den
26 juni
Fråga
2012/13:622
Ensamheten i Sverige
av Christina
Oskarsson (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Medierna kunde nyligen berätta om en person som
legat död i två år innan bostadsföretaget hittade honom i samband med att
underhåll i lägenheten skulle utföras.
Det uppges att svenskar är mer ensamma i dag än för
20 år sedan, och social isolering ökar risken för att dö i förtid med 50
procent, enligt en amerikansk studie. Den akademiska sakkunskapen menar att
människor är skapade för att tillhöra en grupp. Att inte ha någon tillhörighet
påverkar oss negativt. Ofta när man har relationer håller man sig till en norm.
Då undviker man olika typer av riskbeteenden, som till exempel att dricka
mycket alkohol. Den som är socialt isolerad utsätts också för mer stress än
någon med vänner. Den som är ensam blir ofta deprimerad, vilket ökar risken för
självmord. En deprimerad person löper 32 gånger större risk att begå självmord
än en ”normalfrisk” person. Det är en av slutsatserna i en
omfattande studie av psykiska, kroppsliga och sociala självmordsfaktorer som
forskare i Lund gjort tillsammans med amerikanska kolleger. Relationer är
stressdämpande i sig. Man blir tryggare och lyckligare. Händer det något, till
exempel att man förlorar jobbet, finns någon där och stöttar en.
Ensamhet är både en folkhälsofråga och en klassfråga.
Sociologiska studier visar att äldre samt personer som tillhör lägre social
klass eller är utlandsfödda är mer ensamma än andra. Sannolikt finns också ett
genusperspektiv. Man kan anta att män är överrepresenterade bland de socialt
isolerade utifrån självmordsfrekvens, missbruksstatistik etcetera.
Genom vilka insatser avser socialministern att minska
ensamheten i Sverige?