäller enligt den nya lagen med undantag för bestämmelserna avseende för- varingsinstitut, kraven att tillhandahålla årsredovisning samt behörighetsvillkoren för AIF-fondens revisorer, och

-det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspek- tionen och tillsynsmyndigheten i AIF-fondens hemland.

En bestämmelse motsvarande artikel 34.1 bör införas i den nya lagen. Det framgår inte uttryckligen av artikel 34 i AIMD-direktivet att det ska vara fråga om ett tillståndsförfarande. För att kunna avgöra om förutsättningarna i artikel 34.1 är uppfyllda krävs dock att AIF-förvaltaren lämnar information om ifrågavarande AIF-fond och i vilket land den hör hemma, och att Finansinspektionen på grundval av dessa uppgifter gör en bedömning av om förvaltningen ska tillåtas eller inte. Motsvarande möjlighet har fondbolag enligt

bestämmelsen i 2 kap. 16 § LIF, där det uppställs krav på tillstånd. En svensk AIF-förvaltare med tillstånd att förvalta en icke EES-

baserad AIF-fond får, som framgår av nästa avsnitt, ges tillstånd av Finansinspektionen att också marknadsföra andelar eller aktier i dessa fonder, om vissa ytterligare villkor är uppfyllda.

13.3.2Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade AIF- fonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

I artikel 36 i AIFM-direktivet finns regler som ger medlemsstaterna möjlighet att, på sitt eget territorium och under förutsättning att vissa minimikrav är uppfyllda, tillåta marknadsföring av icke EES- baserade AIF-fonder som förvaltas av EES-baserade AIF-förval- tare. Att en medlemsstat använder sig av denna möjlighet innebär emellertid inte att AIF-förvaltaren får marknadsföra den förvaltade fonden i andra länder inom EES. Tillståndet medför alltså inte något marknadsföringspass.

467

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

De minimikrav som uppställs enligt artikel 36 i AIFM-direktivet är, för det första, att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav enligt direktivet, med undantag för dem i artikel 21 (om förvarings- institut), om det finns en motsvarighet till förvaringsinstitut som kan utföra uppgifterna enligt artikel 21.7–21.9. Det får dock inte vara AIF-förvaltaren som utför dessa uppgifter. Det ska, för det andra, finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens hemland och tillsynsmyndigheten i den icke EES-baserade AIF-fondens hemland, för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för förvaltarens hemlandsmyndighet att utföra sina uppgifter (artikel 36.1.b). För det tredje får den icke EES-baserade AIF-fondens hemland inte vara uppförd på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken upprättas av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force, FATF (artikel 36.1.c).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk eller annan EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra en icke EES-baserad AIF-fond som förvaltas av förvaltaren till profes- sionella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om vissa i den nya lagen angivna villkor är uppfyllda (artikel 36 i AIFM-direktivet).

Tillstånd för sådan marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige förutsätter dessutom

1.att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar, och

2.att fonden omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, eller åtminstone är upptagen till handel på en reglerad marknad och har ett upprättat fakta- blad som motsvarar kraven för faktablad som ska finnas för specialfonder.

468

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Om det är fråga om vissa slutna AIF-fonder (riskkapitalfonder) får tillstånd för marknadsföring till investerare som inte är att anse som professionella ges även om villkoren enligt andra stycket 1 och 2 inte är uppfyllda.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har med- delat beslut om tillstånd.

Väsentliga ändringar av något som angetts i en tillstånds- ansökan ska anmälas till Finansinspektionen.

Som tidigare nämnts är definitionerna av en AIF-fond och en AIF- förvaltare relativt vida och träffar en rad olika företeelser. Det inne- bär att det sannolikt redan finns företag från tredjeland som faller in under kategorin AIF-fond. Huruvida ett sådant företag har ett för- varingsinstitut som uppfyller kraven i artikel 21 i AIFM-direktivet beror bl.a. på lagstiftningen i hemlandet och företagets juridiska form. Med andra ord, det skulle antagligen vara fråga om en ren tillfällig- het om en sådan AIF-fond råkar ha ett förvaringsinstitut som upp- fyller kraven i nämnda artikel. Om marknadsföring av sådana AIF- fonder inte skulle tillåtas i Sverige, finns risk för att detta medför begränsningar av viss verksamhet, t.ex. riskkapitalfonder från tredje- land. Det är i sådant fall inte fondernas eller företagens verksamhet i Sverige som skulle begränsas utan svenska rättssubjekts möjlig- heter att investera i dessa. För att undvika effekter av detta slag bör Sverige nyttja möjligheten i artikel 36 att tillåta marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder i Sverige, om förutsättningarna i nämnda artikel är uppfyllda. Det innebär att AIF-förvaltaren ska upp- fylla samtliga krav som uppställs i den nya lagen eller den nationella lagstiftningen i förvaltarens hemland, vilken genomför AIFM-direk- tivet. Bestämmelserna om förvaringsinstitut (artikel 21 i AIFM-direk- tivet) behöver dock inte tillämpas under förutsättning att förvaltaren ser till att en eller flera enheter utses för att utföra ett sådant instituts uppgifter avseende övervakning av penningflöden i AIF-fonden, för- varing av fondens tillgångar samt vissa övriga uppgifter, såsom att se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar går rätt till. Förvalta- ren får inte sköta dessa uppgifter. Det ska dessutom finnas samarbets- arrangemang mellan Finansinspektionen och berörda tillsynsmyndig- heter och behöriga myndigheter. Slutligen ska förvaltarens hemland ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket i praktiken innebär att landet inte får

469

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

vara uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder och territorier.

Reglerna i artikel 36 behandlar enbart marknadsföring till pro- fessionella investerare. För marknadsföring till icke-professionella investerare får medlemsstaterna uppställa särskilda krav. Bestämmel- ser om marknadsföring av bl.a. fonder från tredjeland som motsvarar specialfonder finns i 1 kap. 9 § LIF. Marknadsföringen får tillåtas under vissa förutsättningar, bl.a. om det finns skäl att anta att verk- samheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestäm- melserna i LIF och andra författningar som reglerar verksamheten. Som angetts i avsnitt 13.2.1 bör motsvarande gälla vid marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Villkoren för tillstånd bör anges i den nya lagen.

I likhet med vad som föreslås såvitt avser marknadsföring här i landet av vissa slutna, EES-baserade AIF-fonder (rikskapitalfonder) till investerare som inte är att anse som professionella, får tillstånd ges också avseende sådan marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder, utan att de särskilda villkoren är uppfyllda.

Bestämmelser om när verksamheten får inledas, hur den får be- drivas och anmälningsskyldighet vid väsentliga ändringar bör också införas i den nya lagen. Dessa motsvarar i sak vad som gäller vid marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder.

13.3.3Marknadsföring i Sverige av AIF-fonder som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare

I artikel 42 finns regler för marknadsföring av AIF-fonder som för- valtas av icke EES-baserade AIF-förvaltare. En medlemsstat kan tillåta marknadsföring av sådana fonder på sitt eget territorium, förut- satt att vissa av direktivets krav (artiklarna 22–24 och 26–30) är uppfyllda. En icke EES-baserad AIF-förvaltare kan alltså inte med stöd av ett tillstånd som avses i artikel 42 marknadsföra förvaltade AIF-fonder i ett annat land inom EES än det där tillståndet har be- viljats. Förutsättningarna i övrigt för att tillåta sådan marknadsföring är i stora delar desamma som enligt artikel 36, dvs. AIF-fondens hemland ska inte vara upptaget på FATF:s förteckning och det ska finnas tillsynssamarbete mellan behöriga myndigheter i värdlandet och tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens hemland samt behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter i berörda AIF-fonders hem- land.

470

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra AIF-fonder till professio- nella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om de minimikrav som följer av artikel 42 i AIFM-direktivet är uppfyllda.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investe- rare i Sverige får ges om vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Dessa villkor motsvarar dem som gäller för EES-baserade AIF- förvaltares marknadsföring av EES-baserade respektive icke EES- baserade AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får dock ges även om dessa villkor inte är uppfyllda, om det är fråga om marknadsföring av vissa slutna AIF-fonder (riskkapitalfonder).

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har med- delat beslut om tillstånd

Väsentliga ändringar av något som angetts i en tillstånds- ansökan ska anmälas till Finansinspektionen.

Definitionerna av en AIF-fond och en AIF-förvaltare omfattar, som tidigare nämnts, en rad olika företeelser och det finns redan verksamma företag från tredjeland som faller in under kategorin AIF-fond eller AIF-förvaltare. Det är troligt att ett sådant företag inte uppfyller alla krav i AIFM-direktivet. Detta innebär att om marknadsföring av AIF-fonder, förvaltade av sådana AIF-förvaltare, inte skulle tillåtas i Sverige så kan detta komma att medföra vissa be- gränsningar av verksamheten. Begränsningarna avser dock inte AIF- fondens eller AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige utan svenska rättssubjekts möjligheter att investera i dessa. För att förhindra dessa effekter bör möjligheten i artikel 42 nyttjas, dvs. att tillåta mark- nadsföring i Sverige av AIF-fonder förvaltade av icke EES-baserade AIF-förvaltare.

Tillstånd för marknadsföring till professionella investerare i Sverige förutsätter att minimikraven i artikel 42 är uppfyllda. AIF- förvaltaren måste alltså uppfylla krav på bl.a. att förse investerarna med viss information och att regelbundet rapportera vissa uppgifter till behöriga myndigheter (artiklarna 22–24 i AIFM-direktivet). AIF-förvaltaren ska också, i förekommande fall, uppfylla de krav som gäller vid förvärv av onoterade företag och emittenter (artik- larna 26–30 i AIFM-direktivet). Dessutom ska det finnas samarbets-

471

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

arrangemang mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan berörda tillsynsmyndigheter och behöriga myndigheter i de länder där förvaltaren och de icke EES-baserade AIF-fonderna är etablerade och de EES-länder där EES-baserade AIF-fonder hör hemma eller ska marknadsföras. Slutligen ska förvaltarens hemland ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket i praktiken innebär att landet inte får vara uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder och territorier.

När det gäller marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige krävs för tillstånd dels att det finns lämpliga samarbets- arrangemang och att förvaltarens hemland har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, dels att de villkor som uppställs för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av EES- respektive icke EES-baserade AIF-fonder till icke-professionella investerare är uppfyllda.

Bestämmelser som motsvarar vad som gäller för svenska och övriga EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av vissa slutna AIF-fonder (riskkapitalfonder) till investerare som inte är att anse som professionella, bör införas i den nya lagen även för icke EES- baserade AIF-fonder. Detsamma gäller bestämmelser avseende när verksamheten får inledas, hur den får bedrivas och anmälningsskyl- dighet vid väsentliga ändringar av något som angetts i en tillstånds- ansökan.

13.4Harmoniserade regler för tredjelandssituationer med fördröjt genomförande

Artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet innehåller regler om förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i de fall fonden, AIF-förvaltaren eller båda har sitt hemland utanför EES. Regle- ringen är omfattande, relativt komplicerad och ställer en rad krav på samarbete mellan olika behöriga myndigheter, tillsynsmyndig- heter och Esma.

I förhållande till resten av AIFM-direktivet är tillämpningen av denna reglering villkorad och fördröjd. Förslaget till den nya AIF- förvaltarlagen innehåller därför inte några bestämmelser avseende angivna artiklar, se avsnitt 16.2. Utredningen har dock utarbetat ett underlag för hur reglerna i dessa artiklar kan genomföras i svensk

472

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

rätt, om och när kommissionen antar de delegerade akter som när- mare ska ange tidpunkten för när dessa regler ska börja tillämpas.

I detta sammanhang kan nämnas att kommissionen har, i enlig- het med artikel 37.14, utarbetat ett utkast till förordning med när- mare precisering av de förfaranden som möjliga referensländer ska följa när de gemensamt avgör vilket land som ska vara referensland.

Utredningens överväganden såvitt avser genomförandet av artik- larna 35 och 37–41 framgår av avsnitt 13.4.1–13.4.7, och ett utkast till författningstext med kommentar är fogat till betänkandet som bi- laga 3.

13.4.1Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade AIF-fonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

Enligt artikel 35 i AIFM-direktivet får en EES-baserad AIF-för- valtare marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond om angivna förutsättningar föreligger. Detsamma gäller marknadsföring av en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond inte är EES-baserad eller vars AIF-förvaltare inte är etablerad inom EES, jfr artikel 31.1 andra stycket.

AIF-förvaltaren ska för det första uppfylla samtliga krav i AIFM- direktivet. Därutöver krävs

-att det ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang mellan be- höriga myndigheter i AIF-förvaltarens hemland och tillsyns- myndigheter i berörda icke EES-baserade AIF-fonders hemland, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 35.2.a),

-att den icke EES-baserade AIF-fondens hemland inte får vara uppförd på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av FATF (artikel 35.2.b), och

-att det, mellan den icke EES-baserade AIF-fondens hemland, AIF-förvaltarens hemland och varje land inom EES där en sådan fond ska marknadsföras, finnas en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modell- avtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive even- tuella multilaterala skatteavtal (artikel 35.2.c).

473

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

Att dessa förutsättningar föreligger ska kontrolleras av den be- höriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland. Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som förvaltarens hemlandsmyndighet har gjort beträff- ande de förstnämnda villkoren får de berörda behöriga myndig- heterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som denna myndighet har tilldelats genom artikel 19 i Esma-förordningen.

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad AIF-fond i AIF- förvaltarens hemland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren ska marknadsföra. En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, bl.a. fondens namn, hemland och förvaringsinstitut, en verksamhetsplan och fondens fondbestämmelser eller bolagsordning (artikel 35.3). Formkraven för sådana underrätt- elser får specificeras av Esma genom tekniska standarder (arti- kel 35.16.a). Underrättelseförfarandet överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för marknadsföring av EES-baserade AIF- fonder i förvaltarens hemland, se avsnitt 6.2. Den behöriga myndig- heten ska dock även informera Esma om beslutet (artikel 35.4).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad AIF-fond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens hemland ska förval- taren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som för- valtaren ska marknadsföra. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, bl.a. fondens namn, hemland och förvaringsinstitut, en verksamhetsplan och fondens fondbestämmelser eller bolagsordning (artikel 35.5). Formkraven för sådana underrättelser får specificeras av Esma genom tekniska standarder(artikel 35.16.b). Underrättelseförfaran- det överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för mark- nadsföring av EES-baserade AIF-fonder över gränserna, se av- snitt 13.2.1. AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även underrätta Esma (artikel 35.7).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare som förvaltar en icke EES- baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-

474

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Marknadsföringen förutsätter också att vissa i lagen angivna villkor är uppfyllda, t.ex. att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och berörda tillsynsmyndigheter och behöriga myndigheter.

Såvitt avser marknadsföring utomlands ska Finansinspektionen inom vissa tidsfrister överlämna underrättelsen till behöriga myn- digheter i det land eller de länder inom EES där verksamheten ska bedrivas samt till underrättelsen foga ett intyg med uppgifter om förvaltarens verksamhetstillstånd. Inspektionen ska meddela förvaltaren när underrättelsen har överlämnats samt underrätta Esma om verksamheten.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd en- ligt den nya lagen, till professionella investerare i Sverige mark- nadsföra andelar eller aktier i en av denne förvaltad icke EES- baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF- fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Verksamheten i Sverige eller utomlands får inte inledas förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt bestämmelserna i lagen eller lagstiftningen i den utländske EES-baserade AIF-förval- tarens hemland, vilken genomfört reglerna i AIFM-direktivet.

En svensk AIF-förvaltare ska till Finansinspektionen anmäla väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse.

Bestämmelserna i AIF-förvaltarlagen, om tillstånd för mark- nadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige, ska tillämpas under en övergångsperiod, som pågår till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt genom vilken de nationella bestämmelser som genomfört artikel 36 ska upphöra att gälla.

Tillståndskravet för marknadsföring till icke-professionella investerare av andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF- fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, ska gälla oförändrat.

När kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 67.6 ska bestämmelser som genomför artikel 35 införas i AIF-förvaltarlagen. Dessa bestämmelser, som innebär att ett mark-

475

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

nadsföringspass införs även för icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder, kan utformas på motsvarande sätt som be- stämmelserna om marknadsföring av andra EES-baserade AIF- fonder än specialfonder såvitt avser svenska AIF-förvaltares verk- samhet i Sverige och utomlands samt utländska EES-baserade AIF- förvaltares verksamhet i Sverige, se vidare avsnitten 6.2 och 13.2.1.

Under en övergångsperiod som pågår till dess att kommissionen, enligt artiklarna 66.4 och 68.6,har antagit en delegerad akt genom vilken de nationella bestämmelser som genomfört artiklarna 36 och 42 ska upphöra att gälla, får dock bestämmelserna i den svenska lagen om tillståndskrav vid marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder tillämpas parallellt med de nya, föreslagna bestämmelserna om marknadsföringspass.

Bestämmelserna om marknadsföringspass avseende icke EES- baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder bör emellertid inte föranleda någon ändring av bestämmelserna om tillståndskrav avseende marknadsföring av andelar eller aktier i sådana fonder till icke-professionella investerare i Sverige.

13.4.2Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare

Enligt artikel 37 krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i AIFM-direktivet för att förvalta EES-baserade AIF-fonder, marknadsföra dessa eller icke EES-baserade AIF-fonder inom EES. Artikeln innehåller en omfattande reglering av tillstånds- förfarandet.

Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas hos den behöriga myn- digheten i förvaltarens referensland. Begreppets innebörd framgår av artikel 37.4 och förfarandet att fastställa referenslandet kommer, som nämnts, att ytterligare preciseras genom en förordning från kommissionen. I artikeln anges följande.

1.Om AIF-förvaltaren avser att enbart förvalta EES-baserade AIF-fonder och inte marknadsföra andelarna eller aktierna inom EES eller i referenslandet, är landet där fonderna är etablerade förvaltarens referensland (artikel 37.4.a).

2.Om AIF-förvaltaren avser att förvalta EES-baserade AIF-fonder, som är etablerade i olika länder, men inte marknadsföra andelar eller aktier i fonderna, är antingen det land där flest fonder är

476

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

etablerade eller det land där den största andelen av tillgångarna förvaltas förvaltarens referensland (artikel 37.4.b).

3.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES- baserad AIF-fond i endast ett land inom EES, är det landet där fonden har tillstånd eller är registrerad förvaltarens referensland. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land är det land där marknadsföringen ska ske förvaltarens referens- land (artikel 37.4.c).

4.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EES- baserad AIF-fond i endast ett land inom EES, är det landet för- valtarens referensland (artikel 37.4.d).

5.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES- baserad AIF-fond i flera länder inom EES, är det land där fonden har tillstånd eller är registrerad eller en av de länder där för- valtaren avser att marknadsföra fonden, förvaltarens referens- land. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land inom EES, är en av de länder där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra fonden förvaltarens referensland (artikel 37.4.e).

6.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra en icke EES-baserad AIF-fond i olika länder inom EES, är ett av dessa länder för- valtarens referensland (artikel 37.4.f).

7.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera icke EES- baserade AIF-fonder inom EES, är förvaltarens referensland det land där samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade, eller det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta fonderna (artikel 37.4.g).

8.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade och icke EES-baserade AIF-fonder är förvaltarens referensland det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta fonderna (artikel 34.h).

I flera av ovanstående situationer (b, c, e, f, och g) kan definitio- nerna peka på mer än ett land inom EES. I dessa fall ska AIF-för- valtaren hos de behöriga myndigheterna i alla dessa medlemsstater begära beslut om vilken stat som ska vara referensland. De behöriga myndigheterna ska, inom en månad från att de tog emot begäran, gemensamt besluta vilket land som ska vara förvaltarens referens- land. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska därefter utan

477

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren. Om de behöriga myndig- heterna inte kan enas om ett beslut kan de hänskjuta frågan till Esma, som då kan agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (arti- kel 37.6).

Om AIF-förvaltaren inte har fått besked inom sju dagar från be- slutet, eller om det inte har fattats något beslut inom en-månads- fristen, kan AIF-förvaltaren själv välja referensland.

När ett referensland är utsett eller, i tillämpliga fall valts av för- valtaren, ska denne lämna in en ansökan om tillstånd som avses i AIFM-direktivet till den behöriga myndigheten i referenslandet.

I sin tillståndsprövning ska den behöriga myndigheten först ta ställning till om det är fråga om rätt referensland utifrån kriterierna i artikel 37.4. Om så inte är fallet ska myndigheten inte ge något tillstånd och i beslutet ange skälen för detta. Om den behöriga myndigheten kommer fram till att rätt stat är utsedd till referens- land ska den behöriga myndigheten begära Esmas råd i fråga om bedömningen. I begäran till Esma ska den behöriga myndigheten förklara hur myndigheten har kommit fram till sin bedömning. Esma ska inom en månad lämna råd. Om en behörig myndighet av- ser att ge tillstånd till en AIF-förvaltare i strid mot Esmas råd ska myndigheten informeras. Esma ska då offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Om den aktuella AIF-för- valtaren avser att marknadsföra AIF-fonder i flera länder inom EES ska den behöriga myndigheten (som inte har följt Esmas råd) in- formera de behöriga myndigheterna i dessa länder samt, i före- kommande fall, AIF-fondens behöriga myndighet (artikel 37.5).

Ändringar av AIF-förvaltarens marknadsföring eller marknads- föringsstrategi kan också ändra förutsättningarna för vilket land som kan vara referensland. En AIF-förvaltare som ändrar sin marknads- föringsstrategi ska underrätta den behöriga myndigheten i referens- landet. Den behöriga myndigheten ska kommunicera med övriga berörda EES-länder och Esma i enlighet med artikel 37.11 och 37.12.

I ett förslag till genomförandeförordning (enligt artikel 37.14) finns regler för hur medlemsstaterna ska förfara när de gemensamt ska avgöra en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland.

478

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En definition av AIF-förvaltares referensland, som mot- svarar artikel 37.4 i AIFM-direktivet, införs i AIF-förvaltar- lagen.

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Esma i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet.

När kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 67.6 ska en bestämmelse, innehållande en definition av ett referensland, vilken genomför artikel 37.3 införas i AIF-förvaltar- lagen.

Krav på kommunikation mellan Finansinspektionen, andra be- höriga myndigheter och Esma och möjlighet för en behörig myn- dighet att, vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika EES- länder, hänskjuta ärendet till Esma, återkommer i en mängd olika artiklar i AIFM-direktivet. Sådana bestämmelser behandlas i kapi- tel 16. I de fall där de behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket land inom EES som ska vara referensland innebär detta en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 2 § regeringsformen kräver ett uttryckligt bemyndigande från rege- ringen.

13.4.3Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare

När väl frågan om referensland är utredd ska den behöriga myndig- heten i referenslandet ge AIF-förvaltaren tillstånd under vissa förut- sättningar. AIF-förvaltaren ska t.ex. ha utsett en rättslig representant som är etablerad i referenslandet. Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för de behöriga myndigheterna vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren har tillstånd. Den rättsliga representanten ska vara tillräckligt rustad för att sköta regelefterlevnadsfunktionen i enlighet med AIFM-direktivet.

Det ska också finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensland, de behöriga myndigheterna i hemlandet för de berörda EES-baserade AIF-fonderna och tillsynsmyndigheten i det land där den icke

479

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

EES-baserade AIF-fonden hör hemma. Syftet med detta krav är att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Därutöver krävs dels att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad inte är uppförd på den av FATF sammanställda förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, dels att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad har undertecknat en överenskommelse med referenslandet, vilken fullt ut uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal. AIF- förvaltaren kan inte få tillstånd om lagstiftningen eller begränsningar i tillsynsmyndigheternas behörigheter skulle hindra att de behöriga myndigheterna effektivt kan utöva tillsyn (artikel 37.7.a–g).

Även en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska som huvudregel efterleva AIFM-direktivet. Om emellertid efterlevnaden av en viss regel skulle vara omöjlig på grund av lagstiftning i AIF-förvaltarens eller AIF-fondens hemland behöver regeln i AIFM-direktivet inte följas, om det finns en likvärdig regel i förvaltarens eller fondens hemland (artikel 37.2).

Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES, som be- rörs av tillståndet har en avvikande åsikt om huruvida kriterierna för tillstånd är uppfyllda får den myndigheten hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet artikel 19 i Esma-förordningen. Om en behörig myndighet för en EES-baserad AIF-fond inte inom en rimlig tidsperiod medverkar i de samarbetsarrangemang som krävs, får de behöriga myndigheterna i referenslandet hänskjuta ärendet till Esma som även i det fallet får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen.

Tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare ska ske på samma sätt och innehålla detsamma som en ansökan för en EES-baserad AIF-förvaltare, med vissa justeringar. Utöver infor- mation enligt artikel 7.2 i AIFM-direktivet ska ansökan enligt arti- kel 37.8 innehålla följande.

1.Förvaltarens motivering av sitt val av referensmedlemsstat.

2.En förteckning över de bestämmelser i direktivet som det är omöjligt för förvaltaren att följa på grund av tvingande bestäm- melser i den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade AIF-fonden.

480

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

3.Skriftliga intyg (baserade på Esmas tekniska standarder för till- syn) med uppgifter om

−att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de bestämmelser som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och skyddsnivå för inve- sterarna i AIF-fonden i fråga, och

−att förvaltaren följer denna likvärdiga regel.

4.Namn på AIF-förvaltarens rättsliga representant och plats där denne är etablerad.

Skriftliga intyg enligt 3 ska styrkas av ett rättsligt utlåtande om att det föreligger en oförenlig tvingande bestämmelse i tredjelandets lagstiftning, inklusive en beskrivning av regleringssyftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas.

Därutöver ges i artikel 37.8.b–e tolkningshjälp till hur informa- tionskraven i artiklarna 7 och 8 ska förstås för en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Information om investeringsstrategier m.m. enligt artikel 7.3 behöver t.ex. bara avse de EES-baserade AIF-fonder som ska förvaltas och de AIF-fonder som ska marknadsföras inom EES.

Om en behörig myndighet i ett tillståndsärende avser att tillämpa undantaget avseende regelefterlevnad i artikel 37.2 ska den behöriga myndigheten underrätta Esma om detta. Esma ska lämna råd om tillämpningen inom en månad från underrättelsen. Om den behöriga myndigheten ger tillstånd i strid mot Esmas råd ska Esma under- rättas om det och offentliggöra det. I den mån tillståndsgivningen påverkar andra medlemsstater kan de behöriga myndigheterna där hänskjuta frågan till Esma som kan agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.9).

De behöriga myndigheterna ska även i andra tillståndsärenden avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare underrätta Esma, som ska föra ett register över tillstånd och avslag på tillståndsansök- ningar (artikel 37.10).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får av Finans- inspektionen ges tillstånd som AIF-förvaltare, om Sverige är förvaltarens referensland.

481

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

13.4.5Marknadsföring över gränserna av EES-baserade AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd i ett EES-land får enligt artikel 39 i AIFM-direktivet efter ett underrättelseförfarande marknadsföra EES-baserade AIF-fonder i referenslandet och i andra EES-länder.

Om fonderna ska marknadsföras i referenslandet ska AIF-för- valtaren anmäla detta till den behöriga myndigheten där. Under- rättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring här i landet, se avsnitt 6.2. Den behöriga myndig- heten i referenslandet ska informera även Esma om att verksam- heten får inledas i landet (artikel 39.3).

En AIF-förvaltare som avser att marknadsföra EES-baserade AIF-fonder i ett annat land inom EES än referenslandet ska, för varje AIF-fond som förvaltaren avser att marknadsföra, underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet. Underrättelseförfar- andet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknads- föring över gränserna, se avsnitt 13.2.1. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska underrätta även Esma om förvaltarens verk- samhet i andra länder än referenslandet (artikel 39.6).

Om AIF-förvaltaren planerar väsentliga förändringar i förhåll- ande till de uppgifter och de handlingar som har lämnats i en underrättelse, ska AIF-förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet. Denna anmälningsskyldig- het motsvarar vad som gäller för svenska AIF-förvaltare vid mark- nadsföring över gränserna, se avsnitt 13.2.1. Om förändringen är godtagbar ska den behöriga myndigheten i referenslandet, utan dröjsmål, informera den behöriga myndigheten i värdmedlems- staten. Om förändringen innebär att ytterligare AIF-fonder mark- nadsförs eller att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs ska även Esma underrättas (artikel 39.9).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen och för- valtar en EES-baserad AIF-fond ska underrätta Finansinspek- tionen innan förvaltaren börjar marknadsföra andelar eller aktier

483

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

i fonden till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Underrättelsens innehåll ska framgå av AIF- förvaltarlagen.

Såvitt avser en sådan förvaltares marknadsföring i andra länder inom EES, ska Finansinspektionen inom vissa i lagen angivna tidsfrister överlämna underrättelsen till behöriga myndigheter i det land där verksamheten ska bedrivas samt till underrättelsen foga ett intyg med uppgifter om förvaltarens verksamhetstill- stånd. Inspektionen ska meddela förvaltaren när underrättelsen har överlämnats, samt underrätta Esma om verksamheten.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av denne för- valtad EES-baserad AIF-fond.

Marknadsföring i Sverige eller andra länder inom EES får inte inledas förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt bestäm- melserna i AIF-förvaltarlagen (eller AIFM-direktivet).

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som refe- rensland ska till Finansinspektionen anmäla planerade eller genom- förda väsentliga ändringar av något som angetts i en underrätt- else.

Bestämmelserna i AIF-förvaltarlagen om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av AIF-fonder till professionella investerare i Sverige, tillämpas under en över- gångsperiod, som pågår till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt genom vilken de nationella bestämmelser som genomför artikel 42 ska upphöra att gälla.

Vid marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier en EES-baserad AIF-fond, som den icke EES-baserade AIF-förvaltaren förvaltar, gäller alltjämt ett till- ståndskrav.

När kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 67.6 ska bestämmelser som genomför artikel 39 införas i AIF-förvaltarlagen. Dessa bestämmelser ger en icke EES-baserad förvaltare, med Sverige som referensland och tillstånd som AIF- förvaltare, rätt att efter ett underrättelseförfarande marknadsföra en förvaltad EES-baserad AIF-fond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Motsvarande rätt har icke

484

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direk- tivet från ett annat referensland än Sverige.

Genomförandet av artikel 39 innebär alltså att en icke EES-baserad AIF-förvaltare då kan vara verksam inom EES med ett marknads- föringspass. De nya bestämmelserna kan utformas med AIF-för- valtarlagens bestämmelser avseende svenska AIF-förvaltares mark- nadsföring i Sverige och utomlands som förebild, se vidare av- snitten 6.2 och 13.2.1.

Bestämmelser i AIF-förvaltarlagen om tillstånd för icke EES- baserade AIF-förvaltare att enbart i Sverige marknadsföra EES- baserade AIF-fonder får tillämpas parallellt med de nya, föreslagna bestämmelserna till dess att kommissionen, i enlighet med artik- larna 66.4 och 68.6, antar en delegerad akt genom vilken de natio- nella bestämmelser som genomför artikel 42 ska upphöra att gälla.

Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare bör dock inte föranleda någon änd- ring av bestämmelserna om sådana förvaltares marknadsföring till icke-professionella investerare. Tillståndskravet bör alltså gälla oför- ändrat.

13.4.6Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

För att en icke EES-baserad AIF förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond, vars mottagar- AIF-fond eller förvaltare inte är EES-baserad, till professionella investerare inom EES måste, utöver vad som gäller för marknads- föring av EES-baserade fonder, följande villkor vara uppfyllda.

1.Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan be- höriga myndigheter i AIF-förvaltarens referensland och tillsyns- myndigheten i den icke EES-baserade AIF-fondens hemland, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 40.2.a).

2.Den icke EES-baserade AIF-fondens hemland får inte var upp- förd på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och terri- torier som sammanställs av FATF (artikel 40.2.b).

485

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

3.Den ska finnas en skriftlig överenskommelse mellan dels den icke EES-baserade AIF-fondens hemland, dels AIF-förvaltarens referensland, dels med varje annat EES-land där andelar eller aktier i den icke EES-baserade AIF-fonden ska marknadsföras. Överenskommelsen ska till fullo uppfylla normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 40.2. c).

Att dessa förutsättningar föreligger ska kontrolleras av behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens hemland. Om behöriga myndig- heter i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den be- dömning som förvaltarens hemlandsmyndighet har gjort beträffande villkoren i 1 och 2, får de berörda behöriga myndigheterna hän- skjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogen- heter som denna myndighet har tilldelats genom artikel 19 i Esma- förordningen.

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad AIF-fond inleds i AIF-förvaltarens referensland, ska förvaltaren underrätta sin be- höriga myndighet om varje fond som förvaltaren ska marknadsföra. En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, bl.a. fondens namn, hemland och förvaringsinstitut, en verksamhetsplan och fondens fondbestämmelser eller bolagsordning (artikel 40.3). Formkraven för sådana underrättelser får specificeras av Esma genom tekniska standarder (artikel 40.16.a). Underrättelseförfarandet överensstäm- mer även i övrigt med vad som gäller för marknadsföring av en EES-baserad AIF-fond i förvaltarens hemland, se avsnitt 6.2. Som tidigare påpekats innebär inte underrättelseförfarandet någon ny eller ytterligare tillståndsprövning. Det föreligger snarare en pre- sumtion för att verksamheten ska tillåtas. Den behöriga myndig- heten får hindra marknadsföringen endast om förvaltningen av AIF-fonden skulle strida mot bestämmelser antagna enligt direk- tivet eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte efterlever eller kommer att efterleva direktivets regler. Underrättelseförfarandet överens- stämmer även i övrigt med vad som gäller vid marknadsföring av en EES-baserad AIF-fond över gränserna, se avsnitt 13.2.1. Den be- höriga myndigheten ska dock informera också Esma om den av- sedda verksamheten (artikel 35.4).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad AIF-fond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens referensland, ska

486

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren ska marknadsföra. Underrättelsen ska innehålla de upp- gifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, bl.a. fondens namn, hemland och förvaringsinstitut, en verksam- hetsplan och fondens fondbestämmelser eller bolagsordning (arti- kel 40.5). Formkraven för sådana underrättelser får specificeras av Esma genom tekniska standarder (artikel 40.16.a). Underrättelse- förfarandet överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder över gränserna, se av- snitt 13.2.1. AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även underrätta Esma (artikel 40.7).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen, och som förvaltar en icke EES-baserad AIF-fond eller en EES-baserad matar-AIF-fond, vars mottagar-AIF-fond eller dess förvaltare inte är EES-baserad, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investe- rare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Underrättelsens innehåll anges i AIF-förvaltarlagen.

Såvitt avser en sådan förvaltares marknadsföring i andra länder inom EES, ska Finansinspektionen inom vissa i lagen angivna tidsfrister överlämna underrättelsen till behöriga myndigheter i det land där verksamheten ska bedrivas samt till underrättelsen foga ett intyg, i vilket omfattningen av förvaltarens verksamhets- tillstånd ska framgå. Inspektionen ska meddela förvaltaren när underrättelsen har överlämnats samt underrätta Esma om verk- samheten.

Marknadsföring i Sverige eller andra länder inom EES får inte inledas förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt bestäm- melserna i AIF-förvaltarlagen (eller AIFM-direktivet).

487

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referens- land ska till Finansinspektionen anmäla planerade eller genomför- da väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse.

Bestämmelser i AIF-förvaltarlagen om tillstånd för icke EES- baserade AIF-förvaltares marknadsföring till professionella in- vesterare i Sverige av icke EES-baserade och matar-AIF-fonder vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, får tillämpas under en övergångsperiod, som pågår till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt genom vilken de nationella bestämmelser som genomfört artikel 42 ska upphöra att gälla. För marknads- föring till icke-professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i sådana fonder ska dock alltjämt tillstånd krävas.

När kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 67.6 bör bestämmelser som genomför artikel 40 införas i AIF-förvaltarlagen. Dessa bestämmelser ger en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland och tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen rätt att, efter ett underrättelseförfarande, mark- nadsföra en förvaltad icke EES-baserad AIF-fond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Detsamma gäller för en egenförvaltad EES-baserad matar-AIF-fond vars mottagar- AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Motsvarande rätt till marknadsföring i referenslandet och över gränserna har icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direk- tivet från ett annat referensland än Sverige. Genomförandet av artikel 40 innebär alltså att också icke EES-baserade AIF-förvaltare får marknadsföra AIF-fonder, oavsett var de hör hemma, med ett marknadsföringspass på motsvarande sätt som för EES-baserade AIF-förvaltare.

De nya bestämmelserna kan utformas med AIF-förvaltarlagens bestämmelser avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige och övriga länder inom EES som förebild, se vidare av- snitten 6.2 och 13.2.1. Bestämmelser i AIF-förvaltarlagen om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare att enbart i Sverige marknadsföra icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF- fonder får tillämpas parallellt med de nya, föreslagna bestämmel- serna till dess att kommissionen, i enlighet med artiklarna 66.4 och 68.6, antar en delegerad akt genom vilken de nationella bestäm- melser som genomfört artiklarna 36 och 42 ska upphöra att gälla.

488

SOU 2012:67

Verksamhet över gränserna

Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare av AIF-fonder, oavsett var de hör hemma, bör dock inte föranleda någon ändring av bestämmelserna om sådan marknadsföring till icke-professionella investerare. All marknadsföring som riktas till icke-professionella investerare bör även fortsättningsvis vara förenad med tillståndskrav.

13.4.7Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder över gränserna

Av artikel 41 i AIFM-direktivet följer att en icke EES-baserad AIF- förvaltare, efter ett underrättelseförfarande, får förvalta en AIF-fond i annat land än förvaltarens referensland. En ytterligare förutsättning är att förvaltarens tillstånd i referenslandet omfattar förvaltning av AIF-fonder av motsvarande slag som den eller de som ska förvaltas i värdlandet.

Reglerna motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-för- valtare enligt artikel 33. Verksamheten kan bedrivas antingen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller genom att AIF-fonden förvaltas från förvaltarens referensland (gränsöverskridande verk- samhet). Detta följer av artikel 41.1 i AIFM-direktivet och, i likhet med EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av EES-baserade AIF-fonder över gränserna med stöd av förvaltningspasset, får en icke EES-baserad inte inleda verksamheten förrän underrättelse- förfarandet är fullföljt, se avsnitt 13.2.2.

I likhet med andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet får AIF-förvaltarens värdland inte uppställa några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFM-direktivet (artikel 41.5).

Som tidigare har redogjorts för, gäller en skyldighet för samtliga AIF-förvaltare att till sin behöriga myndighet, anmäla ändringar i förhållande till den information som har lämnats i underrättelsen. Reglerna i artiklarna 32.7, 33.6, 39.9, 40.10 och 41.6 har i huvudsak samma innebörd.

489

Verksamhet över gränserna

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare, som har Sverige som referensland och tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen, och som avser att förvalta en EES-baserad AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om den avsedda verksamheten.

En utländsk icke EES-baserad AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direk- tivet får, utan tillstånd enligt AIF-förvaltarlagen, förvalta en AIF- fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond. Efter tillstånd av Finansinspektionen får en sådan förvaltare förvalta en specialfond i Sverige. Förutsättningarna för tillstånd ska vara desamma som för EES-baserade AIF-förvaltare.

Väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse om förvaltning över gränsernas ska anmälas av den icke EES- baserade AIF-förvaltaren till behöriga myndigheter i förvaltarens hemland eller, i en ansökan om tillstånd för förvaltning av en specialfond, till Finansinspektionen.

En utländsk icke EES-baserad AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder från en filial i Sverige ska tillämpa bestämmelserna i AIF-förvaltarlagen som genomfört artiklarna 12 och 14. Vid förvaltning av en specialfond ska även de särskilda bestämmelserna avseende sådana fonder tillämpas av förvaltaren. För förvaringsinstitut för AIF-fonder hemmahörande i Sverige ska AIF-förvaltarlagens bestämmelser om sådana institut gälla.

När kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 67.6 bör bestämmelser som genomför artikel 41 införas i AIF-förvaltarlagen och utformas på motsvarande sätt som bestäm- melserna för svenska och övriga EES-baserade AIF-förvaltares för- valtning med stöd av förvaltningspasset i Sverige och andra länder inom EES.

490

Tillsyn och sanktioner m.m.

SOU 2012:67

eller integritet i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat kan myndig- heten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hem- landet, vidta de åtgärder som krävs för att skydda den berörda AIF- fondens investerare samt marknadens finansiella stabilitet och inte- gritet i värdmedlemsstaten (artikel 45.8). Den behöriga myndig- heten i värdmedlemsstaten ska i vissa fall också agera på områden som ligger utanför dess tillsyn. Enligt artikel 45.7 ska en behörig myndighet i en värdmedlemsstat som har ”klara och verifierbara skäl att anta” att AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter, underrätta den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland. En behörig myndighet i en värdmedlemsstat kan agera på samma sätt som enligt artikel 45.7 och artikel 45.8 om myndigheten har klara och verifierbara skäl att inte samtycka till referensmedlems- statens auktorisering av en icke EES-baserad AIF-förvaltare (arti- kel 45.9). Vid oenighet mellan behöriga myndigheter om tillämp- ningen av artikel 45.4–45.9 kan frågan hänskjutas till Esma som kan hantera den enligt artikel 19 i Esma-förordningen.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Finansinspektionen ska ha tillsyn över AIF-förvaltare och förvaringsinstitut.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut som står under inspektionens tillsyn ska tillsynen omfatta att verk- samheten drivs enligt lagen om AIF-förvaltare, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, före- tagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruk- tioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar fonder i Sverige ska tillsynen omfatta att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige.

