den
30 november
Fråga
2012/13:170
En uppdelning av bankfunktionerna
av Peter Persson
(S)
till finansminister Anders Borg (M)
På debattplats i en kvällstidning konstaterade en
tidigare finansminister att banker inte längre bara tar emot insättares medel
och lånar ut dem till hushåll och företag. Den stora banken är numera ett
finanshus som sysslar med allt man kan tjäna pengar på – den investerar i
företag och råvaror, förvaltar sparares pengar i aktie‑, penning- och
hedgefonder, säljer obligationer och försäkringar samt
gör egna affärer på penning- och aktiemarknaderna. Effekten blir att många
olika sorters risktagande staplas på varandra; när en länk brister stannar hela
systemet, som det gjorde 2008. Inför risken för en finansiell härdsmälta måste
staten ösa in pengar för att få hjulen i gång, med andra ord ta över risken.
Den ökade risk som bankväsendets finansiella och ekonomiska diversifiering
innebär löses inte av höjda kapitaltäckningskrav.
Storbritanniens oberoende bankkommission, ICB, har
föreslagit att de bankägda finanshusen ska förses med ”stängsel”
som skiljer förvaltningen av insättarmedel och traditionell utlåning från
verksamheten med kapitalinvesteringar. EU har gjort en egen utredning av
bankkrisen där man tar fasta på ICB:s förslag om ”stängsel” mellan
olika bankfunktioner men med tillägget att varje del ska ha sitt eget kapital.
Mot bakgrund av vilka fakta och argument är
statsrådet inte beredd att ändra i banklagstiftningen genom att skapa
”stängsel” mellan olika verksamheter och därmed minska riskerna för
både bankerna själva och statsmakten?