den 26 september

Interpellation

2012/13:9 Barnkonventionen som svensk lag

av Hillevi Larsson (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

FN:s konvention för barns rättigheter, barnkonventionen, antogs den 20 november 1989. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade konventionen och det fanns i samband med detta en ambition från svenskt håll att följa konventionen.

Men barnkonventionen har ännu inte inkorporerats i svensk lag, och därmed har den tyvärr fått en lägre status. Detta har dess värre visat sig i alltför många fall inom rättsväsendet gällande barn och i asylprocessen när barn är inblandade.

Senaste exemplet, och ett av de mest upprörande hittills, handlar om Hadille, 2 år, som nu hotas av utvisning. Hon är född och uppvuxen i Sverige, men blev övergiven av sin biologiska fransk-algeriska mamma efter födseln. Hennes styvpappa tog därefter hand om henne. Vid fyra månaders ålder kom hon in på sjukhus, svårt undernärd och med livshotande skador efter misshandel. Därefter togs hon om hand av en fosterfamilj i Skåne. Hennes biologiska mamma hörde av sig till algeriska ambassaden för ett år sedan. Nu hotas Hadille av utvisning till Frankrike, med motiveringen att hon där kan få kontakt med sin mamma. Och detta ska ske trots att hennes mamma aldrig har bott i Frankrike och trots att ingen vet var mamman befinner sig. Hadille kan inte ett ord franska och kommer troligtvis att hamna på barnhem i Frankrike. Flickan har utsatts för ofattbara svek och grymheter redan under sin första tid i livet. Otaliga barnexperter har dömt ut utvisningsbeslutet, som strider mot barnkonventionen. Hadilles fosterföräldrar kämpar för hennes rätt att stanna och vill adoptera henne. Nu när hon äntligen fått en trygghet och vuxna att kalla föräldrar riskerar hon att återigen bli sviken och övergiven! Barnkonventionen måste bli svensk lag!

I barnkonventionen står det: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftningsorgan, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

I svensk lag står det: ”barnets bästa ska särskilt beaktas”. Det är en väsentlig skillnad mellan denna skrivning och barnkonventionens starkare skrivning:”... skall barnets bästa komma i främsta rummet”.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och för att barnkonventionen ska bli svensk lag?