den
23 april
Fråga
2012/13:458
Personer som faller mellan stolarna i trygghetssystemen
av Lars Mejern
Larsson (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
I förra veckan träffade jag tillsammans med
Byggnads i Värmland byggnadsarbetaren Rolf Ewen. Han har arbetat och betalat
skatt i 30 år. För sex månader sedan diagnostiserades han med primär progressiv
ms, en obotlig sjukdom som gör att han bara blir sämre. Han hörde av sig till
Arbetsförmedlingen och blev omedelbart avregistrerad som arbetssökande. Två
månader senare fick han besked från Försäkringskassan att han inte får
sjukpeng. Han anses inte tillräckligt sjuk. Hans läkare på neurologen har dock
skrivit i intyget att han "inte bedöms klara av ett arbete där man
behöver vara uppe och gå längre än några minuter åt gången, eller arbeten som kräver
längre gångsträcka än 100-200 meter. Han kan inte heller jobba med ett
arbete där han behöver gå upp ofta då han behöver en viss vila för att
återhämta kraft i benen".
Rolf Ewen är bara ett av många upprörande fall där
personer bedöms vara för friska för en sjukskrivning av Försäkringskassan -
men oförmögna att söka jobb av läkare och Arbetsförmedlingen. Dessa personer
hamnar i ett ingenmansland utan möjlighet till rimlig försörjning.
Fel kan naturligtvis begås, och jag har full
respekt för att dessa bedömningar kan vara komplicerade, men vi har fått
väldigt många exempel på denna typ av händelser sedan regeringens
rehabiliteringskedja infördes.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att
förhindra att personer på det beskrivna sättet blir utan ersättning därför att
deras fall bedöms olika av olika myndigheter?