Utredningen har i avsnitt 3.4 föreslagit att Finansinspektionen ska vara den behöriga myndigheten i de frågor som följer av AIFM- direktivet. Bestämmelserna i artikel 45 innebär att inspektionen ska ha ett visst tillsynsansvar över utländska AIF-förvaltare, dels sådana som bedriver verksamhet från filialer här i landet, dels sådana som

492

Tillsyn och sanktioner m.m.

SOU 2012:67

14.2.1Verktyg för tillsynen

Genomförande i svensk rätt

Förslag: För övervakningen av att bestämmelserna i lagen om AIF-förvaltare och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att

1.en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kom- mer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Finansinspektionen får, när det är nödvändigt, genomföra en undersökning hos en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och hos ett förvaringsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av en AIF-förvaltare, som driver verksamhet i Sverige, att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för till- synen av förvaltaren.

Bestämmelserna om kontroll- och ingripandemöjligheter i AIFM- direktivet är i det närmaste identiska med motsvarande bestäm- melser i UCITS-direktivet (artiklarna 98 och 99) och MiFID (artik- larna 50 och 51). När det gäller tillsynsverktygen har reglerna för fondbolagens del genomförts främst genom bestämmelserna i 10 kap. 3 och 4 §§ LIF och för värdepappersinstitutens del genom bestäm- melserna i 23 kap. 3 och 4 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Katalogen i dessa lagar över de verktyg som inspektionen har till sitt förfogande stämmer visserligen inte ordagrant överens med katalogen enligt de aktuella direktiven. Både vid genomförandet av MiFID och vid genomförandet av UCITS-IV konstaterades dock att direktiven gav utrymme för att verktygen skulle vara tillgängliga genom ”samarbete” med andra myndigheter, varför en ordning där t.ex. kvarstad (motsvarande direktivets ”frysning av tillgångar”) och näringsförbud beslutas av andra än Finansinspektionen var förenlig med direktiven.1 En ”verktygskatalog” motsvarande 10 kap. 3 och 4 §§ LIF bör därför införas i den nya lagen.

1 Se SOU 2010:78 s. 309–318 och prop. 2006/07:115 s. 491–497.

494

SOU 2012:67

Tillsyn och sanktioner m.m.

14.2.2Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare och mot en förvaltare som saknar tillstånd

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt den nya lagen om AIF-förvaltare, andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet, fondbestämmelserna, bolags- ordningen eller motsvarande handlingar, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltarens tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en över- trädelse är ringa eller ursäktlig, om förvaltaren gör rättelse eller om något annat organ har vidtagit åtgärder mot förvaltaren som bedöms tillräckliga.

Finansinspektionens ingripanden får riktas också mot dem som ingår i AIF-förvaltares styrelse eller som är verkställande direktör eller ledningsperson och inte uppfyller de krav som anges i artikel 8.1.c i AIFM-direktivet. Finansinspektionen ska åter- kalla förvaltarens tillstånd eller besluta att en sådan person inte längre får ha kvar sin ställning i AIF-förvaltaren.

Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myn- digheter i de andra länder inom EES där en AIF-förvaltare mark- nadsför andelar i en AIF-fond som förvaltas, när någon åtgärd enligt ovan har vidtagits mot förvaltaren. Innan Finansinspek- tionen återkallar tillståndet för en AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder i ett annat land inom EES, ska inspektionen samråda med behörig myndighet i fondens hemland.

Efter underrättelse från en behörig myndighet i en svensk AIF-förvaltarens värdland om överträdelse av föreskrifter som gäller i det landet för förvaltaren, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som anges ovan, om det föreligger någon omstän- dighet som avses där. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

495

Tillsyn och sanktioner m.m.

SOU 2012:67

Om en AIF-förvaltare har fått anmärkning eller varning får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en straff- avgift om lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Om en AIF-förvaltare inte i tid lämnar de upplysningar som förvaltaren är skyldig att lämna får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av lagen om AIF-förvaltare utan att vara berättigad till det, ska Finans- inspektionen förelägga den som driver verksamheten att upp- höra med den.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verk- samhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Ett sådant föreläggande som avser en utländsk AIF-förvaltare får riktas mot såväl för- valtaren som den som i Sverige är verksam för förvaltarens räk- ning.

När det gäller sanktioner har det sedan många år funnits en strävan att likforma ingripandemöjligheterna på det finansiella området. Utgångspunkten har varit systematiken på bankområdet, där Finans- inspektionen genom lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse fick fler sanktionsmöjligheter än tidigare för att öka flexi- biliteten. Samma system där inspektionen beroende på allvarligheten i överträdelsen, konsekvenserna för marknaden och kunder m.m. kan välja mellan olika former av ingripanden och där sanktionerna varning och anmärkning kan förenas med straffavgifter, har redan införts i t.ex. LIF och lagen om värdepappersmarknaden. Sanktions- systemet bör vara detsamma även för AIF-förvaltare. Bestämmel- serna om sanktioner i LIF har relativt nyligen bedömts uppfylla kraven i artikel 99 i UCITS-direktivet2 (som i sak motsvarar arti- kel 48 i AIFM-direktivet) och bestämmelserna i den nya lagen bör därför utformas med 12 kap. LIF som förebild.

När en överträdelse har skett bör Finansinspektionen således ha möjlighet att på ett nyanserat sätt välja vilken åtgärd som är lämplig i det enskilda fallet. Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Eftersom ett sådant ingripande får stora konsekvenser bör det inte ske utan starka skäl, om det inte är fråga

2 Prop. 2010/11:135 s. 229.

496

SOU 2012:67

Tillsyn och sanktioner m.m.

om sådana fall där återkallelsegrunden är av mer teknisk art, såsom att förvaltaren har förklarat sig avstå från tillståndet3 Återkallelse av ett tillstånd får också ske om förvaltaren

•har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

•inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, eller

•under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

Återkallelse av tillstånd kan också bli aktuellt om någon som ingår i AIF-förvaltares styrelse eller som är verkställande direktör eller ledningsperson inte uppfyller de krav som anges i artikel 8.1.c i AIFM-direktivet, dvs. har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för förvaltaren att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen be- sluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får ha den ställningen. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess AIF-förvaltaren har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs om verkställande direktör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

Varning är ett alternativ till återkallelse och kan tillgripas när förutsättningarna för återkallelse i och för sig föreligger men var- ning i det enskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd. Vid mindre allvarliga överträdelser kan Finansinspektionen utfärda en anmärkning, förbjuda verkställighet av beslut eller förelägga förval- taren att inom viss tid vidta vissa åtgärder.

En, i samband med anmärkning eller varning, ålagd straffavgift får inte överstiga tio procent av förvaltarens omsättning under när- mast föregående räkenskapsår.

Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksam- hetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. När straffavgiftens storlek

3 Se prop. 2006/07:115, s. 498.

497

Tillsyn och sanktioner m.m.

SOU 2012:67

beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge över- trädelsen har pågått.

I likhet med vad som i övrigt gäller inom finansmarknads- området bör Finansinspektionen ha en uttrycklig rätt att underlåta att ingripa i vissa situationer, och att, i förekommande fall, ingripa mot företag som är verksamma utan erforderligt tillstånd.

14.2.3Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av förvaltar- eller marknadsföringspass eller efter till- stånd av Finansinspektionen, åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om AIF-förvaltare eller andra författningar, som reglerar bolagets verksamhet i Sverige, eller fondbestämmelserna för en specialfond får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att göra rättelse. Om AIF-förvaltaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt artikel 32 eller artikel 33 i AIFM-direktivet har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, ska Finans- inspektionen genast förbjuda förvaltaren att påbörja nya trans- aktioner i Sverige.

Om Finansinspektionen har skäl att anta att en AIF-förval- tare som driver verksamhet i Sverige åsidosätter sina skyldig- heter enligt AIFM-direktivet i annat fall än som avses i artik- larna 12 och 14, ska Finansinspektionen underrätta behörig myn- dighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares in- tressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situa- tionen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller förbjuda förvaltaren att påbörja nya transak- tioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIF-fond. Innan någon åtgärd som nu

498

SOU 2012:67

Tillsyn och sanktioner m.m.

nämnts vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om en utländsk AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd åsidosätter sina skyldigheter enligt den nya lagen om AIF-förvaltare eller andra författningar, som reglerar bolagets eller företagets verksamhet i Sverige, ska Finans- inspektionen kunna vidta samma åtgärder som mot en svensk AIF-förvaltare.

Som nämnts i avsnitt 14.1 är det den behöriga myndigheten i en AIF-förvaltares värdland som utövar tillsyn över förvaltarens efter- levnad av artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet vad gäller förval- tarens förvaltning och marknadsföring där.

Enligt artikel 45.4–45.8 ska den behöriga myndigheten i värd- landet ha möjlighet att vidta sanktioner och underrätta den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland om regelbrott. Bestämmelser motsvarande artikel 45.4–45.8 bör, med 12 kap. 15–18 §§ LIF som förebild, införas i den nya lagen.

14.2.4Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångar inte överstiger angivna tröskelvärden

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om en AIF-förvaltare, som bara låtit sig registeraras med stöd av bestämmelserna om registreringsförfarandet, har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen om AIF-förvaltare ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, med- dela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltaren avregistreras eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om förvaltaren gör rättelse.

499

Tillsyn och sanktioner m.m.

SOU 2012:67

En AIF-förvaltare som förvaltar fonder som understiger vissa tröskel- värden, se avsnitt 4.4, behöver inget tillstånd enligt AIFM-direk- tivet men ska registreras hos den behöriga myndigheten och regel- bundet lämna viss information. En sådan förvaltare är också skyldig att söka tillstånd om värdet av fonderna kommit att överstiga tröskelvärdena. Den sanktion som i första hand kommer i fråga för denna typ av förvaltare är förseningsavgifter, se avsnitt 14.2.2. Men om förvaltaren trots förseningsavgifter inte lämnar den information han ska eller om förvaltaren inte söker tillstånd när tröskelvärdena har passerats måste ytterligare sanktionsmöjligheter vara tillgängliga. Ytterst bör avregistrering kunna ske. Efter avregistrering uppfyller förvaltaren inte längre villkoren för undantaget, dvs. förvaltaren bedriver verksamhet som omfattas av lagen utan att vara berättigad till det, och Finansinspektionen kan då förelägga förvaltaren att upphöra med verksamheten, se förslagsrutan under avsnitt 14.2.2.

14.3Överklagande m.m.

Enligt artikel 49 i AIFM-direktivet ska en behörig myndighet skrift- ligen motivera beslut att återkalla tillstånd och beslut att inte bevilja tillstånd. Detsamma gäller andra beslut enligt AIFM-direktivet, t.ex. beslut om sanktioner. Den behöriga myndighetens beslut ska enligt samma artikel också kunna överklagas. Även det faktum att en behörig myndighet inte har fattat något beslut avseende en till- ståndsansökan inom sex månader från ansökan ska kunna över- klagas.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Beslut av Finansinspektionen enligt lagen om AIF-för- valtare får som regel överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd inte med- delar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökan- den får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

500

SOU 2012:67

Tillsyn och sanktioner m.m.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses artikel 32.3, 32.7 eller 33.6 i AIFM-direktivet till behörig myndighet i utlandet inom 20 arbetsdagar från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid med- delar beslut om att något överlämnande inte ska ske, ska inspek- tionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses artikel 33.4 i AIFM-direktivet till behörig myndighet i utlandet inom två månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut om att något överlämnande inte ska ske, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära för- klaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att beslut om att något överlämnande inte ska ske.

Bestämmelser om att myndigheter ska motivera sina beslut finns i 20 § förvaltningslagen (1986:223). Inom det finansiella området får Finansinspektionens beslut som regel överklagas hos allmän för- valtningsdomstol (Förvaltningsrätten i Stockholm). Så är fallet t.ex. avseende beslut enligt LIF (14 kap. 1 §) och beslut enligt lagen om värdepappersmarknaden (26 kap. 1 §). Detsamma bör gälla för be- slut enligt lagen om AIF-förvaltare. Liksom i LIF bör dock beslut om att kalla till styrelsesammanträde och att förelägga någon som utan tillstånd bedriver verksamhet att lämna de upplysningar som krävs för att bedöma om lagen är tillämplig på verksamheten, inte få överklagas.4 Likaså bör inte Finansinspektionens beslut i ärenden om meddelande av föreskrifter få överklagas hos domstol. I stället får, i den mån regeringen föreskriver det, sådana beslut överklagas hos regeringen.

Även uteblivna beslut om tillstånd ska enligt artikel 49.2 andra stycket i AIFM-direktivet kunna överklagas. Detta gäller framför allt tillstånd att vara AIF-förvaltare. Inspektionens beslut att inte överlämna underrättelser till andra behöriga myndigheter i situa- tioner som avser gränsöverskridande verksamhet får även karaktären av tillståndsbeslut. Det är t.ex. först sedan den behöriga myndig-

4 Se prop. 2002/03.150 s. 281.

501

SOU 2012:67

Tillsyn och sanktioner m.m.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet sam- arbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Esma och ESRB, i den utsträckning som följer av AIFM-direk- tivet.

Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den ut- ländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt AIFM- direktivet. Den utländska myndigheten får närvara vid kontroll som utförs av inspektionen.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfar- ande av en annan behörig myndighet inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i AIFM-direktivet.

Bestämmelser motsvarande dem i AIFM-direktivet om informa- tionsutbyte och samarbete mellan myndigheter finns bl.a. i UCITS- direktivet (se t.ex. artiklarna 101, 102, 108 och 109) och i MiFID (se t.ex. artiklarna 56–58). I dessa fall har direktivens krav genom- förts genom generella bestämmelser om samarbete och informa- tionsutbyte, se t.ex. 10 kap. 5–6 §§ LIF6 och 23 kap. 5–6 §§ lagen om värdepappersmarknaden7. Bestämmelserna om samarbete bör utformas på motsvarande sätt i lagen om AIF-förvaltare.

I annan lagstiftning på det finansiella området har lagbestäm- melser införts som anger i vilken utsträckning Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Esma, se t.ex. 23 kap. 5 a § lagen om värde- pappersmarknaden.8 Frågan om hänskjutande bör regleras på mot- svarande sätt i lagen om AIF-förvaltare. Hänvisningar till de artiklar som eventuellt ska genomföras först efter 2015, artiklarna 35, 37 och 40 (se avsnitt 16.2) bör dock inte nu införas i lagen om AIF- förvaltare.

6Prop. 2010/11:135 s. 230–232.

7Prop. 2006/07:115 s. 515–517.

8Se prop. 2011/12:70 s. 59.

503

Förslagens inverkan på skattekontrollen

SOU 2012:67

lättnader i informationskraven för specialfonder som endast mark- nadsförs till professionella investerare.

Utredningen har därför gjort den övergripande bedömningen att förslagen inte har någon inverkan på den befintliga skattesitua- tionen för vare sig investeringsfonder (tidigare värdepappersfonder), specialfonder eller någon annan av de legala konstruktioner genom vilka en AIF-fond kan organiseras. Med hänsyn till den ändrade definitionen av begreppet investeringsfonder i fondlagstiftningen föreslås dock följdändringar i inkomstskattelagen (1999:1229), kupongskattelagen (1970:624), lagen om investeringssparkonto, (2011:1268) lagen om mervärdesskatt (1994:200) och skatteför- farandelagen (2011:1244), allt i syfte att behålla tillämpningsområdet för dessa lagar.

Vad avser skatteförfarandet i övrigt är utredningens bedömning att förslagen inte får några direkta konsekvenser för skattekontrollen. Utredningens förslag innebär dock förändringar av de bestäm- melser i fondlagstiftningen som gäller marknadsföring i Sverige av fonder som är etablerade i utlandet. Utredningen föreslår därför ändringar i skatteförfarandelagen i syfte att behålla ett likvärdigt förfarande för sådana utländska fonder som inte omfattas av UCITS- direktivet men som enligt gällande regler, efter Finansinspektionens godkännande, får marknadsföras i Sverige (utländska motsvarig- heter till svenska specialfonder). Utredningens förslag innebär även att andra utländska AIF-fonder kommer att tillåtas marknadsföras i Sverige. Utredningen föreslår att AIF-förvaltare som förvaltar så- dana AIF-fonder ska omfattas av kravet i skatteförfarandelagen på att lämna en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen. Skälen till förslagen och den analys som föranleder utredningens bedömning framgår nedan.

15.1Inkomstskatt

Bedömning: Tillämpningsområdet för bestämmelserna om be- skattning av investeringsfonder eller andelar i investeringsfonder i inkomstskattelagen påverkas inte av utredningens förslag.

I inkomstskattelagen finns särskilda skatteregler för investerings- fonder och utländska investeringsfonder. Investeringsfonder är inte juridiska personer men behandlas som sådana i skattelagstiftningen

506

SOU 2012:67

Förslagens inverkan på skattekontrollen

(2 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen). En investeringsfond är således ett eget skattesubjekt. Investeringsfonder är dock genom en nyligen genomförd lagändring inte skattskyldiga för inkomst av de tillgångar som ingår i fonden (6 kap. 5 § inkomstskattelagen).1 Motsvarande gäller utländska investeringsfonder enligt 6 kap. 13 § inkomstskattelagen. I stället har skattskyldigheten överförts till fondandelsägarna genom att dessa vid inkomstbeskattningen påförs en schablonintäkt på 0,4 procent av kapitalunderlaget (42 kap. 43 och 44 §§ inkomstskattelagen). Schablonbeskattningen är densamma för andelar i såväl svenska som utländska investeringsfonder.

Utöver schablonbeskattningen är svenska fysiska och juridiska personer skattskyldiga för utdelning från en investeringsfond och för kapitalvinster som uppstår när fondandelar avyttras. För kapital- förluster ges skatteavdrag. Skattereglerna gäller oavsett om investe- ringsfonden är svensk eller utländsk. Fysiska personer ska ta upp utdelningar och kapitalvinster i investeringsfonder som inkomst av kapital. Juridiska personer beskattas för utdelningar och kapitalvinster från innehav i investeringsfonder som inkomst av näringsverksam- het. Om fondandelen ingår i ett lager av finansiella instrument enligt 17 kap. 20 § inkomstskattelagen gäller särskilda skatteregler.

Som en konsekvens av den nya schablonskatten på andelar i investeringsfonder upphör de tidigare skattemässiga skälen för investeringsfonder att lämna utdelning. Utdelningarna i svenska investeringsfonder kommer därmed sannolikt att minska. För sådan utdelning som ändå lämnas av svenska investeringsfonder ska enligt 1 § kupongskattelagen kupongskatt betalas av utländska andelsägare som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Begränsat skattskyldiga beskattas dock inte för kapitalvinster som uppstår vid avyttring av andelar i svenska investeringsfonder.

Vad som utgör en investeringsfond framgår inte av inkomst- skattelagen. Av förarbetena framgår att någon definition inte an- setts nödvändig eftersom termen inte har någon annan innebörd än den som framgår av LIF (se prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 453 samt prop. 2002/03:150 s. 261). Av 2 kap. 2 § inkomstskattelagen fram- går att lagens termer och uttryck omfattar även utländska före- teelser, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Frågan om vilka utländska företeelser som i inkomstskattelagen motsvarar svenska investeringsfonder har överlämnats till rättstillämpningen (se bl.a. prop. 2011/12:1 s. 404). I LIF används begreppet fondföre-

1 Prop. 2011/12:1, s. 393 f.

507

Förslagens inverkan på skattekontrollen

SOU 2012:67

tag för utländska fonder.2 Det går dock inte att automatiskt sätta ett likhetstecken mellan begreppet utländsk investeringsfond i inkomstskattelagen och definitionen av fondföretag i LIF. Enligt Skatteverket ska en utländsk fond utöver definitionen av fondföre- tag i LIF uppfylla vissa ytterligare villkor för att fonden skattemässigt ska anses motsvara en svensk investeringsfond.3 En utländsk fond kan dock ha en annorlunda rättslig ställning än en svensk investerings- fond, och exempelvis vara upprättad på associationsrättslig grund, och ändå skattemässigt anses motsvara en svensk investeringsfond.

Enligt utredningens förslag ändras definitionen av investerings- fond i LIF till att enbart omfatta de fonder som i dag definieras som värdepappersfonder i samma lag. Utredningen föreslår dock inte någon förändring av den befintliga rättsliga ställningen för vare sig de fonder som i dag omfattas av begreppet värdepappersfonder eller för specialfonder. Utredningen föreslår inte heller några för- ändringar avseende de tillgångar som dessa fonder tillåts att placera fondmedel i. Enligt utredningens bedömning påverkas därför inte tillämpningsområdet för inkomstskattelagen av utredningens förslag. För att behålla gemensamma definitioner i fond- och skattelagstift- ningen bör dock inkomstskattelagens bestämmelser om investe- ringsfonder anpassas till den föreslagna nya terminologin i fondlag- stiftningen. Begreppet investeringsfond i inkomstskattelagen bör därför ersättas med begreppsparet investeringsfond och specialfond. Att även utländska motsvarigheter till dessa fonder omfattas av inkomstskattelagens bestämmelser behöver inte särskilt framgå då detta liksom tidigare följer av den allmänna bestämmelsen i 2 kap. 2 § inkomstskattelagen som innebär att utländska företeelser om- fattas av lagens termer och uttryck. Vilka utländska företeelser som ska omfattas av begreppen investeringsfond respektive specialfond i inkomstskattelagens mening bör även i fortsättningen avgöras i rättstillämpningen.

Beskattningen av AIF-fonder som inte omfattas av tillämpnings- området för inkomstskattelagens bestämmelser om investerings- och specialfonder beror av fondens struktur och rättsliga ställning.

2Fondföretag definieras i 1 kap. 1 § 8 LIF.

3Tillgångarna ska förvaras av ett förvaringsinstitut, det ska finnas fondbestämmelser som reglerar förhållandet mellan andelsägarna, fonden och förvaltaren, om fonden inte är en associationsrättslig fond ska tillgångarna i fonden dessutom förvaltas av ett förvaltnings- bolag. Vidare ska det offentliggöras ett prospekt eller en informationsbroschyr, en årsrapport eller årsberättelse för varje räkenskapsår samt en halvårsrapport eller halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader. Se Skatteverkets ställningstagande Vad avses med ut- ländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investerings- sparkonto och kupongskattelagen? 2012-05-23. Dnr 131 128777-12/111.

508

SOU 2012:67

Förslagens inverkan på skattekontrollen

Exempel på sådana fonder är slutna fonder, fonder som inte med tillräcklig regelbundenhet är öppna för inlösen eller återköper fondandelar, fonder som inte tillämpar principen om riskspridning eller investerar i andra tillgångar än vad en investerings- eller special- fond tillåts att investera i.

15.2Kupongskatt

Förslag: För att behålla tillämpningsområdet i fråga om undan- taget för kupongskatt för utländska fondföretag ändras begrep- pet fondföretag i kupongskattelagen till utländsk investerings- fond eller utländsk specialfond.

Definitionen av förvaringsinstitut i kupongskattelagen anpassas så att den omfattar förvaringsinstitut för specialfonder som för- valtas av AIF-förvaltare hemmahörande i en annan medlemsstat.

Bedömning: Tillämpningsområdet för bestämmelserna om kupongskatt i kupongskattelagen påverkas inte av utredningens förslag.

Utländska fysiska personer och utländska juridiska personer som saknar fast driftställe i Sverige är skyldiga att betala kupongskatt på utdelning från svenska aktiebolag och investeringsfonder enligt bestämmelserna i kupongskattelagen. Kupongskatten ska innehållas av det utdelande bolaget eller, om bolaget är ett avstämningsbolag, av den centrala värdepappersförvararen. För investeringsfonder som förvaltas av fondbolag ska kupongskatt innehållas av fond- bolaget. För investeringsfonder som förvaltas av förvaltningsbolag ansvarar förvaringsinstitutet för innehållande av kupongskatt (11 c § kupongskattelagen).

Utredningens förslag bedöms inte få några konsekvenser för möjligheten att innehålla, redovisa och betala kupongskatt på ut- delning från svenska investeringsfonder, specialfonder eller aktie- bolag. Med hänsyn till den ändrade betydelsen av begreppet investe- ringsfond i den svenska fondlagstiftningen bör dock, på motsvarande sätt som i inkomstskattelagen, begreppet investeringsfond i kupong- skattelagen ersättas med investeringsfond och specialfond. Med hänsyn till att specialfonder kommer att omfattas av bestämmel- serna om förvaringsinstitut i den nya lagen bör därutöver defini-

509

Förslagens inverkan på skattekontrollen

SOU 2012:67

tionen av förvaringsinstitut i 2 § kupongskattelagen anpassas så att den även omfattar förvaringsinstitut som förvarar tillgångarna i en specialfond.

Enligt 4 § nionde stycket kupongskattelagen är fondföretag hemmahörande inom EES, eller i en stat med vilken Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte, eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden, undantagna från skattskyldighet för kupongskatt. Undantaget infördes med hän- visning till principen om den fria rörligheten för kapital i samband med att schablonskatten på andelar i investeringsfonder infördes, se prop. 2011/12:1 s. 408 f. Begreppet fondföretag har i kupong- skattelagen getts samma innebörd som i 1 kap. 1 § 8 LIF och om- fattar därmed både utländska UCITS-fonder och andra utländska fonder. Utredningens förslag innebär dock att begreppet fondföre- tag i LIF begränsas till att endast omfatta utländska UCITS-fonder. Marknadsföring i Sverige av övriga utländska fonder som omfattas av den nuvarande definitionen i 1 kap. 1 § 8 LIF föreslås i stället regleras i den nya lagen om AIF-förvaltare. För att inte ändra tillämpningsområdet för bestämmelsen om undantag för kupong- skatt i kupongskattelagen bör därför den nuvarande hänvisningen till 1 kap. 1 § 8 LIF tas bort och ersättas med en ny definition som motsvarar den gällande. Någon definition som får samma träffyta som nuvarande 1 kap. 1 § 8 LIF föreslås emellertid inte införas i LIF eller i den nya lagen. Begreppet AIF-fond är inte heller lämp- ligt att använda då det exempelvis även omfattar slutna fonder, fonder som investerar i andra typer av tillgångar än finansiella instru- ment och fonder som inte tillämpar principen om riskspridning. Att hänvisa till utländska AIF-fonder skulle därför utöka tillämp- ningsområdet för undantaget för kupongskatt. Utredningen före- slår därför att begreppet fondföretag ersätts med begreppsparet utländsk investeringsfond och utländsk specialfond. Detta överens- stämmer även med Skatteverkets ställningstagande enligt vilket det är samma bedömning som ska göras oavsett om det är fråga om begreppet investeringsfonder (i dess nuvarande betydelse) i inkomst- skattelagen och lagen om investeringssparkonto, eller undantaget från skattskyldighet i 4 § nionde stycket kupongskattelagen.4

4 Skatteverkets ställningstagande Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen? 2012-05-23. Dnr 131 128777-12/11.

510

SOU 2012:67

Förslagens inverkan på skattekontrollen

15.3Mervärdesskatt

Bedömning: Tillämpningsområdet för bestämmelserna om mer- värdesskatt i lagen om mervärdesskatt påverkas inte av utred- ningens förslag.

Värdepappershandel är enligt 3 kap. 9 § lagen om mervärdesskatt undantaget från den generella skatteplikten för omsättning av varor och tjänster. Förvaltning av investeringsfonder enligt LIF innefattas i verksamheten värdepappershandel. Med anledning av att förvalt- ning av specialfonder inte längre föreslås regleras i LIF, bör även förvaltning av specialfonder enligt lagen om AIF-förvaltare omfattas av undantaget från mervärdesskatt. I övrigt bedöms inte utredningens förslag påverka tillämpningsområdet för mervärdesskattelagen.

15.4Skatteförfarandet och skattekontrollen

Förslag: AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska om- fattas av en skyldighet att lämna kontrolluppgift om schablon- intäkt samt avyttring av andelar i specialfonder genom inlösen eller avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen

Utländska AIF-förvaltare som bedriver verksamhet i Sverige ska vara skyldiga att ge in en skriftlig förbindelse om att lämna kontrolluppgift till Finansinspektionen.

Förutsättningarna för skattekontrollen, deklarationsskyldighet och skyldighet att lämna kontrolluppgift regleras i skatteförfarande- lagen. I samband med att de nya reglerna om schablonskatt på andelar i investeringsfonder infördes befriades fondbolag, förvaltnings- bolag och förvaringsinstitut från deklarationsskyldighet avseende investeringsfonder (se 30 kap. skatteförfarandelagen).

Enligt 20 kap. 1 § samt 22 kap. 17 § skatteförfarandelagen ska kontrolluppgift till Skatteverket lämnas om schablonintäkt samt om avyttring av andelar i investeringsfonder eller fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § LIF. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon samt för fysiska per- soner som är begränsat skattskyldiga. Vem som ska lämna kontroll- uppgift regleras i 20 kap. 3 § och 22 kap. 19 § skatteförfarande- lagen. Enligt huvudprincipen ska uppgiften lämnas av det förvaltande

511

Förslagens inverkan på skattekontrollen

SOU 2012:67

fondbolaget, förvaltningsbolaget, fondföretaget, kreditinstitutet eller värdepappersbolaget. Om förvaltningen av investeringsfonden eller fondföretaget har övergått till ett förvaringsinstitut ska kon- trolluppgiften lämnas av förvaringsinstitutet. Om ett förvaltnings- bolag eller ett fondföretag har slutit avtal med ett värdepappers- institut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar i en investeringsfond, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värde- pappersinstitutet. För förvaltarregistrerade andelar i investerings- fonder ska förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

Kontrolluppgift om ränta och utdelning på delägarrätter (däribland utdelning på investeringsfonder) ska lämnas av den som tillgodo- räknat eller betalt ut ränta, utdelning eller annan avkastning (19 kap. 1 och 3 §§ skatteförfarandelagen).

Kontrolluppgiftsskyldigheten omfattar även situationen när förvaltaren och investeringsfonden alternativt fondföretaget finns i olika länder. För utländska företag som bedriver fondverksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande finns en särskild skyldighet att till Finansinspektionen ge in en skriftlig förbindelse om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i skatteförfarandelagen (23 kap. 5 §). Skyldigheten omfattar dock inte utländska företag hemmahörande inom EES som på grund av natio- nella bestämmelser är förhindrade att lämna kontrolluppgifter.

Det nuvarande tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar fondföretag som marknadsför utländska fonder i Sverige med stöd av 1 kap. 7 eller 9 § LIF. Någon skyldighet att lämna kontroll- uppgift avseende innehav i andra utländska fonder än de som mark- nadsförs i Sverige i enlighet med 1 kap. 7 eller 9 § LIF finns inte. Skattekontrollen avseende innehav i sådana fonder bygger på deklara- tionsskyldigheten samt på informationsutbyte enligt bilaterala skatte- avtal eller avtal om informationsutbyte i skatteärenden som ingåtts mellan Sverige och det land där fonden är etablerad.

Kontrolluppgift ska även lämnas om avyttring samt tillgodoräk- nande av ränta, utdelning eller annan avkastning avseende andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och fondföretag (19 och 21 kap. skatteförfarandelagen). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon och skyldigheten omfattar den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta, utdelning eller annan av- kastning (19 kap. 3 § samma lag). Vid avyttring av sådan delägarrätt eller fordringsrätt genom inlösen ska kontrolluppgiften lämnas av den som betalat ut ersättningen. Vid annan avyttring än inlösen av delägarrätt eller fordringsrätt ska enligt 21 kap. 3 § samma lag, med

512

SOU 2012:67

Förslagens inverkan på skattekontrollen

vissa i paragrafen nämnda undantag, kontrolluppgift lämnas av så- dana värdepappersinstitut som medverkar vid avyttringen (21 kap. 3 §).

Med anledning av de föreslagna förändringarna i fondlagstift- ningen bör bestämmelserna i skatteförfarandelagen anpassas. Svenska och utländska AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder och ut- ländska motsvarigheter till specialfonder bör även fortsättningsvis omfattas av skyldigheten att lämna kontrolluppgift om schablon- intäkt samt avyttring och inlösen av fondandelar. AIF-förvaltare bör även omfattas av skyldigheten att ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgift i enlighet med 23 kap. 5 § skatteförfarandelagen.

Som en konsekvens av den ändrade definitionen i LIF bör be- greppet investeringsfond i skatteförfarandelagen ersättas med be- greppsparet investeringsfond och specialfond. Vidare bör begreppet fondföretag, som enligt utredningens förslag snävas in till att en- bart omfatta utländska UCITS-fonder, tas bort ur skatteförfarande- lagen. I stället bör även utländska motsvarigheter till investerings- fonder respektive specialfonder omfattas av begreppens betydelse i skatteförfarandelagen. Dessa termer får därmed samma innebörd som i inkomstskattelagen och kupongskattelagen. Detta överens- stämmer med den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § skatteför- farandeskattelagen enligt vilken termer och uttryck som används i lagen ska ha samma betydelse och tillämpningsområde som i de lagar enligt vilka en skatt bestäms.

Med hänsyn till att någon motsvarighet till 1 kap. 9 § LIF inte föreslås införas i den nya lagen om AIF-förvaltare kan metodiken för att definiera tillämpningsområdet för bestämmelserna om vilka utländska aktörer som ska lämna kontrolluppgift vid avyttring samt om schablonintäkt avseende andelar i investeringsfonder och fond- företag i 20 kap. 3 och 4 §§ samt 22 kap. 17 § skatteförfarandelagen inte behållas. En konsekvens av utredningens förslag är att det för en utländsk AIF-fond som marknadsförs i Sverige inte med hänvis- ning till hur fonden är registrerad hos Finansinspektionen kommer att vara möjligt att avgöra om det är bestämmelserna om kontroll- uppgift i 21 och 22 kap., eller om det är bestämmelserna i 23 kap. skatteförfarandelagen som är tillämpliga för delägarrätter i fonden. En bedömning får istället göras med hänsyn till typen av fond, mot bakgrund av bestämmelserna om specialfonder i den nya lagen om AIF-förvaltare.

513

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2012:67

ska Esma den 22 juli 2015 lämna ett yttrande och råd till kom- missionen. Om Esmas råd är positivt, dvs. om Esma kommer fram till att det inte finns några väsentliga hinder vad avser investerar- skydd, marknadsstörningar, konkurrens och övervakning av system- risker som hindrar tillämpningen av marknadsföringspasset avseende icke EES-baserade förvaltare och fonder, ska kommissionen besluta när de aktuella artiklarna ska genomföras. Detta ska ske genom delegerade akter. Genomförandet av artiklarna 35 och 37–41 på- verkar också genomförandet av artiklarna 36 och 42 (som rör natio- nella regler om gränsöverskridande för icke EES-baserade förvaltare och fonder, se avsnitt 13.3). Om kommissionen beslutar att artik- larna 35 och 37–41 ska genomföras ska nämligen de nationella reg- lerna som genomfört artiklarna 36 och 42 upphöra att gälla. Proce- duren för detta är densamma. Esma ska i detta fall, tre år efter det att kommissionens delegerade akter avseende artiklarna 35 och 37–41 trädde ikraft, utvärdera och komma med ett yttrande och råd. Kommissionen ska därefter enligt artikel 68.6 besluta om och när de nationella reglera ska upphöra att gälla.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Lagen om AIF-förvaltare ska träda i kraft den 22 juli 2013.

Utredningen lämnar ett beredningsunderlag för hur artik- larna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet bör genomföras i svensk rätt, om och när kommissionen har fattat beslut i enlighet med artikel 67 i direktivet.

Lagen om AIF-förvaltare bör, i enlighet med artikel 61.1 i AIFM- direktivet, träda i kraft den 22 juli 2013.

Genomförandereglerna för artiklarna 35–42 i direktivet är utfor- made så att det inte går att fastställa någon viss tidpunkt varken för när artiklarna 35 och 37–41 ska genomföras (eller om de ens ska genomföras) eller för när de bestämmelser som genomför artik- larna 36 och 42 ska upphöra att gälla. De förslag som lämnas av- seende dessa regler bör endast behandlas som ett underlag för ett nytt lagstiftningsärende om och när kommissionen har fattat beslut enligt artikel 67.6 i AIFM-direktivet.

516

SOU 2012:67

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

16.3Övergångsbestämmelser

16.3.1Förvaltare som redan före direktivets genomförandedatum bedriver tillståndspliktig verksamhet

Enligt artikel 61.1 i AIFM-direktivet ska AIF-förvaltare som före den 22 juli 2013 driver verksamhet som omfattas av direktivet vidta alla åtgärder som krävs för att följa den nationella lagstiftning som följer av direktivet, och ansöka om tillstånd inom ett år från ikraft- trädandet.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som driver verksamhet som vid ikraftträdandet av den nya lagen om AIF-förvaltare är tillstånds- pliktig enligt den lagen ska anpassa verksamheten så att den uppfyller kraven i lagen samt senast den 22 juli 2014 ansöka om tillstånd och underrätta Finansinspektionen om vilka AIF-fonder förvaltaren avser att marknadsföra i Sverige.

En svensk AIF-förvaltare som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska därutöver underrätta Finansinspektionen om detta senast den 22 juli 2014.

En AIF-förvaltare som förvaltar fonder under tröskelvärdena ska registrera sig hos Finansinspektionen senast den 22 juli 2014.

Ett fondbolag som före den 22 juli 2013 förvaltade special- fonder ska anpassa verksamheten så att den uppfyller kraven i lagen om AIF-förvaltare och ansöka om tillstånd senast den 22 juli 2014. Fram till dess bolaget har erhållit tillstånd ska nu- varande bestämmelser i LIF om specialfonder tillämpas.

Ett värdepappersinstitut med tillstånd enligt 1 kap. 5 § LIF ska anpassa verksamheten så att den uppfyller kraven i lagen om AIF-förvaltare och ansöka om omvandling av sitt tillstånd senast den 22 juli 2014. Fram till dess bolaget har erhållit tillstånd ska de nuvarande bestämmelserna i LIF om specialfonder tillämpas.

Ett värdepappersinstitut kan överlåta förvaltningen av en specialfond till en AIF-förvaltare, om överlåtelsen sker och AIF-förvaltaren har sökt tillstånd senast den 22 juli 2014. 9 kap. LIF ska tillämpas på en sådan överlåtelse.

517

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2012:67

Övergångsregeln i artikel 61.1 blir tillämplig dels på AIF-förvaltare som i dag inte står under tillsyn (t.ex. förvaltare av riskkapital- fonder) dels på AIF-förvaltare som i dag bedriver verksamhet, men under andra tillstånd (t.ex. förvaltare av specialfonder).

För förvaltare som i dag inte står under tillsyn är en regel ut- formad som artikel 61.1 tillräcklig. Det innebär att en sådan för- valtare senast den 22 juli 2013 måste anpassa sin verksamhet så att den uppfyller direktivets krav.

Rätten för icke EES-baserade AIF-förvaltare att förvalta AIF- fonder i Sverige och rätten för utländska AIF-förvaltare (EES-base- rade såväl som icke EES-baserade) att marknadsföra icke EES-base- rade AIF-fonder följer av de föreslagna reglerna som genomför artiklarna 36 och 42. Detta är nationella regler som inte medför något förvaltar- eller marknadsföringspass, se avsnitt 13.3. Dessa förvaltares verksamhet ska enligt utredningens förslag kräva till- stånd, och de omfattas av den föreslagna regeln om att anpassa verksamheten och söka tillstånd senast den 22 juli 2014.

Fondbolag som förvaltar både värdepappersfonder och special- fonder kommer efter den 22 juli 2013 att, vad gäller specialfonderna, vara AIF-förvaltare. Fondbolagen kommer till stor del redan att uppfylla kraven i AIFM-direktivet genom att de uppfyller kraven i LIF och andra regler (t.ex. vad gäller kapitalkrav, organisation och förvaringsinstitut). I några särskilda avseenden krävs dock en viss anpassning. Det gäller t.ex. kraven på oberoende värdering (arti- kel 19), hanteringen av exponeringar med finansiell hävstång (arti- kel 15.4 och artikel 25) och innehav i onoterade bolag (artik- larna 26–30). Fondbolag kommer även att behöva ansöka om till- stånd som AIF-förvaltare för förvaltningen av sina specialfonder. De kommer dock att omfattas av lättnadsregeln i artikel 7.4, som innebär att de inte behöver informera inspektionen om sådant som redan framgår av bolagets tidigare ansökan om tillstånd och änd- ringar i verksamheten. Fram till dess bolaget har fått tillstånd enligt den nya lagen bör reglerna i LIF om specialfonder tillämpas.

Ett särskilt problem är de värdepappersinstitut (värdepappers- bolag och kreditinstitut med tillstånd till portföljförvaltning enligt lagen om värdepappersmarknaden) som förvaltar specialfonder med stöd av 1 kap. 5 § LIF. Värdepappersinstitut kan inte vara AIF- förvaltare, se avsnitt 5.1.3. Ett värdepappersinstitut som förvaltar specialfonder måste därför omauktoriseras till AIF-förvaltare. Ett sådant värdepappersinstitut har i sin ursprungliga tillståndsansökan lämnat information om bolaget, dess ägare m.m. (3 och 24 kap.

