Tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden

Genomförande av EU:s tolknings- och översÀttningsdirektiv

BetÀnkande av Utredningen om tolkning

och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden

Stockholm 2012

SOU 2012:49

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pĂ„ remiss – hur och varför. StatsrĂ„dsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Omslagsbild Babels torn av Pieter Bruegel den Àldre. BerÀttelsen om Babels torn har ofta tolkats som en symbol för mÀnskligt övermod. Försöket att bygga ett torn Ànda upp i himlen har ansetts ha bestraffats med sprÄkförbistringen, uppdelningen i olika tungomÄl, sÄ att mÀnniskor inte lÀngre kunde förstÄ varandra.

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23774-8

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 22 december 2011 att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att föreslÄ hur EU-direktivet (2010/64/EU) om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden ska genomföras i svensk rÀtt.

Samma dag förordnades rÄdmannen Bertil Sundin som sÀrskild utredare. Som experter förordnades frÄn och med den 30 januari 2012 kammarÄklagaren vid City Äklagarkammare Jonas Lövström, enhetschefen vid Polismyndigheten i Uppsala lÀn Stefan Martinengo, projektledaren vid Domstolsverket Ulla PÄlsson, advokaten Clea Sangborn och rÀttssakkunniga i Justitiedepartementet Linda Stromberg.

Som sekreterare anstÀlldes frÄn och med den 1 januari 2012 tingsfiskalen Klara Lidman Kittel.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden.

Utredningen överlÀmnar nu betÀnkandet Tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden (SOU 2012:49). Experterna stÀller sig bakom de bedömningar och förslag som redovisas i betÀnkandet.

Utredningsuppdraget Àr hÀrmed slutfört.

Bromma i juli 2012

Bertil Sundin

/Klara Lidman Kittel

InnehÄll

Sammanfattning .................................................................. 9
Summary ..........................................................................   19
Författningsförslag ............................................................. 31
1 Utredningens uppdrag och arbete ................................ 37
1.1 Uppdraget................................................................................. 37
1.2 Utredningsarbetet.................................................................... 37
2 UtgÄngspunkter ......................................................... 39
2.1 Inledning................................................................................... 39
2.2 EU-rÀttslig reglering................................................................ 40
2.3 Europakonventionen ............................................................... 41
2.4 Regeringsformen...................................................................... 43
2.5 Förvaltningslagen..................................................................... 44
2.6 RÀttegÄngsbalken ..................................................................... 45
3 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde................... 47
3.1 Direktivets bakgrund och syfte............................................... 47
3.2 NÀr ska direktivets bestÀmmelser tillÀmpas? ......................... 48
  3.2.1 TillÀmpningsomrÄdet enligt direktivet........................ 48
  3.2.2 ÖvervĂ€ganden ............................................................... 49
      5

InnehÄll SOU 2012:

3.3 Undantagen för direktivets tillÀmpningsomrÄde ................... 53
  3.3.1 Undantagen enligt direktivet........................................ 53
  3.3.2 PÄföljder för mindre förseelser beslutade av  
    annan myndighet Àn domstol i svensk rÀtt.................. 54
  3.3.3 ÖvervĂ€ganden................................................................ 56
4 RĂ€tt till tolkning ......................................................... 61
4.1 RĂ€tt till tolkning enligt EU-direktivet .................................... 61
4.2 Svensk rÀtt................................................................................. 62
4.3 ÖvervĂ€ganden........................................................................... 64
5 RÀtt till översÀttning ................................................... 69
5.1 RÀtt till översÀttning enligt EU-direktivet ............................. 69
5.2 Svensk rÀtt................................................................................. 70
5.3 ÖvervĂ€ganden........................................................................... 72
  5.3.1 Nya regler om översÀttning.......................................... 73
  5.3.2 UtgÄngspunkter vid handlÀggningen av  
    översÀttningsfrÄgor ....................................................... 75
  5.3.3 NÀrmare om handlÀggningen av  
    översÀttningsfrÄgor ....................................................... 79
6 Tolkningens och översÀttningens kvalitet....................... 85

6.1Kraven pÄ tolkningens och översÀttningens kvalitet

  enligt EU-direktivet ................................................................. 85
6.2 Svenska förhÄllanden................................................................ 86
  6.2.1 Tolkar............................................................................. 86
  6.2.2 ÖversĂ€ttare .................................................................... 87
  6.2.3 NÄgot om upphandling av förmedling av tolk-  
    och översÀttningstjÀnster.............................................. 88
  6.2.4 Kommunikationsteknik och möjligheterna till  
    fjÀrrtolkning .................................................................. 90
  6.2.5 Utbildning av domare, Äklagare och övrig  
    personal pÄ rÀttsliga myndigheter ................................ 91
6.3 ÖvervĂ€ganden........................................................................... 92
  6.3.1 Generella kvalitetsfrÄgor............................................... 92
6      

SOU 2012: InnehÄll

  6.3.2 Videokonferenstolkning .............................................. 94
  6.3.3 Register över tolkar och översÀttare............................ 95
  6.3.4 Utbildning avseende tolksituationen .......................... 96
7 RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och  
  översÀttning............................................................... 97

7.1RÀtt att överklaga beslut om tolkning och översÀttning

  enligt EU-direktivet................................................................. 97
7.2 Svensk rÀtt ................................................................................ 98
  7.2.1 Överklagande av beslut fattade av polis eller  
  Äklagare.......................................................................... 98
  7.2.2 Överklagande av beslut i domstol ............................. 100
7.3 ÖvervĂ€ganden ........................................................................ 101
  7.3.1 Överklagande avseende tolkning och  
  översÀttning under förundersökningen..................... 101
  7.3.2 Överklagande avseende tolkning och  
  översÀttning vid domstol............................................ 103
8 Övriga frĂ„gor ............................................................ 105
8.1 Kostnader för tolkning och översÀttning ............................. 105

8.2Förfaranden för att ta reda pÄ tolkbehov och krav pÄ

anteckningar ........................................................................... 109
8.2.1 Förfarande för att ta reda pÄ tolkbehov .................... 109
8.2.2 Krav pÄ anteckningar .................................................. 111

8.3Tolkning och översÀttning vid verkstÀllighet av en

  europeisk arresteringsorder................................................... 112
8.4 Tystnadsplikt och sekretess för tolkar och översÀttare....... 115
  8.4.1 Tystnadsplikt hos polis- och  
  Äklagarmyndigheterna och hos domstolarna ............ 116
  8.4.2 Tystnadsplikt hos annan Àn myndighet .................... 116
9 Kostnads- och konsekvensanalys................................ 119
9.1 Ekonomiska konsekvenser för staten................................... 119
  9.1.1 Statens kostnader för tolkning och översÀttning ..... 120
  9.1.2 Övriga kostnader och konsekvenser för staten ........ 122
    7

InnehÄll SOU 2012:

9.2 Övriga konsekvenser.............................................................. 124
  9.2.1 Konsekvenser för rÀttssÀkerheten och de  
    integrationspolitiska mÄlen ........................................ 124
  9.2.2 Konsekvenser för brottsligheten................................ 125
  9.2.3 Andra konsekvenser enligt  
    kommittéförordningen ............................................... 125
10 IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser ................. 127
11 Författningskommentar ............................................. 129
11.1 Förslaget till lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken................... 129
11.2 Förslaget till lag om Àndring i lagen (1975:689) om  
  tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare....................... 136
Referenser ....................................................................... 137
Bilagor    
Bilaga 1: Kommittédirektiv (Dir. 2011:18).................................... 141
Bilaga 2: Europaparlamentets och RÄdets direktiv  
  2010/64/EU...................................................................... 147

8

Sammanfattning

Inledning

Med ökad rörlighet över grĂ€nserna och ökad invandring har Sverige fĂ„tt ett samhĂ€lle som prĂ€glas av en kulturell, etnisk och religiös mĂ„ngfald. FrĂ„n att vara ett huvudsakligen ensprĂ„kigt land talas det i Sverige i dag över 150 olika sprĂ„k. Även om mĂ„nga Ă€r flersprĂ„kiga och behĂ€rskar svenska mycket vĂ€l, finns det Ă€ven ett flertal personer som i olika sammanhang kan ha behov av tolkning eller översĂ€ttning för att kunna förstĂ„ eller göra sig förstĂ„dda.

I oktober 2010 antogs direktivet (2010/64/EU) om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden. Direktivet innehÄller minimiregler som ska garantera misstÀnkta och tilltalade personers rÀtt till tolk och översÀttning av handlingar vid straffrÀttsliga förfaranden. Direktivet ska vara genomfört i nationell rÀtt senast den 27 oktober 2013.

Utredningen har haft i uppdrag att ta stÀllning till hur EU- direktivet ska genomföras i svensk rÀtt. I uppdraget har ingÄtt att analysera hur svensk rÀtt förhÄller sig till direktivet samt bedöma behovet av författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder. Utredningen har Àven haft i uppgift att föreslÄ de författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder som behövs för att genomföra direktivet.

TillÀmpningsomrÄdet

Direktivet faststÀller bestÀmmelser om misstÀnktas och tilltalades rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden och vid förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder.

I direktivet finns inte nÄgon definition av vad som avses med ett straffrÀttsligt förfarande. Utredningen har dÀrför tolkat begreppet utifrÄn vedertagna definitioner inom straffrÀtten och i överens-

9

Sammanfattning SOU 2012:49

stÀmmelse med hur svensk rÀtt pÄ omrÄdet Àr uppbyggd. Utredningen har gjort bedömningen att samtliga förfaranden som kan mynna ut i en brottspÄföljd Àr att betrakta som straffrÀttsliga förfaranden. FörvaltningsrÀttsliga ÄtgÀrder som kan följa av ett brott omfattas dock inte. Detta innebÀr att exempelvis körkortsingripanden, skattetillÀgg, tulltillÀgg eller miljösanktionsavgifter inte omfattas av direktivet.

Direktivets tillĂ€mpningsomrĂ„de Ă€r begrĂ€nsat pĂ„ det sĂ€ttet att rĂ€ttigheterna endast avser misstĂ€nkta eller personer anklagade för att ha begĂ„tt ett brott. Övriga personer som kan förekomma i ett brottmĂ„l, sĂ„som exempelvis vittnen eller mĂ„lsĂ€gande omfattas sĂ„ledes inte av direktivet.

BestÀmmelserna om rÀtt till tolk och översÀttning ska tillÀmpas frÄn tidpunkten för delgivning av skÀlig misstanke enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken till dess att brottmÄlsförfarandet Àr helt avslutat, det vill sÀga genom ett beslut om exempelvis nedlÀggning av förundersökning eller genom en dom eller slutligt beslut i högsta möjliga nationella domstolsinstans.

Direktivets bestÀmmelser ska inte tillÀmpas gÀllande pÄföljder för mindre förseelser som kan beslutas av annan myndighet Àn domstol. För svensk del undantas dÀrför förelÀggande av ordningsbot eller strafförelÀggande om pÄföljden bestÀms till böter. Av detta följer att direktivet ska tillÀmpas vid strafförelÀggande avseende villkorlig dom. En ny bestÀmmelse som reglerar detta införs i 48 kap. rÀttegÄngsbalken. Vid en klagan om undanröjande av ordningsbot eller strafförelÀggande i domstol ska direktivet tilllÀmpas.

Tvingande regler om rÀtt till tolkning införs

Enligt direktivet ska misstÀnkta eller tilltalade som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket utan dröjsmÄl fÄ tolkning under det straffrÀttsliga förfarandet.

I 5 kap. 6–8 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken finns bestĂ€mmelser om tolkning i domstol. BestĂ€mmelserna Ă€r tillĂ€mpliga för bĂ„de tvistemĂ„l och brottmĂ„l. Enligt 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken fĂ„r tolk anlitas att bitrĂ€da rĂ€tten om part, vittne eller annan som ska höras inför rĂ€tten inte Ă€r ”mĂ€ktig svenska sprĂ„ket”. NĂ€r det gĂ€ller förundersökning finns ingen uttrycklig bestĂ€mmelse om tolkning. Reglerna om

10

SOU 2012:49 Sammanfattning

tolkning i femte kapitlet rÀttegÄngsbalken har dock ansetts analogt tillÀmpliga vid förundersökning.

RĂ€ttegĂ„ngsbalkens bestĂ€mmelse gĂ€llande tolkning Ă€r sĂ„ledes fakultativ, det vill sĂ€ga rĂ€tten mĂ„ste inte, utan fĂ„r anlita tolk. Vad utredningen har erfarit tillĂ€mpas regeln dock i praktiken som en tvingande regel, det vill sĂ€ga behĂ€rskar en misstĂ€nkt eller tilltalad inte svenska ska en tolk anlitas. Även om bestĂ€mmelsen i realiteten ofta tillĂ€mpas som en ”ska-regel” anser utredningen att bestĂ€mmelsen behöver skĂ€rpas för att direktivets krav ska uppfyllas. Utredningen föreslĂ„r att nuvarande reglering förtydligas pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det uttryckligen anges att tolkning ska tillhandahĂ„llas för misstĂ€nkta eller tilltalade som inte behĂ€rskar svenska. Ett nytt andra stycke i 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken som reglerar denna situation införs dĂ€rför. Enligt det första stycket – som fortsĂ€ttningsvis kommer att reglera endast tolkning i tvistemĂ„l och tolkning för övriga personer som hörs i brottmĂ„l – fĂ„r tolk anlitas vid behov.

Utredningen föreslÄr vidare att rÀtten till tolkning under förundersökningen ska lagregleras och införas i 23 kap. rÀttegÄngsbalken. Den nya paragrafen hÀnvisar till bestÀmmelserna om tolkning i femte kapitlet rÀttegÄngsbalken. RÀtten till tolk ska enligt den nya bestÀmmelsen gÀlla frÄn det att en misstÀnkt underrÀttas om misstanke för brott enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken och fortsÀttningsvis under hela förundersökningsförfarandet.

Enligt direktivet inbegriper rĂ€tten till tolkning Ă€ven lĂ€mpligt stöd för personer som lider av hörselnedsĂ€ttning eller talsvĂ„righeter. I 5 kap. 6 § tredje stycket rĂ€ttegĂ„ngsbalken finns bestĂ€mmelser om tolkning för personer som Ă€r allvarligt hörsel- eller talskadade. Genom denna bestĂ€mmelse uppfylls i praktiken det som direktivet föreskriver för dessa personer, eftersom bestĂ€mmelsen inte bara gĂ€ller för den som helt saknar hörsel eller talförmĂ„ga utan Ă€ven för den som pĂ„ grund av en mindre hörsel- eller talnedsĂ€ttning inte kan höras utan tolk. Utredningen anser dock att den nuvarande formuleringen ”allvarligt hörsel- eller talskadad” inte fullt ut motsvarar direktivets krav och hur bestĂ€mmelsen enligt motiven i praktiken Ă€r tĂ€nkt att tillĂ€mpas. Av denna anledning föreslĂ„s att terminologin Ă€ndras pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att bestĂ€mmelserna om rĂ€tt till tolk ska gĂ€lla för ”den som har hörselnedsĂ€ttning eller talsvĂ„righeter”.

11

Sammanfattning SOU 2012:49

RÀtten till översÀttning förstÀrks

I direktivet finns bestÀmmelser om rÀtten till översÀttning av handlingar. MisstÀnkta eller tilltalade som inte förstÄr eller talar förfarandesprÄket ska inom rimlig tid fÄ en skriftlig översÀttning av sÄdana handlingar som Àr vÀsentliga för att garantera att de kan utöva sin rÀtt till försvar och för att garantera att det straffrÀttsliga förfarandet gÄr rÀttvist till. SÄsom exempel pÄ vÀsentliga handlingar anges beslut om frihetsberövande, anklagelser eller Ätal och domar. NÀr det gÀller andra handlingar ska den behöriga myndigheten, frÄn fall till fall, besluta om en handling Àr vÀsentlig eller inte. RÀtten till översÀttning innebÀr emellertid inte att det ska finnas nÄgon skyldighet att översÀtta avsnitt i vÀsentliga handlingar som inte Àr relevanta för att de misstÀnkta eller tilltalade ska förstÄ vad de anklagas för. Vidare fÄr en muntlig översÀttning eller en muntlig sammanfattning tillhandahÄllas i stÀllet för en skriftlig översÀttning, under förutsÀttning att detta inte hindrar att förfarandet gÄr rÀttvist till.

33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken reglerar översÀttning vid domstol. NÀr det gÀller polis- eller Äklagarmyndigheternas1 skyldighet att översÀtta handlingar under en förundersökning finns det inte nÄgon uttrycklig bestÀmmelse om detta. Enligt 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken fÄr rÀtten vid behov lÄta översÀtta handlingar som kommer in till eller skickas ut frÄn rÀtten. Regeln Àr alltsÄ inte tvingande och gÀller bÄde tvistemÄl och brottmÄl. För att uppfylla direktivets krav behöver dÀrför sÀrskilda bestÀmmelser gÀllande översÀttning införas. Utredningen föreslÄr att ett nytt andra stycke i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken införs som ska gÀlla en misstÀnkts eller tilltalads rÀtt till översÀttning av handlingar i brottmÄl. RÀtten till översÀttning under en förundersökning föreslÄs ocksÄ bli lagreglerad genom införande av en bestÀmmelse i 23 kap. rÀttegÄngsbalken som hÀnvisar till 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken.

De nya bestÀmmelserna innebÀr i huvudsak följande. Om en misstÀnkt eller tilltalad hos polis, Äklagare eller domstol begÀr det, eller om det annars behövs, ska en skriftlig översÀttning ske av

1 Av framstĂ€llningstekniska skĂ€l har utredningen valt att i löptexten endast omnĂ€mna polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten eftersom dessa Ă€r de mest vanligt förekommande myndigheterna nĂ€r det gĂ€ller förundersökningar i allmĂ€nhet. Det finns dock Ă€ven andra myndigheter som inom sina omrĂ„den bedriver förundersökningsverksamhet och som sĂ„ledes ocksĂ„ berörs av direktivet, exempelvis Tullverket, Skatteverket (skattebrottsenheterna), SĂ€kerhetspolisen och Kustbevakningen. Vad som sĂ€gs om Åklagarmyndigheten gĂ€ller naturligtvis Ă€ven för Ekobrottsmyndigheten.

12

SOU 2012:49 Sammanfattning

sĂ„dana handlingar, eller delar av dessa, som Ă€r vĂ€sentliga för att den misstĂ€nkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. Möjligheten att kunna försvara sig ska hĂ€r ses i vid mening, sĂ„som att kunna förstĂ„ och bemöta samtliga anklagelser, pĂ„stĂ„enden, Ă„tgĂ€rder eller yrkanden som kan framstĂ€llas eller vidtas i det straffrĂ€ttsliga förfarandet. Enligt huvudregeln ska sĂ„ledes den misstĂ€nkte eller tilltalade begĂ€ra en översĂ€ttning och i samband med detta ange vad han eller hon vill ha översatt. Det finns dock vissa situationer dĂ€r en begĂ€ran normalt inte ska behövas och dĂ€r det Ă€r naturligt att de rĂ€ttsliga myndigheterna i stĂ€llet erbjuder en skriftlig eller muntlig översĂ€ttning. En sĂ„dan situation – nĂ€r det annars behövs – Ă€r exempelvis vid slutdelgivningen av en förundersökning dĂ€r den misstĂ€nkte Ă€r frihetsberövad.

I stĂ€llet för en skriftlig översĂ€ttning fĂ„r en muntlig översĂ€ttning eller en muntlig sammanfattning tillhandahĂ„llas om det inte pĂ„ grund av mĂ„lets eller handlingens beskaffenhet eller nĂ„gon annan omstĂ€ndighet Ă€r olĂ€mpligt. I normalfallet bör de flesta handlingar kunna översĂ€ttas muntligen i stĂ€llet för skriftligen. Muntlig översĂ€ttning kan emellertid inte alltid ersĂ€tta skriftlig översĂ€ttning. Vissa handlingar i en utredning kan vara svĂ„ra att ta till sig om de inte översĂ€tts skriftligen, exempelvis handlingar med ekonomiskt eller tekniskt komplicerade sakomstĂ€ndigheter. Vidare kan brottsmisstanken eller mĂ„let vara av sĂ„dan allvarlig eller sĂ€rskild karaktĂ€r att en muntlig översĂ€ttning av en viss handling kan anses olĂ€mplig. Även andra omstĂ€ndigheter, exempelvis den misstĂ€nktes eller tilltalades personliga förutsĂ€ttningar, kan göra att en muntlig översĂ€ttning av en viss handling inte bör ske.

Kvalitetskraven för tolkning och översÀttning höjs

Den tolkning eller översÀttning som tillhandahÄlls ska enligt direktivet hÄlla tillrÀckligt hög kvalitet för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till, sÀrskilt genom att se till att misstÀnkta eller tilltalade förstÄr vad de anklagas för och kan utöva sin rÀtt till försvar.

Enligt nuvarande system finns det möjlighet för tolkar och översÀttare att auktorisera sig hos Kammarkollegiet genom att avlÀgga vissa kunskapsprov. De auktoriserade tolkarna och översÀttarna stÄr ocksÄ under Kammarkollegiets tillsyn. Detta system innebÀr en garanti för att de tolkar och översÀttare som Àr auktoriserade hÄller en hög kvalitet. Trots de insatser som gjorts pÄ senare

13

Sammanfattning SOU 2012:49

Är finns det i dagslÀget emellertid fortfarande alltför fÄ auktoriserade tolkar och översÀttare i vissa sprÄk. För att verkligen fÄ en tillfredsstÀllande kvalitet pÄ tolkningen inom rÀttsvÀsendet skulle dessutom fler rÀttstolkar behövas.

Enligt dagens reglering stÀlls vad gÀller tolkar endast krav pÄ att den som ska anlitas ska vara lÀmplig för uppdraget. För översÀttare saknas reglering. För att slÄ vakt om kvaliteten och för att uppmuntra fler tolkar och översÀttare att höja sin kompetens föreslÄr utredningen dÀrför att sÀrskilda bestÀmmelser om vilken kompetens som i första hand ska gÀlla vid tolkning och översÀttning införs. För tolkar införs en ny bestÀmmelse i 5 kap. 6 § rÀttegÄngsbalken om att rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska anlitas om det Àr möjligt. Först om en sÄdan tolk inte finns att tillgÄ fÄr annan lÀmplig person förordnas. NÀr det gÀller översÀttningar införs i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken en bestÀmmelse om att auktoriserad translator ska anlitas i första hand. Om en auktoriserad translator inte finns fÄr annan lÀmplig översÀttare anlitas.

TillgÄngen pÄ kompetenta tolkar Àr till stor del en geografisk frÄga. Utanför storstÀderna kan det vara svÄrt att fÄ tag i en kvalificerad tolk och kostnaderna för att ha en tolk pÄ plats kan bli betydande om det Àr frÄga om lÄnga resvÀgar. Videokonferenstolkning kan vara ett sÀtt att komma till rÀtta med detta. Videokonferenstolkning bör ocksÄ i möjligaste mÄn ersÀtta telefontolkning dÄ kvaliteten blir vÀsentligt bÀttre vid en videokonferenstolkning i jÀmförelse med en telefontolkning. För att i större utstrÀckning kunna anvÀnda videokonferenstolkning mÄste dock tekniken för detta finnas pÄ plats för de inblandade aktörerna. Hos Sveriges Domstolar finns videokonferenssystem vid alla allmÀnna domstolar, men dÄ tekniken anvÀnds flitigt rÄder det ofta brist pÄ salar eller rum med videokonferensutrustning. Hos polismyndigheterna saknas en generell tillgÄng till videokonferenssystem. Videokonferenstekniken bör dÀrför byggas ut hos de berörda myndigheterna. Vid en sÄdan utbyggnad bör utrustningen anpassas för videokonferenstolkning.

Direktivet stÀller Àven krav pÄ utbildning i den sÀrskilda situation som rÄder vid tolkning för personal inom rÀttsvÀsendet. Hos polis- och Äklagarmyndigheterna finns sÄdana utbildningsinslag genom att frÄgan tas upp i samband med utbildning i förhörsteknik. NÀr det gÀller domstolarna tillhandahÄlls frÄn Domstolsverkets sida inte nÄgon utbildning i tolkfrÄgor för nÀrvarande. DÀrmed Àr inte sagt att det inte finns utbildnings-

14

SOU 2012:49 Sammanfattning

insatser som genomförs pÄ eget initiativ av de enskilda domstolarna. Enligt uppgift frÄn Domstolsverket kommer det under hösten 2012 i fiskalsutbildningen att finnas ett visst inslag om vad en domare har att tÀnka pÄ nÀr en tolk upptrÀder i rÀtten. Domstolsakademin övervÀger Àven en mer systematisk utbildning i tolkfrÄgor för fiskalerna med början vÄren 2013.

Även om det sĂ„ledes finns och planeras en del utbildningsinslag rörande tolkning anser utredningen att dessa insatser kan behöva ses över för att sĂ€kerstĂ€lla att direktivets krav blir helt tillgodosedda. Utredningen föreslĂ„r dĂ€rför att frĂ„gan om utbildningsinsatser pĂ„ detta omrĂ„de uppmĂ€rksammas i regeringens styrning av myndigheterna, genom exempelvis regleringsbrev eller pĂ„ annat lĂ€mpligt sĂ€tt.

Befintliga möjligheter att överklaga beslut gÀllande tolkning eller översÀttning Àr tillrÀckliga

Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att misstÀnkta eller tilltalade, i enlighet med förfaranden i nationell lagstiftning, har rÀtt att angripa ett beslut om att det inte finns nÄgot behov av tolkning eller översÀttning av handlingar eller avsnitt i handlingar. Vidare ska misstÀnkta eller tilltalade, i de fall tolkning eller översÀttning har tillhandahÄllits, kunna klaga pÄ att tolkningens eller översÀttningens kvalitet Àr otillrÀcklig för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till.

Om det under en pÄgÄende förundersökning eller rÀttegÄng framkommer omstÀndigheter som tyder pÄ att tolkningen eller översÀttningen inte Àr korrekt kan naturligtvis den berörda myndigheten pÄ frivillig basis byta ut tolken eller förordna om en ny översÀttning. Detta Àr det i praktiken vanligaste sÀttet att lösa problem med tolkningen eller översÀttningen. Först om myndigheten beslutar att inte tillmötesgÄ ett klagomÄl blir det aktuellt att ta till ett överklagandeförfarande.

Enligt gĂ€llande ordning finns det nĂ€r det gĂ€ller förundersökningar en möjlighet att begĂ€ra överprövning av ett beslut av en Ă„klagare. Överprövningen görs normalt av överĂ„klagare eller vice överĂ„klagare. Utöver rĂ€tten till överprövning finns ocksĂ„ möjlighet att begĂ€ra rĂ€ttens prövning gĂ€llande brister i förundersökningen i enlighet med 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken.

15

Sammanfattning SOU 2012:49

Beslut om tolkning eller översĂ€ttning fattade av domstol kan överklagas i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut. Vid klagomĂ„l gĂ€llande tolkning eller översĂ€ttning ska den högre instansen pröva om ett beslut eller förfarandet i den lĂ€gre instansen har inneburit att ett rĂ€ttegĂ„ngsfel har begĂ„tts. Om sĂ„ Ă€r fallet kan det bli frĂ„ga om att undanröja domen eller beslutet och Ă„terförvisa mĂ„let till underrĂ€tten för ny prövning alternativt att ”lĂ€ka” rĂ€ttegĂ„ngsfelet i den högre instansen.

Utredningen bedömer att den ovan beskrivna ordningen Àr tillrÀcklig för att uppfylla direktivets krav. NÄgot behov av författningsÀndringar finns dÀrför inte.

Ingen Äterbetalningsskyldighet avseende tolk- eller översÀttningskostnader för tilltalade som döms för brott

I direktivet föreskrivs att det Àr medlemsstaterna som ska stÄ för tolknings- och översÀttningskostnaderna oavsett resultatet av förfarandena. Den misstÀnkte eller tilltalade ska sÄledes exempelvis inte kunna ÄlÀggas att betala tillbaka kostnader för tolkning eller översÀttning, Àven om han eller hon senare döms för brottet.

Kostnaderna för tolkning eller översÀttning som har skett pÄ uppdrag av polis, Äklagare eller domstol betalas enligt nuvarande reglering av staten och nÄgon Äterbetalningsskyldighet ÄlÀggs inte en misstÀnkt eller tilltalad för dessa kostnader. Nuvarande reglering uppfyller sÄledes direktivets krav i detta hÀnseende.

NÀr det gÀller utlÀgg för tolkning eller översÀttning som en offentlig försvarare har gjort kan en tilltalad som döms för brott ÄlÀggas att ersÀtta dessa kostnader enligt nuvarande reglering. För att uppfylla direktivets krav behöver dÀrför 31 kap. 1 § andra stycket rÀttegÄngsbalken Àndras pÄ sÄ sÀtt att det uttryckligen anges att Äterbetalningsskyldigheten för den dömde inte omfattar kostnader för tolkning eller översÀttning.

Utökade regler om tystnadsplikt och sekretess för vissa tolkar och översÀttare

Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att tolkar och översÀttare iakttar konfidentialitet gÀllande den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls.

16

SOU 2012:49 Sammanfattning

Tolkar och översĂ€ttare som anlitas av polis, Ă„klagare eller domstol omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och har dĂ€rför samma tystnadsplikt som en myndighet eller tjĂ€nsteman har. Även auktoriserade tolkar och översĂ€ttare som anlitas av annan Ă€n en myndighet har tystnadsplikt enligt lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översĂ€ttare. Direktivets krav pĂ„ konfidentialitet Ă€r sĂ„ledes uppfyllda i dessa hĂ€nseenden och nĂ„got behov av författningsĂ€ndringar finns dĂ€rför inte pĂ„ detta omrĂ„de.

För icke auktoriserade tolkar och översÀttare som anlitas av annan Àn en myndighet, exempelvis en försvarare, saknas dÀremot bestÀmmelser om tystnadsplikt. Utredningen föreslÄr dÀrför att det införs en bestÀmmelse i lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare sÄ att denna lag Àven blir tillÀmplig pÄ annan tolk och översÀttare som yrkesmÀssigt anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden.

Konsekvenser och ikrafttrÀdande

Utredningens förslag innebÀr stÀrkta möjligheter för en misstÀnkt eller tilltalad som inte behÀrskar svenska att fÄ handlingar översÀtta till sitt modersmÄl. Förslagen innebÀr ocksÄ att kvalitetskraven höjs nÀr det gÀller bÄde tolkning och översÀttning. Förslagen kan dÀrför antas leda till fÀrre oriktiga domar och dÀrigenom till en ökad rÀttssÀkerhet och tilltro till rÀttsvÀsendet. I detta hÀnseende kan förslagen ocksÄ antas bidra till uppfyllandet av de integrationspolitiska mÄlen om lika rÀttigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

NÀr det gÀller de kostnadsmÀssiga effekterna av utredningens förslag Àr dessa mycket svÄrbedömda eftersom utredningen öppnar möjligheter som det sedan Àr upp till berörda myndigheter och parter att utnyttja. I vilken takt och i vilken utstrÀckning de föreslagna reformerna kommer att anammas i den praktiska rÀttstillÀmpningen Àr svÄrt att bedöma pÄ detta stadium. Det stÄr dock klart att reformen kommer att innebÀra kostnadsökningar för staten.

Utredningens förslag innebÀr att fler handlingar Àn i dag kommer att skriftligen översÀttas frÄn svenska till ett annat sprÄk, vilket kommer att innebÀra kostnadsökningar. Förslagen medför ocksÄ att mer kvalificerade och dÀrmed dyrare tolkar bör komma

17

Sammanfattning SOU 2012:49

att anlitas, vilket innebÀr en viss merkostnad. Tolkar förvÀntas ocksÄ bli anlitade i större utstrÀckning Àn i dag genom möjligheten till en muntlig översÀttning i stÀllet för en skriftlig översÀttning, vilket ocksÄ innebÀr ökade kostnader.

Förslagen kan förvĂ€ntas medföra en viss ökning av antalet överprövningar hos Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten samt fler förfrĂ„gningar hos domstolarna om prövning gĂ€llande brister i förundersökningen enligt 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken.

Om en utbyggnad av videokonferenssystemet genomförs kommer detta ocksÄ att innebÀra initiala investeringskostnader. PÄ sikt kommer detta dock innebÀra besparingar i form av minskade kostnader för tolkars ersÀttning för resa och tidsspillan.

Utredningens förslag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare utvidgar det kriminaliserade omrÄdet för brott mot tystnadsplikten. Förslaget antas emellertid inte leda till nÄgon effekt pÄ brottsligheten eller kostnader med anledning av detta.

De nya bestÀmmelserna föreslÄs trÀda i kraft den 1 oktober 2013.

18

Summary

Introduction

Greater cross-border mobility and increased immigration has produced a Swedish society characterised by cultural, ethnic and religious diversity. From having been primarily a monolingual country, more than 150 different languages are spoken in Sweden today. Even though many people are multilingual and have a very good command of the Swedish language, there is still a large number of people who, in various contexts, may have need for interpretation or translation to understand or to make themselves understood.

Directive 2010/64/EU on the right to interpretation and translation in criminal proceedings was adopted in October 2010. The Directive contains minimum rules that are to guarantee the rights of suspected or accused persons to interpretation and translation of documents in criminal proceedings. The Directive is to be transposed into national law by 27 October 2013.

The Inquiry was tasked with determining how the EU Directive is to be transposed into Swedish law. The remit has included analysing how Swedish law relates to the Directive and assessing the need for legislative amendments and other measures. The Inquiry was also instructed to propose the legislative amendments and other measures necessary to transpose the Directive.

Scope

The Directive establishes provisions on the rights of suspected and accused persons to interpretation and translation in criminal proceedings and proceedings for the execution of a European arrest warrant.

19

Summary SOU 2012:49

The term ‘criminal proceedings’ is not defined in the Directive.

The Inquiry has therefore interpreted the term on the basis of generally accepted definitions in the field of criminal law and in accordance with the way Swedish law in the area is organised. The Inquiry has made the assessment that all proceedings that can result in a criminal sanction should be considered criminal proceedings. However, actions under administrative law that can be a consequence of a criminal act are not covered. This means that matters concerning driving licences, tax surcharges, customs surcharges, environmental fines and the like are not covered by the Directive.

The scope of the Directive is restricted so that the rights only concern people suspected or accused of committing a crime. Accordingly, other people who may figure in a criminal case, such as witnesses or injured parties, are not covered by the Directive.

The provisions on the right to interpretation and translation are applicable from the time of notification of reasonable suspicion pursuant to Chapter 23, Section 18 of the Swedish Code of Judicial Procedure until such time as the criminal proceedings are concluded in their entirety, i.e. by means of a decision on such matters as discontinuation of a preliminary investigation, or via a judgment or decision in the highest possible domestic court.

The Directive’s provisions are not to be applied with regard to sanctions for minor offences that can be determined by an authority other than a court. As regards Sweden, summary imposition of breach-of-regulations fines or summary monetary penalties are therefore exempted if the sanction determined is only a fine. This indicates that the Directive is to be applied to the imposition of sanctions regarding conditional sentences. A new provision regulating this will be introduced into Chapter 48 of the Swedish Code of Judicial Procedure. Should an appeal concerning annulment of breach-of-regulations fines or summary monetary penalties be lodged with a court, the Directive is to be applied.

Mandatory rules on the right to interpretation introduced

According to the Directive, suspected or accused persons who do not speak or understand the language of the proceedings are to be provided with interpretation without delay during the criminal proceedings.

20

SOU 2012:49 Summary

Chapter 5, Sections 6–8 of the Swedish Code of Judicial Procedure contain provisions on interpretation at court hearings. These provisions are applicable for both civil and criminal cases. Chapter 5, Section 6 of the Swedish Code of Judicial Procedure prescribes that an interpreter may be engaged to assist the court if a party, witness, or any other person who shall be heard by the court

“is incapable of understanding and speaking Swedish”. There is no explicit provision on interpretation regarding preliminary investigations. However, the rules on interpretation in Chapter 5 of the Swedish Code of Judicial Procedure have been considered to apply by analogy during preliminary investigations.

The provisions of the Swedish Code of Judicial Procedure regarding interpretation are thus optional, i.e. the court is not required to, but may engage an interpreter. However, the Inquiry has learned that in practice, this rule is applied as a mandatory rule, i.e. if a suspected or accused person does not have a command of Swedish, an interpreter must be engaged. While the provision, in reality, is often applied as a mandatory rule, the Inquiry considers that the provision needs to be tightened up for the Directive’s requirements to be fulfilled. The Inquiry proposes that the current regulation be clarified by explicitly stating that interpretation must be provided to suspected or accused persons who do not have a command of Swedish. A new second paragraph in Chapter 5, Section 6 of the Swedish Code of Judicial Procedure regulating this situation will therefore be introduced. Under the first paragraph – which henceforth will only regulate interpretation in civil cases and interpretation for other people who are heard in criminal cases – an interpreter may be engaged when necessary.

The Inquiry further proposes that the right to interpretation during preliminary investigations be regulated in law and introduced in Chapter 23 of the Swedish Code of Judicial Procedure. The new paragraph will refer to the provisions on interpretation in the fifth chapter of the Swedish Code of Judicial Procedure. Under the new provision, the right to an interpreter is to apply from the time a suspected person is notified of suspicion of a crime under Chapter 23, Section 18 of the Swedish Code of Judicial Procedure and thereafter throughout the entire proceedings of the prelimnary investigation.

Under the Directive, the right to interpretation also includes appropriate assistance for persons with hearing or speech impedements. Chapter 5, Section 6, third paragraph of the Swedish Code

21

Summary SOU 2012:49

of Judicial Procedure contains provisions on interpretation for persons with serious hearing or speech impediments. In practice, this provision means that the stipulations in the Directive concerning these people are fulfilled, since the provision not only applies to those who completely lack the ability to hear or speak, but also those who, due to a minor hearing or speech impediment, cannot be examined without an interpreter. However, the Inquiry considers that the current wording “serious hearing or speaking impediment” does not completely correspond to the Directive’s requirements and the way the provision, according to the reasoning, is intended to be applied in practice. For this reason, it is proposed that the terminology be changed so that the provisions on the right to an interpreter apply to “a person who has a hearing or speech impediment”.

Right to translation enhanced

The Directive contains provisions on the right to translation of documents. Suspected or accused persons who do not understand or speak the language of the proceedings are, within a reasonable period of time, to receive a written translation of such documents that are essential to ensure that they can exercise their right to defence and to safeguard the fairness of the criminal proceedings. Examples of essential documents include any decision depriving a person of his liberty, any charge or indictment, and any judgment. Regarding other documents, the competent authority is to decide whether a document is essential or not on a case-by-case basis. However, the right to translation does not mean that there is an obligation to translate passages of essential documents which are not relevant for the purposes of enabling suspected or accused persons to have knowledge of the case against them. Furthermore, an oral translation or oral summary may be provided instead of a written translation on condition that this does not prejudice the fairness of the proceedings.

Chapter 33, Section 9 of the Swedish Code of Judicial Procedure regulates translation at courts. There is no explicit provision concerning the obligation of the police or prosecution authorities1

1 For reason dealing with presentation, the Inquiry has chosen to only mention the police authorities and the Swedish Prosecution Authority in the text since these are the main authorities involved in preliminary investigations. There are, however, other authorities that,

22

SOU 2012:49 Summary

to translate documents during a preliminary investigation. Chapter 33, Section 9 of the Swedish Code of Judicial Procedure states that if required, the court may provide for the translation of documents filed with or dispatched from the court. This rule is thus not mandatory and applies to both civil and criminal cases. Therefore, to fulfil the requirements of the Directive, special provisions regarding translation must be introduced. The Inquiry proposes that a new second paragraph of Chapter 33, Section 9 of the Swedish Code of Judicial Procedure be introduced that is to apply to a suspected or accused person’s right to translation of documents in criminal cases. It is also proposed that the right to translation during a preliminary investigation be regulated in law by introducing a provision in Chapter 23 of the Swedish Code of Judicial Procedure that refers to Chapter 33, Section 9 of the same Code.

The new provisions primarily involve the following. If a suspected or accused person submits a request to the police, a prosecutor or a court, or if for some other reason it is necessary, a written translation is to be made of such documents, or parts of such documents, that are essential for the suspected or accused person to be able to defend him or herself. In this context, the opportunity to defend oneself is to be viewed in a broad sense, such as being able to understand and answer all accusations, assertions or claims that may be presented or taken in criminal proceedings. Thus under the general rule, the suspected or accused person is to request a translation and, in connection with this, state what he or she wants to have translated. However, there are certain situations where a request should not normally be necessary and where it is natural for the judicial authorities to instead offer a written or oral translation. An example of such a situation – when it is otherwise necessary – is the final service of documents of a preliminary investigation where the suspected person is deprived of liberty.

Instead of a written translation, an oral translation or an oral summary may be provided if such is not inappropriate with consideration to the nature of the case or document, or some other

within their areas, conduct preliminary investigation activities and are thus also affected by the Directive. Examples of such authorities are Swedish Customs, the Swedish Tax Agency (tax fraud units), the Swedish Security Service and the Swedish Coast Guard. Naturally, the provisions concerning the Swedish Prosecution Authority also apply to the Swedish Economic Crime Authority.

23

Summary SOU 2012:49

circumstance. Normally, it should be possible to translate most documents orally rather than in written form. However, oral translations cannot always replace written translations. Certain documents in an investigation may be difficult to assimilate if they are not translated in written form, such as documents with complicated financial or technical facts. Furthermore, the suspected offence or the case may be of such a serious or special nature that an oral translation of a certain document may be considered inappropriate. Other circumstances as well, such as the personal situation of the suspected or accused person, may provide a reason as to why a certain document should not be orally translated.

Quality requirements for interpretation and translation raised

Under the Directive, the interpretation or translation provided is to be of sufficiently high quality to safeguard the fairness of the proceedings, particularly by ensuring that suspected or accused persons understand what they are accused of and can exercise their right to defence.

Under the current system, interpreters and translators can become authorised by the Legal, Financial and Administrative Services Agency by taking certain examinations. Authorised interpreters and translators are also under the supervision of the Legal, Financial and Administrative Services Agency. This system provides a guarantee that those interpreters and translators who are authorised maintain a high standard. Despite measures taken in recent years, there are currently still too few authorised interpreters and translators in certain languages. Furthermore, to truly achieve a satisfactory quality of interpretation in the judicial system, more court interpreters are needed.

Regarding interpreters, current regulations only stipulate that those who are engaged are to be suitable for the task. There are no regulations concerning translators. To assure quality and encourage more interpreters and translators to improve their skills, the Inquiry therefore proposes introducing special regulations specifying the skills that primarily are to apply for interpretation and translation. Regarding interpreters, a new provision will be introduced in Chapter 5, Section 6 of the Swedish Code of Judicial

24

SOU 2012:49 Summary

Procedure stating that if possible, a court interpreter or other authorised interpreter is to be engaged. Only if an interpreter with these qualifications is not available may another suitable person be appointed. Regarding translation, a provision will be introduced in Chapter 33, Section 9 of the Swedish Code of Judicial Procedure stating that when possible, an authorised translator is to be engaged. If an authorised translator is not available, another suitable translator may be engaged.

Access to competent interpreters is largely a question geographical location. It can be difficult to obtain a qualified interpreter outside the large cities, and the costs of having an interpreter on site can be considerable if long commuting distances are involved. Video conference interpretation can be one way of dealing with this. In addition, video conference interpretation should, whenever possible, replace telephone interpretation since the quality of video conference interpretation is considerably better compared with telephone interpretation. However, making greater use of video conference interpretation requires that the actors involved have this technology in place. The Swedish Courts have video conference systems in place at all general courts, but since the technology is frequently used there is often a shortage of rooms with video conference equipment. There is a general lack of access to video conference systems at the police authorities. Video conference technology should therefore be expanded at the relevant authorities. When undertaking such an expansion, the equipment should be adapted to video conference interpretation.

The Directive also sets requirements on training regarding the special situation that exists when interpreting for judicial staff. Police and prosecution authorities provide training that incorporates these elements by including them in interrogation technique training. As regards the courts, the Swedish National Courts Administration does not currently provide training in interpretation issues. However, this does not mean that individual courts do not organise training courses on their own. According to the National Courts Administration, one aspect included in the training for assistant judges in autumn 2012 will be matters that a judge must consider when an interpreter appears in court. The Courts of Sweden Judicial Training Academy is also considering a more systematic training course in interpretation issues for assistant judges, beginning in spring 2013.

25

Summary SOU 2012:49

Accordingly, even though some training measures regarding interpretation exist or are planned, the Inquiry considers that it may be necessary to review these measures to ensure that the requirements of the Directive are fully met. The Inquiry therefore proposes that the issue of training courses in this area be highlighted in the Government’s management of the authorities by such means as appropriation directions or in some other appropriate manner.

Existing possibilities to appeal decisions regarding interpretation or translation adequate

Under the Directive, Member States shall ensure that, in accordance with procedures in national law, suspected or accused persons have the right to challenge a decision finding that there is no need for interpretation or translation of documents or passages of documents. Furthermore, when interpretation or translation has been provided, suspected or accused persons shall have the possibility to complain that the quality of the interpretation or translation is not sufficient to safeguard the fairness of the proceedings.

If circumstances arise during an ongoing preliminary investigation or trial to indicate that the interpretation or translation is not correct, the relevant authority can, naturally, voluntarily replace the interpreter or order a new translation. This, in practice, is the most common way to resolve interpretation or translation problems. An appeal procedure only comes into question if the authority decides not to comply with a complaint.

Current regulations regarding preliminary investigations allow requesting a review of a prosecutor’s decision. Such a review is usually carried out by a Director of Public Prosecution or a Deputy Director of Public Prosecution. Besides the right to a review, there is also a possibility to request the court to consider any shortcomings in the preliminary investigation in accordance with Chapter 23, Section 19 of the Swedish Code of Judicial Procedure.

