den
12 december
Fråga
2012/13:205
Fritidshemmen och framtiden
av Maria Stenberg
(S)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Sedan 1970-talet har skolbarnomsorgen byggts ut
kraftigt i vårt land. Verksamheten ska dels bidra till goda uppväxtvillkor
genom att stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en
meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med
förvärvsarbete och studier. Allt fler barn går på fritidshem, men resurserna
till fritidshemmen har inte ökat i samma utsträckning. Barngrupperna är drygt
dubbelt så stora i dag jämfört med 1980, och det går nästan tre gånger så många
barn per vuxen.
I höstas släppte fackförbundet Kommunal rapporten Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är
och vad de skulle kunna vara. Rapporten bygger på fokusgrupper och
intervjuer med barnskötare som arbetar på fritidshem samt en enkätundersökning,
gjord av Novus Opinion, med 1 000 föräldrar till barn i åldern sex till
nio år som går på fritidshem. Resultatet är nedslående.
Fritidshemmen har svårt att garantera barnens
säkerhet. Barn och personal utsätts för trängsel, hög ljudnivå och konflikter.
Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet, och
hälften känner press att hämta tidigt. Fritidshemmet blir mer förvaring än
utvecklande verksamhet.
För att fritidshemmen ska kunna nå sina mål krävs
mindre barngrupper och högre personaltäthet, bättre förutsättningar för
personalen att göra ett bra jobb och förstärkning av fritidshemmens möjlighet
att kompensera för barns olika bakgrund och särskilda behov.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att
fritidshemmen ska nå sina verksamhetsmål?