518

SOU 2012:67

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

lagen om värdepappersmarknaden, samt 3 och 5 kap. FFFS 2007:16) och om fonderna (4 kap. 9 § LIF). I den mån den informationen fortfarande är aktuell behöver den inte lämnas på nytt vid ansökan om ändring till AIF-förvaltare. I sak innebär dessa värdepappers- instituts ansökan att företaget förklarar sig avstå från tillståndet enligt lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 5 § första stycket 3) och ansöker om tillstånd som AIF-förvaltare. Om värdepappers- institutet bedriver någon annan verksamhet än den som är möjlig att bedriva för en AIF-förvaltare som sidoverksamhet till fondför- valtningen måste bolaget antingen upphöra med detta innan änd- ringen eller så måste ett nytt bolag bildas för förvaltningen av specialfonderna. Fram till dess att företaget fått tillstånd enligt den nya lagen bör reglerna i LIF om specialfonder tillämpas. Ett värde- pappersinstitut som bildar ett nytt bolag för att förvalta AIF- fonderna måste överlåta förvaltningen av fonderna till det bolaget. Reglerna om att överlåta förvaltningen i 9 kap. 1 § LIF gäller dock bara överlåtelser till fondbolag. En särskild övergångsregel om att ett värdepappersinstitut får överlåta förvaltningen av en AIF-fond till en AIF-förvaltare bör därför införas. Överlåtelsen bör kräva tillstånd från inspektionen vilket bör kunna ges i samband med att det nya bolaget får tillstånd som AIF-förvaltare. Reglerna om in- formation i 9 kap. 4 § och förvaltarens skyldigheter i 9 kap. 5 § bör tillämpas på sådana överlåtelser.

Vad som gäller för AIF-förvaltare som förvaltar fonder under tröskelvärdena (se avsnitt 4.4) framgår inte uttryckligen av direk- tivets övergångsbestämmelser. Det skulle kunna tolkas så att de ska registrera sig omedelbart den 22 juli 2013. En rimligare tolkning är dock att de, liksom andra AIF-förvaltare som bedriver verksamhet som omfattas av AIFM-direktivet, från det datumet ska vidta alla åtgärder som krävs för att följa den nationella lagstiftning som följer av AIFM-direktivet, och ansöka om registrering inom ett år från ikraftträdandet.

Det är inte heller tydligt vad som ska gälla vid gränsöverskrid- ande verksamhet. Att AIF-förvaltaren måste anpassa verksamheten och söka tillstånd inom ett år från genomförandet gäller givetvis även i dessa fall. Men det framgår inte av direktivet vad som ska gälla underrättelser om gränsöverskridande verksamhet. En rimlig tolkning är dock att den som bedriver gränsöverskridande verk- samhet måste lämna in en underrättelse om detta till den behöriga myndigheten i sitt hemland senast den 22 juli 2014.

519

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2012:67

De övergångsregler som föreslås ska förstås så att ansökningar om tillstånd och underrättelser måste vara inlämnade den 22 juli 2014 och att ett företag som har ansökt om tillstånd kan fortsätta att bedriva verksamheten tills ärendet är färdigbehandlat. I den situationen att t.ex. ett värdepappersinstitut bildar ett nytt bolag för förvaltningen av befintliga AIF-fonder och ansöker om tillstånd för detta kan värdepappersinstitutet fortsätta att förvalta fonderna till dess att det nya bolaget har fått sitt tillstånd.

Fondbolag med tillstånd enligt LIF men som inte förvaltar spe- cialfonder kan sägs ha ett tillstånd som när det gavs även omfattade förvaltning av specialfonder. Med utredningens förslag ändras dock begreppet ”fondverksamhet” så att det enbart avser sådana fonder som i dag benämns värdepappersfonder. I och med lagändringen ändras också innebörden av vad ett befintligt fondbolag har till- stånd för. Någon särskild övergångsregel behövs inte för detta. Fondbolag som förvaltar värdepappersfonder kommer dock att be- röras av begreppsändringen på så sätt att begreppet ”värdepappers- fond” finns i fondbestämmelser och informationsmaterial om fond- erna. Något krav på att uppdatera materialet enbart på grund av begreppens ändrade innebörd i lagen bör inte ställas. När fondbestäm- melser och informationsmaterial uppdateras av andra skäl bör dock även begreppet värdepappersfonder korrigeras.

16.3.2Utländska EES-baserade AIF-förvaltare

Som tidigare har nämnts framgår det inte av AIFM-direktivet vad som gäller vid gränsöverskridande verksamhet, men utredningens tolkning är att underrättelsen till den behöriga myndigheten i hem- landet ska vara inlämnad senast den 22 juli 2014, inte att under- rättelsen ska ha kommit fram till värdlandet det datumet. En över- gångsregel med sådant innehåll för svenska AIF-förvaltare som för- valtar eller marknadsför EES-baserade AIF-fonder bör, som nämnts, därför införas i den svenska lagen. Tillämpningen bör vara densamma i förhållande till AIF-förvaltare som hör hemma i något annat land inom EES. Någon övergångsregel för dessa kan inte införas i svensk lag eftersom de ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland. AIF-förvaltare som inte hör hemma inom EES om- fattas av den generella övergångsregeln om att anpassa verksamheten och söka tillstånd senast den 22 juli 2014.

520

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2012:67

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som före den 22 juli 2013 förvaltade en sluten AIF-fond får fortsätta att förvalta den fonden utan tillstånd förutsatt att fonden inte gör några ytterligare investe- ringar efter det datumet.

En AIF-förvaltare som förvaltar en sluten AIF-fond där teck- ningstiden för investerarna löper ut innan AIFM-direktivet trädde i kraft och som upprättats för en tidsperiod som löper ut senast tre år efter den 22 juli 2013 behöver inte ansöka om tillstånd men ska följa bestämmelserna i artikel 22 och, i före- kommande fall, artiklarna 26–30 i AIFM-direktivet.

En bestämmelse motsvarande artikel 61.3 om slutna fonder bör tas in i den svenska lagen. Det ska förstås så, att om tillgångar i fonden säljs efter den 22 juli 2013 och pengarna sätts in på konto i fondens namn, ska insättningen inte betraktas som en investering.

Förvaltare av en sluten fond för vilken teckningstiden löpt ut före direktivets ikraftträdande behöver inte ansöka om tillstånd men ska ändå följa reglerna om årsredovisningar, t.ex. lämna årsredovis- ning till Finansinspektionen. I den mån fonden investerar i onote- rade bolag ska även reglerna i artiklarna 26–30 om underrättelser m.m. avseende sådana förvärv följas. Det innebär att förvaltaren utan att ha något tillstånd ska lämna viss information till Finansinspek- tionen och står i dessa avseenden under inspektionens tillsyn.

16.3.5Förvaringsinstitut i andra medlemsstater

Enligt artikel 61.5 kan medlemsstaterna tillåta att ett kreditinstitut med säte i en annan medlemsstat än en AIF-fond utses till för- varingsinstitut för den fonden. Om fonden i sig inte är reglerad är det den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat som får tillåta detta, men om fonden i sig står under tillsyn är det den behöriga myndigheten för fonden som får tillåta det. Ett sådant tillstånd gäller dock bara fram till den 22 juli 2017.

522

Förslagens konsekvenser

SOU 2012:67

De AIF-förvaltare som enligt de föreslagna reglerna blir tillstånds- pliktiga, eller frivilligt väljer att ansöka om tillstånd, kommer att omfattas av de kapitalkrav och de verksamhets-, informations- och rapporteringsregler som föreslås införas i den nya lagen. De mer- kostnader som detta kommer att medföra varierar beroende på i vilken utsträckning verksamheten redan i dag motsvarar kraven. För de AIF-förvaltare som blir tillståndspliktiga, eller frivilligt väljer att ansöka om tillstånd, är det rimligt att anta att de nya reglerna kommer att medföra både initiala kostnader för tillståndsansökan och anpassning av verksamheten till de nya kraven samt löpande kostnader för att uppfylla de krav som ställs i den föreslagna nya lagen. Dessa AIF-förvaltare kommer även att påföras avgifter från Finansinspektionen för tillståndsprövning och löpande tillsyn.

För AIF-förvaltare som enbart blir föremål för registrering hos Finansinspektionen bedöms kostnaderna för implementering av de föreslagna nya reglerna att bli begränsade.

För förvaltning av sådana AIF-fonder som är specialfonder krävs redan i dag tillstånd för fondverksamhet enligt LIF. Fondbolag som förvaltar specialfonder kommer dock att behöva omvandla detta tillstånd i enlighet med den nya lagen.

För fondbolag som enbart förvaltar värdepappersfonder bedöms konsekvenserna av utredningens förslag att bli begränsade, då det nuvarande tillståndet kommer att omvandlas automatiskt i och med den nya innebörden av begreppet fondverksamhet i LIF, se av- snitt 16.3.1. Sådana fondbolag kommer dock att behöva anpassa fondbestämmelser, informationsbroschyr och annat material avseende de förvaltade fonderna till den föreslagna nya terminologin i LIF. En sådan anpassning torde dock kunna ske successivt i takt med att andra ändringar och justeringar görs i dessa handlingar, och därför inte medföra några större merkostnader för de berörda bolagen.

Enligt gällande rätt kan värdepappersbolag och svenska kredit- institut erhålla tillstånd från Finansinspektionen för fondverksamhet som avser specialfonder. AIFM-direktivet medger emellertid inte att en AIF-förvaltare ägnar sig åt annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, förvaltning av UCITS-fonder samt vissa sidoverk- samheter (se avsnitt 5.1.3). Förslagen innebär därför att värdepap- persbolag som har erhållit tillstånd från Finansinspektionen för fondverksamhet avseende specialfonder, och vars verksamhet i öv- rigt överensstämmer med villkoren för att få auktorisation som AIF-förvaltare, behöver ansöka om omauktorisation hos Finans- inspektionen för att fortsätta verksamheten. Enligt uppgift från

526

SOU 2012:67

Förslagens konsekvenser

Finansinspektionen bedrev dock samtliga 21 värdepappersbolag som den 31 december 2011 hade tillstånd för fondverksamhet av- seende specialfonder även annan tillståndspliktig verksamhet som inte är förenlig med den verksamhet en AIF-förvaltare får bedriva.1 Dessa värdepappersbolag måste därför omorganisera verksamheten t.ex. genom att fondförvaltningen förs över till ett bolag som uppfyller villkoren för att erhålla tillstånd som AIF-förvaltare. En sådan omorganisation medför konsekvenser i form av bl.a. admini- strativa kostnader och kostnader till följd av kapitalkrav.

Även fondbolag som förvaltar specialfonder kommer att behöva söka tillstånd som AIF-förvaltare under de föreslagna nya reglerna. Fondbolag kan dock kombinera verksamhet som AIF-förvaltare med övrig fondverksamhet i ett och samma bolag. Av de 81 fond- bolag som den 31 december 2011 hade tillstånd från Finansinspek- tionen för fondverksamhet förvaltade 65 fondbolag specialfonder, varav 40 enbart förvaltade specialfonder. För dessa bolag förväntas utredningens förslag att medföra kostnader i samband med över- gången till de föreslagna reglerna och hanteringen av tillstånd. Kost- nader för förvaltare av specialfonder uppstår även till följd av kravet på ansvarsförsäkring alternativt utökat kapitalkrav på grund av att ansvarsförsäkring inte går att teckna. Vad avser verksamhets- och informationskraven i övrigt bedöms utredningens förslag i allt väsentligt motsvara gällande regelverk. Bestämmelserna i AIFM- direktivet om högsta nivå på finansiell hävstång samt utredningens förslag om lättnader i kraven vad avser specialfonder som vänder sig till professionella investerare, förväntas dock ge konsekvenser i fråga om begränsningar för vilka investeringsstrategier som är möj- liga att tillämpa för en specialfond, se vidare avsnitt 17.4.

Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av AIF- fonder underlättas av gemensamma europeiska regler. Förslagen innebär därför också positiva konsekvenser för förvaltare av AIF- fonder genom möjligheten att erhålla marknadsföringspass för mark- nadsföring av fondandelar till professionella investerare inom EES. Tidigare har sådan marknadsföring varit avhängig av nationell lag- stiftning i respektive medlemsstat. Förfarandet för svenska AIF- förvaltare som marknadsför andelar i AIF-fonder till professionella

1 Bedömningen är gjord mot bakgrund av de tillstånd som beviljats. I vilken utsträckning de ifrågavarande bolagen i praktiken utnyttjar samtliga tillstånd har inte undersökts. Inget kreditinstitut hade vid den nämnda tidpunkten erhållit tillstånd för förvaltning av special- fonder.

527

Förslagens konsekvenser

SOU 2012:67

investerare utanför Sverige kommer med de föreslagna reglerna därmed att bli enklare och mindre kostsamt.

Några tillförlitliga uppgifter om hur många övriga svenska företag som antingen blir tillståndspliktiga AIF-förvaltare eller själva frivilligt ansöker om tillstånd som AIF-förvaltare under den före- slagna nya lagen finns inte att tillgå. Hur många svenska företag som träffas av tillämpningsområdet för den nya lagen avgörs av vilka företag som träffas av definitionen av AIF-fond respektive AIF- förvaltare och i vilket land dessa företag är baserade. Som tidigare nämnts omfattas exempelvis många riskkapitalbolag och riskkapital- fonder av den föreslagna nya lagen. Förvaltningen av riskkapital- fonder är emellertid ofta organiserad genom gränsöverskridande avtal, vilket gör att frågan om var förvaltaren ska anses vara etable- rad måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Antalet AIF-förvaltare som kommer att ansöka om tillstånd under den föreslagna nya lagen beror även på beräkningen av direktivets tröskelvärden samt på hur många som väljer att frivilligt ansöka om tillstånd.

För att få en uppfattning om konsekvenserna av AIFM-direk- tivet för Finansinspektionen genomförde inspektionen under hösten 2011 en förstudie. I samband med denna gjordes en grov uppskatt- ning av antalet AIF-förvaltare som kan komma att stå under Finans- inspektionens tillsyn under det nya regelverket. Uppskattningen baserades på intervjuer med större institutionella investerare, infor- mation från branschorganisationer och aktörer på riskkapitalmark- naden, Finansinspektionens egna register m.m. Resultaten redo- visas i följande tabell.

Tabell 1 Företag som kan komma att stå under Finansinspektionens tillsyn

	Överstiger	Möjliga AIF-	Självvalt	Ej klassi-	Totalt
	tröskel-	förvaltare	tillstånd	ficerade
	värden
Riskkapitalfonder	7	18	51	46	122
Hedge- & specialfonder	30	1	40	28	99
Fastighetsfonder	5	7	10	9	31
Övriga	2	4	11	14	31
Totalt	44	30	112	97	283

528

SOU 2012:67

Förslagens konsekvenser

Av tabellen framgår en uppskattning av antalet företag som kan komma att ansöka om tillstånd som AIF-förvaltare hos Finans- inspektionen till följd av det nya regelverket. I kolumnen ”Över- stiger tröskelvärden” anges svenska förvaltare som förvaltar fonder som överstiger direktivets tröskelvärden. I kolumnen ”Möjliga AIF-förvaltare” redovisas förvaltare som på grund av legal struktur eller gränsöverskridande avtal kan komma att bli tillståndspliktiga i ett annat land än Sverige. I kolumnen ”Självvalt tillstånd” anges förvaltare som understiger tröskelvärdena, men som ändå kan komma att välja att ansöka om tillstånd och på så sätt få möjlighet att erhålla s.k. marknadsföringspass. I kolumnen ”Ej definierade” an- ges övriga förvaltare som inte kunnat indelas i någon av de övriga kategorierna. Uppgifterna skall betraktas med stor försiktighet. Det antal företag som i slutändan kommer att bli tillståndspliktiga i Sverige eller frivilligt ansöka om tillstånd kan skilja sig väsentligt från de uppgifter som redovisas här. Antalet förvaltare med säte i tredjeland som kan komma att ansöka om tillstånd i Sverige i enlig- het med artikel 37 i AIFM-direktivet har inte uppskattats.

17.2Konsekvenser för förvaringsinstitut

Enligt utredningens förslag kommer förvaringsinstitut för special- fonder, som enligt gällande lagstiftning regleras i LIF, i stället att omfattas av bestämmelserna om förvaringsinstitut i den nya lagen om AIF-förvaltare. Det innebär bl.a. att den krets företag som kan vara förvaringsinstitut för en specialfond utökas till att även omfatta värdepappersbolag med tillstånd för sidotjänsten förvaring av finansiella instrument för kunders räkning (se avsnitt 10.1.1).

Vad avser de uppgifter som ett förvaringsinstitut för en special- fond ska sköta, motsvarar de föreslagna bestämmelserna i stort sett de befintliga bestämmelserna i LIF. De föreslagna bestämmelserna är dock, som framgår av avsnitt 10.5.1, bättre anpassade till för- varingsinstitutens faktiska verksamhet, eftersom de bl.a. även om- fattar den situation då fondens tillgångar i praktiken inte kan för- varas av förvaringsinstitutet.

De bestämmelser i AIFM-direktivet som rör intressekonflikter och att förvaringsinstitut ska agera i fondens och investerarnas bästa intresse innebär ett visst förtydligande för svenska förvaringsinsti- tut. Dessa är i dag banker eller kreditinstitut, vilket innebär att be-

529

Förslagens konsekvenser

SOU 2012:67

stämmelserna om intressekonflikter i lagen om värdepappersmark- naden är tillämpliga på verksamheten.

Genom AIFM-direktivet införs en reglering som innebär ett stort ansvar för förvaringsinstitut. Ansvaret omfattar skador som i vissa fall ligger utanför förvaringsinstitutens kontroll och möjlighet att undvika. Detta gäller i synnerhet situationen när ett förvarings- institut måste anlita en utländsk aktör för förvaringstjänster. Det är inte säkert att ett förvaringsinstitut vill acceptera ett sådant ansvar för investeringar på vissa marknader eller i vissa typer av tillgångar. Det skulle få konsekvenser i form av att vissa marknader och tillgångstyper i praktiken inte blir tillgängliga för AIF-fonder. Ett utökat ansvar innebär också en ökad ekonomisk risk vilket kan få effekter på prissättningen av förvaringsinstitutstjänster och därmed i förlängningen ökade kostnader för AIF-fonder och dess investerare.

För de AIF-fonder där det nu inte finns något krav på att anlita ett externt förvaringsinstitut, bl.a. riskkapitalfonder och fastighets- fonder, ansvarar i praktiken AIF-förvaltaren för en stor del av de uppgifter som förvaringsinstitutet enligt AIFM-direktivet ska an- svara för. Under det nya regelverket kommer dessa AIF-förvaltare att behöva se över sin organisation och identifiera de verksamheter som ska handhas av ett förvaringsinstitut samt anlita ett förvarings- institut för dessa uppgifter. Med hänsyn till att tillgångarna i bl.a. riskkapitalfonder som regel inte kan depåförvaras, blir den främsta uppgiften för ett förvaringsinstitut till en sådan AIF-fond att kon- trollera äganderätten till tillgångarna samt att föra ett tillgångsregister. För närvarande finns det inte någon aktör på den svenska mark- naden som utför dessa tjänster. Avsaknad av svenska förvarings- institut för riskkapitalfonder kan innebära att det blir svårare att etablera sådana fonder här i landet.

17.3Konsekvenser på riskkapitalområdet

De konsekvenser som uppstår för andra företag än fondförvaltare och förvaringsinstitut av utredningens förslag bedöms som begrän- sade. Förslagen innebär dock nya förutsättningar för investeringar på riskkapitalområdet, som inte tidigare omfattats av någon reg- lering. Tillståndsplikt, administrativa krav och utökade kapitalkost- nader för riskkapitalverksamhet kan indirekt komma att påverka möjligheterna till finansiering, tillväxt och utveckling för små och

530

SOU 2012:67

Förslagens konsekvenser

medelstora företag, vilket i sin tur medför konsekvenser för sam- hällsekonomin i stort.

Som tidigare beskrivits skiljer sig riskkapitalverksamhet på många sätt från den fondverksamhet som bedrivs enligt bestämmelserna i LIF, se avsnitt 2.5.3. Riskkapitalfonder vänder sig i princip enbart till professionella investerare, fonderna är stängda och illikvida, och investeringarna utgörs av tillgångar som inte är föremål för allmän handel och därför är svåra att värdera. Trots olikheterna skapas genom AIFM-direktivet en gemensam reglering för riskkapitalfonder och andra fonder. I de avseenden som det bedömts vara nödvändigt har utredningen tagit riskkapitalfondernas särskilda investerings- struktur i beaktande och understrukit vikten av flexibilitet vid exempelvis bedömningar av när tillståndsplikten inträder för en sådan fond. Av särskild vikt i det sammanhanget är att inte försvåra gränsöverskridande verksamhet genom olikheter i tillsynsmyndig- heternas praxis.

En ytterligare omständighet att beakta är, som nämnts ovan, tillgången till förvaringsinstitut för riskkapitalfonder. I AIFM- direktivet nämns revisorer och advokater som möjliga aktörer vilka skulle kunna tillhandahålla denna tjänst till riskkapitalfonder. Det är dock inte säkert att dessa aktörer är villiga att ta på sig denna uppgift. Med hänsyn till kravet på att ett förvaringsinstitut ska vara etablerat i samma land som AIF-fonden kan tillgången på förvarings- institut i praktiken bli avgörande för var riskkapitalfonder kan eta- bleras efter ikraftträdandet av AIFM-direktivet.

17.4Konsekvenser för investerare

Som en följd av de föreslagna reglerna kommer tillståndspliktiga AIF-förvaltare att omfattas av krav på att agera i investerarnas bästa intresse samt att i övrigt övervaka, hantera och undvika intresse- konflikter. För exempelvis riskkapitalbolag och fastighetsfonder har några motsvarande bestämmelser inte funnits tidigare. Investe- rarna ges därmed ett visst stärkt skydd med de föreslagna reglerna. Bestämmelserna om kapitalkrav och riskhantering ökar också inve- sterarskyddet i fråga om sådana fonder som tidigare varit oregle- rade. Informationskraven säkerställer dessutom en miniminivå för den information om en AIF-fond som ska tillhandahållas och ökar på så sätt jämförbarheten mellan olika investeringsalternativ. En konsekvens av utredningens förslag blir därmed att investerar-

531

Förslagens konsekvenser

SOU 2012:67

skyddet generellt sett ökar. Med hänsyn till att bestämmelserna i AIFM-direktivet främst tar sikte på sådana fonder som vänder sig till professionella investerare är emellertid inslaget av rena konsument- skyddsregler begränsat. Utredningen föreslår därför att AIF- fonder som är tillgängliga för icke-professionella investerare ska omfattas av mer omfattande informationskrav än sådana som vänder sig till professionella investerare. Samtidigt föreslås att det befint- liga regelverket för specialfonder differentieras och att vissa lätt- nader genomförs vad avser specialfonder som vänder sig till pro- fessionella investerare, bl.a. en möjlighet att få undantag från kravet på att fonden ska vara öppen för inlösen minst en gång per år. Detta ger vissa möjligheter att anpassa investeringsstrategier och fonder utifrån investerarnas behov. Samtidigt införs begränsningar för de investeringsstrategier som en AIF-fond får använda sig av genom bestämmelserna om en högsta nivå för finansiell hävstång. Vissa investeringsstrategier kan därmed i praktiken komma att bli svårare att tillämpa.

Ett ökat utbud och konkurrens på marknaden för AIF-fonder till följd av ökade möjligheter till gränsöverskridande marknads- föring och förvaltning av AIF-fonder torde öka förutsättningarna för fler och bättre investeringsalternativ och därmed gynna inve- sterarnas intressen. Kapitalkrav och ökade administrativa kostnader för AIF-förvaltare och AIF-fonder till följd av den nya regleringen riskerar å andra sidan att negativt påverka både antalet investe- ringsalternativ och investerarnas möjlighet till avkastning.

17.5Konsekvenser för fondmarknaden

Som nämnts tidigare förenklar AIFM-direktivet och utredningens förslag förutsättningarna för gränsöverskridande verksamhet för AIF-förvaltare. Enligt de föreslagna bestämmelserna ska AIF-för- valtare med tillstånd få ett s.k. marknadsföringspass som efter ett enkelt underrättelseförfarande ger rätt till marknadsföring av andelar i AIF-fonder till professionella investerare inom EES. På europeisk nivå skapar genomförandet av AIFM-direktivet således förutsätt- ningar för en gemensam marknad för marknadsföring av andelar i AIF-fonder till professionella investerare. Någon sådan marknad har inte funnits tidigare utan gränsöverskridande regler har varit helt avhängigt nationell rätt i berörda länder. En gemensam mark-

532

SOU 2012:67

Förslagens konsekvenser

nad borde rent allmänt ha en positiv effekt på den fria rörligheten för kapital och investeringar i Europa.

Samtidigt innebär de nya bestämmelserna krav på bl.a. tillstånd, kapital, organisation och verksamhet m.m. vilka krav tidigare inte omfattat alla AIF-förvaltare. Sådana etableringshinder kan i viss mån sägas hämma konkurrensen på fondmarknaden och leda till att antalet aktörer begränsas. AIF-förvaltare vars förvaltade fonders sammanlagda tillgångsvärden inte överstiger tröskelvärdena för tillståndskrav kan visserligen välja att avstå från att underkasta sig regelverket med tanke på de ökade kostnader och den ökade admi- nistrativa börda som detta medför. Det innebär emellertid också att möjligheten till gränsöverskridande marknadsföring av fondandelar försvinner.

På nationell nivå kommer det genom de föreslagna reglerna att bli lättare att marknadsföra andelar i utländska AIF-fonder till pro- fessionella investerare i Sverige. Enligt gällande regelverk får sådana fonder marknadsföras i Sverige efter tillstånd från Finansinspek- tionen, vilket medges om fonderna i huvudsak uppfyller de krav som ställs på en svensk specialfond (jfr 1 kap. 9 och 10 §§ LIF).2 Det innebär att villkoren för att marknadsföra svenska och utländska fonder på den svenska marknaden i princip är likvärdiga. Det har- moniserade regelverket innebär emellertid att en medlemsstat inte får ställa högre krav på en AIF-fond som marknadsförs till pro- fessionella investerare i den medlemsstaten under marknadsförings- pass än vad som framgår av AIFM-direktivet. Utländska AIF- fonder kommer därmed inte att behöva uppfylla de krav som ställs på svenska specialfonder för att marknadsföra sig till professionella investerare i Sverige. Som nämnts ovan föreslås därför lättnader vad avser informationskrav och krav på inlösen i det befintliga regel- verket för specialfonder som vänder sig till professionella investerare. Utredningen har med den begränsade tid som stått till förfogande emellertid inte haft möjlighet att ta fram förslag till en helt igenom konkurrensneutral reglering för specialfonder.

2 Fonder som inte uppfyller kraven i LIF kan, som alternativ, marknadsföras under regel- verket om prospekt, om förutsättningarna i det regelverket är uppfyllda.

533

Förslagens konsekvenser

SOU 2012:67

17.6Konsekvenser för Finansinspektionen

Förslagen innebär att Finansinspektionen får utökade uppgifter som tillsynsmyndighet för AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska, ut- över handläggning av tillstånd för AIF-förvaltare, utöva tillsyn över AIF-förvaltare i enlighet med den föreslagna nya lagen. Det inne- bär bl.a. övervakning av rörelseregler såsom uppföranderegler, bestämmelser om intressekonflikter, riskhantering och värdering samt efterlevande av informations- och rapporteringskrav. Det innebär även ansvar för övervakning av systemrisker samt internatio- nellt samarbete i tillsynsfrågor. De nya uppgifterna kan förväntas ge upphov till ett ökat resursbehov för Finansinspektionen.

Inför ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen och under en övergångsperiod därefter kommer Finansinspektionen att få en ökad arbetsbörda till följd av hantering av omauktorisationer av fond- bolag och värdepappersbolag samt nya auktorisationer eller regi- strering av nya AIF-förvaltare. För att möjliggöra för berörda före- tag att på rätt sätt förbereda sig på det nya regelverket krävs vidare särskilda informationsinsatser från Finansinspektionens sida. Det gäller inte minst att nå ut till och hitta de befintliga aktörer som inte för närvarande står under tillsyn.

Vad avser de tillståndsärenden som rör bolag som redan i dag har tillstånd för fondverksamhet har Finansinspektionen tillgång till väsentliga delar av den information och de handlingar som krävs för att ärendet ska kunna prövas. Förfarandet för fondbolag och värdepappersbolag som behöver nya eller omvandlade tillstånd torde därmed kunna förenklas och göras mindre resurskrävande i jäm- förelse med hanteringen av tillståndsprövning för sådana AIF-för- valtare som inte redan står under tillsyn. De sistnämnda förvaltarna bedöms dock vara färre till antalet än de tillståndspliktiga företag för vilka omauktorisation eller tillståndsomvandling krävs.

Utredningens förslag innebär även konsekvenser för Finans- inspektionens löpande ärendehantering under de föreslagna nya reglerna. Ett större antal tillståndspliktiga företag innebär en ökad arbetsbelastning eftersom den ordinarie ärendehanteringen blir mer omfattande. Ärendehanteringen till följd av AIFM-direktivet för- väntas särskilt utökas inom områdena gränsöverskridande verk- samhet, uppdragsavtal och ägar- och ledningsprövningar samt med anledning av anmälningsförfarandet vid väsentliga ändringar av läm- nade uppgifter.

534

SOU 2012:67

Förslagens konsekvenser

Även inom området fondtillsyn får Finansinspektionen ett ut- ökat ansvarsområde i jämförelse med det nuvarande. Fondtillsynen har inte heller tidigare varit inriktad på övervakning av system- risker, vilket är ett uttalat syfte med AIFM-direktivet. Genom de föreslagna nya bestämmelserna kommer inspektionen även att få tillsyn över nya typer av företag, främst riskkapitalbolag och före- tag som förvaltar fastighetsfonder. Kompetens och resurser behöver anpassas till de nya uppgifterna. Vidare behöver Finansinspektionen systemstöd och analysresurser för att kunna hantera den rappor- tering från tillståndspliktiga AIF-förvaltare som direktivet innebär. Finansinspektionen kommer därutöver att behöva delta i det inter- nationella samarbete som AIFM-direktivet förutsätter. Detta sam- arbete gäller dels hantering av gränsöverskridande tillståndsärenden, dels övervakning av systemrisker på överstatlig nivå.

Enligt Finansinspektionens egen bedömning kommer de nya löpande tillsynsuppgifter som AIFM-direktivet medför, utöver befint- liga resurser, att ta cirka 5–6 ytterligare årsarbetskrafter i anspråk. Därutöver kommer den utökade ärendehanteringen på rättsavdel- ningen enligt Finansinspektionens uppskattning att innebära att befintliga resurser behöver utökas med motsvarande ca 5–6 års- arbetskrafter.

Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag från stats- budgeten och genom de avgifter som tas ut för prövning av till- ståndsansökningar och anmälningar från tillståndspliktiga företag. Finansinspektionen tar därutöver ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är i princip pro- portionella mot inspektionens kostnader för tillsynen av företagen. Dessa avgifter levereras dock direkt in till statsbudgeten. Även om det därmed i praktiken är de tillståndspliktiga företagen som be- kostar Finansinspektionens verksamhet, så kommer Finansinspek- tionens behov av anslag inom ramen för statsbudgeten att öka som en konsekvens av förslagen.

De ökade kostnader som Finansinspektionen kommer att få för hantering av tillståndsärenden kan, enligt Finansinspektionens be- dömning, till ca nittio % finansieras direkt genom de avgifter som tas ut för prövning av tillståndsansökningar. Avgifternas storlek be- stäms i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ären- den hos Finansinspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för prövning av ansökningar och anmälningar enligt principen om full kostnadstäckning. Finansinspektionen tar exempelvis i dag ut en avgift på 270 000 kronor för ett svenskt aktiebolag som ansöker om

535

18 Författningskommentar

18.1Förslag till lag (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. Lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder samt hur deras verksam- het ska bedrivas.

Lagen är indelad i 17 kap. Dessa är

-lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde (1 kap.),

-registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

-tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.),

-svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.),

-utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.),

-svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.),

-startkapital och kapitalbas (7 kap.),

-skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.),

-förvaringsinstitut (9 kap.),

-informationskrav (10 kap.),

-särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.),

-särskilt om specialfonder (12 kap.),

-särskilt om prövningen av ägares lämplighet (13 kap.),

-tillsyn och myndighetssamarbete (14 kap.),

-ingripanden (15 kap.),

-bemyndiganden (16 kap.), och

-överklagande (17 kap.)

537

Författningskommentar

SOU 2012:67

Av paragrafen framgår lagens disposition. Genom lagen genomförs AIFM-direktivet. Bakgrunden till och syftena med direktivet be- handlas i avsnitt 2.3.

Definitioner

2 § Med alternativ investeringsfond (AIF-fond) avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1.tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringsstrategi till förmån för dessa investerare, och

Med EES-baserad AIF-fond avses en AIF-fond som

1.har beviljats tillstånd eller registrerats i ett land inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) enligt tillämplig natio- nell lagstiftning, eller

2.har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES. En AIF-fond som inte uppfyller villkoren i andra stycket är en

icke EES-baserad AIF-fond.

En AIF-fond ska ha endast en förvaltare.

I första stycket finns definitionen av en AIF-fond. Angående termens förkortning se avsnitt 3.2. En AIF-fond är alltså ett företag, inbe- gripet dess delfonder, som har bildats för kollektiva investeringar och som, för det första, tar emot kapital från ett antal investerare för att placera det i enlighet med en fastslagen investeringsstrategi och, för det andra, inte utgör ett fondföretag som avses i artikel 5 i UCITS-direktivet (dvs. svenska investeringsfonder som förvaltas med tillstånd enligt LIF eller utländska motsvarigheter). Rekvisiten i första stycket behandlas i avsnitt 4.1.1–4.1.3.

1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och för- ordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

538

SOU 2012:67

Författningskommentar

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag saknar det bety- delse om AIF-fonden är öppen eller sluten till sin karaktär. Skill- naden mellan öppna och slutna fonder är att för den förstnämnda kategorin är andelskapitalet inte bestämt på förhand utan nya an- delar kan ges ut när sådana efterfrågas, och utelöpande andelar kan således återlösas när helst andelsägaren önskar avsluta sitt sparande i fonden (se prop. 2002/03:150 s. 103 och 116).

Det saknar också betydelse om AIF-fonden är noterad eller inte (se skäl 6 i AIFM-direktivet). Inte heller spelar den legala formen för AIF-fonden någon roll. Fonden kan ha bildats på kontrakts- rättslig eller associationsrättslig grund, enligt trustlagstiftning, eller ha någon annan rättslig form. Detta framgår direkt av AIFM-direk- tivet (artikel 2.2). Med undantag för specialfonderna (se 12 kap. 1 och 2 §§) regleras inte AIF-fondernas rättsliga ställning i denna lag, och inte heller i AIFM-direktivet, se avsnitten 3.1.2 och 7.3.

Definitionen omfattar alltså ett flertal olika företeelser, såsom specialfonder och s.k. hedgefonder, men också bolagskonstruktioner, såsom en riskkapitalfond i form av ett aktie- eller kommanditbolag. Huruvida ett bolag är att bedöma som en AIF-fond får avgöras med ledning av framför allt dess syfte, vilket ska framgå av bolagsord- ningen. Det torde inte vara fråga om en AIF-fond om syftet är att använda investerarnas kapital till att utifrån affärsplanen enbart bedriva vinstdrivande verksamhet, och från den återbära avkastning till aktie- eller andelsägarna. Om huvudsyftet däremot är att investera mottaget kapital i enlighet med en fastslagen investeringsstrategi till förmån för investerarna utgör bolaget en AIF-fond. En bolags- konstruktion i form av exempelvis ett kommanditbolag bör alltså bedömas utgöra en AIF-fond även om man under förvaltningens gång utvecklar verksamheten och genomför omstruktureringar i portföljföretaget. Huvudsyftet är ju att skapa avkastning för inve- sterarna genom att inom en fastslagen tidsplan avyttra portföljföre- taget; inte genom att företagets verksamhet ska generera vinster. Vid sidan av hur syftet i bolagsordningen har formulerats är bolagets faktiska agerande, vilket i regel framgår av årsredovisningar, också av betydelse. Gränsdragningsfrågor av detta slag berörs i avsnitt 4.1.4, se också kommentaren till 11 § 10 som rör definitionen av holding- bolag, vilka är undantagna från lagens tillämpningsområde enligt 13 § andra stycket.

Är rekvisiten för en AIF-fond uppfyllda och fondens samlade tillgångar överstiger de tröskelvärden som anges i 2 kap. 2 §, krävs att den som är ansvarig för förvaltningen har tillstånd enligt denna

539

Författningskommentar

SOU 2012:67

lag eller, om det är fråga om en utländsk EES-baserad förvaltare, enligt den nationella lagstiftningen i förvaltarens hemland. Frågan om när tillståndsplikt respektive registreringsskyldighet inträder behandlas närmare i avsnitt 5.1.1.

Av andra och tredje styckena framgår att en AIF-fond måste ha beviljats tillstånd eller registrerats, alternativt ha stadgeenligt säte eller huvudkontor i ett land inom EES för att anses vara EES- baserad. En AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES, och som alltså inte uppfyller kriterierna i punkterna 1 och 2, utgör en icke EES-baserad AIF-fond. Distinktionen har betydelse för lagens tillämpning vid marknadsföring eller förvaltning av AIF-fonder i ett annat land än AIF-förvaltarens och AIF-fondens hemland.

För varje AIF-fond ska det, enligt fjärde stycket, finnas endast en AIF-förvaltare. Beroende av sin rättsliga form kan en AIF-fond förvaltas externt eller internt, se 3 §.

Paragrafen genomför artikel 4.1.a, 4.1.k och 4.1.aa samt arti- kel 5.1, delvis.

3 § Med förvaltare av AIF-fonder (AIF-förvaltare) avses juridiska per- soner, vars verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF- fonder.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad AIF-fond, som har tillstånd som AIF-förvaltare.

En extern AIF-förvaltare är en från AIF-fonden fristående juridisk person, som förvaltar fonden och som har tillstånd som AIF-för- valtare.

Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare.

Av första stycket framgår att en AIF-förvaltare ska vara en juridisk person. Förvaltarens legala struktur är emellertid utan betydelse, vilket uttryckligen framgår av artikel 2.2.c i AIFM-direktivet2. På så vis omfattas alla former av företagskonstruktioner, exempelvis aktie-, handels- och kommanditbolag, förutsatt att deras verksamhet be- står i förvaltning av en AIF-fond. Vad som avses med förvaltning av en AIF-fond framgår av definitionen i 4 §. I 13 § andra stycket

2 Den svenska översättningen av artikel 2.2.c överensstämmer inte med den engelska ver- sionen, som ska ges företräde.

540

SOU 2012:67

Författningskommentar

anges ett antal enheter som inte anses vara AIF-förvaltare och som därmed faller utanför lagens tillämpningsområde, se vidare kommen- taren till den bestämmelsen.

Av andra och tredje styckena följer att en AIF-fond, beroende av dess rättsliga form, kan förvaltas internt eller av en extern förvaltare. I de fall den rättsliga formen hos AIF-fonden tillåter att förvaltnings- funktionerna utförs av fondens ledningsorgan eller någon annan intern resurs, och ingen extern förvaltare är utsedd, är fonden internt förvaltad. AIF-fonden är då att anse som en AIF-förvaltare och ska uppfylla alla krav som gäller för sådana förvaltare, och är därmed också skyldigt att inneha tillstånd enligt denna lag eller tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En internt förvaltad AIF-fond (intern AIF- förvaltare) får i sin tur inte ges tillstånd som extern AIF-förvaltare för andra AIF-fonder.

En AIF-fond som inte förvaltas internt ska ha en extern för- valtare. I artikel 5.1.a i AIFM-direktivet anges att en extern för- valtare är den juridiska person som har utsetts till förvaltare av fonden eller för fondens räkning och som därigenom är ansvarig för fondens förvaltning. För en AIF-fond i form av exempelvis ett aktiebolag, som utgör ett rättssubjekt, kan fondens förvaltare utses av bolagets besluts- eller ledningsorgan. Direktivets formulering lämpar sig mindre väl för AIF-fonder som har bildats på kontrakts- rättslig grund, såsom specialfonder. Dessa fonder saknar rättskapa- citet och beslutsorgan och kan därmed inte i egentlig mening utse en förvaltare. Formuleringen får dock anses inbegripa även att en förvaltare i sådana fall utses genom att det av fondbestämmelserna framgår vilken juridisk person som är ansvarig för fondens förvalt- ning.

I skäl 20 i AIFM-direktivet anges att, om en extern AIF-för- valtare har utsetts att förvalta en viss AIF-fond, bör förvaltaren inte anses tillhandahålla investeringstjänsten portföljförvaltning enligt definitionen i artikel 4.1.9 i MiFID, utan snarare anses tillhanda- hålla kollektiv portföljförvaltning som avses i AIFM-direktivet.

Oavsett hur AIF-fonden förvaltas får den, enligt 2 §, bara ha en förvaltare, dvs. det ska framgå vem som är ansvarig för att förvalt- ningen utförs i enlighet med de krav som gäller enligt lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. En AIF- förvaltare är enligt flera bestämmelser i AIFM-direktivet skyldig att se till att krav, för vilka förvaltaren enligt vissa fondstrukturer inte är ansvarig, är uppfyllda. Ett exempel är fondstrukturer där ansva- ret för att utse ett förvaringsinstitut ligger hos AIF-fonden eller en

541

Författningskommentar

SOU 2012:67

annan enhet som agerar för fondens räkning. Förvaltaren har i sådana fall inte egen kontroll över att kravet uppfylls, såvida inte fonden förvaltas internt. Om en svensk extern förvaltare inte kan säkerställa efterlevnaden av kraven enligt denna lag, för vilka en AIF- fond eller annan enhet för dess räkning är ansvarig, ska förvaltaren omedelbart underrätta Finansinspektionen och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna i den berörda EES-baserade fondens hemland (definitionen av hemland finns i 5 §). Finansinspektionen ska då kräva att förvaltaren vidtar åtgärder för att råda bot på situa- tionen. Förvaltaren bör avsäga sig uppdraget om kraven, trots vidtagna åtgärder, inte uppfylls. Om så inte sker ska Finansinspek- tionen kräva att förvaltaren frånträder sitt uppdrag och, såvitt gäller en EES-baserad fond, förbjuda fortsatt marknadsföring inom EES. På motsvarande sätt ska, i fråga om icke EES-baserade AIF-för- valtare, marknadsföringsförbud inom EES beslutas för förvaltade icke EES-baserade AIF-fonder. Detta följer av artikel 5.2 och arti- kel 5.3 (se även skäl 11 i direktivet). Skyldigheten att underrätta Finansinspektionen ryms inom anmälningsplikten i 3 kap. 10 §, och i 15 kap. finns bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter att vidta åtgärder av förevarande slag.