Decisions concerning interpretation or translation taken by a court can be appealed against in connection with an appeal of a judgment or final decision. Concerning a complaint regarding interpretation or translation, the higher court is to examine whether a decision or procedure in the lower court has resulted in a

26

SOU 2012:49 Summary

procedural error. If such is the case, it may be necessary to set aside the judgment or decision and remand the case to the lower court for a new examination, or alternatively to redress the procedural error in the higher court.

The Inquiry considers that the arrangement described above is sufficient to fulfil the requirements of the Directive. There is therefore no need for a legislative amendment.

No repayment obligation for interpreter or translation costs for accused persons who are convicted of a criminal offence

The Directive prescribes that Member States are to meet the costs of interpretation and translation irrespective of the outcome of the proceedings. Accordingly, the suspected or accused person cannot be ordered to repay the costs of interpretation and translation even if he or she is later convicted of the offence.

Under current regulations, the costs of interpretation and translation incurred through instructions of the police, prosecutor or court are paid by the state. No repayment obligation for these costs is imposed on a suspected or accused person. Accordingly, the current regulations fulfil the requirements of the Directive in this respect.

Regarding expenses for interpretation or translation incurred by a public defence counsel, current regulations state that an accused person who is convicted of an offence can be ordered to compensate these expenses. Therefore, to fulfil the requirements of the Directive, Chapter 31, Section 1, second paragraph of the Swedish Code of Judicial Procedure must be amended so that it explicitly states that the obligation of the convicted person to pay does not cover costs of interpretation or translation.

Expanded rules concerning confidentiality and secrecy for certain interpreters and translators

Under the Directive, Member States are to ensure that interpreters and translators observe confidentiality regarding the interpretation and translation provided.

27

Summary SOU 2012:49

Interpreters and translators engaged by the police, prosecutors or courts are covered by the Public Access to Information and Secrecy Act (2009:400) and therefore have the same duty of confidentiality as a public authority or an official. Even authorised interpreters and translators engaged by actors other than public authorities are covered by confidentiality under the Act on confidentiality for certain interpreters and translators (1975:689). The requirement in the Directive concerning confidentiality is thus met in these respects and there is therefore no need for legislative amendments in this area.

However, there are no provisions concerning confidentiality for non-authorised interpreters and translators engaged by actors other than a public authority, such as defence counsels. The In- quiry therefore proposes that a provision be introduced in the Act on confidentiality for certain interpreters and translators so that this Act also applies to other interpreters and translators who are professionally engaged in connection with criminal proceedings.

Consequences and entry into force

The Inquiry’s proposals entail greater opportunities for a suspected or accused person who does not have a command of Swedish to have documents translated into his or her mother tongue. These proposals also mean that the quality requirements are raised as regards both interpretation and translation. It can therefore be assumed that the proposals will result in fewer erroneous judgments and thus increased legal security and confidence in the judicial system. In this respect, the proposals can also be expected to contribute to meeting the integration policy objectives of equal rights and opportunities for everyone regardless of ethnic or cultural background.

The cost-related impact of the Inquiry’s proposals is very difficult to assess since the Inquiry opens up opportunities that are subsequently up to the relevant authorities and parties to use. At this stage, it is difficult to assess how fast and to what extent the proposed reforms will be included in the practical application of the law. However, it is clear that the reform will entail a rise in costs for the state.

The Inquiry’s proposals mean that more documents than at present will be translated in written form from Swedish to another language, which will entail a rise in costs. The proposals also mean

28

SOU 2012:49 Summary

that more qualified, and thus more expensive, interpreters should be engaged, which means some extra costs. The possibility of an oral translation rather than a written translation is also expected to result in interpreters being engaged to a greater extent than at present, which also involves increased costs.

The proposals can be expected to entail a certain increase in the number of reviews considered by the Swedish Prosecution Authority and the Swedish Economic Crime Authority, and more queries considered by courts regarding examinations of shortcomings in the preliminary investigation under Chapter 23, Section 19 of the Swedish Code of Judicial Procedure.

Initial investment costs will also be incurred if an expansion of the video conference system is implemented. However, in the long run this will produce savings in the form of reduced costs for compensation to interpreters for travel and time lost.

The Inquiry’s proposal concerning confidentiality for certain interpreters and translators expands the criminalised area regarding breaches of confidentiality. However, the proposal is not expected to result in an impact on criminality or costs as a result of this.

It is proposed that the new provisions enter into force on 1 October 2013.

29

Författningsförslag

1Förslag till

lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om rÀttegÄngsbalken

dels att 5 kap. 6–8 §§, 31 kap. 1 § och 33 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tvÄ nya paragrafer, 23 kap. 21 a § och 48 kap. 3 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rĂ€tten, ej mĂ€ktig svenska sprĂ„ket mĂ„ tolk anlitas att bitrĂ€da rĂ€tten.

Finnes vid rÀtten allmÀn tolk för det sprÄk, varom Àr frÄga, skall han anlitas. I annat fall förordne rÀtten lÀmplig person att i mÄlet bitrÀda som tolk.

6 §1

Om part, vittne eller annan, som ska höras inför rÀtten, inte behÀrskar svenska eller har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter fÄr tolk vid behov anlitas att bitrÀda rÀtten.

I brottmÄl ska den som Àr misstÀnkt eller tilltalad och som inte behÀrskar svenska eller har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter bitrÀdas av tolk under rÀttegÄngen.

RÀtten ska, om det Àr möjligt, förordna rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk. I annat fall ska rÀtten förordna annan lÀmplig person att bitrÀda i mÄlet som

1 Senaste lydelse SFS 1975:589.

31

Författningsförslag SOU 2012:49

Är den som skall höras allvarligt hörsel- eller talskadad, mĂ„ ock tolk anlitas att bitrĂ€da rĂ€tten.

Ej mÄ den anlitas som tolk, vilken till saken eller till nÄgondera parten stÄr i sÄdant förhÄllande, att hans tillförlitlighet dÀrigenom kan anses förringad.

Om anstÀllande av allmÀn tolk sÄ ock om anlitande av tolk, dÄ den som skall höras Àr allvarligt hörsel- eller talskadad, meddelas bestÀmmelser av regeringen.

tolk. Om det vid rÀtten finns allmÀn tolk i det sprÄk som det Àr frÄga om, ska sÄdan tolk anlitas.

Som tolk fÄr inte anlitas den som till saken eller till nÄgon part stÄr i sÄdant förhÄllande, att hans eller hennes tillförlitlighet dÀrigenom kan anses förringad.

BestÀmmelser om anstÀllande av allmÀn tolk och om anlitande av tolk för den som har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter meddelas av regeringen.

Den som anstÀlles som allmÀn tolk eller eljest förordnas att bitrÀda som tolk skall inför rÀtten avlÀgga ed, att han efter bÀsta förstÄnd skall fullgöra det uppdrag, som lÀmnats honom.

Finnes anledning antaga att den som förordnas att bitrÀda som tolk skall erhÄlla ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, mÄ han avlÀgga ed som avser Àven framtida uppdrag.

7 §2

Den som förordnas att bitrÀda som tolk eller anstÀlls som allmÀn tolk ska inför rÀtten avlÀgga ed, att han eller hon efter bÀsta förstÄnd ska fullgöra det uppdrag, som lÀmnats honom eller henne.

Om det finns anledning att anta att den som förordnas att bitrÀda som tolk kommer att fÄ ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, fÄr han eller hon avlÀgga ed som avser Àven framtida uppdrag.

En tolk har rÀtt till skÀlig ersÀttning för arbete, tidsspillan och utlÀgg som uppdraget krÀvt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer faststÀller taxa som skall tillÀmpas

8 §3

En tolk har rÀtt till skÀlig ersÀttning för arbete, tidsspillan och utlÀgg som uppdraget krÀvt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer faststÀller taxa som ska tillÀmpas

2Senaste lydelse SFS 1975:1288.

3Senaste lydelse SFS 1984:131.

32

SOU 2012:49 Författningsförslag

vid bestÀmmande av ersÀttning.

ErsÀttningen betalas av allmÀnna medel.

nÀr ersÀttningen bestÀms. ErsÀttningen betalas av allmÀnna medel.

23kap.

21 a §

För den som enligt 18 § underrĂ€ttas om skĂ€lig misstanke för brott och som inte behĂ€rskar svenska eller har hörselnedsĂ€ttning eller talsvĂ„righeter, ska bestĂ€mmelserna om tolkning och översĂ€ttning i 5 kap. 6 § andra–fjĂ€rde styckena och 8 § samt 33 kap. 9 § andra, fjĂ€rde–sjĂ€tte styckena tilllĂ€mpas under förundersökningen.

31 kap.

1 §4

Döms den tilltalade för brottet i ett mÄl dÀr Äklagaren för talan, ska den tilltalade ersÀtta staten för vad som betalats av allmÀnna medel i ersÀttning till försvarare. Den tilltalade ska ocksÄ ersÀtta staten för kostnaden att hÀmta honom eller henne till rÀtten och för sÄdan kostnad för blodprovstagning, blodundersökning, urinprovstagning och urinundersökning som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet.

ErsÀttningsskyldigheten om- ErsÀttningsskyldigheten om-
fattar dock inte kostnader, som fattar dock inte kostnader, som
inte skÀligen varit motiverade inte skÀligen varit motiverade
för utredningen, eller kostnader, för utredningen, kostnader, som
som vÄllats genom vÄrdslöshet vÄllats genom vÄrdslöshet eller
eller försummelse av nÄgon annan försummelse av nÄgon annan Àn
Ă€n den tilltalade, hans eller hennes den tilltalade, hans eller hennes
ombud eller försvarare som ut- ombud eller försvarare som ut-
setts av honom eller henne. setts av honom eller henne, eller
  kostnader för tolkning och över-
  sÀttning.

Den tilltalade Àr inte i annat fall Àn som sÀgs i 4 § första stycket skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen Àn vad han

4 Senaste lydelse SFS 2010:575.

33

Författningsförslag SOU 2012:49

eller hon skulle ha fÄtt betala i rÀttshjÀlpsavgift vid rÀttshjÀlp enligt rÀttshjÀlpslagen (1996:1619). Vad som sÀgs i den lagen om kostnad för rÀttshjÀlpsbitrÀde gÀller i stÀllet kostnad för offentlig försvarare.

Vad den tilltalade ska betala fÄr jÀmkas eller efterges, om det finns skÀl till det med hÀnsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhÄllanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersÀtta understiger en viss av regeringen faststÀlld grÀns, ska ersÀttningsskyldighet inte ÄlÀggas.

33 kap.

9 §5

RÀtten fÄr vid behov lÄta översÀtta handlingar som kommer in till eller skickas ut frÄn rÀtten.

RÀtten Àr skyldig att översÀtta en handling i brottmÄl eller de viktigaste delarna av den, om handlingen skall sÀndas till nÄgon som vistas i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstÄr

I brottmÄl ska rÀtten om en misstÀnkt eller tilltalad inte behÀrskar svenska, pÄ hans eller hennes begÀran eller om det annars behövs, helt eller delvis lÄta översÀtta en handling som Àr vÀsentlig för att den misstÀnkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. I stÀllet för en skriftlig översÀttning fÄr rÀtten tillhandahÄlla en muntlig översÀttning eller muntlig sammanfattning av handlingen om det inte pÄ grund av mÄlets eller handlingens beskaffenhet eller nÄgon annan omstÀndighet Àr olÀmpligt.

RÀtten Àr ocksÄ skyldig att

översÀtta en handling i brottmÄl eller de viktigaste delarna av den, om handlingen ska sÀndas till nÄgon som vistas i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstÄr

5 Senaste lydelse SFS 2006:902.

34

SOU 2012:49 Författningsförslag

sprÄket i handlingen. Handlingen sprÄket i handlingen. Handlingen
skall översÀttas till sprÄket i den ska översÀttas till sprÄket i den
andra staten eller om myndig- andra staten eller om myndig-
heten kÀnner till att personen heten kÀnner till att personen
inte förstÄr detta sprÄk, till ett inte förstÄr detta sprÄk, till ett
annat sprÄk som personen förstÄr. annat sprÄk som personen förstÄr.
  RÀtten ska, om det Àr möjligt,
  anlita auktoriserad translator. I
  annat fall ska rÀtten förordna
  annan lÀmplig översÀttare att
  bistÄ med översÀttning i mÄlet.

Den som bitrÀtt med översÀttning har rÀtt till skÀlig ersÀttning,

som betalas av staten.  
Första och tredje styckena Första, andra och femte styck-
skall tillÀmpas Àven i frÄga om ena ska tillÀmpas Àven i frÄga om
överföring frÄn punktskrift till överföring frÄn punktskrift till
vanlig skrift eller omvÀnt. vanlig skrift eller omvÀnt.

48kap.

3 a §

Vid förelÀggande av villkorlig dom genom strafförelÀggande ska

bestĂ€mmelserna om tolkning och översĂ€ttning i 5 kap. 6 § andra– fjĂ€rde styckena och 8 § samt 33 kap. 9 § andra, fjĂ€rde–sjĂ€tte styckena tillĂ€mpas.

Denna lag trÀder i kraft den 1 oktober 2013.

35

Författningsförslag SOU 2012:49

2Förslag till

lag om Àndring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag tillÀmpas pÄ tolk och översÀttare som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar samt pÄ tolk och översÀttare som genomgÄtt av regeringen eller av den förvaltningsmyndighet som regeringen bestÀmmer föreskriven prövning. Med kommuner likstÀlls landsting och kommunalförbund.

1 §6

Denna lag tillÀmpas pÄ

1.tolk och översÀttare som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar,

2.tolk och översÀttare som genomgÄtt av regeringen eller av den förvaltningsmyndighet som regeringen bestÀmmer föreskriven prövning, och

3.annan tolk och översÀttare som yrkesmÀssigt anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden.

Med kommuner likstÀlls landsting och kommunalförbund.

Denna lag trÀder i kraft den 1 oktober 2013.

6 Senaste lydelse SFS 2004:807.

36

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Uppdraget

Europaparlamentet och Europeiska unionens rÄd antog den 20 oktober 2010 direktivet (2010/64/EU) om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden. Direktivet innehÄller minimiregler som ska garantera misstÀnkta och tilltalade personers rÀtt till tolk och översÀttning av handlingar vid straffrÀttsliga förfaranden. Direktivet ska vara genomfört i nationell rÀtt senast den 27 oktober 2013.

Regeringen beslutade den 22 december 2011 om utredningsdirektiv angĂ„ende genomförandet av EU-direktivet (dir. 2011:118). Utredningens uppdrag Ă€r att ta stĂ€llning till hur EU-direktivet ska genomföras i svensk rĂ€tt. I uppdraget ingĂ„r att analysera hur svensk rĂ€tt förhĂ„ller sig till direktivet samt bedöma behovet av författningsĂ€ndringar och andra Ă„tgĂ€rder. Utredningen ska ocksĂ„ föreslĂ„ de författningsĂ€ndringar och andra Ă„tgĂ€rder som behövs för att genomföra direktivet. I uppdraget ingĂ„r Ă€ven att belysa effekter och konsekvenser för dem som berörs av förslaget och – om nĂ„got förslag kan förvĂ€ntas leda till kostnadsökningar för det allmĂ€nna – föreslĂ„ hur dessa ska finansieras.

Utredningsdirektiven och EU-direktivet Äterfinns i bilagorna 1 och 2 till betÀnkandet.

1.2Utredningsarbetet

Utredningsarbetet inleddes i januari 2012 och i utredningen har det hÄllits fem expertsammantrÀden. Utredningen har bedrivits i nÀra samrÄd med expertkretsen som har beretts tillfÀlle att lÀmna syn-

37

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2012:49

punkter bÄde muntligen och skriftligen. Under arbetets gÄng har flera interna arbetsmöten hÄllits mellan utredaren och sekreteraren.

Inom ramen för utredningsarbetet har utredaren och sekreteraren haft samrĂ„dsmöten med Svea hovrĂ€tt, Stockholms tingsrĂ€tt, Södertörns tingsrĂ€tt, Haparanda tingsrĂ€tt, FörvaltningsrĂ€tten i Stockholm, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Kammarkollegiet, Sveriges advokatsamfund, EMR- utredningen (Ju 2011:10) samt med intresseorganisationerna RĂ€ttstolkarna, Sveriges FacköversĂ€ttarförening och Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Sekreteraren har Àven deltagit vid ett EU-anordnat seminarium om videokonferenser och videokonferenstolkning i Köpenhamn.

38

2 UtgÄngspunkter

2.1Inledning

Med ökad rörlighet över grĂ€nserna och ökad invandring har Sverige fĂ„tt ett samhĂ€lle som prĂ€glas av en kulturell, etnisk och religiös mĂ„ngfald. FrĂ„n att vara ett huvudsakligen ensprĂ„kigt land har Sverige i dag en rik sprĂ„kblandning. År 2011 fanns det drygt 1 427 000 utlandsfödda personer i Sverige, varav cirka 841 000 svenska medborgare. Antalet utlĂ€ndska medborgare i Sverige uppgick samma Ă„r till ca 655 000.1 Det finns sĂ„ledes mĂ„nga personer som lever i Sverige i dag som inte har svenska som modersmĂ„l och som dĂ€rför i olika sammanhang kan ha behov av tolkning eller översĂ€ttning.

Den 1 juli 2009 trĂ€dde sprĂ„klagen (2009:600) i kraft. I lagen anges att svenska Ă€r huvudsprĂ„ket i Sverige och att sprĂ„ket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet Ă€r svenska. Att inte behĂ€rska svenska kan vara ett hinder för den som har att göra med ett organ i den offentliga förvaltningen. En bristfĂ€llig kommunikation mellan den enskilde och myndigheten kan leda till missförstĂ„nd. NĂ€r det gĂ€ller straffrĂ€ttsliga förfaranden Ă€r en misstĂ€nkt eller tilltalad som inte behĂ€rskar rĂ€ttegĂ„ngssprĂ„ket i en sĂ€rskilt utsatt situation. För att kunna upprĂ€tthĂ„lla kraven pĂ„ en rĂ€ttvis rĂ€ttegĂ„ng – dĂ€r den misstĂ€nkte förstĂ„r vad han eller hon anklagas för och fĂ„r möjlighet att försvara sig – Ă€r det av betydande vikt att det finns tillgĂ„ng till kvalificerad tolkning eller översĂ€ttning.

BestÀmmelser gÀllande tolkning eller översÀttning finns i en rad olika författningar och internationella traktat. BestÀmmelser pÄ det internationella planet finns bland annat i FN-konventioner2, inom

1Statistiska centralbyrÄn, Befolkningsstatistik i sammandrag 1960-2011.

2Se exempelvis artikel 14 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rÀttigheter dÀr den som anklagats för brott har rÀtt att utan dröjsmÄl och i detalj bli underrÀttad om innebörden av anklagelsen och dess grund pÄ ett sprÄk som han eller hon

39

UtgÄngspunkter SOU 2012:49

EU:s regelverk, i konventioner antagna av EuroparÄdet3 och i sprÄkkonventioner antagna inom Norden4. NÀr det gÀller rent svenska förhÄllanden regleras myndigheternas anvÀndning av tolk i huvudsak i förvaltningslagen (1986:223), förvaltningsprocesslagen (1971:291) och rÀttegÄngsbalken. För minoritetssprÄken finska, meÀnkieli och samiska finns det i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetssprÄk bestÀmmelser om rÀtten att hos vissa myndigheter och domstolar fÄ anvÀnda dessa sprÄk. Vidare finns det i förordningen (1984:140) om allmÀn tolk bestÀmmelser om att det vid tingsrÀtterna i Haparanda och GÀllivare ska finnas en sÄ kallad allmÀn tolk i finska sprÄket.

I detta kapitel kommer utredningen att redogöra översiktligt för de mest centrala regelverken nÀr det gÀller rÀtten till tolkning och översÀttning. Eftersom utredningens uppdrag endast gÀller straffrÀttsliga förfaranden Àr redogörelsen begrÀnsad till den reglering som kan ha betydelse pÄ detta omrÄde.

2.2EU-rÀttslig reglering

Sverige Àr sedan Är 1995 medlem i Europeiska unionen (EU). Genom Lissabonfördraget som trÀdde i kraft den 1 december 2009 finns det numera inom EU tvÄ grundlÀggande fördrag: Unionsfördraget5 och Funktionsfördraget6. Som en tredje del, och med samma rÀttsliga status som fördragen, tillkommer RÀttighetsstadgan7.

RÀttighetsstadgan samlar de grundlÀggande rÀttigheter som har sin grund i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, Europakonventionen, unionens och EuroparÄdets sociala stadgor samt rÀttspraxis frÄn EU-dom- stolen och Europadomstolen pÄ olika omrÄden. Ett omrÄde som regleras i RÀttighetsstadgan Àr rÀttskipning, vari bland annat ingÄr

förstÄr. I samma artikel stadgas Àven rÀtten till kostnadsfritt bitrÀde av tolk, om den anklagade inte förstÄr eller talar det sprÄk som anvÀnds vid domstolen.

3Se exempelvis artikel 5 och 6 i Europakonventionen och artikel 10 i Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.

4Se exempelvis Konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rÀtt att anvÀnda sitt eget sprÄk i annat nordiskt land (den s.k. Nordiska sprÄkkonventionen) och lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistÄnd och sociala tjÀnster.

5Fördraget om Europeiska unionen, (2010/C 83/01).

6Fördraget om Europeiska unionens funktionssÀtt, (2010/C 83/01).

7Europeiska unionens stadga om de grundlÀggande rÀttigheterna (2010/ C 83/02).

40

SOU 2012:49 UtgÄngspunkter

rÀtten till försvar för den som blivit anklagad för en lagövertrÀdelse (artikel 48). RÀttighetsstadgan gÀller för Europeiska unionens institutioner men Àven för medlemsstaterna nÀr de tillÀmpar unionsrÀtten. Stadgan blir sÄledes endast tillÀmplig i den mÄn en rÀttsfrÄga har en EU-aspekt.

I artikel 6.3 i Unionsfördraget stadgas att de grundlÀggande rÀttigheterna i Europakonventionen ska ingÄ i unionsrÀtten som allmÀnna principer.

EU:s straffrĂ€ttsliga samarbete regleras i artiklarna 82–88 i Funktionsfördraget. Av artikel 82 framgĂ„r att det straffrĂ€ttsliga samarbetet i unionen ska bygga pĂ„ principen om ömsesidigt erkĂ€nnande av domar och rĂ€ttsliga avgöranden och inbegripa en harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar pĂ„ vissa omrĂ„den. Ett av dessa omrĂ„den gĂ€ller personers rĂ€ttigheter vid det straffrĂ€ttsliga förfarandet. Europaparlamentet och rĂ„det fĂ„r genom direktiv faststĂ€lla minimiregler pĂ„ detta omrĂ„de och har med stöd av denna bestĂ€mmelse antagit det EU-direktiv som denna utredning har fĂ„tt till uppgift att genomföra i svensk rĂ€tt.

2.3Europakonventionen

Europakonventionen8 införlivades i svensk rÀtt Är 1995 och konventionen har stÀllning som lag i Sverige. För denna utredning Àr det frÀmst artiklarna 5 och 6 i konventionen som Àr av betydelse och som kommer att behandlas.

I artikel 5 stadgas rÀtten till frihet och sÀkerhet. Artikeln innehÄller bestÀmmelser om under vilka förutsÀttningar en person fÄr frihetsberövas och vilka rÀttigheter som denna person dÄ har. Av artikel 5.2 framgÄr att en person som arresteras, utan dröjsmÄl, ska underrÀttas om skÀlen för ÄtgÀrden och om varje anklagelse mot honom pÄ ett sprÄk som han förstÄr. Det uppstÀlls inte nÄgot krav pÄ att underrÀttelsen ska ha nÄgon sÀrskild form eller vara skriftlig, utan det vÀsentliga Àr att den frihetsberövade personen fÄr klart för sig varför han eller hon har blivit frihetsberövad och vad anklagelsen bestÄr av.9

8Europeiska konventionen (den 4 november 1950) angÄende skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna.

9Danelius, Hans, MÀnskliga rÀttigheter i europeisk praxis. En kommentar till Europakonventionen om de mÀnskliga rÀttigheterna, 3 u, Stockholm 2007, s. 114.

41

UtgÄngspunkter SOU 2012:49

I artikel 6 finns de grundlÀggande bestÀmmelserna om rÀtten till en rÀttvis rÀttegÄng. I artikelns tredje punkt föreskrivs vissa minimirÀttigheter för personer som har blivit anklagade för brott. I punkten 3 a stadgas rÀtten att utan dröjsmÄl underrÀttas om innebörden av och grunden för anklagelsen pÄ ett sprÄk som den anklagade förstÄr. Av punkten 3 e framgÄr rÀtten till en kostnadsfri tolk om den anklagade inte förstÄr eller talar det sprÄk som anvÀnds i domstolen.

NÀr det gÀller rÀtten att bli underrÀttad om en anklagelse enligt artikel 6.3 a innefattar denna rÀtt inte bara en underrÀttelse om de gÀrningar som pÄstÄs utan underrÀttelsen mÄste Àven innehÄlla den rÀttsliga kvalificeringen av gÀrningarna. UnderrÀttelsen kan vara muntlig eller skriftlig och ska innehÄlla sÄ utförlig information att den misstÀnkte fullt ut kan förstÄ anklagelsen och pÄ sÄ sÀtt fÄ möjlighet att förbereda sitt försvar.10 UnderrÀttelsen ska, som anges i artikeln, ges pÄ ett sprÄk som den misstÀnkte förstÄr. I fallet Brozicek mot Italien hade den misstÀnkte fÄtt underrÀttelsen pÄ italienska och han hade svarat att han inte förstod denna pÄ grund av sprÄksvÄrigheter. Den misstÀnkte hade bett om att fÄ underrÀttelsen pÄ sitt modersmÄl, vilket inte hörsammades av de italienska myndigheterna. Europadomstolen ansÄg det inte visat att den misstÀnkte faktiskt förstod italienska tillrÀckligt bra för att förstÄ innehÄllet i underrÀttelsen och att de italienska myndigheterna dÀrför borde ha sett till att han fick underrÀttelsen pÄ ett för honom begripligt sprÄk. Eftersom sÄ inte hade skett ansÄg domstolen att rÀttigheterna enligt artikel 6.3 a hade krÀnkts.11

RÀtten till tolk enligt artikel 6.3 e innefattar en rÀtt till tolkning inte bara under sjÀlva rÀttegÄngen utan Àven en rÀtt till tolkning under det förfarande som pÄgÄr före rÀttegÄngen12, det vill sÀga under utredningstiden hos polis och Äklagare13. Enligt Europadomstolens praxis finns det inte nÄgot formellt krav pÄ skriftliga översÀttningar av utredningsmaterial sÄ lÀnge den muntliga översÀttningen Àr av sÄdan kvalitet att den misstÀnkte förstÄr vad han Àr

10Danelius, a.a., s. 277 f.

11Brozicek mot Italien, nr. 10964/84, 19 december 1989.

12Se exempelvis Luedicke, Belkacem och Koç mot Tyskland, nr. 6210/73; 6877/75; 7132/75,

28november 1978.

13Observera dock att rÀttigheterna enligt artikeln först börjar gÀlla nÀr en person har blivit

”anklagad” i artikelns mening. Förfaranden hos polisen innan en person blivit anklagad omfattas sĂ„ledes inte. Se Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights,

2u, Oxford University Press, 2008, s. 327.

42

SOU 2012:49 UtgÄngspunkter

anklagad för och kan försvara sig.14 Myndigheterna har i detta avseende Àven ett visst ansvar för tolkningens kvalitet.15 Kravet pÄ att tolkningen ska vara kostnadsfri innebÀr enligt Europadomstolen att det inte Àr tillÄtet att i efterhand ÄterkrÀva kostnaden för tolkning av den tilltalade oavsett utgÄngen i mÄlet.16 Det Àr domstolen som Àr ytterst ansvarig för att den tilltalade fÄr en rÀttvis rÀttegÄng. Om en domstol fÄr indikationer pÄ att den tilltalade inte behÀrskar domstolssprÄket mÄste den ta reda pÄ om det finns ett behov av att anlita tolk.17

2.4Regeringsformen

I regeringsformen finns vissa grundlÀggande bestÀmmelser som Àr styrande nÀr offentliga förvaltningsuppgifter fullgörs.

Av 1 kap. 2 § regeringsformen framgÄr att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla mÀnniskors lika vÀrde och att det allmÀnna ska motverka diskriminering av mÀnniskor pÄ grund av kön, hudfÀrg, nationellt eller etniskt ursprung, sprÄklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell lÀggning, Älder eller andra omstÀndigheter som gÀller den enskilde som person. Principen om icke-diskriminering pÄ grund av exempelvis etniskt ursprung eller sprÄklig tillhörighet ska sÄledes vara en utgÄngspunkt vid utövandet av den offentliga makten.

I 1 kap. 9 § regeringsformen stadgas likabehandlings- och objektivitetsprincipen, som innebÀr att domstolar och andra förvaltningsmyndigheter samt andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. En myndighet fÄr inte lÄta sig vÀgledas av andra intressen Àn dem som den Àr satt att tillgodose, eller grunda sina beslut pÄ annat Àn vad som enligt gÀllande författningar ska anses som omstÀndigheter som fÄr beaktas. Myndigheter har dÀrmed en skyldighet att se till att exempelvis bristfÀllig svenska inte pÄverkar ett beslut.

14Se exempelvis Husain mot Italien, nr. 18913/03, 24 februari 2005 och Kamasinski mot Österrike, nr. 9783/82, 19 december 1989.

15Se exempelvis Kamasinski mot Österrike dĂ€r domstolen uttalade “
the obligation of the competent authorities is not limited to the appointment of an interpreter but, if they are put on notice in the particular circumstances, may also extend to a degree of subsequent control over the adequacy of the interpretation provided.”

16Se exempelvis Luedicke, Belkacem och Koç mot Tyskland.

17Se exempelvis Cuscani mot Förenade Kungariket, nr. 32771/96, 24 september 2002.

43

UtgÄngspunkter SOU 2012:49

I 2 kap. 11 § regeringsformen finns Àven, efter grundlagsÀndringen Är 2011, en bestÀmmelse om att rÀttegÄngar ska genomföras rÀttvist. BestÀmmelsen Àr direkt inspirerad av Europakonventionens krav pÄ en rÀttvis rÀttegÄng som har behandlats ovan.

2.5Förvaltningslagen

Förvaltningslagen (1986:223) gÀller för förvaltningsmyndigheternas handlÀggning av Àrenden och domstolars handlÀggning av förvaltningsÀrenden. Förvaltningslagen Àr subsidiÀr till annan lagstiftning, vilket innebÀr att den inte ska tillÀmpas om en annan lag eller förordning innehÄller bestÀmmelser som avviker frÄn förvaltningslagens bestÀmmelser.

I förvaltningslagen finns bland annat bestÀmmelser om myndigheters serviceskyldighet (4 §), om allmÀnna krav pÄ handlÀggningen av Àrenden (7 §) och om tolk (8 §). Enligt 8 § förvaltningslagen bör en myndighet vid behov anlita tolk nÀr den har att göra med nÄgon som inte behÀrskar svenska eller som Àr allvarligt hörsel- eller talskadad. Med tolk menas i lagen inte bara muntlig tolkning utan ocksÄ skriftlig översÀttning. Av 32 § förvaltningslagen framgÄr att bestÀmmelsen i 8 § om tolk inte gÀller polismyndigheternas, Äklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekÀmpande verksamhet. Med begreppet brottsbekÀmpande verksamhet avses för polismyndigheterna den brottsförebyggande verksamheten, huvuddelen av övervakningsverksamheten och spanings- och utredningsverksamheten.18 För Äklagarmyndigheternas del Àr i princip all verksamhet, sÄsom att leda förundersökningar och föra talan i domstol, att anse som brottsbekÀmpning. Vid handlÀggning av Àrenden enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud (f.d. besöksförbud) ska dock 8 § förvaltningslagen tillÀmpas.19

Undantaget i 32 § förvaltningslagen ska ses i ljuset av att dessa verksamheter har en nÀra anknytning till domstolarnas verksamhet dÀr bestÀmmelser om tolk och översÀttning finns i rÀttegÄngsbalken och anslutande författningar.20 Undantaget ska dock inte uppfattas som att varje tillÀmpning av 8 § förvaltningslagen Àr ute-

18Prop. 1985/86:80, s. 82.

19Se 13 § lagen om kontaktförbud.

20SOU 1968:27, s. 73–74 och 83.

44

SOU 2012:49 UtgÄngspunkter

sluten i brottsbekĂ€mpande verksamhet. Exempelvis har Justitieombudsmannen (JO) i ett beslut21 ansett att en polismyndighet borde ha bedömt översĂ€ttningsfrĂ„gan med utgĂ„ngspunkt frĂ„n tolkbestĂ€mmelsen i 8 § förvaltningslagen i ett Ă€rende som föll in under undantaget för brottsbekĂ€mpande verksamhet. Ärendet gĂ€llde en underrĂ€ttelse frĂ„n polismyndigheten om Ă„terlĂ€mnande av beslagtaget gods till en polsk medborgare i Polen. Polismyndigheten lĂ€t inte översĂ€tta underrĂ€ttelsen utan skickade den pĂ„ svenska. JO uttalade att eftersom Ă€rendet gĂ€llde en beslagsfrĂ„ga, som regleras i rĂ€ttegĂ„ngsbalken, var det frĂ„ga om brottsbekĂ€mpande verksamhet och att undantagsregeln i 32 § förvaltningslagen formellt sett gĂ€llde. JO ansĂ„g emellertid att det aktuella förfarandet lĂ„g sĂ„ nĂ€ra sedvanlig förvaltning att det framstod som naturligt att bedöma översĂ€ttningsfrĂ„gan med utgĂ„ngspunkt frĂ„n vad som föreskrivs i 8 § förvaltningslagen. JO tillade Ă€ven att polisen inte skulle kunna fullgöra sin serviceskyldighet enligt 4 och 7 §§ förvaltningslagen om den inte sĂ„g till att behövlig tolkning och översĂ€ttning skedde.

2.6RÀttegÄngsbalken

För de allmÀnna domstolarna, som bland annat har till uppgift att handlÀgga brottmÄl, gÀller rÀttegÄngsbalkens regler i frÄga om förfarandet vid den dömande verksamheten.

I 5 kap. 6–8 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken finns bestĂ€mmelser om tolk. Av 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken framgĂ„r att om part, vittne eller annan, som ska höras inför rĂ€tten inte behĂ€rskar svenska fĂ„r rĂ€tten anlita tolk. RĂ€tten till tolk gĂ€ller Ă€ven för den som Ă€r allvarligt hörsel- eller talskadad. Även om bestĂ€mmelsen enligt ordalydelsen endast gĂ€ller nĂ€r nĂ„gon ska höras inför rĂ€tten anses den analogt tillĂ€mplig under förundersökning i brottmĂ„l.22 RĂ€tten ska förordna lĂ€mplig person för uppdraget och denna person fĂ„r inte vara jĂ€vig. Tolken ska som huvudregel infinna sig i rĂ€ttssalen, men sĂ„ kallad fjĂ€rrtolkning enligt 5 kap. 10 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken fĂ„r anvĂ€ndas under vissa förutsĂ€ttningar. En tolk har enligt 5 kap. 8 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken rĂ€tt till skĂ€lig ersĂ€ttning av allmĂ€nna medel för arbete, utlĂ€gg och tidsspillan. I kapitel 4 kommer bestĂ€mmelserna gĂ€llande rĂ€tten till tolk att behandlas mer ingĂ„ende.

21JO 1999/2000 s. 127.

22Ekelöf, Per Olov och Edelstam, Henrik, RÀttegÄng I, 8 u, Stockholm 2002, s. 174.

45

UtgÄngspunkter SOU 2012:49

ÖversĂ€ttning av handlingar regleras i 33 kap. 9 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken. BestĂ€mmelsen föreskriver att handlingar som kommer in till eller skickas ut frĂ„n rĂ€tten fĂ„r översĂ€ttas vid behov. Enligt bestĂ€mmelsens andra stycke Ă€r rĂ€tten skyldig att översĂ€tta en handling i brottmĂ„l som ska sĂ€ndas till nĂ„gon som vistas i en annan EES-stat eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstĂ„r sprĂ„ket i handlingen. Handlingen ska dĂ„ översĂ€ttas till sprĂ„ket i den andra staten eller till ett annat sprĂ„k som personen förstĂ„r. Den som har bitrĂ€tt med översĂ€ttning har rĂ€tt till skĂ€lig ersĂ€ttning av allmĂ€nna medel. RĂ€tten till översĂ€ttning i första stycket ska ocksĂ„ tillĂ€mpas i frĂ„ga om överföring frĂ„n punktskrift till vanlig skrift eller omvĂ€nt. För en nĂ€rmare beskrivning av reglerna kring översĂ€ttning, se kapitel 5.

46

3EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

3.1Direktivets bakgrund och syfte

EU har satt som mÄl att bevara och utveckla ett omrÄde med frihet, sÀkerhet och rÀttvisa. I samband med Europeiska rÄdets möte i Tammerfors Är 1999 beslutades att principen om ömsesidigt erkÀnnande av domar och andra beslut av rÀttsliga myndigheter ska bli en av hörnstenarna inom EU:s straffrÀttsliga samarbete. Syftet med ett stÀrkt ömsesidigt erkÀnnande Àr att underlÀtta samarbetet mellan behöriga myndigheter och att stÀrka det rÀttsliga skyddet av personers rÀttigheter.

Genomförandet av principen om ömsesidigt erkÀnnande förutsÀtter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrÀttsliga system. Ett sÀtt att öka förtroendet Àr att införa gemensamma minimiregler till skydd för personers rÀttigheter vid det straffrÀttsliga förfarandet. Sedan mötet i Tammerfors har arbetet med att ta fram gemensamma minimiregler pÄgÄtt under flera Är.1

Under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 antog rÄdet en resolution om en fÀrdplan för att stÀrka misstÀnktas och tilltalades processuella rÀttigheter vid straffrÀttsliga förfaranden2. FÀrdplanen föreskriver ett sÄ kallat steg-för-steg-förfarande som pÄkallar att ÄtgÀrder vidtas gÀllande rÀtten till översÀttning och tolkning (ÄtgÀrd A), rÀtten till information om rÀttigheter och om Ätalet (ÄtgÀrd B), rÀtten till juridisk rÄdgivning och rÀttshjÀlp (ÄtgÀrd C), rÀtten till kommunikation med slÀktingar, arbetsgivare och konsulÀra myndigheter (ÄtgÀrd D) och sÀrskilda skyddsÄtgÀrder för utsatta misstÀnkta eller Ätalade personer (ÄtgÀrd E).

1Se exempelvis Tammerforsprogrammet Ă„r 1999–2004 och Haagprogrammet Ă„r 2004–2009.

2RÄdets resolution av den 30 november 2009 om en fÀrdplan för att stÀrka misstÀnkta eller Ätalade personers processuella rÀttigheter vid straffrÀttsliga förfaranden (2009/C 295/01).

47

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

Europeiska rÄdet införlivade fÀrdplanen i Stockholmsprogrammet3, som antogs den 10 december 2009, och uppmanade kommissionen att lÀgga fram de förslag som anges i fÀrdplanen.

Som ett första steg enligt fÀrdplanens ÄtgÀrd A antog Europaparlamentet och rÄdet den 20 oktober 2010 direktivet om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden4. Syftet med direktivet Àr att garantera misstÀnkta eller tilltalade personers rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden för att sÀkerstÀlla dessa personers rÀtt till en rÀttvis rÀttegÄng.

Direktivet ska vara genomfört senast den 27 oktober 2013.

3.2NÀr ska direktivets bestÀmmelser tillÀmpas?

3.2.1TillÀmpningsomrÄdet enligt direktivet

Direktivets tillÀmpningsomrÄde anges i artikel 1. DÀr framgÄr att direktivet faststÀller bestÀmmelser om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden och vid förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder.

RÀttigheterna till tolkning och översÀttning ska tillÀmpas pÄ personer frÄn den tidpunkt nÀr de, genom ett officiellt meddelande eller pÄ annat sÀtt av en medlemsstats behöriga myndigheter, görs medvetna om att de Àr misstÀnkta eller anklagade för att ha begÄtt ett brott fram till dess att det straffrÀttsliga förfarandet avslutas. Slutpunkten preciseras pÄ sÄ sÀtt att den omfattar det slutgiltiga avgörandet av frÄgan om personen har begÄtt brottet, inbegripet, i tillÀmpliga fall, bestÀmning av pÄföljd och slutligt avgörande av ett eventuellt överklagande.

3Stockholmsprogrammet – ett öppet och sĂ€kert Europa i medborgarnas tjĂ€nst och för deras skydd (2010/C 115/01).

4Europaparlamentets och rĂ„dets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rĂ€tt till tolkning och översĂ€ttning vid straffrĂ€ttsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010 s. 1–7).

48

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

3.2.2ÖvervĂ€ganden

Utredningens bedömning: Direktivets bestÀmmelser ska tillÀmpas pÄ straffrÀttsliga förfaranden. Med ett straffrÀttsligt förfarande menas samtliga förfaranden som kan mynna ut i en brottspÄföljd. Vidare ska direktivet tillÀmpas vid talan om undanröjande av en tidigare utdömd pÄföljd, exempelvis undanröjande av tidigare utdömd villkorlig dom eller skyddstillsyn. FörvaltningsrÀttsliga ÄtgÀrder som kan följa av ett brott omfattas inte. Direktivet ska inte heller tillÀmpas vid handlÀggningen av en ansökan om resning, ÄterstÀllande av försutten tid eller klagan över domvilla. DÀremot ska, om exempelvis resning beviljas, direktivet tillÀmpas i den efterföljande processen.

Direktivets bestÀmmelser ska tillÀmpas pÄ misstÀnkta personer frÄn tidpunkten för delgivning av skÀlig misstanke enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken till dess att det straffrÀttsliga förfarandet Àr helt avslutat, det vill sÀga genom ett beslut om exempelvis nedlÀggning av förundersökning eller meddelande av dom eller slutligt beslut i högsta möjliga nationella domstolsinstans.

Vad Àr ett straffrÀttsligt förfarande?

Direktivet omfattar straffrÀttsliga förfaranden. Vad som avses med ett straffrÀttsligt förfarande framgÄr inte av direktivet. Begreppet fÄr sÄledes tolkas utifrÄn vedertagna definitioner inom straffrÀtten och i överensstÀmmelse med hur svensk rÀtt pÄ omrÄdet Àr uppbyggd.

Med utgĂ„ngspunkt i de begrepp som finns i brottsbalkens första kapitel anser utredningen att samtliga förfaranden som kan mynna ut i en brottspĂ„följd faller in under begreppet ”straffrĂ€ttsligt förfarande”. Innebörden av begreppet brottspĂ„följd Ă€r densamma som framgĂ„r av 1 kap. 3 § brottsbalken, det vill sĂ€ga straffen böter och fĂ€ngelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlĂ€mnande till sĂ€rskild vĂ„rd. I den mĂ„n det inom ramen för ett brottmĂ„l finns sĂ€rskilda yrkanden betrĂ€ffande exempelvis förverkande av egendom, företagsbot och annan sĂ€rskild rĂ€ttsverkan av brott omfattas dessa ocksĂ„ av det straffrĂ€ttsliga förfarandet. Begreppet straffrĂ€ttsligt förfarande omfattar sĂ„ledes, enkelt uttryckt, brottmĂ„lsprocessen inom polis- och Ă„klagarvĂ€sendet och de allmĂ€nna dom-

49

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

stolarna. För polis- och Ă„klagarvĂ€sendet innebĂ€r detta att alla Ă„tgĂ€rder som fĂ„r göras inom ramen för en förundersökning omfattas av begreppet. Utöver sedvanliga utredningsĂ„tgĂ€rder vid en förundersökning omfattas Ă€ven beslut om exempelvis frihetsberövande, kvarstad, beslag och husrannsakan. För domstolarnas del innebĂ€r detta att de till domstolen ordinarie instĂ€mda brottmĂ„len5 omfattas av begreppet men ocksĂ„ de handlĂ€ggningsĂ„tgĂ€rder som kan komma att vidtas av domstolen under en förundersökning innan Ă„tal Ă€r vĂ€ckt. Även en talan om undanröjande av en tidigare utdömd pĂ„följd bör omfattas av direktivets utökade rĂ€ttsskydd eftersom ett sĂ„dant förfarande i praktiken kan ses som en fortsĂ€ttning pĂ„ det egentliga brottmĂ„let och kan medföra att nĂ„gon Ă„döms en svĂ„rare pĂ„följd Ă€n den som utdömts tidigare.6

FörvaltningsrÀttsliga ÄtgÀrder som kan följa av ett brott faller, enligt utredningens bedömning, utanför begreppet straffrÀttsligt förfarande. HandlÀggningen av sÄdana frÄgor skiljer sig avsevÀrt frÄn brottsutredningar och de tvÄngsmedel som kan anvÀndas mot en enskild i dessa fall Àr begrÀnsade jÀmfört med de som stÄr till buds för polis, Äklagare eller domstol, till exempel frihetsberövanden i form av hÀktning och fÀngelse. Detta innebÀr att förfaranden gÀllande exempelvis körkortsingripanden, skattetillÀgg, tulltillÀgg eller miljösanktionsavgifter inte ska omfattas av direktivets tillÀmpningsomrÄde.

Även civilrĂ€ttsliga förfaranden faller utanför direktivets tillĂ€mpningsomrĂ„de.7

De rÀttigheter som direktivet föreskriver kan komma att tilllÀmpas Àven nÀr det Àr frÄga om internationella straffrÀttsliga förfaranden, exempelvis vid förhör med en person som Àr misstÀnkt eller tilltalad i utlandet men som befinner sig i Sverige. I olika

5NÀr det gÀller den ovanliga situationen att frÄga Àr om enskilt Ätal gÀller direktivet först frÄn den tidpunkt dÄ domstolen utfÀrdar stÀmning. Det Àr ju först dÄ som den tilltalade genom ett officiellt meddelande görs medveten om misstanken. Utredningen kommer inte att framledes redogöra för eventuella skillnader mellan vanligt Ätal och enskilt Ätal.

