den 26 juni

Fråga

2012/13:622 Ensamheten i Sverige

av Christina Oskarsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Medierna kunde nyligen berätta om en person som legat död i två år innan bostadsföretaget hittade honom i samband med att underhåll i lägenheten skulle utföras.

Det uppges att svenskar är mer ensamma i dag än för 20 år sedan, och social isolering ökar risken för att dö i förtid med 50 procent, enligt en amerikansk studie. Den akademiska sakkunskapen menar att människor är skapade för att tillhöra en grupp. Att inte ha någon tillhörighet påverkar oss negativt. Ofta när man har relationer håller man sig till en norm. Då undviker man olika typer av riskbeteenden, som till exempel att dricka mycket alkohol. Den som är socialt isolerad utsätts också för mer stress än någon med vänner. Den som är ensam blir ofta deprimerad, vilket ökar risken för självmord. En deprimerad person löper 32 gånger större risk att begå självmord än en ”normalfrisk” person. Det är en av slutsatserna i en omfattande studie av psykiska, kroppsliga och sociala självmordsfaktorer som forskare i Lund gjort tillsammans med amerikanska kolleger. Relationer är stressdämpande i sig. Man blir tryggare och lyckligare. Händer det något, till exempel att man förlorar jobbet, finns någon där och stöttar en.

Ensamhet är både en folkhälsofråga och en klassfråga. Sociologiska studier visar att äldre samt personer som tillhör lägre social klass eller är utlandsfödda är mer ensamma än andra. Sannolikt finns också ett genusperspektiv. Man kan anta att män är överrepresenterade bland de socialt isolerade utifrån självmordsfrekvens, missbruksstatistik etcetera.

Genom vilka insatser avser socialministern att minska ensamheten i Sverige?