I fjärde stycket görs, i likhet med definitionen av AIF-fonder i 2 §, en distinktion mellan en EES-baserad och en icke EES-baserad AIF-förvaltare. En AIF-förvaltare som är etablerad i ett land utan- för EES är således en icke EES-baserad AIF-förvaltare.

Paragrafen genomför artikel 4.1.b, 4.1.l, och 4.1.ab samt arti- kel 5.1.a och b.

4 § Med förvaltning av en AIF-fond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning och riskhantering.

Av paragrafen följer att förvaltning av en AIF-fond ska omfatta minst portföljförvaltning och riskhantering. Utöver dessa obligato- riska funktioner får en AIF-förvaltare också utföra eller tillhanda- hålla sådan verksamhet eller sådana tjänster som anges i 3 kap. 1 § andra stycket, dvs. administrativa uppgifter och tjänster, verksam- het med anknytning till en AIF-fonds tillgångar och dess förvalt- ning samt marknadsföring av fondens aktier eller andelar. Den som har beviljats tillstånd som AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än just förvaltning av AIF-fonder. Detta framgår av tredje stycket i ovan nämnda paragraf. Enda undantaget görs för

542

SOU 2012:67

Författningskommentar

vissa sidotjänster enligt 3 kap. 2 §. En förvaltare med tillstånd att förvalta AIF-fonder kan alltså beviljas särskilt tillstånd att tillhanda- hålla sådana sidotjänster. Vad som närmare avses med förvaltning av AIF-fonder och sidotjänster redovisas i avsnitten 5.1.1 och 5.1.2, se även kommentaren till ovan nämnda paragrafer.

Paragrafen genomför artikel 4.1.w och bilaga 1 (första punkten) till AIFM-direktivet.

5 § Med en AIF-fonds hemland avses

1.det land inom EES i vilket fonden, i enlighet med det landets lagstiftning, först fick sitt tillstånd eller blev registrerad, eller

2.om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, det land inom EES där fonden har sitt stadgeenliga säte eller sitt huvud- kontor.

I paragrafen definieras en AIF-fonds hemland.

AIFM-direktivets krav på tillstånd eller registrering gäller den som avser att förvalta en AIF-fond, se 3 kap. 1 § (tillstånd för svenska AIF-förvaltare) och 2 kap. (registreringsförfarande). I direktivet uppställs däremot inte något krav på att en AIF-fond ska ha getts tillstånd eller vara föremål för registrering.

Enligt LIF etableras en investeringsfond genom att dess fond- bestämmelser godkänns av Finansinspektionen och en specialfond, som etableras på samma sätt, får genom detta beslut anses ha till- stånd som avses i AIFM-direktivet. En AIF-fond kan emellertid vara konstituerad även på andra sätt, exempelvis som ett aktiebolag som då är registrerat hos Bolagsverket. Fondens rättsliga form är alltså av betydelse för tillämpningen av denna paragraf.

Liksom för fondverksamhet enligt LIF (eller som avses enligt UCITS-direktivet) finns det inte någon koppling mellan AIF-fondens och AIF-förvaltarens hemland. På så vis kan verksamhet över gräns- erna genomföras med stöd av förvaltnings- och marknadsförings- passen, se avsnitt 13.1.

Paragrafen genomför artikel 4.1.p.

6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

543

Författningskommentar

SOU 2012:67

I paragrafen definieras en AIF-förvaltares hemland. Definitionen överensstämmer med vad som avses med benämningen etablerad, se 11 § 5.

Paragrafen genomför artikel 4.1.q.

7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1.förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2.marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, i vilket förvaltaren

1.förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2.marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

I paragraferna definieras vilka som är en AIF-förvaltares värdländer beroende på om det är en förvaltare som är etablerad inom respek- tive utanför EES.

Genom att definitionerna finns i varsin paragraf kan 8 § enkelt ändras för att fullt ut genomföra artikel 4.1.r (iv–vi) i samband med genomförandet av artiklarna 37–41, dvs. de harmoniserade reglerna för icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES.

Paragraferna genomför artikel 4.1.r, delvis.

Med tillsynsmyndighet avses en utländsk myndighet i ett land utan- för EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

I första stycket finns definitionen av behörig myndighet. Enligt arti- kel 44 i AIFM-direktivet ska varje medlemsstat utse en eller flera behöriga myndigheter att utföra det som ankommer på dem enligt direktivet, bl.a. tillståndsgivning, tillsyn över AIF-förvaltare och AIF- fonder samt informationshantering. I avsnitt 3.4 redovisas skälen för att utse Finansinspektionen till behörig myndighet i Sverige.

544

SOU 2012:67

Författningskommentar

I andra stycket definieras tillsynsmyndighet, vilket är benäm- ningen för icke EES-baserade AIF-förvaltares motsvarighet till be- hörig myndighet.

Paragrafen genomför artikel 4.1.f, artikel 4.1.h, artikel 4.1.al, artikel 4.1.am och artikel 44 första stycket.

10 § Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om institutet

1.är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbet- ning)3: de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

545

Författningskommentar

SOU 2012:67

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES baserad AIF- fond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadge- enliga säte.

I paragrafen definieras ett förvaringsinstituts behöriga myndig- heter.

För varje AIF-fond ska det utses ett förvaringsinstitut och i 9 kap. 4 och 5 §§ anges vilka som kan vara ett sådant institut för EES- baserade respektive icke EES-baserade AIF-fonder. Enligt huvud- regeln ska en AIF-fond och dess utsedda förvaringsinstitut vara etablerade i samma land.

Beroende av vilket förvaringsinstitut som har utsetts framgår det alltså av förevarande paragraf vilken som är institutets behöriga myndighet, som har till uppgift att utöva tillsyn. Till skillnad från AIF-förvaltares och AIF-fonders behöriga myndighet, är det inte ett krav att de organ som enligt definitionen ska utgöra ett förvar- ingsinstituts behöriga myndighet också är en offentlig myndighet (artikel 44 första stycket e contrario).

För kreditinstitut som har utsetts till förvaringsinstitut är den behöriga myndigheten, enligt punkten 1, Finansinspektionen (i Sverige) eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag. Om ett värdepappers- bolag är utsett till förvaringsinstitut är dess behöriga myndighet, enligt punkten 2, Finansinspektionen (i Sverige), och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över bland andra utländska värdepappersföretag. De förvaringsinstitut som av- ses i punkten 3 kan i Sverige endast vara banker eller andra kredit- institut, se avsnitt 10.1. Behörig myndighet för dessa är således Finansinspektionen. Punkten 4 avser förvaringsinstitut för vissa typer av slutna AIF-fonder. För sådana fonder räcker det att förvarings- institutet utför sina uppgifter som en del av sin yrkes- eller affärs- verksamhet för vilken det föreligger registreringsskyldighet enligt bestämmelser i lag eller annan författning eller enligt yrkesetiska regler. Det kan exempelvis vara fråga om revisorer och advokater, se skäl 34 i AIFM-direktivet. Advokatsamfundet, som utövar till- syn över advokater, torde därmed kunna vara behörig myndighet i de fall en advokatbyrå är utsedd som förvaringsinstitut för en sådan AIF-fond som avses enligt punkten 4.

546

SOU 2012:67

Författningskommentar

Paragrafen genomför artikel 4.1.g.

11 § I denna lag betyder

1.arbetstagarrepresentanter: detsamma som avses med arbetstagar- representanter enligt definitionen i artikel 2.e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen5,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5.etablerad

a)för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns,

b)för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c)för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns,

6.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var- vid även en utländsk AIF-förvaltares etablering av flera driftställen

iSverige ska anses som en enda filial,

8.finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9.fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10.holdingbolag: ett bolag med aktieinnehav i ett eller flera andra bolag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom

5 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29, (Celex 32002L0014).

547

Författningskommentar

SOU 2012:67

sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett bolag vilket antingen

a)handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

11.investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 25 lagen om investeringsfonder,

12.kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

13.kontroll: utöver vad som anges i 11 kap., det som avses med ägarkontroll enligt artikel 1 rådets i sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om samman- ställd redovisning6,

16.matar-AIF-fond: en AIF-fond som

a)placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan AIF-fond (mottagar-AIF-fond), eller

b)placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mot- tagar-AIF-fond förutsatt att dessa fonder har identiska investerings- strategier, eller

c)på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagar-AIF-fond,

17.mottagar-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med punkt 16,

18.moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1594),

6 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

548

SOU 2012:67

Författningskommentar

19.nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om investeringsfonder, varvid det som där föreskrivs om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

20.onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

22. professionell investerare: en sådan investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

23.reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

24.specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

26.startkapital: det kapital som i artikel 57 första stycket a och b

iEuropaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Paragrafen innehåller vissa definitioner som är av betydelse för be- stämmelserna i lagen.

Enligt hänvisningen i punkten 1 avses med arbetstagarrepresen- tant en företrädare för arbetstagare enligt definitionen i nationell lagstiftning och praxis. Den modell som gäller i Sverige innebär att den kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationen är den huvud- sakliga arbetstagarrepresentanten. I tidigare lagstiftningsärenden har uttalats att det är tillräckligt och lämpligt att den kollektiv- avtalsbärande organisationen representerar samtliga arbetstagare, se prop. 2004/05:148 s. 12.

549

Författningskommentar

SOU 2012:67

Punkten 2 innehåller definitionen av särskild vinstandel (carried interest). Benämningen förekommer i riskkapitalsammanhang. Den syftar på en särskild form av fördelningsmodell avseende avkast- ningen mellan investerarna och förvaltningsteamet (se till exempel Finansdepartementets promemoria Beskattning av vissa delägare i Riskkapitalfonder [Mars 2012] s. 40).

Med emittent i punkten 4 avses detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, dvs. i fråga om aktier är det aktiebolaget och i fråga om andra finansiella instru- ment är det utgivaren eller utfärdaren av instrumentet. Emittent används när det är fråga om instrument eller överlåtbara värde- papper, då dessa begrepp omfattar såväl sådana instrument som ges ut som sådana som utfärdas. Beträffande sådana instrument som enbart omfattas av begreppet överlåtbara värdepapper används dock begreppet utgivare eftersom samtliga dessa instrument ges ut.

I punkten 5 definieras innebörden av uttrycket etablerad i för- hållande till AIF-fonder, AIF-förvaltare och förvaringsinstitut. När det gäller AIF-förvaltare kan uttrycket etablerad användas synonymt med uttrycket förvaltarens hemland. Definitionerna av en AIF-fonds hemland och etablerad överensstämmer dock inte till fullo (jfr 5 §)

Definitionen av filial i punkten 6 är densamma som i 1 kap. 5 § 10 LIF. En filial utgör alltså en del av AIF-förvaltaren som saknar rättskapacitet och som tillhandahåller de tjänster som förvaltaren har tillstånd för.

I punkten 7 definieras finansiell hävstång. Det är framför allt i samband med beräkning av tröskelvärden enligt 2 kap. samt i fråga om informationskraven för AIF-förvaltare som denna term är av betydelse. Definitionen av finansiellt instrument i punkten 8 är den- samma som i 1 kap. 4 § 1 lagen om värdepappersmarknaden. I be- greppet innefattas de instrument som anges i avsnitt C i bilaga I till MiFID, och inbegriper alltså överlåtbara värdepapper, penning- marknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument. Dessa termer är i sin tur definierade i angivet lagrum punkterna 2–5.

I punkten 9 finns definitionen av fondföretag, jfr punkten 11. Holdingbolag, såsom det definieras i punkten 10, utgör en enhet

som inte är att anse som en AIF-förvaltare, se 13 § andra stycket och kommentaren till den bestämmelsen. Innehållet i definitionen avser att uppnå en skillnad mellan holdingbolag och AIF-förvaltare som förvaltar riskkapitalfonder, se även avsnitt 4.3.1.

550

SOU 2012:67

Författningskommentar

Punkten 11 innehåller definitionen av investeringsfond (tidigare värdepappersfond) som är den svenska benämningen av ett fond- företag, se punkten 9.

I punkten 12 finns definitionen av kapitalbas, som i AIFM-direk- tivet utgör en hänvisning till artiklarna 56–67 i direktiv 2006/48/EG (kreditinstitutsdirektivet). Vidare anges att vid tillämpningen av vad som avses med kapitalbasen, ska artiklarna 13–16 i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2006/49/EG, gälla i tillämpliga delar (se artikel 4.2). Dessa direktiv är införlivade i svensk rätt i lagen (2006:1371) om kapitalkrav och stora exponeringar, i förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar samt genom ett flertal myndighetsföreskrifter (se prop. 2006/07:5 och prop. 2010/11:110), och en hänvisning görs därför till nämnda lag. I 2 och 3 kap. lagen om kapitalkrav och stora exponeringar finns be- stämmelser om hur kapitalbasen definieras och sammansätts samt vilka krav som ska täckas av kapitalbasen. Villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas enligt samma kapitel finns i Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2007:1 (6–10 kap.). Kapitalkraven behandlas när- mare i avsnitt 5.4.

I punkten 13 finns definitionen av kontroll. Som framgår av exempelvis 3 kap. 6 § och bestämmelserna i 11 kap. används be- greppet med två olika betydelser. Utöver den särskilda innebörden i 11 kap. 1 §, används begreppet i bemärkelsen ägarkontroll i enlighet med det angivna direktivet, se även punkten 19.

Definitionen i punkten 14 av kvalificerat innehav överensstämmer med motsvarande definition i 1 kap. 1 § 16 LIF och 1 kap. 5 § 18 lagen om värdepappersmarknaden. Bedömningen av om ett innehav är ett kvalificerat innehav ska göras med tillämpning av vissa be- stämmelser om s.k. flaggning i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och i föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller lagen om värdepappersmarknaden. För en närmare redogörelse för de aktuella bestämmelserna, se prop. 2006/07:65 (avsnitt 7.4.2, 7.4.4, 7.4.5, 7.5, och 7.6 samt författnings- kommentaren till ovan nämnda paragrafer).

I punkten 15 finns definitionen av marknadsföring, som behand- las närmare i avsnitt 6.1. En AIF-förvaltare som avser att mark- nadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond kan antingen i samband med tillståndsansökan eller, sedan tillstånd har beviljats, efter en underrättelse till hemlandsmyndigheten påbörja marknadsföringen

551

Författningskommentar

SOU 2012:67

förutsatt att villkoren för marknadsföringen är uppfyllda. Olika bestämmer gäller beroende på om det är fråga om marknadsföring i AIF-förvaltarens hemland eller i annat land inom EES. Särskilda villkor gäller vidare om det är fråga om marknadsföring till icke- professionella investerare, se avsnitten 7.2–7.4.

I punkterna 16 och 17 definieras matar-AIF-fond respektive mottagar-AIF-fond. Liksom vid förvaltning av investeringsfonder, och fondföretag som avses i UCITS-direktivet, är det tillåtet för en AIF-fond (matar-AIF-fond) att placera sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan AIF-fond (mottagar-AIF-fond) under angivna villkor i definitionen. Se även 4 kap. 2 §, 5 kap. 4 § och 6 kap. 3 § andra stycket, där det framgår att marknadsföring av en matar-AIF- fond med stöd av marknadsföringspasset förutsätter att även mot- tagar-AIF-fonden och dess förvaltare är EES-baserad.

Av punkten 18 följer att med moder- och dotterföretag avses detsamma som i koncerndefinitionen som, utöver i årsredovisnings- lagen, finns bl.a. i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska före- ningar. Definitionen går tillbaka till föreskrifterna i artiklarna 1.1 och 2.1 i direktiv 83/349/EEG. En koncern består av ett moder- bolag och ett eller flera dotterföretag. Koncerndefinitionen träffar endast sådana företagsgrupper i vilka moderbolaget är ett ”bolag”, dvs. ett svenskt aktiebolag eller ett svenskt handelsbolag. För dotterföretaget gäller bara den begränsningen att det måste vara en juridisk person. Såväl bolag som andra juridiska personer, t.ex. eko- nomiska föreningar, kan alltså vara dotterföretag. Den juridiska personen kan vara såväl svensk som utländsk. Med begreppet kon- cernföretag avses samtliga företag som ingår i en och samma kon- cern, dvs. inte enbart moderbolag och dotterföretag utan även exempelvis ”systerföretag”.

Av punkten 19 följer att med begreppet nära förbindelser avses detsamma som i 1 kap. 2 § LIF. Beskrivningen av nära förbindelser motsvarar den som finns i annan finansiell lagstiftning och avser situa- tioner där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom ägarintresse, ägarkontroll eller upprätthållande av en var- aktig förbindelse genom ett kontrollförhållande (se punkten 13 för definitionen av ägarkontroll.) Begreppet och innebörden av nära förbindelser har främst betydelse för Finansinspektionens möjlig- heter att bedriva en effektiv tillsyn.

I punkten 20 definieras onoterat företag i enlighet med arti- kel 4.1.14 i MiFID, och vad som avses med reglerad marknad defi- nieras i punkten 23. I 11 kap. finns bestämmelser med särskilda vill-

552

SOU 2012:67

Författningskommentar

kor för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vilka förvärvar kontroll över onoterade företag.

I punkten 21 finns definitionen av en primärmäklare (prime broker). En primärmäklares tjänster får tas i anspråk av en AIF- fond. På grund av risk för intressekonflikter uppställs dock särskilda villkor för att en sådan mäklare ska kunna utses till förvarings- institut, se 9 kap. 8 § andra stycket.

I punkten 22 definieras professionell investerare och motsatsvis följer att den som inte omfattas av definitionen utgör en icke- professionell investerare, se avsnitt 7.2.

Av hänvisningen i punkten 23 följer att med reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möj- liggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finan- siella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut.

Definitionen av specialfond i punkten 24 är i sak densamma som i den tidigare bestämmelsen i 1 kap. 1 § 23 LIF, se avsnitt 3.3.

Specialföretag för värdepapperisering, som definieras i punkten 25, utgör en sådan enhet vilken inte omfattas av lagens tillämpnings- område, se 13 § andra stycket. Värdepapperisering innebär i den enklaste formen att ett företag (originatorn) skiljer av en grupp av tillgångar och de intäkter som flyter in från dessa från företagets övriga tillgångar. Originatorn överlåter därefter tillgångarna till ett specialföretag som enbart äger dessa tillgångar och emitterar obligationer för att finansiera förvärvet. Specialföretaget förmedlar också till investerarna de betalningsflöden som tillgångarna gene- rerar. Motiv för att genomföra värdepapperisering och processen beskrivs närmare i prop. 2000/01:19.

I punkten 26 finns definitionen av startkapital och i 7 kap. 1 § reg- leras startkapital för AIF-förvaltare. Frågor om startkapital behandlas i avsnitt 5.4.1.

Paragrafen genomför artikel 4 (delvis).

Lagens tillämpningsområde

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

553

Författningskommentar

SOU 2012:67

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som för- valtar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte över- stiger vissa tröskelvärden.

Av paragrafen framgår lagens tillämpningsområde, som behandlas närmare i avsnitten 4.1 och 4.2. Ett mål med den harmoniserade regleringen är att skapa en inre marknad med en gemensam regle- ring för AIF-förvaltare och all deras verksamhet inom EES, inklu- sive AIF-förvaltare med säte i ett land utanför EES. Till dess att det harmoniserade regelverket med förvaltar- och marknadsförings- passen för icke EES-baserade AIF-förvaltare som bedriver verksamhet inom EES, och för EES-baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EES-baserade AIF-fonder, har trätt i kraft gäller i stället varje lands nationella lagstiftning i detta avseende. Med stöd av artikel 36 och artikel 42 i AIFM-direktivet ges medlemsstaterna möjlighet att under en övergångsperiod tillåta sådan verksamhet på sitt eget terri- torium, vilket föreslås ska gälla för svensk del, se avsnitten 13.3.2 och 13.3.3.

Enligt första stycket gäller lagen för svenska AIF-förvaltare som har getts tillstånd att förvalta en eller flera AIF-fonder och av stycket följer att sådana förvaltare också får ges tillstånd till förvaltning av icke EES-baserade AIF-fonder och till marknadsföring av dessa fonder i Sverige.

Av andra stycket framgår att lagen, i tillämpliga delar, gäller även för utländska AIF-förvaltare. I 5 kap. finns bestämmelser som tar sikte på dessa förvaltares verksamhet i Sverige och av dem följer att EES-baserade AIF-förvaltare, med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet, får förvalta andra svenska AIF-fonder än specialfonder samt marknadsföra egenförvaltade EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare. Sådana förvaltare får dessutom, efter till- stånd av Finansinspektionen, förvalta en specialfond samt mark- nadsföra icke EES-baserade AIF-fonder här i landet. Efter tillstånd får marknadsföring av AIF-fonder även riktas till icke-professio- nella investerare. Vid förvaltning av specialfonder ska även bestäm- melserna i 12 kap. samt vissa bestämmelser i LIF tillämpas (se 12 kap. 5, 7, 10, 12–14, 16 och 18 §§). Vid marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare uppställs särskilda villkor avseende förvaltaren och dess förvaltning (se 4 kap. 4 § samt 5 kap. 6 §). Efter tillstånd av Finansinspektionen får även icke EES-baserade AIF-förvaltare marknadsföra AIF-fonder i Sverige (5 kap. 9 §).

554

SOU 2012:67

Författningskommentar

I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 2 kap. som ska tillämpas för AIF-förvaltare med portföljer av AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa angivna tröskelvärden. Sådana förvaltare har en registrerings- och underrättelseskyldighet och saknar möjlighet att marknadsföra sina AIF-fonder med mark- nadsföringspasset, men kan välja att låta sig omfattas av lagen i dess helhet genom att i stället ansöka om tillstånd. Som framgår av 2 kap. 1 § gäller bestämmelserna om registreringsförfarande inte för AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller som avser att marknadsföra specialfonder eller andra AIF-fonder till icke-profes- sionella investerare

Paragrafen genomför artikel 2.1.

Undantag

Lagen ska inte heller tillämpas på

1.holdingbolag,

2.tjänstepensionsinstitut, som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet

ioch tillsyn över tjänstepensionsinstitut7, i den mån de inte förval- tar AIF-fonder,

3.överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa förvaltar AIF-fonder och i den mån sådana fonder agerar i allmänhetens intresse,

4.nationella centralbanker, nationella, regionala eller lokala myn- digheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är anknutna till system för social trygghet och pensionssystem,

5.program för anställdas andelsägande eller sparande, eller

6.specialföretag för värdepapperisering.

7 EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 (Celex 32003L0041), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

555

Författningskommentar

SOU 2012:67

I paragrafen anges förvaltare och enheter för vilka lagen inte är tillämplig. I skäl 6–8 i AIFM-direktivet ges vissa anvisningar angå- ende direktivets tillämpningsområde. Det anges att tillämpnings- området bör begränsas till enheter som i sin normala verksamhet förvaltar AIF-fonder, såsom sådana fonder är definierade (se 2 §). Investeringsföretag, exempelvis family office vehicles, som investerar enbart investerares privata förmögenhet, bör inte anses vara en AIF-fond, eftersom något externt kapital inte tas emot i fonden.

Vidare förtydligas att enheter som inte anses vara AIF-förvaltare enligt artikel 2.3 i direktivet faller utanför dess tillämpningsområde. Andra stycket i förevarande paragraf innehåller motsvarande upp- räkning. Holdingbolag och specialföretag för värdepapperisering, punkterna 1 och 6, definieras i 11 § 10 och 25, se dock avsnitt 4.3.1 om vissa gränsdragningsproblem, samt avsnitt 4.3.4 för innebörden av specialföretag för värdepapperisering. Med överstatliga institu- tioner i punkten 3 avses exempelvis Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, euro- peiska finansiella institut för utveckling och bilaterala utvecklings- banker, Världsbanken och Internationella valutafonden. Sådana insti- tutioner omfattas alltså inte och inte heller liknande internationella organisationer om de förvaltar AIF-fonder i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse.

Paragrafen genomför artiklarna 2.3 och 3.1.

2 kap. Registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

Första stycket gäller inte AIF-förvaltare som förvaltar special- fonder eller som avser att marknadsföra AIF-fonder till icke-pro- fessionella investerare i Sverige.

Paragrafen innebär att lagens bestämmelser, förutom 2 kap., inte ska tillämpas på förvaltare vars AIF-fonders sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 §. Paragrafen tar sikte på förvaltare som kan söka tillstånd som AIF-förvaltare i Sverige.

556

SOU 2012:67

Författningskommentar

Det innebär att, till dess att AIFM-direktivets regler om förvaltar- och markandsföringspass börjar tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare, gäller bestämmelserna i detta kapitel enbart för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige.

En förvaltare, på vilken bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga, får, med stöd av sitt verksamhetstillstånd förvalta AIF- fonder med Sverige som hemland och marknadsföra andelar eller aktier i dessa endast till professionella investerare i Sverige. Vid övrig verksamhet som regleras i lagen krävs att förvaltaren har ett tillstånd som AIF-förvaltare, se dock avsnitt 7.4.2. Att lagens övriga bestämmelser inte ska tillämpas innebär alltså att de rättig- heter som följer av lagen och AIFM-direktivet, t.ex. rätten att be- driva verksamhet över gränserna, inte gäller en AIF-förvaltare som väljer att enbart låta registrera sig. Motsvarande begränsning gäller också för övriga EES-baserade AIF-förvaltare. En sådan förvaltare, som är registrerad i sitt hemland i enlighet med det förenklade registreringsförfarandet, uppfyller inte kravet om tillstånd som av- ses i AIFM-direktivet, och har därmed inte någon rätt att vara verksamma i här i landet, se 5 kap. 1–6 §§.

I andra stycket anges uttryckligen att förvaltning av en special- fond eller marknadsföring till icke-professionella investerare av andelar eller aktier i alla slags AIF-fonder förutsätter att förvaltaren uppfyller samtliga villkor i lagen. En sådan AIF-förvaltare kan så- ledes, oavsett det samlade värdet av förvaltade tillgångar, inte tillämpa bestämmelserna om registrering enligt detta kapitel, se avsnitten 7.5 och 7.6.

Paragrafen genomför artikel 3.2 och artikel 3.4.

Tröskelvärden

2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller för AIF-förvaltare med port- följer av AIF-fonder

1.vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finan- siell hävstång, inte överstiger 100 miljoner euro, eller

557

Författningskommentar

SOU 2012:67

Paragrafen genomför artikel 3.2 i AIFM-direktivet och anger de tröskelvärden som gäller för att registreringsförfarandet ska få tillämpas. Paragrafen kompletteras av bestämmelser i kommissionens förslag till genomförandeförordning, vilka närmare anger hur beräk- ningen ska ske.

Registrering

Paragrafen reglerar skyldigheten att registrera sig samt vilken infor- mation AIF-förvaltaren ska lämna till Finansinspektionen vid regi- streringstillfället. Kommissionens förslag till genomförandeförord- ning innehåller ytterligare regler om informationslämnandet. Det framgår bl.a. att AIF-förvaltaren, när det gäller information om investeringsstrategier, ska lämna information om vilka tillgångsslag AIF-fonden investerar i, om fonden fokuserar på vissa sektorer samt beskriva fondens policy för användning av finansiell hävstång och belåning.

Paragrafen genomför artikel 3.3.a–c.

Underrättelseskyldighet

Finansinspektionen ska underrättas om AIF-förvaltaren inte längre uppfyller villkoren enligt 2 §.

Paragrafen reglerar AIF-förvaltarens skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen. Syftet med rapporteringen är att Finansinspektionen ska kunna övervaka systemrisker. Närmare be- stämmelser om vad som ska rapporteras regelbundet finns i kom-

558

SOU 2012:67

Författningskommentar

missionens förslag till genomförandeförordning. Där anges även rapporteringsfrekvensen för denna typ av AIF-förvaltare.

Paragrafen genomför artikel 3.3.d och 3.3.e.

Tillståndsplikt

Paragrafen, som genomför artikel 3.3 tredje stycket i AIFM-direk- tivet, erinrar om att undantagsreglerna i kapitlet endast gäller så länge AIF-förvaltarens AIF-fonder inte överstiger tröskelvärdena i 2 §. I kommissionens förslag till genomförandeförordning finns bestäm- melser som innebär att en AIF-förvaltare inte behöver ansöka om tillstånd om överskridandet är tillfälligt. Enligt förslaget ska ett överskridande inte anses vara tillfälligt om det är sannolikt att det kommer att bestå en längre tid än tre månader. Det är AIF-för- valtaren som ska bedöma om överskridandet är tillfälligt. Vid ett tillfälligt överskridande ska AIF-förvaltaren enligt förslaget till förordning underrätta den behöriga myndigheten utan dröjsmål och i underrättelsen beskriva varför överskridandet har bedömts som tillfälligt. 30-dagarsfristen i paragrafen börjar således löpa från den dag då AIF-förvaltaren har bedömt att överskridandet inte är tillfälligt.

3 kap. Tillstånd för svenska AIF-förvaltare

Tillståndsplikt och tillståndets innebörd

1 § För att förvalta en AIF-fond krävs tillstånd av Finansinspek- tionen, om inte något annat framgår av denna lag.

Tillstånd att förvalta en AIF-fond ska omfatta portföljförvaltning och riskhantering. I samband med förvaltning av en AIF-fond får AIF-förvaltaren

1.erbjuda och utföra administrativa funktioner och tjänster,

2.utföra verksamhet med anknytning till fondens tillgångar och förvaltning, samt

559

Författningskommentar

SOU 2012:67

3. marknadsföra andelar eller aktier i fonden.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än vad som anges i andra stycket. En extern AIF-förvaltare får dock utföra sidotjänster enligt 2 § samt förvalta en investeringsfond, om tillstånd för sådan förvaltning har getts enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Av första stycket följer att förvaltning av en AIF-fond är tillstånds- pliktig verksamhet. Ansökan om tillstånd ska, enligt artikel 7.1 i AIFM-direktivet, göras hos den behöriga myndigheten i förval- tarens hemland, om inte förutsättningar för det förenklade registre- ringsförfarandet i 2 kap. föreligger. I Sverige är Finansinspektionen behörig myndighet (1 kap. 9 §) och prövar alltså tillståndsansökningar från AIF-förvaltare med stadgeenligt säte här i landet (se 3 och 4 §§ beträffande övriga förutsättningar för tillstånd).

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får med stöd av sitt tillstånd i hemlandet och efter ett underrättelseförfarande förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och som inte är en special- fond, samt till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i dessa fonder, liksom i fonder som förvaltaren förvaltar i övriga länder inom EES. Sådan verksamhet kräver, till skillnad från förvaltning av en specialfond, inte tillstånd av Finans- inspektionen utan är en följd av förvaltar- och marknadsförings- passen, se 5 kap. 1–3 §§ samt avsnitt 13.2. Motsvarande rätt, att vara verksam inom hela EES, har även svenska AIF-förvaltare som, efter tillstånd, får förvalta även en AIF-fond som hör hemma i ett tredje- land, se 6 kap. 6 § och avsnitt 13.3.1.

Marknadsföring till icke-professionella investerare av EES-baserade AIF-fonder som inte utgör specialfonder får ske under särskilda förutsättningar och kräver tillstånd av Finansinspektionen, se 4 kap. 4 §, 5 kap. 6 § samt avsnitt 7.4.

Till dess att regelverket med förvaltar- och marknadsförings- passen för icke EES-baserade AIF-fonder och icke EES-baserade AIF-förvaltare har trätt i kraft, krävs tillstånd av Finansinspektionen även vid marknadsföring till professionella investerare i Sverige av sådana fonder. Tillståndskravet gäller både för svenska och utländska AIF-förvaltare, se 4 kap. 3 § och 5 kap.5 §.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder hemmahörande inom EES får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra dessa fonder här i landet. Utöver tillståndskravet gäller

560

SOU 2012:67

Författningskommentar

särskilda villkor vid marknadsföring till icke-professionella inve- sterare av icke EES-baserade AIF-fonder liksom vid marknads- föring av alla slags AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare (se 4 kap. 4 § fjärde stycket och 5 kap. 6 § tredje stycket). Det avsedda regelverket med förvaltar- och marknads- föringspassen för icke EES-baserade AIF-fonder och icke EES- baserade AIF-förvaltare behandlas i avsnitt 13.4.

Verksamhet som drivs med stöd av denna lag är alltså sådan som antingen fordrar tillstånd av Finansinspektionen eller är undantagen från tillståndsplikten men får påbörjas först efter ett underrättelse- förfarande och informationsutbyte mellan Finansinspektionen och behöriga myndigheter i andra länder inom EES (förvaltar- och mark- nadsföringspassen) respektive tillsynsmyndigheter i ett land utanför EES (särskilt tillståndskrav).

Ett tillstånd enligt denna lag innebär alltså en rätt att förvalta en eller flera AIF-fonder. Enligt definitionen innebär förvaltning av AIF-fonder tillhandahållande och utförande av investeringsförvalt- ningsfunktioner, dvs. portföljförvaltning och riskhantering (1 kap. 4 §). En AIF-förvaltare får dock inte ges tillstånd att utföra port- följförvaltning utan att även utföra riskhantering och vice versa. Detta framgår av andra stycket i förevarande paragraf, och det anges också uttryckligen i skäl 21 i AIFM-direktivet.

Det ligger i sakens natur att en AIF-förvaltare, i samband med den kollektiva förvaltningen av en AIF-fond, har anledning att er- bjuda och utföra vissa andra funktioner och tjänster som är relate- rade till fondförvaltningen eller fondens tillgångar. I andra stycket anges vilka tjänster eller verksamheter som en AIF-förvaltare får erbjuda och utföra i samband med förvaltningen av en AIF-fond. Det är för det första fråga om administrativa funktioner eller tjänster (punkten 1). Sådan administration inbegriper exempelvis juridiska tjänster, redovisningstjänster avseende fondförvaltningen, hante- ring av förfrågningar från kunder, värderings- och prissättnings- uppgifter, inklusive kontrolluppgifter avseende skatter, övervak- ning av regelefterlevnad, upprätthållande av andels- eller aktieägar- register, fördelning av intäkter, emission och inlösen av andelar eller aktier, affärsavveckling, inklusive utskick av certifikat och register- föring. Därutöver får en AIF-förvaltare ägna sig åt sådan verksam- het som har anknytning till en AIF-fonds tillgångar eller förvaltning (punkten 2). Härmed avses tjänster som är nödvändiga för att AIF- förvaltaren ska uppfylla sina skyldigheter som förvaltare, resurs- förvaltning, fastighetsförvaltning, rådgivning till företag om kapital-

561

Författningskommentar

SOU 2012:67

struktur, industriell strategi och därtill hörande frågor, rådgivning och tjänster som rör fusioner och företagsförvärv samt andra tjänster med anknytning till förvaltningen av AIF-fonden och de företag eller andra tillgångar som den har investerat i. En förvaltare får alltså utföra all sådan verksamhet som behövs och är nödvändig för själva förvaltningen av fonden och dess tillgångar.

I tillståndet ligger också en rätt att marknadsföra andelar eller aktier i de AIF-fonder som förvaltas (punkten 3). Definitionen av marknadsföring finns i 1 kap. 11 § 15. Av 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 § framgår dock att AIF-förvaltaren först efter fullföljt underrättelse- förfarande får marknadsföra AIF-fonden till professionella inve- sterare i förvaltarens hemland eller i andra EES-länder, se avsnitten 6.2 och 13.2.1.

Rätten att erbjuda och utföra dessa funktioner och tjänster samt att marknadsföra AIF-fonder förutsätter att AIF-förvaltaren har getts tillstånd att förvalta en AIF-fond. Det är alltså inte möjligt att få tillstånd som AIF-förvaltare enbart för att erbjuda eller utföra de i andra stycket angivna funktionerna eller tjänsterna utan att sam- tidigt tillhandahålla portföljförvaltning och riskhantering. Tillståndets innebörd och omfattning beskrivs i avsnitten 5.1.1 och 5.1.2.

Enligt tredje stycket är en AIF-förvaltare förhindrad att ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltningen av AIF-fonden och de funktioner och tjänster som anges i andra stycket. Härifrån görs endast undantag för sådan sidoverksamhet för vilken en extern för- valtare kan ges tillstånd enligt 2 §. Ett tillstånd som AIF-förvaltare utgör inte heller något hinder för en extern AIF-förvaltare att för- valta investeringsfonder, förutsatt att förvaltaren har getts tillstånd till detta enligt LIF. Detta framgår uttryckligen av tredje stycket.

En följd av bestämmelsen i tredje stycket är att värdepappers- bolag och svenska kreditinstitut inte längre kan ges tillstånd att förvalta specialfonder. Sådana bolag och institut kan däremot på uppdrag av en AIF-förvaltare utföra uppgifter avseende förvaltningen av en AIF-fond utan något särskilt tillstånd enligt denna lag, se vidare i avsnitt 5.1.3.

Paragrafen genomför artikel 6.1 första stycket, 6.2, 6.3, 6.5.c, 6.5.d och artikel 7.1 samt bilaga I till AIFM-direktivet.

562

SOU 2012:67

Författningskommentar

Sidoverksamhet

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finans- inspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av inve- steringsportföljer.

En förvaltare med tillstånd till diskretionär förvaltning av investe- ringsportföljer får, efter tillstånd av Finansinspektionen

1.förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollek- tiva investeringar,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3.ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instru- ment, och

4.lämna investeringsråd.

Av första stycket framgår att en extern AIF-förvaltare (se definition i 1 kap. 3 §) inte är förhindrad att, efter tillstånd av Finansinspek- tionen, bedriva förvaltning av investeringsportföljer med fullmakt från enskilda investerare på diskretionär grund, inbegripet port- följer som ägs av pensionsfonder och tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG (individuell portföljförvaltning). Beträffande innebörden av sådan verksamhet, se avsnitt 5.1.2.

I 1 kap. 4 § LIF finns en motsvarande möjlighet för fondbolag att, efter tillstånd, utföra diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Bakgrunden till den bestämmelsen beskrivs närmare i prop. 2002/03:150 s. 145 ff.

Av andra stycket följer att en AIF-förvaltare som har ett tillstånd för individuell portföljförvaltning också får beviljas tillstånd att ta emot andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar för förvaring och administration, ta emot medel med redovisningsskyl- dighet, ta emot och utföra order avseende finansiella instrument, samt lämna investeringsråd. Bestämmelsen har utformats med 7 kap. 1 § LIF som förebild, och i likhet med den paragrafen får förval- taren också ges tillstånd att ta emot medel med redovisnings- skyldighet (jfr även 2 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden).

563

Författningskommentar

SOU 2012:67

Att ta emot medel med redovisningsskyldighet har ansetts utgöra ett naturligt inslag i verksamhet avseende förvaltning av investe- ringsportföljer på diskretionär grund och underlättar denna verk- samhet, se prop. 1990/91:142 s. 118.

Beträffande uppgiften förvaring och administration får sådan förvaring inte avse andelar eller aktier som ingår i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar med stöd av sitt tillstånd enligt 1 §, utan enbart sådana aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar som ingår i förvaltning som AIF-förvaltaren utför enligt sitt tillstånd till individuell portföljförvaltning. Detta följer av att ett tillstånd för sidotjänsterna i andra stycket förutsätter att förvaltaren har till- stånd för individuell förvaltning av investeringsportföljer (se arti- kel 6.5.b). Det är också en följd av bestämmelsen i 9 kap. 8 § (mot- svarar artikel 21.4.a), där det anges att en AIF-förvaltare inte får utses som förvaringsinstitut.

Ett tillstånd får alltså inte ges för dessa sidotjänster om AIF- förvaltarens tillstånd omfattar enbart förvaltning av en AIF-fond (dvs. tillstånd enligt 1 §). Vidare gäller att individuell portföljför- valtning och eventuella sidotjänster får tillhandahållas bara vid sidan av fondförvaltningen. Förutsättningar för tillstånd för sidoverksam- het redovisas i avsnitt 5.1.2.

I tredje stycket anges vilka bestämmelser i lagen om värdepappers- marknaden som ska tillämpas på sidoverksamhet enligt denna para- graf. Det är framför allt regler om skydd för investerare och andra rörelseregler i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden. Av detta stycke framgår också att om AIF-förvaltaren har tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet ska, på motsvarande sätt som enligt 7 kap. 1 § LIF, sådana medel genast avskiljas och sättas in på bank för investerarens räkning.

Paragrafen genomför artikel 6.4, 6.5.a och 6.5.b.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Finansinspektionen ska ge en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i Sverige tillstånd enligt 1 § om

1.förvaltaren har sitt huvudkontor i Sverige,

2.förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapital- bas enligt 7 kap.,

564

SOU 2012:67

Författningskommentar

3.förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan för- väntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsent- ligt inflytande över AIF-förvaltarens ledning,

4.de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författ- ningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Om tillståndet avser förvaltning av en specialfond ska, utöver vad som anges i första stycket, de villkor som följer av 12 kap. 5 och 13 §§ vara uppfyllda.