6Exempelvis en talan om undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn. Jfr. 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av nya rÀttegÄngsbalken, vari framgÄr att vad som föreskrivs angÄende brottmÄl i rÀttegÄngsbalken ska tillÀmpas nÀr det mot nÄgon som blivit dömd för brott inleds ett förfarande som avser undanröjande av pÄföljd och Ädömande av annan pÄföljd för brott eller som avser annan ÄtgÀrd i frÄga om Ädömd pÄföljd. Jfr. vidare med avgörandet RH 2010:60 dÀr hovrÀtten uttalar att en talan om undanröjande av skyddstillsyn inte Àr ett brottmÄl i rÀttegÄngsbalkens mening.

7Eftersom ett enskilt ansprÄk till följd av brott Àr en civilrÀttslig talan omfattas detta inte av definitionen av ett straffrÀttsligt förfarande. Direktivets rÀttigheter gÀller sÄledes inte i formell mening avseende enskilda ansprÄk. I praktiken kommer dock den tolk som Àr anlitad för det straffrÀttsliga förfarandet naturligtvis Àven att tolka i frÄgor gÀllande det enskilda ansprÄket nÀr handlÀggningen sker gemensamt.

50

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

författningar finns bestÀmmelser om internationellt bistÄnd och samarbete i brottmÄl.8 I de flesta av dessa författningar anges att samma regler ska gÀlla som vid en svensk förundersökning eller rÀttegÄng. Utredningens förslag kommer sÄledes, i tillÀmpliga delar, att trÀffa ocksÄ dessa internationella förfaranden.

Utöver polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten finns det Ă€ven andra myndigheter vars verksamhet innefattar utredning om brott inom vissa omrĂ„den, exempelvis Tullverket, Skatteverket (skattebrottsenheterna), SĂ€kerhetspolisen och Kustbevakningen. NĂ€r sĂ„dana myndigheter utför brottsutredningar och dĂ€rmed tilllĂ€mpar rĂ€ttegĂ„ngsbalkens regler om förundersökning gĂ€ller direktivet naturligtvis Ă€ven dem. Av framstĂ€llningstekniska skĂ€l har utredningen dock valt att i betĂ€nkandetexten endast omnĂ€mna polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten eftersom dessa Ă€r de mest vanligt förekommande myndigheterna nĂ€r det gĂ€ller förundersökningar i allmĂ€nhet. Vad som sĂ€gs om Åklagarmyndigheten gĂ€ller Ă€ven för Ekobrottsmyndigheten.

NĂ€r och vem skyddar direktivet?

Direktivets tillĂ€mpningsomrĂ„de Ă€r begrĂ€nsat pĂ„ det sĂ€ttet att rĂ€ttigheterna endast avser misstĂ€nkta eller personer anklagade för att ha begĂ„tt ett brott. Övriga involverade personer, sĂ„som exempelvis vittnen eller mĂ„lsĂ€gande omfattas sĂ„ledes inte av direktivet.

RÀttigheterna enligt direktivet ska börja tillÀmpas frÄn den tidpunkt nÀr en person görs medveten, genom ett officiellt meddelande eller pÄ annat sÀtt av en medlemsstats behöriga myndigheter, om att han eller hon Àr misstÀnkt eller anklagad för att ha begÄtt ett brott. Denna skrivning fÄr anses vara liktydig med de svenska bestÀmmelserna om delgivning av skÀlig misstanke som finns i 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken. Direktivets rÀttigheter bör sÄledes börja tillÀmpas frÄn tidpunkten för delgivning av skÀlig misstanke. I 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken föreskrivs att dÄ förundersökningen kommit sÄ lÄngt att nÄgon skÀligen misstÀnks för brottet ska personen i frÄga vid förhör underrÀttas om misstanken. För att nÄ upp till misstankegraden skÀlig misstanke krÀvs att det finns konkreta omstÀndigheter som med viss styrka pekar pÄ att

8 Se exempelvis lagen (2000:562) om internationell rÀttslig hjÀlp i brottmÄl, lagen (1957:668) om utlÀmning för brott, lagen (1959:254) om utlÀmning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge och lagen (1946:816) om bevisupptagning Ät utlÀndsk domstol.

51

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

den misstĂ€nkte har begĂ„tt den gĂ€rning som misstanken avser. Om- stĂ€ndigheterna mĂ„ste vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke.9 En förundersökning kan sĂ„ledes ha pĂ„gĂ„tt under en viss tid innan det finns en person som Ă€r skĂ€ligen misstĂ€nkt för det aktuella brottet och som ska delges denna misstanke. Under detta stadium i förundersökningen finns det inte nĂ„gon skyldighet att tillĂ€mpa direktivets bestĂ€mmelser om tolkning och översĂ€ttning. DĂ€remot kan det givetvis i vissa situationer Ă€ndĂ„ vara nödvĂ€ndigt att anordna tolkning eller översĂ€ttning, exempelvis vid förhör med nĂ„gon som inte behĂ€rskar svenska och som hörs upplysningsvis. Skulle det under ett sĂ„dant förhör framkomma omstĂ€ndigheter som innebĂ€r att personen Ă€r att anse som skĂ€ligen misstĂ€nkt ska – sĂ„som Ă€ven sker i dag – förhöret avbrytas tillfĂ€lligt och den hörde informeras om detta och om sina rĂ€ttigheter. FrĂ„n denna tidpunkt ska Ă€ven direktivets bestĂ€mmelser börja gĂ€lla fullt ut.

NĂ€r en person grips eller anhĂ„lls gĂ€ller enligt 24 kap. 9 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken att den frihetsberövade personen ska fĂ„ besked om det brott som han eller hon Ă€r misstĂ€nkt för och grunden för frihetsberövandet. Personen ifrĂ„ga ska ocksĂ„ förhöras sĂ„ snart som möjligt i anslutning till frihetsberövandet (24 kap. 8 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken). Eftersom en person enligt 24 kap. 6–7 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken mĂ„ste vara i vart fall skĂ€ligen misstĂ€nkt för att fĂ„ gripas eller anhĂ„llas innebĂ€r det att direktivet ska tillĂ€mpas redan frĂ„n tidpunkten för beslutet om gripande eller anhĂ„llande. Om den gripne eller anhĂ„llne personen har behov av tolk kan underrĂ€ttelsen om misstanken av praktiska skĂ€l oftast inte lĂ€mnas omedelbart, utan fĂ„r anstĂ„ nĂ„got till dess att tolk har anordnats, vilket givetvis ska ske snarast möjligt.

Direktivets tillÀmpningsomrÄde strÀcker sig fram till dess att det straffrÀttsliga förfarandet avslutas. Hos polis eller Äklagare kan det straffrÀttsliga förfarandet avslutas till exempel genom ett beslut om nedlÀggning av förundersökning. Om en mÄlsÀgande begÀr överprövning av ett nedlÀggningsbeslut anser utredningen att direktivet inte Àr tillÀmpligt. Personen Àr ju vid överprövningen inte lÀngre misstÀnkt och har inte nÄgot att försvara sig emot. Vid ett sÄdant överprövningsförfarande sker inte heller nÄgon kommunicering med den tidigare misstÀnkte personen. Först om det vid överprövningen beslutas att förundersökningen ska Äterupptas ska

9 Lindberg, Gunnel, Straffprocessuella tvĂ„ngsmedel – nĂ€r och hur fĂ„r de anvĂ€ndas?, 2 u, Stockholm 2009, s. 43 f. och exempelvis JO 1992/93 s. 204 samt JO 2009/10 s. 72.

52

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

direktivet börja gÀlla igen. I domstol ska direktivet tillÀmpas fram till dess att den frÄga som Àr föremÄl för prövning Àr slutligt avgjord genom en dom eller ett slutligt beslut i högsta möjliga nationella domstolsinstans, vilket i normalfallet Àr Högsta domstolen.

Efter ett slutligt avgörande genom dom eller beslut Àr det straffrÀttsliga förfarandet avslutat och dÀrefter ska direktivet inte tillÀmpas.10 Direktivet omfattar sÄledes inte handlÀggningen av en ansökan om resning, ÄterstÀllande av försutten tid eller klagan över domvilla.11 DÀremot gÀller direktivet nÀr nÄgot av de sÀrskilda rÀttsmedlen har beviljats, eftersom mÄlet dÄ Äter tas upp till förnyad handlÀggning.

3.3Undantagen för direktivets tillÀmpningsomrÄde

3.3.1Undantagen enligt direktivet

I punkterna 3 och 4 i direktivets första artikel föreskrivs vissa begrÀnsningar av direktivets tillÀmpningsomrÄde.

Enligt det första undantaget ska direktivet inte tillÀmpas pÄ beslut om pÄföljd för mindre förseelser fattade av en annan myndighet Àn domstol (artikel 1.3). Undantaget gÀller om beslutet av myndigheten kan överklagas till en domstol som Àr behörig att handlÀgga brottmÄl. Vid förfarandena hos domstolen dit beslutet har överklagats ska direktivets rÀttigheter gÀlla. Som ett exempel pÄ nÀr direktivet inte ska gÀlla anges pÄföljder som Àr utfÀrdade av en myndighet gÀllande trafikförseelser som begÄs i stor skala och som exempelvis konstateras vid en trafikkontroll (punkten 16 i ingressen till direktivet). I dessa situationer skulle det, enligt direktivet, vara orimligt att krÀva att myndigheterna sÀkerstÀllde samtliga rÀttigheter som ges i direktivet.

Enligt den andra begrÀnsningen ska direktivet inte pÄverka nationell lagstiftning som gÀller nÀrvaron av försvarare vid ett straffrÀttsligt förfarande eller nationell lagstiftning som avser den misstÀnktes eller tilltalades tillgÄng till handlingar i samband med det straffrÀttsliga förfarandet (artikel 1.4).

10Om dÀremot frÄga om undanröjande av pÄföljd uppkommer ska direktivet tillÀmpas, se not 6.

11NĂ€r det gĂ€ller klagan om undanröjande av strafförelĂ€ggande och ordningsbot, se vidare i avsnitt 3.3.2–3.3.3.

53

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

3.3.2PÄföljder för mindre förseelser beslutade av annan myndighet Àn domstol i svensk rÀtt

I svensk rÀtt finns det möjlighet för polis och Äklagare att besluta om pÄföljd för mindre allvarliga förseelser genom förelÀggande av ordningsbot och strafförelÀggande. Under Är 2011 utfÀrdades 337 892 ordningsböter och 57 079 strafförelÀgganden. Av dessa godkÀndes 334 305 respektive 38 803.12

Regleringen kring strafförelÀggande och ordningsbot finns i 48 kap. rÀttegÄngsbalken. Ett strafförelÀggande utfÀrdas av Äklagare och innebÀr att den misstÀnkte till godkÀnnande omedelbart eller inom viss tid förelÀggs ett bötesstraff pÄ den nivÄ som Äklagaren anser att brottet bör föranleda. Under vissa förutsÀttningar kan Àven villkorlig dom med eller utan böter utfÀrdas genom strafförelÀggande. En ordningsbot utfÀrdas i normalfallet av en polis13 och innebÀr att den misstÀnkte till godkÀnnande omedelbart eller inom viss tid förelÀggs ett bötesstraff. Det Àr RiksÄklagaren, i samrÄd med Rikspolisstyrelsen, som vÀljer ut de brott som kan bli aktuella för ordningsbot och som bestÀmmer ordningsbotens belopp för de olika brotten. En ordningsbot fÄr inte utfÀrdas om den misstÀnkte förnekar gÀrningen.

En ordningsbot eller ett strafförelÀggande godkÀnns genom att den misstÀnkte undertecknar och ger behörig mottagare en förklaring att han eller hon erkÀnner gÀrningen och godtar det straff som angetts i förelÀggandet. Om förelÀggandet endast avser böter kan ett godkÀnnande ocksÄ ske genom att hela beloppet betalas in till myndigheten. Under vissa förutsÀttningar finns det Àven möjlighet att godkÀnna ett strafförelÀggande som endast avser böter genom ett ombud som givits fullmakt att i efterhand godkÀnna förelÀggandet. Detta blir frÀmst aktuellt i situationer dÀr den misstÀnkte endast tillfÀlligt befinner sig i Sverige och planerar att lÀmna landet inom kort.

Den vanligaste situationen vid förelÀggande av ordningsbot Àr att polisen, exempelvis vid en trafikkontroll, stoppar en person för en trafikförseelse och direkt skriver ut en ordningsbot som godkÀnns pÄ plats.14 Av 10 § i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmÀnna

12Enligt statistik frÄn Rikspolisstyrelsen.

13En ordningsbot fÄr Àven utfÀrdas av Äklagare, tulltjÀnsteman eller kustbevakningstjÀnsteman (48 kap. 20 § rÀttegÄngsbalken).

14Det finns en möjlighet för polisen att ge den misstÀnkte rÄdrum, det vill sÀga betÀnketid, att godkÀnna boten eller inte. Den misstÀnkte fÄr dÄ med sig ordningsboten hem och har Ätta dagar pÄ sig att godkÀnna boten. Polisen kan Àven utfÀrda ett sÄ kallat kontorsförlÀggande,

54

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

rÄd om tillÀmpningen av ordningsbot inom Polisen15 framgÄr att en polis pÄ grundval av gjorda iakttagelser, den misstÀnktes berÀttelse och övriga omstÀndigheter ska bedöma om det finns förutsÀttningar att utfÀrda ett förelÀggande om ordningsbot. Den misstÀnkte bör ocksÄ tillfrÄgas hur denne stÀller sig till ett godkÀnnande innan förelÀggandet skrivs ut. Av 12 § i föreskrifterna framgÄr att polisen Àven ska klargöra förelÀggandets innehÄll och beskriva innebörden av ett godkÀnt förelÀggande innan detta överlÀmnas till den misstÀnkte för godkÀnnande. Polisen mÄste sÄledes försÀkra sig om att gÀrningen verkligen erkÀnns och att den misstÀnkte förstÄr innebörden av ett godkÀnnande. Om sÄ inte Àr fallet ska polisen i stÀllet skriva en rapport som sedan skickas till Äklagare för bedömning och eventuellt Ätal.

Ett strafförelÀggande som gÀller böter utfÀrdas i normalfallet genom att det skickas ut till den misstÀnkte med post för eventuellt godkÀnnande. GodkÀnnandet sker genom att den misstÀnkte skriver under förelÀggandet och skickar tillbaka godkÀnnandet till Äklagaren eller genom betalning av bötesbeloppet. Om nÄgot godkÀnnande inte sker inom den förelagda tiden gÄr Àrendet tillbaka till Äklagaren som fÄr besluta i ÄtalsfrÄgan. Det förekommer att den misstÀnkte skickar tillbaka förelÀggandet med en underskrift att förelÀggandet godkÀnns och samtidigt förser förelÀggandet med ytterligare information som kan tala emot att gÀrningen verkligen erkÀnns. I dessa situationer fÄr Äklagaren bedöma om det verkligen Àr frÄga om ett godkÀnnande av förelÀggandet. Om Äklagaren bedömer det som tveksamt om gÀrningen verkligen erkÀnns kan pÄskriften inte accepteras som ett godkÀnnande i lagens mening.16

Ett strafförelÀggande som avser villkorlig dom med eller utan böter sker genom ett personligt sammantrÀffande med den misstÀnkte dÀr Äklagaren försÀkrar sig om att den misstÀnkte erkÀnner brottet och förklarar vad ett godkÀnnande innebÀr. Om den misstÀnkte inte behÀrskar svenska genomförs mötet med hjÀlp av tolk.17

det vill sÀga ett förelÀggande om ordningsbot som skickas ut till den misstÀnkte med posten för eventuellt godkÀnnande inom Ätta dagar.

15 RPSFS 2008:1, FAP 261-1.

16 Detta resonemang tillÀmpas Àven vid rÄdrums- och kontorsförelÀgganden. Om polisen finner att pÄskriften inte kan ses som ett godkÀnnande fÄr rapportering till Äklagare ske i stÀllet.

17 Samma sak gÀller för strafförelÀgganden som avser villkorlig dom eller sÄdan pÄföljd i förening med böter för misstÀnkta som inte har fyllt 21 Är (1 § förordningen [1994:1763] med sÀrskilda bestÀmmelser om unga lagövertrÀdare). För misstÀnkta under 18 Är finns ocksÄ en utvidgad möjlighet att utfÀrda strafförelÀggande om det kan antas att den unge, om Ätal hade vÀckts, endast skulle ha dömts till böter (15 § lagen [1964:167] med sÀrskilda

55

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

Ett strafförelĂ€ggande eller en ordningsbot som har godkĂ€nts gĂ€ller som en dom som har vunnit laga kraft. Det Ă€r sĂ„ledes inte möjligt att med hjĂ€lp av ordinĂ€ra rĂ€ttsmedel överklaga ordningsboten eller strafförelĂ€ggandet efter det att ett godkĂ€nnande har skett. Det Ă€r dock möjligt att begĂ€ra att en ordningsbot eller ett strafförelĂ€ggande undanröjs genom en klagan hos tingsrĂ€tten enligt 59 kap. 6–10 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken. Ett undanröjande ska ske om godkĂ€nnandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring eller om det vid Ă€rendets behandling förekommit sĂ„dant fel att förelĂ€ggandet bör anses ogiltigt eller slutligen om förelĂ€ggandet av nĂ„gon annan anledning inte överensstĂ€mmer med lag.

3.3.3ÖvervĂ€ganden

Utredningens bedömning: Direktivets bestÀmmelser ska inte tillÀmpas gÀllande ordningsbot eller strafförelÀggande om pÄföljden bestÀms till böter. Av detta följer att direktivet ska tillÀmpas vid strafförelÀggande avseende villkorlig dom. En ny bestÀmmelse som reglerar detta införs i 48 kap. rÀttegÄngsbalken.

Vid en klagan om undanröjande av en ordningsbot eller ett strafförelÀggande ska direktivet tillÀmpas.

Kan strafförelÀggande och ordningsbot överhuvudtaget undantas frÄn direktivets tillÀmpningsomrÄde?

TillÀmpningsomrÄdet för undantagsbestÀmmelsen i direktivet Àr begrÀnsat pÄ sÄ sÀtt att det endast ska gÀlla myndigheters beslut gÀllande mindre förseelser om beslutet kan överklagas till domstol. Vid en strikt tolkning av direktivets ordalydelse skulle det för svensk del innebÀra att nÄgot undantag inte kan ges för förelÀggande av ordningsbot eller strafförelÀggande, eftersom dessa inte kan överklagas utan endast angripas via ett extraordinÀrt rÀttsmedel. En sÄdan tolkning skulle innebÀra att undantagsregeln

bestÀmmelser om unga lagövertrÀdare). De vanliga begrÀnsningarna med hÀnsyn till straffskalan för brottet ska sÄledes inte utgöra hinder för att utfÀrda ett strafförelÀggande. Om ett sÄdant strafförelÀggande utfÀrdas ska den unge underrÀttas om beslutet vid ett personligt sammantrÀffande och, om det Àr möjligt, i vÄrdnadshavares nÀrvaro. Om ett personligt sammantrÀffande inte Àr möjligt eller brottet Àr ringa, fÄr dock underrÀttelsen vara skriftlig (1 § förordningen med sÀrskilda bestÀmmelser om unga lagövertrÀdare).

56

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

gÀllande masshantering av brott inte skulle kunna tillÀmpas, vilket skulle skapa betydande praktiska problem. Det Àr tveksamt om en sÄdan tolkning Àr förenlig med vad direktivet Äsyftar. FrÄgan Àr dÀrför om det finns utrymme att under vissa förutsÀttningar undanta förelÀggande av ordningsbot och strafförelÀggande frÄn direktivets tillÀmpningsomrÄde trots att dessa inte kan överklagas. Utredningen gör bedömningen att detta Àr möjligt.

NÀr det gÀller ordningsbot utfÀrdas dessa i de allra flesta fall pÄ plats och i direkt anslutning till den straffbara gÀrningen, till exempel en hastighetsövertrÀdelse. I de flesta fall stÄr det dÀrför redan frÄn början klart för den misstÀnkte vad saken gÀller oavsett om den misstÀnkte förstÄr svenska eller inte. Ordningsbot fÄr vidare inte utfÀrdas om gÀrningen inte Àr erkÀnd. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter mÄste polisen utifrÄn omstÀndigheterna bedöma om det finns förutsÀttningar att utfÀrda en ordningsbot, tillfrÄga den misstÀnkte om instÀllningen till ordningsboten och förklara vad ordningsboten innebÀr i praktiken. I mÄnga fall anlitar polisen i dessa fall en tolk per telefon för att se till att den misstÀnkte förstÄr vad det Àr frÄga om. Om en polis, exempelvis pÄ grund av sprÄkförbistringar, inte kan försÀkra sig om att den misstÀnkte förstÄr vad denne skriver under ska nÄgon ordningsbot inte utfÀrdas överhuvudtaget. Om detta trots allt skulle ske finns möjligheten att begÀra ordningsboten undanröjd pÄ grund av exempelvis bristande viljeförklaring.

NĂ€r det gĂ€ller utfĂ€rdande av strafförelĂ€ggande avseende böter18 sker detta regelmĂ€ssigt genom att en postförsĂ€ndelse sĂ€nds till den misstĂ€nkte. I denna situation sker inte nĂ„got godkĂ€nnande omedelbart och den misstĂ€nkte fĂ„r tid pĂ„ sig att övervĂ€ga om han eller hon ska godkĂ€nna strafförelĂ€ggandet eller inte. För en misstĂ€nkt som inte behĂ€rskar svenska och som inte förstĂ„r innehĂ„llet i förelĂ€ggandet finns det tillfĂ€lle att uppmĂ€rksamma Åklagarmyndigheten pĂ„ detta och pĂ„ sĂ„ vis fĂ„ hjĂ€lp med en förklaring av strafförelĂ€ggandet. Dessutom har tidigare förhör skett med hjĂ€lp av tolk och polisen har dĂ„ normalt tagit upp frĂ„gan om att strafförelĂ€ggande kan bli aktuellt. Ett strafförelĂ€ggande fĂ„r vidare inte utfĂ€rdas om förutsĂ€ttningarna för allmĂ€nt Ă„tal inte Ă€r uppfyllda. Dessutom gĂ€ller att ansvarsfrĂ„gan mĂ„ste vara klarlagd. Detta innebĂ€r bland annat att den misstĂ€nkte i regel ska ha erkĂ€nt gĂ€rningen

18 Detta resonemang bör ocksÄ gÀlla för de fall nÀr den misstÀnkte har fÄtt rÄdrum att godkÀnna en ordningsbot och för sÄ kallade kontorsförelÀgganden, det vill sÀga ordningsböter som skickas ut till den misstÀnkte med post.

57

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

och att erkĂ€nnandet har stöd av övrig utredning. ErkĂ€nnande Ă€r dock inte alltid en nödvĂ€ndig förutsĂ€ttning för att strafförelĂ€ggande ska fĂ„ anvĂ€ndas. I vissa fall kan Ă„klagaren vid en samlad bedömning av ansvarsfrĂ„gan finna att förutsĂ€ttningar Ă€ndĂ„ finns för strafförelĂ€ggande, exempelvis i fall dĂ„ de faktiska omstĂ€ndigheterna Ă€r klarlagda och medgivna av den misstĂ€nkte. Det mĂ„ste dock i varje sĂ€rskilt fall stĂ„ klart för Ă„klagaren att den misstĂ€nkte verkligen har begĂ„tt gĂ€rningen. Även om ansvarsfrĂ„gan enligt Ă„klagarens bedömning Ă€r helt klarlagd bör strafförelĂ€ggande inte heller utfĂ€rdas om det framgĂ„r av den misstĂ€nktes uppgifter att han eller hon inte kommer att godkĂ€nna det.19 Det torde vidare vara sĂ€llsynt förekommande att en person som inte förstĂ„r innehĂ„llet i förelĂ€ggandet Ă€ndĂ„ skriver under och skickar tillbaka det till Åklagarmyndigheten. I den mĂ„n det förekommer att ett godkĂ€nnande har skett utan att detta har varit avsikten kan, i likhet med vad som sagts för ordningsbot, en klagan om undanröjande av strafförelĂ€ggandet anhĂ€ngiggöras vid domstol.

Vad gÀller strafförelÀggande avseende villkorlig dom delges dessa vid ett personligt möte med Äklagaren dÀr denne förklarar innebörden av ett godkÀnnande. Om den misstÀnkte inte behÀrskar svenska anlitas regelmÀssigt en tolk. Att ett strafförelÀggande pÄ villkorlig dom skulle godkÀnnas utan att detta var avsikten framstÄr dÀrför i och för sig som mycket liten. Om sÄ skulle ske kan Àven i detta fall en talan om undanröjande av strafförelÀggandet anhÀngiggöras.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det finns sÄdana rÀttssÀkerhetsgarantier i systemet för förelÀggande av ordningsbot och strafförelÀggande att den omstÀndigheten att dessa inte kan angripas genom ett vanligt överklagande inte hindrar att de kan undantas frÄn direktivets tillÀmpningsomrÄde. I vilken omfattning ordningsböter och strafförelÀgganden kan undantas diskuteras vidare i följande avsnitt.

19 Se nÀrmare om detta i RiksÄklagarens handbok för handlÀggning av strafförelÀggande 1998-07-01.

58

SOU 2012:49 EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde

Undantagets tillÀmpningsomrÄde

Direktivets undantag ska gÀlla pÄföljder för mindre förseelser. Enligt utredningens mening Àr det endast brott dÀr det inte finns anledning att bestÀmma pÄföljden till annat Àn böter som bör inrymmas i detta begrepp.

FrÄgan Àr dÄ om all bötesbrottslighet kan undantas eller om det finns anledning att ytterligare snÀva in tillÀmpningsomrÄdet för vad som ska anses vara en mindre förseelse. En grÀnsdragning skulle kunna ske vid penningböter. Fördelarna med en sÄdan lösning Àr dess förutsebarhet, eftersom det enkelt gÄr att se vilka brott som omfattas och dÄ den exakta pÄföljden för brottet Àr bestÀmd pÄ förhand. Utredningen har dock kommit fram till att en sÄdan avgrÀnsning skulle vara alltför snÀv och utesluta alltför mÄnga brott som Àr av enkel karaktÀr, men som ÀndÄ ger dagsböter. Den övre grÀnsen bör dÀrför dras vid dagsbötesbrotten. FörelÀggande av ordningsbot eller strafförelÀggande ska sÄledes undantas frÄn direktivets regler om pÄföljden bestÀms till böter, vari innefattas bÄde penningböter och dagsböter. Det Àr alltsÄ den pÄföljd som Àr aktuell i det enskilda fallet som blir utslagsgivande. Att fÀngelse ingÄr i straffskalan saknar i det hÀr fallet betydelse.

För tydlighetens skull bör framhĂ„llas att undantaget endast avser sjĂ€lva förfarandet i samband med att en ordningsbot eller ett strafförelĂ€ggande utfĂ€rdas, det vill sĂ€ga översĂ€ttning av sjĂ€lva förelĂ€ggandet behövs inte. Det förekommer inte sĂ€llan att det Ă€r först i ett senare skeende av en förundersökning – nĂ€r förhör eller andra Ă„tgĂ€rder redan har vidtagits – som det framkommer att det kan vara aktuellt att utfĂ€rda ett strafförelĂ€ggande. I dessa situationer har direktivet naturligtvis varit tillĂ€mpligt under sjĂ€lva förundersökningsförfarandet. Direktivets undantag omfattar sĂ„ledes den situationen nĂ€r det senare blir frĂ„ga om att sĂ€nda ut sjĂ€lva förelĂ€ggandet.

Utredningens bedömning innebÀr att strafförelÀgganden gÀllande villkorlig dom inte ska omfattas av det undantag som direktivet ger. RÀttigheterna till tolkning och översÀttning enligt direktivet ska dÀrför tillÀmpas vid utfÀrdande av strafförelÀggande avseende villkorlig dom. NÀr det gÀller direktivets krav pÄ översÀttning anser utredningen att ett strafförelÀggande Àr en sÄdan vÀsentlig handling som enligt direktivet som huvudregel ska översÀttas om den misstÀnkte begÀr det eller om det annars behövs.

59

EU-direktivet och dess tillÀmpningsomrÄde SOU 2012:49

Eftersom en tolk Àr nÀrvarande vid mötet nÀr strafförelÀggandet utfÀrdas kommer översÀttning i praktiken att ske muntligt.

I enlighet med vad direktivet föreskriver om domstolsprövning av ett beslut av en annan myndighet, ska direktivets bestÀmmelser tillÀmpas vid klagan om undanröjande av ordningsbot eller strafförelÀggande enligt bestÀmmelserna i 59 kap. 6-10 §§ rÀttegÄngsbalken.

NÀrvaron av försvarare och tillgÄng till handlingar

Direktivet pĂ„verkar inte svensk lagstiftning som gĂ€ller nĂ€rvaron av försvarare eller lagstiftning som avser den misstĂ€nktes eller tilltalades tillgĂ„ng till handlingar i samband med det straffrĂ€ttsliga förfarandet. BestĂ€mmelserna gĂ€llande rĂ€tten att ta del av handlingar i exempelvis 23 kap. 18 och 21 §§ och 30 kap. 7 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken pĂ„verkas sĂ„ledes inte av direktivet. Inte heller reglerna kring nĂ€rvaro av försvarare i 21 kap. 3–3 a och 9 §§ och 23 kap. 10 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken pĂ„verkas.

60

4 RĂ€tt till tolkning

4.1RĂ€tt till tolkning enligt EU-direktivet

I artikel 2 i direktivet finns bestÀmmelser om rÀtten till tolkning. I artikel 2.1 föreskrivs att misstÀnkta eller tilltalade som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket utan dröjsmÄl ska fÄ tolkning under det straffrÀttsliga förfarandet. RÀtten till tolkning ska gÀlla inför utredande och rÀttsliga myndigheter under polisförhör, alla domstolsförhandlingar och eventuella nödvÀndiga interimistiska förfaranden. Om det gÄr viss tid innan tolkning tillhandahÄlls behöver detta inte utgöra en övertrÀdelse av kravet pÄ att tolkning ska tillhandahÄllas utan dröjsmÄl, under förutsÀttning att fördröjningen Àr skÀlig under de rÄdande omstÀndigheterna (punkten 18 i ingressen till direktivet). Tolkningen bör tillhandahÄllas pÄ de misstÀnktas eller tilltalades modersmÄl eller pÄ ett annat sprÄk som de talar eller förstÄr och som möjliggör att de fullt ut kan utöva sin rÀtt till försvar och garantera att förfarandet gÄr rÀttvist till (punkten 22 i ingressen till direktivet).

I artikel 2.2 regleras rÀtten till tolkning för kommunikationen mellan misstÀnkta eller tilltalade och deras försvarare. Tolkning ska finnas tillgÀnglig för denna kommunikation i direkt samband med ett förhör eller en förhandling under förfarandena eller i samband med ett överklagande eller andra framstÀllningar som görs under förfarandet, i de fall detta Àr nödvÀndigt för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till. MisstÀnkta eller tilltalade bör sÄledes genom tolk bland annat ges möjlighet att inför försvararen kunna förklara sina versioner av hÀndelserna, pÄpeka nÀr de anser att ett uttalande inte Àr korrekt och göra försvararen uppmÀrksam pÄ fakta som bör lÀggas fram till deras försvar (punkten 19 i ingressen till direktivet).

Av artikel 2.3 framgÄr att rÀtten till tolkning Àven inbegriper lÀmpligt stöd för personer som lider av hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter. I punkt 27 i direktivets ingress betonas att det Àr en

61

RĂ€tt till tolkning SOU 2012:49

förutsÀttning för en korrekt rÀttskipning att visa sÀrskild hÀnsyn mot misstÀnkta eller tilltalade som kan befinna sig i en svag position pÄ grund av fysiska funktionsnedsÀttningar som pÄverkar deras förmÄga att effektivt meddela sig med omvÀrlden. De rÀttsliga myndigheterna ska dÀrför beakta sÄdana sÄrbarheter som inverkar pÄ förmÄgan att följa förfarandet eller göra sig förstÄdd och vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att garantera rÀttigheterna enligt direktivet för dessa personer.

I artikel 2 finns Àven bestÀmmelser om dels kvalitetskrav och kommunikationsteknik vid tolkning, dels om rÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning, dels om hur ett tolkbehov ska upptÀckas och om rÀtten till tolkning vid verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder. Dessa frÄgor kommer att behandlas vidare i kapitel 6, 7 och 8.

4.2Svensk rÀtt

I 10 § sprÄklagen (2009:600) föreskrivs att sprÄket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet Àr svenska. Detta innebÀr att förhör under en förundersökning eller i en rÀttegÄng ska ske pÄ svenska och att personer som inte behÀrskar svenska mÄste bitrÀdas av tolk för att kunna följa förfarandet och göra sig förstÄdda.

I 5 kap. 6–8 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken finns bestĂ€mmelser om tolkning i domstol. BestĂ€mmelserna Ă€r tillĂ€mpliga för bĂ„de tvistemĂ„l och brottmĂ„l.1 Enligt 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken fĂ„r tolk anlitas att bitrĂ€da rĂ€tten om part, vittne eller annan som ska höras inför rĂ€tten inte Ă€r ”mĂ€ktig svenska sprĂ„ket”. BestĂ€mmelsen Ă€r endast tillĂ€mplig nĂ€r nĂ„gon ska höras inför rĂ€tten, men har Ă€ven ansetts ge utrymme för att anlita tolk nĂ€r det Ă€r frĂ„ga om mer informella kontakter mellan rĂ€tten och den person som inte behĂ€rskar svenska.2

NÀr det gÀller förundersökning finns ingen uttrycklig bestÀmmelse om tolkning. Reglerna om tolkning i femte kapitlet rÀttegÄngsbalken har dock ansetts analogt tillÀmpliga vid förundersökning.3 I vissa situationer kan Àven förvaltningslagens regler om

1RÀttegÄngsbalkens regler om tolk Àr genom hÀnvisning i 48 § lagen (1996:242) om domstolsÀrenden tillÀmpliga Àven vid handlÀggning av Àrenden.

2Prop. 1973:30, s. 70–71.

3Ekelöf, Per Olov och Edelstam, Henrik, RÀttegÄng I, 8 u, Stockholm 2002, s. 174.

62

SOU 2012:49 RĂ€tt till tolkning

tolkning bli tillÀmpliga under en förundersökning, se vidare om detta i avsnitt 2.5.

I kontakten mellan en misstÀnkt eller tilltalad och dennes försvarare kan det finnas behov av tolkning. RÀtten till tolkning vid denna kontakt Àr inte uttryckligen lagreglerad men fÄr anses sjÀlvklar analogivis enligt rÀttegÄngsbalkens bestÀmmelser. En försvarares uppdrag framgÄr bland annat av bestÀmmelserna i 21 kap. 7-9 §§ rÀttegÄngsbalken. Enligt 21 kap. 7 § bör en försvarare genom överlÀggning med den misstÀnkte förbereda försvaret. Vidare fÄr enligt 21 kap. 9 § en försvarare för den som Àr anhÄllen eller hÀktad inte vÀgras sammantrÀffa med sin klient och har rÀtt att meddela sig med honom eller henne i enrum. För en klient som inte behÀrskar svenska kan en försvarare naturligtvis inte fullgöra detta uppdrag utan tolk. En försvarare som har haft kostnader för tolk har rÀtt till ersÀttning av allmÀnna medel för detta utlÀgg enligt 21 kap. 10 § rÀttegÄngsbalken i den mÄn kostnaden varit skÀlig och pÄkallad för uppdragets fullgörande. Som regel anses utlÀgg för tolkning alltid pÄkallat för uppdragets fullgörande om klienten har behov av tolk. En nÀrmare diskussion om frÄgan om kostnader för tolkning Äterfinns i kapitel 8.

Enligt 5 kap. 6 § tredje stycket rÀttegÄngsbalken gÀller rÀtten till tolk Àven för den som Àr allvarligt hörsel- eller talskadad. BestÀmmelsen gÀller inte bara den som helt saknar hörsel eller talförmÄga utan Àven för den som pÄ grund av en mindre hörsel- eller talnedsÀttning inte kan höras utan tolk.4

Enligt 5 kap. 6 § andra stycket rÀttegÄngsbalken ska rÀtten i första hand anlita allmÀn tolk om det finns en sÄdan. I annat fall ska rÀtten förordna lÀmplig person att tolka i mÄlet. En allmÀn tolk tjÀnstgör vid en viss domstol och Àr skyldig att pÄ rÀttens begÀran bitrÀda som tolk vid rÀttens handlÀggning av mÄl och Àrenden. AllmÀn tolk ska finnas vid Haparanda och GÀllivare tingsrÀtter för tolkning i finska.5 BestÀmmelserna om allmÀn tolk har sin bakgrund i att det vid vissa norrlÀndska domstolar har funnits ett stadigvarande behov av tolkning i finska eftersom befolkningen i dessa domsagor delvis Àr finsktalande. Det vanliga Àr dock att rÀtten förordnar en tolk nÀr behovet uppkommer, sÄ kallad sÀrskild tolk.

NĂ€r det gĂ€ller kvalifikationskraven pĂ„ den som förordnas sĂ€gs inte nĂ„got annat i bestĂ€mmelsen Ă€n att personen ska vara ”lĂ€mplig”.

4Prop. 1968:82, s. 72.

5Se 1–3 §§ förordningen (1984:140) om allmĂ€n tolk.

63

RĂ€tt till tolkning SOU 2012:49

Av fjÀrde stycket framgÄr att den som förordnas som tolk inte fÄr vara jÀvig. Det Àr naturligtvis mycket viktigt att den tolk som förordnas Àr tillrÀckligt kvalificerad för uppdraget. En nÀrmare diskussion om tolkars kvalifikationer och kvalitetskrav vid tolkning behandlas i kapitel 6.

4.3ÖvervĂ€ganden

Utredningens bedömning: Den praktiska tillÀmpningen av rÀtten till tolkning uppfyller redan i dag i stort direktivets krav. MisstÀnkta eller tilltalade som har behov av tolk fÄr generellt sett detta behov tillgodosett hos bÄde polis- och Äklagarmyndigheterna och vid domstol. För att uppfylla direktivets krav behöver dock vissa ÄtgÀrder vidtas.

Nuvarande reglering gÀllande en försvarares rÀtt att anlita en tolk vid sammantrÀffande med sin klient och fÄ kostnaden för tolken ersatt av rÀtten Àr tillrÀckliga för att uppfylla direktivets krav. Det finns dÀrför inte skÀl att föreslÄ nÄgon Àndring pÄ detta omrÄde.

Utredningens förslag: Utredningen föreslĂ„r att nuvarande reglering förtydligas pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det uttryckligen anges att tolkning ska tillhandahĂ„llas för misstĂ€nkta eller tilltalade som inte behĂ€rskar svenska. Ett nytt andra stycke i 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken som reglerar denna situation införs dĂ€rför. Enligt det första stycket – som fortsĂ€ttningsvis kommer att reglera tolkning i tvistemĂ„l och tolkning för övriga personer som hörs i brottmĂ„l – fĂ„r tolk anlitas vid behov.

RÀtten till tolk ska Àven gÀlla för den som har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter i stÀllet för den som Àr allvarligt hörsel- eller talskadad.

BestÀmmelser om att rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska anlitas i första hand införs.

Utredningen föreslÄr vidare att rÀtten till tolkning under förundersökningen ska lagregleras och införas i 23 kap. rÀttegÄngsbalken.

Vad utredningen har erfarit fÄr misstÀnkta eller tilltalade som inte behÀrskar svenska i de allra flesta fall utan nÄgot större dröjsmÄl tolkning nÀr detta behövs under hela det straffrÀttsliga förfarandet.

64

SOU 2012:49 RĂ€tt till tolkning

Det Àr sÄledes mycket sÀllsynt, om det överhuvudtaget har förekommit, att en person som har framfört önskemÄl om att fÄ tolk inte har fÄtt detta. Att neka nÄgon en tolk som har behov av det utgör ett rÀttegÄngsfel och kan leda till att en rÀttegÄng mÄste tas om, se nÀrmare om detta i kapitel 7. Den tolkning som tillhandahÄlls ska naturligtvis i första hand ske pÄ den hördes modersmÄl. I vissa hastigt uppkomna situationer eller om det Àr frÄga om för svenska förhÄllanden ovanliga sprÄk, kan det emellertid vara sÄ att det inte omedelbart Àr möjligt att fÄ tag pÄ en tolk i det sprÄk som den som ska höras har som modersmÄl. Det har dÄ förekommit att en tolk i ett annat sprÄk som den hörde behÀrskar har anlitats istÀllet.6 Att inte fÄ tala pÄ sitt modersmÄl kan emellertid leda till att det uppstÄr missförstÄnd eller felaktigheter i utredningen och denna situation bör dÀrför i möjligaste mÄn undvikas.

BestĂ€mmelsen om tolkning i 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken Ă€r utformad som en fakultativ regel, det vill sĂ€ga rĂ€tten mĂ„ste inte, men fĂ„r anlita tolk. Regeln tillĂ€mpas dock i praktiken som en tvingande regel, det vill sĂ€ga behĂ€rskar en misstĂ€nkt eller tilltalad inte svenska ska en tolk anlitas. Det förekommer exempelvis att förhandlingar i domstol eller förhör hos polisen skjuts upp pĂ„ grund av att det finns ett tolkbehov som vid tillfĂ€llet inte kan tillgodoses alls eller i vart fall inte med tillrĂ€ckligt hög kvalitet. Även om bestĂ€mmelsen i realiteten ofta tillĂ€mpas som en ”ska-regel” anser utredningen att bestĂ€mmelsen behöver skĂ€rpas för att direktivet ska uppfyllas. DĂ„ bestĂ€mmelsen i 5 kap. 6 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken i dag omfattar bĂ„de tvistemĂ„l och brottmĂ„l och direktivet endast gĂ€ller en misstĂ€nkts eller tilltalads rĂ€tt till tolkning i brottmĂ„l, föreslĂ„s att ett nytt andra stycke införs som sĂ€rskilt reglerar denna situation. För brottmĂ„lens del föreslĂ„s dĂ€rför att det sĂ€rskilt föreskrivs att tolkning ska tillhandahĂ„llas för misstĂ€nkta eller tilltalade som inte behĂ€rskar svenska. Vid övriga situationer – det vill sĂ€ga för tvistemĂ„len och för övriga personer som kan ha tolkbehov i ett brottmĂ„l – Ă€r det fortfarande första stycket som ska tillĂ€mpas, enligt vilket tolk fĂ„r anlitas vid behov.

I 5 kap. 6 § rÀttegÄngsbalken finns Àven bestÀmmelser om tolkning för personer som Àr allvarligt hörsel- eller talskadade. Genom denna bestÀmmelse uppfylls i praktiken det som direktivet föreskriver för dessa personer, eftersom bestÀmmelsen inte bara gÀller för den som helt saknar hörsel eller talförmÄga utan Àven för

6 Se exempelvis Brottsförebyggande rÄdet, Rapport 2008:4, Diskriminering i rÀttsprocessen, s. 48.

65

RĂ€tt till tolkning SOU 2012:49

den som pĂ„ grund av en mindre hörsel- eller talnedsĂ€ttning inte kan höras utan tolk. Utredningen anser dock att den nuvarande formuleringen ”allvarligt hörsel- eller talskadad” inte fullt ut motsvarar direktivets krav och hur bestĂ€mmelsen enligt motiven i praktiken Ă€r tĂ€nkt att tillĂ€mpas. Av denna anledning föreslĂ„s att terminologin Ă€ndras pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att bestĂ€mmelserna om rĂ€tt till tolk ska gĂ€lla för ”den som har hörselnedsĂ€ttning eller talsvĂ„righeter”. Det ligger i sakens natur att hörsel- eller talsvĂ„righeterna dock ska vara pĂ„ en sĂ„dan nivĂ„ att personen ifrĂ„ga har behov av en tolk, oavsett om det Ă€r frĂ„ga om en misstĂ€nkt eller tilltalad i brottmĂ„l eller nĂ„gon i ett tvistemĂ„l. En del hörsel- och talsvĂ„righeter kan exempelvis avhjĂ€lpas genom anvĂ€ndande av tekniska hjĂ€lpmedel. Om sĂ„dana hjĂ€lpmedel pĂ„ ett tillfredsstĂ€llande sĂ€tt kan anvĂ€ndas för att överbrygga hörsel- eller talsvĂ„righeter ska dessa naturligtvis anvĂ€ndas i första hand i stĂ€llet för att en tolk anlitas.

Att den tolkning som tillhandahĂ„lls Ă€r av god kvalitet Ă€r en förutsĂ€ttning för en rĂ€ttssĂ€ker handlĂ€ggning. I nuvarande bestĂ€mmelse anges det inte annat Ă€n att som tolk ska anlitas ”lĂ€mplig person”. För att ytterligare betona de kvalitetskrav som ska rĂ„da föreslĂ„r utredningen att det införs ett krav pĂ„ att rĂ€ttstolk eller annan auktoriserad tolk i första hand ska anlitas. Först om en sĂ„dan tolk inte finns att tillgĂ„ fĂ„r annan tolk anlitas. Mer om kvalitetsfrĂ„gor nĂ€r det gĂ€ller tolkning och översĂ€ttning diskuteras i kapitel 6. Av författningsförslaget framgĂ„r att utredningen föreslĂ„r en del sprĂ„kliga Ă€ndringar av bestĂ€mmelserna i 5 kap. 6–8 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken. Ändringarna syftar till att modernisera sprĂ„ket och nĂ„gon Ă€ndring i sak Ă€r inte avsedd.

