den 17 juli

Fråga

2012/13:662 Cykelvett och gångtrafikanter

av Christina Oskarsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Runt om i kommunerna sker i dag föredömliga satsningar på att få fler att cykla, då inte minst genom investeringar i cykelbanor, cykelparkeringar, skyltning, pumpanordningar etcetera. Alla vill cykelns väl, och alla vill skydda cyklisterna mot motortrafiken.

I vurmen för cyklisterna glöms ibland fotgängarna bort. På motorförare ställs i dag höga krav på trafikvett utifrån utbildningar, medan många cyklister svär över bilister och fotgängare samtidigt som de själva tycker sig vara obundna av trafikregler. Polisen är för passiv i fråga om tillsyn av cyklisterna; möjligen kontrolleras ljusen under vinterhalvåret. Cykling på fotgängarnas trottoarer och mot både rött ljus och enkelriktat hör till vanligheterna. I dag stannar de flesta motorförare artigt för fotgängare, men många cyklister ringer i stället på ringklockan och ökar farten. Satsningen på cykeltrafiken i större städer förefaller ske mindre på vardagscyklism och på barn och ungas cyklande. Det handlar i stället om ”cykelmotorvägar” och om att arbetspendling med cykel genomförs som ett motionspass och en idrottsprestation – därav för hög fart och en ovilja att stanna för gående. Cykelsatsningarna från offentligt håll måste inriktas mot ”vardagscyklism”, vari ligger att stödja barns och ungas val av cykel som transportmedel. En tydlig satsning på att cyklister ska lära sig trafikregler och att följa dem behövs, liksom ökad polisiär uppmärksamhet mot cyklisters lagöverträdelser.

Genom vilka insatser vill statsrådet stärka vardagscyklismen samt öka trafikvettet och den polisiära uppmärksamheten mot lagöverträdelser av cyklister?