Paragrafen innehåller regler för tillståndsprövningen och anger vad som krävs för att en svensk AIF-förvaltare ska beviljas tillstånd enligt 1 §. Motsvarande bestämmelse i LIF finns i 2 kap. 1 § som enligt förslaget inte längre kommer att omfatta specialfonder, utan bara ange tillståndsförutsättningarna för förvaltning av investerings- fonder (enligt begreppets nya, begränsade innebörd).

Av förevarande paragraf framgår att den sökande AIF-förvaltaren, utöver att ha sitt stadgeenliga säte i Sverige, måste ha sitt huvud- kontor här. Därtill måste kraven på startkapital och kapitalbas en- ligt 7 kap. vara uppfyllda.

Vid sidan av dessa grundläggande förutsättningar för tillstånd ska Finansinspektionen också göra en lämplighetsprövning av både dem som faktiskt leder verksamheten och av dem som, genom ett kvalificerat innehav, utövar väsentligt inflytande över AIF-förvaltaren. (Se definitionen av kvalificerat innehav i 1 kap. 11 § 14.)

Lämplighetsprövningen av dem som innehar ett kvalificerat innehav i en AIF-förvaltare ska göras utifrån behovet av att säker- ställa en sund och ansvarsfull ledning av förvaltaren. De lednings- ansvariga ska ha erforderligt gott anseende och tillräcklig insikt och erfarenhet. Detta utgör kriterier också enligt t.ex. UCITS-direk- tivets regler om ägar- och ledningsprövning.

Vägledning för vad som avses med formuleringen ”gott an- seende” kan hämtas i förarbetsuttalandena i samband med genom- förandet av nya och ändrade bestämmelser i förvärvsdirektivet, där samma formulering används. Vid bedömningen ska bl.a. tidigare affärsbeteenden beaktas men även sådana omständigheter som är

565

Författningskommentar

SOU 2012:67

direkt diskvalificerande enligt befintliga regler på området. Som exempel på det sistnämnda anges väsentligt åsidosättande av ålagda skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägen- heter, allvarlig (ekonomisk) brottslighet, eller att personen har varit föremål för konkursförfarande. Det påpekas dessutom att begreppet anseende bör kunna tolkas vidare än så, och t.ex. avse en bedöm- ning av förvärvararens laglydighet, erfarenhet och omdöme i övrigt, se prop. 2008/09:155, s. 133 f. Att en person som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet eller på annat sätt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet inte kan anses lämplig som lednings- ansvarig och inte heller bör få inneha ett kvalificerat innehav kan motiveras av att tilltron till fondförvaltare och hela fondmarknaden riskerar att påverkas om personer som i sin tidigare verksamhet har försummat grundläggande skyldigheter eller begått andra överträd- elser av väsentliga bestämmelser tillåts utöva väsentligt inflytande över verksamheten (jfr prop. 1995/96:173 s. 69 f.). Kravet på till- räcklig erfarenhet gäller även i fråga om de investeringsstrategier som avses tillämpas för AIF-fonderna.

Finansinspektionen måste också göra en bedömning av om den sökande AIF-förvaltaren kommer att kunna uppfylla lagens övriga krav. Det är en förutsättning att en förvaltare som getts tillstånd enligt denna lag fortlöpande uppfyller tillståndsvillkoren. Detta an- ges uttryckligen i artikel 6.1 andra stycket i AIFM-direktivet. Om en AIF-förvaltare under verksamhetens gång inte uppfyller förut- sättningarna för tillstånd ska Finansinspektionen ingripa. I enlighet med vad som gäller enligt bl.a. LIF och lagen om värdepappers- marknaden, ska prövningen beträffande juridiska personer avse dessas ställföreträdare. För aktiebolag bör prövningen omfatta dem som ingår i styrelsen samt verkställande direktören. I fråga om andra juridiska personer bör personer i motsvarande ställning omfattas av prövningen, jfr prop. 1995/96:173 s. 72.

Genom andra styckets hänvisning följer att vissa ytterligare villkor ska vara uppfyllda för tillstånd som avser förvaltning av en specialfond. I 12 kap. 5 § görs en hänvisning till 4 kap. 8–9 b §§ LIF, vilket innebär att vid tillståndsprövningen ska specialfondens fondbestämmelser godkännas av Finansinspektionen. Enligt LIF är det först då som fonden är etablerad och kan börja förvaltas samt marknadsföras (jfr 4 kap. 1 § och kommentaren till den paragrafen). Bestämmelsen i 12 kap. 13 § har överförts från 6 kap. 2 § LIF, som genom förslaget till ändring av LIF har upphävts.

566

SOU 2012:67

Författningskommentar

I 12 kap. finns också särskilda bestämmelser om hur fondverk- samhet som avser specialfonder ska bedrivas och som gäller utöver övriga krav som uppställs i denna lag. Som en följd av att regle- ringen av specialfonder ska gälla oförändrad vid marknadsföring till icke-professionella investerare ser informationskraven olika ut be- roende på AIF-förvaltarens avsedda kundkrets, se 12 kap. 9–12 §§ samt avsnitt 7.6 och kapitel 11. Om det i fondbestämmelserna inte särskilt anges för vilken eller vilka investerarkategorier som fonden är öppen, får det anses innebära att icke-professionella investerare inte är uteslutna för marknadsföring.

Paragrafen genomför artikel 8.1.

Enligt AIFM-direktivet ska ledningen av AIF-förvaltares verksam- het bestå av minst två personer som uppfyller de villkor som anges i 3 §. Enligt annan svensk, finansiell lagstiftning fordras dock en styrelse med minst tre ledamöter. Exempel på detta finns i 2 kap. 3 § andra stycket LIF och 3 kap. 5 § lagen om värdepappersmark- naden. Enligt dessa bestämmelser ska styrelsen i ett fondbolag respektive ett värdepappersbolag bestå av minst tre styrelseleda- möter. Både i UCITS-direktivet och i MiFID föreskrivs emellertid att styrelsen i ett företag av det aktuella slaget, t.ex. ett fondbolag eller ett värdepappersbolag, ska bestå av minst två personer. Ändå har det i den svenska lagstiftningen föreskrivits krav på fler styrelse- ledamöter. Mot denna bakgrund uppställs även för en AIF-för- valtare ett krav på att styrelsen, i de fall förvaltaren är ett aktie- bolag, ska bestå av minst tre styrelseledamöter och en verkställande direktör, och, i övriga fall, att ledningen ska bestå av minst tre (fysiska) personer (jfr prop. 2002/03/150 s. 158).

Paragrafen genomför artikel 8.1.c, delvis.

567

Författningskommentar

SOU 2012:67

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

5 § En ansökan om tillstånd enligt 1 § ska innehålla

1.uppgifter om vilka som ingår i ledningen för AIF-förvaltaren,

2.en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

3.en verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk-

tur,

4.information om AIF-förvaltarens

a)ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och

b)rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15–18 §§,

5.information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

6.uppgift om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, i de fall den förvaltade fonden är en matar-AIF-fond,

7.fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande hand- lingar,

8.rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, samt

9.en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

Om verksamheten avser förvaltning av specialfonder ska an- sökan också innehålla ett faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Första stycket innehåller en uppräkning av vilken information som ska finnas med i en tillståndsansökan.

Genom uppgifterna i punkterna 1 och 2 ska det, för det första, stå klart vilka personer som utgör den faktiska ledningen av AIF- förvaltarens verksamhet och, för det andra, vara möjligt att identi- fiera de fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i AIF-förvaltaren och innehar kvalifi- cerade innehav (kvalificerat innehav definieras i 1 kap. 11 § 14) Även storleken av sådana innehav ska framgå. Förvaltarens ledning ska, enligt 4 §, bestå av minst tre personer. I artikel 8.1.c anges att namnen på de personer som ingår i ledningen samt namnen på var och en som efterträder dem, utan dröjsmål ska meddelas den be-

568

SOU 2012:67

Författningskommentar

höriga myndigheten i förvaltarens hemmedlemsstat, jfr bestämmelsen om väsentliga ändringar i 10 §.

Punkten 3 innebär ett krav på att det till ansökan ska fogas en verksamhetsplan, av vilken den sökande AIF-förvaltarens organisa- tionsstruktur ska framgå. Av planen ska vidare kunna utläsas hur förvaltaren avser att uppfylla kraven i lagen.

Punkterna 5–9 tar sikte på de AIF-fonder som AIF-förvaltaren avser att förvalta, och uppgiftskraven gäller för varje AIF-fond. Med uppgifter om investeringsstrategier avses bl.a avsedd typ av underliggande fonder för en s.k. fond-i-fond, riktlinjer för använd- ning av finansiell hävstång samt riskprofiler och andra uppgifter om de AIF-fonder som sökanden förvaltar eller avser att förvalta. Enligt punkten 6 ska ansökan innehålla uppgifter om mottagar- AIF-fondens hemland i de fall den förvaltade fonden är en matar- AIF-fond. Förvaltaren ska enligt artikel 7.3.e i AIFM-direktivet överlämna eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1 för varje AIF-fond. I sistnämnda artikel anges vilken information som en AIF-förvaltare ska tillhandahålla vid marknadsföring av förval- tade AIF-fonder innan investerare investerar i fonden. Denna arti- kel genomförs i 10 kap. 1 §. Villkoret i artikel 7.3.e får därmed an- ses innebära att en förvaltare till sin ansökan om tillstånd ska foga sådan information som ska ingå i AIF-fondens informationsbroschyr. Detta följer av punkten 9.

Av andra stycket framgår att för specialfonder ska ansökan där- utöver innehålla ett faktablad för den förvaltade fonden. Motsvarande krav gäller om det är fråga om marknadsföring till icke-professio- nella investerare av övriga AIF-fonder, se 4 kap. 2 och 5 §§ samt 5 kap. 5 och 6 §§.

För att förenkla och effektivisera ansökningsförfarandet är det möjligt att utesluta viss information, om de angivna förutsättningarna i tredje stycket är uppfyllda.

Mer detaljerade bestämmelser om tillståndsansökans innehåll kan förväntas när kommissionen har antagit en delegerad akt enligt artikel 7.6. och genom eventuella, ytterligare verkställighetsföre- skrifter, se avsnitt 5.2.1 och 16 kap. 1 §. Såvitt avser specialfonder finns redan föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigande i LIF.

Paragrafen genomför artikel 7.2–4 och artikel 8.1.c, delvis.

6 § Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar om till- stånd, samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om AIF-förvaltaren

569

Författningskommentar

SOU 2012:67

Motsvarande bestämmelse finns i 2 kap. 5 § LIF och 3 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden. Definitionen av moder- och dotter- företag finns i 1 kap. 11 § 18.

Paragrafen genomför artikel 8.2.

7 § Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av förvaltarens verksamhet.

Definitionen av nära förbindelser finns i 1 kap. 11 § 19. Sådana nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och någon annan som hindrar en effektiv tillsyn och som avses i denna bestämmelse omfattar också de situationer som regleras i artikel 8.3.b och 8.3.c i AIFM- direktivet. Där anges att tillstånd inte får beviljas om en effektiv tillsyn förhindras genom lagar och andra författningar i ett tredje- land, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka förvaltaren har nära förbindelser, eller på grund av svårig- heter vid tillämpningen av dessa lagar och andra författningar. Motsvarande bestämmelse finns i 2 kap. 2 § tredje stycket LIF (se även prop. 2002/03:150 s. 160).

Paragrafen genomför artikel 8.3.

570

SOU 2012:67

Författningskommentar

får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader. AIF-förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

I första stycket anges tidsfristen för Finansinspektionens tillstånds- prövning. Fristen är densamma för alla AIF-fonder. Vid prövning av en ansökan som avser förvaltning av specialfonder torde i regel finnas särskilda skäl att förlänga tidsfristen.

Av andra och tredje styckena följer att en ansökan är fullständig även om vissa uppgifter ännu inte har lämnats in till inspektionen. Från den tidpunkt, då ansökan enligt andra stycket anses fullstän- dig, har inspektionen enligt huvudregeln tre månader för sin till- ståndsprövning. Som påpekas i avsnitt 5.2.4 innebär detta dock inte att AIF-förvaltaren kan inleda verksamheten utan att komplettera sin ansökan. Av tredje stycket framgår att förvaltaren i sådant fall får påbörja sin verksamhet tidigast en månad efter gjord komplet- tering.

Paragrafen genomför artikel 8.5.

Tillståndets omfattning

9 § Av tillståndet ska omfattningen av AIF-förvaltarens rätt att för- valta AIF-fonder framgå. Tillståndet får ges en begränsad omfatt- ning i fråga om investeringsstrategier.

Av tillståndet ska framgå om AIF-förvaltaren har getts tillstånd för sidoverksamhet enligt 2 §.

571

Författningskommentar

SOU 2012:67

Första stycket innebär att omfattningen av tillståndet ska beskrivas och att det ska framgå om rätten att förvalta en AIF-fond är be- gränsad avseende vissa investeringsstrategier, såsom exempelvis användning av finansiell hävstång och investeringar i särskilda till- gångsslag eller i noterade respektive icke noterade bolag. Vidare bör det av tillståndet framgå om det är fråga om förvaltning av öppna eller slutna AIF-fonder och om fonden är öppen för inve- steringar för icke-professionella investerare (se kommentaren till 3 §).

Det ska alltså av tillståndet framgå att förvaltaren är behörig att bedriva viss fondförvaltning och bedömningen ska göras i belys- ning av vad som vid tillståndsprövningen har framkommit om för- valtarens faktiska möjligheter, dvs. kompetens och resurser, att hantera de investeringsstrategier eller tekniker som angivits i till- ståndsansökan. Att begränsa tillståndet utifrån att vissa strategier inte skulle anses vara lämpliga eller godtagbara som sådana är inte möjligt. Att tillståndets omfattning är tydligt beskrivet har betydelse inte minst vid verksamhet över gränserna. Med stöd av sitt tillstånd kan en svensk AIF-förvaltare, efter ett underrättelseförfarande, förvalta AIF-fonder som har sitt hemland i andra länder inom EES samt marknadsföra dem, liksom förvaltade AIF-fonder hemma- hörande i Sverige till professionella investerare inom hela EES. Att ett tillstånd som AIF-förvaltare ska gälla i alla medlemsstater (samt länderna inom EES) följer direkt av artikel 8.1 andra stycket i AIFM-direktivet.

Av andra stycket följer att det av tillståndet även ska framgå om AIF-förvaltaren har tillstånd för sidoverksamhet enligt 2 §.

Paragrafen genomför artikel 8.4.

Väsentliga ändringar

10 § En AIF-förvaltare som avser att genomföra väsentliga änd- ringar avseende sin verksamhet eller organisation ska anmäla detta till Finansinspektionen.

572

SOU 2012:67

Författningskommentar

Ändringarna får genomföras om Finansinspektionen inte mot- sätter sig dessa inom den tid som anges i andra stycket.

I första stycket fastslås en underrättelseplikt vid väsentliga ändringar av AIF-förvaltaren eller dess verksamhet. Det ska vara fråga om väsentliga ändringar av sådana förhållanden som utgör förutsätt- ningar för tillstånd (3 och 4 §§) och, i synnerhet, ändringar i för- hållande till de uppgifter som har lämnats i tillståndsansökan (5 §), se även kommentaren till 6 kap. 5 §. Ändringar av ägarkretsen eller i AIF-förvaltarens ledning måste alltså Finansinspektionen alltid underrättas om, liksom ändrade investeringsstrategier. Ett annat exempel är om förvaltaren avser att förvalta ytterligare AIF-fonder, oavsett om dessa ska marknadsföras eller inte, se vidare avsnitt 5.2.5 och 5.3 samt bestämmelserna i 13 kap. Anmälningsskyldigheten omfattar också sådana omständigheter som anges i artikel 5.2 i AIFM-direktivet. Artikeln rör situationer då fondstrukturen är sådan att AIF-fonden hanterar och ansvarar för vissa frågor, t.ex. en AIF-fond som är en juridisk person. Trots att det ligger hos en sådan fond att exempelvis utse förvaringsinstitut är det fondens förvaltare som, i förhållande till Finansinspektionen, är skyldig att se till att detta krav är uppfyllt och, om så inte är fallet, underrätta inspektionen. Även ändrade förhållanden av motsvarande slag, under pågående verksamhet, som innebär att förvaltaren inte längre kan säkra efterlevnaden av lagens bestämmelser, ska anmälas till Finans- inspektionen, se vidare kommentaren till 1 kap. 3 §.

Finansinspektionen ska inom en månad eller, om det finns sär- skilda skäl, två månader, underrätta förvaltaren om anmälda föränd- ringar inte godtas eller föranleder begränsningar av tillståndet. Vägledning om vilka ändringar som inte kan godtas torde kunna hämtas i artiklarna 31.4, 32.7 och 33.6 i AIFM-direktivet, som också innehåller regler om anmälningsplikt vid väsentliga ändringar. I dessa artiklar anges att de behöriga myndigheterna inte ska godta ändringar som innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden inte längre skulle vara förenlig med direktivet eller att för- valtaren i övrigt inte efterlever direktivets regler.

Av tredje stycket följer att om Finansinspektionen inte har lämnat besked inom tidsfristerna i andra stycket kan förvaltaren genom- föra ändringarna.

Om det är fråga om ändringar i fondbestämmelser för special- fonder ska Finansinspektionen lämna besked inom två månader.

573

Författningskommentar

SOU 2012:67

Det följer av 4 kap. 9 § första stycket LIF, som är tillämplig vid godkännande och ändring av fondbestämmelser för specialfonder, se hänvisningen i 12 kap. 5 §.

Paragrafen genomför artikel 5.2 och artikel 10.

4 kap. Svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

1.AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en special- fond, eller

2.AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES.

En svensk AIF-förvaltare som har getts tillstånd att förvalta en AIF- fond får också marknadsföra andelar eller aktier i den förvaltade fonden. Detta följer av 3 kap. 1 § andra stycket.

Enligt första stycket i förevarande paragraf måste dock förvaltaren underrätta Finansinspektionen om avsedd marknadsföring innan den påbörjas. Innehållet i en underrättelse framgår av 5 §. Mark- nadsföringen får efter fullföljt underrättelseförfarande enligt 6 § riktas till professionella investerare i Sverige. Särskilt tillstånd krävs om en AIF-fond ska marknadsföras till icke-professionella investe- rare, se 4 §. Är det fråga om en matar-AIF-fond ska, enligt 2 §, också mottagar-AIF-fonden, och dess förvaltare, vara EES-baserad, annars får marknadsföring ske bara efter tillstånd, se 3 §.

Kravet på en underrättelse gäller däremot inte för AIF-förvaltare som ska marknadsföra andelar i en specialfond. Tillstånd att förvalta en sådan fond förutsätter att dess fondbestämmelser godkänns och godkännandet innebär i sin tur att fonden får marknadsföras (se 12 kap. 5 § med hänvisning till 4 kap. 9 § LIF). Underrättelse om marknadsföring av en specialfond får anses inbegripen i tillstånds-

574

SOU 2012:67

Författningskommentar

prövningen, och någon ytterligare underrättelse krävs därför inte. Även vid marknadsföring av andra AIF-fonder än specialfonder kan det dock antas att en AIF-förvaltare redan i samband med tillstånds- ansökan underrättar myndigheten om avsedd marknadsföring.

Som redovisas i avsnitt 6.2 innebär kravet på underrättelse inte att det görs någon ytterligare prövning av AIF-förvaltaren och dess verksamhet. Utgångspunkten enligt AIFM-direktivet är att en AIF- förvaltare med ett tillstånd som avses i direktivet har rätt att mark- nadsföra förvaltade AIF-fonder. Endast om förvaltaren eller fond- verksamheten inte uppfyller uppställda villkor, ska Finansinspek- tionen hindra marknadsföringen, se 6 § första stycket.

Den marknadsföring som avses i förevarande paragraf får alltså riktas enbart till professionella investerare och det ska vara fråga om en AIF-fond som den svenske AIF-förvaltaren förvaltar, oav- sett var någonstans inom EES som den hör hemma. Av andra stycket följer att förvaltare har en skyldighet att fastställa och vidta åtgärder för att förhindra att marknadsföring som sker med stöd av paragrafen inte riktas till icke-professionella investerare, se avsnitt 6.1.

Bestämmelser avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring av andelar eller aktier i egenförvaltade AIF-fonder till icke-professio- nella investerare finns i 4 §. I 3 § regleras marknadsföring, till professionella investerare i Sverige av AIF-fonder som hör hemma i ett land utanför EES (ett tredjeland) och vissa matar-AIF-fonder. Utländska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige finns i 5 kap.

Paragrafen genomför artikel 31.1 första stycket och 31.2 första stycket.

2 § Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Av paragrafen framgår att marknadsföring av andelar eller aktier i en matar-AIF-fond förutsätter att också mottagar-AIF-fonden ska ha sitt hemland inom EES samt förvaltas av en EES-baserad AIF- förvaltare. Om dessa villkor inte är uppfyllda, krävs tillstånd av Finansinspektionen innan marknadsföring av sådana fonder får på- börjas (se 3 §).

Paragrafen genomför artikel 31.1 andra stycket.

575

Författningskommentar

SOU 2012:67

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder samt vissa matar- AIF-fonder till professionella investerare

1.icke EES-baserad AIF-fond, eller

2.matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

3.det land, där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd ska ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska in- formera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa upp- gifter.

En svensk AIF-förvaltare får, med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § och efter en underrättelse enligt 6 kap. 4 §, förvalta också en AIF-fond som hör hemma utanför EES (ett tredjeland). Fonden får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföras i Sverige till professionella investerare. Detsamma gäller för EES-baserade matar-AIF-fonder som inte uppfyller kravet i 2 §.

I andra stycket anges villkoren för tillstånd. Av punkten 1 följer att verksamheten ska kunna antas vara förenlig med samtliga villkor som uppställs i denna lag och andra författningar som reglerar verk- samheten. Härifrån undantas dock bestämmelserna om förvarings- institut i 9 kap., se andra stycket.

Syftet med villkoret i punkten 2 är att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med denna lag. Samarbetsarrange-

576

SOU 2012:67

Författningskommentar

mangen ska därför vara i linje med internationella standarder, men bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring av dessa fonder (se skäl 63 i AIFM-direktivet.)

Kravet i punkten 3 innebär i praktiken att AIF-fondens hemland inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). Detta framgår också direkt av artikel 36 i AIFM- direktivet. FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.

Genom tredje stycket modifieras villkoret i punkten 1 på så sätt bestämmelserna om förvaringsinstitut enligt 9 kap. inte behöver efterlevas. Förvaltaren måste dock säkerställa att en eller flera en- heter utses för att utföra de uppgifter som ett förvaringsinstitut har, dvs. övervakning av penningflöden (9 §), förvaring av AIF- fondens tillgångar (10 §) och övriga uppgifter, såsom att se till att försäljning, emission, återköp och makulering av andelar eller aktier i fonden samt att beräkning av värdet av dessa sker på ett korrekt sätt (12 §). AIF-förvaltaren får alltså inte på egen hand utföra dessa uppgifter.

Motsvarande bestämmelse för utländska EES-baserade AIF-för- valtare finns i 5 kap. 5 §.

Eftersom det är fråga om nationell lagstiftning, som inte har någon direkt motsvarighet i AIFM-direktivet regleras innehållet i en till- ståndsansökan enligt denna paragraf genom föreskrifter. Bemyn- digande om att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap.

Paragrafen genomför artikel 36.1.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknads- föra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke- professionella investerare i Sverige.

577

Författningskommentar

SOU 2012:67

Tillstånd för marknadsföring ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, och

1.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a)fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b)fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES, eller i en EES-baserad AIF- fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES- baserade, ska dessutom 3 § andra och tredje styckena tillämpas.

1.som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

I paragrafen anges vad som gäller vid marknadsföring till icke-pro- fessionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i AIF-fonder. I avsnitten 7.2–7.4 redogörs för förutsättningarna att uppställa särskilda villkor när det gäller marknadsföring till denna investerar- kategori (jfr artikel 43 i AIFM-direktivet). En grundförutsättning är att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt denna lag. Som framgår av 2 kap. 1 § andra stycket gäller inte bestämmelserna avseende det förenklade registreringsförfarandet om fondverksamheten avser specialfonder eller vid marknadsföring av övriga AIF-fonder till icke-professionella investerare. Detta innebär alltså att en förvaltare med portföljer av AIF-fonder vars samlade tillgångar inte överstiger fastställda tröskelvärden måste låta sig omfattas av lagens bestäm-

578

SOU 2012:67

Författningskommentar

melser i dess helhet för att få marknadsföra sina förvaltade fonder till icke-professionella investerare (”opt in”, se kommentaren till 2 kap. 1 § och avsnitten 4.4.1 och 4.4.2). Vid marknadsföring av vissa slutna AIF-fonder är dock detta krav undantaget, se nedan.

Av första stycket framgår att marknadsföring till icke-professio- nella investerare är tillåten avseende specialfonder som förvaltaren förvaltar. Sådan marknadsföring kräver inte någon underrättelse en- ligt 5 § utan kan påbörjas så snart förvaltaren har getts tillstånd att förvalta en specialfond, se kommentaren till 1 §.

I andra stycket uppställs ett tillståndskrav för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder. I tredje stycket anges de villkor som uppställs beroende på om fonden hör hemma i Sverige (punkten 1) eller i ett annat land inom EES (punkten 2). Villkoren för mark- nadsföring av icke EES-baserade och vissa matar-AIF-fonder följer av fjärde stycket. (Förutsättningarna för svenska AIF-förvaltare att förvalta EES-baserade AIF-fonder framgår av 6 kap.)

Förvaltaren ska alltså se till att utbetalningar till investerarna kan ske i Sverige och att aktier och andelar i fonden kan lösas in här i landet, se vidare kommentaren till 5 kap. 6 §; jfr 1 kap. 7 § LIF. Även om förvaltaren är etablerad här i landet finns det skäl att tydliggöra att det är en förutsättning att förvaltaren tillhandahåller viss finan- siell service vid marknadsföring till icke-professionella investerare.

Genom uppställda villkor i tredje stycket blir förutsättningarna desamma oavsett var inom EES fonden har sitt hemland, se av- snitt 13.2.1. Av fjärde stycket och hänvisningen där följer att till- ståndskraven avseende marknadsföring av icke EES-baserade AIF- fonder och vissa matar-AIF-fonder är desamma som för EES- baserade AIF-fonder. Därutöver ska de villkor som anges i 3 § andra stycket vara uppfyllda, bl.a. att det finns lämpliga samarbets- arrangemang mellan Finansinspektionen och fondens tillsynsmyn- dighet. Genom att också bestämmelsen i 3 § tredje stycket ska tillämpas får tillstånd ges även om bestämmelserna om förvarings- institut i 9 kap. inte efterlevs av förvaltaren. Detta undantag gäller dock enbart för icke EES-baserade AIF-fonder eller matar-AIF- fonder som inte uppfyller villkoret i 2 §.

Av femte stycket framgår att marknadsföring av vissa slutna AIF- fonder, dvs. riskkapitalfonder, kan tillåtas i förhållande till investerare som inte är att anse som professionella investerare i AIFM-direk- tivets mening (se definition i 1 kap. 11 § 22), trots att villkoren i andra–fjärde styckena inte är uppfyllda. Förvaltaren behöver alltså,

579

Författningskommentar

SOU 2012:67

i sådana fall, inte heller ha tillstånd som AIF-förvaltare, om förut- sättningar för registreringsförfarande enligt 2 kap. föreligger. Skälen till denna särskilda reglering redovisas i avsnitt 7.4.2.

Eftersom marknadsföring till icke-professionella investerare ut- gör nationell lagstiftning, som inte har någon direkt motsvarighet i AIFM-direktivet, regleras innehållet i en tillståndsansökan enligt denna paragraf genom föreskrifter. Bemyndigande om att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap.

För utländska EES-baserade AIF-förvaltare finns motsvarande bestämmelse i 5 kap. 6 §. Bestämmelserna i förevarande paragraf saknar delvis motsvarighet i AIFM-direktivet, men är förenliga med artikel 43 och uppfyller kraven i artiklarna 31.1, 36.1 och 36.2.

Underrättelse om marknadsföring

5 § En underrättelse om marknadsföring till professionella investerare av andelar eller aktier i en AIF-fond ska innehålla

1.en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2.fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvar- ande handlingar,

3.uppgift om vilket som är fondens förvaringsinstitut,

4.uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om att marknadsföra en matar-AIF-fond,

5.informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6.vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknads- föring sker till icke-professionella investerare.

I paragrafen anges innehållet i den underrättelse som en AIF- förvaltare enligt 1 § ska lämna till Finansinspektionen innan mark- nadsföring av förvaltade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige får påbörjas.

I flertalet fall kan antas att förvaltaren redan i samband med an- sökan om tillstånd enligt 3 kap. 1 § också underrättar Finansinspek- tionen om avsikten att låta marknadsföra förvaltade AIF-fonder. Uppgifter och dokumentation får således avpassas utifrån vilken in- formation som en AIF-förvaltare redan har lämnat i anledning av gjord tillståndsansökan. Gemensamt för tillståndsansökan (se 3 kap. 5 §) och underrättelsen är att en verksamhetsplan och varje AIF-fonds

580

SOU 2012:67 Författningskommentar

fondbestämmelser eller bolagsordning ska lämnas till Finans- inspektionen. Uppgifter och dokumentation som anges i punkterna 3– 5 ska lämnas för varje AIF-fond som ska marknadsföras. Krav på information enligt punkten 6 gäller när det är fråga om AIF-fonder som ska marknadsföras enbart till professionella investerare, och har sin grund i skyldigheten enligt 1 § andra stycket. Exempel på sådana åtgärder anges i avsnitt 6.1. Kravet i punkten 6 omfattar också de fall då förvaltaren använder sig av oberoende enheter för att tillhandahålla investeringstjänster avseende AIF-fonden.

Med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § får AIF-förvaltaren även förvalta AIF-fonder som hör hemma i andra länder än Sverige, se 6 kap. Om förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i sådana fonder till professionella investerare i Sverige förutsätter också detta att en underrättelse först lämnas till Finansinspektionen.

Vid marknadsföring av specialfonder krävs inte någon under- rättelse eftersom andelar i sådana fonder får marknadsföras genom att dess fondbestämmelser godkänns vid tillståndsansökan, se kom- mentaren till 1 §.

Paragrafen genomför artikel 31.2 samt bilaga III till AIFM- direktivet.

Marknadsföringen får påbörjas från och med dagen för Finans- inspektionens meddelande enligt första stycket att så får ske.

En underrättelse till Finansinspektionen om att AIF-förvaltaren avser att påbörja marknadsföring av förvaltade AIF-fonder innebär, som tidigare påpekats, inte någon tillståndsprövning. Marknads- föring av andelar eller aktier i en AIF-fond utgör, enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3, en sådan verksamhet som kan sägas omfattas av AIF-förvaltarens tillstånd.

581

Författningskommentar

SOU 2012:67

Av första stycket i förevarande paragraf följer dock att Finans- inspektionen får hindra marknadsföringen om förvaltaren eller dess verksamhet bedöms strida mot bestämmelserna i denna lag eller annan författning som reglerar verksamheten.

Finansinspektionen ska inom 20 dagar från mottagen under- rättelse meddela AIF-förvaltaren huruvida marknadsföringen får påbörjas. Enligt andra stycket får den påbörjas från och med dagen för ett positivt besked.

Paragrafen genomför artikel 31.3.

Väsentliga ändringar

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Även i samband med marknadsföring föreligger en skyldighet för AIF-förvaltaren att anmäla väsentliga ändringar i förhållande till de uppgifter som har lämnats i en underrättelse om marknadsföring eller en tillståndsansökan enligt detta kapitel, jfr 3 kap. 10 § och kommentaren till den paragrafen. Detaljerade uppgifter om anmälans form kan förväntas när kommissionen antar tekniska standarder i enlighet med artikel 31.5 samt, såvitt avser innehåll, efter eventuella ytterligare föreskrifter meddelande med stöd av bemyndigande enligt 16 kap. 1 §. Som följer av första stycket gäller skyldigheten både vid planerade och oplanerade ändringar. Med en oplanerad ändring avses sådana ändringar som inte kunnat förutses. Av andra och tredje

582

SOU 2012:67

Författningskommentar

styckena följer att lagstridiga ändringar ska bli föremål för ingripan- den av Finansinspektionen.

Paragrafen genomför artikel 31.4.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

EES-baserade AIF-förvaltare

Förvaltning av en AIF-fond som hör hemma i Sverige

1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd en- ligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EU) nr 1060/2009 och (EU) 1095/20108 och omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

Av första stycket följer att en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige (se definition av en AIF-fonds hemland, 1 kap. 5 §). Om förvaltningen avser en specialfond tillämpas dock 2 §.

En ytterligare förutsättning är att förvaltarens verksamhetstill- stånd i hemlandet omfattar den kategori av AIF-fond som ska för- valtas här i landet. Det avgörande i detta avseende är vilken kapa- citet och vilka resurser som AIF-förvaltaren har snarare än vilka AIF-fonder som förvaltaren faktiskt förvaltar (se även kommen- taren till 6 kap. 2 §). Denna bedömning görs av AIF-förvaltarens hemlandsmyndighet i samband med det underrättelseförfarande som ska föregå den planerade verksamheten. Underrättelseförfar-

8 EUT L 174, 1.7.2011, s.1 (Celex 32011L0061).

583

Författningskommentar

SOU 2012:67

andet innebär inte någon ny tillståndsprövning. Presumtionen är att verksamheten ska få inledas. Verksamheten får hindras bara om AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet inte omfattar den kategori av AIF-fond som ska förvaltas i Sverige eller om förvaltaren eller dess förvaltning inte kan antas uppfylla samtliga krav som uppställs i AIFM-direktivet. I sådana fall ska hemlandsmyndigheten inte över- lämna förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen och verk- samheten här i landet får inte inledas. Det kan förutsättas att be- rörda myndigheter kommer att ha underhandskontakter vid under- rättelseförfarandet i tveksamma fall. Om det däremot inte före- ligger något hinder mot verksamheten ska hemlandsmyndigheten överlämna underrättelsen tillsammans med ett skriftligt intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i AIFM-direktivet. Under- rättelseförfarandet för den utländska AIF-förvaltaren, liksom den information och dokumentation som ska ingå i den överlämnade underrättelsen, regleras i lagstiftningen i förvaltarens hemland; den ska dock motsvara innehållet i bilaga IV till AIFM-direktivet (genomförd för svenska AIF-förvaltares verksamhet genom 6 kap. 2 §).

Av andra stycket framgår tidpunkten då verksamheten i Sverige får inledas. Enligt AIFM-direktivet är hemlandsmyndigheten skyldig att meddela förvaltaren om att en underrättelse har överlämnats till värdlandsmyndigheten (artikel 33.4 tredje stycket, genomförs för svenska AIF-förvaltares verksamhet genom 6 kap. 4 §).

Paragrafen genomför artikel 33.1 och artikel 33.4 andra och tredje styckena.

Särskilt om förvaltning av en specialfond

2 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finans- inspektionen.

Tillstånd ges i form av godkännande av fondens fondbestäm- melser. Tillstånd ska ges om

1. Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förval- tarens hemland har mottagit en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, och

584

SOU 2012:67

Författningskommentar

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska för- valtas här i landet.

Specialfonder, som inte omfattas av UCITS-direktivets förvaltar- pass eftersom de inte uppfyller samtliga krav som uppställs i direk- tivet, har tidigare fått förvaltas bara av svenska fondbolag (samt värde- pappersbolag och svenska kreditinstitut, se dock avsnitt 5.1.3). Genom paragrafen får nu en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en specialfond. Icke EES-baserade AIF-förvaltare har dock inte någon möjlighet att förvalta AIF-fonder hemmahörande i Sverige. Däremot kan en så- dan förvaltare ta emot uppdrag att förvalta en specialfond.

Specialfonder utgör ett sådant företag för kollektiva investe- ringar som omfattas av AIFM-direktivet. Det som skiljer dessa fonder från andra AIF-fonder är att specialfonderna omgärdas av en tämligen omfattande nationell reglering som tar sikte bl.a. på fondstrukturen men också på själva förvaltningen, såsom risksprid- ning, tillåtna tillgångar, inlösen och förvärv av andelar. Reglerna är motiverade av kundskyddsskäl och saknar motsvarighet i AIFM- direktivet, som i huvudsak reglerar förvaltare av AIF-fonder och inte fonderna som sådana. AIFM-direktivet tillåter dock att medlems- staterna inför eller behåller bestämmelser som rör fonder (se skäl 10 i AIFM-direktivet). Eftersom specialfonder marknadsförs, och föreslås få fortsätta att marknadsföras, till icke-professionella investerare talar kundskyddsskäl för att regleringen av dessa fonder behålls oförändrade(se avsnitt 7.3). Det är alltså fråga om en nationellt reglerad fond med vissa särskilda villkor avseende fonden som sådan och informationskrav motiverade av konsumentskydds- skäl. För att förvalta en specialfond krävs att de villkor som gäller för denna specifika fondverksamhet är uppfyllda. Detta innebär inte att det uppställs sådana ytterligare krav på en AIF-förvaltare som enligt artikel 33.5 i AIFM-direktivet är otillåtna. Oavsett om det är fråga om en förvaltare som är etablerad i Sverige eller i något annat land inom EES är villkoren för tillstånd att förvalta en special- fond desamma.

585

Författningskommentar

SOU 2012:67

En förutsättning för att Finansinspektionen ska ge tillstånd för förvaltning av en specialfond är, som följer av första och andra styckena, att AIF-förvaltaren har ett tillstånd som avses i AIFM- direktivet och att detta tillstånd omfattar förvaltning av en AIF- fond av motsvarande slag som den fond som ska förvaltas här i landet (se kommentaren till 1 §). Bestämmelserna om registrerings- förfarande enligt 2 kap. är alltså inte tillämpliga vid förvaltning av specialfonder (2 kap. 1 § andra stycket). Därutöver ska förvaltning av en specialfond föregås av ett underrättelseförfarande som avses i AIFM-direktivet.

Tillstånd för förvaltning av en specialfond ges genom att Finans- inspektionen godkänner fondbestämmelserna, dvs. på samma sätt som gäller för förvaltare etablerade här i landet. Denna prövning ska enligt hänvisningen i tredje stycket göras enligt 4 kap. 9 § LIF. Något ytterligare beslut om godkännande av AIF-förvaltaren be- höver därmed inte fattas enligt förevarande lag (jfr prop. 2010/11:135 s. 286). Ett tillstånd att förvalta specialfonder medför också en omedelbar rätt att marknadsföra andelar i fonden. Något särskilt underrättelseförfarande avseende marknadsföring krävs alltså inte (se kommentaren till 4 kap. 1 §).

Av tredje stycket framgår också att verksamheten får inledas först när Finansinspektionen har godkänt fondbestämmelserna för fonden och underrättat förvaltaren om sitt beslut. Av 4 kap. 9 § LIF följer att inspektionen ska meddela sitt beslut inom två månader efter att en ansökan om tillstånd har lämnats in.

Att Finansinspektionen ska godkänna fondbestämmelserna på- verkar, som nämnts, inte det föreskrivna underrättelseförfarandet. Finansinspektionens godkännande av fondbestämmelserna innebär att andelar i specialfonden därefter också får marknadsföras i Sverige utan ytterligare underrättelse, se kommentaren till 4 kap. 5 §.

Verksamhetstillståndet i hemlandet innebär att AIF-förvaltaren är skyldig att uppfylla samtliga skyldigheter som följer av AIFM- direktivet. Enligt 7 § andra stycket ska förvaltaren efterleva de i den paragrafen angivna bestämmelserna, bl.a. bestämmelserna i 12 kap.

Bestämmelser om tillståndsansökans form och innehåll bör reg- leras genom föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana före- skrifter finns i 16 kap. 1 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet.

586

SOU 2012:67

Författningskommentar

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

Av paragrafen följer att en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige utan tillstånd enligt denna lag, förutsatt att förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM- direktivet. I 4 § uppställs dessutom ett särskilt krav såvitt avser vissa matar-AIF-fonder.

Bestämmelsen gäller marknadsföring av AIF-fonder som förval- taren förvaltar i Sverige enligt 1 § och i övriga EES-länder. För marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder tillämpas i stället 5 § och såvitt avser specialfonder får marknadsföring av andelar i sådana fonder ske så snart Finansinspektionen har meddelat till- stånd, se kommentaren till 2 §.

Till skillnad från marknadsföring till icke-professionella investe- rare (6 §) krävs alltså inte något tillstånd enligt denna lag beträff- ande marknadsföring av andra EES-baserade AIF-fonder än special- fonder till professionella investerare i Sverige. Marknadsföringen får enligt andra stycket inledas från den dag då förvaltarens hem- landsmyndighet har överlämnat en underrättelse om verksamheten till Finansinspektionen och meddelat förvaltaren om detta.

Paragrafen genomför artikel 32.1 första stycket och artikel 32.4 första stycket.

4 § Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

587

Författningskommentar

SOU 2012:67

Av paragrafen framgår det särskilda villkor som uppställs vid marknadsföring av en matar-AIF-fond. Om villkoret inte är upp- fyllt får en sådan fond marknadsföras bara efter tillstånd enligt 5 §.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar- AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

1.icke EES-baserad AIF-fond, eller

2.matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förval- tare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att upp- fylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reg- lerar verksamheten,

3.det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Av första stycket framgår att det krävs tillstånd för att marknadsföra icke EES-baserade AIF-fonder eller matar-AIF-fonder vars mottagar- AIF-fond inte hör hemma i ett land inom EES. I andra stycket anges förutsättningarna för tillstånd. Punkten 1 tillsammans med tredje stycket innebär att förvaltaren är skyldig att följa samtliga

588

SOU 2012:67

Författningskommentar

krav som uppställs i AIFM-direktivet med undantag för artikel 21, dvs. reglerna om förvaringsinstitut (genomförda genom bestäm- melserna i 9 kap.). Av tredje stycket framgår dock att förvaltaren ska utse en eller flera enheter att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Motsvarande villkor gäller även svenska AIF-för- valtare, se 4 kap. 3 § och kommentaren till den bestämmelsen.