Det finns i dag inga uttryckliga regler gÀllande rÀtten till tolkning under en förundersökning, utan rÀttegÄngsbalkens regler tillÀmpas analogt. Mot bakgrund av att det Àr frÄga om rÀttigheter till skydd för den enskilde och för att ytterligare klargöra att rÀtten till tolkning gÀller likafullt Àven under förundersökningen föreslÄr utredningen att det i 23 kap. rÀttegÄngsbalken införs en ny bestÀmmelse om detta. RÀtt till tolk ska enligt denna bestÀmmelse gÀlla frÄn det att en misstÀnkt underrÀttas om misstanke för brott enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken och fortsÀttningsvis under hela förundersökningsförfarandet. NÀr det gÀller övriga personer som kan komma att höras under en förundersökning omfattas dessa inte av direktivet. För att uppfylla direktivets krav finns det dÀrför inte skÀl att föreslÄ nÄgon Àndring av nuvarande ordning.

66

SOU 2012:49 RĂ€tt till tolkning

Enligt nuvarande reglering har en offentlig försvarare rÀtt att anlita en tolk vid sammantrÀffande med sin klient och fÄ kostnaden för tolken ersatt av rÀtten. En offentlig försvarare har ocksÄ enligt nuvarande praxis rÀtt att i samband med exempelvis ett polisförhör i enrum fÄ tala med sin klient och dÄ fÄ nyttja den tolk som polisen har bokat för sjÀlva förhöret. Denna ordning fungerar vÀl och det finns dÀrför inte skÀl att föreslÄ nÄgon Àndring pÄ detta omrÄde.

67

5 RÀtt till översÀttning

5.1RÀtt till översÀttning enligt EU-direktivet

I artikel 3 i direktivet finns bestĂ€mmelser om rĂ€tten till översĂ€ttning av handlingar. Enligt artikel 3.1 ska misstĂ€nkta eller tilltalade som inte förstĂ„r eller talar förfarandesprĂ„ket inom rimlig tid fĂ„ en skriftlig översĂ€ttning av alla handlingar som Ă€r vĂ€sentliga för att garantera att de kan utöva sin rĂ€tt till försvar och för att garantera att det straffrĂ€ttsliga förfarandet gĂ„r rĂ€ttvist till. ÖversĂ€ttningen ska, pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r det gĂ€ller tolk, ske pĂ„ den misstĂ€nktes eller tilltalades modersmĂ„l eller pĂ„ ett annat sprĂ„k som han eller hon talar eller förstĂ„r (punkten 22 i ingressen till direktivet). Av artikel 3.2 framgĂ„r att beslut om frihetsberövande, anklagelser eller Ă„tal och domar Ă€r att betrakta som vĂ€sentliga handlingar. NĂ€r det gĂ€ller andra handlingar ska den behöriga myndigheten, frĂ„n fall till fall, besluta om en handling Ă€r vĂ€sentlig eller inte. MisstĂ€nkta, tilltalade eller deras försvarare kan begĂ€ra att en handling ska anses vara vĂ€sentlig och ge in en motiverad ansökan om detta.1 I artikel 3.4 föreskrivs en begrĂ€nsning i rĂ€tten till översĂ€ttning som innebĂ€r att det inte ska finnas nĂ„gon skyldighet att översĂ€tta avsnitt i vĂ€sentliga handlingar som inte Ă€r relevanta för att de misstĂ€nkta eller tilltalade ska förstĂ„ vad de anklagas för. Vidare finns i artikel 3.7 en bestĂ€mmelse enligt vilken en muntlig översĂ€ttning eller en muntlig2 sammanfattning av vĂ€sentliga handlingar

1 Detta framgĂ„r av artikel 3 punkterna 2-3. Utredningen har valt att formulera sig nĂ„got annorlunda mot vad som framgĂ„r av den svenska översĂ€ttningen av direktivet, se den svenska versionen i bilagan. Ordalydelsen i punkten 3 Ă€r pĂ„ engelska ”[t]he competent authorities shall, in any given case, decide whether any other document is essential. Suspected or accused persons or their legal council may submit a reasoned request to that effect.” PĂ„ franska Ă€r ordalydelsen ”[l]es autoritĂ©s compĂ©tentes dĂ©cident cas par cas si tout autre document est essentiel. Les suspects ou les personnes poursuivies ou leur conseil juridique, peuvent prĂ©senter une demande motivĂ©e Ă  cet effet.”

2 I den svenska översĂ€ttningen av direktivet anges ”muntlig översĂ€ttning eller sammanfattning”. I den engelska och franska versionen anges ”oral translation or oral summary”

69

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

fÄr tillhandahÄllas i stÀllet för en skriftlig översÀttning, under förutsÀttning att en sÄdan muntlig översÀttning eller muntlig sammanfattning inte förhindrar att förfarandet gÄr rÀttvist till. I artikel 3.8 föreskrivs att varje avsÀgelse av rÀtten till översÀttning av handlingar som avses i artikeln ska omfattas av kravet att misstÀnkta eller tilltalade dessförinnan har fÄtt juridisk rÄdgivning eller pÄ annat sÀtt fÄtt full insikt om konsekvenserna av avsÀgelsen. AvsÀgelsen mÄste Àven vara entydig och ha lÀmnats frivilligt.

I artikel 3 finns Àven bestÀmmelser om kvalitetskrav vid översÀttning och om rÀtt att överklaga beslut i frÄga om översÀttning samt bestÀmmelser om översÀttning vid verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder. Dessa frÄgor kommer att behandlas vidare i kapitel 6, 7 respektive 8.

5.2Svensk rÀtt

I enlighet med vad som föreskrivs i 10 § sprÄklagen (2009:600) ska sprÄket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet vara svenska. Huvudregeln Àr sÄledes att handlingar som ges in till eller skickas ut frÄn domstolen ska vara skrivna pÄ svenska. Behov av översÀttning av handlingar kan sÄledes uppkomma i den situationen nÀr en myndighet har att göra med nÄgon som inte behÀrskar svenska.

I 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken finns bestÀmmelser om översÀttning av handlingar. BestÀmmelsen reglerar endast översÀttning vid domstol. NÀr det gÀller polis- eller Äklagarmyndigheternas skyldighet att översÀtta handlingar vid en förundersökning finns det inte nÄgon uttrycklig bestÀmmelse om detta. I likhet med vad som gÀller betrÀffande tolkning bör dock bestÀmmelserna om översÀttning i rÀttegÄngsbalken, tillsammans med 8 § förvaltningslagen (se avsnitt 2.5), kunna anses analogt tillÀmpliga.

Enligt 33 kap. 9 § första stycket rÀttegÄngsbalken fÄr rÀtten vid behov lÄta översÀtta handlingar som kommer in till eller skickas ut frÄn rÀtten. Regeln Àr alltsÄ inte tvingande och gÀller bÄde tvistemÄl och brottmÄl. NÀr det gÀller utgÄende handlingar anger förarbetena att bestÀmmelsen av kostnadsskÀl bör tillÀmpas restriktivt.3 Vid avgörande av om behov av översÀttning finns eller inte bör dom-

respektive ”une traduction orale ou un rĂ©sumĂ© oral”, vilket tydligare markerar att det som avses endast Ă€r muntliga sammanfattningar.

3 Prop. 1986/87:89, s. 170.

70

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

stolen ta reda pÄ vilka andra möjligheter parten har att fÄ handlingen översatt. Först om parten inte pÄ annat sÀtt kan ordna översÀttning bör rÀtten lÄta översÀtta handlingen.4 I ett senare förarbetsuttalande sÀgs att det i regel finns behov av att översÀtta handlingar nÀr en domstol ska sÀnda handlingar till en person i utlandet och det finns anledning att tro att mottagaren inte talar svenska. Enligt motiven stÀmmer detta Àven överens med domstolspraxis.5

Om en domstol inte översÀtter en dom eller ett beslut som borde ha översatts kan detta utgöra laga förfall för att inte överklaga i rÀtt tid. Högsta domstolen har i ett sÄdant fall beviljat ÄterstÀllande av försutten tid.6 Att behovet av översÀttning genom rÀttens försorg Àr större i brottmÄl Àn i förmögenhetsrÀttsliga tvister Àr klart.7 Om en tilltalad har kunnat tillgodogöra sig innehÄllet i en handling pÄ annat sÀtt Àn genom en skriftlig översÀttning kan detta emellertid vara tillrÀckligt för att kravet pÄ rÀttssÀkerhet ska vara uppfyllt. I hovrÀttsavgörandet RH 1988:76 avslogs en begÀran om skriftlig översÀttning eftersom den tilltalade hade fÄtt en översÀttning av domen intalad pÄ band. I fallet var den tilltalade som begÀrde den skriftliga översÀttningen Àven bitrÀdd av en offentlig försvarare som behÀrskade den tilltalades sprÄk och som kunde föra hans talan. Om en domstol beslutar att inte översÀtta en handling har det ansetts, beroende pÄ omstÀndigheterna, vara lÀmpligt att domstolen underrÀttar parten om detta pÄ ett sprÄk som den förstÄr.8

I 33 kap. 9 § andra stycket rÀttegÄngsbalken finns bestÀmmelser om översÀttning av handlingar som bara gÀller för brottmÄl och i den situationen att en handling ska skickas till nÄgon som befinner sig i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet (EES) eller i Schweiz. BestÀmmelsen har tillkommit mot bakgrund av samarbetet om internationell rÀttslig hjÀlp i brottmÄl inom EES. Enligt bestÀmmelsen Àr rÀtten skyldig att översÀtta en handling i brottmÄl eller de viktigaste delarna av den, om handlingen ska sÀndas till nÄgon som vistas i en annan stat inom EES eller i Schweiz om det finns anledning att anta att personen inte förstÄr sprÄket i handlingen. Handlingen ska översÀttas till sprÄket i den

4Prop. 1986/87:89, s. 143 och 170.

5Prop. 1999/2000:61, s. 158.

6NJA 1996 s. 342. Se nÀrmare om rÀttsfallet i avsnitt 7.2.2.

7Prop. 1973:30, s. 72.

8NJA 2001 s. 54.

71

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

andra staten eller om myndigheten kÀnner till att personen inte förstÄr detta sprÄk, till ett annat sprÄk som personen förstÄr.

NÀr det gÀller frÄgan om kompetenskraven pÄ den som ska anlitas för översÀttningar finns det inte nÄgra uttryckliga regler om detta i rÀttegÄngsbalken. Det normala Àr dock att myndigheterna i sÄ stor utstrÀckning som möjligt försöker anlita en auktoriserad translator. En utförligare diskussion om frÄgan om översÀttares kvalifikationer och kvalitetskrav vid översÀttningar finns i kapitel 6.

Av 33 kap. 9 § tredje stycket rÀttegÄngsbalken framgÄr att bestÀmmelserna om översÀttning i första och tredje styckena ska tillÀmpas Àven i frÄga om överföring frÄn punktskrift till vanlig skrift eller omvÀnt. I paragrafens sista stycke finns bestÀmmelser om att den som har bitrÀtt med översÀttning har rÀtt till skÀlig ersÀttning för arbetet av allmÀnna medel. FrÄgor om kostnader för översÀttning kommer att behandlas mer utförligt i kapitel 6 och 8.

5.3ÖvervĂ€ganden

Utredningens bedömning och förslag: För att genomföra direktivet behöver sÀrskilda bestÀmmelser gÀllande översÀttning införas. Utredningen föreslÄr dÀrför att ett nytt andra stycke i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken införs som ska gÀlla en misstÀnkts eller tilltalads rÀtt till översÀttning av handlingar i brottmÄl. RÀtten till översÀttning under en förundersökning föreslÄs ocksÄ bli lagreglerad genom att en bestÀmmelse i 23 kap. rÀttegÄngsbalken införs som hÀnvisar till 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken.

De nya bestÀmmelserna innebÀr i huvudsak följande:

Om en misstÀnkt eller tilltalad hos polis, Äklagare eller domstol begÀr det, eller om det annars behövs, ska en skriftlig översÀttning ske av sÄdana handlingar, eller delar av dessa, som Àr vÀsentliga för att den misstÀnkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. Möjligheten att kunna försvara sig ska hÀr ses i vid mening, sÄsom att kunna förstÄ och bemöta samtliga anklagelser, pÄstÄenden, ÄtgÀrder eller yrkanden som kan framstÀllas eller vidtas i det straffrÀttsliga förfarandet.

I stÀllet för en skriftlig översÀttning fÄr en muntlig översÀttning eller en muntlig sammanfattning av handlingen tillhandahÄllas om det inte pÄ grund av mÄlets eller handlingens beskaffenhet eller nÄgon annan omstÀndighet Àr olÀmpligt.

72

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

Vidare föreslÄr utredningen att det ska införas en bestÀmmelse om att auktoriserade translatorer (översÀttare) ska anlitas i första hand.

5.3.1Nya regler om översÀttning

Det förekommer inte sĂ€llan att skriftlig översĂ€ttning av handlingar9 sker under förundersökningen och vid domstolsförfarandet, men dĂ„ i huvudsak frĂ„n ett frĂ€mmande sprĂ„k till svenska i syfte att klargöra innehĂ„llet i handlingarna för myndigheten. ÖversĂ€ttning av handlingar frĂ„n svenska till det sprĂ„k den misstĂ€nkte eller tilltalade talar förekommer visserligen, men i förhĂ„llandevis liten utstrĂ€ckning. Det vanliga förfarandet Ă€r i stĂ€llet att det sker en muntlig översĂ€ttning med hjĂ€lp av en tolk – en sĂ„ kallad prima vista-översĂ€ttning – dĂ€r tolken direkt frĂ„n texten översĂ€tter dess innehĂ„ll. Exempelvis sker en sĂ„ kallad slutdelgivning10 av en förundersökning enligt 23 kap. 18 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken ofta genom prima vista-översĂ€ttning av tolk för misstĂ€nkta som inte behĂ€rskar svenska. NĂ€r det gĂ€ller domar eller beslut meddelade av domstol Ă€r det ocksĂ„ vanligast förekommande att dessa översĂ€tts muntligen med hjĂ€lp av tolk. I mĂ„nga fall sker översĂ€ttningen direkt vid avkunnande av en dom eller ett beslut. Vid en kanslidom, det vill sĂ€ga nĂ€r domen inte avkunnas efter en förhandling, Ă€r det inte ovanligt att en muntlig översĂ€ttning av domen sker vid ett möte hos försvararen i samband med övervĂ€gandet av om domen ska överklagas eller inte. Enligt vad utredningen har erfarit fungerar systemet med muntliga översĂ€ttningar i huvudsak bra.

Nuvarande bestÀmmelser betrÀffande översÀttning Àr inte tvingande förutom i de fall en handling i brottmÄl ska skickas till nÄgon som befinner sig inom EES eller i Schweiz. Dagens reglering uppfyller sÄledes inte de krav som uppstÀlls i direktivet och det finns

9 Med handling avses inte endast skriftliga handlingar utan Àven exempelvis elektroniska sÄdana. Begreppet handling bör tolkas i enlighet med tryckfrihetsförordningens handlingsbegrepp. I 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen ska med handling förstÄs framstÀllning i skrift eller bild samt upptagning som kan lÀsas, avlyssnas eller pÄ annat sÀtt uppfattas endast med tekniskt hjÀlpmedel. Elektroniska handlingar blir alltmer aktuella i och med att exempelvis förundersökningsprotokoll, stÀmningsansökan och dom överförs elektroniskt inom rÀttsvÀsendet (se nÀrmare om projektet RÀttsvÀsendets informationsförsörjning, RIF, pÄ regeringens hemsida).

10 Slutdelgivning sker nÀr förundersökningen Àr avslutad för polisens och Äklagarens del. Vid slutdelgivningen bereds den misstÀnkte och försvararen tillfÀlle att ta del av utredningsmaterialet.

73

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

dÀrför behov av att sÀrskilt reglera under vilka förutsÀttningar och pÄ vilket sÀtt en översÀttning av vissa handlingar ska tillhandahÄllas för en misstÀnkt eller tilltalad. Utredningen föreslÄr att ett nytt andra stycke i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken införs som ska reglera en misstÀnkts eller tilltalads rÀtt till översÀttning av handlingar i brottmÄl. RÀtten till översÀttning under förundersökningen föreslÄs ocksÄ bli lagreglerad genom att en bestÀmmelse införs i 23 kap. rÀttegÄngsbalken.

En översÀttning ska ske av sÄdana handlingar som Àr vÀsentliga för att den misstÀnkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. Möjligheten att kunna försvara sig ska hÀr ses i vid mening, sÄsom att kunna förstÄ och bemöta samtliga anklagelser, pÄstÄenden, ÄtgÀrder eller yrkanden som kan framstÀllas eller vidtas i det straffrÀttsliga förfarandet enligt den definition av direktivets rÀckvidd som gjorts i kapitel 3.

I stÀllet för en skriftlig översÀttning ska en muntlig översÀttning eller en muntlig sammanfattning kunna tillhandahÄllas om det inte pÄ grund av mÄlets eller handlingens beskaffenhet eller nÄgon annan omstÀndighet Àr olÀmpligt. Vid prövningen av lÀmplighetsfrÄgan Àr en utgÄngspunkt att reglerna om översÀttning ytterst syftar till att tillgodose att det straffrÀttsliga förfarandet gÄr rÀttvist till, sÄvÀl hos polis och Äklagare som hos domstol.

NÀr det gÀller i vilken omfattning en handling ska översÀttas sÄ krÀvs det inte alltid att hela handlingen översÀtts. Inte sÀllan Àr det endast vissa delar av en handling som har betydelse för försvaret medan andra delar inte har det. Det Àr endast de delar av en handling som har sÄdan betydelse som omfattas av rÀtten till översÀttning.

Att den översÀttning som tillhandahÄlls Àr av god kvalitet Àr en grundförutsÀttning för en rÀttssÀker prövning och Àr ocksÄ ett av de krav som uppstÀlls i direktivet. I dagslÀget finns inte nÄgra uttryckliga bestÀmmelser om kvalitetskraven för den som ska anlitas för en skriftlig översÀttning. Utredningen föreslÄr dÀrför att det sÀrskilt regleras att auktoriserade translatorer ska anlitas i första hand. Först om en sÄdan översÀttare inte finns att tillgÄ ska annan lÀmplig översÀttare anlitas. En nÀrmare diskussion om kvalitetsfrÄgor finns i kapitel 6.

Enligt nuvarande reglering gÀller bestÀmmelsen om översÀttning i 33 kap. 9 § första stycket rÀttegÄngsbalken Àven i frÄga om överföring frÄn punktskrift till vanlig skrift eller omvÀnt. Direktivet uppstÀller inte nÄgot uttryckligt krav pÄ att punktskrift ska

74

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

omfattas, men i ingressen till direktivet anges att för misstÀnkta eller tilltalade som har fysiska funktionsnedsÀttningar som pÄverkar deras förmÄga att effektivt meddela sig med omvÀrlden, ska medlemsstaterna se till att dessa personer faktiskt kan utöva de rÀttigheter som anges i direktivet genom att vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att garantera dessa rÀttigheter (punkten 27 i ingressen till direktivet). Utredningen anser mot denna bakgrund att Àven personer som anvÀnder sig av punktskrift, det vill sÀga blinda eller andra synskadade personer, ska omfattas av den nya bestÀmmelsen i andra stycket. I den mÄn muntlig översÀttning inte Àr tillfyllest kan sÄledes skriftlig översÀttning till punktskrift komma att bli aktuellt i dessa fall.

Den föreslagna nya paragrafen i 23 kap. rÀttegÄngsbalken hÀnvisar till bestÀmmelserna i 33 kap. 9 § om att auktoriserad translator ska anlitas i första hand och att en översÀttare har rÀtt till skÀlig ersÀttning samt att bestÀmmelserna ocksÄ avser överföring frÄn eller till punktskrift. Dessa bestÀmmelser ska sÄledes gÀlla ocksÄ under förundersökningen.

Direktivet uppstÀller Àven krav pÄ att misstÀnkta eller tilltalade som avsÀger sig rÀtten till översÀttning dessförinnan ska ha fÄtt juridisk rÄdgivning eller pÄ annat sÀtt fÄtt full insikt om konsekvenserna av en avsÀgelse samt att en sÄdan avsÀgelse ska vara entydig och frivillig. Att en misstÀnkt eller tilltalad uttryckligen skulle avsÀga sig rÀtten till bÄde skriftlig och muntlig översÀttning torde frÄn svensk synpunkt vara en mycket ovanlig och systemfrÀmmande situation, i det nÀrmaste utesluten.11 I den mÄn det ÀndÄ skulle förekomma Àr det naturligtvis viktigt att den berörda myndigheten ser till att fullödig information ges och att personen ifrÄga hÀrigenom inser konsekvenserna av avsÀgelsen. NÄgra sÀrskilda regler om detta anser utredningen inte att det behövs.

5.3.2UtgÄngspunkter vid handlÀggningen av översÀttningsfrÄgor

Den misstÀnkte eller tilltalade ska som huvudregel begÀra översÀttning

Direktivet uppstÀller krav pÄ att en misstÀnkt eller tilltalad som inte förstÄr förfarandesprÄket ska fÄ en skriftlig eller, under vissa för-

11 En annan sak Àr att den misstÀnkte eller tilltalade inte vill ha alla i och för sig tÀnkbara vÀsentliga handlingar översatta i sin helhet. Detta innebÀr ju inte en avsÀgelse av rÀtten till översÀttning; jfr fotnot nr. 14.

75

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

utsÀttningar, muntlig översÀttning av alla handlingar som Àr vÀsentliga för försvaret och för att garantera att förfarandet gÄr rÀttvist till. Som exempel pÄ sÄdana handlingar anges beslut om frihetsberövanden, anklagelser12 eller Ätal samt domar. Att införa en ordning dÀr denna typ av handlingar vid blotta misstanken om ett behov av översÀttning13, kanske pÄ grund av att tolk förekommit, per automatik alltid ocksÄ översÀtts skulle vara mycket kostnadskrÀvande. Det skulle för övrigt inte vara praktiskt genomförbart med tanke pÄ den stora mÀngd handlingar som produceras av de rÀttsliga myndigheterna. Endast den omstÀndigheten att en person har eller tidigare under förfarandet har haft hjÀlp av en tolk eller har uttryckt sig mindre vÀl pÄ svenska, behöver inte heller innebÀra att han eller hon inte förstÄr skriven svenska och dÀrför har behov av översÀttning. Att tillhandahÄlla en översÀttning bara för att myndigheten med mer eller mindre fog tror att nÄgon behöver en sÄdan skulle alltsÄ leda till att mÄnga onödiga översÀttningar fÄr göras, vilket inte endast skulle vara mycket kostsamt utan det skulle dessutom bromsa upp och förlÀnga det straffrÀttsliga förfarandet i sÄdan utstrÀckning att det inte Àr acceptabelt ur ett rÀttssÀkerhetsperspektiv.

Det behövs sÄledes en mekanism som gör att en myndighet pÄ nÄgot sÀtt uppmÀrksammas pÄ att det finns ett faktiskt existerande behov av översÀttning innan en sÄdan tillhandahÄlls. Utredningen anser dÀrför att en nödvÀndig och rimlig utgÄngspunkt vid bedömningen av om översÀttning ska ske Àr att den misstÀnkte eller tilltalade som huvudregel fÄr begÀra översÀttning och i samband med detta ange vad han eller hon vill ha översatt.

Det finns emellertid vissa situationer dĂ€r en begĂ€ran om översĂ€ttning normalt inte ska behövas och dĂ€r det Ă€r naturligt att de rĂ€ttsliga myndigheterna utan nĂ„gon sĂ€rskild förfrĂ„gan erbjuder en skriftlig eller muntlig översĂ€ttning. Ett exempel Ă€r vid slutdelgivningen av en förundersökning dĂ€r den misstĂ€nkte Ă€r frihetsberövad och det kan misstĂ€nkas att han eller hon inte behĂ€rskar skriven svenska. I en sĂ„dan situation ska – sĂ„som oftast torde vara fallet i dag – nĂ„gon begĂ€ran att fĂ„ förundersökningen översatt,

12I begreppet anklagelser ingÄr inte bara sjÀlva brottsmisstanken utan Àven vad som i övrigt kan framgÄ av handlingarna i ett förundersökningsprotokoll eller delar av ett sÄdant. Begreppet anklagelse bör alltsÄ ses i vid mening. PÄstÄenden av mÄlsÀgande och vittnen kan sÄledes höra hit, liksom teknisk bevisning och överhuvudtaget all utredning som syftar till att peka ut nÄgon som skyldig till ett brott.

13I detta avsnitt syftar utredningen frÀmst pÄ skriftliga översÀttningar.

76

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

skriftligen eller muntligen, inte behövas.14 Myndigheterna har generellt sett ett större ansvar att se till att ett eventuellt behov av översÀttning tillgodoses om den misstÀnkte eller tilltalade inte har nÄgon försvarare som kan ta till vara hans eller hennes rÀttigheter. Regeln om översÀttning bör dÀrför formuleras pÄ sÄ vis att översÀttning ska ske pÄ den misstÀnktes eller tilltalades begÀran eller om det annars behövs.

Skriftlig eller muntlig översÀttning?

Det skulle vara förenat med mycket stora praktiska problem att skriftligen lĂ„ta översĂ€tta alla i och för sig vĂ€sentliga handlingar. De översĂ€ttare som skulle behövas finns inte i dagslĂ€get eller inom överskĂ„dlig framtid att uppbringa.15 Även om inte direktivet uttryckligen pekar ut kostnadsaspekten som en omstĂ€ndighet som ska beaktas vid handlĂ€ggningen av översĂ€ttningsfrĂ„gan kan det emellertid konstateras att skriftlig översĂ€ttning av alla vĂ€sentliga handlingar skulle bli mycket kostsamt.16 Det Ă€r dĂ€rför angelĂ€get att försöka begrĂ€nsa antalet skriftliga översĂ€ttningar till de situationer dĂ€r det verkligen Ă€r befogat. Utredningens bedömning Ă€r ocksĂ„ att det inte finns nĂ„got generellt önskemĂ„l om skriftlig översĂ€ttning av handlingar frĂ„n misstĂ€nkta, tilltalade eller deras försvarare eftersom nuvarande system med muntliga översĂ€ttningar i det stora hela fungerar bra.

14Det bör understrykas att det som avses hÀr Àr ett erbjudande om översÀttning. Antagandet eller misstanken att personen ifrÄga har behov av översÀttning kan ju visa sig felaktigt. Den misstÀnkte eller tilltalade kan ju ocksÄ endast vara intresserad av att fÄ vissa delar av en handling översatta. Myndigheten behöver dÄ naturligtvis bara tillhandahÄlla översÀttning gÀllande dessa delar, Àven om myndigheten gör bedömningen att hela handlingen Àr

”vĂ€sentlig”. Även om myndigheten alltsĂ„ i vissa fall ska erbjuda översĂ€ttning, till exempel i situationen med en slutdelgivning, ska myndigheten inte tillhandahĂ„lla översĂ€ttning mot den misstĂ€nkte eller tilltalades vilja eller avseende delar som den misstĂ€nkte eller tilltalade inte Ă€r intresserad av.

15Enligt Kammarkollegiet finns det 247 personer som Ă€r auktoriserade translatorer frĂ„n svenska till ett annat sprĂ„k. Endast för att översĂ€tta samtliga domar i brottmĂ„l dĂ€r tolk förekommit för en tilltalads rĂ€kning skulle det behövas ca 1 200 översĂ€ttare. (År 2011 fanns det 8 202 brottmĂ„l med tolkuppdrag i. Utredningen har uppskattat att i 5 000 av dessa mĂ„l har tolkningen skett för den tilltalades rĂ€kning. BerĂ€kningen, som Ă€r lĂ„ngtifrĂ„n exakt, har utgĂ„tt frĂ„n att en genomsnittlig dom Ă€r sju sidor lĂ„ng [350 ord/sida] och att översĂ€ttaren har fem dagar pĂ„ sig och översĂ€tter 2 000 ord per dag). Detta resonemang gĂ€ller sĂ„ledes endast domar, hĂ€rtill kommer andra handlingar som domstolarna producerar samt översĂ€ttning hos polis och Ă„klagare. BerĂ€kningen Ă€r mycket schematisk och tar inte hĂ€nsyn till att den misstĂ€nkte eller tilltalade inte alltid begĂ€r att fĂ„ en handling översatt.

16Om samtliga domar i brottmÄl dÀr tolk förekommit för den tilltalades rÀkning skulle översÀttas skulle kostnaden bli ca 17 miljoner kronor (berÀknat pÄ 5 000 domar [se not 15] pÄ sju sidor [350 ord/sida] vardera och kostnaden per ord Àr 1,42 kr).

77

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

Muntlig översĂ€ttning har flera fördelar jĂ€mfört med skriftlig översĂ€ttning. Den kan tillhandahĂ„llas med kort tidsvarsel. En 50-sidig skrift kan ta upp till 2-3 veckor att översĂ€tta för en ensam översĂ€ttare. En skriftlig översĂ€ttning tar sĂ„ledes tid och i brottmĂ„lsprocessen, och sĂ€rskilt vid frihetsberövanden, Ă€r tidsfristerna ofta mycket korta. Det Ă€r ocksĂ„ avsevĂ€rt billigare med muntlig översĂ€ttning jĂ€mfört med skriftlig. Även om en muntlig översĂ€ttning inte Ă€r lika exakt som en skriftlig översĂ€ttning sĂ„ finns det vid en muntlig översĂ€ttning utrymme att stĂ€lla frĂ„gor om nĂ„got Ă€r oklart. Exakthet Ă€r inte heller i alla situationer det som Ă€r det mest viktiga. I mĂ„nga situationer kan i stĂ€llet det mest angelĂ€gna för en misstĂ€nkt vara att snabbt fĂ„ veta exempelvis vad en anklagelse bestĂ„r i. En muntlig översĂ€ttning har naturligtvis den nackdelen att det inte Ă€r möjligt att vid ett senare tillfĂ€lle gĂ„ tillbaka till texten och repetera den. Detta problem kan nog mĂ„nga gĂ„nger lösas genom inspelning av den muntliga översĂ€ttningen. Om behovet av att kunna gĂ„ tillbaka till en text igen bedöms vara stort bör emellertid en skriftlig översĂ€ttning tillhandahĂ„llas om förutsĂ€ttningarna i övrigt Ă€r uppfyllda.

Det finns sÄledes en hel del som talar för muntlig översÀttning. Valet att översÀtta en handling muntligt fÄr givetvis inte innebÀra att förfarandet inte gÄr rÀttvist till och detta bör vara ledstjÀrnan vid myndigheternas prövning av översÀttningsfrÄgor. NÄgra direkta risker med muntliga översÀttningar ur ett rÀttssÀkerhetsperspektiv kan emellertid utredningen inte se och utredningens bedömning Àr sammantaget att i normalfallet de flesta handlingar bör kunna översÀttas muntligen i stÀllet för skriftligen.

Muntlig översĂ€ttning kan emellertid inte alltid ersĂ€tta skriftlig översĂ€ttning. Om detta vore fallet skulle den rĂ€tt till skriftlig översĂ€ttning som direktivet ger vara meningslös. Vissa handlingar i en utredning kan vara svĂ„ra att ta till sig om de inte översĂ€tts skriftligen, exempelvis handlingar med ekonomiskt eller tekniskt komplicerade sakomstĂ€ndigheter. Det kan i sĂ„dana fall vara olĂ€mpligt att endast muntligen översĂ€tta dessa handlingar. Vidare kan brottsmisstanken eller mĂ„let vara av sĂ„dan allvarlig eller sĂ€rskild karaktĂ€r att en muntlig översĂ€ttning av en viss handling kan anses olĂ€mplig. Är det exempelvis frĂ„ga om sĂ„dana misstankar dĂ€r den misstĂ€nkte eller tilltalade riskerar ett lĂ„ngt fĂ€ngelsestraff torde det inte sĂ€llan finnas större skĂ€l att ombesörja skriftlig översĂ€ttning av i vart fall vissa handlingar, sĂ„som till exempel ett förhör av stor betydelse. Även andra omstĂ€ndigheter, exempelvis den misstĂ€nktes

78

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

eller tilltalades personliga förutsÀttningar, kan göra att det Àr olÀmpligt med endast en muntlig översÀttning av en viss handling. Regeln om översÀttning bör med hÀnsyn till det nu uttalade formuleras pÄ sÄ vis att muntlig översÀttning fÄr tillhandahÄllas om det inte pÄ grund av mÄlets eller handlingens beskaffenhet eller nÄgon annan omstÀndighet Àr olÀmpligt. HÀrigenom uppnÄs en balans mellan det praktiskt möjliga och kravet pÄ ett rÀttssÀkert och rÀttvist förfarande.

5.3.3NÀrmare om handlÀggningen av översÀttningsfrÄgor

ÖversĂ€ttning hos polis- och Ă„klagarmyndigheter

Under en förundersökning kan det produceras en mĂ€ngd olika handlingar som Ă€r mer eller mindre intressanta för den misstĂ€nkte och för dennes försvar. Direktivet anger att beslut om frihetsberövanden och anklagelser eller Ă„tal Ă€r sĂ„dana handlingar som typiskt sett Ă€r vĂ€sentliga för den misstĂ€nktes försvar. Även andra handlingar kan vara vĂ€sentliga för försvaret och sĂ„ledes behöva översĂ€ttas, exempelvis vissa beslut under förundersökningen eller handlingar vars innehĂ„ll talar till den misstĂ€nktes förmĂ„n. I vilken utstrĂ€ckning sĂ„dana övriga handlingar bör översĂ€ttas fĂ„r bedömas frĂ„n fall till fall med utgĂ„ngspunkt i att det straffrĂ€ttsliga förfarandet ska vara rĂ€ttssĂ€kert.

Beslut om frihetsberövanden vid förundersökningen utgörs av gripande- och anhĂ„llandebeslut. Dessa beslut protokollförs av polis respektive Ă„klagare men delges den misstĂ€nkte endast muntligen. Det Ă€r utredningens mening att sĂ„dana beslut normalt kan översĂ€ttas muntligen med hjĂ€lp av tolk. Detta bör i normalfallet gĂ€lla Ă€ven betrĂ€ffande delgivning av brottsmisstankar, eftersom dessa alltid delges i samband med ett förhör. NĂ€r det dĂ€remot Ă€r frĂ„ga om mer komplicerade brottsmisstankar, exempelvis vid ekonomisk brottslighet, kan det ibland finnas skĂ€l för en skriftlig översĂ€ttning. NĂ€r det gĂ€ller övriga handlingar under förundersökningen – exempelvis handlingar som ingĂ„r i förundersökningsprotokollet – kan i de allra flesta fall nuvarande ordning med muntlig översĂ€ttning vid slutdelgivning Ă€ven fortsĂ€ttningsvis anses som tillrĂ€cklig.17 Är det frĂ„ga om mer omfattande utredningar med exempelvis kompli-

17 Detta gĂ€ller sĂ„vĂ€l nĂ€r den misstĂ€nkte Ă€r frihetsberövad som nĂ€r detta inte Ă€r fallet. Är den misstĂ€nkte inte frihetsberövad fĂ„r han eller hon alltsĂ„ normalt begĂ€ra att översĂ€ttning ska ske.

79

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

cerade rĂ€ttsliga, ekonomiska eller tekniska frĂ„gor kan det emellertid finnas starkare skĂ€l att skriftligen översĂ€tta handlingar eller delar av handlingar Ă€n om det Ă€r frĂ„ga om utredningar om mer vardagliga brott. Även vissa nyckelförhör18 kan det ibland finnas skĂ€l att översĂ€tta skriftligen, sĂ€rskilt om anklagelsen mot den misstĂ€nkte stĂ„r och faller med dessa eller om frĂ„ga Ă€r om allvarliga brottsmisstankar.

Åtalet, det vill sĂ€ga ansökan om stĂ€mning som ges in till tingsrĂ€tten, bör normalt kunna översĂ€ttas muntligt i samband med att den tilltalade sammantrĂ€ffar med sin försvarare inför huvudförhandlingen. I försvararuppdraget ingĂ„r att förklara Ă„talet och anklagelsen mot den tilltalade. I mer komplicerade Ă„tal kan det emellertid finnas skĂ€l till skriftlig översĂ€ttning. Försvararen eller den tilltalade fĂ„r dĂ„ begĂ€ra en sĂ„dan översĂ€ttning hos domstolen.

I de fall det inte finns nĂ„gon försvarare förordnad har den tilltalade möjlighet att begĂ€ra en översĂ€ttning av Ă„talet frĂ„n domstolen som dĂ„ fĂ„r besluta om översĂ€ttning ska ske och pĂ„ vilket sĂ€tt. Utredningens bedömning Ă€r att det i normalfallet bör vara tillrĂ€ckligt med en muntlig översĂ€ttning av Ă„talet eftersom det i dessa fall rör sig om brott eller utredningar av enklare beskaffenhet. Är det frĂ„ga om mer komplicerade eller allvarligare brott finns det regelmĂ€ssigt en offentlig försvarare förordnad.

ÖversĂ€ttning vid domstol

Direktivet pekar ut domar och beslut om frihetsberövanden, det vill sÀga hÀktningsbeslut, som sÄdana handlingar som Àr att anse som vÀsentliga. Enligt direktivet kan emellertid Àven andra handlingar som produceras och sÀnds ut frÄn domstolen vara att betrakta som vÀsentliga och som det dÀrför kan bli aktuellt att översÀtta, exempelvis beslut i rÀttegÄngsfrÄgor, stÀmningen eller kallelsen till förhandling. I dessa fall fÄr domstolen frÄn fall till fall

– beroende pĂ„ vad det Ă€r för handling, dess innehĂ„ll och övriga omstĂ€ndigheter – bedöma om handlingarna Ă€r vĂ€sentliga och om översĂ€ttning behövs utan nĂ„gon sĂ€rskild begĂ€ran om detta och i sĂ„ fall i vilken form. I de allra flesta fall bör domstolen emellertid

18 Det kan till exempel handla om sÄdana förhör dÀr det pÄ goda grunder kan antas att vad som sagts under förhöret kommer att fÄ en mycket betydande eller avgörande roll under en kommande rÀttegÄng.

80

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

kunna underlÄta att översÀtta utgÄende handlingar om nÄgon sÀrskild förfrÄgan om detta inte har gjorts.

NÀr det gÀller frÄgan om översÀttning av domar eller beslut Àr behovet av en skriftlig översÀttning i mÄngt och mycket beroende av hur domen eller beslutet har tillhandahÄllits och om den tilltalade har en försvarare eller inte. I det följande kommer av framstÀllningstekniska skÀl endast domar diskuteras. Resonemanget gÀller dock naturligtvis Àven beslut.

Om rÀtten har avkunnat domen i direkt anslutning till en förhandling och den tilltalade pÄ sÄ sÀtt har fÄtt avgörandet muntligen översatt via den tolk som nÀrvarade vid förhandlingen, behöver normalt inte en skriftlig översÀttning av samma dom göras. Den tilltalade fÄr genom tolken veta domslutet och domskÀlens innehÄll. NÀr det gÀller domar som avkunnas brukar det i flertalet av fallen inte heller röra sig om sÀrskilt komplicerade frÄgor som Àr svÄra att förstÄ. Vid avkunnande finns Àven möjlighet att stÀlla frÄgor med hjÀlp av en tolk om det Àr nÄgot som Àr oklart eller som den tilltalade inte förstÄr.

Om det i stÀllet Àr frÄga om en kanslidom, det vill sÀga en dom som meddelas senare och som skickas ut till parterna, blir en omstÀndighet för bedömningen om det ska ske en skriftlig översÀttning om den tilltalade har en försvarare som kan tillvarata hans eller hennes rÀttigheter. Om det finns en försvarare brukar denne i samband med att frÄgan om överklagande tas upp, tillsammans med den tilltalade ha ett möte dÀr domen ifrÄga gÄs igenom och analyseras. Om den tilltalade inte behÀrskar svenska bokas normalt en tolk in till ett sÄdant möte och den tilltalade kan dÄ fÄ domen muntligen översatt med hjÀlp av tolken.19 Om en sÄdan muntlig översÀttning Àr tillrÀcklig mÄste naturligtvis bedömas utifrÄn hur komplicerad domen Àr. Om försvararen tillsammans med den tilltalade bedömer att domen, eller i vart fall en del av denna, bör översÀttas skriftligen kan en sÄdan begÀran framstÀllas till rÀtten. I de fall nÀr det inte finns en försvarare, vilket ofta Àr fallet i enklare brottmÄl, fÄr rÀtten i kanslidomsfallen övervÀga om det finns ett behov av översÀttning av domen, alltsÄ dÄ nÄgon uttrycklig begÀran om översÀttning inte har framstÀllts. Bedömningen fÄr ske efter omstÀndigheterna i det enskilda fallet. En person som exempelvis har behov av en tolk pÄ en förhandling kan ju förstÄ en skriven text pÄ svenska, vilket ibland framgÄr redan av vad som framkommit

19 Jfr. not 4 i kapitel 8.

81

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

under förhandlingen. Det Àr ju ocksÄ sÄ att en person ofta lÀtt kan fÄ hjÀlp av en bekant eller av nÄgon annan med att förklara domen. I de allra flesta fall bör rÀtten kunna utgÄ frÄn att översÀttning inte behövs om inte den dömde sÀrskilt begÀr det. Den dömde fÄr sÄledes i normalfallet vÀnda sig till domstolen med en begÀran om översÀttning av domen. Om det sker fÄr rÀtten sedan bestÀmma om översÀttningen ska vara skriftlig eller muntlig. Liksom dÄ den dömde har en försvarare bör det oftast vara tillrÀckligt med en muntlig översÀttning.

Vem ska ansvara för översÀttningen?

Om det har beslutats att en handling ska översĂ€ttas muntligen eller skriftligen bör det som huvudregel vara den myndighet som har producerat handlingen eller annars ansvarar20 för den som ocksĂ„ ska ansvara för översĂ€ttningen.21 Ett undantag frĂ„n denna regel Ă€r dĂ„ en myndighet har avslutat sin handlĂ€ggning och det till nĂ€sta myndighet som ingĂ„r i det straffrĂ€ttsliga förfarandet kommer in en begĂ€ran om översĂ€ttning av en handling som den första myndigheten har producerat eller ansvarat för. Ett exempel Ă€r att det inför en huvudförhandling i domstol, nĂ€r Ă„tal redan har vĂ€ckts, begĂ€rs översĂ€ttning av nĂ„gon handling i förundersökningsprotokollet. I dessa situationer bör det vara domstolens sak att hantera frĂ„gan om översĂ€ttning och – om det bedöms att en översĂ€ttning ska göras – besluta om en sĂ„dan. Domstolen Ă€r i denna situation den myndighet som har huvudansvaret för mĂ„lets handlĂ€ggning i stort och det skulle framstĂ„ som opraktiskt att dĂ„ lĂ€gga ansvaret för översĂ€ttningen hos polismyndigheten, som redan har avslutat hanter-

20HÀr avses till exempel det fallet att polisen har lÄtit inhÀmta en utredning frÄn Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). SKL har ju producerat handlingen men den ingÄr i förundersökningsmaterialet varför polisen ansvarar för handlingen.

21Det Àr endast sÄdana handlingar som myndigheterna i det straffrÀttsliga förfarandet sjÀlva producerar eller ansvarar för som rÀtten till översÀttning gÀller enligt 33 kap. 9 § andra stycket rÀttegÄngsbalken. Beslut i frÄga om skriftlig översÀttning Àr i dessa fall exklusiv, vilket innebÀr att en misstÀnkt eller tilltalad eller dennes försvarare ska vÀnda sig till den aktuella myndigheten och begÀra skriftlig översÀttning varefter myndigheten beslutar i frÄgan. En försvarare kan exempelvis inte i dessa fall pÄ eget bevÄg lÄta översÀtta handlingar och sedan fÄ ersÀttning för detta som ett utlÀgg (jfr. NJA 1992 s. 186). NÀr det gÀller handlingar som har producerats av nÄgon annan Àn dessa myndigheter och som exempelvis en försvarare vill ha översatt till den misstÀnktes sprÄk, fÄr försvararen vÀnda sig till den aktuella myndigheten och begÀra att handlingen tas in i myndighetens material (exempelvis i förundersökningsprotokollet) och att en översÀttning sker. Myndigheten fÄr dÄ besluta om det Àr en vÀsentlig handling som ska översÀttas och i sÄ fall pÄ vilket sÀtt. Denna situation bör dock inte sammanblandas med situationen att det Àr frÄga om handlingar pÄ den misstÀnktes sprÄk som försvararen inte kan förstÄ.

82

SOU 2012:49 RÀtt till översÀttning

ingen av Àrendet. I det följande kommer nÄgra exempel ges pÄ hur utredningen anser att ansvarsfördelningen lÀmpligen bör se ut i olika situationer.

Vid en pÄgÄende förundersökning Àr det, i enlighet med huvudregeln, polismyndigheterna som har huvudansvaret för översÀttningsfrÄgan. En situation dÀr frÄgan om översÀttning kan komma att vÀckas Àr i samband med den sÄ kallade slutdelgivningen av förundersökningen enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken. En utgÄngspunkt Àr att det Àr polisen som har ansvaret för att den misstÀnkte överhuvudtaget fÄr del av förundersökningen.

Om den misstÀnkte Àr frihetsberövad genomförs slutdelgivningen vanligtvis pÄ sÄ sÀtt att polisen bokar in en tolk som kommer till hÀktet eller arresten för att muntligen översÀtta innehÄllet i förundersökningen. Utredningen anser att det inte finns skÀl att rekommendera en annan ordning. Det Àr sÄledes polismyndigheten som Àven fortsÀttningsvis ska se till att den misstÀnkte erbjuds att fÄ förundersökningen översatt till ett sprÄk som han eller hon förstÄr. Den misstÀnkte ska i denna situation inte behöva begÀra en översÀttning, utan detta Àr en sÄdan situation dÀr det pÄ grund av att det behövs, fÄr anses lÀmpligt att polismyndigheten ser till att erbjuda översÀttning i nÄgon form.

