den 7 november

Interpellation

2012/13:97 Klimatkompensation som kostnad i verksamhet

av Mats Pertoft (MP)

till finansminister Anders Borg (M)

FN:s klimatorgan UNFCCC anger att klimatpåverkande utsläpp minst måste halveras på global nivå. Riksdag och regering har beslutat att Sveriges klimatpåverkan långsiktigt i princip ska upphöra, med en utsläppsreduktion på 80–95 procent till år 2050. Som ett led i detta har Sverige anammat de marknadsbaserade mekanismer som FN etablerat, inklusive CDM-mekanismen för att kunna genomföra delar av utsläppsminskningarna där det är kostnadseffektivast och kan ge störst positiva sidoeffekter i form av hållbar utveckling i ett bredare perspektiv. Bland annat fastslog riksdagen i juni 2009 att statliga myndigheter kan klimatkompensera sina resor och i oktober samma år angav regeringen att statliga bolag kan klimatkompensera sin verksamhet. Energimyndigheten har utarbetat riktlinjer för hur detta bör ske.

Denna inriktning kompliceras av att Skatteverket nyligen beslutat att Saltå Kvarn inte får ta upp klimatkompensation som avdragsgill kostnad. Skatteverkets motivering är att klimatkompensation inte ingår som del i Saltå Kvarns verksamhet och inte är förenat med en motprestation. Därför menar Skatteverket att det ska betraktas som en icke avdragsgill gåva.

Saltå Kvarn pekar på att klimatkompensationen av transporter är helt nödvändig för att man som ansvarstagande företag alls ska kunna importera och erbjuda svenska konsumenter ekologisk mat från andra länder, vilket motsvarar halva företagets omsättning. Det kan inte jämställas med allmänt goodwill-skapande sponsring och gåvor. Kostnaderna för klimatkompensation går till trädplanteringar som totalt sett binder koldioxid motsvarande företagets alla transporter. Detta är varken ett bistånd, gåva eller sponsring, utan en marknadsdriven och tredjepartscertifierad tjänst, i linje med annan miljömärkning. Klimatkompensation innebär alltså en marknadsmässig motprestation med stark koppling till produkternas distribution och mervärde, och bör därför anses som en kostnad på samma sätt som andra avdragsgilla kostnader.

Ungefär 500 företag i Sverige klimatkompenserar i dag för hela eller delar av sina klimatpåverkande utsläpp, för totalt ca 75–100 miljoner kronor per år. Därutöver köper Sverige reduktionsenheter från CDM-projekt genom Energimyndigheten för att uppnå utsläppsminskningar, vilket givetvis bedöms ge en konkret och mätbar motprestation, och alltså inte vara jämförbart med en gåva.

Projektbaserad klimatkompensation köps och säljs på en marknad där kunderna dels är sådana som omfattas av EU:s ETS, dels av företag som strikt juridiskt inte behöver ta något klimatansvar. Många projekt är certifierade på samma sätt oavsett vem köparen är, ofta enligt FN:s CDM-system där klimatnyttan garanteras vara faktisk och additionell.

Min fråga till finansministern är:

Kommer finansministern att agera för att säkerställa att åtgärder, såsom klimatkompensation, som syftar till att minska eller avhjälpa miljöförstöring inom ett företag eller dess leverantörskedja, i fortsättningen ska betraktas som avdragsgilla inom verksamheten?