Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser för genomförande av konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de nordiska staterna på grund av brott (nordisk arresteringsorder).
2 § De termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i lagen (2011:1165) om överlämnande från
Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
I Sverige utfärdas en nordisk arresteringsorder av åklagare.
Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare som är behöriga att
utfärda en sådan order. Förordning (2016:1141).
3 § En nordisk arresteringsorder för lagföring får utfärdas
för brott för vilket den eftersökte är anhållen eller häktad
på sannolika skäl misstänkt för brottet och för vilket det är
föreskrivet fängelse. Om den nordiska arresteringsordern
avser flera brott, är det tillräckligt att det finns ett
anhållnings- eller häktningsbeslut för ett av brotten.
En nordisk arresteringsorder som utfärdas för brott som avses
i första stycket får uppta också andra brott som den
eftersökte misstänks för (accessoriskt överlämnande).
Förordning (2016:1141).
4 § En nordisk arresteringsorder för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd i Sverige utfärdas på begäran av
- Kriminalvården för verkställighet av fängelse,
- Socialstyrelsen för verkställighet av rättspsykiatrisk
vård, och
- Statens institutionsstyrelse för verkställighet av sluten
ungdomsvård.
En nordisk arresteringsorder som utfärdas för en dom som
avses i första stycket får uppta också andra domar som fått
laga kraft och som gäller den eftersökte (accessoriskt
överlämnande). Förordning (2016:1141).
5 § En nordisk arresteringsorder får utfärdas endast om det med beaktande av det men för den enskilde samt den tidsåtgång och de kostnader som kan antas uppkomma i ärendet framstår som motiverat med hänsyn till brottets art och svårhetsgrad samt övriga omständigheter.
Om den eftersökte är under arton år, får en nordisk arresteringsorder utfärdas endast om det är fråga om allvarlig brottslighet eller den unge har stark anknytning till Sverige eller det i övrigt finns särskilda skäl för att begära överlämnande till Sverige.
6 § En nordisk arresteringsorder ska vara upprättad i enlighet med det formulär som avses i 3 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
Det ska framgå av den nordiska arresteringsordern om den avser även accessoriskt överlämnande.
7 § Om det är känt i vilken annan nordisk stat den eftersökte
uppehåller sig, får den nordiska arresteringsordern sändas
direkt till den verkställande myndigheten i den staten. En
kopia av arresteringsordern ska sändas till
Polismyndigheten.
Om det inte är känt var den eftersökte uppehåller sig, får
Polismyndigheten, på uppmaning av åklagaren, begära att en
efterlysning registreras enligt ett eller flera av de
nordiska staternas nationella efterlysningsförfaranden.
En nordisk arresteringsorder får registreras i Schengens
informationssystem (SIS) eller i ett annat system för
eftersökning av personer som är misstänkta för brott.
Registreringen ska utföras av Polismyndigheten, som också ska
förvara den nordiska arresteringsordern.
Förordning (2016:1141).
8 § När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte
överlämnad, ska den nordiska arresteringsordern återkallas.
Den verkställande myndigheten i den andra nordiska staten och
Polismyndigheten ska omedelbart underrättas om återkallelsen.
Förordning (2016:1141).
9 § När åklagaren får information om att den eftersökte har
anträffats, ska åklagaren omedelbart vidarebefordra
informationen till Polismyndigheten, om inte Polismyndigheten
redan har fått informationen.
Om en annan myndighet än Åklagarmyndigheten får information
om att den eftersökte har anträffats, ska den myndigheten
omedelbart vidarebefordra informationen till åklagaren.
Förordning (2016:1141).
10 § När Polismyndigheten får information om att den eftersökte har anträffats i en annan nordisk stat, ska myndigheten, om en registrering har gjorts enligt 7 § andra eller tredje stycket, omedelbart översända den nordiska arresteringsordern till den verkställande myndigheten i den andra staten. Förordning (2014:1188).
10 a § Om den verkställande myndigheten i den andra staten
informerar åklagaren om att den eftersökte vill utse en
försvarare eller ett biträde i Sverige, ska åklagaren så
snart som möjligt ge den eftersökte information som
underlättar för honom eller henne att utse en försvarare
eller ett biträde. Om den eftersökte har en offentlig
försvarare förordnad i Sverige, ska åklagaren informera den
eftersökte om det. Förordning (2016:1141).