För misstÀnkta som inte Àr frihetsberövade och som inte har nÄgon försvarare brukar som huvudregel slutdelgivning ske genom att förundersökningen, eller ett meddelande om att förundersökningen finns tillgÀnglig, sÀnds till den misstÀnkte för eventuella synpunkter inom en viss tid. I denna situation anser utredningen att det inte per automatik bör ske nÄgon översÀttning, utan en begÀran frÄn den misstÀnkte bör i normalfallet krÀvas. SkÀlet till detta Àr att det Àr svÄrt för polismyndigheten att veta i vilken utstrÀckning den misstÀnkte kan förstÄ skriven svenska eller kÀnna till personens möjligheter att fÄ hjÀlp med översÀttning pÄ annat sÀtt. Polismyndigheten har emellertid Àven i denna situation ansvaret för översÀttningsfrÄgan. En lÀmplig ordning för att sÀkerstÀlla den misstÀnktes rÀttigheter i de fall dÄ det finns fog att anta att den misstÀnkte inte kan komma att förstÄ innehÄllet, skulle kunna vara att tillsammans med utskicket bifoga information pÄ den misstÀnktes sprÄk om möjligheten att begÀra en muntlig eller skriftlig översÀttning.

NÀr det gÀller misstÀnkta som inte Àr frihetsberövade och som har en försvarare anser utredningen att det Àven i denna situation Àr lÀmpligt att ansvaret för översÀttningsfrÄgan vid slutdelgivningen i

83

RÀtt till översÀttning SOU 2012:49

första hand vilar hos polismyndigheten. NÄgon översÀttning per automatik bör inte ske av samma skÀl som nyss angetts vad betrÀffar en misstÀnkt utan försvarare. En misstÀnkt eller dennes försvarare ska sÄledes som huvudregel begÀra översÀttning av förundersökningen och det Àr dÄ polismyndigheten som ska bestÀmma pÄ vilket sÀtt översÀttning ska ske. Det finns dock inte nÄgot hinder för en försvarare att i samband med ett sammantrÀffande med sin klient, kanske pÄ advokatkontoret, se till att förundersökningen gÄs igenom med en tolk utan att polismyndigheten behöver bli inblandad, om detta skulle vara en mer praktisk lösning. Försvaren fÄr i en sÄdan situation krÀva ersÀttning för tolkningen inom ramen för försvararuppdraget.22

BetrĂ€ffande handlingar som produceras inom Åklagarmyndigheten

Ă€r det i normalfallet Ă€ven denna myndighet som ska ha huvudansvaret för översĂ€ttningsfrĂ„gan. Åklagarbeslut eller andra handlingar som produceras inom Åklagarmyndigheten och som begĂ€rs översatta ska sĂ„ledes som huvudregel Ă€ven hanteras och översĂ€ttas av Åklagarmyndigheten. NĂ€r en ansökan om stĂ€mning, Ă„talet, har lĂ€mnats in till tingsrĂ€tten och det under handlĂ€ggningen av mĂ„let dĂ€r kommer en begĂ€ran om översĂ€ttning av denna, bör emellertid domstolen vara den myndighet som ansvarar för frĂ„gan.

NÀr det slutligen gÀller handlingar som produceras eller innehas av domstol Àr denna naturligtvis ansvarig för översÀttningsfrÄgan. Den domstolsinstans som vid tillfÀllet för begÀran om översÀttning handlÀgger mÄlet Àr den domstol som ocksÄ har ansvaret för att besluta i översÀttningsfrÄgan. Efter det att en dom eller beslut har meddelats men innan ett överklagande har anhÀngiggjorts i en högre instans ska en begÀran om översÀttning hanteras av den domstol som meddelat domen eller beslutet. NÀr mÄlet har anhÀngiggjorts i den högre instansen har den instansen ansvaret för översÀttningsfrÄgan.

22 En försvarare som vill ha nÄgot i förundersökningen skriftligen översatt mÄste naturligtvis begÀra detta hos polismyndigheten. Att i efterhand vid tingsrÀtten fÄ ersÀttning för en skriftlig översÀttning sÄsom ett utlÀgg Àr i dessa fall inte möjligt, jfr NJA 1992 s. 186 och not 21.

84

6Tolkningens och översÀttningens kvalitet

6.1Kraven pÄ tolkningens och översÀttningens kvalitet enligt EU-direktivet

I direktivet finns bestÀmmelser som tar sikte pÄ olika kvalitetsfrÄgor nÀr det gÀller tolkning eller översÀttning. Enligt artiklarna 2.8 och 3.9 ska den tolkning eller översÀttning som tillhandahÄlls hÄlla tillrÀckligt hög kvalitet för att garantera att det straffrÀttsliga förfarandet gÄr rÀttvist till, sÀrskilt genom att se till att misstÀnkta eller tilltalade förstÄr vad de anklagas för och kan utöva sin rÀtt till försvar. Av artikel 2.6 framgÄr att kommunikationsteknik sÄsom videokonferens, telefon eller Internet fÄr anvÀndas för tolkning, förutom i de fall nÀr det Àr nödvÀndigt att tolken Àr fysiskt nÀrvarande för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till. Enligt artikel 5 ska medlemsstaterna vidta konkreta ÄtgÀrder för att se till att den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls hÄller den kvalitet som krÀvs. MedlemslÀnderna ska ocksÄ strÀva efter att upprÀtta ett eller flera register över sjÀlvstÀndiga tolkar och översÀttare som har lÀmpliga kvalifikationer. Ett sÄdant register ska, om det Àr lÀmpligt, göras tillgÀngligt för försvarare och relevanta myndigheter. Av artikel 6 framgÄr slutligen att medlemsstaterna ska krÀva att de ansvariga för utbildning av domare, Äklagare och övrig personal pÄ rÀttsliga myndigheter uppmÀrksammar de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder vid kommunikation via tolk för att garantera en effektiv och ÀndamÄlsenlig kommunikation.

85

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

6.2Svenska förhÄllanden

6.2.1Tolkar

Polis- och Äklagarmyndigheterna och domstolarna anvÀnder sig av sÄ kallade kontakttolkar vid tolkning i samband med exempelvis förhör eller förhandlingar. En kontakttolk Àr en tolk som tolkar mellan enskilda personer och representanter för myndigheten. Kontakttolkarna kan ha mycket skiftande utbildningsbakgrund och kan, för rÀttsvÀsendets del, delas in i fyra olika kategorier: auktoriserade tolkar, rÀttstolkar, tolkar med utbildningsbevis frÄn sammanhÄllen grundutbildning och andra tolkar.

Auktoriserad tolk Ă€r en tolk som har fĂ„tt en statlig auktorisation efter att ha blivit godkĂ€nd vid Kammarkollegiets kunskapsprov eller fĂ„tt auktorisation efter att ha uppvisat utbildningsbevis över fullgjord tolkutbildning vid Tolk- och översĂ€ttarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI). Kammarkollegiets auktorisationsprov omfattar Ă€mnesomrĂ„dena socialvĂ„rd, sjukvĂ„rd, allmĂ€nna försĂ€kringar, arbetsmarknad och vardagsjuridik. RĂ€ttstolk Ă€r en redan auktoriserad tolk som har fĂ„tt specialkompetens som rĂ€ttstolk efter att ha blivit godkĂ€nd vid Kammarkollegiets prov för tolkning inom rĂ€ttsvĂ€sendet. Tolk med utbildningsbevis frĂ„n sammanhĂ„llen grundutbildning har genomgĂ„tt en grundutbildning till kontakttolk som ges pĂ„ folkhögskola eller studieförbund. För utbildningen finns nationella kunskapsmĂ„l och nationella realiaprov. Utbildningen innehĂ„ller de moment som prövas vid Kammarkollegiets auktorisationsprov. Utbildningsbevis ges efter godkĂ€nt resultat pĂ„ utbildningen. De personer som har fĂ„tt utbildningsbevis efter att ha blivit godkĂ€nda pĂ„ grundutbildningen kan registrera sig pĂ„ hemsidan tolkregistret.se1 och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt bli sökbara för den som söker en grundutbildad tolk. Vid utgĂ„ngen av Ă„r 2011 fanns det 517 tolkar i 35 sprĂ„k med utbildningsbevis frĂ„n sammanhĂ„llen grundutbildning.2 Med annan tolk avser utredningen alla andra tolkar. Dessa tolkar kan i princip sakna tolkutbildning eller i vart fall ha en annan utbildning Ă€n den ovan nĂ€mnda.

Det Àr Kammarkollegiet som svarar för auktorisation av tolkar och som utövar tillsyn över de auktoriserade tolkarnas verksamhet. En auktorisation gÀller i fem Är och kan dÀrefter förnyas. BestÀmmelser om auktorisation och vad en auktoriserad tolk har

1Tolkregistret administreras av Kammarkollegiet.

2Tolk- och översÀttarinstitutet, VerksamhetsberÀttelse 2011, s. 8.

86

SOU 2012:49 Tolkningens och översÀttningens kvalitet

att iaktta finns i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översÀttare och i Kammarkollegiets tolkföreskrifter3. DÀrutöver ska auktoriserade tolkar följa god tolksed. Enligt dessa regler ska en tolk bland annat vara opartisk och neutral, följa reglerna om tystnadsplikt och Äterge all information sÄ korrekt som möjligt. Den som bryter mot tolkseden eller pÄ annat sÀtt agerar otillbörligt kan fÄ sin auktorisation indragen. Kammarkollegiet för register över alla auktorisationer. Via Kammarkollegiets hemsida gÄr det att söka i detta register efter auktoriserade tolkar.

I Sverige talas det över 150 sprÄk4, men det gÄr bara att bli auktoriserad tolk i 40 av dem. I de 20 vanligaste tolksprÄken, som svarade för mer Àn 90 procent av antalet tolkade timmar Är 2011, Àr det dock möjligt att auktorisera sig.5 Enligt Kammarkollegiets redovisning fanns det 1 068 tolkauktorisationer fördelade pÄ 36 sprÄk (inklusive teckensprÄk) per den 15 maj 2012. Av de auktoriserade tolkarna fanns det totalt 211 rÀttstolksauktorisationer i 21 sprÄk.

6.2.2ÖversĂ€ttare

ÖversĂ€ttarna kan delas in i tvĂ„ kategorier: auktoriserade översĂ€ttare, vars korrekta benĂ€mning Ă€r auktoriserade translatorer, och icke auktoriserade översĂ€ttare.

En auktoriserad translator Àr en översÀttare som har fÄtt statlig auktorisation efter fullgörande av Kammarkollegiets kunskapsprov. Auktorisationsprovet bestÄr av tre texter; en juridisk, en ekonomisk och en allmÀn. En auktorisation gÀller antingen frÄn svenska till ett annat sprÄk eller till svenska frÄn ett annat sprÄk. En auktoriserad translator har rÀtt att anvÀnda en stÀmpel eller ett sjÀlvhÀftande mÀrke. StÀmpeln och mÀrket fÄr enbart anvÀndas pÄ översÀttningar som görs i det sprÄk som auktorisationen gÀller. PÄ

3KAMFS 2004:1.

4 I Sverige registreras inte invÄnarnas modersmÄl, vilket gör det svÄrt att veta hur mÄnga sprÄk som talas i landet. Olika uppgifter förekommer i olika utredningar. Uppskattningarna ligger vanligen mellan 150 sprÄk och upp till 200 sprÄk. Ett sÀtt att försöka mÀta antalet sprÄk som talas Àr att undersöka statistiken för antalet elever som har rÀtt till modersmÄlsundervisning i grundskolan. Enligt Skolverkets statistik avseende lÀsÄret 2011/2012 finns det ungefÀr 150 sprÄk i vilka det finns elever i grundskolan som Àr berÀttigade till modersmÄlsundervisning.

5 Statskontoret, Rapport 2012:2, En tolkningsfrÄga. Om auktorisation och ÄtgÀrder för fler och bÀttre tolkar, s. 44.

87

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

samma sÀtt som för de auktoriserade tolkarna Àr det Kammarkollegiet som utövar tillsyn över de auktoriserade translatorernas verksamhet. En translatorauktorisation gÀller i fem Är och kan dÀrefter förnyas. BestÀmmelser kring vad en auktoriserad translator har att iaktta finns i förordningen om auktorisation av tolkar och översÀttare och i Kammarkollegiets translatorsföreskrifter6. Auktoriserade translatorer ska ocksÄ följa god translatorssed som bland annat föreskriver att en translator ska strÀva efter att bibehÄlla och utveckla sina sprÄkkunskaper och övriga kvalifikationer, avböja uppdrag som translatorn anser sig inte vara kompetent att utföra, vara neutral och opartisk i sitt uppdrag, iaktta tystnadsplikt och utföra uppdrag i överensstÀmmelse med vedertagen översÀttningsteknisk praxis. Om en translator inte gör det eller pÄ annat sÀtt agerar oredligt kan auktorisationen dras in. I likhet med de auktoriserade tolkarna förs register över alla auktoriserade translatorer och dessa Àr sökbara hos Kammarkollegiet via dess hemsida. Enligt Kammarkollegiets statistik fanns det 480 auktorisationer och 409 auktoriserade translatorer per den 15 maj 2012. NÀr det gÀller antalet auktorisationer i sprÄkriktningen frÄn svenska till ett annat sprÄk fanns det 247 auktorisationer fördelade pÄ 28 sprÄk.

De icke auktoriserade översÀttarna utgörs av samtliga översÀttare som inte har Kammarkollegiets auktorisation. Dessa översÀttare kan ha genomgÄtt översÀttarutbildning, men de kan ocksÄ i princip helt sakna sÄdan utbildning. Det finns olika översÀttarutbildningar som ges pÄ högskolenivÄ. Bland annat finns ett kandidatprogram i sprÄk och översÀttning och ett masterprogram i översÀttningsvetenskap. Det gÄr ocksÄ att lÀsa enskilda kurser inom olika omrÄden av översÀttning.

6.2.3NÄgot om upphandling av förmedling av tolk- och översÀttningstjÀnster

Förmedling av tolknings- och översÀttningstjÀnster ska upphandlas enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. PÄ det statliga omrÄdet finns en inköpssamordning vars syfte Àr att kostnadseffektivisera myndigheters inköpsverksamhet och dÀrigenom spara pengar för staten. Detta sker genom samverkan över myndighetsgrÀnser dÀr myndigheterna fÄr stöd i sina inköp av andra myndig-

6KAMFS 1994:2.

88

SOU 2012:49 Tolkningens och översÀttningens kvalitet

heters upphandling av statliga ramavtal. SÄdana ramavtal finns bÄde för förmedling av tolk- och översÀttningstjÀnster. De gamla ramavtalen som slöts av Rikspolisstyrelsen har löpt ut men har förlÀngts i olika omgÄngar. Under vÄren 2012 har arbetet med nya upphandlingar pÄgÄtt under ledning av Kammarkollegiet. För förmedling av översÀttningstjÀnster har ett nytt ramavtal trÀffats under försommaren 2012. FrÄn och med den 1 juli 2012 gÄr det att avropa översÀttningstjÀnster pÄ de nya avtalen.

Ramavtalen innebÀr enkelt uttryckt att myndigheterna ska vÀnda sig med sina uppdrag till vissa tolk- eller översÀttningsförmedlingar i en viss turordning. Om den förmedling som först i turordningen inte kan förmedla det sprÄk eller kompetens som krÀvs fÄr myndigheten gÄ vidare till nÀsta förmedling pÄ avropslistan. Vid en bestÀllning sköter förmedlingen kontakten med tolken eller översÀttaren och bokar in eller anlitar respektive person för uppdraget.

Vad polis- och Ă„klagarmyndigheterna och domstolarna ska betala för tolkning framgĂ„r av tolktaxan som bestĂ€ms av Domstolsverket i samrĂ„d med bland annat Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen.7 De myndigheter som tillĂ€mpar tolktaxan har en högre ersĂ€ttningsnivĂ„ för tolkarna Ă€n de myndigheter som tillĂ€mpar en prisbilaga till ramavtalet. Taxan skiljer mellan tolkning vid domstol och tolkning vid en polismyndighet eller Åklagarmyndigheten. Tolkning vid domstol ger en nĂ„got högre ersĂ€ttning Ă€n tolkning hos polis eller Ă„klagare. Inom taxan finns det tre skilda ersĂ€ttningsnivĂ„er beroende pĂ„ tolkens kvalifikationer. Den högsta ersĂ€ttningsnivĂ„n, arvodesnivĂ„ III, gĂ€ller för rĂ€ttstolk. ArvodesnivĂ„ II avser auktoriserad tolk. Övriga tolkar hĂ€nförs till arvodesnivĂ„ I. NĂ€r det gĂ€ller översĂ€ttningsuppdragen finns det ingen motsvarighet till tolktaxan som ska tillĂ€mpas av domstolarna eller av polis och Ă„klagare. Vad myndigheterna ska betala framgĂ„r istĂ€llet av prisbilagan till ramavtalet. De priser som anges i taxan och i prisbilagan gĂ€ller naturligtvis under förutsĂ€ttning att uppdraget utförs pĂ„ ett tillfredsstĂ€llande sĂ€tt. Om ett tolk- eller översĂ€ttningsuppdrag genomförs pĂ„ ett sĂ€tt som avviker frĂ„n vedertagen branschpraxis eller villkoren i övrigt, fĂ„r bestĂ€llaren göra avdrag pĂ„ arvodet eller, om felet Ă€r av vĂ€sentlig betydelse, hĂ€va avropet och krĂ€va ersĂ€ttning för kostnader.

7 Se förordningen (1979:291) om tolktaxa och Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (senast utgiven genom DVFS 2011:19).

89

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

6.2.4Kommunikationsteknik och möjligheterna till fjÀrrtolkning

Vid förhandlingen i domstol ska enligt 5 kap. 10 § rÀttegÄngsbalken som huvudregel parter och andra som ska delta i ett sammantrÀde infinna sig personligen i rÀttssalen eller dÀr sammantrÀdet annars hÄlls. Om det finns skÀl för det fÄr rÀtten emellertid besluta om deltagande genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, med vilket frÀmst avses telefon- eller videokonferens. Vid bedömningen av om det finns skÀl för nÀrvaro pÄ distans ska rÀtten sÀrskilt beakta de kostnader eller olÀgenheter som skulle uppkomma om den som ska delta mÄste infinna sig i rÀttssalen eller om den som ska delta kÀnner pÄtaglig rÀdsla för att vara nÀrvarande i rÀttssalen. Deltagande pÄ distans fÄr inte ske om det Àr olÀmpligt med hÀnsyn till ÀndamÄlet med personens instÀllelse och övriga omstÀndigheter. BestÀmmelsen gÀller alla som ska delta i sammantrÀdet, sÄledes Àven tolkar. Det Àr rÀtten som ska besluta om nÀrvaro via ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Det Àr naturligt att rÀtten vid bedömningen tar hÀnsyn till de inblandade personernas uppfattning i frÄgan, men det yttersta ansvaret för formen för instÀllelsen ligger hos rÀtten. Vid bedömningen av de kostnader eller olÀgenheter som en instÀllelse i rÀttssalen skulle innebÀra ska beaktas sÄvÀl kostnader för den som ska instÀlla sig som kostnader eller olÀgenheter för annan, exempelvis för staten i form av kostnader för transport. NÀr det gÀller frÄgan om det Àr lÀmpligt med deltagande pÄ distans ska det beaktas vilken typ av mÄl det Àr frÄga om, mÄlets karaktÀr, vad som ska avhandlas och vilken roll personen som ska delta har vid sammantrÀdet.8 Det ligger i sakens natur att det vid lÀmplighetsbedömningen finns större förutsÀttningar för videokonferens Àn telefonkonferens.

I alla allmÀnna domstolar finns det redan i dag utrustning för att kunna hÄlla videokonferens med exempelvis en tolk pÄ distans. Den utrustning som finns Àr emellertid inte sÀrskilt anpassad för just tolkning, utan för videokonferens i allmÀnhet. Det Àr sÄledes med den nuvarande tekniken exempelvis inte möjligt att ha en tolk pÄ distans som kan tolka simultant9. Videokonferensutrustning finns inte heller i alla salar och det rÄder dÀrför tidvis vid vissa domstolar brist pÄ och tillgÄng till videokonferensutrustning. Enligt uppgift

8Prop. 2004/05:131, s. 93 ff.

9Vid simultantolkning sker tolkningen samtidigt som originalbudskapet framförs. Motsatsen till simultantolkning Àr konsekutivtolkning, dÄ tolkningen sker i pauser i originaltalarens tal.

90

SOU 2012:49 Tolkningens och översÀttningens kvalitet

frÄn Domstolsverket pÄgÄr det dock en utbyggnad av systemet sÄ att fler salar och sammantrÀdesrum ska fÄ videokonferensutrustning.

FjÀrrtolkning hos polismyndigheterna, exempelvis vid polisförhör, regleras inte av nÄgra uttryckliga bestÀmmelser. Enligt uppgift frÄn Rikspolisstyrelsen förekommer det sÀllan att videokonferenstolkning anvÀnds, men dÀremot anvÀnds telefontolkning i ganska stor omfattning av polisen. Telefontolkning anvÀnds frÀmst i brÄdskande situationer och nÀr det inte gÄr att fÄ tag i en tolk som kan komma personligen. NÀr det gÀller videokonferenstolkning anvÀnds detta mycket sÀllan eftersom det inte finns utrustning för det i nÄgon större utstrÀckning pÄ samma sÀtt som det gör i domstolarna. Hos samtliga Äklagarkammare finns videokonferensutrustning. Eftersom förhör eller dylikt inte Àger rum pÄ Äklagarkamrarna blir det emellertid sÀllan aktuellt för Äklagarnas del att sjÀlva anlita fjÀrrtolkning.

6.2.5Utbildning av domare, Äklagare och övrig personal pÄ rÀttsliga myndigheter

Direktivet uppstÀller krav pÄ att de ansvariga för utbildning av domare, Äklagare och övrig personal pÄ rÀttsliga myndigheter uppmÀrksammar de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder vid kommunikation via tolk. NÀr det gÀller domare har Domstolsverket tidigare haft en kurs som sÀrskilt har behandlat tolkfrÄgor. Denna kurs finns numera inte kvar inom ramen för de kurser som erbjuds domare frÄn central nivÄ. Ett visst inslag om vad en domare har att tÀnka pÄ nÀr en tolk upptrÀder i rÀtten kommer att finnas i fiskalsutbildningarna under hösten 2012. Domstolsakademin övervÀger Àven en mer systematisk utbildning i tolkfrÄgor för fiskalerna med början vÄren 2013. För Äklagarnas del ingÄr utbildning om tolkens situation i kursprogrammet för Äklagare i samband med att förhörsteknik och förhörsmetoder tas upp. NÀr det gÀller poliser sÄ ingÄr utbildning om tolksituationen i den förhörsutbildning som tillhandahÄlls.

91

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

6.3ÖvervĂ€ganden

6.3.1Generella kvalitetsfrÄgor

Utredningens bedömning och förslag: Det system som finns i dag med tester för att bli auktoriserad tolk eller översÀttare innebÀr en kvalitetsgaranti. Trots de insatser som har gjorts pÄ senare Är finns det i dagslÀget fortfarande alltför fÄ auktoriserade tolkar och översÀttare i vissa sprÄk. För att fÄ en tillfredsstÀllande kvalitet pÄ tolkningen inom rÀttsvÀsendet skulle dessutom fler rÀttstolkar behövas. För att slÄ vakt om kvaliteten och för att inspirera fler tolkar och översÀttare att höja sin kompetens föreslÄr utredningen att sÀrskilda bestÀmmelser om vilken kompetens som i första hand ska gÀlla vid översÀttning och tolkning införs.

För tolkar föreslÄr utredningen att det i 5 kap. 6 § rÀttegÄngsbalken ska anges att rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska anlitas i första hand. Först om en sÄdan tolk inte finns att tillgÄ fÄr annan lÀmplig person anlitas som tolk.

NÀr det gÀller översÀttare föreslÄs att det i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken ska anges att auktoriserad translator ska anlitas i första hand. Om en auktoriserad translator inte finns att anlita fÄr en annan lÀmplig översÀttare anlitas.

Systemet med tester för auktorisation av tolkar och översÀttare Àr en garant för att de tolkar och översÀttare som Àr auktoriserade hÄller en hög kvalitet. De auktoriserade tolkarna och översÀttarna stÄr ocksÄ under tillsyn och ska följa god tolk- och translatorssed. De auktoriserade tolkarna och översÀttarna behöver dessutom förnya sin auktorisation efter fem Är och bland annat visa att de varit verksamma i yrket, vilket innebÀr att kvaliteten bibehÄlls Àven efter erhÄllen auktorisation. Enligt en undersökning av Domstolsverket om kvalitetsfrÄgor gÀllande tolkar och översÀttare framgÄr ocksÄ att flertalet av domstolarna anser att de auktoriserade tolkarna och översÀttarna hÄller en hög kvalitet.10 NÀr det gÀller tolkarna framgÄr av undersökningen att rÀttstolkarna anses hÄlla den allra högsta kvaliteten dÄ 83 procent av domstolarna anser att kvaliteten pÄ rÀttstolkarna Àr mycket hög eller ganska hög. GÀllande de auktoriserade tolkarna anser 67 procent av dom-

10 Domstolsverkets rapportserie 2010:4, Kvaliteten pÄ tolkning i domstolar, m.m., s. 5-7.

92

SOU 2012:49 Tolkningens och översÀttningens kvalitet

stolarna att kvaliteten Àr mycket hög eller ganska hög.11 PÄ översÀttarsidan framgÄr av undersökningen att domstolarna Àr allra mest nöjda med de auktoriserade translatorerna dÀr 80 procent av domstolarna anser att dessa hÄller en mycket hög eller ganska hög kvalitet.12

För att sĂ€kerstĂ€lla kvaliteten Ă€r det sĂ„ledes viktigt att de auktoriserade tolkarna och translatorerna nyttjas i sĂ„ stor utstrĂ€ckning som möjligt. Av Domstolsverkets utredning framgĂ„r att 60 procent av domstolarna stĂ€ller krav pĂ„ auktoriserad tolk eller rĂ€ttstolk ofta, för det mesta eller alltid och, nĂ€r det gĂ€ller översĂ€ttare, att 59 procent av domstolarna stĂ€ller motsvarande krav pĂ„ auktoriserad translator. HĂ€r finns sĂ„ledes utrymme för förbĂ€ttring. En första Ă„tgĂ€rd för att förbĂ€ttra kvaliteten bör dĂ€rför vara att myndigheterna och domstolarna om det Ă€r möjligt bestĂ€ller och anlitar bĂ€sta möjliga kompetens. De auktoriserade tolkar och översĂ€ttare som faktiskt finns ska givetvis utnyttjas i största möjliga utstrĂ€ckning. Även om det för nĂ€rvarande inte finns tillrĂ€ckligt mĂ„nga kvalificerade tolkar och översĂ€ttare Ă€r det viktigt att myndigheter och domstolar visar att de efterfrĂ„gar denna kompetens. Det Ă€r först dĂ„ som bristen pĂ„ tillrĂ€ckligt bra tolkar och översĂ€ttare blir tydlig för förmedlingarna och för de enskilda tolkarna och översĂ€ttarna. Ett stĂ€llningstagande frĂ„n myndigheterna och domstolarna att i princip endast formellt kvalificerade tolkar och översĂ€ttare accepteras kan ocksĂ„ antas stimulera de redan nu verksamma tolkarna och översĂ€ttarna till fortsatt utbildning och kompetenshöjning.

Enligt dagens reglering stÀlls endast det kravet pÄ tolkar att den som anlitas ska vara lÀmplig för uppdraget. För översÀttare saknas reglering. Utredningen föreslÄr dÀrför att det införs krav pÄ vilken kompetens som i första hand ska anlitas. Utredningen föreslÄr att det i 5 kap. 6 § rÀttegÄngsbalken införs en bestÀmmelse om att rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska anlitas om det Àr möjligt. Först om en sÄdan tolk inte finns att tillgÄ fÄr annan lÀmplig person förordnas. I valet mellan en rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska naturligtvis rÀttstolkarna ges företrÀde och efterfrÄgas i första hand. NÀr det gÀller översÀttningar föreslÄs att det i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken införs en bestÀmmelse om att auktoriserad translator i första hand ska anlitas. Om en auktoriserad translator inte finns fÄr annan lÀmplig översÀttare anlitas. De föreslagna bestÀm-

11Domstolsverkets rapportserie 2010:4, Kvaliteten pĂ„ tolkning i domstolar, m.m., s. 12–13.

12Domstolsverkets rapportserie 2010:4, Kvaliteten pÄ tolkning i domstolar, m.m., s. 7.

93

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

melserna innebÀr dels att polis, Äklagare och domstol mÄste efterfrÄga bÀsta möjliga kompetens, dels att myndigheterna ocksÄ i större utstrÀckning aktivt mÄste gÄ vidare och tillfrÄga nÀsta förmedling om den först tillfrÄgade förmedlingen inte kan tillhandahÄlla rÀtt kompetens. I det befintliga ramavtalet för tolktjÀnster finns ocksÄ möjligheter för domstolarna att direkt anlita en tolk utan att anvÀnda sig av en förmedling.

6.3.2Videokonferenstolkning

Utredningens bedömning: Det finns numera möjlighet att anordna tolkning pÄ distans. I dagslÀget Àr det vanligast att telefon anvÀnds för fjÀrrtolkning. För att fÄ en bÀttre kvalitet pÄ fjÀrrtolkningen förordar utredningen att videokonferenstolkning bör anvÀndas i större utstrÀckning. Videokonferenstolkning kan ocksÄ anvÀndas för att fÄ en mer kvalificerad tolk i stÀllet för att anlita en mindre kvalificerad tolk pÄ plats. För att i större utstrÀckning kunna anvÀnda videokonferenstolkning mÄste dock tekniken för detta finnas pÄ plats för de inblandade aktörerna. Videokonferenstekniken bör dÀrför byggas ut hos de berörda myndigheterna. Vid en sÄdan utbyggnad bör utrustningen anpassas för videokonferenstolkning.

GÀllande bestÀmmelser om fjÀrrtolkning Àr tillrÀckliga och utredningen föreslÄr dÀrför inte att nÄgon sÀrskild regel gÀllande sÄdan tolkning bryts ut frÄn 5 kap. 10 § rÀttegÄngsbalken.

TillgĂ„ngen pĂ„ kompetenta tolkar Ă€r till stor del en geografisk frĂ„ga. Utanför storstĂ€derna Ă€r tillgĂ„ngen pĂ„ kvalificerade tolkar ett mycket större problem Ă€n i exempelvis StockholmsomrĂ„det. Videokonferenstolkning kan vara ett sĂ€tt att komma till rĂ€tta med detta problem. Även om videokonferenstolkning av naturliga skĂ€l inte kan hĂ„lla samma kvalitet som tolkning pĂ„ plats kan det vara ett alternativ nĂ€r exempelvis en rĂ€ttstolk inte kan instĂ€lla sig personligen, i stĂ€llet för att anlita en oauktoriserad tolk pĂ„ nĂ€rmare hĂ„ll. Videokonferenstolkning bör ocksĂ„ i möjligaste mĂ„n ersĂ€tta telefontolkning dĂ„ kvaliteten blir vĂ€sentligt bĂ€ttre vid en videokonferenstolkning i jĂ€mförelse med en telefontolkning. Huruvida fjĂ€rrtolkning överhuvudtaget Ă€r lĂ€mpligt fĂ„r, precis som sker i dag, avgöras utifrĂ„n omstĂ€ndigheterna i det enskilda fallet. Exempelvis

94

SOU 2012:49 Tolkningens och översÀttningens kvalitet

bör fjÀrrtolkning inte komma ifrÄga vid lÀngre sessioner eller om mer komplicerade eller kÀnsliga frÄgor ska avhandlas. DÄ bör utgÄngspunkten vara att en tolk ska finnas pÄ plats.

De gÀllande bestÀmmelserna om nÄgons möjlighet att delta vid förhandling genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i 5 kap. 10 § rÀttegÄngsbalken omfattar Àven tolkar. Paragrafen Àr vÀl anpassad för avvÀgningen om fjÀrrtolk bör tillÄtas. Det finns sÄledes inte skÀl att införa nÄgon sÀrskild regel gÀllande detta.

Som nĂ€mnts finns det videokonferensteknik som kan anvĂ€ndas Ă€ven för fjĂ€rrtolkning hos domstolarna. Dock rĂ„der det tidvis brist pĂ„ salar som har denna utrustning Ă€ven om en viss utbyggnad Ă€r planerad. Utrustningen Ă€r inte heller sĂ€rskilt anpassad för just videokonferenstolkning utan för videokonferens i allmĂ€nhet. Hos polismyndigheterna finns inte samma generella utbyggnad av videokonferenssystem som vid domstolarna. PĂ„ det hela taget skulle dĂ€rför en utbyggnad av videokonferenssystemen behövas frĂ€mst hos polismyndigheterna men ocksĂ„ i domstolarna för att möjliggöra en ökad anvĂ€ndning av videokonferenstolkning. I samband med en sĂ„dan utbyggnad förordar utredningen att den teknik som installeras ocksĂ„ anpassas för just videokonferenstolkning och inte bara för ”vanlig” videokonferens. Vid planerandet av en utbyggnation bör hĂ€nsyn sĂ„ledes tas till de slutsatser och riktlinjer om videokonferenstolkning som finns – och som nu hĂ„ller pĂ„ att vidareutvecklas – inom ramen för det EU-initierade projektet om e-juridik13.

6.3.3Register över tolkar och översÀttare

Utredningens bedömning: Det finns redan i dag register över tolkar och översÀttare som tillhandahÄlls av Kammarkollegiet. Direktivets rekommendation i denna frÄga Àr sÄledes redan tillgodosedd.

Direktivet förordar att det ska finnas register över tolkar och översÀttare med tillrÀcklig kompetens och som ska vara tillgÀngligt för försvarare och relevanta myndigheter. Genom Kammar-

13 Se nÀrmare om det sÄ kallade e-Justice arbetet pÄ den europeiska e-juridikportalen, https://e-justice.europa.eu. NÀr det gÀller forskning angÄende videokonferenstolkning finns mycket information att finna i de EU-finansierade forskningsprojekten Avidicus 1 och 2 pÄ hemsidan www.videoconference-interpreting.net/Avidicus.html.

95

Tolkningens och översÀttningens kvalitet SOU 2012:49

kollegiets register över de auktoriserade tolkarna och translatorerna samt genom det register som finns över de grundutbildade tolkarna tillgodoses direktivets rekommendationer i detta avseende. NÄgra ytterligare ÄtgÀrder pÄ detta omrÄde bedöms dÀrför inte behövas.

6.3.4Utbildning avseende tolksituationen

Utredningens bedömning: Det finns redan i dagslÀget vissa utbildningsinsatser gÀllande den sÀrskilda situation som rÄder vid tolkning. För att helt tillgodose direktivets krav bör frÄgan emellertid uppmÀrksammas i regeringens styrning av de berörda myndigheterna.

Direktivet uppstÀller krav pÄ utbildning i den sÀrskilda situation som rÄder vid tolkning för personal i rÀttsvÀsendet. Hos polis- och Äklagarmyndigheterna finns det redan vissa sÄdana utbildningsinslag genom att frÄgan tas upp i samband med utbildning i förhörsteknik. Det kan emellertid antas att det kan finnas andra viktiga aspekter av tolkfrÄgan som inte behandlas i denna utbildning. Det Àr sÄledes möjligt att utbildningen kan behöva kompletteras i vissa delar och att en översyn av den befintliga utbildningen sker i detta avseende.

För domstolarna tillhandahÄlls frÄn Domstolsverkets sida inte nÄgon utbildning i tolkfrÄgor för nÀrvarande. DÀrmed Àr inte sagt att det inte finns utbildningsinsatser som genomförs pÄ eget initiativ av de enskilda domstolarna.14 Enligt uppgift frÄn Domstolsverket kommer vissa utbildningsinsatser inom ramen för fiskalsutbildningen att starta under hösten 2012. För att genomföra direktivets krav behöver dock ÄtgÀrder vidtas för att sÀkerstÀlla att utbildning finns och att kunskapsnivÄn Àr god pÄ alla domstolar och för samtliga berörda personalkategorier.

Mot denna bakgrund föreslÄr utredningen att frÄgan om utbildningsinsatser pÄ detta omrÄde uppmÀrksammas i regeringens styrning av myndigheterna genom exempelvis regleringsbrev eller pÄ annat lÀmpligt sÀtt.

14 Exempelvis har Södertörns tingsrÀtt arbetat mycket aktivt med olika tolkfrÄgor och utarbetat en sÀrskild tolkpolicy som tillÀmpas pÄ domstolen.

96

7RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning

7.1RÀtt att överklaga beslut om tolkning och översÀttning enligt EU-direktivet

Enligt direktivet ska det vara möjligt att kontrollera om den tolkning och översÀttning som har tillhandahÄllits har varit tillrÀcklig nÀr de behöriga myndigheterna uppmÀrksammas pÄ problem i specifika fall (punkten 24 i ingressen till direktivet). I artiklarna 2.5 och 3.5 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att misstÀnkta eller tilltalade, i enlighet med förfaranden i nationell lagstiftning, har rÀtt att angripa ett beslut om att det inte finns nÄgot behov av tolkning eller översÀttning av handlingar eller avsnitt i handlingar. Vidare ska misstÀnkta eller tilltalade, i de fall tolkning eller översÀttning har tillhandahÄllits, kunna klaga pÄ att tolkningens eller översÀttningens kvalitet Àr otillrÀcklig för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till. I ingressen till direktivet anges att rÀtten att kunna angripa beslut om att det inte finns nÄgot behov av tolkning inte innebÀr att medlemsstaterna Àr skyldiga att ha ett sÀrskilt system eller klagomÄlsförfarande genom vilket ett sÄdant beslut kan angripas. Vidare anges att rÀtten att kunna angripa ett beslut inte bör Àventyra de tidsfrister som gÀller för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder (punkten 25 i ingressen till direktivet). Om tolkningens kvalitet anses otillrÀcklig för att garantera rÀtten till en rÀttvis rÀttegÄng framgÄr att de behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att ersÀtta den utsedda tolken (punkten 26 i ingressen till direktivet).

97

RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning SOU 2012:49

7.2Svensk rÀtt

7.2.1Överklagande av beslut fattade av polis eller Ă„klagare

För polis- och ÄklagarvÀsendet finns det inte nÄgon uttrycklig lagreglering om möjligheten att överklaga beslut om tolkning eller översÀttning. DÀremot har det genom praxis utvecklats möjligheter att begÀra överprövning av beslut fattade under en förundersökning enligt vad som framgÄr nedan. Flera utredningar har tidigare övervÀgt om rÀtten till överprövning ska författningsregleras men kommit fram till att det inte funnits skÀl att Àndra det nuvarande systemet.1

Beslut fattade av Äklagare kan överprövas av en högre Äklagare. RÀtten att överpröva ett Äklagarbeslut Àr ett utflöde av bestÀmmelserna i 7 kap. 2 och 5 §§ rÀttegÄngsbalken. Förfarandet bygger i huvudsak pÄ de uttalanden som gjordes i samband med budgetpropositionen Är 1984/852. En överordnad Äklagare kan inte bestÀmma hur en underordnad Äklagare ska besluta i ett enskilt Àrende. RiksÄklagaren, överÄklagare och vice överÄklagare fÄr dÀremot enligt 7 kap. 5 § rÀttegÄngsbalken överta uppgifter som ska utföras av lÀgre Äklagare. Ett sÄdant övertagande innebÀr att den högre Äklagaren trÀder in i den lÀgre Äklagarens stÀlle och övertar ansvaret för Äklagaruppgiften. Alla Äklagarbeslut inom ramen för ett straffprocessuellt förfarande kan bli föremÄl för överprövning. Ett beslut som kan prövas av domstol tas dock normalt inte upp till överprövning, till exempel beslut om beslag, besöksförbud eller Ätalsbeslut. Ett övertagande av ett Àrende med stöd av 7 kap. 5 § rÀttegÄngsbalken kan avse hela den fortsatta handlÀggningen eller en viss begrÀnsad Äklagaruppgift i Àrendet. I det senare fallet ÄterlÀmnas Àrendet oftast efter den högre Äklagarens beslut till den lÀgre ÄklagarnivÄn.

Överprövningen kan i allmĂ€nhet ske pĂ„ grundval av samma utredningsmaterial som legat till grund för det överprövade beslutet. För att ett överprövningsĂ€rende ska tas upp krĂ€vs att den som begĂ€r överprövning har ett legitimt intresse i saken. Vanligast Ă€r att överprövningsĂ€rendet inleds nĂ€r en misstĂ€nkt, en tilltalad, en mĂ„lsĂ€gande eller en myndighet som har att övervaka det rĂ€ttsomrĂ„de det gĂ€ller, hos den högre Ă„klagaren begĂ€r att denne ska överpröva den lĂ€gre Ă„klagarens beslut eller Ă„tgĂ€rd. I andra fall ges

1Se exempelvis prop. 2000/01:92, s. 17 och SOU 2003:41, s. 184.

2Prop. 1984/85:100, bil. 4, s. 69 f.

98

SOU 2012:49 RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning

till högre Äklagare in en direkt anmÀrkning eller anmÀlan mot den lÀgre Äklagaren med pÄstÄende att denne har handlat felaktigt.

Det Àr vanligen överÄklagare och vice överÄklagare vid ett sÄ kallat nationellt utvecklingscenter som gör överprövningen av Àrenden som handlÀggs av lÀgre Äklagare.

Beslut i en förundersökning som leds av företrĂ€dare för polisen kan alltid understĂ€llas Ă„klagare för förnyad prövning. Det Ă€r frĂ€mst beslut att inte inleda eller att lĂ€gga ner förundersökning som prövas.3 AllmĂ€n Ă„klagares behörighet att pröva ett beslut av polisen har sin grund i bestĂ€mmelserna om förundersökningsledning i 23 kap. rĂ€ttegĂ„ngsbalken som innebĂ€r att Ă„klagaren nĂ€r som helst kan överta ledningen av en förundersökning. Åklagaren anses alltid kunna göra en ny bedömning av hur förundersökningen ska bedrivas. Om Ă„klagaren har en annan uppfattning Ă€n polisen kan Ă„klagaren nĂ€r som helst ta över ledningen av förundersökningen. Den som Ă€r missnöjd med polismyndighetens beslut kan vĂ€nda sig direkt till Ă„klagare eller till polisen, som i sĂ„ fall lĂ€mnar över beslutet för överprövning till Ă„klagaren.

Utöver de regler om överprövning som nĂ€mnts ovan finns i 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken möjlighet att begĂ€ra rĂ€ttens prövning gĂ€llande brister i förundersökningen. Denna möjlighet anknyter till reglerna om den misstĂ€nktes eller försvararens rĂ€tt att pĂ„ begĂ€ran fĂ„ genomfört förhör eller annan utredning som kan antas vara av betydelse för undersökningen (23 kap. 18 § andra stycket rĂ€ttegĂ„ngsbalken). Om förundersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser nödvĂ€ndig utan att bifalla en sĂ„dan begĂ€ran, eller om den misstĂ€nkte anser att det finns nĂ„gon annan brist i utredningen, kan detta anmĂ€las till rĂ€tten. RĂ€tten ska dĂ„, sĂ„ snart det kan ske, pröva anmĂ€lan och rĂ€tten fĂ„r hĂ„lla förhör eller vidta den Ă„tgĂ€rd i övrigt som Ă€r nödvĂ€ndig (23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken). Denna möjlighet att begĂ€ra rĂ€ttens prövning tillĂ€mpas sĂ€llan i praktiken eftersom förundersökningsledaren i de flesta fallen brukar tillmötesgĂ„ en begĂ€ran om komplettering, och för övriga fall torde det vara vanligare att den misstĂ€nkte i första hand begĂ€r överprövning inom Åklagarmyndigheten. I de fall en prövning av rĂ€tten begĂ€rs och domstolen kommer fram till att en komplettering av utredningen behövs, Ă€r det normala att rĂ€tten anmodar förundersökningsledaren att hĂ„lla förhör eller verkstĂ€lla annan utredning.

3 Se 12 § ÅFS 2005:9, Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmĂ€nna rĂ„d om ledning av förundersökning i brottmĂ„l (konsoliderad versionsenast Ă€ndrad genom ÅFS 2011:4).

99

RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning SOU 2012:49

7.2.2Överklagande av beslut i domstol

NÀr det gÀller förfarandet vid domstol fÄr ett beslut i frÄga om förordnande av tolk överklagas, men endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut (se 49 kap. 3 § andra stycket och 5 § rÀttegÄngsbalken). Det förhÄllandet att tolk inte har tillhandahÄllits nÀr det har behövts eller att tolkningen varit undermÄlig kan utgöra rÀttegÄngsfel (NJA 1974 s. 221). Om det under en pÄgÄende rÀttegÄng framkommer omstÀndigheter som tyder pÄ att tolken inte översÀtter en parts utsaga korrekt har rÀtten möjlighet att byta ut tolken. Om det först senare, till exempel i samband med ett överklagande, framkommer omstÀndigheter som ger vid handen att tolkningen inte har varit korrekt och att mÄlet sÄledes har prövats pÄ ett felaktigt underlag, kan det bli frÄga om att undanröja domen och Äterförvisa mÄlet för ny prövning (se exempelvis Svea hovrÀtt, avd. 5, beslut 2011-03-14 i mÄl nr B 133-11).

Vad som sagts ovan gÀllande tolkning fÄr anses gÀlla Àven betrÀffande översÀttningar. Kan det sÄledes konstateras att en handling borde ha översatts och detta inte har skett kan det, beroende pÄ omstÀndigheterna, vara frÄga om rÀttegÄngsfel. LikasÄ om en översÀttning har tillhandahÄllits och det visar sig att denna varit undermÄlig. Högsta domstolen har vidare ansett att det under vissa omstÀndigheter utgör laga förfall att inte överklaga ett beslut i rÀtt tid om domstolen har underlÄtit att översÀtta beslutet fastÀn sÄ borde ha skett (NJA 1996 s. 342). I det rÀttsfallet hade domstolen sÀnt ut ett beslut utan översÀttning till en part som var bosatt utomlands och som inte talade svenska. Tidigare korrespondens i mÄlet hade skett pÄ franska och domstolen hade dÄ föranstaltat om översÀttning. Det framgick inte om domstolen hade undersökt möjligheterna för parten sjÀlv att fÄ beslutet översatt. Mot denna bakgrund ansÄg Högsta domstolen att det förelÄg laga förfall för underlÄtenheten att i rÀtt tid överklaga beslutet. Domstolen ÄterstÀllde dÀrför den försuttna tiden.4

4 Jfr NJA 2001 s. 54 dÀr laga förfall inte ansÄgs föreligga eftersom domstolen inte borde ha översatt ett beslut i en förmögenhetsrÀttslig tvist mellan ett svenskt och ett utlÀndskt kommersiellt bolag. Se vidare angÄende kraven pÄ nÀr översÀttning bör ske i avsnitt 5.2.