Vad som ska ingå i tillståndsansökan regleras genom föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §.

I fjärde stycket anges tidpunkten för när verksamheten får inledas. Paragrafen genomför artikel 36.1.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

1.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2.i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

För tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare här i landet av andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förval- tare, inte är EES-baserad ska, utöver vad som anges i andra stycket, även villkoren i 4 § andra och tredje styckena vara uppfyllda.

589

Författningskommentar

SOU 2012:67

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i första–tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1.som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Som redogörs för i avsnitt 7.4 och avsnitt 13.2.1 är det av kon- sumentskyddsskäl motiverat att uppställa striktare krav vid mark- nadsföring som riktar sig till icke-professionella investerare. Sådan marknadsföring får i Sverige ske avseende andelar i specialfonder. För andra AIF-fonder än specialfonder är marknadsföringen tillåten bara efter tillstånd av Finansinspektionen. För AIF-förvaltare etable- rade i Sverige regleras detta i 4 kap. 4 § och genom villkoren i första stycket i förevarande paragraf gäller detsamma även för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare.

Ett tillstånd att förvalta en specialfond medför en skyldighet att bedriva verksamheten i enlighet med det svenska regelverket för denna fondkategori. Genom tillståndet, vilket ges genom att fond- bestämmelserna godkänns, kan förvaltaren genast inleda marknads- föringen och behöver således varken söka tillstånd eller lämna någon underrättelse om marknadsföringen (se även 4 kap. 1 § och kom- mentaren till den paragrafen).

För marknadsföring till icke professionella investerare i Sverige av andra AIF-fonder än specialfonder krävs däremot tillstånd av Finansinspektionen. En grundläggande förutsättning är att samtliga krav som ställs på en AIF-förvaltare enligt direktivet ska uppfyllas av förvaltaren. Det följer redan av första stycket genom att för- valtaren ska ha tillstånd som avses i AIFM-direktivet. I likhet med svenska AIF-förvaltare ska tillstånd inte ges om den utländske EES-baserade AIF-förvaltaren enbart har låtit sig registreras i enlig- het med reglerna i artikel 3.2 i AIFM-direktivet. Från detta krav kan dock förvaltare av vissa slutna AIF-fonder undantas, se nedan.

I andra stycket anges övriga förutsättningar för tillstånd beroende på om fonden hör hemma i Sverige eller i ett annat EES-land. Som

590

SOU 2012:67

Författningskommentar

följer av hänvisningen i punkten 1 får marknadsföring av en AIF- fond som inte utgör en specialfond ske till icke-professionella investerare bara om dess aktier eller andelar är upptagna till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §. Villkoren i punkten 2 gäller för AIF-fonder som hör hemma i ett annat land inom EES än Sverige men gäller, genom hänvisningen i tredje stycket, även i fråga om marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder.

Det generella kravet på förvaltaren att tillhandahålla viss finan- siell service kan ställas lägre om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond som är upptagen till handel på en reglerad marknad, där den icke-professionella investeraren, t.ex. genom sin bank, på ett enkelt sätt kan lösa in aktierna eller andelarna och ta emot ut- betalningar.

Av tredje stycket följer genom hänvisningen till andra stycket att villkoren avseende AIF-fonderna som sådana är desamma oavsett var de hör hemma. För tillstånd till marknadsföring av icke EES- baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder gäller dessutom kraven i 4 § andra och tredje styckena om bl.a. samarbetsarrange- mang mellan Finansinspektionen och fondens tillsynsmyndighet. Vid marknadsföring till icke-professionella investerare av sådana fonder krävs därmed att förvaltaren uppfyller samtliga krav som uppställs i AIFM-direktivet utom såvitt avser vissa regler om för- varingsinstitut enligt vad som föreskrivs i 4 § tredje stycket.

Vid tillståndsprövningen ska Finansinspektionen göra en kvalitativ bedömning av förvaltaren och dess planerade verksamhet. Grund- tanken är att det ska ställas krav som är likvärdiga oberoende av var förvaltaren eller fonden hör hemma (se även 9 § tredje stycket).

Detaljerade bestämmelser om tillståndsansökans form och inne- håll i övrigt bör framgå av föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §.

I fjärde stycket finns undantagsbestämmelsen som gäller för vissa slutna AIF-fonder, se 4 kap. 4 § och kommentaren till den bestäm- melsen.

Av femte stycket framgår tidpunkten för när verksamheten får in- ledas.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet men är för- enlig med artikel 43.

591

Författningskommentar

SOU 2012:67

7 § Verksamhet enligt 1–3, 5 och 6 §§ får drivas genom att AIF- förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Av paragrafen framgår att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får driva verksamhet i Sverige, inbegripet förvaltning av AIF-fonder som har sitt hemland här i landet och marknadsföring av förvaltade AIF-fonder, genom att inrätta en filial i Sverige eller genom att erbjuda och utföra sina tjänster från sitt hemland. Direktivet får tolkas så att det tar fasta på ”fortlöpande, egentlig verksamhet i respektive värdland”; enstaka eller tillfälliga engagemang i Sverige av en utländsk AIF-förvaltare ska inte självklart anses innebära att verksamheten bedrivs i Sverige, jfr prop. 1994/95:50 s. 105 och prop. 1992/93:89 s. 116.

Förutsättningarna för verksamheten i Sverige framgår av de an- givna paragraferna, och i dessa anges också när verksamheten får inledas. Motsvarande bestämmelser för svenska AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet utomlands finns i 6 kap. 1–3 §§.

I andra stycket anges de bestämmelser i denna lag som ska tillämpas på verksamhet som AIF-förvaltaren bedriver i Sverige. För det första är en AIF-förvaltare med tillstånd att förvalta en specialfond skyldig att följa bestämmelserna i 12 kap., oavsett om förvaltningen utförs från en filial här i landet eller om det är fråga om gräns- överskridande verksamhet. För marknadsföring till professionella investerare med stöd av marknadsföringspass (3 §) är bestämmelsen i 4 kap. 1 § andra stycket tillämplig, och vid filialverksamhet (både förvaltning och marknadsföring) i Sverige ska därutöver bestäm- melserna som genomför artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet (dvs. 8 kap. 1, 20–22 och 24 §§ i denna lag) efterlevas. I dessa avseenden står förvaltaren alltså under Finansinspektionens tillsyn, se avsnitt 14.1. Vidare framgår att bestämmelser i 9 kap. ska tillämpas för de förvaringsinstitut som har utsetts för AIF-fonder som för- valtas enligt 1 och 2 §§.

Paragrafen, som är förenlig med artikel 45, genomför artikel 33.1.

592

SOU 2012:67

Författningskommentar

Väsentliga ändringar

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdland om ändringen.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Av första stycket följer att det föreligger en skyldighet för förval- taren att till Finansinspektionen anmäla både planerade och oplane- rade väsentliga ändringar av sådant som har angetts i en tillstånds- ansökan enligt detta kapitel.

Finansinspektionen ska enligt andra stycket informera AIF-fondens hemlandsmyndighet om godtagbara ändringar. Detta gäller bara om det för tillstånd har uppställts som villkor att underrättelseförfar- andet ska vara fullföljt. När det gäller tidpunkten för att lämna så- dan information skiljer sig ordalydelsen åt i artikel 32.7 fjärde stycket och artikel 33.6 fjärde stycket. Beträffande marknadsföring (artikel 32) ska värdlandsmyndigheten informeras utan dröjsmål, medan vid förvaltning (artikel 33) informationen ska lämnas utan onödigt dröjsmål. Det torde inte finnas sakliga skäl för att göra någon sådan åtskillnad och besked om överlämnande ska därför, i båda fallen, lämnas av Finansinspektionen utan dröjsmål. Av tredje och fjärde styckena följer att lagstridiga ändringar ska bli föremål för ingripanden av Finansinspektionen. Denna anmälningsplikt påver- kar inte förvaltarens skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till sin hemlandsmyndighet i enlighet med lagstiftningen där.

593

Författningskommentar

SOU 2012:67

Bestämmelser om anmälan av väsentliga ändringar finns även i 3 kap. 10 §, 4 kap. 7 §, och 6 kap. 5 §, se även kommentarer till dessa paragrafer.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i AIFM-direktivet, har sin förebild i artikel 31.4.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare

Marknadsföring av AIF-fonder i Sverige

1.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 10 kap. 1 och 4–10 §§, 14 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ samt 11 kap.,

2.det finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervak- ningen av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och,

1.det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.förvaltaren i sitt hemland driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn,

3.förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in aktier eller andelar i fonden och göra utbetalningar till inve- sterarna, och

4.AIF-fonden

594

SOU 2012:67

Författningskommentar

a)omfattas av en reglering i sitt hemland som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b)är upptagen till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Tillstånd enligt andra stycket får ges utan att villkoren i 1–4 är uppfyllda om det är fråga om marknadsföring av andelar eller aktier

i en AIF-fond som avses i 6 § fjärde stycket.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 8 § tillämpas.

Av första stycket framgår att en icke EES-baserad AIF-förvaltare får ges tillstånd att till professionella investerare i Sverige marknads- föra förvaltade AIF-fonder. Det kan vara fråga om AIF-fonder hemmahörande såväl inom som utanför EES. Till skillnad från EES- baserade AIF-förvaltare kan en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte ges tillstånd att förvalta AIF-fonder som hör hemma i Sverige. Denna begränsning gäller även för investeringsfonder enligt LIF. AIFM-direktivet hindrar dock inte att medlemsstaterna tillåter icke EES-baserade AIF-förvaltare att förvalta AIF-fonder som hör hemma på deras eget territorium (se artikel 2.1.b). Det kan därför finnas andra länder inom EES, i vilka icke EES-baserade AIF-förvaltare får förvalta AIF-fonder, vilka alltså får marknadsföras även i Sverige, om förutsättningarna för tillstånd i förevarande paragraf är uppfyllda.

Av första stycket framgår också förutsättningarna för tillstånd. Punkten 1 motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen i 1 kap. 9 § 4 LIF. Enligt artikel 42 i AIFM-direktivet ska åtminstone infor- mationskraven som uppställs i artiklarna 22–24 och, i tillämpliga

595

Författningskommentar

SOU 2012:67

fall, artiklarna 26–30, uppfyllas av den icke EES-baserade AIF- förvaltaren. En sådan förvaltare ska därmed, för varje AIF-fond som marknadsförs, lämna information om verksamheten till investerare och Finansinspektionen, motsvarande vad som gäller enligt be- stämmelserna i 10 kap. 1, 4–10 §§ samt 14 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ (genom vilka artiklarna 22–24 genomförs). Om marknadsföringen avser vissa AIF-fonder som förvärvar kontroll över onoterade före- tag och emittenter eller vars syfte är att förvärva sådan kontroll, ska förvaltaren, på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i 11 kap. , informera om förvärv och överlåtelser över vissa tröskelvärden samt, under en viss tidsperiod, avstå från vissa åtgärder som innebär att företaget töms på tillgångar (artiklarna 26–30). Punkterna 2 och 3 överensstämmer med kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 samt 4 kap. 3 § andra stycket 2 och 3 (se kommentaren till dessa bestämmel- ser). Om en behörig myndighet för en EES-baserad AIF-fond inte medverkar i föreskrivna samarbetsarrangemang får Finansinspek- tionen hänskjuta ärendet till Esma, se 14 kap. 14 §.

I andra–fjärde styckena anges förutsättningarna för tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare. Villkoren överens- stämmer med vad som tidigare gällt enligt 1 kap. 9 § LIF och med vad som enligt förevarande lag gäller för utländska EES-baserade AIF-förvaltare och svenska AIF-förvaltare enligt 6 § och 4 kap. 4 §, se avsnitt 13.3.3.

I likhet med utländska EES-baserade AIF-förvaltare får en icke EES-baserad AIF-förvaltare driva verksamheten direkt från sitt hem- land eller genom en filial här i landet. Detta framgår av femte stycket som också innehåller uppgift om när verksamheten får inledas.

Genom hänvisningen i sjätte stycket ska bestämmelsen om väsent- liga ändringar i 8 § tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare.

Paragrafen genomför artikel 42.1 första stycket och saknar i övrigt motsvarighet i AIFM-direktivet men är i dessa delar förenlig med artikel 43.

596

SOU 2012:67

Författningskommentar

6 kap. Svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands

Förvaltning av en AIF-fond i ett land inom EES

Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas.

Genom första stycket klargörs att svenska AIF-förvaltare som, med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 §, för första gången avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i andra länder inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. I arti- kel 33.2 i AIFM-direktivet anges att en sådan underrättelse ska göras ”första gången” förvaltaren avser att förvalta en AIF-fond utomlands. Om förvaltaren därefter avser att förvalta ytterligare AIF-fonder utomlands får detta krav tolkas på så sätt att förval- taren ska anmäla sina planer till Finansinspektionen i form av en anmälan om väsentlig ändring enligt 5 §. Övriga villkor som gäller vid verksamhet som bedrivs med stöd av förvaltnings- och mark- nadsföringspassen framgår av 3 §.

Av andra och tredje styckena framgår att verksamheten kan be- drivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige eller genom en filial i värdlandet (se definition i 1 kap. 7 §). I dessa stycken, liksom i fjärde stycket, anges innehållet i förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen. Uppgifter och information som ska bifogas underrättelsen styrs av om förvaltaren inrättar en filial eller bedriver verksamheten direkt från Sverige, men gäller generellt oavsett vilka tjänster som ska tillhandahållas.

597

Författningskommentar

SOU 2012:67

Med förvaltning avses sådan verksamhet som förvaltaren är pri- märt ansvarig för och inte sådan som utförs på uppdrag av annan förvaltare. Att det är fråga om EES-baserade AIF-fonder följer av att förvaltningspasset enbart omfattar EES-baserade AIF-fonder. Detaljerade regler om underrättelsens form och innehåll kan för- väntas när kommissionen antar tekniska standarder i enlighet med artikel 33.7 och 33.8. Därutöver finns bemyndigande att meddela föreskrifter i 16 kap. 1 §.

Paragrafen genomför artikel 33.1–33.3.

Marknadsföring av en AIF-fond i ett annat land inom EES

En underrättelse om marknadsföring av förvaltade AIF-fonder ska innehålla

1.en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma och i vilka länder marknads- föringen ska ske,

2.AIF-fondernas fondbestämmelser, bolagsordning eller motsva- rande handlingar,

3.uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut,

4.uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond,

5.en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6.information om de arrangemang som har fastställts för mark- nadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknads- förs till icke professionella investerare.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 1 § tredje stycket.

Av första och andra styckena framgår att också marknadsföring av en AIF-fond över gränserna ska föregås av en underrättelse till Finansinspektionen samt vilka uppgifter och vilken dokumentation som i sådant fall ska lämnas till inspektionen. Övriga villkor som

598

SOU 2012:67

Författningskommentar

gäller vid verksamhet som bedrivs med stöd av förvaltnings- och marknadsföringspassen framgår av 3 §.

I likhet med förvaltning som sker med stöd av 1 § avser mark- nadsföring enligt förevarande paragraf bara EES-baserade AIF- fonder som ska riktas enbart till professionella investerare. AIFM- direktivet hindrar dock inte att ett land inom EES tillåter mark- nadsföring av även icke EES-baserade AIF-fonder och att den får riktas även till icke-professionella investerare på sitt eget territorium (artikel 43). Det är alltså den nationella lagstiftningen i värdlandet som avgör till vilken kundkrets som marknadsföringen får riktas samt om också förvaltade, icke EES-baserade AIF-fonder får mark- nadsföras där. Av underrättelsen till Finansinspektionen ska kund- kretsen för den avsedda marknadsföringen framgå, se punkten 6. De AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar, och vars andelar eller aktier ska marknadsföras i andra länder inom EES, kan alltså ha sitt hemland i Sverige, i det land där marknadsföringen är planerad eller i något annat land inom EES. Uppgifterna som ska lämnas mot- svarar i huvudsak vad som gäller för svenska AIF-förvaltares mark- nadsföring i Sverige, se 4 kap. 5 § och kommentaren till den para- grafen beträffande vissa av uppgiftskravens innebörd.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska, enligt tredje stycket, även uppgifter om filialen som framgår av 1 § tredje stycket lämnas.

Paragrafen genomför artikel 32.1 första stycket, artikel 32.2 samt bilaga IV till AIFM-direktivet.

Särskilda villkor vid verksamhet över gränserna

3 § Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt till- stånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av motsva- rande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond krävs att mottagar-AIF-fonden, och dess förvaltare, är EES-baserade.

599

Författningskommentar

SOU 2012:67

I första stycket anges en av grundförutsättningarna för förvaltning av AIF-fonder med stöd av förvaltningspasset, nämligen att AIF- förvaltarens verksamhetstillstånd ska omfatta den kategori av fond som förvaltaren avser att förvalta i värdlandet.

Av andra stycket framgår det särskilda villkor som gäller för mark- nadsföring med stöd av marknadsföringspasset avseende andelar eller aktier i en matar-AIF-fond, nämligen att också mottagar-AIF- fonden ska höra hemma i ett land inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Paragrafen genomför artikel 32.1 andra stycket och artikel 33.1.

1.inom en månad från mottagandet av en underrättelse om gräns- överskridande verksamhet enligt 1 § andra stycket,

2.inom två månader från mottagandet av en underrättelse om filial- verksamhet enligt 1 § tredje stycket, eller

3.inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en underrättelse en- ligt 2 § andra stycket.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över underrättelsen och tillhörande handlingar, ska inspektionen meddela beslut om det

600

SOU 2012:67

Författningskommentar

1.inom två månader från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 1, eller

2.inom en månad från mottagandet av en underrättelse som av- ses i första stycket 2 och 3.

I första stycket regleras Finansinspektionens handläggning av ett ärende med anledning av en underrättelse från en svensk AIF- förvaltare om att inleda verksamhet i ett annat land inom EES. Tids- fristen är beroende av vilken verksamhet som ska bedrivas. Mot- svarande regler om ett underrättelseförfarande gäller även för svenska fondbolag som avser att bedriva verksamhet genom filial i andra länder inom EES, se 2 kap. 13 och 15 a §§ LIF.

Av andra stycket framgår att Finansinspektionen ska utfärda ett intyg som ska överlämnas till den behöriga myndigheten i det land i vilket filialen ska inrättas eller, om det är fråga om gränsöver- skridande verksamhet, AIF-fondens hemland. Detta land utgör där- med AIF-förvaltarens värdland (se definitionen i 1 kap. 7 §). Lydel- sen avseende intygets innehåll är inte helt överensstämmande i artikel 32.3 andra stycket och artikel 33.4 andra stycket. Närmare uppgifter om hur intyget ska utformas kan dock förväntas när kom- missionen antar tekniska standarder i enlighet med artikel 32.8.

Av tredje stycket följer att Finansinspektionen ska meddela AIF- förvaltaren om att underrättelsen med tillhörande handlingar har överlämnats till värdlandets behöriga myndighet. Också i detta av- seende skiljer sig ordalydelsen åt i artikel 32.4 första stycket och artikel 33.4 första stycket. Beträffande marknadsföring ska besked om att underrättelsen har överlämnats till värdlandsmyndigheten ges till förvaltaren utan dröjsmål, medan vid förvaltning samma be- sked ska lämnas till förvaltaren omedelbart. Det förefaller inte finnas sakliga skäl för att göra någon sådan åtskillnad och besked om överlämnande ska därför, i båda fallen, lämnas av Finansinspektionen utan dröjsmål. Av artiklarna 32.4 och 33.5 i AIFM-direktivet följer att AIF-förvaltaren får inleda verksamheten i värdlandet från och med den dagen som hemlandsmyndigheten har meddelat att under- rättelsen med tillhörande handlingar har överlämnats till de behöriga myndigheterna i värdlandet.

Om verksamheten avser marknadsföring av en AIF-fond vars hemland är ett annat än Sverige eller förvaltarens värdland, ska Finans- inspektionen, enligt fjärde stycket, även underrätta den behöriga myndigheten i fondens hemland (se definitioner i 1 kap. 5–7 §§).

601

Författningskommentar

SOU 2012:67

Bestämmelserna i femte stycket saknar motsvarighet i AIFM- direktivet, men bedöms motiverade och har utformats med 2 kap. 13 § fjärde stycket LIF som förebild.

Paragrafen genomför artiklarna 32.3, 32.4 och 33.4.

Väsentliga ändringar

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om ändringen.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta förvaltaren om detta.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Av paragrafen framgår att en AIF-förvaltare är skyldig att göra en skriftlig anmälan till Finansinspektionen av varje väsentlig ändring av något som angetts i en underrättelse om verksamhet som förval- taren ska bedriva utomlands. Anmälningsplikten gäller dels plane- rade ändringar, dels genomförda ändringar som inte har kunnat förutses (oplanerade ändringar)

Som framgår av första stycket är skyldigheten begränsad till att avse ändringar av något förhållande eller någon omständighet som har angetts i en underrättelse (eller tillståndsansökan enligt detta kapitel) rörande avsedd verksamhet utomlands. I artikel 32.7 och artikel 33.6 skiljer sig ordalydelsen åt. Beträffande förvaltning (arti- kel 33) anges att varje ändring ska anmälas, medan vid marknads- föring (artikel 32) varje väsentlig ändring ska anmälas. Anmälnings- plikten är kopplad till de uppgifter som har angetts i en underrättelse om verksamhet som ska bedrivas med stöd av förvaltnings- eller markandsföringspassen. Kraven på vad som ska ingå i sådana under- rättelser skiljer sig åt genom att det krävs mer detaljerade uppgifter

602

SOU 2012:67

Författningskommentar

såvitt avser marknadsföring (jfr 1 och 2 §§), där alla uppgifter inte kan sägas ha samma betydelse och tyngd. Av denna anledning torde det finnas skäl att göra viss åtskillnad beroende på vilken verk- samhet som bedrivs. I lagtexten anges dock att ändringarna ska vara väsentliga för att tydliggöra att det inte är fråga om att anmäla ändringar av mindre betydelse. Det bör dock framhållas att anmäl- ningskravet vid förvaltning ställs högre än vid marknadsföring.

Finansinspektionen ska enligt andra stycket informera AIF- fondens hemlandsmyndighet om godtagbara ändringar. När det gäller tidpunkten för att lämna sådan information skiljer sig ordalydelsen åt i artikel 32.7 fjärde stycket och artikel 33.6 fjärde stycket. Beträf- fande marknadsföring (artikel 32) ska värdlandsmyndigheten infor- meras utan dröjsmål, medan vid förvaltning (artikel 33) informa- tionen ska lämnas utan onödigt dröjsmål. Det torde inte finnas sakliga skäl för att göra någon sådan åtskillnad och besked om överläm- nande ska därför, i båda fallen, lämnas av Finansinspektionen utan dröjsmål.

Ändringar som inte ska godtas enligt tredje stycket är sådana som medför att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre är förenlig med denna lag eller att förvaltaren i övrigt inte kan upp- fylla de krav som uppställs i lagen eller andra författningar som reg- lerar verksamheten.

Av fjärde stycket följer att Finansinspektionen är skyldig att vidta åtgärder enligt 15 kap., inklusive förbud mot fortsatt marknadsföring om det bedöms nödvändigt, om planerade ändringar har genom- förts trots att inspektionen inte godtagit dem eller att en redan genomförd ändring medför att förvaltaren eller dess verksamhet inte längre uppfyller kraven enligt denna lag.

Liknande bestämmelser finns för fondbolag i 2 kap. 14 och 15 b §§ LIF och för värdepappersbolag i 5 kap. 3 och 5 §§ lagen om värde- pappersmarknaden. Se även bestämmelsen i 4 kap. 7 § om anmäl- ningsplikt för svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige.

Paragrafen genomför artiklarna 32.7 och 33.6.

Verksamhet i ett land utanför EES

603

Författningskommentar

SOU 2012:67

1.det finns skäl att anta att förvaltaren uppfyller samtliga krav och driver verksamheten enligt bestämmelserna i denna lag utom såvitt avser 9 kap. och 10 kap. 4–7 §§, och

2.det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finans- inspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden hör hemma.

I paragrafen regleras förutsättningarna för svenska AIF-förvaltare att driva verksamhet utanför EES. Av punkten 1 framgår att be- stämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte behöver tillämpas och att AIF-förvaltaren inte är skyldig att uppfylla vissa informa- tionskrav i 10 kap. Kravet i punkten 2 är avsett att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för Finansinspek- tionen att utföra sina uppgifter enligt lagen.

I paragrafen anges enbart vad som gäller enligt svensk rätt. Lag- stiftningen i AIF-fondens hemland kan ställa upp ytterligare krav. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.3. Marknadsföring av sådana fonder får ske efter tillstånd av Finansinspektionen, se 4 kap. 3 och 4 §§.

Form och innehåll i en tillståndsansökan regleras genom före- skrifter. Bemyndigande finns i 16 kap. 1 §.

Paragrafen genomför artikel 34.

7 kap. Startkapital och kapitalbas

Startkapital

1 § En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tid- punkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro.

En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tid- punkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

604

SOU 2012:67

Författningskommentar

Paragrafen reglerar hur stort startkapital en intern respektive en extern AIF-förvaltare ska ha. Begreppen intern och extern AIF- förvaltare definieras i 1 kap. 3 §. Vad som avses med startkapital anges i 1 kap. 11 § 26.

En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond är en extern AIF-förvaltare och andra stycket är således tillämpligt.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4, genomför artikel 9.1 och 9.2 i AIFM-direktivet.

Kapitalkrav under pågående verksamhet

2 § En AIF-förvaltares kapitalbas får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha enligt 1 §.

Med kapitalbas i AIFM-direktivet avses detsamma som kapitalbas för kreditinstitut och värdepappersbolag, se definitionen i 1 kap. 11 § 12 jämförd med definitionerna i 1 kap. 5 § 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 1 kap. 5 § 15 lagen om värdepappersmarknaden. Kapitalbasen består enligt 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar av summan av primärt kapital (i korthet eget kapital) och supplementärt kapital (efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år).

3 § En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som över- stiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro ska, utöver det startkapital som anges 1 §, ha ytterligare medel i kapitalbasen.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

605

Författningskommentar

SOU 2012:67

1.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land inom EES, eller

2.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett tredje- land, som står under tillsyn som är likvärdig med den som gäller inom EES.

Paragrafen innebär att AIF-förvaltare, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, ska ha ytterligare medel i kapitalbasen beräknat på för- valtad fondförmögenhet. Enligt andra stycket ska värdet av samtliga förvaltarens AIF-fonder räknas in i fondförmögenheten, oavsett om AIF-förvaltaren själv förvaltar fonderna eller om förvaltningen har delegerats till någon annan. Värdet av tillgångar, t.ex. i AIF- fonder eller diskretionära portföljer, som förvaltaren förvaltar på uppdrag av andra ska dock inte räknas med. Paragrafen genomför artikel 9.3, 9.4 och 9.6 och har behandlats i avsnitt 5.4.

Ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras i likvida till- gångar och får inte innehålla spekulativa positioner.

Första och andra styckena sätter en nedre gräns för AIF-förvaltarens egna medel – 25 procent av de fasta omkostnaderna – oberoende av vad en beräkning enligt denna paragraf samt 2 och 3 §§ leder till. Tredje stycket reglerar hur kapitalbasen ska investeras, eller rättare sagt hur ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras. Det ska röra sig om likvida tillgångar och med detta avses även tillgångar som på kort sikt kan omvandlas till likvida medel, t.ex. noterade likvida värdepapper.

Paragrafen genomför artikel 9.5 och 9.8.

606

SOU 2012:67

Författningskommentar

Paragrafen innebär krav på ytterligare eget kapital, eller en ansvars- försäkring, för att täcka operativa risker i form av skadestånds- ansvar på grund av fel eller försumlighet. En närmare beskrivning av vilka risker som ska täckas finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Det rör sig bl.a. om vilseledande infor- mation om AIF-fonden, brott på grund av vårdslöshet mot legala skyldigheter, omsorgsplikt, tystnadsplikt, och felaktig värdering av fondens tillgångar. I förslaget till förordning finns också regler om hur tillägget i form av extra medel i kapitalbasen ska beräknas samt hur en ansvarsförsäkring ska vara utformad.

Paragrafen genomför artikel 9.7 i AIFM-direktivet.

6 § Med undantag för 4 § tredje stycket och 5 § gäller bestäm- melserna i detta kapitel inte för AIF-förvaltare som är fondbolag med tillstånd enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Genom paragrafen klargörs att bestämmelserna om kapitalkrav i detta kapitel, förutom 4 § tredje stycket och 5 §, inte gäller för så- dana fondbolag enligt LIF som också har fått tillstånd att vara AIF- förvaltare. För dessa företag gäller i stället bestämmelserna om kapital- krav i LIF. Bestämmelserna om extra kapital, alternativt ansvars- försäkring, i 5 § och kravet i 4 § tredje stycket på att investera kapitalbasen i likvida medel gäller dock även dessa företag.

Paragrafen genomför artikel 9.10.

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

Allmänna krav och principer

1 § Vid utövandet av sin verksamhet ska en AIF-förvaltare, i enlig- het med denna lag och andra författningar som reglerar verksam- heten,

607

Författningskommentar

SOU 2012:67

1.handla hederligt, rättvist, professionellt och på ett sätt som bäst gagnar AIF-fonden och dess investerares intressen och upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, samt

2.förfoga över och effektivt använda sig av resurser och rutiner som är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera väl.

Paragrafen har sin motsvarighet i 2 kap. 17 b § LIF och utgör en allmän uppföranderegel för AIF-förvaltare. Detaljerade bestäm- melser om hur en AIF-förvaltare ska agera för att handla i enlighet med bestämmelsen finns i kommissionens förslag till genomför- andeförordning. Där finns bl.a. bestämmelser om åtgärder som en AIF-förvaltare ska vidta för att säkerställa att förvaltaren agerar i enlighet med investerarnas bästa intresse och att de investerings- beslut som fattas överensstämmer med fondens investeringsstrategi. Där finns också kriterier som den behöriga myndigheten ska ta i beaktande vid en bedömning om en AIF-förvaltare bedriver sin verksamhet hederligt, rättvist och professionellt. Vidare finns be- stämmelser om primärmäklare, om provision, ersättningar och annan kompensation som AIF-förvaltaren betalar eller tar emot samt be- stämmelser om orderhantering motsvarande dem som gäller för värdepappersinstitut enligt MiFID och tillhörande genomförande- åtgärder.

Enligt punkten 1 ska en AIF-förvaltare bl.a. handla på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden. Den marknad som avses är den marknad eller de marknader på vilka den specifike AIF-förvaltaren agerar, exempelvis aktiemarknaden.

Paragrafen genomför artikel 12.1, delvis, och har behandlats i avsnitt 8.1.

Organisatoriska krav

2 § En AIF-förvaltare ska ha tillräckliga resurser för att verksam- heten ska fungera väl.

En AIF-förvaltare ska ha sunda rutiner för

1.förvaltning av verksamheten och redovisning,

2.drift och förvaltning av sina informationssystem, och

3.intern kontroll.

AIF-förvaltaren ska särskilt

608

SOU 2012:67

Författningskommentar

-upprätta och tillämpa regler för anställdas personliga transak- tioner,

-upprätta och tillämpa regler för investeringar som görs för för- valtarens egen räkning,

-ha rutiner för att säkerställa att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar investeras i enlighet med gällande fond- bestämmelser, bolagsordning och lagstiftning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en AIF-förvaltares organi- sation, resurser, interna rutiner och regler.

Enligt första stycket ska en AIF-förvaltare ha de resurser som krävs för att verksamheten ska fungera väl. En motsvarande be- stämmelse finns i 2 kap. 17 b § andra stycket LIF.

Andra och tredje styckena har sin förebild i 2 kap. 17 § LIF. En liknande bestämmelse finns i 8 kap. 11 § lagen om värdepappers- marknaden.

Paragrafen genomför artikel 18.1 och har behandlats i avsnitt 9.1.

Likviditetshantering

Första stycket gäller inte slutna AIF-fonder utan finansiell häv- stång.

En AIF-fonds likviditetsprofil, inlösenpolicy och investerings- strategi ska vara inbördes överensstämmande.

Första stycket innehåller bestämmelser om likviditetshantering och övervakning av likviditeten i en AIF-fond. Bestämmelser som pre- ciserar hur en AIF-förvaltare ska övervaka, hantera och testa likvi-

609

Författningskommentar

SOU 2012:67

diteten i en AIF-fond finns i kommissionens förslag till genom- förandeförordning.

Andra stycket innebär att slutna AIF-fonder utan finansiell häv- stång undantas från bestämmelserna i första stycket. En sluten fond är en fond där investerarna saknar möjlighet att lösa in egna andelar under fondens livslängd, se avsnitt 2.5.3. Begreppet finansiell häv- stång definieras i 1 kap. 11 § 7.

Enligt tredje stycket måste en AIF-fonds likviditetsprofil överens- stämma med dess inlösenpolicy och investeringsstrategi. Om en AIF-fond har en inlösenpolicy som innebär att fondandelar kan lösas in fortlöpande måste exempelvis fondens investeringspolicy och likviditetsprofilen hos fondens tillgångar vara anpassade till detta. Bestämmelsen preciseras i kommissionens förslag till genomför- andeförordning. Där anges bl.a. att inlösenpolicy, investeringsstrategi och likviditetsprofil inte ska åsidosätta kravet på rättvis behandling av investerare. Vid bedömningen av om inlösenpolicy, investerings- strategi och likviditetsprofil är inbördes överensstämmande ska en AIF-förvaltare även ta i beaktande vilken påverkan inlösen kan ha på marknadspriserna för tillgångarna i fonden.

Paragrafen genomför artikel 16.1 och 16.2 och har behandlats i avsnitt 8.5.

Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

4 § En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är rele- vanta för AIF-fonden. Riskanteringssystemen ska ses över regel- bundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

-tillämpa ett lämpligt dokumenterat förfarande vid investe- ringar för AIF-fondens räkning som överensstämmer med fondens investeringsstrategi, mål och riskprofil,

-säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras sam- lade effekt på AIF-fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, han- teras och övervakas korrekt, samt

-säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar dess investe- ringsstrategi och mål så som de kommer till uttryck i fondbestäm- melser, bolagsordning eller motsvarande.

610

SOU 2012:67

Författningskommentar

Enligt paragrafens första stycke ska en AIF-förvaltare ha en riskhan- teringsfunktion som ska vara åtskild från förvaltarens operativa enheter. Med AIF-förvaltarens operativa enheter avses framför allt förvaltingsfunktionen och de delar av organisationen som fattar beslut om investeringar och hanterar förvaltningen av fondens till- gångar. Närmare bestämmelser om riskhanteringsfunktionen och dess uppgifter finns i kommissionens förslag till genomförande- förordning. I förslaget regleras även hur riskhanteringsfunktionen ska vara organiserad för att vara funktionellt och hierarkiskt åtskild från operativa enheter. Där framgår bl.a. att de som ansvarar för riskhanteringen inte ska vara underställda de som ansvarar för de operativa enheternas resultat och aktiviteter. Där finns också be- stämmelser om att kompensationen till den personal som är kopplad till riskhanteringsfunktionen ska vara oberoende av resultatupp- fyllelsen inom andra affärsområden och att ersättningen till ledande befattningshavare inom riskhanteringsfunktionen ska övervakas av AIF-förvaltarens ersättningskommitté i den mån en sådan är etable- rad. Enligt förslaget till förordning ska AIF-förvaltarens styrelse vidta åtgärder för att säkerställa att inte intressekonflikter uppstår som är till nackdel för riskhanteringsfunktionens oberoende. Vidare ska en AIF-förvaltare anta en riskhanteringspolicy. Policyn ska bl.a. innehålla en beskrivning av de åtgärder som vidtagits av AIF- förvaltaren för att säkerställa riskhanteringsfunktionens oberoende.

Paragrafens andra stycke innebär att det ska finnas ett lämpligt riskhanteringssystem för att identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är relevanta för den förvaltade AIF-fonden. De risker som avses är sådana som är relevanta för fondernas investerings- strategier och för vilka fonderna är exponerade eller kan komma att exponeras. Begreppet riskhanteringssystem definieras i kommis- sionens förslag till genomförandeförordning som system som består av sådana relevanta delar i en AIF-förvaltares organisation som är av särskild betydelse för riskhanteringsfunktionen. Detta inbegriper interna riktlinjer och förfaranden för riskhantering samt arrangemang, processer och tekniker för riskmätning, riskhantering och riskövervakning. Riskhanteringssystemen ska ses över regel- bundet med lämpliga intervaller. Översynen ska ske minst årligen, och oftare om det är lämpligt med hänsyn till fondens investe- ringsinriktning och omständigheterna i övrigt. Av kravet på att riskhanteringssystemen ska vara lämpliga följer att riskhanterings- systemen vid behov ska anpassas. I kommissionens förslag till

611

Författningskommentar

SOU 2012:67

genomförandeförordning finns också bestämmelser om regelbunden bedömning, styrning och anpassning av riskhanteringssystemen.

I tredje stycket anges tre uppgifter som en AIF-förvaltares risk- hanteringsfunktion minst ska ansvara för. Med hänsyn till att risk- hanteringsfunktionen och riskhanteringssystemen ska vara anpassade till omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet och de förvaltade AIF-fondernas riskprofil, kan även andra aktiviteter vara lämpliga.

Paragrafen genomför artikel 15.1–15.3 och har behandlats i av- snitt 8.4.

Fastställande av en högsta tillåten nivå för finansiell hävstång

5 § En AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar fastställa

1.en högsta tillåtna nivå för sådan hävstång,

2.i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter,

och

3.i vilken utsträckning garantier kan lämnas.

De gränser som har fastställts enligt första stycket ska vara rim- liga och ska följas av AIF-förvaltaren vid varje tidpunkt.

Enligt första stycket ska en AIF-förvaltare fastställa en högsta nivå för finansiell hävstång för varje AIF-fond som förvaltas (punkten 1). Begreppet finansiell hävstång definieras i 1 kap. 11 § 7 och innebär användning av tekniker eller instrument för att förstärka effekten av kursrörelser eller prisförändringar. Detta kan åstadkommas t.ex. med hjälp av derivatinstrument som optioner, swappar och ter- miner eller genom belåning av tillgångarna i AIF-fonden. I kom- missionens förslag till genomförandeförordning finns närmare be- stämmelser om hur den finansiella hävstången ska mätas och beräk- nas. Finansiell hävstång ska uttryckas som ett förhållande mellan en AIF-fonds riskexponering och dess nettotillgångsvärde (NAV). Enligt förslaget till förordning ska riskexponeringen beräknas genom en bruttometod (gross method) och en förpliktelsemetod (commit- ment method). Vid fastställande av om den högsta tillåtna nivån på finansiell hävstång är lämplig ska hänsyn tas till kategori av AIF- fond, investeringsstrategi, källorna till den finansiella hävstången, kopplingar till andra finansiella institut som skulle kunna utgöra en systemrisk, behovet av att begränsa exponeringen mot en enskild

612

SOU 2012:67

Författningskommentar

motpart, säkerheter, AIF-fondens finansiella ställning samt storlek, art och omfattning av AIF-förvaltarens verksamhet på de berörda marknaderna.

Enligt första stycket ska en AIF-förvaltare även fastställa i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter eller möjlig- het att lämna garantier inom ramen för arrangemanget för finansiell hävstång (punkterna 2 och 3). Det kan exempelvis röra sig om säkerheter och garantier som lämnats för lån och säkerheter och garantier som lämnats för att trygga AIF-fondens eller dess mot- parts åtaganden till följd av derivatkontrakt eller avtal om värde- papperslån. En AIF-förvaltares åtgärder för att uppfylla kraven i bestämmelsen liksom de avtalsförhållanden som reglerar förfog- anderätt över säkerheter och möjlighet att lämna garantier ska doku- menteras på ett lämpligt sätt och hållas tillgängliga för Finans- inspektionen.

Enligt andra stycket ska den högsta nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltaren fastställer vara rimlig med hänsyn till fondens investeringsstrategi, mål och omständigheterna i övrigt. De gränser som uppställts ska följas vid varje tidpunkt. En AIF-förvaltare ska kunna visa att kraven i andra stycket är uppfyllda.

Paragrafen genomför artikel 15.4 samt artikel 25.3, delvis, och har behandlats i avsnitt 8.4.1.

6 § För att minska systemrisker i det finansiella systemet och för att minska riskerna för störningar på marknaden får Finansinspek- tionen besluta om

1.begränsningar i den nivå för en AIF-förvaltares användning av finansiell hävstång som har fastställts enligt 5 §, samt

2.andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning. Finansinspektionen, ska innan beslut enligt första stycket med-

Att en AIF-förvaltare ska informera Finansinspektionen om sina positioner och exponeringar framgår av 14 kap. 2 §. Närmare be- stämmelser om vad som ska rapporteras och hur ofta finns i kom- missionens förslag till genomförandeförordning. Med utgångspunkt i den informationen och den kompletterande information, som Finans-

613

Författningskommentar

SOU 2012:67

inspektionen kan begära enligt 14 kap. 6 §, ska inspektionen bedöma om fondens positioner/exponeringar kan innebära risker för det finansiella systemets stabilitet eller risker för störningar på den marknad där den specifike AIF-förvaltaren agerar. Om så är fallet kan Finansinspektionen begränsa en AIF-förvaltares rätt att an- vända finansiell hävstång. Finansinspektionen kan även besluta om andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning.