11 § Åklagaren prövar frågor om garantier som den
verkställande myndigheten kräver för överlämnande. Vid
överlämnande för lagföring prövar dock riksåklagaren frågor
om garantier som hänför sig till villkor om återförande av
den eftersökte. Förordning (2016:1141).
12 § Åklagaren ansvarar för att den eftersökte förs till
Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om
överlämnande hit. Åklagaren ska, om inte annat har
överenskommits, se till att den eftersökte inom den utsatta
tiden hämtas till Sverige. Om det behövs får åklagaren begära
hjälp av Polismyndigheten.
Bestämmelser om transporter i Sverige finns i 7 kap. 3 §
lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en
nordisk arresteringsorder. Förordning (2017:146).
13 § Om överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum på villkor att den som överlämnas återförs till den andra nordiska staten för att där verkställa en frihetsberövande påföljd som dömts ut med anledning av överlämnandet, ska åklagaren så snart domen har vunnit laga kraft mot den dömde pröva om förutsättningarna för återförande är uppfyllda.
Om den som har överlämnats ska återföras enligt första stycket, ska åklagaren omedelbart underrätta
- Kriminalvården, om påföljden är fängelse,
- Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård, och
- Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.
Den myndighet som avses i andra stycket ska se till att verkställigheten av påföljden överförs till den andra nordiska staten, att personen förs dit och att den andra nordiska staten underrättas. Om det behövs får myndigheten begära hjälp av Polismyndigheten. Den andra nordiska staten ska i samband med överförandet informeras om när verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige. Förordning (2014:1188).
14 § Om en begäran om överlämnande till Sverige enligt en
nordisk arresteringsorder för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den
andra nordiska staten övertar verkställigheten av påföljden,
ska den myndighet som avses i 13 § andra stycket se till att
verkställigheten överförs till den andra staten. Åklagaren
ska underrätta den myndigheten så snart åklagaren har
informerats om den andra statens avslag.
Förordning (2016:1141).
15 § En person som har överlämnats till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder kan samtycka till åtal eller straff här för annat brott som personen har begått före överlämnandet.
Sådant samtycke lämnas till åklagare.
Samtycket ska antecknas på ett formulär som fastställs av riksåklagaren. Formuläret ska om möjligt vara skrivet på det språk som normalt används av den som har överlämnats. Om ett annat språk används, ska det antecknas på handlingen vilka åtgärder som har vidtagits för att kontrollera att den som har överlämnats har förstått innebörden av samtycket.
16 § Om överlämnande till Sverige har beviljats och fråga uppkommer om att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för en gärning som begåtts före överlämnandet men som inte omfattades av den nordiska arresteringsordern, ska den verkställande nordiska statens tillstånd till åtgärden inhämtas, om det finns skäl att anta att den verkställande staten skulle ha kunnat vägra överlämnande för gärningen med hänvisning till att den helt eller delvis har ägt rum på dess territorium och där inte utgör brott eller att det i den verkställande staten beslutats att inte åtala för gärningen.
Tillstånd enligt första stycket behöver inte inhämtas om den överlämnade personen
1. före eller efter överlämnandet har samtyckt till åtgärden,
2. trots att han eller hon har haft möjlighet att lämna Sverige, inte gjort det inom 45 dagar från sitt slutliga frigivande, eller
3. har återvänt till Sverige efter att ha lämnat landet.
Förordning (2013:846).
17 § En begäran om tillstånd som avses i 16 § ska utformas
enligt 6 §.
Vid handläggningen ska följande bestämmelser i denna
förordning tillämpas:
- 2 § andra stycket om behörig åklagare,
- 8 § om återkallelse,
- 11 § om garantier, och
- 13 och 14 §§ om överförande av straffverkställighet.
Förordning (2016:1141).
2016:1141
1. Denna förordning träder i kraft den 19 december 2016.
2. Polismyndigheten ska fram till och med den 30 april 2017
bistå åklagaren vid utfärdandet av en nordisk
arresteringsorder enligt 4 §.