100

SOU 2012:49 RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning

7.3ÖvervĂ€ganden

Utredningens bedömning: Nuvarande system för överklagande tillgodoser direktivets krav. NÄgot behov av författningsÀndringar finns dÀrför inte.

Det bör inledningsvis framhÄllas att nuvarande praxis gÀllande överklagande givetvis inte hindrar polis, Äklagare eller domstol att pÄ frivillig basis byta ut en tolk eller bestÀlla en ny översÀttning om det framkommer nÄgot som tyder pÄ att den tolkning eller den översÀttning som har tillhandahÄllits inte Àr tillrÀckligt bra. I praktiken Àr överklaganden av beslut i frÄga om tolkning eller översÀttning ovanliga eftersom myndigheterna sjÀlvmant ofta löser uppkomna tolk- eller översÀttningsproblem genom att byta ut tolken eller bestÀlla en ny översÀttning. För att kunna fatta korrekta beslut ligger det i myndighetens intresse att kommunikationen fungerar bra och att den information som kommer fram Àr riktig. FrÄgan om att överklaga ett beslut blir dÀrför i praktiken aktuell vid rena avslagsbeslut gÀllande rÀtt till en tolk eller en översÀttning eller i den situationen nÀr myndigheten efter att ett problem har pÄtalats ÀndÄ anser att nÄgon Àndring inte behövs. Som framgÄtt ovan finns det redan i dag möjligheter att angripa beslut i frÄga om tolkning och översÀttning. Det utredningen har att ta stÀllning till Àr sÄledes om detta system i tillrÀcklig mÄn tillgodoser de krav pÄ rÀtt att överklaga beslut som direktivet uppstÀller eller om det behövs nÄgon kompletterande reglering pÄ omrÄdet.

7.3.1Överklagande avseende tolkning och översĂ€ttning under förundersökningen

Beslut som fattas av en Ă„klagare som förundersökningsledare kan enligt dagens praxis överprövas inom Åklagarmyndigheten. En fördel med att lĂ„ta överklaganden av Ă„klagarbeslut om tolk och översĂ€ttning rymmas inom det nuvarande systemet med överprövning hos Åklagarmyndigheten Ă€r att detta system Ă€r sedan lĂ€nge fungerande och vĂ€l organiserat. Eftersom det Ă€r Ă„klagare som prövar överprövningsĂ€renden finns det ocksĂ„ erfarenhet av förundersökningsarbetet som underlĂ€ttar beslutsfattandet och som innebĂ€r att ett beslut i en överklagad frĂ„ga kan ske snabbare Ă€n vid exempelvis en domstolsprövning. En nackdel med en överprövning

101

RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning SOU 2012:49

endast inom Åklagarmyndigheten Ă€r att den trots allt sker inom myndigheten och att beslutsfattarens oberoende dĂ€rför kan ifrĂ„gasĂ€ttas. Det bör emellertid pĂ„pekas att överprövningen görs av överĂ„klagare eller vice överĂ„klagare pĂ„ ett nationellt utvecklingscentrum och dessa Ă€r fristĂ„ende pĂ„ sĂ„ vis att de inte Ă€r knutna till den enskilde Ă„klagaren eller Ă„klagarkammaren som fattat det beslut som Ă€r föremĂ„l för överprövning. Mot denna bakgrund och dĂ„ direktivet uttryckligen anger att rĂ€tten att angripa ett beslut ska ske i enlighet med förfaranden i nationell lagstiftning, anser utredningen att nuvarande system för överprövning Ă€r tillrĂ€ckligt för att uppfylla direktivets krav. Utredningens bedömning Ă€r sĂ„ledes att beslut under en förundersökning i frĂ„ga om tolkning eller översĂ€ttning i första hand ska överprövas inom ramen för det redan befintliga överprövningsinstitutet inom Åklagarmyndigheten. Som en rĂ€ttssĂ€kerhetsventil kvarstĂ„r dessutom möjligheten för den misstĂ€nkte eller dennes försvarare att i enlighet med 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken begĂ€ra rĂ€ttens prövning av brister i utredningen eller begĂ€ra att förundersökningen ska kompletteras. HĂ€r finns sĂ„ledes en möjlighet – och denna möjlighet anvĂ€nds redan i dag – att fĂ€sta rĂ€ttens uppmĂ€rksamhet pĂ„ att man inte beviljats en översĂ€ttning eller att kvaliteten vid tolkningen inte hĂ„llit mĂ„ttet.

För beslut som fattats i utredningar som leds av polisen5 finns det inte nĂ„got överprövningsförfarande inom polisen som kan tillgripas. Enligt utredningens mening bör ett beslut av en polisiĂ€r förundersökningsledare som den misstĂ€nkte anmĂ€ler sitt missnöje mot, antecknas som en erinran mot förundersökningen i samband med att denna redovisas till Ă„klagaren. Åklagaren fĂ„r dĂ„ ta stĂ€llning till frĂ„gan och fatta beslut. Åklagarens beslut kan sedan överprövas i enlighet med det som anförts ovan. Utöver detta förfarande kan, som nĂ€mnts ovan, en pĂ„gĂ„ende förundersökning alltid övertas av en Ă„klagare som dĂ„ beslutar om hur förundersökningen ska bedrivas fortsĂ€ttningsvis.

5 Polisens möjligheter att leda förundersökningar regleras i 23 kap. 3 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken och i det sĂ„ kallade fördelningscirkulĂ€ret ÅFS 2005:9, Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmĂ€nna rĂ„d om ledning av förundersökning i brottmĂ„l (konsoliderad version - senast Ă€ndrad genom ÅFS 2011:4) och i likalydande RPSFS 2005:11, FAP 403-5(Ă€ndrad genom RPSFS 2011:3).

102

SOU 2012:49 RÀtt att överklaga beslut i frÄga om tolkning och översÀttning

7.3.2Överklagande avseende tolkning och översĂ€ttning vid domstol

Enligt nuvarande ordning kan beslut angĂ„ende tolkning eller översĂ€ttning fattade av domstol överklagas, men endast i samband med domen eller det slutliga beslutet. Vid klagomĂ„l gĂ€llande tolkning eller översĂ€ttning ska den högre instansen pröva om ett beslut eller förfarandet i den lĂ€gre instansen har inneburit att ett rĂ€ttegĂ„ngsfel har begĂ„tts. Om sĂ„ Ă€r fallet kan det bli frĂ„ga om att undanröja domen eller beslutet och Ă„terförvisa mĂ„let till underrĂ€tten för ny prövning alternativt att ”lĂ€ka” rĂ€ttegĂ„ngsfelet i den högre instansen. Överklaganden som har sin grund i klagomĂ„l pĂ„ tolkning eller översĂ€ttningar Ă€r ovanliga. I de fall klagomĂ„l till högre rĂ€tt förekommer Ă€r det utredningens bedömning att nuvarande system i huvudsak fungerar bra. Det bör i detta sammanhang framhĂ„llas att rĂ€tten till tolk och översĂ€ttning inte har nĂ„got sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l utan finns för att rĂ€ttegĂ„ngen som sĂ„dan ska vara rĂ€ttvis.

Ett alternativ till dagens lösning skulle kunna vara att införa en möjlighet att överklaga ett beslut i frÄga om tolkning eller översÀttning sÀrskilt. Fördelen med ett sÄdant förfarande Àr att den tilltalade fÄr klagomÄlet prövat pÄ en gÄng och dessutom undviks risken att en huvudförhandling senare mÄste tas om. Att mitt under en pÄgÄende handlÀggning lÄta denna typ av beslut överklagas sÀrskilt har emellertid den nackdelen att det skulle vara svÄrt för den högre instansen att göra en fullgod prövning; hur skulle prövningen ske och pÄ vilket underlag? Ett sÄdant system skulle ocksÄ fÄ förfarandet att avstanna under en kanske inte oansenlig tid och kunna missbrukas av nÄgon som har ett intresse av att fördröja processen. Mot denna bakgrund anser utredningen att de fördelar som skulle kunna vinnas med ett sÀrskilt överklagandeförfarande inte övervÀger de nackdelar som kan uppstÄ i ett sÄdant system.

Utredningen konstaterar att det system som finns i dag dÀr tolkar och översÀttare som inte hÄller mÄttet kan bytas ut i kombination med den praxis som finns gÀllande rÀttegÄngsfel, Àr tillrÀckligt för att uppfylla direktivets krav. Detta stÀllningstagande harmonierar ocksÄ med att det i direktivet anges att rÀtten att angripa ett beslut ska ske i enlighet med förfaranden i nationell lagstiftning. NÄgot behov av författningsÀndringar finns dÀrför inte.

103

8 Övriga frĂ„gor

I detta kapitel har utredningen valt att samla vissa mindre omfattande frÄgor som tas upp i direktivet.

Det första avsnittet behandlar frÄgan om kostnader för tolkning och översÀttning som enligt direktivet inte fÄr ÄlÀggas den misstÀnkte eller tilltalade, Àven om han eller hon döms för brottet. I det andra avsnittet tas frÄgan om hur direktivets krav pÄ anteckningar och pÄ ett förfarande för att ta reda pÄ tolkbehov tillgodoses. DÀrefter tas frÄgan om tillÀmpningen av tolk- och översÀttningsbestÀmmelserna vid förfaranden enligt en europeisk arresteringsorder upp. Slutligen behandlas frÄgan om tolkars och översÀttares tystnadsplikt och vissa sekretessfrÄgor.

8.1Kostnader för tolkning och översÀttning

Utredningens bedömning: Kostnaderna för tolkning eller översÀttning som har skett pÄ uppdrag av polis, Äklagare eller domstol betalas enligt nuvarande reglering av staten och nÄgon Äterbetalningsskyldighet ÄlÀggs inte en misstÀnkt eller tilltalad för dessa kostnader. Nuvarande reglering uppfyller sÄledes direktivets krav i detta hÀnseende.

UtlÀgg för tolkning eller översÀttning som en offentlig försvarare har haft kan en tilltalad som döms för brott ÄlÀggas att ersÀtta enligt nuvarande reglering. Utredningen föreslÄr dÀrför att 31 kap. 1 § andra stycket rÀttegÄngsbalken Àndras pÄ sÄ sÀtt att det uttryckligen anges att Äterbetalningsskyldigheten för den dömde inte omfattar kostnader för tolkning eller översÀttning.

I artikel 4 i direktivet föreskrivs att det Àr medlemsstaterna som ska stÄ för tolknings- och översÀttningskostnaderna oavsett resultatet av förfarandena. Den misstÀnkte eller tilltalade ska sÄledes exem-

105

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

pelvis inte kunna ÄlÀggas att betala tillbaka kostnader för tolkning eller översÀttning, Àven om han eller hon senare döms för brottet. BestÀmmelsen i artikel 4 överensstÀmmer med vad som redan gÀller enligt Europadomstolens praxis pÄ omrÄdet, se nÀrmare om detta i avsnitt 2.3.

Vid domstolsförfarandet har en tolk rÀtt till skÀlig ersÀttning för arbete, tidsspillan och utlÀgg som uppdraget krÀvt. ErsÀttningen betalas av allmÀnna medel, det vill sÀga av staten (5 kap. 8 § rÀttegÄngsbalken). Likaledes har den som bitrÀtt rÀtten med översÀttning rÀtt till skÀlig ersÀttning, som betalas av staten (33 kap. 9 § tredje stycket rÀttegÄngsbalken). BetrÀffande tolkning och översÀttning hos polis- och Äklagarmyndigheterna finns inte motsvarande lagregler avseende rÀtten till ersÀttning för uppdraget. En tolk eller en översÀttare som har anlitats av polis eller Äklagare har dock naturligtvis rÀtt till ersÀttning för sitt arbete. Kostnaden för detta betalas alltid av staten.1

Enligt den nuvarande ordningen behöver sÄledes en misstÀnkt eller tilltalad inte stÄ för nÄgon kostnad för tolkning eller översÀttning nÀr denna har bestÀllts av polis- eller Äklagarmyndigheterna eller av domstol. Den absoluta majoriteten av alla tolk- och översÀttningsuppdrag inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet sker efter myndigheternas bestÀllning. Tolkning vid polisförhör eller under huvudförhandling belastar exempelvis aldrig en misstÀnkt eller tilltalad ekonomiskt. Samma sak gÀller nÀr översÀttning har skett av exempelvis handlingar ur förundersökningen pÄ bestÀllning av myndigheten. Nuvarande reglering uppfyller alltsÄ direktivets krav i detta avseende. NÄgot behov av författningsÀndringar eller andra ÄtgÀrder finns dÀrför inte.

Under ett straffrÀttsligt förfarande sker emellertid ocksÄ en del bestÀllningar av framför allt tolkning av den offentliga försvararen. Det kan exempelvis handla om förberedande möten med en tilltalad inför en kommande huvudförhandling eller möten efter att dom meddelats nÀr försvararen tillsammans med den dömde behöver övervÀga om domen ska överklagas eller inte. I sÄdana situationer anvÀnds tolken ofta bÄde för kommunikationen mellan försvararen och den misstÀnkte eller tilltalade och för direkt muntlig översÀttning av kanske delar av förundersökningen eller av

1 NĂ€r det gĂ€ller tolkars rĂ€tt till ersĂ€ttning framgĂ„r av förordningen (1979:291) om tolktaxa att ersĂ€ttningen ska betalas enligt en taxa som faststĂ€lls av Domstolsverket. Enligt förordningen ska taxan tillĂ€mpas inte bara vid allmĂ€n domstol utan Ă€ven av polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten.

106

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

en dom beroende pÄ nÀr under det straffrÀttsliga förfarandet mötet sker.

En offentlig försvarare har rÀtt till skÀlig ersÀttning av allmÀnna medel för arbete, tidsspillan och utlÀgg som uppdraget krÀvt (21 kap. 10 § rÀttegÄngsbalken). Kostnader som en offentlig försvarare har haft för tolkning och översÀttning ersÀtts som ett utlÀgg nÀr kostnaderna har varit nödvÀndiga för uppdragets fullgörande.2 UtlÀgg för tolkning anses i praktiken alltid som nödvÀndig för uppdragets fullgörande om klienten inte behÀrskar svenska. NÀr det gÀller översÀttning av handlingar som myndigheten kan översÀtta enligt bestÀmmelsen i 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken ersÀtts en sÄdan översÀttning normalt inte som ett utlÀgg. Försvaren har i dessa situationer i stÀllet att vÀnda sig till myndigheten och begÀra en översÀttning.3 Detta gÀller alltsÄ skriftlig översÀttning. Har en tolk i samband med ett möte mellan försvararen och den misstÀnkte eller tilltalade ocksÄ muntligen översatt till exempel en dom eller delar av en sÄdan eller delar av en förundersökning bör kostnaden för detta ersÀttas som ett tolkutlÀgg, vilket ocksÄ normalt sker.4

2 Se exempelvis prop. 1973:30, s. 75. Om den tilltalade har en privat försvarare ska han eller hon sjÀlv stÄ för denna kostnad vid en fÀllande dom. Om den tilltalade frikÀnns i mÄlet fÄr rÀtten enligt 31 kap. 2 § rÀttegÄngsbalken besluta att den tilltalade ska fÄ ersÀttning av allmÀnna medel för sina kostnader för försvaret, för rÄdgivning enligt rÀttshjÀlpslagen och för bevisning under förundersökningen eller i rÀttegÄngen, om kostnaderna varit skÀligen motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rÀtt. I kostnaden för försvaret kan utöver ersÀttning för arbete och tidsspillan Àven ligga kostnader avseende utlÀgg för exempelvis tolkning, som sÄledes vid en friande dom kan ersÀttas av allmÀnna medel.

3 Detta speglar gÀllande rÀtt men Àr ocksÄ helt i linje med utredningens förslag. Jfr. NJA 1992 s. 186. FrÄgan om skriftlig översÀttning Àr sÄledes exklusiv pÄ det sÀttet att kan myndigheten översÀtta en handling enligt 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken (enligt utredningens förslag Àr paragrafen ocksÄ direkt tillÀmplig vid de myndigheter som tillÀmpar förundersökningsbestÀmmelserna i 23 kap. rÀttegÄngsbalken, dvs. frÀmst polis och Äklagare) sÄ ska försvararen vÀnda sig dit och begÀra översÀttning. Försvararen kan sÄledes inte i dessa fall pÄ eget bevÄg lÄta skriftligen översÀtta handlingar och sedan fÄ ersÀttning för detta som ett utlÀgg. Den exklusiva tillÀmpningen gÀller i frÄga om handlingar som myndigheten sjÀlv har producerat eller ansvarar för samt handlingar som andra myndigheter har producerat tidigare i rÀttskedjan men dÀr den ifrÄgavarande myndigheten har övertagit ansvaret i översÀttningsfrÄgan, se mer om detta i avsnitt 5.3.3 gÀllande vem som ska ansvara för översÀttningen. NÀr det gÀller handlingar som har producerats av nÄgon annan Àn dessa myndigheter eller som myndigheten inte ansvarar för som exempelvis en försvarare vill ha skriftligt översatt till den misstÀnktes sprÄk, fÄr försvararen vÀnda sig till den aktuella myndigheten och begÀra att handlingen tas in i myndighetens material (exempelvis i förundersökningsprotokollet) och att en översÀttning sker.

4 Kostnaden faktureras i praktiken alltid av tolken som en tolkkostnad. En uppdelning mellan kostnaden för sjÀlva tolkningen och den muntliga översÀttningen i situationer som den nÀmnda skulle vara mycket opraktiskt och innebÀra komplicerade och svÄrhanterliga bedömningar. Dessa blandade uppgifter för en tolk förekommer ju för övrigt inte sÀllan i samband med ett förhör vid en huvudförhandling dÀr tolken ombeds översÀtta till exempel vad en tilltalad har uppgett under ett polisförhör. NÄgon sÀrredovisning av kostnaden för en sÄdan översÀttning i förhÄllande till sjÀlva tolkningen sker inte i samband med huvud-

107

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

Enligt 31 kap. 1 § rÀttegÄngsbalken ska en tilltalad som döms för brottet i ett mÄl dÀr Äklagaren för talan ersÀtta staten för vad som betalats av allmÀnna medel i ersÀttning till försvarare. Vissa begrÀnsningar och undantag för Äterbetalningsskyldigheten stadgas i bestÀmmelsen. NÄgot uttryckligt undantag frÄn Äterbetalningsskyldigheten görs dock inte avseende kostnader för tolkning eller översÀttning. Detta innebÀr att Àven utlÀgg för tolkning eller undantagsvis översÀttning kan komma att inkluderas i Äterbetalningsskyldigheten. En sÄdan ersÀttningsskyldighet strider mot direktivets bestÀmmelser. Utredningen föreslÄr dÀrför att det i bestÀmmelsen om undantagen för den dömdes ersÀttningsskyldighet i 31 kap. 1 § andra stycket rÀttegÄngsbalken uttryckligen anges att Äterbetalningsskyldigheten för den dömde inte omfattar kostnader för tolkning eller översÀttning.

Förslaget innebĂ€r att domstolen vid berĂ€kning av en Ă„terbetalningsskyldighet mĂ„ste utesluta sĂ„dana poster i kostnadsrĂ€kningen som avser tolkning eller översĂ€ttning. För att kunna göra detta Ă€r det viktigt att försvararens kostnadsrĂ€kning Ă€r utformad pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det gĂ„r att se vilka poster som avser just utlĂ€gg för tolkning eller översĂ€ttning. NĂ€r det gĂ€ller en offentlig försvarares begĂ€ran om ersĂ€ttning för kommande utlĂ€gg för exempelvis tolkning efter att en dom meddelats, i syfte att gĂ„ igenom domen och överlĂ€gga i frĂ„gan om ett eventuellt överklagande, bör Ă€ven detta anges uttryckligen i kostnadsrĂ€kningen och inte endast som en klumpsumma för vad som brukar benĂ€mnas som ”avslutande

Ă„tgĂ€rder”.

förhandlingen. SÄ bör heller inte fallet vara nÀr den muntliga översÀttningen görs pÄ ett advokatkontor i samband med ett möte mellan försvararen och klienten. Denna nu angivna situation ska inte förvÀxlas med den dÀr till exempel en försvarare hos myndigheten har begÀrt att fÄ en handling skriftligt översatt och myndigheten i stÀllet bestÀmmer att översÀttningen ska ske muntligt. Det Àr dÄ myndigheten som ska ombesörja att en muntlig översÀttning sker och ocksÄ betala för denna. Försvararen behöver sÄledes i det fallet inte göra nÄgra utlÀgg.

108

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

8.2Förfaranden för att ta reda pÄ tolkbehov och krav pÄ anteckningar

Utredningens bedömning: Nuvarande rutiner för att upptÀcka om en misstÀnkt eller tilltalad har behov av tolk Àr tillrÀckliga för att uppfylla direktivets krav.

De bestÀmmelser som finns i rÀttegÄngsbalken och förundersökningskungörelsen nÀr det gÀller krav pÄ anteckningar om tolkbehov eller andra omstÀndigheter samt bestÀmmelser om protokollföring av beslut tÀcker direktivets krav i detta avseende. NÄgot behov av författningsÀndringar eller andra ÄtgÀrder finns dÀrför inte.

8.2.1Förfaranden för att ta reda pÄ tolkbehov

Enligt artikel 2.4 i direktivet ska medlemsstaterna se till att det finns ett förfarande eller en mekanism för att kontrollera huruvida misstÀnkta eller tilltalade talar och förstÄr förfarandesprÄket och om de behöver tolk. Detta innebÀr att den behöriga myndigheten pÄ lÀmpligt sÀtt, till exempel genom att tillfrÄga de misstÀnkta eller tilltalade, ska klargöra om de talar och förstÄr förfarandesprÄket och om tolk behövs (punkten 21 i ingressen till direktivet).

NÀr det gÀller förfarandet för att ta reda pÄ huruvida misstÀnkta eller tilltalade har behov av tolk finns det inte nÄgra uttryckliga bestÀmmelser, men vÀl inarbetade rutiner för hur ett tolkbehov ska upptÀckas och hanteras inom rÀttsvÀsendet.

Den första kontakten vid ett straffrĂ€ttsligt förfarande sker oftast med polisen. Poliser möter dagligen personer som inte behĂ€rskar svenska och har generellt sett stor vana av att tillfrĂ„ga den enskilde om tolkbehov eller sjĂ€lva avgöra om en person har behov av tolk eller inte. I praktiken visar det sig ofta mycket snabbt om det finns ett behov av tolk genom den kommunikation – eller försök till kommunikation – som sker med den enskilde. Ofta blir ett tolkbehov klarlagt genom att den enskilde sjĂ€lvmant direkt sĂ€ger att han eller hon inte talar svenska eller att det överhuvudtaget inte gĂ„r att kommunicera pĂ„ svenska med personen. I andra fall – exempelvis nĂ€r personen talar och förstĂ„r svenska lite grand – kan ett tolkbehov visa sig pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det inte fullt ut gĂ„r att förstĂ„ vad personen sĂ€ger eller att frĂ„gor fĂ„r ”mĂ€rkliga” eller

109

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

inadekvata svar. NÀr det visar sig att den enskilde inte behÀrskar svenska i tillrÀcklig utstrÀckning för en fungerande kommunikation Àr det myndighetens ansvar att försöka ta reda pÄ vilket sprÄk som personen talar och anlita tolk i det sprÄket. För att kunna handlÀgga eller utreda ett Àrende har myndigheten ocksÄ ett eget intresse av att kommunikationen med den berörda personen fungerar tillfredsstÀllande. Om polisen har hÄllit ett förhör med hjÀlp av tolk antecknas detta i dokumentationen av förhöret. Uppgiften om tolkbehov följer med nÀr förundersökningen redovisas till Äklagare. Om Äklagaren sedan ska vÀcka Ätal anges det i stÀmningsansökan om det finns ett tolkbehov, vilket gör att domstolen redan nÀr mÄlet kommer in fÄr veta om den tilltalade behöver tolk och pÄ vilket sprÄk.5

Inom ramen för det sĂ„ kallade RIF-projektet (RĂ€ttsvĂ€sendets informationsförsörjning) införs ett nytt system för elektronisk informationsöverföring inom rĂ€ttsvĂ€sendet. Det nya systemet innebĂ€r bland annat att polisanmĂ€lan, förundersökningsprotokoll, stĂ€mningsansökan och dom överförs elektroniskt mellan myndigheterna. Även olika uppgifter i ett Ă€rende, som till exempel personuppgifter eller uppgifter om tolkbehov överförs mellan myndigheterna, vilket möjliggör att uppgifterna kan Ă„teranvĂ€ndas och följas genom rĂ€ttskedjan. Genom att uppgifter om tolkbehov förs in av polisen vid förhör och denna uppgift sedan per automatik följer med under lagföringsproceduren minskas risken för att ett behov av tolk förbises i nĂ„got led, vilket ytterligare förbĂ€ttrar det nuvarande systemet.

Sammanfattningsvis anser utredningen att de redan befintliga rutinerna hos polis, Äklagare och domstol Àr tillrÀckliga för att upptÀcka och tillgodose tolkbehov i enlighet med vad direktivet krÀver. Den automatiska överföringen av noteringar gÀllande tolkbehov som införs kommer ytterligare att förbÀttra dagens system. Det finns sÄledes inte skÀl att införa sÀrskilda bestÀmmelser om detta eller i övrigt föreslÄ nÄgra ÄtgÀrder pÄ omrÄdet.

5 Även i en hĂ€ktningsframstĂ€llning finns förtryckta rutor dĂ€r bland annat tolkbehov ska fyllas i.

110

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

8.2.2Krav pÄ anteckningar

Enligt artikel 7 i direktivet ska medlemsstaterna se till att det antecknas att det har hÄllits förhör eller förhandling med den misstÀnkte eller tilltalade med hjÀlp av tolk enligt artikel 2. Vidare ska det antecknas om en muntlig översÀttning eller en muntlig sammanfattning av vÀsentliga handlingar har tillhandahÄllits enligt artikel 3.7 eller om en person har avsagt sig rÀtten till översÀttning enligt artikel 3.8. Anteckningarna ska ske genom det förfarande som gÀller enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

Enligt 23 kap. 21 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken ska vid förundersökning protokoll föras över vad som förekommit av betydelse för utredningen. NĂ€rmare bestĂ€mmelser om protokoll och anteckningar vid förundersökning finns i 20–25 §§ förundersökningskungörelsen (1947:948). I 20 § finns en lĂ€ngre lista med olika uppgifter som ska antecknas i protokollet. DĂ€r föreskrivs bland annat att det ska antecknas namn pĂ„ förhörsvittne och övriga nĂ€rvarande vid förhör. Om en tolk har varit nĂ€rvarande vid förhör ska detta sĂ„ledes antecknas i förhörsutskriften. Vidare framgĂ„r av 20 § att det som i övrigt Ă€r av betydelse ska antecknas i protokollet.

Vid domstol finns bestÀmmelser om vad som ska antecknas i 6 kap. rÀttegÄngsbalken. Av bestÀmmelserna framgÄr att register ska föras över alla mÄl och att det i registret bland annat ska antecknas de ÄtgÀrder som vidtagits med mÄlet (6 kap. 1 § rÀttegÄngsbalken). Vid ett sammantrÀde ska det bland annat antecknas vilka som deltar i sammantrÀdet (6 kap. 3 § 2 rÀttegÄngsbalken) och det som i övrigt förekommit vid sammantrÀdet i den mÄn det kan ha betydelse för parterna eller för högre rÀtt att det antecknas (6 kap. 3 § 9 rÀttegÄngsbalken). Om en tolk har nÀrvarat vid en förhandling ska detta sÄledes antecknas i protokoll eller anteckningar. NÀr det gÀller beslut och handlÀggningsÄtgÀrder av nÄgon betydelse som förekommer under rÀttegÄngen ska dessa protokollföras eller pÄ annat sÀtt dokumenteras skriftligt.

Enligt den nuvarande regleringen ska sÄledes uppgifter om att en tolk har nÀrvarat vid förhör med en misstÀnkt eller tilltalad antecknas bÄde i förundersökningsprotokollet och i anteckningar eller protokoll frÄn en förhandling vid domstol. NÀr det gÀller anteckningar om att en muntlig översÀttning eller en muntlig sammanfattning av vÀsentliga handlingar har tillhandahÄllits Àr detta en sÄdan uppgift som ocksÄ ska antecknas enligt nuvarande reglering. Enligt utredningens förslag ska en översÀttning som

111

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

huvudregel inte göras förrĂ€n det begĂ€rs av den misstĂ€nkte eller tilltalade. NĂ€r en begĂ€ran om översĂ€ttning görs ska myndigheten först bedöma om det Ă€r frĂ„ga om en vĂ€sentlig handling som ska översĂ€ttas och sedan i sĂ„ fall besluta pĂ„ vilket sĂ€tt översĂ€ttningen ska tillhandahĂ„llas. Ett beslut om att en översĂ€ttning ska ske muntligen i stĂ€llet för skriftligen ska dokumenteras, precis pĂ„ samma sĂ€tt som andra beslut eller Ă„tgĂ€rder av betydelse dokumenteras i dag. PĂ„ vilket sĂ€tt och i vilken form ett sĂ„dant beslut lĂ€mpligen bör antecknas – exempelvis genom ett beslut i diarieföringen, i en tjĂ€nsteanteckning eller pĂ„ annat sĂ€tt i protokoll – Ă€r upp till varje myndighet eller beslutsfattaren sjĂ€lv att avgöra. I den mĂ„n det skulle förekomma, ska samma resonemang gĂ€lla betrĂ€ffande en avsĂ€gelse av rĂ€tten till översĂ€ttning.

Utredningen anser mot bakgrund av det anförda att direktivets krav pÄ anteckningar redan uppfylls med nuvarande system. NÄgot behov av Àndringar finns dÀrför inte.

8.3Tolkning och översÀttning vid verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder

Utredningens bedömning: De hÀnvisningar till rÀttegÄngsbalkens bestÀmmelser som finns i 4 kap. 3 § och 5 kap. 2 § arresteringsorderlagen innebÀr att direktivets krav pÄ tolkning och översÀttning vid förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder Àr tillgodosedda. NÄgot behov av författningsÀndringar finns dÀrför inte.

Direktivet föreskriver inte bara regler kring rÀtten till tolkning och översÀttning vid rent nationella straffrÀttsliga förfaranden utan innehÄller Àven bestÀmmelser nÀr det gÀller förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder (artikel 1.1). Avseende tolkning föreskriver direktivet att samma bestÀmmelser som gÀller för ett nationellt straffrÀttsligt förfarande ska gÀlla Àven vid förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder för den person som omfattas av förfarandet och som inte förstÄr förfarandesprÄket (artikel 2.7). Personen i frÄga ska sÄledes ha rÀtt till tolkning under hela förfarandet, bÄde under utredningstiden hos Äklagare och vid domstolsförfarandet. Den verkstÀllande medlemsstaten ska ocksÄ se till att dess behöriga myndigheter tillhanda-

112

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

hÄller en skriftlig översÀttning av den europeiska arresteringsordern till den person som omfattas av förfarandet och som inte förstÄr det sprÄk pÄ vilket arresteringsordern Àr upprÀttad, eller till vilket den har översatts av den utfÀrdande medlemsstaten (artikel 3.6). I stÀllet för en skriftlig översÀttning av arresteringsordern fÄr en muntlig översÀttning eller muntlig sammanfattning tillhandahÄllas om en sÄdan översÀttning eller sammanfattning inte hindrar att förfarandena gÄr rÀttvist till (artikel 3.7).

BestÀmmelserna kring europeiska arresteringsorder har sin bakgrund i ett inom EU i juni 2002 antaget rambeslut6. Sverige har genomfört bestÀmmelserna i rambeslutet frÀmst genom lagen (2003:1156) om överlÀmnande frÄn Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (i det följande benÀmnd arresteringsorderlagen). Denna lag ersatte utlÀmningslagens bestÀmmelser om utlÀmning för brott till medlemsstater i EU och reglerar överlÀmnande frÄn Sverige. I lagen anges under vilka förutsÀttningar ett överlÀmnande ska beviljas. I arresteringsorderlagen finns ocksÄ regler för Äklagares och domstolars handlÀggning och beslut i Àrenden om överlÀmnande.

Av 4 kap. 2 § arresteringsorderlagen framgÄr att en arresteringsorder ska vara skriven pÄ svenska, danska, norska eller engelska eller vara Ätföljd av en översÀttning till nÄgot av dessa sprÄk. Om en arresteringsorder har skickats eller om det pÄ annat sÀtt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig i Sverige, ska Äklagaren utreda om det finns förutsÀttningar för överlÀmnande frÄn Sverige (4 kap. 3 § första stycket). Vid denna utredning ska bestÀmmelserna om förundersökning i brottmÄl tillÀmpas, om inte annat följer av arresteringsorderlagen (4 kap. 3 § andra stycket). Av sÀrskild betydelse Àr 23 kap. rÀttegÄngsbalken och bestÀmmelser i förundersökningskungörelsen (1947:948), men Àven vissa regler i exempelvis lagen (1964:167) med sÀrskilda bestÀmmelser om unga lagövertrÀdare kan behöva tillÀmpas.7 Det finns i dagslÀget inte nÄgra uttryckliga bestÀmmelser om tolkning eller översÀttning under en förundersökning. Som framgÄr av författningsförslaget föreslÄr utredningen att det införs en ny bestÀmmelse i 23 kap. rÀttegÄngsbalken som reglerar tolkning och översÀttning under förundersökningen. I och med att denna bestÀmmelse införs kommer den nuvarande hÀnvisningen i arre-

6RÄdets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlÀmnande mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF).

7Prop. 2003/04:7, s. 111.

113

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

steringsorderlagen att innebÀra att reglerna om tolkning och översÀttning kommer att gÀlla Àven vid utredningen av en europeisk arresteringsorder.8 NÄgot ytterligare behov av författningsÀndringar bedöms dÀrför inte finnas.

Beslut i frÄga om överlÀmnande meddelas av tingsrÀtten efter framstÀllning av Äklagare (5 kap. 1 §). Vid rÀttens handlÀggning tillÀmpas reglerna om domstols handlÀggning i brottmÄl, om inte annat föreskrivs i arresteringsorderlagen (5 kap. 2 § första stycket). Med detta avses i första hand de för brottmÄl gÀllande bestÀmmelserna i rÀttegÄngsbalken, men det kan Àven bli frÄga om att tillÀmpa vissa regler i lagen om unga lagövertrÀdare.9 Vid rÀttens handlÀggning av en europeisk arresteringsorder ska sÄledes rÀttegÄngsbalkens bestÀmmelser om tolkning och översÀttning gÀlla.10 Den hÀnvisning till reglerna kring domstols handlÀggning i brottmÄl som finns i 5 kap. 2 § arresteringsorderlagen Àr dÀrför tillrÀcklig för att möta direktivets krav. NÄgot behov av ytterligare reglering finns sÄledes inte heller pÄ detta omrÄde.

I frÄga om rÀtten till översÀttning kommer hÀnvisningarna till 33 kap. 9 § rÀttegÄngsbalken innebÀra att skriftlig eller muntlig översÀttning ska ske av vÀsentliga handlingar. En vÀsentlig handling i detta avseende Àr naturligtvis sjÀlva arresteringsordern. Enligt utredningens mening kan Àven andra handlingar vara att betrakta som vÀsentliga, exempelvis rÀttens beslut i frÄga om överlÀmnande. Regeln kommer sÄledes att trÀffa ett större omrÄde Àn vad direktivets minimiregler föreskriver, som endast krÀver att sjÀlva arresteringsordern ska översÀttas. Denna utökade möjlighet till muntlig eller skriftlig översÀttning Àr till fördel för den person som omfattas av förfarandet och torde inte heller innebÀra nÄgra större praktiska eller kostnadsmÀssiga nackdelar för berörda myndigheter.

8 Beslut av Ă„klagare i frĂ„ga om tolkning eller översĂ€ttning i ett Ă€rende om överlĂ€mnande enligt en arresteringsorder ska enligt direktivet kunna angripas (artiklarna 2.5 och 3.5). PĂ„ samma sĂ€tt som andra Ă„klagarbeslut under en förundersökning kan ett Ă„klagarbeslut under utredningen om arresteringsordern överprövas inom Åklagarmyndigheten, se nĂ€rmare om detta i kapitel 7. DĂ€remot kan rĂ€ttens prövning enligt 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken inte begĂ€ras eftersom det inte Ă€r frĂ„ga om en förundersökning.

9Prop. 2003/04:7, s. 126.

10I likhet med Äklagarbesluten ska rÀttens beslut i frÄga om tolkning eller översÀttning i ett Àrende om överlÀmnande enligt en arresteringsorder kunna angripas enligt direktivet (artiklarna 2.5 och 3.5). Ett sÄdant beslut kan överklagas i samband med det slutliga beslutet, det vill sÀga beslutet om framstÀllan om överlÀmnande ska bifallas eller inte. Se nÀrmare om överklagandefrÄgan i kapitel 7.

114

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

8.4Tystnadsplikt och sekretess för tolkar och översÀttare

Utredningens bedömning och förslag: Tolkar och översĂ€ttare som anlitas av polis, Ă„klagare eller domstol omfattas av offentlighets- och sekretesslagen och har dĂ€rför samma tystnadsplikt som en myndighet eller tjĂ€nsteman har. Även auktoriserade tolkar och översĂ€ttare som anlitas av annan Ă€n en myndighet har tystnadsplikt enligt lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översĂ€ttare. Direktivets krav pĂ„ konfidentialitet Ă€r sĂ„ledes uppfyllda i dessa hĂ€nseenden.

För oauktoriserade tolkar och översÀttare som anlitas av annan Àn en myndighet, exempelvis en försvarare, saknas regler om tystnadsplikt. Utredningen föreslÄr dÀrför att det införs bestÀmmelser sÄ att lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare Àven blir tillÀmplig pÄ annan tolk och översÀttare som yrkesmÀssigt anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden.

De undantag för vittnesplikten som gÀller tolkar och översÀttare och som anges i 36 kap. 5 § rÀttegÄngsbalken tillgodoser direktivets krav pÄ tystnadsplikt.

Enligt artikel 5.3 i direktivet ska medlemsstaterna se till att tolkar och översÀttare iakttar konfidentialitet gÀllande den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls.

BestÀmmelser om tystnadsplikt för tolkar och översÀttare finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare (lagen om tystnadsplikt). Enkelt uttryckt gÀller lagen om tystnadsplikt endast för auktoriserade tolkar och translatorer nÀr de anlitas av nÄgon annan Àn en myndighet. Offentlighets- och sekretesslagen gÀller för alla tolkar och översÀttare, oavsett om de Àr auktoriserade eller inte, nÀr de anlitas av en myndighet. Detta innebÀr att de sekretessregler som en tolk eller översÀttare har att tillÀmpa skiftar bland annat beroende pÄ uppdragets karaktÀr och pÄ vem som Àr bestÀllare.

115

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

8.4.1Tystnadsplikt hos polis- och Ă„klagarmyndigheterna och hos domstolarna

För verksamhet vid myndigheter och domstolar gÀller den sÄ kallade offentlighetsprincipen, som mycket förenklat innebÀr att uppgifter som förekommer i det allmÀnnas verksamhet ska vara tillgÀngliga för allmÀnheten. Sekretessbelagda uppgifter fÄr dock inte lÀmnas ut fritt. För verksamheten hos polis- och Äklagarmyndigheterna och hos domstolarna gÀller offentlighets- och sekretesslagen, som bland annat innehÄller regler om tystnadsplikt.

Enligt 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen gĂ€ller lagens förbud att röja eller utnyttja en uppgift för myndigheter, men ocksĂ„ för en person som har fĂ„tt kĂ€nnedom om uppgiften genom att för det allmĂ€nnas rĂ€kning delta i myndighetens verksamhet pĂ„ grund av anstĂ€llning eller uppdrag hos myndigheten. Lagen gĂ€ller sĂ„ledes Ă€ven för alla tolkar och översĂ€ttare (oavsett auktorisation) som arbetar pĂ„ uppdrag av polis, Ă„klagare eller domstol. En tolk eller en översĂ€ttare som har fĂ„tt kĂ€nnedom om vissa uppgifter i samband med uppdrag hos myndigheten har dĂ€rför samma yttrandefrihet och tystnadsplikt som en tjĂ€nsteman pĂ„ myndigheten. Vid ett straffrĂ€ttsligt förfarande finns i offentlighets- och sekretesslagen bland annat regler om sekretess till skydd för intresset att förebygga och beivra brott – exempelvis bestĂ€mmelser om förundersökningssekretess – och regler om sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhĂ„llanden, som kan bli tillĂ€mpliga.

Utredningen konstaterar mot bakgrund av det sagda att nuvarande reglering dÀr tolkar och översÀttare har samma tystnadsplikt som en tjÀnsteman vid en myndighet Àr tillrÀcklig för att uppfylla direktivets krav pÄ konfidentialitet. NÄgot behov av ytterligare reglering finns sÄledes inte pÄ detta omrÄde.

8.4.2Tystnadsplikt hos annan Àn myndighet

Som nÀmnts ovan gÀller inte offentlighets- och sekretesslagen i de situationer nÀr annan Àn myndighet, till exempel en försvarare, anlitar en tolk eller översÀttare. DÀremot gÀller lagen om tystnadsplikt för de auktoriserade tolkarna och översÀttarna i dessa situationer. Enligt 2 § lagen om tystnadsplikt fÄr den som har fullgjort uppdrag som tolk eller översÀttare inte obehörigen röja vad han

116

SOU 2012:49 Övriga frĂ„gor

eller hon under uppdraget har fĂ„tt veta om en enskilds personliga förhĂ„llanden eller om yrkeshemlighet, affĂ€rsförhĂ„llande eller förhĂ„llande av betydelse för landets försvar. BestĂ€mmelsen gĂ€ller Ă€ven den som Ă€r eller har varit anstĂ€lld som tolk eller översĂ€ttare. Tystnadsplikten gĂ€ller endast för uppgifter av det slag som upprĂ€knas i bestĂ€mmelsen. NĂ€r det gĂ€ller straffrĂ€ttsliga förfaranden kan det dock konstateras att de uppgifter som kan vara skyddsvĂ€rda och sĂ„ viktiga att det rĂ„der tystnadsplikt kring torde falla in under rekvisitet ”uppgifter om en enskilds personliga förhĂ„llanden”. Enligt utredningens bedömning rĂ„der dĂ€rför tystnadsplikt exempelvis för en auktoriserad tolk som i samband med ett möte mellan en misstĂ€nkt och försvararen fĂ„r uppgifter om den misstĂ€nktes personliga förhĂ„llanden eller förehavanden som skulle kunna vara komprometterande för honom eller henne under förundersökningen. För de auktoriserade tolkarnas och översĂ€ttarnas del finns sĂ„ledes redan i dag tillfredsstĂ€llande bestĂ€mmelser om tystnadsplikt nĂ€r dessa anlitas exempelvis av en försvarare.

För de icke auktoriserade tolkarna och översĂ€ttarna saknas det dock regler kring tystnadsplikt nĂ€r dessa anlitas av annan Ă€n en myndighet. För dessa tolkar och översĂ€ttare kan tystnadsplikt uppnĂ„s genom att sekretessavtal tillĂ€mpas. För att uppfylla direktivets krav Ă€r en sĂ„dan lösning dock inte helt tillfredsstĂ€llande. Utredningen föreslĂ„r dĂ€rför att det införs bestĂ€mmelser sĂ„ att lagen om tystnadsplikt Ă€ven blir tillĂ€mplig pĂ„ annan tolk och översĂ€ttare som yrkesmĂ€ssigt anlitas i samband med straffrĂ€ttsliga förfaranden.11 Utredningen anser det nödvĂ€ndigt att tystnadsplikten endast ska gĂ€lla tolkar eller översĂ€ttare som anlitas ”yrkesmĂ€ssigt”. En anhörig som exempelvis hjĂ€lper till med tolkning vid ett möte ska sĂ„ledes inte trĂ€ffas av bestĂ€mmelsen. SkĂ€len för detta Ă€r att det Ă€r olĂ€mpligt att en sĂ„dan person ska riskera att dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken om personen röjer eller utnyttjar dessa uppgifter.12 Brott mot tystnadsplikten kan intrĂ€da vid sĂ„vĂ€l uppsĂ„tligt som oaktsamt handlande och intrĂ€der direkt pĂ„ grund av lag utan nĂ„gon sĂ€rskild uttalad förbindelse frĂ„n den berördes sida. Det behövs inte heller för straffansvar nĂ„gon annan Ă„tgĂ€rd som manifesterar tystnadsplikten. Det kan antas att mĂ„nga skulle sakna insikt om de straffrĂ€ttsliga konsekvenserna av

11Den föreslagna bestÀmmelsen blir tillÀmplig inte bara nÀr en icke auktoriserad tolk anlitas av en försvarare utan Àven nÀr ett mÄlsÀgandebitrÀde anlitar en sÄdan tolk eftersom det ocksÄ i det fallet Àr frÄga om ett straffrÀttsligt förfarande.

12Jfr. regeringens uttalande i en liknande frÄga i prop. 2004/05:163, s. 99.

117

Övriga frĂ„gor SOU 2012:49

att de röjer eller utnyttjar en uppgift som omfattas av tystnadsplikt. Av dessa skĂ€l anser utredningen att endast yrkesmĂ€ssigt anlitade tolkar och översĂ€ttare bör omfattas av tystnadsplikten och – som en följd av detta – av straffansvaret.

