den 5 februari

Fråga

2012/13:291 Fossilutvinning i Arktis

av Helena Leander (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I maj 2011 tog Sverige över ordförandeskapet för Arktiska rådet, och i maj är det dags att lämna det vidare till Kanada. Under tiden har man tagit fram ett utkast till en plan för hantering av oljeolyckor, som dock kritiseras skarpt av Greenpeace för att vara helt otillräcklig för att bemöta de risker som oljeborrning medför i den känsliga arktiska miljön. Mer än så blev det inte av målsättningarna i regeringens Arktisstrategi, där man inför ordförandeskapet slog fast: ”Det behövs också en överenskommelse om starkare hänsynskrav och hårdare begränsningar vad gäller oljeutsläpp och risker med oljehantering.” Målsättningarna att ”öka skyddet av den unika arktiska miljön” och ”särskilt känsliga områden ska skyddas från exploatering” blev det ingenting alls av. De var tydligen inte prioriterade.

Egentligen är det enda säkra sättet att skydda sig mot oljeolyckor i Arktis att förbjuda utvinningen. Petroleumbolagen har dessutom redan långt mycket mer fossila bränslen i sina reserver än vad klimatet tål, så varför då äventyra den känsliga arktiska miljön genom att borra efter mer? Även om det knappast är realistiskt att begära att Sverige ska förhandla fram något så kontroversiellt som ett totalförbud mot fossilutvinning i Arktis under de få månader som är kvar av det svenska ordförandeskapet borde Sverige åtminstone kunna lyfta frågan om begränsningar. Till exempel skulle ambitionen att skydda särskilt känsliga områden kunna dammas av.

Hur avser utrikesministern att driva på för begränsningar av fossilutvinning i Arktis?