den
5 juni
Fråga
2012/13:564
Tillträde för hundar i offentliga miljöer
av Catharina
Bråkenhielm (S)
till statsrådet Erik Ullenhag (FP)
En ledarhund är en tjänstehund (ett personligt
hjälpmedel) som hjälper gravt synskadade att kunna orientera sig på egen hand.
Den ger stora möjligheter till självständighet och oberoende av andra människor
om den tillåts att användas till det den är utbildad för. En ledarhund är en
god investering av samhällsmedlen om ledarhunden får användas fullt ut till det
den är utbildad för, däremot en gigantisk felinvestering om samhället inte
tillåter synskadade att nyttja ledarhunden. Svensk lagstiftning är otillräcklig
när det gäller rätten för föraren och ledarhunden att vistas i offentliga
miljöer. På många ställen är det förbjudet att medföra ledarhund. Det är
självklart mycket negativt för den synskadade person som inte kan vistas i alla
miljöer. Det är också ologiskt med tanke på att staten satsar 24 miljoner
kronor på att synskadade ska kunna ha ledarhund, vilket Synskadades Riksförbund
påpekat.
Under senare år har även assistanshundar utbildats
för att ge stöd vid andra funktionsnedsättningar. Genom att jämställa
assistanshundar med ledarhundar kan man i hög grad underlätta vardagen för
personer med funktionsnedsättning och göra det lättare för dem att ta aktiv del
i samhällslivet. Det finns två statliga utredningar, den senaste från 2010, som
föreslår skärpning av diskrimineringslagen så att även otillgänglighet klassas
som diskriminering. En utökad diskrimineringslag måste också gälla för personer
med ledarhund eller assistanshund. Trots branschriktlinjer nekar fortfarande
många restaurangägare ledarhundar och assistanshundar på restauranger och kaféer.
Även i andra miljöer är problemen stora.
Min fråga till statsrådet lyder:
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att
dagens diskriminering av personer med funktionsnedsättning som har ledarhund
eller assistanshund ska upphöra?