En annan frĂ„ga som ocksĂ„ tangerar frĂ„gor kring konfidentialitet Ă€r vittnesplikten och undantagen frĂ„n denna. Tolkar och översĂ€ttare omfattas naturligtvis generellt sett av vittnesplikten och Ă€r sĂ„ledes skyldiga att vittna inför domstol. Det finns dock ett viktigt undantag frĂ„n detta. I 36 kap. 5 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken anges vissa sĂ€rskilda undantag dĂ„ ett vittne inte fĂ„r höras om nĂ„got som han eller hon har tystnadsplikt om (det sĂ„ kallade frĂ„geförbudet). Exempelvis fĂ„r rĂ€ttegĂ„ngsombud, bitrĂ€den eller försvarare höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. För att inte kunna kringgĂ„ frĂ„geförbudet genom att frĂ„gorna istĂ€llet stĂ€lls till en tolk eller översĂ€ttare gĂ€ller undantagen Ă€ven för den som under tystnadsplikt har bitrĂ€tt med tolkning eller översĂ€ttning. Detta innebĂ€r att om en tolk eller översĂ€ttare under tystnadsplikt har bitrĂ€tt en person som undantas i bestĂ€mmelsen, exempelvis en försvarare – och som alltsĂ„ inte fĂ„r höras som vittne om ett visst förhĂ„llande – fĂ„r vittnesförhör om det förhĂ„llandet inte heller ske med tolken eller översĂ€ttaren. Direktivets krav pĂ„ konfidentialitet Ă€r sĂ„ledes uppfyllda i detta hĂ€nseende och nĂ„got behov av Ă„tgĂ€rder eller författningsĂ€ndringar finns dĂ€rför inte.

118

9 Kostnads- och konsekvensanalys

KommittĂ©er och sĂ€rskilda utredare ska enligt 14–15 §§ kommittĂ©- förordningen (1998:1474) göra en konsekvensanalys betrĂ€ffande de förslag som lĂ€mnas. Om ett betĂ€nkande innehĂ„ller förslag till nya eller Ă€ndrade regler ska konsekvensutredningen göras i enlighet med de krav som stĂ€lls i 6–7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. I följande avsnitt redovisas dĂ€rför konsekvenserna av utredningens förslag.

9.1Ekonomiska konsekvenser för staten

Utredningens bedömning: Förslagen innebĂ€r kostnadsökningar för polismyndigheterna, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar gĂ€llande kostnaderna för frĂ€mst översĂ€ttningar, men Ă€ven för tolkning. Dessa myndigheter bör fĂ„ ersĂ€ttning för kostnadsökningarna genom ökade anslag.

Även andra myndigheter som bedriver förundersökning, sĂ„som Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och Kustbevakningen kan förvĂ€ntas fĂ„ ökade kostnader för tolkning och översĂ€ttning. Även dessa myndigheter bör ersĂ€ttas för kostnadsökningar genom anslagsökningar. Kustbevakningen, vars kostnader Ă€r förhĂ„llandevis lĂ„ga redan i dag, bedöms dock kunna hantera eventuella kostnadsökningar inom ramen för befintliga anslag.

Förslagen kan förvĂ€ntas medföra en viss ökning av antalet överprövningar hos Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten samt fler förfrĂ„gningar hos domstolarna om prövning gĂ€llande brister i förundersökningen enligt 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken. Eventuella kostnadsökningar för detta bör som utgĂ„ngspunkt kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.

119

Kostnads- och konsekvensanalys SOU 2012:49

Om en utbyggnad av videokonferenssystemet genomförs kommer detta ocksÄ att innebÀra initiala investeringskostnader för polismyndigheterna och för Sveriges Domstolar. PÄ sikt kommer detta dock att innebÀra besparingar i form av minskade kostnader för tolkars ersÀttning för resa och tidsspillan.

Inledningsvis ska sÀgas att effekterna av utredningens förslag Àr mycket svÄrbedömda eftersom utredningen öppnar möjligheter som det sedan Àr upp till berörda myndigheter och parter att utnyttja. I vilken takt och i vilken utstrÀckning de föreslagna reformerna kommer att anammas i den praktiska rÀttstillÀmpningen Àr svÄrt att bedöma pÄ detta stadium. Det Àr först efter nÄgra Ärs tillÀmpning av reglerna som ett mer konkret utfall av reformen kommer att visa sig. Det Àr av denna anledning mycket viktigt att de berörda myndigheterna under de första Ären efter förslagens genomförande Àr noga med att redovisa kostnaderna för att det ska vara möjligt att pÄ ett bra sÀtt kunna bedöma utfallet av reformen.1

Sammantaget kan sÄledes konstateras att analysen av de ekonomiska konsekvenserna av vÄra förslag till stor del mÄste bygga pÄ antaganden och uppskattningar. Den analys som utredningen har gjort kan dÀrför inte ses som nÄgot annat Àn en mycket grov skattning av de kostnadsmÀssiga effekterna av ett genomförande av förslagen. Det stÄr dock klart att reformen kommer att innebÀra kostnadsökningar för statens del. Hur stora dessa kostnader förvÀntas bli pÄ de olika omrÄdena diskuteras nedan.

9.1.1Statens kostnader för tolkning och översÀttning

Utredningens förslag innebÀr att fler handlingar Àn i dag kommer att skriftligen översÀttas frÄn svenska till ett annat sprÄk, vilket kommer att innebÀra kostnadsökningar. Utredningen bedömer att det Àr kostnaderna för fler skriftliga översÀttningar som kommer att stÄ för den största kostnadsökningen. Förslagen medför ocksÄ att mer kvalificerade och dÀrmed dyrare tolkar bör komma att anlitas, vilket innebÀr en viss kostnadsökning. Tolkar förvÀntas ocksÄ att komma bli anlitade i större utstrÀckning Àn i dag genom

1 Det Àr viktigt att det sker en sÀrredovisning av kostnaderna för tolkning respektive översÀttning för straffrÀttsliga förfaranden och att andra verksamhetsgrenar som ocksÄ kan innehÄlla kostnader för tolkning eller översÀttning inte tas med.

120

SOU 2012:49 Kostnads- och konsekvensanalys

möjligheten till en muntlig översÀttning i stÀllet för en skriftlig översÀttning, vilket ocksÄ innebÀr ökade kostnader.

Enligt uppgift frÄn Rikspolisstyrelsen har polismyndigheterna i Sverige under Är 2011 haft kostnader för tolkning och översÀttning med totalt 74 345 000 kr. I dessa kostnader ingÄr bÄde brottsutredningar och förvaltningsÀrenden sÄsom verkstÀllighet av utvisning eller avvisning. Det har inte varit möjligt att skilja ut kostnaderna för brottsutredningarna frÄn de övriga Àrendena. En stor del av kostnaderna avser sÄledes inte brottsutredningar. Rikspolisstyrelsen redovisar inte heller tolk- och översÀttningskostnader separat. Utredningen uppskattar mycket grovt att den totala kostnadsökningen gÀllande kostnader för tolkning och översÀttning för polismyndigheterna uppgÄr till ca tio miljoner kronor per Är, vilket innebÀr en kostnadsökning om ca 13 procent jÀmfört med i dag.

Åklagarmyndigheten har under Ă„r 2011 haft kostnader för tolkning och översĂ€ttning med totalt ca 706 000 kr. Inte heller hĂ€r har det varit möjligt att separera kostnaderna för översĂ€ttning frĂ„n kostnaderna för tolkning. Utredningen bedömer dock att tolk- och översĂ€ttningskostnaderna kommer att ligga pĂ„ ca 200 000 kr mer per Ă„r Ă€n i dag, en kostnadsökning om 28 procent.

Sveriges Domstolar hade under Ă„r 2011 en total kostnad för tolkning i brottmĂ„l pĂ„ ca 30 323 000 kr. ÖversĂ€ttningar i brottmĂ„len kostade under samma Ă„r ca 2 020 000 kr. För domstolarnas del bedömer utredningen att kostnaderna för tolkning och översĂ€ttning kommer att öka med totalt ca 6 miljoner kr per Ă„r, vilket innebĂ€r en kostnadsökning om 19 procent. Utredningen har dĂ„ tagit hĂ€nsyn till att tolktaxan Ă€r nĂ„got högre för domstolarna jĂ€mfört med hos polis och Ă„klagare samt att domstolarna kan komma att översĂ€tta inte bara egenproducerade handlingar utan Ă€ven handlingar som har producerats av en annan myndighet i ett tidigare skede av det straffrĂ€ttsliga förfarandet, men dĂ€r en begĂ€ran om översĂ€ttning kommer först nĂ€r domstolen handlĂ€gger mĂ„let. Till detta kommer att det Ă€r domstolarna som beslutar om ersĂ€ttning till de offentliga försvararna för utlĂ€gg.

Utöver polismyndigheterna och Åklagarmyndigheten finns det Ă€ven andra myndigheter vars verksamhet innefattar utredning om brott enligt 23 kap. rĂ€ttegĂ„ngsbalken inom vissa omrĂ„den, exempelvis Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket (skattebrotts-

121

Kostnads- och konsekvensanalys SOU 2012:49

enheterna), SÀkerhetspolisen2 och Kustbevakningen. NÀr sÄdana myndigheter arbetar med förundersökningar gÀller direktivets bestÀmmelser naturligtvis Àven dem. De föreslagna reglerna kan sÄledes komma att innebÀra kostnadsökningar för tolkning och översÀttning Àven för dessa myndigheter.

Ekobrottsmyndigheten hade Är 2011 totalt tolk- och översÀttningskostnader avseende brottsutredningar pÄ ca 950 000 kr. Utredningen bedömer att kostnaderna för tolkning och översÀttning kommer att öka med ca 200 000 kr per Är för Ekobrottsmyndigheten, en ökning om 21 procent.

Tullverket hade Är 2011 totalt tolk- och översÀttningskostnader avseende brottsutredningar med nÀrmare 6 500 000 kr. Utredningens bedömning Àr att förslagen kommer innebÀra att Tullverkets kostnader för tolkning och översÀttning kommer att öka med ca 500 000 kr per Är, det vill sÀga ca 8 procent.

Skatteverkets skattebrottsenheter hade Är 2011 kostnader om totalt ca 488 000 kr för tolkning och översÀttning i sina skattebrottsutredningar. Utredningen bedömer att kostnaderna för dessa poster kommer att öka med ca 100 000 kr totalt per Är, en ökning om ca 20 procent.

Kustbevakningen hade Är 2011 totalt tolk- och översÀttningskostnader avseende brottsutredningar pÄ ca 124 000 kr. Kostnaderna Àr sÄledes förhÄllandevis lÄga redan i dag. Utredningen anser att den kostnadsökning som kan bli aktuell för Kustbevakningens del som en utgÄngspunkt bör kunna rymmas inom ramen för det befintliga anslaget.

9.1.2Övriga kostnader och konsekvenser för staten

I samband med att de nya bestÀmmelserna införs, och innan en ordentlig praxis pÄ omrÄdet har etablerats, kan det förvÀntas att beslut i frÄgor om huruvida översÀttning ska tillhandahÄllas och pÄ vilket sÀtt kan komma att begÀras överprövade i större utstrÀckning Àn i dag. Fler överprövningsÀrenden inom ÄklagarvÀsendet innebÀr en ökad arbetsbelastning och skulle kunna leda till ett behov av ökade resurser. I vilken utstrÀckning antalet överprövningar kan komma att öka Àr dock mycket svÄrt att förutsÀga. Uppskattnings-

2 Det saknas underlag frÄn SÀkerhetspolisen pÄ hur myndighetens kostnader för tolkning och översÀttning i brottsutredningarna ser ut. Myndigheten anvÀnder sig dels av egna anstÀllda tolkar och översÀttare, dels av externa tolkar och översÀttare.

122

SOU 2012:49 Kostnads- och konsekvensanalys

vis kan det handla om 200–300 Ă€renden per Ă„r för Åklagarmyndigheten3 och 50 Ă€renden per Ă„r för Ekobrottsmyndigheten4. En sĂ„dan Ă€rendetillströmning, och de eventuella merkostnader som detta innebĂ€r, bör i vart fall som utgĂ„ngspunkt kunna rymmas inom Åklagarmyndighetens och Ekobrottsmyndighetens befintliga anslag.

Domstolarna kan förvĂ€nta sig att fler kan komma att begĂ€ra rĂ€ttens prövning gĂ€llande brister i förundersökningen enligt 23 kap. 19 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken. Utredningen bedömer att det kan bli frĂ„ga om en ökning med ca 200–250 förfrĂ„gningar per Ă„r. En sĂ„dan ökning fĂ„r anses ligga inom ramen för befintliga anslag.

Utredningens förslag om att utlÀgg som en offentlig försvarare har haft för kostnader avseende tolkning eller översÀttning inte ska kunna ÄterkrÀvas frÄn en tilltalad, skulle kunna innebÀra minskade intÀkter för staten. Systemet gÀllande Äterbetalning Àr i dagslÀget uppbyggt sÄ att Äterbetalningsskyldigheten Àr beroende av den tilltalades inkomster. Av denna anledning Àr det vanligt förekommande att det beslutas att den tilltalade inte ska ÄlÀggas nÄgon Äterbetalningsskyldighet överhuvudtaget eller att endast en viss del av kostnaden ska Äterbetalas. Med anledning av detta bedömer utredningen att ett eventuellt intÀktsbortfall med anledning av förslaget bör handla om försumbara belopp.

Om systemet för videokonferens byggs ut hos polismyndigheterna och domstolarna innebÀr detta naturligtvis investeringskostnader för sjÀlva utrustningen och för installationen av denna. Efter ett genomförande torde dÀremot besparingar kunna uppstÄ i form av lÀgre kostnader för tolkars ersÀttning för resa och tidsspillan.

3Enligt Åklagarmyndighetens Ă„rsredovisning 2011 begĂ€rdes 2 400 Ă„klagarbeslut överprövade och 2 650 avgjordes samma Ă„r.

4Enligt Ekobrottsmyndighetens Ärsredovisning 2011 begÀrdes 36 Äklagarbeslut överprövade och samtliga av dessa avgjordes samma Är.

123

Kostnads- och konsekvensanalys SOU 2012:49

9.2Övriga konsekvenser

Utredningens bedömning: Utredningens förslag kan antas leda till fÀrre oriktiga domar, sÄledes en ökad rÀttssÀkerhet jÀmte ökad tilltro till rÀttsvÀsendet och kan ocksÄ bidra till att uppfylla de integrationspolitiska mÄlen.

Utredningens förslag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare utvidgar det kriminaliserade omrÄdet för brott mot tystnadsplikten. Förslaget antas emellertid inte leda till nÄgon effekt pÄ brottsligheten eller kostnader med anledning av detta.

Utredningens förslag förvÀntas inte i övrigt fÄ nÄgra konsekvenser av det slag som anges i kommittéförordningen.

9.2.1Konsekvenser för rÀttssÀkerheten och de integrationspolitiska mÄlen

Att inte bli missgynnad i samband med en misstanke om brott handlar om rĂ€tten till en rĂ€ttvis rĂ€ttegĂ„ng och Ă€r ytterst en förutsĂ€ttning för ett demokratiskt samhĂ€lle. Likhet inför lagen ska gĂ€lla oavsett bakgrund, fysiska förutsĂ€ttningar, kunskap eller sprĂ„klig tillhörighet m.m. NĂ€r det gĂ€ller straffrĂ€ttsliga förfaranden Ă€r en misstĂ€nkt eller tilltalad som inte förstĂ„r, kan uppfatta eller kan göra sig förstĂ„dd pĂ„ relevant sprĂ„k i en sĂ€rskilt utsatt situation. För att kunna upprĂ€tthĂ„lla kraven pĂ„ en rĂ€ttvis rĂ€ttegĂ„ng – dĂ€r den misstĂ€nkte förstĂ„r vad han eller hon anklagas för och dĂ€rigenom fĂ„r möjlighet att försvara sig – Ă€r det av betydande vikt att det finns tillgĂ„ng till kvalificerad tolkning eller översĂ€ttning.

Utredningens förslag innebÀr stÀrkta möjligheter för en misstÀnkt eller tilltalad som inte behÀrskar svenska att fÄ handlingar översatta till sitt modersmÄl. Förslagen innebÀr ocksÄ att kvalitetskraven höjs nÀr det gÀller bÄde tolkning och översÀttning. HÀrigenom minskar risken för att beslut och framförallt domar blir felaktiga pÄ grund av sprÄkförbistring. Förslagen kan sÄledes antas leda till en ökad rÀttssÀkerhet och kan ocksÄ bidra till uppfyllandet av de integrationspolitiska mÄlen om lika rÀttigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

124

SOU 2012:49 Kostnads- och konsekvensanalys

9.2.2Konsekvenser för brottsligheten

Utredningen föreslĂ„r vissa Ă€ndringar i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översĂ€ttare. Även icke auktoriserade tolkar och översĂ€ttare som yrkesmĂ€ssigt anlitas av annan Ă€n en myndighet vid ett straffrĂ€ttsligt förfarande kommer att omfattas av lagen. DĂ€rmed kommer dessa personer ocksĂ„ att falla under det kriminaliserade omrĂ„det gĂ€llande brott mot tystnadsplikten i 20 kap. 3 § brottsbalken. Även om det i dag inte finns nĂ„gon uttrycklig lagregel om tystnadsplikt pĂ„ detta omrĂ„de Ă€r utredningens bedömning att tolkar som anlitas yrkesmĂ€ssigt givetvis iakttar tystnadsplikt Ă€ndĂ„. NĂ„gon effekt pĂ„ brottsligheten kan dĂ€rför inte förvĂ€ntas.

Enligt Brottsförebyggande rÄdets statistik var det under Är 2010 i hela landet totalt 259 anmÀlningar gÀllande brott mot tystnadsplikten. Samma Är lagfördes tvÄ personer för brott mot tystnadsplikten. Antalet anmÀlningar och lagföringar Àr sÄledes redan i dag mycket lÄgt. Den omstÀndigheten att nÄgot fler personer kan komma att trÀffas av bestÀmmelsen om brott mot tystnadsplikten torde mot denna bakgrund inte innebÀra annat Àn en mycket marginell ökning av antalet anmÀlda brott som ska hanteras av polis, Äklagare eller domstol. NÄgra kostnadsökningar kan dÀrför inte förvÀntas i detta avseende.

9.2.3Andra konsekvenser enligt kommittéförordningen

Det finns inte nÄgon anledning att anta att utredningens förslag i nÄgon nÀmnvÀrd utstrÀckning kommer att pÄverka kostnaderna eller intÀkterna för kommuner, landsting, företag eller andra enskilda.

Förslagen kan inte heller förvÀntas fÄ direkt betydelse för den kommunala sjÀlvstyrelsen, för sysselsÀttning och offentlig service i olika delar av landet, för smÄ företags arbetsförutsÀttningar, konkurrensförmÄga eller villkor i övrigt i förhÄllande till större företags eller för jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn.

125

10IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Utredningens förslag: De nya bestÀmmelserna ska trÀda i kraft den 1 oktober 2013.

Utredningens bedömning: Utredningens förslag motiverar inte nÄgot behov av nÄgra övergÄngsbestÀmmelser.

Direktivet föreskriver att medlemsstaterna ska sÀtta i kraft de bestÀmmelser i lagar och andra författningar som Àr nödvÀndiga för att följa direktivet senast den 27 oktober 2013 (artikel 9).

Utredningens förslag innebÀr förstÀrkta rÀttigheter för misstÀnkta och tilltalade under det straffrÀttsliga förfarandet, vilket talar för att lagÀndringarna bör trÀda i kraft sÄ snart som möjligt. Med hÀnsyn till den sedvanliga tidsÄtgÄngen för beredning av lagstiftningsÀrenden bedömer utredningen att den tidigaste tidpunkten som de nya bestÀmmelserna kan trÀda i kraft Àr den 1 oktober 2013.

De föreslagna Àndringarna reglerar en misstÀnkts eller tilltalads rÀtt till tolkning och översÀttning under ett straffrÀttsligt förfarande. Vidare regleras icke auktoriserade tolkars och översÀttares tystnadsplikt nÀr de anlitas av annan Àn myndighet i samband med ett straffrÀttsligt förfarande. De föreslagna Àndringarna i rÀttegÄngsbalken och lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare innebÀr inte att det finns nÄgot behov att besluta om sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser. BestÀmmelserna blir vid ikrafttrÀdandet tillÀmpliga Àven i pÄgÄende Àrenden och mÄl hos berörda myndigheter.

127

11 Författningskommentar

11.1Förslaget till lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken

5kap.

6§

Om part, vittne eller annan, som ska höras inför rÀtten, inte behÀrskar svenska eller har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter fÄr tolk vid behov anlitas att bitrÀda rÀtten.

I brottmÄl ska den som Àr misstÀnkt eller tilltalad och som inte behÀrskar svenska eller har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter bitrÀdas av tolk under rÀttegÄngen.

RÀtten ska, om det Àr möjligt, förordna rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk. I annat fall ska rÀtten förordna annan lÀmplig person att bitrÀda i mÄlet som tolk. Om det vid rÀtten finns allmÀn tolk i det sprÄk som det Àr frÄga om, ska sÄdan tolk anlitas.

Som tolk fÄr inte anlitas den som till saken eller till nÄgon part stÄr i sÄdant förhÄllande, att hans eller hennes tillförlitlighet dÀrigenom kan anses förringad.

BestÀmmelser om anstÀllande av allmÀn tolk och om anlitande av tolk för den som har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter meddelas av regeringen.

BestÀmmelsen behandlas huvudsakligen i kapitel 4. I paragrafen har det införts ett nytt andra stycke som reglerar en misstÀnkts eller tilltalads rÀtt till tolkning i brottmÄl. Det tidigare tredje stycket som behandlade rÀtt till tolk för den som var allvarligt hörsel- eller talskadad har arbetats in i första respektive andra stycket och har Àndrats sÄ att rÀtten till tolk ska gÀlla för den som har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter.

Första stycket reglerar numera tolkning i tvistemÄl och tolkning för andra förhörspersoner Àn misstÀnkta eller tilltalade i brottmÄl.

129

Författningskommentar SOU 2012:49

BestÀmmelsen Àr, precis som tidigare, fakultativ genom att tolk fÄr anlitas vid behov. SprÄket har ocksÄ moderniserats i stycket.

Andra stycket Àr nytt. BestÀmmelsen Àr tvingande och ska tilllÀmpas i brottmÄl avseende en misstÀnkt eller tilltalad som inte behÀrskar svenska eller som har hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter. En tolk ska sÄledes förordnas i dessa situationer.

I syfte att sÀkerstÀlla kvaliteten pÄ tolkningen införs i tredje stycket krav pÄ att rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska anlitas i första hand. Först om en sÄdan tolk inte finns att tillgÄ fÄr annan lÀmplig person bitrÀda i mÄlet som tolk. I valet mellan en rÀttstolk eller annan auktoriserad tolk ska naturligtvis rÀttstolkarna ges företrÀde och efterfrÄgas i första hand. I avsnitt 6.3.1 finns en nÀrmare behandling av förslaget. Stycket har i övrigt disponerats om sÄ att reglerna motsvarar den praktiska tillÀmpningen vid anlitande av tolk. BestÀmmelserna om allmÀn tolk har dÀrför lagts sist i stycket. SprÄket har ocksÄ moderniserats i stycket.

FjÀrde stycket har endast Àndrats i sprÄkligt hÀnseende. NÄgon Àndring i sak avses inte.

I femte stycket har en sprÄklig modernisering skett och begreppet

”allvarligt hörsel- eller talskadad” har justerats för att överensstĂ€mma med första och andra styckena.

5 kap.

7 §

Den som förordnas att bitrÀda som tolk eller anstÀlls som allmÀn tolk ska inför rÀtten avlÀgga ed, att han eller hon efter bÀsta förstÄnd ska fullgöra det uppdrag, som lÀmnats honom eller henne. Om det finns anledning att anta att den som förordnas att bitrÀda som tolk kommer att fÄ ytterligare uppdrag som tolk vid domstolen, fÄr han eller hon avlÀgga ed som avser Àven framtida uppdrag.

SprÄket i paragrafen har moderniserats. DÀrutöver har bestÀmmelsen omdisponerats sÄ att avsnittet om att den som förordnas att bitrÀda som tolk kommer först i paragrafen, eftersom detta Àr det i praktiken vanligaste sÀttet att anlita tolk pÄ. DÀrefter kommer bestÀmmelsen gÀllande den som Àr anstÀlld som allmÀn tolk.

130

SOU 2012:49 Författningskommentar

5 kap.

8 §

En tolk har rÀtt till skÀlig ersÀttning för arbete, tidsspillan och utlÀgg som uppdraget krÀvt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer faststÀller taxa som ska tillÀmpas nÀr ersÀttningen bestÀms. ErsÀttningen betalas av allmÀnna medel.

Paragrafen Àr endast Àndrad i sprÄkligt hÀnseende.

23 kap.

21 a §

För den som enligt 18 § underrĂ€ttas om skĂ€lig misstanke för brott och som inte behĂ€rskar svenska eller har hörselnedsĂ€ttning eller talsvĂ„righeter, ska bestĂ€mmelserna om tolkning och översĂ€ttning i 5 kap. 6 § andra– fjĂ€rde styckena och 8 § samt 33 kap. 9 § andra, fjĂ€rde–sjĂ€tte styckena tillĂ€mpas under förundersökningen.

Paragrafen Àr ny. Förslaget har behandlats i kapitel 4 och 5. Syftet med bestÀmmelsen Àr att lagreglera rÀtten till tolkning och översÀttning för misstÀnkta under förundersökningen. Tidigare har det inte funnits nÄgra uttryckliga bestÀmmelser om detta, utan rÀttegÄngsbalkens regler har tillÀmpats analogt. För att uppfylla direktivets krav bör en lagreglering ske pÄ detta omrÄde. RÀtten till tolk och översÀttning ska gÀlla frÄn det att en misstÀnkt underrÀttas om misstanke för brott enligt 23 kap. 18 § rÀttegÄngsbalken och fortsÀttningsvis under hela förundersökningsförfarandet, se nÀrmare om detta i avsnitt 3.2.2.

31 kap.

1 §

Döms den tilltalade för brottet i ett mÄl dÀr Äklagaren för talan, ska den tilltalade ersÀtta staten för vad som betalats av allmÀnna medel i ersÀttning till försvarare. Den tilltalade ska ocksÄ ersÀtta staten för kostnaden att hÀmta honom eller henne till rÀtten och för sÄdan kostnad för blodprovstagning, blodundersökning, urinprovstagning och

131

Författningskommentar SOU 2012:49

urinundersökning som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet.

ErsÀttningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skÀligen varit motiverade för utredningen, kostnader, som vÄllats genom vÄrdslöshet eller försummelse av nÄgon annan Àn den tilltalade, hans eller hennes ombud eller försvarare som utsetts av honom eller henne, eller kostnader för tolkning och översÀttning.

Den tilltalade Àr inte i annat fall Àn som sÀgs i 4 § första stycket skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen Àn vad han eller hon skulle ha fÄtt betala i rÀttshjÀlpsavgift vid rÀttshjÀlp enligt rÀttshjÀlpslagen (1996:1619). Vad som sÀgs i den lagen om kostnad för rÀttshjÀlpsbitrÀde gÀller i stÀllet kostnad för offentlig försvarare.

Vad den tilltalade ska betala fÄr jÀmkas eller efterges, om det finns skÀl till det med hÀnsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhÄllanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersÀtta understiger en viss av regeringen faststÀlld grÀns, ska ersÀttningsskyldighet inte ÄlÀggas.

Paragrafen reglerar en tilltalads skyldighet att till staten Äterbetala vad som har betalats av allmÀnna medel till bland annat försvarare. Försvarare ersÀtts bland annat för sina utlÀgg, dÀr tolknings- och översÀttningskostnader kan ingÄ. Med anledning av att det i direktivet anges att det Àr medlemsstaterna som ska stÄ för kostnaderna för tolkning och översÀttning oavsett utgÄngen i mÄlet, behövs dÀrför en justering i bestÀmmelserna. I paragrafens andra stycke, som behandlar undantagen frÄn Äterbetalningsskyldigheten, har sÄledes tillagts att kostnader för tolkning och översÀttning inte omfattas av Äterbetalningsskyldigheten. I avsnitt 8.1 behandlas frÄgan nÀrmare.

33 kap.

9 §

RÀtten fÄr vid behov lÄta översÀtta handlingar som kommer in till eller skickas ut frÄn rÀtten.

I brottmÄl ska rÀtten om en misstÀnkt eller tilltalad inte behÀrskar svenska, pÄ hans eller hennes begÀran eller om det annars behövs, helt eller delvis lÄta översÀtta en handling som Àr vÀsentlig för att den miss-

132

SOU 2012:49 Författningskommentar

tÀnkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. I stÀllet för en skriftlig översÀttning fÄr rÀtten tillhandahÄlla en muntlig översÀttning eller muntlig sammanfattning av handlingen om det inte pÄ grund av mÄlets eller handlingens beskaffenhet eller nÄgon annan omstÀndighet Àr olÀmpligt.

RÀtten Àr ocksÄ skyldig att översÀtta en handling i brottmÄl eller de viktigaste delarna av den, om handlingen ska sÀndas till nÄgon som vistas i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstÄr sprÄket i handlingen. Handlingen ska översÀttas till sprÄket i den andra staten eller om myndigheten kÀnner till att personen inte förstÄr detta sprÄk, till ett annat sprÄk som personen förstÄr.

RÀtten ska, om det Àr möjligt, anlita auktoriserad translator. I annat fall ska rÀtten förordna annan lÀmplig översÀttare att bistÄ med översÀttning i mÄlet.

Den som bitrÀtt med översÀttning har rÀtt till skÀlig ersÀttning, som betalas av staten.

Första, andra och femte styckena ska tillÀmpas Àven i frÄga om överföring frÄn punktskrift till vanlig skrift eller omvÀnt.

BestÀmmelsen behandlas i huvudsakligen i kapitel 5 och 6.

Första stycket reglerar numera översÀttning i tvistemÄl och översÀttning för alla andra involverade personer Àn misstÀnkta eller tilltalade i brottmÄl. BestÀmmelsen Àr, precis som tidigare, fakultativ genom att översÀttning fÄr ske vid behov.

Andra stycket Àr nytt. BestÀmmelsen Àr tvingande och avser en misstÀnkt eller tilltalad persons rÀtt till översÀttning i brottmÄl. Den misstÀnkte eller tilltalade ska som huvudregel begÀra översÀttning och i samband med detta ange vad han eller hon vill ha översatt. Att en försvarare kan ge in en sÄdan begÀran för sin klients rÀkning Àr sjÀlvklart. I vissa situationer Àr det dock naturligt att myndigheten utan nÄgon sÀrskild förfrÄgan sjÀlvmant erbjuder skriftlig eller muntlig översÀttning till den misstÀnkte eller tilltalade. En sÄdan situation Àr nÀr slutdelgivning av en förundersökning ska ske och den misstÀnkte Àr frihetsberövad. Myndigheterna har ocksÄ ett större ansvar att uppmÀrksamma översÀttningsfrÄgor om den misstÀnkte eller tilltalade inte har nÄgon försvarare. Regeln Àr dÀrför formulerad sÄ att översÀttning ska ske pÄ begÀran eller om det annars behövs.

ÖversĂ€ttning ska ske av handlingar som Ă€r vĂ€sentliga för att den misstĂ€nkte eller tilltalade ska kunna försvara sig. Till vĂ€sentliga handlingar hör beslut om frihetsberövanden, anklagelser eller Ă„tal

133

Författningskommentar SOU 2012:49

samt domar. Även andra handlingar kan vara vĂ€sentliga för att den misstĂ€nkte eller tilltalade ska kunna försvara sig och kan dĂ€rför behöva översĂ€ttas. Möjligheten att kunna försvara sig ska hĂ€r ses i vid mening, sĂ„som att kunna förstĂ„ och bemöta samtliga anklagelser, pĂ„stĂ„enden, Ă„tgĂ€rder eller yrkanden som kan framstĂ€llas eller vidtas i det straffrĂ€ttsliga förfarandet. NĂ€r det gĂ€ller i vilken omfattning en handling ska översĂ€ttas sĂ„ krĂ€vs det inte alltid att hela handlingen översĂ€tts. Inte sĂ€llan Ă€r det endast vissa delar av en handling som har betydelse för försvaret medan andra delar inte har det. Det Ă€r endast de delar av en handling som har sĂ„dan betydelse som omfattas av rĂ€tten till översĂ€ttning.

I stĂ€llet för en skriftlig översĂ€ttning fĂ„r en muntlig översĂ€ttning eller muntlig sammanfattning tillhandahĂ„llas om det inte Ă€r olĂ€mpligt med hĂ€nsyn till mĂ„lets eller handlingens beskaffenhet eller nĂ„gon annan omstĂ€ndighet. I normalfallet bör de flesta handlingar kunna översĂ€ttas muntligen i stĂ€llet för skriftligen. Muntlig översĂ€ttning kan emellertid inte alltid ersĂ€tta skriftlig översĂ€ttning. Vissa handlingar i en utredning kan vara svĂ„ra att ta till sig om de inte översĂ€tts skriftligen, exempelvis handlingar med ekonomiskt eller tekniskt komplicerade sakomstĂ€ndigheter. Vidare kan brottsmisstanken eller mĂ„let vara av sĂ„dan allvarlig eller sĂ€rskild karaktĂ€r att en muntlig översĂ€ttning av en viss handling kan anses olĂ€mplig. Även andra omstĂ€ndigheter, exempelvis den misstĂ€nktes eller tilltalades personliga förutsĂ€ttningar, kan göra att en muntlig översĂ€ttning av en viss handling inte bör ske. Bedömningen av om en muntlig översĂ€ttning eller en skriftlig översĂ€ttning ska göras mĂ„ste, som vid alla avvĂ€gningar, avgöras utifrĂ„n omstĂ€ndigheterna i det enskilda fallet. En mer ingĂ„ende diskussion gĂ€llande tillĂ€mpningen av andra stycket finns i avsnitt 5.3.

I tredje stycket har endast sprÄkliga förÀndringar skett. DÀrutöver har ett ocksÄ lagts till för att anknyta till andra styckets bestÀmmelse.

FjÀrde stycket Àr nytt och har tillkommit i syfte att sÀkerstÀlla en god kvalitet pÄ översÀttningar. Det införs dÀrför ett krav pÄ att auktoriserad translator ska anlitas i första hand. Först om en sÄdan översÀttare inte finns att tillgÄ fÄr annan lÀmplig översÀttare anlitas. I avsnitt 6.3.1 finns en nÀrmare behandling av förslaget.

De förÀndrade hÀnvisningarna i sjÀtte stycket Àr dels följdÀndringar av att tvÄ nya stycken har tillkommit i paragrafen, dels har det införts en hÀnvisning till den nya bestÀmmelsen i andra stycket. HÀnvisningen till bestÀmmelsen i andra stycket innebÀr att

134

SOU 2012:49 Författningskommentar

rÀtten till översÀttning ska gÀlla Àven betrÀffande punktskrift. I den mÄn det inte Àr tillrÀckligt med en muntlig översÀttning för personer som Àr blinda eller synskadade kan det sÄledes vara aktuellt med att överföra en text till punktskrift. Se nÀrmare om detta i avsnitt 5.3.1.

48 kap.

3 a §

Vid förelĂ€ggande av villkorlig dom genom strafförelĂ€ggande ska bestĂ€mmelserna om tolkning och översĂ€ttning i 5 kap. 6 § andra–fjĂ€rde styckena och 8 § samt 33 kap. 9 § andra, fjĂ€rde–sjĂ€tte styckena tillĂ€mpas.

Paragrafen Àr ny och syftar till att reglera grÀnsdragningen för direktivets undantag.

Direktivets bestÀmmelser ska inte tillÀmpas vid beslut om pÄföljd för mindre förseelser fattade av en annan myndighet Àn domstol. För svenska förhÄllanden kan det sÄledes bli aktuellt att undanta förelÀggande av ordningsbot och strafförelÀggande. Eftersom undantaget i direktivet endast ska avse mindre förseelser har utredningen bedömt att förelÀggande av villkorlig dom genom strafförelÀggande inte bör omfattas av undantaget. En sÀrskild paragraf som reglerar detta införs dÀrför. Vid förelÀggande av villkorlig dom genom strafförelÀggande ska sÄledes i paragrafen angivna bestÀmmelser om rÀtt till tolkning och översÀttning gÀlla. Motsatsvis gÀller att bestÀmmelserna inte behöver tillÀmpas vid förelÀggande av ordningsbot eller strafförelÀggande nÀr pÄföljden bestÀms till böter. Det bör dock betonas att undantaget endast avser sjÀlva förfarandet i samband med att ett förelÀggande av en ordningsbot eller ett strafförelÀggande utfÀrdas, det vill sÀga översÀttning av sjÀlva förelÀggandet behövs inte. Direktivets bestÀmmelser Àr naturligtvis gÀllande under ett tidigare förfarande, exempelvis vid förhör, som har föregÄtt förelÀggandet av ordningsbot eller strafförelÀggande. Förslaget behandlas mer utförligt i avsnitt 3.3.

135

Författningskommentar SOU 2012:49

11.2Förslaget till lag om Àndring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare

1 §

Denna lag tillÀmpas pÄ

1.tolk och översÀttare som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar,

2.tolk och översÀttare som genomgÄtt av regeringen eller av den förvaltningsmyndighet som regeringen bestÀmmer föreskriven prövning, och

3.annan tolk och översÀttare som yrkesmÀssigt anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden.

Med kommuner likstÀlls landsting och kommunalförbund.

Paragrafen reglerar nÀr lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översÀttare ska tillÀmpas. Enligt utredningens förslag ska lagen Àven gÀlla för annan tolk och översÀttare som yrkesmÀssigt anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden. BestÀmmelsen har tillkommit mot bakgrund av direktivets krav pÄ att tolkar och översÀttare ska ha tystnadsplikt gÀllande den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls. NÀr det gÀller tolkar och översÀttare som inte Àr auktoriserade och som anlitas av nÄgon annan Àn en myndighet, exempelvis en försvarare, saknas i dagslÀget bestÀmmelser om tystnadsplikt. För att dessa tolkar ocksÄ ska omfattas av tystnadsplikt nÀr de anlitas i samband med straffrÀttsliga förfaranden införs dÀrför ovannÀmnda bestÀmmelse. Tystnadsplikten gÀller endast de tolkar som anlitas yrkesmÀssigt, vilket innebÀr att en anhörig eller nÄgon pÄ en advokatfirma som exempelvis hjÀlper till med tolkning vid ett möte inte trÀffas av tystnadsplikten. Anledningen till detta Àr att en sÄdan person inte bör ÄlÀggas det straffansvar som en tystnadsplikt för med sig. Förslaget behandlas mer utförligt i avsnitt 8.4. Vad som avses med ett straffrÀttsligt förfarande beskrivs i avsnitt 3.2.2. Paragrafen har Àven delats upp i tre olika punkter för att underlÀtta lÀsningen och tydliggöra i vilka situationer som lagen ska tillÀmpas.

136

Referenser

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 1968:82 med förslag till lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken m.m.

Prop. 1973:30 med förslag om lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken m.m.

Prop. 1984/85:100, bilaga 4 med förslag till statsbudget för budgetÄret 1985/86.

Prop. 1985/86:80 om ny förvaltningslag.

Prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrÀttsförfarande. Prop. 1999/2000:61, Internationell rÀttslig hjÀlp i brottmÄl. Prop. 2000/01:92, 7 kap. rÀttegÄngsbalken.

Prop. 2003/04:7, Lag om överlÀmnande frÄn Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

Prop. 2004/05:131, En modernare rĂ€ttegĂ„ng – reformering av processen i allmĂ€n domstol.

Prop. 2004/05:163, Ny vallag.

Statens offentliga utredningar

SOU 1968:27, Förvaltningslag.

SOU 2003:41, FörstÀrkt granskning av polis och Äklagare.

Justitieombudsmannen

JO 1992/93 s. 204.

JO 1999/2000 s. 127.

JO 2009/10 s. 72.

137

Referenser SOU 2012:49

Bearbetningar m.m.

Brottsförebyggande rÄdet, Rapport 2008:4, Diskriminering i rÀttsprocessen.

Danelius, Hans, MÀnskliga rÀttigheter i europeisk praxis. En kommentar till Europakonventionen om de mÀnskliga rÀttigheterna, 3 u, Stockholm 2007.

Domstolsverkets rapportserie 2010:4, Kvaliteten pÄ tolkning i domstolar, m.m.

Ekelöf, Per Olov och Edelstam, Henrik, RÀttegÄng I, 8 u, Stockholm 2002.

Ekobrottsmyndighetens Ă„rsredovisning 2011.

Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, 2 u, Oxford University Press, 2008.

Lindberg, Gunnel, Straffprocessuella tvĂ„ngsmedel – nĂ€r och hur fĂ„r de anvĂ€ndas?, 2 u, Stockholm 2009.

RiksÄklagarens handbok för handlÀggning av strafförelÀggande 1998-07-01.

Statistiska centralbyrÄn, Befolkningsstatistik i sammandrag 1960- 2011.

Statskontoret, Rapport 2012:2, En tolkningsfrÄga. Om auktorisation och ÄtgÀrder för fler och bÀttre tolkar.

Tolk- och översĂ€ttarinstitutet, VerksamhetsberĂ€ttelse 2011. Åklagarmyndighetens Ă„rsredovisning 2011.

RĂ€ttsfall

Europadomstolen

Brozicek mot Italien, nr. 10964/84, 19 december 1989.

Cuscani mot Förenade Kungariket, no. 32771/96, 24 september 2002. Husain mot Italien, nr. 18913/03, 24 februari 2005.

Kamasinski mot Österrike, nr. 9783/82, 19 december 1989.

Luedicke, Belkacem och Koç mot Tyskland, nr. 6210/73; 6877/75; 7132/75, 28 november 1978.

138

SOU 2012:49 Referenser

Högsta domstolen

NJA 1974 s. 221.

NJA 1992 s. 186.

NJA 1996 s. 342.

NJA 2001 s. 54.

HovrÀtterna

RH 1988:76.

RH 2010:60.

Svea hovrÀtt, avd. 5, beslut 2011-03-14 i mÄl nr B 133-11.

139

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Genomförande av EU-direktivet om rÀtt till Dir.
tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga
2011:118
förfaranden
 

Beslut vid regeringssammantrÀde den 22 december 2011

Sammanfattning

En sÀrskild utredare ska ta stÀllning till hur EU-direktivet om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden ska genomföras i svensk rÀtt.

I uppdraget ingÄr att analysera hur svensk rÀtt förhÄller sig till direktivet samt bedöma behovet av författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder. Utredaren ska föreslÄ de författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder som behövs för att genomföra direktivet.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 juli 2012.

Bakgrund

Inom EU utgör principen om ömsesidigt erkÀnnande av domar i brottmÄl en hörnsten i det straffrÀttsliga samarbetet. Genomförandet av principen förutsÀtter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrÀttsliga system. Ett sÀtt att öka det ömse-sidiga förtroendet Àr att införa gemensamma minimiregler för enskildas rÀttigheter vid det straffrÀttsliga förfarandet.

Under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 antog rÄdet en resolution om en fÀrdplan för att stÀrka misstÀnkta och tillta-lades processuella rÀttigheter vid straffrÀttsliga förfaranden. FÀrdplanen föreskriver ett s.k. steg-för-stegförfarande enligt vilket kommissionen ska lÀgga fram förslag nÀr det gÀller rÀtten till översÀttning och tolkning (ÄtgÀrd A), information om rÀttigheter och Ätal (ÄtgÀrd B), juridisk rÄdgivning och rÀttshjÀlp (ÄtgÀrd C), kommunikation med slÀktingar, arbetsgivare och konsulÀra myndigheter (ÄtgÀrd D) samt

141

Bilaga 1 SOU 2012:49

sÀrskilda skyddsÄtgÀrder för utsatta misstÀnka eller tilltalade personer (ÄtgÀrd E). I fÀrdplanen anges att Europakonventionen om de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna (Europakonventionen) utgör den gemensamma basen för skyddet av misstÀnk-tas och tilltalades processuella rÀttigheter i EU.

Som ett första steg enligt fÀrdplanen antog Europaparlamentet och rÄdet den 20 oktober 2010 direktivet 2010/64/EU om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1). Direktivet ska vara genomfört senast den 27 oktober 2013.

Direktivets syfte och innehÄll

Syfte och tillÀmpningsomrÄde

Direktivet syftar till att sÀkerstÀlla den rÀtt till tolkning och översÀttning för misstÀnkta som följer av Europakonventionen och EU:s stadga om de grundlÀggande rÀttigheterna. Direktivet faststÀller minimiregler och hindrar sÄledes inte att medlems-staterna erbjuder en högre skyddsnivÄ (artikel 8). RÀttigheterna gÀller vid straffrÀttsliga förfaranden och förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder (artikel 1.1). RÀttigheterna gÀller frÄn den tidpunkt nÀr en misstÀnkt av behöriga myndigheter görs medveten om brottsmisstanken fram till dess att förfarandet avslutas (artikel 1.2).

Tolkning

MisstÀnkta som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket ska utan dröjsmÄl tillhandahÄllas kostnadsfri tolkning inför utredande och rÀttsliga myndigheter, bl.a. vid polisförhör och domstolsförhandlingar (artiklarna 2 och 4). RÀtten till tolkning inbegriper lÀmpligt stöd till misstÀnkta som lider av hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter. Om det behövs för att garantera att förfarandet gÄr rÀttvist till, ska tolkning finnas tillgÀnglig för kommunikationen mellan den misstÀnkte och försvararen i direkt samband med ett förhör eller en förhandling eller i samband med en framstÀllning som görs under förfarandet. Det ska finnas ett förfarande eller en mekanism för att kontrollera om misstÀnkta talar och förstÄr förfarandesprÄket och om de behöver tolk. NÀr det Àr lÀmpligt fÄr s.k.

