den
27 juni
Fråga
2012/13:628
Vård och behandling av krigs- och tortyrskadade
av Eva Olofsson (V)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Röda Korsets vårdenhetschef och verksamhetschefen
för Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö
beskriver i Sydsvenskan den 26 juni bristen i omhändertagandet av krigs- och
tortyrskadade.
Röda Korsets mottagningar och behandlingscenter för
krigsskadade och torterade runt om i landet tar varje dag del av
konsekvenserna. För att krigsskadade och torterade ska kunna bearbeta, släppa,
kanske försonas med det förflutna och eventuellt läka behövs tidskrävande,
noggranna, individanpassade insatser och en varsam behandling. Röda Korset och
andra institutioner erbjuder framgångsrikt hjälp, men det finns för få
vårdplatser; resurserna till specialister är för små, och alltför många
patienter köar till behandling. Det är till och med tveksamt om det går att
hävda att vårdgarantin gäller för de flyktingar som står i kö till Röda Korsets
behandlingscenter för krigsskadade och torterade. Staten tar ännu inget ansvar,
trots förpliktelser enligt FN:s tortyrkonvention och anvisningar av
tortyrkommittén. Med obearbetade traumatiska upplevelser och den ohälsa som
följer av detta går det inte att lära sig svenska eller vara så positiv som
krävs för att kunna integreras. Varje dag är en kamp för att överleva, utan
hopp eller tillit till andra och till samhället. Tortyrskador kan vara ett
nästintill livshotande tillstånd, även för barn till dem som torterats.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga
till socialminister Göran Hägglund:
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för
att förbättra situationen när det gäller vård och behandling av krigs- och
tortyrskadade människor?