Enligt andra stycket ska beslut av Finansinspektionen i dessa frågor föregås av ett informationsutbyte med Esma och ESRB. Förfaran- det har beskrivits i avsnitt 14.4.

Paragrafen genomför artikel 25.3, 25.4 och 25.7.

Värdering

7 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren för- valtar säkerställa att det finns lämpliga och konsekventa förfaran- den för en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens till- gångar.

Värdering av tillgångarna i en AIF-fond och beräkningen av nettotillgångsvärdet (NAV) ska göras i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestäm- melser, bolagsordning eller motsvarande.

Enligt paragrafens första stycke ska en AIF-förvaltare fastställa för- faranden som säkerställer att en korrekt och oberoende värdering av fondens tillgångar kan göras. Närmare bestämmelser om de rikt- linjer och förfaranden för värdering som en AIF-förvaltare ska fast- ställa finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

I paragrafens andra stycke fastställs vilket regelverk som ska tillämpas vid värdering av tillgångarna i en AIF-fond. De värderings- regler som ska gälla för fonden kan framgå av lagstiftningen i det land där fonden har sitt säte, i fondbestämmelser/bolagsordning eller både och. Exempelvis kan de generella principerna för värdering framgå av nationell lagstiftning och detaljbestämmelser i fråga om de tillgångsslag fonden placerar i framgå av fondbestämmelser, bolags- ordning eller motsvarande bestämmelser som reglerar fondens verk- samhet.

Paragrafen genomför artikel 19.1 och 2 och har behandlats i av- snitt 9.2.

614

SOU 2012:67

Författningskommentar

För en sluten AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras i samband med en ökning eller minsk- ning av kapitalet i fonden.

Resultaten av en värdering och beräkning enligt första stycket ska delges AIF-fondens investerare i enlighet med vad som följer av fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande.

I paragrafen finns bestämmelser om när en AIF-förvaltare ska vär- dera tillgångarna i en AIF-fond, beräkna fondens nettotillgångs- värde och informera fondens investerare om resultatet av en sådan värdering och beräkning.

Enligt första stycket ska en värdering och beräkning ske minst en gång per år oavsett typen av AIF-fond.

Förvaltare av en öppen AIF-fond ska enligt andra stycket genom- föra värderingar och beräkningar av fondens nettotillgångsvärde med en regelbundenhet som är lämplig med hänsyn till fondens emissions- och inlösenpolicy. En öppen AIF-fond är en fond där fondandelarna kan lösas in på begäran kontinuerligt eller i bestämda inlösenintervall i enlighet med det som anges i fondbestämmelser eller bolagsordning.

Enligt tredje stycket ska en AIF-förvaltare som förvaltar en sluten AIF-fond dessutom göra en värdering och beräkning av nettotill- gångsvärdet i samband med ökningar och minskningar av fondens kapital, t.ex. vid ett beslut om nyemission. Vad som är en sluten AIF-fond beskrivs i kommentaren till 3 §.

Ytterligare bestämmelser om hur ofta tillgångarna i en AIF-fond ska värderas och nettotillgångsvärdet beräknas finns i kommis- sionens förslag till genomförandeförordning.

I fjärde stycket anges att AIF-fondens investerare ska informeras om en värdering och beräkning av fondens nettotillgångsvärde i enlighet med vad som föreskrivs i fondbestämmelser eller bolags- ordning. Det innebär att fondens investerare inte behöver infor-

615

Författningskommentar

SOU 2012:67

meras om samtliga värderingar och beräkningar av nettotillgångs- värdet för fonden i den mån inte fondbestämmelser eller bolags- ordning föreskriver att så ska ske.

Paragrafen genomför artikel 19.3 och har behandlats i avsnitt 9.2.1.

9 § För fondverksamhet som avser specialfonder gäller, i stället för 8 §, enligt hänvisningen i 12 kap. 7 § vad som följer av 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

För specialfonder finns bestämmelser om värdering av tillgångar och beräkning av nettotillgångsvärde i LIF. Enligt 4 kap. 10 § femte stycket den lagen gäller bl.a. att ett fondbolag som förvaltar en specialfond fortlöpande och minst en gång varje vecka ska beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet. I enlighet med 6 kap. 1 § LIF kan Finansinspektionen tillåta undantag från kravet i 4 kap. 10 § LIF för att exempelvis i stället beräkna nettotillgångs- värdet med samma regelbundenhet som fonden är öppen för inlösen. I enlighet med vad som föreslås i avsnitt 7.3 ska dessa bestämmelser gälla för specialfonder även fortsättningsvis.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet och har be- handlats i avsnitt 9.2.1.

Värderingsfunktion

10 § En AIF-förvaltares värderingsfunktion får vara internt eller externt organiserad i enlighet med vad som anges i 11 och 12 §§.

Värderingen ska utföras opartiskt och professionellt.

I paragrafens första stycke anges att en AIF-förvaltares värderings- funktion får vara intern eller extern i enlighet med de närmare krav som anges för intern respektive extern värdering i 11 och 12 §§.

Enligt andra stycket ska värderingen skötas opartiskt och pro- fessionellt (med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg), oavsett om värderingen görs internt eller externt.

Paragrafen genomför artikel 19.4, delvis, och artikel 19.8 och har behandlats i avsnitt 9.2.2.

616

SOU 2012:67

Författningskommentar

Krav vid intern värdering

11 § Vid intern värdering ska AIF-förvaltarens ersättningssystem och andra åtgärder säkerställa att intressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan på de anställda undviks. Den interna vär- deringen ska organiseras så att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen.

I paragrafen anges vilka krav som gäller om AIF-förvaltarens vär- deringsfunktion är internt organiserad, för att säkerställa att intresse- konflikter mellan portföljförvaltningen och den oberoende värde- ringen undviks.

Paragrafen genomför artikel 19.4 och har behandlats i avsnitt 9.2.2.

Krav vid extern värdering

12 § Extern värdering får utföras av en fysisk eller juridisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra per- soner med nära anknytning till fonden eller förvaltaren.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den externa värderaren

1.omfattas av registreringsskyldighet enligt lag, andra författ- ningar eller yrkesetiska regler,

2.kan lämna yrkesmässiga garantier för att värderingen kan ut- föras effektivt, och

3.har utsetts i enlighet med 15 §.

En AIF-fonds förvaringsinstitut får vara extern värderare, om utförandet av dess funktion som förvaringsinstitut hålls åtskild från uppgifterna som värderare och intressekonflikter kan identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

En extern värderare får inte uppdra åt någon annan att utföra värderingen.

I paragrafen anges vilka krav som gäller om en AIF-förvaltares värderingsfunktion är externt organiserad. I första stycket anges att en extern värderingsfunktion ska vara oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära anknytning till dessa.

Enligt andra stycket 1 ska en extern värderare omfattas av regi- streringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkesetiska

617

Författningskommentar

SOU 2012:67

regler. I enlighet med det som angetts i avsnitt 9.2.2 bör tolkningen av vilka personer som omfattas av registreringsskyldighet vara rela- tivt extensiv. Exempelvis bör sådana företag som står under tillsyn omfattas, under förutsättning att företagets verksamhet är av en så- dan karaktär att det kan förväntas förfoga över den kunskap som krävs för att utföra de värderingar som är relevanta för de tillgångar som AIF-fonden investerar i. I det enskilda fallet är det Finans- inspektionen som avgör om en viss värderare uppfyller kraven.

Enligt andra stycket 2 ska AIF-förvaltaren kunna visa att den ex- terna värderaren kan lämna yrkesmässiga garantier för att uppgiften kan utföras effektivt. Närmare bestämmelser om de professionella garantier som ska kunna lämnas finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Garantierna ska bestå bl.a. av skriftliga dokument som visar att den externa värderaren har de resurser samt den erfarenhet och kompetens som krävs för att utföra de värde- ringar som är relevanta med avseende på AIF-fondens investerings- strategi.

Enligt andra stycket 3 ska en extern värderare utses i enlighet med de bestämmelser om uppdragsavtal som framgår av 15 §.

I tredje stycket anges vilka krav som gäller om ett förvarings- institut utses till extern värderare. Uppdraget som värderare ska i så fall hållas funktionellt och hierarkiskt åtskilt från förvaringsinsti- tutets uppdrag som förvaringsinstitut för tillgångarna i fonden och så att intressekonflikter mellan dessa båda funktioner undviks.

Enligt fjärde stycket får en extern värderare inte vidaredelegera värderingsuppdraget till en tredje part.

Paragrafen genomför artikel 19.4, delvis, samt artikel 19.5 och 19.6 och har behandlats i avsnitt 9.2.2.

13 § Bestämmelser om myndighetskontroll av värderingsfunktionen finns i 14 kap. 7 §.

Paragrafen hänvisar till de särskilda bestämmelser som gäller för Finansinspektionens tillsyn över värderingsfunktionen. Alla bestäm- melser om tillsyn över AIF-förvaltare är införda i 14 kap.

618

SOU 2012:67

Författningskommentar

Ansvar

14 § En AIF-förvaltare ansvarar för att AIF-fondens tillgångar vär- deras korrekt, för beräkningen av fondens nettotillgångsvärde samt för redovisningen av detta värde.

Enligt paragrafens första stycke är en AIF-förvaltare alltid ansvarig för värderingen av en AIF-fonds tillgångar, beräkningen av netto- tillgångsvärde och för att informera om detta värde. Ansvaret gäller gentemot fondens investerare och oavsett om värderingsfunktionen sköts internt eller externt.

Om värderingen är externt organiserad och värderaren uppsåt- ligen eller av oaktsamhet brustit i utförandet av sina uppgifter är paragrafens andra stycke tillämpligt. Den externa värderaren ska då vara ansvarig för en skada som åsamkats AIF-förvaltaren till följd av att värderaren brustit i sitt utförande.

Paragrafen genomför artikel 19.10 och har behandlats i av- snitt 9.2.2.

Uppdragsavtal

15 § En AIF-förvaltare får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner om

1.uppdragsavtalet kan motiveras på objektiva grunder,

2.uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,

3.uppdraget inte hindrar

a)förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller

b)Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och

AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdrags- avtalet innan det träder i kraft.

619

Författningskommentar

SOU 2012:67

Delegering av uppgifter får inte ske i sådan omfattning att AIF- förvaltaren inte längre kan anses utgöra AIF-fondens faktiska för- valtare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en AIF-förvaltares delege- ring av uppgifter och funktioner och de omständigheter under vilka delegering är tillåten. En liknande bestämmelse finns i 4 kap. 4 § LIF. Restriktionerna för delegering omfattar inte alla typer av enklare tjänster som en AIF-förvaltare anlitar någon annan för att utföra. Enligt skäl 31 i AIFM-direktivet omfattas exempelvis inte dele- gering av supportuppgifter, såsom administrativa och tekniska funk- tioner, av de begränsningar och restriktioner som följer av direk- tivet.

Generella principer för vad som gäller vid uppdragsavtal utöver det som anges i paragrafen finns i kommissionens förslag till genom- förandeförordning. Uppdragsavtalet ska bl.a. vara i skriftlig form och innehålla en tydlig beskrivning av uppdragstagarens och AIF- förvaltarens rättigheter och skyldigheter.

Enligt första stycket 1 får delegering endast ske om hela upp- dragsavtalet kan motiveras på objektiva grunder. Vid en prövning av om så är fallet bör samtliga uppdragsavtal som AIF-förvaltaren ingått tas i beaktande. I kommissionens förslag till genomförande- förordning finns närmare bestämmelser om vilka grunder som ska anses vara objektiva. Där anges bl.a. kostnadsbesparingar, optime- ring av organisatoriska funktioner och processer samt access till internationella handelsmöjligheter som exempel på motiv för dele- gering.

Enligt första stycket 2 får delegering endast ske till kvalificerade uppdragstagare som förfogar över de resurser som krävs för att kunna utföra uppgiften. Att uppdragstagaren är kvalificerad inklu- derar att de personer som i praktiken bedriver verksamheten har det goda anseende och den erfarenhet som krävs för detta. I för- slaget till genomförandeförordning finns närmare bestämmelser om vilka krav som en uppdragstagare ska uppfylla.

Enligt första stycket 3 får delegeringen inte hindrar vare sig att förvaltaren handlar i investerarnas bästa intresse eller tillsynen över förvaltaren. Att delegeringen inte får hindra att förvaltaren handlar i investerarna bästa intresse innebär även att delegeringen inte får innebära ett hinder för att AIF-fonden förvaltas i enlighet med investerarnas bästa intresse. I förslaget till genomförandeförord-

620

SOU 2012:67

Författningskommentar

ning finns närmare bestämmelser om när en delegering ska anses hindra effektiv tillsyn över en AIF-förvaltare.

Enligt första stycket 4 ska AIF-förvaltaren kunna övervaka de delegerade funktionerna. AIF-förvaltaren måste också kunna lämna instruktioner för arbetet eller funktionen. Dessutom ska avtalet kunna sägas upp av AIF-förvaltaren med omedelbar verkan, om förvaltaren bedömer att detta är i investerarnas intresse. AIF-förvaltarens möjlighet att säga upp uppdragsavtalet samt att övervaka hur upp- draget sköts och ge instruktioner till uppdragstagaren ska framgå av uppdragsavtalet.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen underrättas om de uppdragsavtal som ingåtts. Underrättelsen ska ske innan uppdrags- avtalet träder i kraft.

Enligt tredje stycket får delegering inte ske i sådan utsträckning att AIF-förvaltaren inte längre kan anses vara AIF-fondens faktiska förvaltare. Bestämmelsen innebär en bortre gräns för möjligheten till delegering. Delegering får inte ske i en sådan utsträckning att AIF-förvaltaren i praktiken är att betrakta som ett brevlådeföretag. Närmare bestämmelser om vad som avses med ett brevlådeföretag finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 20.1, delvis, och artikel 20.3 och har behandlats i avsnitt 9.3.

Uppdragsavtal avseende portföljförvaltning eller riskhantering

16 § Uppdragsavtal som omfattar portföljförvaltning eller riskhante- ring får endast ingås

1.med uppdragstagare som har beviljats tillstånd för diskretio- när portföljförvaltning eller registrerats som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn, eller

2.om Finansinspektionen i förväg har godkänt uppdragstagaren. Om uppdragstagaren inte är etablerad inom EES krävs, utöver

villkoren i första stycket, att det finns ett samarbete mellan Finans- inspektionen och tillsynsmyndigheten i uppdragstagarens hemland.

Om uppdragsavtalet gäller portföljförvaltning eller riskhantering ska uppdragstagaren stå under tillsyn eller i förväg vara godkänd av Finansinspektionen. Riskhantering utgör i sig inte tillståndspliktig verksamhet. Paragrafen gäller dock även om uppdragsavtalet endast

621

Författningskommentar

SOU 2012:67

avser riskhantering. En liknande bestämmelse avseende förvaltnings- uppdrag som omfattar tillgångarna i en investeringsfond finns i 4 kap. 5 § andra stycket LIF.

Enligt första stycket 1 ska uppdragstagaren ha tillstånd för dis- kretionär portföljförvaltning av finansiella instrument, eller vara föremål för registrering och stå under tillsyn. Av kommissionens förslag till genomförandeförordning framgår att värdepappersföre- tag och kreditinstitut med tillstånd för diskretionär portföljförvalt- ning av finansiella instrument i enlighet med direktivet om mark- nader för finansiella instrument (2004/39/EG), förvaltningsbolag med tillstånd enligt UCITS-direktivet samt AIF-förvaltare med tillstånd enligt AIFM-direktivet ska anses omfattas av den första punkten. För sådana förvaltingsbolag och AIF-förvaltare som tar emot uppdrag att utföra portföljförvaltning eller riskhantering be- hövs inte något särskilt tillstånd som avser sidoverksamheten diskre- tionär portföljförvaltning.

Som huvudregel gäller att uppdragsavtal som omfattar portfölj- förvaltning och riskhantering endast ska ingås med sådana företag som omfattas av första punkten. Om uppdragstagaren inte kan vara ett sådant företag som omfattas av den första punkten gäller enligt första stycket 2 att Finansinspektionen i förväg ska ha godkänt att funktionen uppdras åt uppdragstagaren.

Om uppdragstagaren inte är etablerad inom EES gäller dess- utom enligt andra stycket att det ska finnas ett samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i uppdragstagarens hemland för att delegering ska kunna ske. Ytterligare villkor som ska vara uppfyllda för att en uppgift eller funktion ska kunna dele- geras till en uppdragstagare från tredjeland framgår av kommis- sionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 20.1.c och 20.1.d och har behandlats i avsnitt 9.3.

17 § Ett sådant uppdrag som avses i 16 § får inte ges till AIF- fondens förvaringsinstitut eller till någon som institutet delegerat uppgifter.

Om ett sådant uppdrag som avses i 16 § ges till någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med investerarnas gemensamma intresse måste uppdragstagaren

1. hålla portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifterna åt- skilda från övriga oförenliga uppgifter, och

622

SOU 2012:67

Författningskommentar

2. identifiera, hantera och övervaka intressekonflikterna och redo- visa dessa för AIF-fondens investerare.

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om vem som får vara uppdragstagare om uppdragsavtalet avser portföljförvaltning eller riskhantering.

Enligt första stycket får ett sådant uppdragsavtal inte ingås med AIF-fondens förvaringsinstitut eller någon till vilket det förvarings- institutet delegerat uppgifter.

I andra stycket anges vad som ska gälla om ett uppdragsavtal som avser portföljförvaltning eller riskhantering ingås med någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med investerarnas i den förvaltade AIF-fondens gemensamma intresse. Exempel på kriterier som ska tas i beaktande vid bedöm- ningen av om ett uppdragsavtal innebär sådana intressekonflikter finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Exem- pelvis ska möjligheten och sannolikheten för att det företag till vilket uppgifter delegerats kan göra en ekonomisk vinning på AIF- förvaltarens eller dess investerares bekostnad vägas in i bedöm- ningen. Andra kriterier som ska vägas in är om det företag till vilket uppgifter delegerats är moderbolag till AIF-förvaltaren eller på något annat sätt kan påverka AIF-förvaltaren, eller om en investerare i AIF-fonden är moderföretag till eller på annat sätt kontrollerar det företag till vilket uppgifter delegerats.

Enligt andra stycket 1 ska portföljförvaltningsuppdraget eller uppdraget att utföra riskhantering hållas åtskilda från de oförenliga uppgifter där intressekonflikter annars kan uppstå. Åtskillnaden ska vara såväl funktionell som hierarkisk. Vad som avses med funk- tionell och hierarkisk åtskillnad framgår av kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Enligt andra stycket 2 ska uppdragstagaren kunna identifiera, hantera och övervaka intressekonflikterna och redovisa dessa för AIF-fondens investerare. Vad som avses med att identifiera, han- tera och övervaka intressekonflikter regleras i kommissionens för- slag till genomförandeförordning. De krav på identifiering, hante- ring och övervakning av intressekonflikter samt information till investerare som ställs i punkten 2 skiljer sig inte från de krav som ställs på en AIF-förvaltare enligt 20 och 21 §§.

Om villkoren i punkterna 1 och 2 inte kan uppfyllas får uppgif- ten inte delegeras till uppdragstagaren.

623

Författningskommentar

SOU 2012:67

Paragrafen genomför artikel 20.2 och har behandlats i avsnitt 9.3.

Vidaredelegering

18 § En uppdragstagare får vidaredelegera ett visst arbete och vissa funktioner till någon annan under förutsättning att

1.AIF-förvaltaren på förhand har godkänt en sådan delegering,

2.Finansinspektionen har underrättats innan avtal om vidare- delegering träder i kraft, och

3.uppdragstagaren fortlöpande övervakar de tjänster som till- handahålls av den som vidaredelegerats uppgifterna.

Vid vidaredelegering gäller 15–17 §§ i fråga om dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

I paragrafen anges vad som ska gälla då en uppdragstagare i sin tur vidaredelegerar uppgifter till någon annan och de villkor som ska gälla för sådan vidaredelegering.

Enligt första stycket ska AIF-förvaltaren ha godkänt vidaredele- geringen på förhand och Finansinspektionen underrättats innan av- talet om vidaredelegering träder i kraft. Närmare bestämmelser om formerna för AIF-förvaltarens godkännande framgår av kommis- sionens förslag till genomförandeförordning. Där anges bl.a. att god- kännandet ska vara i skriftlig form och innehålla specifika detaljer om uppdragstagaren och de uppgifter som vidaredelegerats.

Enligt andra stycket ska 15–17 §§ gälla vid vidaredelegering. Det innebär att de krav som avser själva uppdragsavtalet i 15 § även gäller i fråga om ett avtal om vidaredelegering av uppgifter. Det innebär också att den uppdragstagare till vilken uppgifter vidaredelegerats ska uppfylla de krav som anges i 15–17 §§.

Tredje stycket innebär att första och andra styckena även gäller vid ytterligare vidaredelegering.

Paragrafen genomför artikel 20.4–20.6 och har behandlats i av- snitt 9.3.

624

SOU 2012:67

Författningskommentar

Ansvar

19 § Ett uppdragsavtal enligt 15–18 §§ fråntar inte AIF-förvaltaren dess ansvar enligt denna lag.

Oavsett uppdragsavtalets utformning kan en AIF-förvaltare inte genom avtalet undgå det ansvar som följer av denna lag.

Paragrafen genomför artikel 20.3 och har behandlats i avsnitt 9.3.

Uppföranderegler m.m.

Intressekonflikter

20 § En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att und- vika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att AIF-fondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

En investerare i en AIF-fond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmel- ser, bolagsordning eller motsvarande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hanteringen av de intresse- konflikter som kan uppkomma vid utövandet av en AIF-förvaltares verksamhet. Enligt första stycket ska en AIF-förvaltare vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter. Om intresse- konflikter trots detta uppkommer, ska dessa intressekonflikter identi- fieras, hanteras och vid behov redovisas för berörda investerare. En AIF-förvaltares verksamhet kan ge upphov till intressekonflikter mellan exempelvis AIF-förvaltaren och den AIF-fond som förvaltas, två eller flera AIF-fonder eller investerare i de fonderna, värde- pappersfonder eller fondföretag som förvaltas av samma förvaltare, två av AIF-förvaltarens kunder inom förvaltarens sidoverksamhet som rådgivare eller diskretionär portföljförvaltare eller mellan en sådan kund och en AIF-fond som förvaltaren förvaltar. De parter mellan vilka intressekonflikter ska identifieras anges i artikel 14.1 i AIFM-direktivet. Vid genomförandet av direktivet är det inte nöd- vändigt att i lagtext uttryckligen ange dessa parter, då kravet på att

625

Författningskommentar

SOU 2012:67

identifiera, hantera och, om så är nödvändigt, redovisa uppkomna intressekonflikter omfattar samtliga intressekonflikter som kan komma att påverka en AIF-fonds intressen, eller investerarna i en AIF-fonds gemensamma intressen, negativt. Den uppräkning som görs i direktivet är därför inte uttömmande.

Andra stycket anger att en AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system för att förhindra intressekonflikter. Syftet med systemen ska vara att undvika intressekonflikter. Systemen ska därför bestå av riktlinjer, rutiner, verktyg och tekniska hjälpmedel för att kunna identifiera och hantera potentiella intressekonflikter för att på så sätt hindra dem från att uppstå. En AIF-förvaltares organisation ska också vara uppbyggd på ett sådant sätt att syste- matiska intressekonflikter mellan olika ansvarsområden och uppgifter som kan vara svårförenliga undviks. Närmare bestämmelser om de organisatoriska och administrativa systemen för hantering av intresse- konflikter finns i kommissionens förslag till genomförandeförord- ning. Där framgår bl.a. kriterier som ska tas i beaktande vid identi- fiering av intressekonflikter och att en AIF-förvaltare ska ha en skriftlig policy för hantering och övervakning av intressekonflikter.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att en investerare inte får ges förmånligare villkor än övriga investerare, om detta inte framgår av fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande bestäm- melser som reglerar fondens verksamhet. Bestämmelsen saknar mot- svarighet i LIF. Enligt kommissionens förslag till genomförande- förordning får de förmånligare villkor som ges till en eller flera investerare inte medföra en väsentlig nackdel för fondens övriga investerare. Information om eventuella rättigheter till förmånligare villkor ska enligt 10 kap. 1 § 11 ingå i informationsbroschyren för AIF-fonden.

Paragrafen genomför artikel 12.1, delvis, och artikel 14.1 och har behandlats i avsnitt 8.2.1.

En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att påverkas nega- tivt.

626

SOU 2012:67

Författningskommentar

Om det trots de åtgärder som AIF-förvaltaren vidtagit för att för- hindra intressekonflikter är rimligt att anta att sådana ändå kan komma att uppstå, ska en AIF-förvaltare enligt första stycket infor- mera investerarna om detta innan förvaltaren utför något uppdrag för investerarnas räkning. Hur investerarna ska informeras regleras i kommissionens förslag till genomförandeförordning. En bestäm- melse motsvarande det första stycket finns i 8 kap. 21 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden.

Enligt andra stycket ska en AIF-förvaltare vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att påverkas negativt. En AIF-förvaltare ska således inte anses uppfylla kraven på hantering av intressekonflikter i 20 § endast genom att lämna information till investerare enligt det första stycket, utan måste också visa att förvaltaren vidtar åtgärder för att för- hindra de intressekonflikter som identifierats.

Paragrafen genomför artikel 14.2 och har behandlats i avsnitt 8.2.2.

Primärmäklare

22 § Om en AIF-förvaltare använder sig av en primärmäklares tjänster ska villkoren för samarbetet anges i ett skriftligt avtal. I avtalet ska särskilt anges om det finns möjligheter till överföring av och för- foganderätt över AIF-fondens tillgångar. Avtalet får inte stå i strid mot AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsva- rande och ska innehålla en bestämmelse om att AIF-fondens för- varingsinstitut ska få del av innehållet i avtalet.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ett skriftligt avtal ska upprättas om en AIF-förvaltare använder sig av en primärmäklares tjänster och anger vad som ska framgå av avtalet. En primärmäklare (prime broker) är ett kreditinstitut, ett reglerat värdepappersföre- tag eller motsvarande reglerat företag under tillsyn som tillhanda- håller en kombination av specialiserade investerings- och finansie- ringstjänster till företrädesvis professionella investerare. Begreppet definieras i 1 kap. 11 § 21.

I avtalet ska särskilt anges om det finns möjlighet till överföring av och förfoganderätt över fondens tillgångar. Förfoganderätt över tillgångar kan exempelvis överföras enligt avtal om lån och återköp av värdepapper eller då värdepapper på annat sätt lämnas i pant.

627

Författningskommentar

SOU 2012:67

Avtalet får inte stå i strid mot fondens fondbestämmelser, bolags- ordning eller motsvarande bestämmelser. AIF-fondens förvarings- institut ska informeras om avtalet.

Paragrafen genomför artikel 14.3 och har behandlats i avsnitt 8.2.3.

Ersättningssystem

23 § En AIF-förvaltare ska ha ett ersättningssystem som främjar en sund och effektiv riskhantering.

Enligt paragrafen ska en AIF-förvaltare ha ett ersättningssystem som uppfyller de krav som anges där. Begreppet ersättningssystem omfattar AIF-förvaltarens dokumenterade ersättningspolicy samt den praktiska tillämpningen av den (jfr Finansinspektionens före- skrifter och allmänna råd (2011:1) om ersättningssystem i kredit- institut och värdepappersbolag). Att ersättningssystemet ska främja sund och effektiv riskhantering innebär bl.a. att ersättningssystemet inte ska stå i strid mot de förvaltade AIF-fondernas riskprofiler, fondbestämmelser, bolagsordningar eller motsvarande bestämmelser som reglerar fondernas verksamhet. Kopplingen mellan ersättnings- system och riskhantering innebär också att bestämmelsen har be- tydelse för utformningen av principerna för ersättningar till de medarbetare som i tjänsten utövar ett väsentligt inflytande på AIF- förvaltarens eller de förvaltade AIF-fondernas riskprofiler, exem- pelvis den verkställande ledningen, risktagare och kontrollfunktioner.

Närmare bestämmelser om en AIF-förvaltares ersättningspolicy finns i bilaga II till AIFM-direktivet och i riktlinjer från Esma. Prin- ciperna i bilagan är baserade på kommissionens rekommendation 2009/384/EG om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn.

Bilaga II till AIFM-direktivet genomförs i svensk rätt genom föreskrifter. Bestämmelsen kombineras därför med ett bemyndig- ande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares ersättningssystem, se 16 kap. 2 §.

Paragrafen genomför artikel 13.1 och har behandlats i avsnitt 8.3.

628

SOU 2012:67

Författningskommentar

Särskilda krav för AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning investeringsportföljer

24 § En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får inte placera en sådan investerares till- gångar i en AIF-fond som förvaltaren direkt eller på någon annans uppdrag förvaltar, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Om en AIF-förvaltare har tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer krävs enligt denna paragraf investerarens för- handsgodkännande. Syftet är att intressekonflikter inte ska upp- komma mellan å ena sidan förvaltarens roll som fondförvaltare och mottagare av ersättning för fondförvaltning, och å andra sidan inve- sterarens behov av kostnadseffektiv portföljförvaltning. En mot- svarande bestämmelse för fondbolag finns i 7 kap. 2 § LIF.

Paragrafen genomför artikel 12.2.a och har behandlats i av- snitt 8.7.1.

Tystnadsplikt

25 § Enskildas förhållanden till en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelsen har utformats med 2 kap. 19 § LIF som förebild. Liksom reglerna i LIF bör ledning för tolkning och tillämpning av bestämmelsen hämtas från vad som gäller om banksekretess enligt 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.

Uppgiftsskyldighet

26 § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och insti- tutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om

629

Författningskommentar

SOU 2012:67

det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Bestämmelsen har utformats med 2 kap. 20 § LIF som förebild, se prop. 2002/03:150 s. 306.

9 kap. Förvaringsinstitut

Allmänna bestämmelser om förvaringsinstitut

1 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren för- valtar se till att ett förvaringsinstitut utses.

Förvaringsinstitutet ska handla hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt uteslutande i AIF-fondens och investerarnas in- tresse.

Det åligger AIF-förvaltaren att se till att det för var och en av de förvaltade AIF-fonderna finns ett enda förvaringsinstitut som upp- fyller kraven i kapitlet.

Även om det är förvaltaren som ska se till att ett lämpligt för- varingsinstitut utses åligger skyldigheterna enligt andra stycket, att agera hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt i fondens och investerarnas intresse, förvaringsinstitutet självt. Vad förvar- ingsinstitutet rent konkret ska göra följer av bestämmelserna om förvaring och kontroll i detta kapitel och i kommissionens genom- förandeförordning.

Skyldigheten att agera hederligt, rättvist och professionellt inne- bär också att förvaringsinstitutet måste agera med vederbörlig skick- lighet, aktsamhet och omsorg, om institutet delegerar förvarings- institutsuppgifter, dels i valet av uppdragstagare, dels i övervak- ningen av denne, se 13 § och artikel 21.11. c.

Bestämmelserna i detta kapitel om förvaringsinstitut gäller samt- liga AIF-fonder, dvs. även specialfonder. Dessa omfattas således inte längre av 3 kap. LIF.

Paragrafen genomför artikel 21.1 och artikel 21.10 första stycket.

630

SOU 2012:67

Författningskommentar

2 § Ett förvaringsinstitut ska hålla verksamhet som förvarings- institut åtskild från verksamheter som kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens, AIF-fondens eller investerarnas intressen.

Förvaringsinstitutet ska identifiera, hantera och övervaka even- tuella intressekonflikter. Sådana konflikter ska redovisas för fondens investerare.

En korrekt hantering av intressekonflikter är en förutsättning för att någon ska kunna utses till förvaringsinstitut. Det åligger således AIF-förvaltaren att kontrollera att det förvaringsinstitut som utses hanterar sina intressekonflikter på rätt sätt. I flertalet fall kommer förvaringsinstitutet att vara ett kreditinstitut med tillstånd att be- driva värdepappersrörelse. För ett svenskt förvaringsinstitut inne- bär det att institutet ska tillämpa reglerna i 8 kap. 21 § lagen om värdepappersmarknaden och 11 kap. FFFS 2007:16. AIF-förval- taren bör kunna utgå från att ett förvaringsinstitut som hanterar sina intressekonflikter enligt dessa regler uppfyller kraven på för- varingsinstitut i denna del. Kravet på att hålla verksamheterna åtskilda och att övervaka och hantera intressekonflikter åvilar dock förvaringsinstitutet självt. Institutet måste således identifiera de verksamheter där andra kunder eller förvaringsinstitutet självt kan ha intressen som står i konflikt med förvaringsinstitutsverksam- heten. Det gäller t.ex. verksamheter som handel med värdepapper för egen och kunders räkning samt investeringsrådgivning. Infor- mation om en AIF-fonds affärer eller positioner skulle kunna miss- brukas och förvaringsinstitutsverksamheten måste därför hållas åt- skild från sådan verksamhet, både funktionellt och hierarkiskt. Även kund/leverantörsförhållandet mellan AIF-förvaltaren och förvarings- institutet kan i viss mån innebära en intressekonflikt. Förvarings- institutets kontrollerande funktion, t.ex. avseende värdering och rutiner för inlösen av andelar, ska utföras för att värna andels- ägarnas intressen och behöver inte alltid sammanfalla med AIF-för- valtarens intressen. Särskilt inte om förvaringsinstitutet upptäcker fel och brister och kräver kostsamma åtgärder från AIF-förval- tarens sida. För att hantera detta måste förvaringsinstitutet organi- sera sin verksamhet så att den kontrollerande funktionen inte på- verkas av kundrelationen till AIF-förvaltaren. Förvaringsinstitutet måste t.ex. se till att ha en tydlig och robust eskaleringsprocess för att hantera brister som upptäcks i den kontrollerande verksam-

631

Författningskommentar

SOU 2012:67

heten. Mer detaljerad reglering finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

När det gäller kravet i andra stycket på att redovisa intresse- konflikterna för investerarna bör detta inte ses som ett krav på att redovisningen måste komma direkt från förvaringsinstitutet. Redo- visningen kan ske t.ex. i AIF-fondens informationsbroschyr och avse de olika eventuella intressekonflikter som kan föreligga hos förvaringsinstitutet. Om redovisningen ska ske i informations- broschyren bör detta regleras i avtalet mellan AIF-förvaltaren, eller AIF-fonden, och förvaringsinstitutet, se 3 §.

Paragrafen genomför artikel 21.10 andra stycket.

Skriftligt avtal

Detaljerade bestämmelser om vad avtalet ska innehålla finns i kom- missionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 21.2.

Förvaringsinstitut för EES-baserade AIF-fonder

4 § Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad AIF-fond ska vara 1. ett kreditinstitut som

a)har stadgeenligt säte inom EES, och

b)har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/48/EG,

2. ett värdepappersföretag som

a)har stadgeenligt säte inom EES,

b)omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006

632

SOU 2012:67

Författningskommentar

om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbet- ning)9, och

c) har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet sidotjänster för förvaring och hand- havande av finansiella instrument för kunders räkning och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i det direktivet, eller

3. andra institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förva- ringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i AIF-fondens hemland.

Paragrafen anger vilka olika företag som kan utses som förvarings- institut. Det rör sig enligt första stycket 1 och 2 i första hand om kreditinstitut (t.ex. banker) och värdepappersinstitut med tillstånd att förvara finansiella instrument för kunders räkning, dvs. verk- samhet enligt 2 kap. 2 § 1 lagen om värdepappersmarknaden. Hän- visningarna i lagtexten har gjorts till kreditinstitutsdirektivet, MiFID och UCITS-direktivet i stället för de svenska lagar som genomfört de direktiven, eftersom en svensk AIF-förvaltare kan förvalta AIF- fonder etablerade i andra medlemsstater. Bestämmelsen i första stycket 3 följer av att en medlemsstat enligt UCITS-direktivet kan tillåta att även andra än sådana institut som angetts i första stycket 1 eller 2 får vara förvaringsinstitut.

Paragrafen genomför artikel 21.3.a–c första stycket och arti- kel 21.5.a och har behandlats i avsnitt 10.1.

Förvaringsinstitut för icke EES-baserade AIF-fonder

9 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex32010L0078).

633

Författningskommentar

SOU 2012:67

Ett förvaringsinstitut enligt första stycket ska vara etablerat i det tredjeland där AIF-fonden är etablerad eller i hemlandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden.

Bestämmelsen i paragrafens första stycke ger, för icke EES-baserade AIF-fonder, utrymme att som förvaringsinstitut utse även andra företag än sådana som anges i 4 §. Motsvarigheterna till kredit- institut m.fl. i tredjeland kommer formellt inte att ha tillstånd enligt de direktiv som anges i 4 §. De kan enligt 5 § ändå vara förvarings- institut för AIF-fonder, etablerade i samma land. Det förutsätter dock att institutet står under en reglering som anses likvärdig med regleringen inom EES, se 6 §.

Enligt andra stycket ska förvaringsinstitutet vara etablerat i samma land som fonden eller i det land som AIF-förvaltaren är etablerad. Normalt torde förvaringsinstitutet och fonden finnas i samma land. Men det kan inte uteslutas att det kan finnas konstruktioner där fond och förvaringsinstitut är etablerade i olika länder. För icke EES-baserade AIF-fonder, förvaltade av svenska AIF-förvaltare, innebär bestämmelsen i sådana situationer att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i Sverige. Se dock övergångsbestämmelserna, där möjligheten i artikel 61.5 i AIFM-direktivet, att tillåta att för- varingsinstitut i andra länder än fondens eller förvaltarens hemland utnyttjas av förvaltare av vissa fonder.

Paragrafen genomför artikel 21.3.c andra stycket och 21.5.b.

Särskilda krav på förvaringsinstitut utanför EES

6 § Ett utsett förvaringsinstitut som är etablerat utanför EES ska vid varje tidpunkt

1.omfattas av effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, och effektiv tillsyn av verksamheten med samma verkan som unions- rätten, och

2.enligt avtal vara ansvarigt gentemot AIF-fonden eller dess investerare i enlighet med 17–20 §§ samt uttryckligen utfästa sig att uppfylla villkoren i 13–16 §§.

634

SOU 2012:67

Författningskommentar

2.en skriftlig överenskommelse mellan ländernas behöriga myn- digheter om samarbete och informationsutbyte.

Landet där förvaringsinstitutet är etablerat ska också ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Paragrafen anger de ytterligare krav som gäller för förvaringsinstitut i tredjeland.

För det första ska institutet stå under en effektiv reglering och tillsyn. Vad detta närmare innebär anges i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Förvaringsinstitutet ska även enligt avtal vara ansvarigt gentemot AIF-fonden eller investerarna för skador på samma sätt som ett svenskt förvaringsinstitut är enligt 17 och 18 §§. Beroende på AIF- fondens juridiska konstruktion kan ett sådant avtal slutas direkt mellan fonden och förvaringsinstitutet (vilket förutsätter att fonden har kapacitet att ingå ett sådant avtal) eller mellan AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet till förmån för investerarna (ett s.k. tredje- mansavtal, se Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12.e uppl., s 142 ff.). I båda fallen är det dock en förutsättning att den rättsordning som ska tillämpas på avtalet fungerar så att avtalet faktiskt kommer att inne- bära en rätt till ersättning enligt de villkor som anges i 17 och 18 §§ för fonden eller investerarna. En svensk AIF-förvaltare som avser att förvalta en AIF-fond i tredjeland bör därför till sin tillstånds- ansökan enligt 6 kap. foga ett rättsutlåtande eller motsvarande som klargör detta.

Därutöver krävs enligt andra stycket skatteavtal och överens- kommelser om tillsynssamarbete mellan de berörda länderna. Kravet i sista stycket, att landet ifråga ska ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, inne- bär i praktiken att landet inte får vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av FATF.

Om en behörig myndighet i ett land inom EES har en avvikande åsikt om bedömningar som de behöriga myndigheterna i AIF-för- valtarens hemland har gjort beträffande första stycket 2, andra

635

Författningskommentar

SOU 2012:67

stycket 2 och tredje stycket, får myndigheterna hänskjuta frågan till Esma, se 14 kap. 14 §. Detta blir dock knappast aktuellt förrän efter 2015 eftersom det först då kan komma att finnas gemensamma regler för gränsöverskridande verksamhet avseende icke EES-base- rade AIF-fonder, se avsnitt 14.4.

Paragrafen genomför artikel 21.6 första stycket.

Förvaringsinstitut för vissa typer av slutna AIF-fonder

7 § För en AIF-fond får till förvaringsinstitut utses andra än sådana som anges i 4 och 5 §§, om

1.investerarna saknar rätt till inlösen under fem år från den första investeringen, och

2.fonden enligt sin investeringsstrategi

a)generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring, eller

b)generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

En fysisk eller juridisk person får utses till förvaringsinstitut för sådana AIF-fonder som avses i första stycket om

1.funktionen som förvaringsinstitut utgör en del av den fysiska eller juridiska personens yrkes- eller affärsverksamhet för vilken gäller registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkes- etiska regler, och

2.det finns finansiella och yrkesmässiga garantier för att rele- vanta förvaringsinstitutsuppgifter och därmed förenade åtaganden kan utföras på ett effektivt sätt.

Paragrafen är en specialreglering för vissa typer av fonder som gene- rellt inte investerar i finansiella tillgångar som kan depåförvaras. Huvudregeln i 4 och 5 §§ om att förvaringsinstitutet ska vara ett finansiellt institut av visst slag är utformad för att passa AIF-fonder som placerar i finansiella tillgångar, t.ex. finansiella instrument som kan depåförvaras. I de fallen utgör förvaringen av de finansiella in- strumenten förvaringsinstitutets huvuduppgift. Det är då relevant att ställa krav på specifika tillstånd och kapitalstyrka. För fonder som investerar i andra tillgångar, t.ex. fastigheter eller ägarandelar som inte är finansiella instrument eller i aktier i onoterade företag, är

636

SOU 2012:67

Författningskommentar

dock förvaringsinstitutets kontroll av äganderätten oftast viktigare än själva förvaringen av tillgångarna.

