den 16 maj

Fråga

2012/13:518 Skolgårdar

av Christina Oskarsson (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Forskning kring barns utemiljöer har lyft upp att skolgårdarna inte längre är naturliga delar av skolverksamheten. Att barn ges möjlighet till utevistelse, fysisk rörelse och lek under skoltid måste anses som centralt. Även för unga är det bra att de kommer ut i friska luften mellan utbildningspassen; det ger ökade förutsättningar för koncentration.

Trenden är att skolgårdar krymper till ett minimum. Det ställs på sin spets när man tillåter skolverksamhet i lokaler som helt eller nästan helt saknar utemiljö. Tidigare fanns en statlig norm för hur stora skolgårdar skulle vara, men sedan normerna togs bort i slutet av 1980-talet har skolgårdarna krympt. Det handlar också om en tilltagande konkurrens om marken, i synnerhet i centrala stadsmiljöer där allt fler vill bo och verka. Barnens behov prioriteras ned.

Till skillnad från kommunala skolor, som oftast har en skolgård, även om den krymper på vissa håll, är det betydligt oftare friskolor som saknar skolgård helt. När gamla industrilokaler eller kontor görs om till skolor finns inte alltid en lämplig plats för en skolgård, även om lokalerna i sig kan vara jättespännande.

Genom vilka initiativ vill statsrådet höja kravet på att skolor ska erbjuda utrymmen för utevistelse och lek?