den
16 maj
Fråga
2012/13:518
Skolgårdar
av Christina
Oskarsson (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Forskning kring barns utemiljöer har lyft upp att
skolgårdarna inte längre är naturliga delar av skolverksamheten. Att barn ges
möjlighet till utevistelse, fysisk rörelse och lek under skoltid måste anses
som centralt. Även för unga är det bra att de kommer ut i friska luften mellan
utbildningspassen; det ger ökade förutsättningar för koncentration.
Trenden är att skolgårdar krymper till ett minimum.
Det ställs på sin spets när man tillåter skolverksamhet i lokaler som helt
eller nästan helt saknar utemiljö. Tidigare fanns en statlig norm för hur stora
skolgårdar skulle vara, men sedan normerna togs bort i slutet av 1980-talet har
skolgårdarna krympt. Det handlar också om en tilltagande konkurrens om marken,
i synnerhet i centrala stadsmiljöer där allt fler vill bo och verka. Barnens
behov prioriteras ned.
Till skillnad från kommunala skolor, som oftast har
en skolgård, även om den krymper på vissa håll, är det betydligt oftare
friskolor som saknar skolgård helt. När gamla industrilokaler eller kontor görs
om till skolor finns inte alltid en lämplig plats för en skolgård, även om
lokalerna i sig kan vara jättespännande.
Genom vilka initiativ vill statsrådet höja kravet
på att skolor ska erbjuda utrymmen för utevistelse och lek?