den
17 juli
Fråga
2012/13:662
Cykelvett och gångtrafikanter
av Christina
Oskarsson (S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Runt om i kommunerna sker i dag föredömliga
satsningar på att få fler att cykla, då inte minst genom investeringar i
cykelbanor, cykelparkeringar, skyltning, pumpanordningar etcetera. Alla vill
cykelns väl, och alla vill skydda cyklisterna mot motortrafiken.
I vurmen för cyklisterna glöms ibland fotgängarna
bort. På motorförare ställs i dag höga krav på trafikvett utifrån utbildningar,
medan många cyklister svär över bilister och fotgängare samtidigt som de själva
tycker sig vara obundna av trafikregler. Polisen är för passiv i fråga om
tillsyn av cyklisterna; möjligen kontrolleras ljusen under vinterhalvåret.
Cykling på fotgängarnas trottoarer och mot både rött ljus och enkelriktat hör
till vanligheterna. I dag stannar de flesta motorförare artigt för fotgängare, men
många cyklister ringer i stället på ringklockan och ökar farten. Satsningen på
cykeltrafiken i större städer förefaller ske mindre på vardagscyklism och på
barn och ungas cyklande. Det handlar i stället om ”cykelmotorvägar”
och om att arbetspendling med cykel genomförs som ett motionspass och en idrottsprestation
– därav för hög fart och en ovilja att stanna för gående. Cykelsatsningarna
från offentligt håll måste inriktas mot ”vardagscyklism”, vari
ligger att stödja barns och ungas val av cykel som transportmedel. En tydlig
satsning på att cyklister ska lära sig trafikregler och att följa dem behövs, liksom ökad polisiär uppmärksamhet mot
cyklisters lagöverträdelser.
Genom vilka insatser vill statsrådet stärka
vardagscyklismen samt öka trafikvettet och den polisiära uppmärksamheten mot
lagöverträdelser av cyklister?