den
5 februari
Fråga
2012/13:291
Fossilutvinning i Arktis
av Helena Leander
(MP)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
I maj 2011 tog Sverige över ordförandeskapet för
Arktiska rådet, och i maj är det dags att lämna det vidare till Kanada. Under
tiden har man tagit fram ett utkast till en plan för hantering av oljeolyckor,
som dock kritiseras skarpt av Greenpeace för att vara helt otillräcklig för att
bemöta de risker som oljeborrning medför i den känsliga arktiska miljön. Mer än
så blev det inte av målsättningarna i regeringens Arktisstrategi, där man inför
ordförandeskapet slog fast: ”Det behövs också en överenskommelse om
starkare hänsynskrav och hårdare begränsningar vad gäller oljeutsläpp och
risker med oljehantering.” Målsättningarna att ”öka skyddet av den
unika arktiska miljön” och ”särskilt känsliga områden ska skyddas
från exploatering” blev det ingenting alls av. De var tydligen inte
prioriterade.
Egentligen är det enda säkra sättet att skydda sig
mot oljeolyckor i Arktis att förbjuda utvinningen. Petroleumbolagen har
dessutom redan långt mycket mer fossila bränslen i sina
reserver än vad klimatet tål, så varför då äventyra den känsliga arktiska
miljön genom att borra efter mer? Även om det knappast är realistiskt att
begära att Sverige ska förhandla fram något så kontroversiellt som ett
totalförbud mot fossilutvinning i Arktis under de få månader som är kvar av det
svenska ordförandeskapet borde Sverige åtminstone kunna lyfta frågan om begränsningar.
Till exempel skulle ambitionen att skydda särskilt känsliga områden kunna
dammas av.
Hur avser utrikesministern att driva på för
begränsningar av fossilutvinning i Arktis?