den 12 december

Fråga

2012/13:205 Fritidshemmen och framtiden

av Maria Stenberg (S)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

Sedan 1970-talet har skolbarnomsorgen byggts ut kraftigt i vårt land. Verksamheten ska dels bidra till goda uppväxtvillkor genom att stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete och studier. Allt fler barn går på fritidshem, men resurserna till fritidshemmen har inte ökat i samma utsträckning. Barngrupperna är drygt dubbelt så stora i dag jämfört med 1980, och det går nästan tre gånger så många barn per vuxen.

I höstas släppte fackförbundet Kommunal rapporten Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara. Rapporten bygger på fokusgrupper och intervjuer med barnskötare som arbetar på fritidshem samt en enkätundersökning, gjord av Novus Opinion, med 1 000 föräldrar till barn i åldern sex till nio år som går på fritidshem. Resultatet är nedslående.

Fritidshemmen har svårt att garantera barnens säkerhet. Barn och personal utsätts för trängsel, hög ljudnivå och konflikter. Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet, och hälften känner press att hämta tidigt. Fritidshemmet blir mer förvaring än utvecklande verksamhet.

För att fritidshemmen ska kunna nå sina mål krävs mindre barngrupper och högre personaltäthet, bättre förutsättningar för personalen att göra ett bra jobb och förstärkning av fritidshemmens möjlighet att kompensera för barns olika bakgrund och särskilda behov.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att fritidshemmen ska nå sina verksamhetsmål?