den 23 april

Fråga

2012/13:458 Personer som faller mellan stolarna i trygghetssystemen

av Lars Mejern Larsson (S)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

I förra veckan träffade jag tillsammans med Byggnads i Värmland byggnadsarbetaren Rolf Ewen. Han har arbetat och betalat skatt i 30 år. För sex månader sedan diagnostiserades han med primär progressiv ms, en obotlig sjukdom som gör att han bara blir sämre. Han hörde av sig till Arbetsförmedlingen och blev omedelbart avregistrerad som arbetssökande. Två månader senare fick han besked från Försäkringskassan att han inte får sjukpeng. Han anses inte tillräckligt sjuk. Hans läkare på neurologen har dock skrivit i intyget att han "inte bedöms klara av ett arbete där man behöver vara uppe och gå längre än några minuter åt gången, eller arbeten som kräver längre gångsträcka än 100-200 meter. Han kan inte heller jobba med ett arbete där han behöver gå upp ofta då han behöver en viss vila för att återhämta kraft i benen".

Rolf Ewen är bara ett av många upprörande fall där personer bedöms vara för friska för en sjukskrivning av Försäkringskassan - men oförmögna att söka jobb av läkare och Arbetsförmedlingen. Dessa personer hamnar i ett ingenmansland utan möjlighet till rimlig försörjning.

Fel kan naturligtvis begås, och jag har full respekt för att dessa bedömningar kan vara komplicerade, men vi har fått väldigt många exempel på denna typ av händelser sedan regeringens rehabiliteringskedja infördes.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att förhindra att personer på det beskrivna sättet blir utan ersättning därför att deras fall bedöms olika av olika myndigheter?