För att vara lämpligt som förvaringsinstitut måste det dock finnas en tydlig koppling mellan den verksamhet som den fysiska eller juridiska personen normalt bedriver och de förvaringsinstitutsupp- gifter som ska fullgöras. För en AIF-fond som investerar i onoterade aktier eller fastigheter kan t.ex. en advokat eller en revisor vara lämpliga som förvaringsinstitut, jfr skäl 34 i AIFM-direktivet. Ett krav är dock att personen ifråga antingen står under tillsyn enligt lag eller enligt yrkesetiska regler.

Paragrafen genomför artikel 21.3. tredje stycket.

Begränsningar på grund av intressekonflikter

8 § En AIF-förvaltare får inte utses som förvaringsinstitut.

Första stycket gäller även för en primärmäklare som verkar som motpart till en AIF-fond för vilken den är primärmäklare, om inte verksamheten som förvaringsinstitut hålls åtskild från tillhandahåll- andet av tjänster i egenskap av primärmäklare. En sådan mäklare ska dessutom ha rutiner för att kunna identifiera, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter för AIF-fondens investerare.

Utöver de generella bestämmelserna om förvaringsinstitutets hante- ring av intressekonflikter ställer paragrafen upp vissa ytterligare krav. Enligt första stycket kan en AIF-förvaltare aldrig utses som förvaringsinstitut, varken för egna eller andras fonder. Det har ingen betydelse hur AIF-förvaltaren har organiserat sig eller hur väl olika verksamheter hålls åtskilda; samma juridiska person kan inte vara både AIF-förvaltare och förvaringsinstitut. Detta torde även följa av att en AIF-förvaltare inte får ägna sig åt någon annan verk- samhet än förvaltning av AIF-fonder, se 3 kap. 1 § sista stycket och artikel 6.2.

Detsamma gäller enligt andra stycket som huvudregel även i för- hållande till primärmäklare. I det fallet kan dock en primärmäklare, liksom andra förvaringsinstitut, se till att hålla verksamheten som förvaringsinstitut åtskild från verksamheten som primärmäklare (och andra verksamheter som kan ge upphov till intressekonflikter). Under förutsättning att primärmäklaren håller verksamheten tillräckligt avskild, och identifierar, övervakar och redovisar intressekonflikterna

637

Författningskommentar

SOU 2012:67

kan även en primärmäklare utses till förvaringsinstitut, se kommen- taren till 2 §.

Paragrafen genomför artikel 21.4.

Förvaringsinstitutets uppgifter

Övervakning av penningflöden

9 § Förvaringsinstitutet har till uppgift att övervaka AIF-fondens penningflöden.

Likvidkonton enligt första stycket ska öppnas hos sådana en- heter som avses i artikel 18.1.a–c i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisa- toriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet10. Likvidkonton får även öppnas hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där sådana konton krävs, om enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten, som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt och i enlig- het med principerna i artikel 16 i nämnda direktiv.

Paragrafen reglerar förvaringsinstitutets uppgifter avseende fondernas penningflöden. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.4. Enligt första och andra styckena har förvaringsinstitutet vissa övervakande uppgifter avseende penningflödena som innebär att institutet ska bevaka att gjorda betalningar från investerare ska bokföras på lik- vidkonton i fondens namn, eller i AIF-förvaltarens eller förvarings- institutets namn för fondens räkning. De senare alternativen blir aktuella om AIF-fondernas juridiska konstruktion är sådan att

10 EUT L 241, 2.9.2006, s. 26 (Celex 32006L0073).

638

SOU 2012:67

Författningskommentar

fonderna inte själva kan stå som kontohållare. I de senare fallen måste enligt sista stycket kontot som öppnats för fondens räkning vara åtskilt så att medel från förvaringsinstitutet eller AIF-förval- taren inte finns på samma konto.

I tredje stycket anges var ett konto för en AIF-fond får öppnas. Oftast torde det vara fråga om konto hos ett kreditinstitut, t.ex. en bank. Många gånger kommer likvidkontot att öppnas hos förvarings- institutet vilket underlättar förvaringsinstitutets skyldighet att be- vaka fondens penningflöden. Om kontot öppnas hos någon annan måste förvaringsinstitutet informeras om vilka konton som finns och från kontohållaren få information om kontorörelser, t.ex. insätt- ningar och uttag. I kommissionens förslag till genomförandeför- ordning specificeras uppgifter enligt denna paragraf.

Paragrafen genomför artikel 21.7.

Förvaring av AIF-fondens tillgångar

10 § Förvaringsinstitutet ska

1. depåförvara

a)alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som har öppnats hos förvaringsinstitutet, och

b)alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till för- varingsinstitutet, samt

2. kontrollera AIF-förvaltarens, för AIF-fondens räkning, eller AIF-fondens äganderätt till övriga tillgångar samt föra och hålla ett uppdaterat register över dem.

Förvaringsinstitutet får inte utan godkännande av AIF-förval- taren eller AIF-fonden förfoga över de tillgångar som avses i första stycket.

I bestämmelsen klargörs förvaringsinstitutets huvuduppgifter av- seende AIF-fondernas tillgångar; att antingen förvara dem eller kontrollera äganderätten. Finansiella instrument ska som huvud- regel förvaras av förvaringsinstitutet. För sådana värdepapper som kontoförs av en central värdepappersförvarare, t.ex. Euroclear, inne- bär det att de ska förvaras i depå hos förvaringsinstitutet. Innehavet i depån kontoförs i sin tur på ett förvaltarkonto hos en central värdepappersförvarare, öppnat av förvaringsinstitutet för kunders

639

Författningskommentar

SOU 2012:67

räkning. För tillgångar som inte kan depåförvaras, varken elek- troniskt eller fysiskt, ska förvaringsinstitutet enligt första stycket 2, kontrollera att AIF-fonden har äganderätt till tillgångarna och föra ett register över dem. Det bör observeras att registret inte i sig har någon sakrättslig verkan på samma sätt som förvaringsinstitutets registrering av finansiella instrument i en depå. I det senare fallet följer den sakrättsliga verkan av 3 kap. 10 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Närmare bestämmelser om vilka tillgångar som ska depåförvaras enligt första stycket 1 finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 21.8.a (i), 21.8.b (i) och (iii) samt 21.10 tredje stycket.

För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 2 ska förvaringsinstitutet lägga uppgifter eller handlingar från AIF-för- valtaren eller AIF-fonden samt andra tillgängliga handlingar till grund för sin bedömning av äganderätten till tillgångarna.

Enligt paragrafens första stycke ska AIF-fondens finansiella instru- ment som ska depåförvaras hållas åtskilda från förvaringsinsti- tutets, AIF-förvaltarens och andras tillgångar. Om detta sker på ett eller flera konton spelar ingen roll, huvudsaken är att det konto eller de konton som används är separata i förhållande till AIF-förval- tarens, förvaringsinstitutets och andras konton. Syftet är att AIF- fondens tillgångar alltid ska kunna identifieras som tillhörande fonden och skyddas om någon annan än fonden, t.ex. AIF-förvaltaren eller förvaringsinstitutet, skulle gå i konkurs. Ytterligare bestämmelser om detta finns i kommissionens förslag till genomförandeförord- ning.

Andra stycket innehåller en hjälpregel för att närmare kunna av- göra vad förvaringsinstitutet ska göra för att kontrollera ägande- rätten enligt 10 § första stycket 2. Förvaringsinstitutet ska kon- trollera de bevis som finns för AIF-fondens äganderätt. Det kan vara fråga om handlingar och dokumentation från AIF-förvaltaren

640

SOU 2012:67

Författningskommentar

eller AIF-fonden men också andra externa bevis. Ytterligare be- stämmelser om detta finns i förslaget till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 21.8.a (ii) och 21.8.b (ii).

Förvaringsinstitutets övriga uppgifter

1.försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av an- delar eller aktier i AIF-fonden genomförs enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

3.ersättningar för transaktioner som berör en AIF-fonds till- gångar betalas in till fonden utan dröjsmål, och

Paragrafen reglerar förvaringsinstitutets kontrollerande uppgifter, utöver vad som gäller om penningflöden enligt 9 §. Uppgifterna motsvarar i stor utsträckning vad ett förvaringsinstitut för värde- pappersfonder ska göra enligt 3 kap. 2 § LIF med den viktiga skill- naden att lagregeln avseende AIF-fonder kompletteras av bestäm- melser i kommissionens förslag till genomförandeförordning. I för- slaget anges vad som krävs av förvaringsinstitutet avseende var och en av uppgifterna i paragrafen. Där framgår bl.a. att vissa kontroller ska utföras ex-post, dvs. efter det att transaktioner m.m. har genom- förts medan andra, t.ex. kontroll av processer och rutiner hos AIF- förvaltaren, ska ske på ett övergripande plan utan anknytning till enskilda transaktioner. Någon skyldighet för förvaringsinstitutet

641

Författningskommentar

SOU 2012:67

att kontrollera att en viss investering inte strider mot fondens placeringsbegränsningar eller att en försäljning av andelar genom- förs korrekt innan transaktionen genomförs eller leverans/betalning sker föreligger alltså inte.

Paragrafen genomför artikel 21.9.

Uppdragsavtal

13 § Förvaringsinstitutet får inte uppdra åt annan att utföra andra förvaringsinstitutsfunktioner än förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 §.

Delegering enligt första stycket förutsätter att förvaringsinsti- tutet

1.kan visa att det finns ett objektivt skäl för delegering av upp- gifterna och att avsikten inte är att kringgå kraven i denna lag eller annan författning,

2.har handlat professionellt vid valet av uppdragstagare, och

3.regelbundet övervakar uppdragstagaren och dennes rutiner avseende delegerade uppgifter.

Ett förvaringsinstitut kan enligt bestämmelsen inte delegera de kon- trollerande uppgifterna enligt 9 och 12 §§. Uppgifterna att förvara eller kontrollera äganderätten kan dock delegeras, om förutsätt- ningarna i denna och efterföljande paragrafer är uppfyllda. Ytter- ligare bestämmelser om delegering av förvaringsinstitutsfunktionerna finns i förslaget till genomförandeförordning. Där framgår bl.a. hur förvaringsinstitutet ska gå till väga för att anses ha handlat med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg i valet av uppdrags- tagare och i övervakningen av denne.

Varje uppdrag som ett förvaringsinstitut lämnar åt andra att utföra innebär dock inte delegering i lagens mening. Enligt skäl 42 i AIFM-direktivet omfattas inte supportuppgifter som är kopplade till de kontrollerande uppgifterna, såsom administrativa och tek- niska funktioner. Uppgifterna måste således nå upp till en viss grad av väsentlighet för att det ska vara fråga om delegering. Likaså framgår av artikel 21.11 sista stycket att det inte innebär delegering från förvaringsinstitutets sida att utnyttja clearing- och avvecklings- tjänster.

642

SOU 2012:67

Författningskommentar

AIFM-direktivet innehåller inga regler om att förvaringsinsti- tutets delegering ska anmälas till den behöriga myndigheten. Så- dana regler finns dock för svenska värdepappersinstitut i 8 kap. 14 § lagen om värdepappersmarknaden och för banker i 6 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Svenska förvaringsinstitut kan därför på grund av dessa regler vara skyldiga att anmäla sina uppdragsavtal till Finansinspektionen.

Paragrafen genomför artikel 21.11 första stycket a–c och femte stycket.

Övriga villkor för uppdragsavtal

14 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 13 § och om inget annat följer av 15 §, förvissa sig om att uppdragstagaren

1.har den struktur och den sakkunskap som krävs i förhållande till uppdraget,

3.håller de anförtrodda tillgångarna åtskilda från egna och andras tillgångar så att de alltid går att identifiera,

4.använder AIF-fondens tillgångar endast om AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett sitt godkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet, samt

5.uppfyller de allmänna skyldigheter och respekterar de förbud som anges i 1, 2, 10 och 11 §§.

Enligt punkten 3 ska AIF-fondens tillgångar hållas åtskilda från upp- dragstagarens egna och andras tillgångar. Detta hindrar dock inte att uppdragstagaren förvarar flera AIF-fonders tillgångar på ett s.k. ombnibuskonto, se skäl 40 i AIFM-direktivet. Detta konto måste dock hållas åtskilt från andra konton och det måste fortfarande gå att identifiera vilka tillgångar som hör till vilken fond.

Paragrafen genomför artikel 21.11 andra stycket d.

643

Författningskommentar

SOU 2012:67

Särskilda bestämmelser vid uppdragsavtal avseende depåförvaringsuppgifter utanför EES

15 § Om lagstiftningen i ett land utanför EES kräver att vissa finansiella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon sådan enhet som uppfyller kraven i 14 § 2, får för- varingsinstitutet ändå uppdra depåförvaringsfunktioner åt enheten. Detta får dock ske endast i den omfattning som är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och endast så länge det inte finns lokala enheter som uppfyller dessa krav.

För delegering enligt första stycket krävs dessutom att

1.AIF-fondens investerare dessförinnan har informerats om att delegeringen är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och om de omständigheter som motiverar delegeringen, och

2.AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvar- ingsinstitutet att delegera depåförvaringen av de finansiella instru- menten till en lokal enhet.

Paragrafen reglerar det förhållandet att ett visst finansiellt instru- ment enligt lagstiftningen i ett tredjeland måste förvaras i det landet. Det kan t.ex. vara fråga om att kontoföringen av finansiella instru- ment enligt lag är uppbyggd så att endast inhemska institut kan vara kontoförande i förhållande till den centrala värdepappers- förvararen. Om det samtidigt är så att dessa institut inte står under tillsyn eller inte omfattas av krav på att hålla kunders egendom åtskild skulle förvaringen strida mot kraven i 14 § 2. Det skulle i praktiken kunna innebära att ett förvaringsinstitut inte kan förvara sådana tillgångar i enlighet med lagen. Under förutsättning att fondens investerare har informerats och att instruktionen om att förvara in- strumentet i fråga på detta sätt kommer från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren är det dock tillåtet att delegera förvaringsuppgifter på detta sätt.

Paragrafen genomför artikel 21.11 tredje stycket.

Vidaredelegering

644

SOU 2012:67

Författningskommentar

förhållande till dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Paragrafen genomför artikel 21.11 fjärde stycket och artikel 21.13 andra stycket i AIFM-direktivet och rör vidaredelegering från för- varingsinstitutets uppdragstagare. För uppdragstagarens vidaredele- gering gäller samma krav som för förvaringsinstitutets egen dele- gering.

Ansvar vid förlust av finansiella instrument som depåförvaras

17 § Om förvaringsinstitutet eller dess uppdragstagare har förlorat finansiella instrument som depåförvarats enligt 10 § första stycket 1, ska institutet utan onödigt dröjsmål återlämna finansiella instru- ment av identisk typ eller ett belopp motsvarande värdet till AIF- fonden eller dess förvaltare för fondens räkning.

Förvaringsinstitutet är inte ansvarigt enligt första stycket om institutet kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöj- liga att undvika trots vidtagande av alla rimliga ansträngningar. För- varingsinstitutet är inte heller skadeståndsskyldigt om förutsätt- ningarna enligt 20 eller 21 § är uppfyllda.

Förvaringsinstitutet har enligt paragrafen ett kontrollansvar för förluster av finansiella instrument som depåförvaras, dvs. förvarings- institutet ansvarar för sådana förluster, om institutet inte enligt andra stycket kan visa att förlusten var orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll. Vad som närmare avses med en förlust av finansiella instrument samt rekvisiten i andra stycket anges i kommissionens förslag till genomförandeförordning. För- varingsinstitutet kan också enligt sista meningen under vissa förut- sättningar fritas från ansvar när förvaringen delegerats, se 20 och

21§§.

Paragrafen genomför artikel 21.12 första och andra styckena.

645

Författningskommentar

SOU 2012:67

Ansvar för övriga skador

Paragrafen reglerar förvaringsinstitutets ansvar i andra situationer än vid förlust av finansiella instrument. I sådana situationer, t.ex. när förvaringsinstitutet fullgör sina kontrollerande uppgifter enligt 12 §, gäller ett culpa-ansvar, dvs. förvaringsinstitutet ansvarar för skada som uppstår på grund av uppsåt eller oaktsamhet. De övriga författningar som ett förvaringsinstitut kan överträda är t.ex. kom- missionens genomförandeförordning till AIFM-direktivet.

Paragrafen genomför artikel 21.12 tredje stycket.

Paragrafen genomför artikel 21.13 första stycket och erinrar om att en delegering av arbetsuppgifter inte fråntar förvaringsinstitutet dess ansvar.

Ansvarsbefrielse

1.samtliga krav för delegering enligt 13 och 14 §§ är uppfyllda,

3.det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och AIF-för- valtaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter, och fastställer ett objektivt skäl för, ansvarsbefrielse för institutet.

646

SOU 2012:67

Författningskommentar

Paragrafen innebär att förvaringsinstitutet kan överföra ansvaret för förluster av finansiella instrument till en tredje part. Detta förutsätter dock, enligt punkten 1, att samtliga krav för delegering enligt 13 och 14 §§ är uppfyllda. Det innebär att bestämmelsen inte är tillämplig när delegeringen skett med stöd av undantagsregeln i 15 § för vissa tredjelandssituationer. I de fallen kan i stället 21 § vara tillämplig. Det ska därutöver, enligt punkten 2, finnas ett avtal mellan förvaringsinstitutet och uppdragstagaren som gör det möj- ligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden (eller förvaringsinstitutet för förvaltarens eller fondens räkning) att framställa krav direkt mot uppdragstagaren. Det ska således vara fråga om ett tredjemans- avtal som ger fonden eller förvaltaren en självständig rätt gentemot uppdragstagaren. Detta förutsätter i sin tur att den rättsordning som ska tillämpas på avtalet möjliggör anspråk grundande på detta sätt. Andra typer av avtal där förvaringsinstitutet berättigas till skadestånd regressvis innebär ingen befrielse från ansvar enligt denna paragraf. Det ska slutligen, enligt punkten 3, finnas ett avtal mellan AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och förvaringsinstitutet där denna typ av ansvarsbefrielse tillåts. Av det avtalet ska också framgå skälen till varför ansvarsbefrielsen tillåts. Vilka skäl det kan vara fråga om regleras i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 21.13 andra stycket a–c.

21 § Om förvaringsinstitutet har delegerat depåförvaringsuppgifter enligt 15 § får institutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument, om

1.AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning uttryck- ligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse,

2.AIF-fondens investerare, innan de gjorde sin investering, har blivit korrekt informerade om möjligheten till och förutsättning- arna för en sådan ansvarsbefrielse,

3.AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet om att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet i tredjelandet,

4.det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-förvaltaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter en sådan befrielse, och

5.det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdrags- tagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden,

647

Författningskommentar

SOU 2012:67

eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdrags- tagaren för förlust av finansiella instrument.

Paragrafen reglerar ansvarsbefrielse i tredjelandssituationer, dvs. när inte samtliga villkor för delegering enligt 13 och 14 §§ är upp- fyllda. Det handlar således om när ett finansiellt instrument för- varas i tredjeland av någon i det landet som inte uppfyller kraven på att stå under tillsyn eller hålla egendom separerad, se 15 §. För- varingsinstitutet kan då befrias från sitt ansvar för förluster av finan- siella instrument om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda. När det gäller förutsättningen i 5 gäller, liksom enligt 20 §, att den rättsordning som ska tillämpas måste möjliggöra anspråk grundande på tredjemansavtal.

Paragrafen genomför artikel 21.14.

Ansvar för förvaringsinstitut för specialfonder

22 § För förvaringsinstitut för specialfonder gäller, i stället för vad som anges i 17–21 §§, att om en fondandelsägare eller en AIF-för- valtare tillfogats skada genom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna ska institutet ersätta skadan.

Ansvarsbestämmelserna i 17–21 §§ gäller inte förvaringsinstitut för specialfonder. För dessa gäller samma regel som för förvarings- institut för investeringsfonder (tidigare värdepappersfonder), dvs. att förvaringsinstitutet är skadeståndsskyldigt oberoende av fel eller försummelse, se prop. 1989/90:153 s. 76. Ansvaret i förhåll- ande till både värdepappersfonder och specialfonder reglerades tidigare i 2 kap. 21 § LIF. Den del som rör specialfonder återfinns numera i ovanstående paragraf och innebörden är densamma som enligt gällande rätt. Bestämmelsen innebär inga lättnader i förhåll- ande till det ansvar som följer av AIFM-direktivets bestämmelser. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.9.

648

SOU 2012:67

Författningskommentar

Förvaringsinstitutets informationsskyldighet

23 § På begäran av sina behöriga myndigheter ska ett förvarings- institut lämna all information som institutet har fått vid utförandet av förvaringsuppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter kan behöva. Förvaringsinstitutets behöriga myndigheter ska utan dröjsmål lämna den mottagna informationen till fondens och förvaltarens behöriga myndigheter.

Finansinspektionen är behörig myndighet för svenska förvarings- institut som är kreditinstitut och värdepappersinstitut. Sådana in- stitut ska således lämna efterfrågad information direkt till inspek- tionen. Enligt 7 § kan det dock förekomma förvaringsinstitut som inte står under inspektionens tillsyn, t.ex. advokater och revisorer. I de fallen kan advokatsamfundet eller revisorsnämnden vara be- höriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.1.g i AIFM- direktivet och ska då i sin tur lämna informationen vidare till Finans- inspektionen. Det bör framhållas att en ”behörig myndighet i för- hållande till ett förvaringsinstitut” enligt definitionen i artikel 4.1.g inte är samma sak som en ”behörig myndighet” enligt definitionen i artikel 4.1.f. En behörig myndighet enligt artikel 4.1.f ska vara en nationell myndighet som ska ges tillsynsbefogenheter m.m. enligt AIFM-direktivet. En ”behörig myndighet i förhållande till ett för- varingsinstitut” är den som enligt andra regler utövar tillsyn över olika kategorier av förvaringsinstitut. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.10.

Paragrafen genomför artikel 21.16.

10 kap. Informationskrav

Informationsbroschyr

1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa kan ändras,

649

Författningskommentar

SOU 2012:67

2.var mottagar-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en matar-AIF-fond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i-fond,

3.de tillgångsslag vilka fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4.de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden,

5.AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänste- leverantörer,

6.ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel för att täcka even- tuella skadeståndsanspråk i enlighet med 7 kap. 5 §,

7.delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner,

8.principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

9.hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt för- farande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10.avgifter och andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11.förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12.fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13.hur och när regelbunden information om fonden enligt 8 och 9 §§ lämnas,

14.den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräk- nade nettotillgångsvärdet eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, samt

15.historisk avkastning.

För en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Första stycket innehåller en uppräkning av den information som en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Punkten 1 rör uppgifter om AIF-fondens investeringsstrategi och mål. Informa- tionen ska även omfatta en beskrivning av de omständigheter under vilka investeringsstrategi och mål kan ändras. Som en del av fondens investeringsstrategi ingår en beskrivning av de tillgångar som fonden får placera i, liksom fondens riskprofil. Detta framgår även särskilt av punkten 3.

Enligt punkten 2 ska det av informationsbroschyren framgå var en eventuell mottagar-AIF-fond respektive underliggande fonder

650

SOU 2012:67

Författningskommentar

är etablerade. Begreppet mottagar-AIF-fond är definierat i 1 kap. 11 § 17.

Enligt punkten 3 ska informationsbroschyren innehålla informa- tion om de tillgångar fonden får placera i och en beskrivning av fondens riskprofil. Beskrivningen av fondens riskprofil ska exem- pelvis innehålla en beskrivning av de risker som är förenade med investeringen och de investeringstekniker som fonden tillämpar. Om fonden använder finansiell hävstång ska metoder, restriktioner och arrangemang kring användandet av finansiell hävstång beskrivas. Av beskrivningen ska exempelvis källorna till och metoderna för att skapa finansiell hävstång framgå liksom en beskrivning av de risker som är förenade med användandet av finansiell hävstång. Den fast- ställda högsta nivån av finansiell hävstång samt förfoganderätten över säkerheter i enlighet med bestämmelsen i 8 kap. 5 § ska också framgå.

Av punkten 4 framgår att de viktigaste rättsliga följderna av det avtalsförhållande som inleds vid en investering i fonden ska be- skrivas i informationsbroschyren. Informationen ska exempelvis innehålla uppgifter om jurisdiktion och tillämplig lagstiftning samt förekomsten av eventuella rättsliga instrument som reglerar erkän- nande och verkställande av domar i det land där AIF-fonden är etablerad.

Punkten 5 rör uppgifter om AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer. Beskrivningen ska exem- pelvis innefatta vilka som utför nämnda uppgifter, vad uppdraget omfattar och investerarnas rättigheter.

Punkten 6 rör information om huruvida AIF-förvaltaren har teck- nat ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar eller om AIF-förval- taren i stället har extra egna medel för att täcka risker för skade- ståndsansvar i enlighet med 7 kap. 5 §.

Uppgift om delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner enligt punkten 7 rör det fall när förvaltningsfunktioner har dele- gerats av AIF-förvaltaren samt det fall när förvaringsfunktioner har delegerats av förvaringsinstitutet, Uppgifterna ska exempelvis inne- hålla identitetsuppgifter för den till vilken uppgifterna har delege- rats samt en beskrivning av eventuella intressekonflikter som kan uppstå till följd av delegeringen.

Uppgifter om principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden i enlighet med punkten 8 ska innehålla en beskrivning av hur ofta tillgångarna värderas, de principer som tillämpas för värde- ringen och hur investerarna får information om fondens nettotill-

651

Författningskommentar

SOU 2012:67

gångsvärde. Metoder och tekniker för värdering av tillgångar som är svåra att värdera, exempelvis tillgångar som saknar priser på aktiva marknader, ska också framgå.

Uppgifter om hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen enligt punkten 9 ska innehålla en beskrivning av likviditetshantering under normala och exceptionella förhållanden samt de principer som gäller för investerarnas rätt till inlösen.

Beskrivning av kostnader och avgifter enligt punkten 10 ska om- fatta dels direkta avgifter som tas ut av fonden, dels andra kostnader som direkt eller indirekt belastar fonden.

Uppgifter om likabehandling av investerare enligt punkten 11 ska innehålla en beskrivning av hur AIF-förvaltaren säkerställer en rättvis behandling av investerare. Om någon investerare ges eller har rätt till förmånligare villkor än övriga investerare ska uppgifter om detta lämnas. Informationen ska exempelvis omfatta en beskriv- ning av de förmånligare villkor som erbjuds, vilka investerare dessa villkor omfattar och dessa investerares juridiska eller ekonomiska koppling till AIF-fonden eller AIF-förvaltaren.

Punkten 12 rör uppgifter om primärmäklare och arrangemangen mellan primärmäklaren och AIF-fonden. Uppgifterna ska exempel- vis innehålla information om vem som är primärmäklare, eventuell överföring av ansvar till primärmäklaren, i vilken utsträckning primär- mäklaren har förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar och infor- mation om eventuella intressekonflikter.

Enligt punkten 13 ska informationsbroschyren innehålla uppgift om var och när investerare får tillgång till information om risk och likviditetshantering samt finansiell hävstång.

Av punkten 14 framgår att informationsbroschyren ska omfatta den senaste årsberättelsen för AIF-fonden samt fondens senaste nettotillgångsvärde alternativt marknadspriset för fondens andelar eller aktier.

Punkten 15 anger att informationsbroschyren ska innehålla upp- gifter om historisk avkastning. Kravet gäller bara om sådana upp- gifter finns tillgängliga.

Enligt andra stycket behöver en AIF-förvaltare som förvaltar en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra ett prospekt, endast lämna sådan information i informationsbroschyren som inte redan framgår av prospektet. Sådan information får lämnas separat eller som en kompletterande del av prospektet. I den mån informa- tionen lämnas som en del av prospektet kan AIF-förvaltaren hän- visa helt till prospektet i fråga om den information som ska lämnas

652

SOU 2012:67

Författningskommentar

i informationsbroschyren. Bestämmelsen ska tillämpas av alla som omfattas av ett lagstadgat krav på att offentliggöra ett prospekt. Kravet kan följa av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG11 (prospekt- direktivet), eller av nationell lagstiftning. Vilka som omfattas av krav på att offentliggöra prospekt i Sverige framgår av 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Ytterligare bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll för en specialfond finns i 12 kap. 9 §. Sådana uppgifter i informa- tionsbroschyren som uppdateras mer regelbundet, exempelvis in- formation om nettotillgångsvärde enligt punkt 14, kan lämnas i en bilaga till broschyren.

Paragrafen genomför artikel 23.1 och 23.3, och har behandlats i avsnitt 11.3.

Faktablad

2 § För AIF-fonder som en AIF-förvaltare marknadsför i Sverige till icke-professionella investerare ska det finnas ett aktuellt fakta- blad.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska AIF-fondens rättsliga ställning framgå.

11 EUT L 345, 31.12.2003, s. 64 (Celex 32003L0071).

653

Författningskommentar

SOU 2012:67

Paragrafen innehåller bestämmelser om faktablad. Bestämmelsen i första stycket innebär att AIF-förvaltare som i Sverige marknadsför andelar i AIF-fonder till icke-professionella investerare ska till- handahålla ett aktuellt faktablad. Bestämmelsen gäller för alla AIF- fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investe- rare, både svenska AIF-fonder och AIF-fonder som är etablerade utomlands. Vem som är en professionell investerare framgår av 1 kap. 11 § 22.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar 4 kap. 16 a § andra och tredje styckena LIF och anger vilken information som faktabladet ska innehålla och hur informationen ska framställas.

I fjärde stycket anges att AIF-fondens rättsliga ställning ska fram- gå av faktabladet.

Femte stycket motsvarar vad som gäller i fråga om faktablad för en investeringsfond i enlighet med 4 kap. 20 § tredje stycket LIF.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet och har behand- lats i avsnitt 7.4 samt avsnitt 11.3.3.

Tillhandahållande av information om AIF-fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare

3 § Informationsbroschyren och faktabladet ska på begäran kost- nadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. Denne ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan be- gäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Paragrafen, som har sin förebild i 4 kap. 20 § första och andra styckena LIF, reglerar hur information om AIF-fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare ska tillhandahållas den som avser att investera i fonden. Av första stycket framgår att in- formationsbroschyren och faktabladet på begäran kostnadsfritt ska tillhandahållas den som avser att köpa andelar i en sådan AIF-fond. Informationen kan tillhandahållas elektroniskt eller på annat sätt.

654

SOU 2012:67

Författningskommentar

Den som avser att investera i en sådan AIF-fond ska dessutom utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås. För de fall där fondandelar distribueras av mellanhänder, värdepappers- institut eller försäkringsförmedlare, ansvarar dock mellanhanden för tillhandahållande av faktablad, på det sätt som framgår av 8 kap. 22 a § lagen om värdepappersmarknaden. Den bestämmelsen gäller även för försäkringsförmedlare på grund av hänvisningen i 5 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.

Bestämmelsen i andra stycket innebär att det av marknadsförings- material avseende fonden ska framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet.

Årsberättelse

4 § En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje

1.EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar, och

2.AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES. Årsberättelsen ska på begäran lämnas till AIF-fondens investe-

rare. Årsberättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och, om fondens hemland inte är Sverige, den behöriga myndig- heten i AIF-fondens hemland.

En AIF-förvaltare som förvaltar en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG12, ska på begäran av AIF-fondens investerare lämna den kompletterande information som anges i 5 §, om den inte redan framgår av årsredovisningen.

Bestämmelsen i första stycket innebär att en AIF-förvaltare ska till- handahålla en årsberättelse för EES-baserade AIF-fonder som för- valtaren förvaltar och för AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES. En årsberättelse ska således tillhandahållas för alla EES-

12 EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 (Celex 32004L0109).

655

Författningskommentar

SOU 2012:67

baserade fonder som en AIF-förvaltare förvaltar, oavsett om fonderna marknadsförs inom EES eller inte.

Att AIF-förvaltaren är skyldig att tillhandahålla en årsberättelse innebär att förvaltaren ska hålla årsberättelsen tillgänglig för den som önskar ta del av den. Årsberättelsen kan hållas tillgänglig elek- troniskt eller på annat sätt. Att en årsberättelse ska tillhandahållas av förvaltaren innefattar även en skyldighet för AIF-förvaltaren att själv upprätta en årsberättelse, i det fall en årsberättelse inte upp- rättas av AIF-fonden.

Enligt bestämmelsen i andra stycket ska årsberättelsen lämnas till fondens investerare på begäran. Informationen kan lämnas elektro- niskt eller på annat sätt. Årsberättelsen ska också göras tillgänglig för Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i AIF- fondens hemland (om det är en annan behörig myndighet än Finans- inspektionen). Årsberättelsen kan göras tillgänglig för behöriga myndigheter på olika sätt, exempelvis genom publicering på AIF- förvaltarens webbplats eller genom att årsberättelsen på begäran ges in till myndigheten.

Av paragrafens tredje stycke framgår att en förvaltare av en AIF- fond som är skyldig att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG13 (öppenhetsdirektivet), endast behöver lämna sådan information som anges i 3 § som inte redan framgår av den offentliggjorda årsredo- visningen. Informationen kan lämnas separat eller som en komplet- terande del av årsredovisningen. Öppenhetsdirektivets bestämmelser om offentliggörande av årsredovisning är genomförda i svensk rätt genom bestämmelser i 16 och 17 kap. lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden. Av 16 kap. 1–3 §§ framgår vilka emittenter som omfattas av skyldigheten att offentliggöra en årsredovisning enligt den lagen. Sådana emittenter ska enligt 16 kap. 4 § offentliggöra sin årsredovisning så snart som möjligt och senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Bestämmelser om offentliggörande av års- redovisning finns även i 6 kap. 2 § bokföringslagen (1999:1078) samt 8 kap. 3 § årsredovisningslagen (1995:1554). Dessa bestämmelser avser inte offentliggörande i enlighet med öppenhetsdirektivet.

13 EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 (Celex 32004L0109).

656

SOU 2012:67

Författningskommentar

Ytterligare bestämmelser om årsberättelse och halvårsredogör- else för specialfonder finns i 12 kap. 11 § samt 14 kap. 4 §.

Paragrafen genomför artikel 22.1 och har behandlats i av- snitt 11.2.1.

5 § Årsberättelsen ska innehålla

1.en balansräkning eller motsvarande,

2.en resultaträkning eller motsvarande,

3.en verksamhetsberättelse,

4.information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren enligt 1 §, och

5.information om ersättningar.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

1.bestämmelserna om redovisning i AIF-fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad AIF-fond, i det land där fonden är etablerad, samt

2.AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvar-

ande.

Bestämmelsen i första stycket anger vilka deluppgifter som årsberättel- sen ska innehålla. Enligt punkterna 1–3 ska AIF-fonden upprätta en resultat- och balansräkning eller motsvarande samt en verksamhets- berättelse. Närmare bestämmelser om principer för årsberättelsen, innehåll i resultat- och balansräkningar och verksamhetsberättelse finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. AIF- fonder som omfattas av krav på att upprätta årsredovisning i enlighet med det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) ska även följa bestämmelserna i det direktivet som i svensk rätt är genomfört genom årsredovisningslagen (1995:1554). Enligt punkten fyra ska årsberättelsen innehålla information om väsentliga föränd- ringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren för AIF-fonden i enlighet med 1 §. Vad som utgör en väsentlig förändring framgår av genomförandeförordningen. Enligt punkten fem ska årsberättelsen innehålla information om ersättningar. Inne- hållet i den information som ska lämnas om ersättningar regleras i 6 §.

Enligt andra stycket 1 ska bestämmelser om redovisning i AIF- fondens hemland gälla för upprättandet av räkenskapsinforma- tionen i årsberättelsen. För AIF-fonder som är baserade i Sverige

657

Författningskommentar

SOU 2012:67

och tillämpar årsredovisningslagen gäller den lagen. För special- fonder som inte omfattas av krav på att upprätta årsredovisning enligt årsredovisningslagen, föreslås i 16 kap. 2 § att Finansinspek- tionen bemyndigas att meddela föreskrifter om principerna för hur resultat- och balansräkning ska upprättas samt om den information som verksamhetsberättelsen ska innehålla. För AIF-fonder baserade utanför Sverige gäller tillämpliga redovisningsregler i fondens hem- land eller, om AIF-fonden är baserad i tredjeland, de redovisnings- regler som är tillämpliga i det land där AIF-fonden är etablerad. Enligt punkten två ska en AIF-fond även tillämpa AIF-fondens bolagsordning, fondbestämmelser eller motsvarande vid upprättande av räkenskapsinformationen i årsberättelsen.

Paragrafen genomför artikel 22.2.a–d samt artikel 22.3 första stycket och har behandlats i avsnitt 11.2.1.

6 § Information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 ska innehålla

1.det sammanlagda ersättningsbeloppet till anställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal er- sättningsmottagare, samt

2.totalt ersättningsbelopp till verkställande ledning och anställda som väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

Om AIF-fonden har betalat ut särskilda vinstandelar till AIF- förvaltaren ska information och beloppsuppgifter avseende de sär- skilda vinstandelarna lämnas.

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om den information om ersättningar som ska lämnas i årsberättelsen i enlighet med 5 § första stycket 5. Enligt första stycket 1 ska det sammanlagda be- loppet ersättningar under året till AIF-förvaltarens anställda lämnas, uppdelat på fasta och rörliga ersättningar. Uppgifter om antalet er- sättningsmottagare i dessa båda kategorier ska också lämnas. Enligt punkten 2 ska det sammanlagda ersättningsbeloppet till verkställ- ande ledning respektive anställda som väsentligt påverkar AIF-fon- dens riskprofil lämnas. Krav på information om ersättningar mot- svarande första stycket gäller även för andra finansiella företag genom föreskrifter från Finansinspektionen. För kreditinstitut och värdepappersbolag gäller exempelvis bestämmelserna om informa- tion om ersättningssystem i 11 kap. Finansinspektionens föreskrifter

658

SOU 2012:67

Författningskommentar

(FFFS 2007:5) om offentliggörande av information om kapital- täckning och riskhantering.

Enligt andra stycket ska information lämnas om AIF-fonden be- talat ut särskilda vinstandelar under året. Begreppet särskild vinst- andel definieras i 1 kap. 11 § 2.

Närmare bestämmelser om information om ersättningar finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning.

Paragrafen genomför artikel 22.2.e–f och har behandlats i av- snitt 11.2.1.

7 § AIF-förvaltarens eller AIF-fondens revisorer ska granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen. Granskningen ska utföras av någon med behörighet att utföra revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning14. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en icke EES- baserad AIF-fond får utföras i enlighet med internationella revisions- standarder som är tillämpliga i det land där fonden är etablerad.

Enligt första stycket ska räkenskapsinformationen i årsberättelsen granskas av AIF-fondens revisorer. Om någon revisor inte är ut- sedd för AIF-fonden, vilket exempelvis är fallet för specialfonder, ska AIF-förvaltarens revisorer granska räkenskaperna. Granskningen ska utföras av någon som är behörig att utföra revision i enlighet med revisorsdirektivet. Detta direktiv är genomfört i svensk rätt genom bestämmelser i revisorslagen (2001:883). Revisionsberättelsen ska återges i sin helhet i årsberättelsen.

I andra stycket medges ett undantag för AIF-fonder som är etablerade i tredjeland och som marknadsförs inom EES. Års- berättelsen i sådana fonder får granskas i enlighet med de inter- nationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där AIF- fonden är etablerad. Med internationella revisionsstandarder avses de som antagits av International Federation of Accountants (IFAC:s) organ IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board). Dessa standarder är även tillämpliga för revision inom EU.

14 EUT L 157, 9.6.2006, s. 87 (Celex 32006L0043).

659

Författningskommentar

SOU 2012:67

Standarderna omfattar bl.a. en beskrivning av målet med den obe- roende revisionen, dess omfattning, hur den ska utföras och de be- dömningar som ska göras av revisorn.

Paragrafen genomför artikel 23.3 andra och tredje styckena och har behandlats i avsnitt 11.2.2.

Information om förvaringsinstitutets ansvar

8 § En AIF-förvaltare ska informera investerare innan de investerar i en AIF-fond, om det finns avtal genom vilket förvaringsinstitutet har friskrivit sig från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvaras av tredje part.

En AIF-förvaltare ska utan dröjsmål informera investerare om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

Ett förvaringsinstitut kan under de omständigheter som anges i 9 kap. 20 § genom avtal friskriva sig från ansvar vad gäller förlust av finansiella instrument som depåförvaras av en tredje part till vilken funktionen delegerats. Enligt bestämmelsen i första stycket är en AIF-förvaltare skyldig att informera investerare innan de investerar i en AIF-fond för vilken förvaringsinstitutet genom avtal friskrivit sig från sådant ansvar.

Andra stycket innebär att en AIF-förvaltare alltid är skyldig att informera investerarna i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar så snart det skett en förändring vad avser förvaringsinstitutets ansvar avseende AIF-fonden. Informationen kan lämnas till investerarna på elektronisk väg.

Paragrafen genomför artikel 23.2 och har behandlats i av- snitt 11.3.2.

Information om risk och likviditetshantering

9 § En AIF-förvaltare ska för varje EES-baserad AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES regelbundet lämna information till investe- rarna om

1.andelen illikvida tillgångar i fonden,

2.förändringar i fondens likviditetshantering, och

660