den 23 augusti

Fråga

2012/13:721 De potentiella riskerna med elektromagnetiska fält

av Helene Petersson i Stockaryd (S)

till försvarsminister Karin Enström (M)

Mobiltelefoni har blivit en vardaglig företeelse runt om i världen. Den trådlösa tekniken bygger på ett omfattande nätverk av fasta antenner eller basstationer som kommunicerar med radiofrekventa signaler. I dag finns drygt 1,4 miljoner basstationer, vars antal nu ökar markant i och med införandet av 3G, tredje generationens teknik. Andra trådlösa nätverk med snabb uppkoppling till internet och andra tjänster blir också allt vanligare i hemmen, på kontor och i det offentliga rummet (flygplatser, skolor, bostads- och stadsområden). Med denna utbyggnad av basstationer och lokala nätverk utsätts naturligtvis människor för ökad radiofrekvent strålning.

Möjlig hälsopåverkan av mycket lågfrekventa elektromagnetiska fält från kraftledningar och elektrisk utrustning är föremål för pågående forskning och förekommer ofta i den offentliga debatten. Alla människor utsätts i dag i varierande grad för elektromagnetiska fält, vars nivåer hela tiden ökar i takt med att tekniken utvecklas. Redan i dag finns det många människor i Sverige som far illa av denna påverkan.

Den parlamentariska församlingen har flera gånger betonat vikten av staternas åtagande att skydda miljön och miljörelaterad hälsa. Man rekommenderar medlemsstaterna i Europarådet att följa resolution 1815 (2011). Där framgår av punkt 8.1.4 att staten bör ägna särskild uppmärksamhet åt elöverkänsliga människor som lider av ett syndrom som medför överkänslighet mot elektromagnetiska fält och införa särskilda åtgärder för att skydda dem, inklusive att inrätta strålningsfria zoner som inte täcks av trådlösa nätverk.

Min fråga är:

Vad avser försvarsministern att göra för att Sverige ska leva upp till innehållet i Europarådets resolution 1815 och i synnerhet punkt 8.1.4?