142

SOU 2012:49 Bilaga 1

fjÀrrtolkning anvÀndas med hjÀlp av t.ex. videokonferens. MisstÀnkta ska kunna angripa beslut om att tolkning inte behövs samt kunna klaga pÄ att tolkningens kvalitet varit otillrÀcklig.

ÖversĂ€ttning

MisstÀnkta som inte förstÄr eller talar förfarandesprÄket ska inom rimlig tid tillhandahÄllas kostnadsfri skriftlig översÀttning av alla handlingar som Àr vÀsentliga för att garantera att de kan utöva sin rÀtt till försvar och för att garantera att förfarandet gÄr rÀttvist till (artiklarna 3 och 4). Till vÀsentliga handlingar hör bl.a. Ätal och domar. De behöriga myndigheterna beslutar om nÄgon annan handling ska anses vara vÀsentlig i ett visst Àrende. Vid förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder Àr översÀttningsskyldigheten begrÀnsad till sjÀlva arresteringsordern. Skyldigheten att översÀtta gÀller endast avsnitt som Àr relevanta för att den misstÀnkte ska förstÄ vad han eller hon anklagas för. I vissa fall fÄr en muntlig översÀttning eller sammanfattning tillhandahÄllas i stÀllet för en skriftlig översÀttning. Den misstÀnkte fÄr under vissa förutsÀttningar avsÀga sig rÀtten till översÀttning. BetrÀffande möjligheterna att kunna angripa beslut om översÀttning och klaga pÄ översÀttningens kvalitet gÀller samma sak som för tolkning.

Tolkningens och översÀttningens kvalitet m.m.

Den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls ska hÄlla tillrÀckligt hög kvalitet för att garantera att förfarandet gÄr rÀttvist till (artiklarna 2.8 och 3.9). Medlemsstaterna ska vidta konkreta ÄtgÀrder för att sÄdan hög kvalitet kan tillhandahÄllas (artikel 5). Vidare ska medlemsstaterna strÀva efter att upprÀtta register över sjÀlvstÀndiga tolkar och översÀttare som har lÀmpliga kvalifikationer.

I direktivet finns ocksĂ„ föreskrifter om krav pĂ„ konfidentialitet för tolkar och översĂ€ttare samt utbildning av rĂ€ttslig personal i tolkfrĂ„gor (artiklarna 5–7).

143

Bilaga 1 SOU 2012:49

Tolkning och översÀttning vid svenska brottmÄlsförfaranden

AllmÀnt om regleringen

Förhandlingar i domstol ska hÄllas pÄ svenska och handlingar som ges in till eller skickas ut frÄn domstol ska som huvudregel vara pÄ svenska. MisstÀnkta och tilltalade anses i princip ha rÀtt till tolkning och översÀttning under hela brottmÄlsförfarandet i den utstrÀckning som det finns behov av det. I rÀttegÄngsbalken finns bestÀmmelser om vad som gÀller i domstol. Det saknas uttryckliga regler om vad som gÀller i frÄga om tolkning och översÀttning under förundersökningen. BÄde rÀttegÄngsbalkens bestÀmmelser och 8 § förvaltningslagen (1986:223) har dock ansetts analogt tillÀmpliga.

En europeisk arresteringsorder som ska verkstÀllas i Sverige ska vara skriven pÄ svenska, danska, norska eller engelska eller vara Ätföljd av en översÀttning till nÄgot av dessa sprÄk (4 kap. 2 § lagen [2003:1156] om överlÀmnande frÄn Sverige enligt en europeisk arresteringsorder). Vid förfarandet gÀller i övrigt vad som Àr föreskrivet om handlÀggning av brottmÄl (4 kap. 3 § och 5 kap. 2 § samma lag).

Enligt Europakonventionen Àr rÀtten till kostnadsfri tolkning, inbegripet översÀttning, en s.k. minimirÀttighet för misstÀnkta och tilltalade (artikel 6.3). RÀttigheten anses omfatta alla dokument och muntliga uttalanden under förfarandet som misstÀnkta och tilltalade behöver förstÄ för att fÄ en rÀttvis rÀttegÄng.

Tolkning

Om en part, ett vittne eller nĂ„gon annan som ska höras inte behĂ€rskar svenska eller Ă€r allvarligt hörsel- eller talskadad, fĂ„r rĂ€tten anlita tolk (5 kap. 6 § RB). RĂ€tten ska förordna en lĂ€mplig person för uppdraget. Tolken ska som huvudregel infinna sig i rĂ€ttssalen, men s.k. fjĂ€rrtolkning kan anvĂ€ndas under vissa förutsĂ€ttningar (5 kap. 10 § RB). En tolk har rĂ€tt till skĂ€lig ersĂ€ttning av allmĂ€nna medel för arbete, tidsspillan och utlĂ€gg (5 kap. 8 § RB). Även i kommunikationen mellan den misstĂ€nkte och den offentliga försvararen kan tolkning behövas. Försvararen kan dĂ„ fĂ„ ersĂ€ttning av allmĂ€nna medel för tolk-kostnaden som ett utlĂ€gg (21 kap. 10 § RB).

144

SOU 2012:49 Bilaga 1

En domstols beslut i frÄga om förordnande av tolk fÄr överklagas, men endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut (49 kap. 3 § RB). Det förhÄllandet att tolk inte tillhandahÄllits nÀr det behövts eller att tolkningen varit undermÄlig kan utgöra rÀttegÄngsfel (NJA 1974 s. 221). Beslut av polismyndighet eller Äklagare under en förundersökning kan som regel inte överklagas. Beslut av en Äklagare kan dock bli föremÄl för s.k. överprövning av en högre Äklagare.

ÖversĂ€ttning

Handlingar som kommer in till eller skickas ut frÄn rÀtten fÄr vid behov översÀttas (33 kap. 9 § RB). RÀtten Àr skyldig att översÀtta en handling i brottmÄl som ska sÀndas till nÄgon som vistas i en annan EES-stat eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstÄr sprÄket i handlingen. Handlingen ska dÄ översÀttas till sprÄket i den andra staten eller till ett annat sprÄk som personen förstÄr. Den som har bitrÀtt rÀt-ten med översÀttning har rÀtt till skÀlig ersÀttning av allmÀnna medel. För sÄdan översÀttning som försvararuppdraget har krÀvt gÀller samma regler som för tolkning (21 kap. 10 § RB). Vad som ovan anförts om möjligheterna till överklagande av beslut i frÄga om tolkning fÄr anses gÀlla Àven översÀttning.

Tolkningens och översÀttningens kvalitet

Tolkar och översÀttare kan auktoriseras av Kammarkollegiet. För att bli auktoriserad krÀvs bl.a. att tolken eller översÀttaren har fullgjort vissa kunskapsprov. En auktoriserad tolk kan fÄ bevis om speciell kompetens som rÀttstolk. Kammarkollegiet för register över auktoriserade tolkar och översÀttare samt utövar tillsyn över dessa. Regeringen har nyligen gett Kammar-kollegiet i uppdrag att ansvara för att upprÀtta ett utökat register över tolkar som har genomgÄtt en sammanhÄllen grundutbildning med godkÀnt resultat. Regeringen har Àven gett Domstols-verket och Statskontoret uppdrag som, pÄ olika sÀtt, behandlar frÄgor om kvaliteten av tolkning och översÀttning samt utbud av tolkar. Domstolsverket har redovisat sitt uppdrag (DV Rapport 2010:4).

145

Bilaga 1 SOU 2012:49

Uppdraget

Utredaren ska ta stÀllning till hur EU-direktivet om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden ska genomföras i svensk rÀtt.

I uppdraget ingÄr att analysera hur svensk rÀtt förhÄller sig till direktivet samt bedöma behovet av författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder. Utredaren ska föreslÄ de författningsÀndringar och andra ÄtgÀrder som behövs för att genomföra direktivet. Vid utformningen av författningsförslagen ska utredaren i möjligaste mÄn ansluta till systematiken i svensk rÀtt.

Utredaren ska belysa effekter och konsekvenser för dem som berörs av förslagen. Om ett förslag kan förvÀntas leda till kostnadsökningar för det allmÀnna, ska utredaren föreslÄ hur dessa ska finansieras.

Utredaren ska inhĂ€mta synpunkter frĂ„n Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kammarkollegiet samt andra berörda myndigheter och organisationer.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 juli 2012.

(Justitiedepartementet)

146

26.10.2010   SV Europeiska unionens officiella tidning L 280/1
         

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/64/EU av den 20 oktober 2010

om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sÀtt, sÀrskilt artikel 82.2 andra stycket b,

med beaktande av Konungariket Belgiens, Förbundsrepubliken Tysklands, Republiken Estlands, Konungariket Spaniens, Repu­ bliken Frankrikes, Republiken Italiens, Storhertigdömet Lux­ emburgs, Republiken Ungerns, Republiken Österrikes, Republi­ ken Portugals, RumĂ€niens, Republiken Finlands och Konungari­ ket Sveriges initiativ (1),

efter översÀndande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skÀl:

(1)Unionen har satt som mĂ„l att bevara och utveckla ett omrĂ„de med frihet, sĂ€kerhet och rĂ€ttvisa. Enligt ordfö­ randeskapets slutsatser frĂ„n Europeiska rĂ„dets möte i Tammerfors den 15–16 oktober 1999, sĂ€rskilt punkt 33, bör principen om ömsesidigt erkĂ€nnande av domar

och andra beslut av rÀttsliga myndigheter bli en hörnsten i det rÀttsliga samarbetet pÄ det civilrÀttsliga och det straffrÀttsliga omrÄdet inom unionen, eftersom ett stÀrkt ömsesidigt erkÀnnande och den nödvÀndiga tillnÀrm­

(1) EUT C 69, 18.3.2010, s. 1.

(2) Europaparlamentets stÄndpunkt av den 16 juni 2010 (Ànnu ej of­ fentliggjord i EUT) och rÄdets beslut av den 7 oktober 2010.

ningen av lagstiftning skulle underlÀtta samarbetet mellan behöriga myndigheter och det rÀttsliga skyddet av perso­ ners rÀttigheter.

(2)Den 29 november 2000 antog rĂ„det i enlighet med slut­ satserna frĂ„n Tammerfors ett Ă„tgĂ€rdsprogram för genom­ förande av principen om ömsesidigt erkĂ€nnande av do­ mar i brottmĂ„l (3). I inledningen till programmet anges att ömsesidigt erkĂ€nnande ”bör göra det möjligt att förs­ tĂ€rka samarbetet mellan medlemsstater, men ocksĂ„ att förstĂ€rka skyddet av personers rĂ€ttigheter”.

(3)Genomförandet av principen om ömsesidigt erkÀnnande av beslut vid straffrÀttsliga förfaranden förutsÀtter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrÀtts­ liga system. Omfattningen av det ömsesidiga erkÀnnandet Àr i hög grad beroende av en rad parametrar, bl.a. meka­ nismer till skydd för misstÀnktas eller tilltalades rÀttighe­ ter och gemensamma minimistandarder för att underlÀtta tillÀmpningen av principen om ömsesidigt erkÀnnande.

(4)Ömsesidigt erkĂ€nnande av beslut vid straffrĂ€ttsliga för­ faranden kan bara fungera effektivt i en anda av tillit, dĂ€r inte endast de rĂ€ttsliga myndigheterna utan samtliga aktörer i den straffrĂ€ttsliga processen likstĂ€ller avgöran­ den av rĂ€ttsliga myndigheter i andra medlemsstater med avgöranden som meddelas i den egna staten, vilket för­ utsĂ€tter förtroende inte bara för innehĂ„llet i den andra medlemsstatens bestĂ€mmelser, utan ocksĂ„ för att de till­ lĂ€mpas korrekt.

(5)I artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande frihe­ terna (nedan kallad konventionen) och artikel 47 i Euro­ peiska unionens stadga om de grundlÀggande rÀttighe­ terna (nedan kallad stadgan) föreskrivs rÀtten till en rÀttvis rÀttegÄng. I artikel 48.2 i stadgan garanteras respekt för rÀtten till försvar. Detta direktiv respekterar dessa rÀttig­ heter och bör genomföras i enlighet dÀrmed.

(3) EGT C 12, 15.1.2001, s. 10.

L 280/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 26.10.2010
         

(6)Även om samtliga medlemsstater Ă€r parter i konventio­ nen, har erfarenheten visat att detta inte alltid rĂ€cker för att skapa tillrĂ€ckligt förtroende för andra medlemsstaters straffrĂ€ttsliga system.

(7)StÀrkandet av det ömsesidiga förtroendet krÀver ett mer enhetligt genomförande av de rÀttigheter och garantier som faststÀlls i artikel 6 i konventionen. Det krÀver ocksÄ att man, genom detta direktiv och andra ÄtgÀrder, inom unionen vidareutvecklar miniminormer som faststÀlls i konventionen och stadgan.

(8)Artikel 82.2 i fördraget om Europeiska unionens funk­ tionssĂ€tt sörjer för faststĂ€llande av tillĂ€mpliga minimireg­ ler i medlemsstaterna för att underlĂ€tta det ömsesidiga erkĂ€nnandet av domar och rĂ€ttsliga avgöranden samt polissamarbete och rĂ€ttsligt samarbete i sĂ„dana straffrĂ€tts­ liga frĂ„gor som har en grĂ€nsöverskridande dimension. I artikel 82.2 andra stycket b anges ”personers rĂ€ttigheter vid det straffrĂ€ttsliga förfarandet” som ett av de omrĂ„den pĂ„ vilka minimiregler kan faststĂ€llas.

(9)Gemensamma minimiregler bör leda till ökat förtroende för alla medlemsstaters straffrÀttsliga system, vilket i sin tur bör bidra till ett effektivare rÀttsligt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende. SÄdana gemensamma mi­ nimiregler bör faststÀllas i frÄga om tolkning och över­ sÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden.

(10)Den 30 november 2009 antog rÄdet en resolution om en fÀrdplan för att stÀrka misstÀnktas och tilltalades proces­ suella rÀttigheter vid straffrÀttsliga förfaranden (1). FÀrd­ planen föreskriver ett steg-för-stegförfarande och pÄkallar att ÄtgÀrder vidtas betrÀffande rÀtten till översÀttning och tolkning (ÄtgÀrd A), rÀtten till information om rÀttigheter och om Ätalet (ÄtgÀrd B), rÀtten till juridisk rÄdgivning och rÀttshjÀlp (ÄtgÀrd C), rÀtten till kommunikation med slÀktingar, arbetsgivare och konsulÀra myndigheter (Ät­ gÀrd D) och sÀrskilda skyddsÄtgÀrder för utsatta miss­ tÀnkta eller tilltalade personer (ÄtgÀrd E).

(11)I Stockholmsprogrammet, som antogs den 10 december 2009, vÀlkomnade Europeiska rÄdet fÀrdplanen och in­ förlivade den i Stockholmsprogrammet (punkt 2.4). Eu­ ropeiska rÄdet underströk att fÀrdplanen inte Àr uttöm­ mande genom att uppmana kommissionen att undersöka ytterligare processuella minimirÀttigheter för misstÀnkta och tilltalade och bedöma om andra frÄgor, till exempel oskuldspresumtionen, behöver diskuteras för att förbÀttra samarbetet pÄ detta omrÄde.

(1) EUT C 295, 4.12.2009, s. 1.

(12)Detta direktiv avser ÄtgÀrd A i fÀrdplanen. Det faststÀller gemensamma minimiregler att tillÀmpa i frÄga om tolk­ ning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden i syfte att stÀrka det ömsesidiga förtroendet mellan med­ lemsstaterna.

(13)Detta direktiv drar nytta av kommissionens förslag till

rÄdets rambeslut om rÀtt till tolkning och översÀttning i brottmÄl av den 8 juli 2009, och kommissionens för­ slag till Europaparlamentets och rÄdets direktiv om rÀtt till tolkning och översÀttning i brottmÄl av den 9 mars 2010.

(14)RÀtten till tolkning och översÀttning för personer som

inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket följer av artikel 6 i konventionen, sÄsom den har tolkats i rÀtts­ praxis frÄn Europeiska domstolen för de mÀnskliga rÀt­ tigheterna. Detta direktiv frÀmjar tillÀmpningen av denna rÀttighet i praktiken. Syftet med detta direktiv Àr dÀrför att garantera misstÀnkta eller tilltalade personers rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden för att sÀkerstÀlla dessa personers rÀtt till en rÀttvis rÀt­ tegÄng.

(15)De rÀttigheter som föreskrivs i detta direktiv bör Àven tillÀmpas, sÄsom nödvÀndiga uppföljningsÄtgÀrder, pÄ verkstÀllandet av en europeisk arresteringsorder (2) inom de grÀnser som föreskrivs av detta direktiv. De verkstÀl­ lande medlemsstaterna bör sörja för tolkning och över­ sÀttning för den eftersökta person som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket, och de bör stÄ för kostnaderna för detta.

(16)I vissa medlemsstater har en annan myndighet Àn en domstol som Àr behörig att handlÀgga brottmÄl behörig­ het att utdöma pÄföljder avseende relativt lindriga över­ trÀdelser. Detta kan exempelvis gÀlla trafikförseelser som begÄs i stor skala och som eventuellt konstateras till följd av en trafikkontroll. I sÄdana situationer skulle det vara orimligt att krÀva att den behöriga myndigheten sÀker­ stÀller samtliga rÀttigheter i enlighet med detta direktiv. I de fall dÀr medlemsstaternas lagstiftning föreskriver att en pÄföljd för lindriga förseelser kan beslutas av en sÄdan myndighet, och dÀr en sÄdan pÄföljd kan överklagas till endomstol som Àr behörig att handlÀgga brottmÄl, bör detta direktiv dÀrför endast tillÀmpas pÄ förfaranden vid den domstolen till följd av ett sÄdant överklagande.

(2) RÄdets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en eu­ ropeisk arresteringsorder och överlÀmnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

26.10.2010   SV Europeiska unionens officiella tidning L 280/3
         

(17)Detta direktiv bör sÀkerstÀlla att kostnadsfritt och lÀmp­ ligt sprÄkligt stöd tillhandahÄlls, som möjliggör för miss­ tÀnkta eller tilltalade personer som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket att fullt ut utöva sin rÀtt till försvar, och garanterar att förfarandena gÄr rÀttvist till.

(18)MisstÀnkta eller tilltalade bör fÄ tolkning utan dröjsmÄl. NÀr det gÄr en viss tid innan tolkning tillhandahÄlls bör detta inte utgöra en övertrÀdelse av kravet pÄ att tolkning ska tillhandahÄllas utan dröjsmÄl, under förutsÀttning att den fördröjningen Àr skÀlig under de rÄdande omstÀndig­ heterna.

(19)Kommunikation mellan misstÀnkta eller tilltalade och deras försvarare bör tolkas i enlighet med detta direktiv. MisstÀnkta eller tilltalade bör bl.a. för sin försvarare kunna förklara sina versioner av hÀndelserna, pÄpeka nÀr de anser att ett uttalande inte Àr korrekt och göra sin försvarare uppmÀrksam pÄ fakta som bör lÀggas fram till deras försvar.

(20)För att kunna förbereda försvaret bör kommunikation mellan misstÀnkta eller tilltalade och deras försvarare i direkt samband med ett förhör eller en förhandling under förfarandena eller i samband med ett överklagande eller andra framstÀllningar som görs under förfarandet, exem­ pelvis en ansökan om frigivande mot borgen, tolkas i de fall det Àr nödvÀndigt för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till.

(21)Medlemsstaterna bör se till att det finns ett förfarande eller mekanism för att klarlÀgga huruvida de misstÀnkta eller tilltalade talar och förstÄr det sprÄk som anvÀnds vid det straffrÀttsliga förfarandet och om de behöver tolk. Ett sÄdant förfarande eller en sÄdan mekanism innebÀr att behörig myndighet pÄ lÀmpligt sÀtt, t.ex. genom att de misstÀnkta eller tilltalade tillfrÄgas, klarlÀgger huruvida de talar och förstÄr det sprÄk som anvÀnds vid det straff­ rÀttsliga förfarandet och huruvida de behöver tolk.

(22)Tolkning och översÀttning i enlighet med detta direktiv bör tillhandahÄllas pÄ de misstÀnktas eller tilltalades mo­ dersmÄl eller ett annat sprÄk som de talar eller förstÄr och som möjliggör att de fullt ut kan utöva sin rÀtt till försvar och garanterar att förfarandena gÄr rÀttvist till.

(23)Den respekt för rÀtten till tolkning och översÀttning som föreskrivs i detta direktiv bör inte Àventyra nÄgon annan processuell rÀttighet som faststÀlls i nationell rÀtt.

(24)Medlemsstaterna bör se till att det gÄr att kontrollera om den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls varit tillrÀcklig, nÀr de behöriga myndigheterna uppmÀrksam­ mas pÄ problem i specifika fall.

(25)De misstÀnkta eller tilltalade eller den person som Àr föremÄl för förfaranden som gÀller verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder bör ha rÀtt att angripa beslut om att det inte finns nÄgot behov av tolkning, i enlighet med de förfaranden som faststÀlls i nationell rÀtt. Denna rÀttighet innebÀr inte att medlemsstaterna Àr skyldiga att ha ett sÀrskilt system eller klagomÄlsförfarande genom vilket ett sÄdant beslut kan angripas, och bör inte Àven­ tyra de tidsfrister som gÀller för verkstÀllighet av en eu­ ropeisk arresteringsorder.

(26)Om tolkningens kvalitet anses vara otillrÀcklig för att garantera rÀtten till en rÀttvis rÀttegÄng bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att ersÀtta den utsedda tol­ ken.

(27)Skyldigheten att visa sĂ€rskild hĂ€nsyn mot misstĂ€nkta eller tilltalade som skulle kunna befinna sig i en svag position, sĂ€rskilt pĂ„ grund av fysiska funktionsnedsĂ€ttningar som pĂ„verkar deras förmĂ„ga att effektivt meddela sig med omvĂ€rlden, Ă€r en förutsĂ€ttning för en korrekt rĂ€ttskip­ ning. Åklagare, brottsbekĂ€mpande myndigheter och rĂ€tts­

liga myndigheter bör dÀrför se till att sÄdana personer faktiskt kan utöva de rÀttigheter som anges i detta direk­ tiv, t.ex. genom att beakta varje möjlig sÄrbarhet som pÄverkar deras förmÄga att följa förfarandet och göra sig förstÄdda och genom att vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att garantera dessa rÀttigheter.

(28)NÀr videokonferenser anvÀnds för fjÀrrtolkning bör de

behöriga myndigheterna ha möjlighet att anvÀnda sig av de verktyg som utvecklas inom ramen för europeisk e-juridik (exempelvis information om de domstolar som har videokonferensutrustning eller handböcker för detta ÀndamÄl).

(29)Detta direktiv bör utvÀrderas mot bakgrund av de prak­ tiska erfarenheter som görs. Vid behov bör det revideras för att förbÀttra de sÀkerhetsgarantier som faststÀlls i direktivet.

L 280/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 26.10.2010
         

(30)För att kunna garantera rÀttvisa förfaranden Àr det nöd­ vÀndigt att vÀsentliga handlingar, eller Ätminstone rele­ vanta avsnitt i sÄdana handlingar, översÀtts för misstÀnkta eller tilltalade i enlighet med detta direktiv. Vissa hand­ lingar bör i detta hÀnseende alltid betraktas som vÀsent­ liga handlingar och bör dÀrför översÀttas, sÄsom beslut om att frihetsberöva en person, anklagelser eller Ätal samt domar. Det ankommer pÄ medlemsstaternas behöriga myndigheter att sjÀlva, pÄ eget initiativ eller pÄ begÀran av misstÀnkta eller tilltalade eller deras försvarare, avgöra vilka andra handlingar som Àr vÀsentliga för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till och som dÀrför ocksÄ bör översÀttas.

(31)Medlemsstaterna bör underlÀtta tillgÄngen till nationella databaser med information om juridiska översÀttare och tolkar i de fall det finns sÄdana databaser. SÀrskild upp­ mÀrksamhet bör i detta sammanhang Àgnas mÄlsÀtt­ ningen att ge tillgÄng till befintliga databaser genom e-

juridikportalen, i enlighet med den flerĂ„riga handlings­ planen 2009–2013 för europeisk e-juridik av den

27 november 2008 (1).

(32)Detta direktiv bör faststÀlla minimiregler. Medlemssta­ terna bör ha möjlighet att utvidga de rÀttigheter som faststÀlls i detta direktiv för att tillhandahÄlla en högre skyddsnivÄ Àven i situationer som inte uttryckligen be­ handlas i detta direktiv. SkyddsnivÄn bör aldrig vara lÀgre Àr de normer som anges i konventionen eller stadgan, sÄsom dessa tolkas i rÀttspraxis frÄn Europeiska domsto­ len för de mÀnskliga rÀttigheterna och Europeiska unio­ nens domstol.

(33)De bestÀmmelser i detta direktiv som motsvarar rÀttighe­ ter som garanteras av konventionen eller stadgan bör tolkas och tillÀmpas i överensstÀmmelse med dessa rÀt­ tigheter, sÄ som de tolkats i relevant rÀttspraxis frÄn Europeiska domstolen för de mÀnskliga rÀttigheterna och Europeiska unionens domstol.

(34)Eftersom mÄlet för detta direktiv, nÀmligen att införa gemensamma minimiregler, inte i tillrÀcklig utstrÀckning kan uppnÄs av medlemsstaterna och det dÀrför, pÄ grund av ÄtgÀrdens omfattning och verkningar, bÀttre kan upp­ nÄs pÄ unionsnivÄ, kan unionen vidta ÄtgÀrder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

(1) EUT C 75, 31.3.2009, s. 1.

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin­ cipen i samma artikel gÄr detta direktiv inte utöver vad som Àr nödvÀndigt för att uppnÄ detta mÄl.

(35)I enlighet med artikel 3 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands stÀllning med avseende pÄ om­ rÄdet med frihet, sÀkerhet och rÀttvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssÀtt, har dessa medlemsstater medde­ lat att de önskar delta i antagandet och tillÀmpningen av detta direktiv.

(36)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks stÀllning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funk­ tionssÀtt, deltar Danmark inte i antagandet av detta di­ rektiv, som inte Àr bindande för eller tillÀmpligt pÄ Dan­ mark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillÀmpningsomrÄde

1.I detta direktiv faststÀlls bestÀmmelser om rÀtt till tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden och förfaranden för verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder.

2.Den rÀttighet som avses i punkt 1 ska tillÀmpas pÄ per­ soner frÄn den tidpunkt nÀr de, genom ett officiellt meddelande eller pÄ annat sÀtt, av en medlemsstats behöriga myndigheter görs medvetna om att de Àr misstÀnkta eller anklagade för att ha begÄtt ett brott fram till dess att förfarandena avslutas, vilket ska förstÄs som det slutgiltiga avgörandet av frÄgan om de har begÄtt brottet, inbegripet, i tillÀmpliga fall, bestÀmning av pÄ­ följd och slutligt avgörande av eventuellt överklagande.

3.I de fall dÀr en medlemsstats lagstiftning föreskriver att en pÄföljd för mindre förseelser kan beslutas av en annan myndig­ het Àn en domstol som Àr behörig att handlÀgga brottmÄl, och dÀr en sÄdan pÄföljd kan överklagas till en sÄdan domstol, ska detta direktiv endast tillÀmpas pÄ förfaranden vid den domsto­ len till följd av ett sÄdant överklagande.

26.10.2010   SV Europeiska unionens officiella tidning L 280/5
         

4. Detta direktiv pÄverkar varken nationell lagstiftning som avser nÀrvaron av försvarare under nÄgot skede av det straff­ rÀttsliga förfarandet, eller nationell lagstiftning som avser den misstÀnktes eller tilltalades tillgÄng till handlingar i samband med straffrÀttsliga förfaranden.

Artikel 2

RĂ€tt till tolkning

1.Medlemsstaterna ska se till att misstÀnkta eller tilltalade som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket utan dröjsmÄl fÄr tolkning under det straffrÀttsliga förfarandet inför utredande och rÀttsliga myndigheter, inbegripet under polisförhör, alla dom­ stolsförhandlingar och eventuella nödvÀndiga interimistiska för­ faranden.

2.I de fall dÀr detta Àr nödvÀndigt för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till ska medlemsstaterna se till att tolk­ ning finns tillgÀnglig för kommunikationen mellan misstÀnkta eller tilltalade och deras försvarare i direkt samband med ett förhör eller en förhandling under förfarandena eller i samband med ett överklagande eller andra framstÀllningar som görs un­ der förfarandet.

3.RÀtten till tolkning enligt punkterna 1 och 2 inbegriper lÀmpligt stöd till personer som lider av hörselnedsÀttning eller talsvÄrigheter.

4.Medlemsstaterna ska se till att det finns ett förfarande eller en mekanism för att kontrollera huruvida misstÀnkta eller till­ talade talar och förstÄr förfarandesprÄket och om de behöver tolk.

5.Medlemsstaterna ska se till att misstÀnkta eller tilltalade, i enlighet med de förfaranden som faststÀlls i nationell lagstift­ ning, har rÀtt att angripa ett beslut om att det inte finns nÄgot behov av tolkning och, i de fall dÀr tolkning har tillhandahÄllits, har möjlighet att klaga pÄ att tolkningens kvalitet Àr otillrÀcklig för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till.

6.NÀr det Àr lÀmpligt fÄr sÄdan kommunikationsteknik som videokonferenser, telefon eller Internet anvÀndas, förutom i de fall det Àr nödvÀndigt att tolken Àr fysiskt nÀrvarande för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till.

7.Vid förfaranden som gÀller verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder ska den verkstÀllande medlemsstaten se till att

dess behöriga myndigheter tillhandahÄller tolkning i enlighet med denna artikel för personer som omfattas av sÄdana för­ faranden och som inte talar eller förstÄr förfarandesprÄket.

8. Den tolkning som tillhandahÄlls i enlighet med denna artikel ska hÄlla tillrÀckligt hög kvalitet för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till, sÀrskilt genom att garantera att misstÀnkta eller tilltalade förstÄr vad de anklagas för och kan utöva sin rÀtt till försvar.

Artikel 3

RÀtt till översÀttning av vÀsentliga handlingar

1.Medlemsstaterna ska se till att misstÀnkta eller tilltalade som inte förstÄr eller talar förfarandesprÄket inom rimlig tid fÄr en skriftlig översÀttning av alla handlingar som Àr vÀsentliga för att garantera att de kan utöva sin rÀtt till försvar och för att garantera att förfarandena gÄr rÀttvist till.

2.Till vÀsentliga handlingar hör beslut om frihetsberövande, anklagelser eller Ätal samt domar.

3.De behöriga myndigheterna ska besluta om nÄgon annan handling Àr vÀsentlig i ett visst Àrende. MisstÀnkta eller tilltalade eller deras försvarare fÄr ge in en motiverad ansökan i detta hÀnseende.

4.Det ska inte föreligga nÄgon skyldighet att översÀtta av­ snitt i vÀsentliga handlingar som inte Àr relevanta för att de misstÀnkta eller tilltalade ska förstÄ vad de anklagas för.

5.Medlemsstaterna ska se till att misstÀnkta eller tilltalade, i enlighet med förfaranden i nationell lagstiftning, har rÀtt att angripa ett beslut om att det inte finns nÄgot behov av översÀtt­ ning av handlingar eller avsnitt i handlingar och, i de fall dÀr en översÀttning har tillhandahÄllits, har möjlighet att klaga pÄ att översÀttningens kvalitet Àr otillrÀcklig för att garantera att för­ farandena gÄr rÀttvist till.

6.Vid förfaranden som gÀller verkstÀllighet av en europeisk arresteringsorder ska den verkstÀllande medlemsstaten se till att dess behöriga myndigheter tillhandahÄller en skriftlig översÀtt­ ning av denna handling till den person som omfattas av sÄdana förfaranden och som inte förstÄr det sprÄk pÄ vilket den euro­ peiska arresteringsordern Àr upprÀttad, eller till vilket den har översatts av den utfÀrdande medlemsstaten.

L 280/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 26.10.2010
         

7.Som ett undantag frÄn de allmÀnna reglerna i punkterna 1, 2, 3 och 6 fÄr en muntlig översÀttning eller sammanfattning av vÀsentliga handlingar tillhandahÄllas i stÀllet för en skriftlig översÀttning, under förutsÀttning att en sÄdan muntlig översÀtt­ ning eller sammanfattning inte förhindrar att förfarandena gÄr rÀttvist till.

8.Varje avsÀgelse av rÀtten till översÀttning av handlingar som avses i denna artikel ska omfattas av kravet att misstÀnkta eller tilltalade dessförinnan har fÄtt juridisk rÄdgivning eller pÄ annat sÀtt har fÄtt full insikt om konsekvenserna av denna avsÀgelse, samt att avsÀgelsen Àr entydig och har lÀmnats frivil­ ligt.

9.ÖversĂ€ttning som tillhandahĂ„lls i enlighet med denna ar­ tikel ska hĂ„lla tillrĂ€ckligt hög kvalitet för att garantera att för­ farandena gĂ„r rĂ€ttvist till, sĂ€rskilt genom att garantera att miss­ tĂ€nkta eller tilltalade förstĂ„r vad de anklagas för och har möj­ lighet att utöva sin rĂ€tt till försvar.

Artikel 4

Kostnader för tolkning och översÀttning

Medlemsstaterna ska stÄ för de tolknings- och översÀttnings­ kostnader som uppstÄr genom tillÀmpning av artiklarna 2 och 3, oavsett vad som Àr resultatet av förfarandena.

Artikel 5

Tolkningens och översÀttningens kvalitet

1.Medlemsstaterna ska vidta konkreta ÄtgÀrder för att se till att den tolkning och översÀttning som tillhandahÄlls hÄller den kvalitet som krÀvs enligt artiklarna 2.8 och 3.9.

2.För att frÀmja ÀndamÄlsenlig tolkning och översÀttning och effektiv tillgÄng till detsamma ska medlemsstaterna strÀva efter att upprÀtta ett eller flera register över sjÀlvstÀndiga över­ sÀttare och tolkar som har lÀmpliga kvalifikationer. NÀr ett sÄdant eller flera sÄdana register upprÀttats ska, om lÀmpligt, det eller de göras tillgÀngliga för försvarare och relevanta myn­ digheter.

3.Medlemsstaterna ska se till att tolkar och översÀttare iakttar konfidentialitet i frÄga om den tolkning och översÀttning som tillhandahÄllits i enlighet med detta direktiv.

Artikel 6

Utbildning

Utan att det pÄverkar rÀttsvÀsendets oberoende eller olikheter i det sÀtt pÄ vilket rÀttsvÀsendet Àr organiserat i unionen ska medlemsstaterna krÀva att de ansvariga för utbildning av do­ mare, Äklagare och övrig personal pÄ rÀttsliga myndigheter som deltar i straffrÀttsliga förfaranden sÀrskilt uppmÀrksammar de sÀrskilda förhÄllanden som gÀller vid kommunikation via tolk för att garantera effektiv och ÀndamÄlsenlig kommunikation.

Artikel 7

Anteckningar

Om en utredande eller rÀttslig myndighet har hÄllit ett förhör eller en förhandling med den misstÀnkte eller tilltalade med hjÀlp av en tolk i enlighet med artikel 2, om en muntlig över­ sÀttning eller sammanfattning av vÀsentliga handlingar tillhanda­ hÄlls i enlighet med artikel 3.7, eller om en person har avsagt sig rÀtten till översÀttning enligt artikel 3.8 ska medlemsstaterna se till att det antecknas att dessa omstÀndigheter föreligger, vilket ska ske genom det förfarande som gÀller för anteckningar enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 8

Klausul om bevarande av skyddsnivÄn

Ingenting i detta direktiv ska ses som en begrÀnsning av eller ett avsteg frÄn rÀttigheter och rÀttssÀkerhetsgarantier som följer av den europeiska konventionen om skydd för de mÀnskliga rÀt­ tigheterna och de grundlÀggande friheterna, av Europeiska unio­ nens stadga om de grundlÀggande rÀttigheterna, enligt andra relevanta bestÀmmelser i internationell rÀtt eller enligt lagstift­ ningen i medlemsstater som erbjuder en högre skyddsnivÄ.

Artikel 9

Genomförande

1.Medlemsstaterna ska sÀtta i kraft de bestÀmmelser i lagar och andra författningar som Àr nödvÀndiga för att följa detta direktiv senast den 27 oktober 2013.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlÀmna texten till dessa bestÀmmelser.

3.NÀr en medlemsstat antar dessa bestÀmmelser ska de in­ nehÄlla en hÀnvisning till detta direktiv eller Ätföljas av en sÄdan hÀnvisning nÀr de offentliggörs. NÀrmare föreskrifter om hur hÀnvisningen ska göras ska varje medlemsstat sjÀlv utfÀrda.

Artikel 10

Rapportering

Kommissionen ska senast den 27 oktober 2014 överlÀmna en rapport till Europaparlamentet och rÄdet med en bedömning av i vilken utstrÀckning medlemsstaterna har vidtagit de ÄtgÀrder som Àr nödvÀndiga för att följa detta direktiv, vid behov Ätföljd av lagstiftningsförslag.

Artikel 11

IkrafttrÀdande

Detta direktiv trÀder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

26.10.2010   SV Europeiska unionens officiella tidning L 280/7
         
  Artikel 12    
  Adressater    
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.    
UtfÀrdat i Strasbourg den 20 oktober 2010.    
PÄ Europaparlamentets vÀgnar PÄ rÄdets vÀgnar
J. BUZEK   O. CHASTEL
Ordförande   Ordförande
       

Statens offentliga utredningar 2012

Kronologisk förteckning

1.Tre blir tvÄ! TvÄ nya myndigheter inom utbildningsomrÄdet. U.

2.Framtidens högkostnadsskydd i vÄrden. S.

3.Skatteincitament för riskkapital. Fi.

4.Kompletterande regler om personuppgiftsbehandling pÄ det arbetsmarknadspolitiska omrÄdet. A.

5.Högskolornas föreskrifter. U.

6.ÅtgĂ€rder mot fusk och felaktigheter med assistansersĂ€ttning. S.

7.KunskapslÀget pÄ kÀrnavfallsomrÄdet 2012

– lĂ„ngsiktig sĂ€kerhet, haverier och global utblick. M.

8.SkadestĂ„ndsansvar och försĂ€kringsplikt vid sjötransporter – Atenförordningen och försĂ€kringsdirektivet i svensk rĂ€tt. Ju.

9.FörmĂ„n och fĂ€lla – nyanlĂ€ndas uttag av förĂ€ldrapenning. A.

10.LÀsarnas marknad, marknadens lÀsare

–en forskningsantologi. Ku.

11.Snabbare betalningar. Ju.

12.PenningtvĂ€tt – kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud. Ju.

13.En sammanhÄllen svensk polis. Ju.

14.Ekonomiskt vÀrde och samhÀllsnytta

–förslag till en ny statlig Ă€garförvaltning. Fi.

15.Plan för framtagandet av en strategi för lÄngsiktigt hÄllbar markanvÀndning. M.

16.Att angöra en kulturbrygga – för stöd till nyskapande kultur. Ku.

17.Psykiatrin och lagen – tvĂ„ngsvĂ„rd, straffansvar och samhĂ€llsskydd. S.

18.SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt.

–den mjuka infrastrukturen pĂ„ vĂ€g. N.

19.Nationella patent pÄ engelska? N.

20.KvalitetssÀkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter. U.

21.HĂ€r finns mer att hĂ€mta – it-anvĂ€ndningen i smĂ„företag. N.

22.MÄl för rovdjuren. M.

23.Mindre vÄld för pengarna. Ku.

24.LikvÀrdig utbildning

–riksrekryterande gymnasial utbildning för vissa ungdomar med funktionsnedsĂ€ttning. U.

25.Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrÀtt eller ÀganderÀtt. S.

26.En ny brottsskadelag. Ju.

27.FÀrdplan för framtiden

–en utvecklad flygtrafiktjĂ€nst. N.

28.LÀngre liv, lÀngre arbetsliv. FörutsÀttningar och hinder för Àldre att arbeta lÀngre. S.

29.Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga hÀndelser i fredstid. Fö.

30.Vital kommunal demokrati. Fi.

31.SĂ€nkta trösklar – högt i tak Arbete, utveckling, trygghet. A.

32.Upphandlingsstödets framtid. S.

33.Gör det enklare! S.

34.Nya pÄföljder + kort presentation. Ju.

35.StÀrkt skydd mot tvÄngsÀktenskap och barnÀktenskap. Ju.

36.Registerdata för forskning. Fi.

37.Kulturmiljöarbete i en ny tid. Ku.

38.Minska riskerna med farliga Àmnen! Strategi för Sveriges arbete för en giftfri miljö. M.

39.VÀgar till förbÀttrad produktivitet och innovationsgrad i anlÀggningsbranschen + Bilagedel. N.

40.Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor: KartlĂ€ggning, analys och förslag till förbĂ€ttringar – en preliminĂ€r delrapport. U.

41.Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor: KartlÀggning, analys och förslag till förbÀttringar

–slutbetĂ€nkande. U.

42.BĂ€ttre behörighetskontroll. Ändringar

iförordningen (2006:196) om register över hÀlso- och sjukvÄrdspersonal. S.

43.Konsumenten i centrum

– ett framtida konsumentstöd. Ju.

44.Hemliga tvÄngsmedel mot allvarliga brott. Ju.

45.Kvinnor och barn i rÀttens grÀnsland. U.

46.DammsÀkerhet. Tydliga regler och effektiv tillsyn. N.

47.Harmoniserat inkomstbegrepp. Möjligheter att anvÀnda mÄnadsuppgifter

isocial- och arbetslöshetsförsÀkringarna. S.

48.Maritim samverkan. Fö.

49.Tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden. Genomförande av EU:s tolknings- och översÀttningsdirektiv. Ju.

Statens offentliga utredningar 2012

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

SkadestÄndsansvar och försÀkringsplikt

vid sjötransporter – Atenförordningen och försĂ€kringsdirektivet i svensk rĂ€tt. [8]

Snabbare betalningar. [11]

PenningtvĂ€tt – kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud. [12]

En sammanhÄllen svensk polis. [13] En ny brottsskadelag. [26]

Nya pÄföljder + kort presentation. [34]

StÀrkt skydd mot tvÄngsÀktenskap och barnÀktenskap. [35]

Konsumenten i centrum

– ett framtida konsumentstöd. [43] Hemliga tvĂ„ngsmedel mot allvarliga brott. [44]

Tolkning och översÀttning vid straffrÀttsliga förfaranden. Genomförande av EU:s tolknings- och översÀttningsdirektiv. [49]

Försvarsdepartementet

Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga hÀndelser i fredstid. [29]

Maritim samverkan. [48]

Socialdepartementet

Framtidens högkostnadsskydd i vÄrden. [2]

ÅtgĂ€rder mot fusk och felaktigheter med assistansersĂ€ttning. [6]

Psykiatrin och lagen – tvĂ„ngsvĂ„rd, straffansvar och samhĂ€llsskydd. [17]

Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrÀtt eller ÀganderÀtt. [25

LÀngre liv, lÀngre arbetsliv. FörutsÀttningar och hinder för Àldre att arbeta lÀngre. [28]

Upphandlingsstödets framtid. [32] Gör det enklare! [33]

BĂ€ttre behörighetskontroll. Ändringar i förordningen (2006:196) om register över hĂ€lso- och sjukvĂ„rdspersonal. [42]

Harmoniserat inkomstbegrepp. Möjligheter att anvÀnda mÄnadsuppgifter i social- och arbetslöshetsförsÀkringarna. [47]

Finansdepartementet

Skatteincitament för riskkapital. [3]

Ekonomiskt vÀrde och samhÀllsnytta

– förslag till en ny statlig Ă€garförvaltning. [14]

Vital kommunal demokrati. [30] Registerdata för forskning. [36]

Utbildningsdepartementet

Tre blir tvÄ! TvÄ nya myndigheter inom utbildningsomrÄdet. [1]

Högskolornas föreskrifter. [5]

KvalitetssÀkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter. [20]

LikvÀrdig utbildning

– riksrekryterande gymnasial utbildning för vissa ungdomar med funktionsnedsĂ€ttning. [24]

Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor: KartlĂ€ggning, analys och förslag till förbĂ€ttringar – en preliminĂ€r delrapport. [40]

Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor; KartlÀggning, analys och förslag till förbÀttringar

– slutbetĂ€nkande. [41]

Kvinnor och barn i rÀttens grÀnsland. [45]

Miljödepartementet

KunskapslÀget pÄ kÀrnavfallsomrÄdet 2012

– lĂ„ngsiktig sĂ€kerhet, haverier och global utblick. [7]

Plan för framtagandet av en strategi för lÄngsiktigt hÄllbar markanvÀndning. [15]

MÄl för rovdjuren. M. [22]

Minska riskerna med farliga Àmnen! Strategi för Sveriges arbete för en giftfri miljö. [38]

NĂ€ringsdepartementet

SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt

– den mjuka infrastrukturen pĂ„ vĂ€g. [18] Nationella patent pĂ„ engelska? [19]

HĂ€r finns mer att hĂ€mta – it-anvĂ€ndningen i smĂ„företag. N. [21]

FÀrdplan för framtiden

– en utvecklad flygtrafiktjĂ€nst. [27]

VÀgar till förbÀttrad produktivitet och innovationsgrad i anlÀggningsbranschen + Bilagedel. [39]

DammsÀkerhet

Tydliga regler och effektiv tillsyn. [46]

Kulturdepartementet

LÀsarnas marknad, marknadens lÀsare

–en forskningsantologi. [10] Att angöra en kulturbrygga

–för stöd till nyskapande kultur. [16]

Mindre vÄld för pengarna. [23]

Kulturmiljöarbete i en ny tid. [37]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompletterande regler om personuppgiftsbehandling pÄ det arbetsmarknadspolitiska omrÄdet [4]

FörmĂ„n och fĂ€lla – nyanlĂ€ndas uttag av förĂ€ldrapenning. [9]

SĂ€nkta trösklar – högt i tak

Arbete, utveckling, trygghet. [31]