den 1 november

Interpellation

2012/13:88 Syrien

av Carina Hägg (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Sedan konflikten i Syrien började har mer än 2,5 miljoner människor befunnit sig i en situation där de lider brist på mat, hygien och nödvändiga varor. Över 1,2 miljoner människor har fördrivits inom landet, och 294 005 personer har tagit sin tillflykt utomlands för att undvika skottlossning och bombningar samt för att rädda sig själva från attacker och våldsdåd. Situationen i flyktinglägren i Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak är mycket ansträngd. Många flyktingar lever i tält, och vintern kommer ytterligare att förvärra situationen. Det råder även akut brist på mat, förnödenheter, hygienprodukter och boende. Systematiska och grova kränkningar har dokumenterats från regimen, men även från den väpnade motståndsrörelsen. Dokumentation bör ske som underlag för rättsliga processer. Internationella brottmålsdomstolen bör ges förutsättningar att undersöka misstankar om kränkningar och brott samt för att kunna samla in bevismateriel. Krav på straffrihet för de som begått brott mot mänskligheten ska avvisas.

Europarådet har uppmanat sina medlemsstater att inte skicka tillbaka asylsökanden från Syrien, utan ge dem skydd och en fristad. Sverige är ett av de få länder som har hörsammat den uppmaningen. Samtidigt vill jag uppmana regeringen att fortsätta stöta på sina europeiska kolleger för att även dessa ska ta sitt ansvar. En handlingsplan för vidare bosättning bör upprättas.

Den parlamentariska församlingen i Europarådet har också fördömt våldsanvändningen och övergreppen mot mänskliga rättigheter i Syrien. Församlingen anser att det internationella samfundets relativa tystnad och passivitet i förhållande till flyktingströmmarna till grannländerna har varat alldeles för länge och att det är dags att reagera och vidta nödvändiga åtgärder. Församlingen rekommenderar också att medlemsstaterna i Europarådet och länder som gränsar mot Syrien, däribland Israel, öppnar alla sina gränsövergångar för flyktingar från Syrien. Omvärlden, däribland Sverige, har ett ansvar att hjälpa till i den svåra situation som uppstått. Det gäller både att ta sitt ansvar för det nationella flyktingmottagandet och för att ge hjälp till de grannländer som har fått ta emot de största flyktingströmmarna. Det är fullt rimligt att Sverige och EU bidrar till grannländernas mottagande. Fler behöver ta ansvar för de miljontals människor som drabbats. De länder som gränsar till Syrien, inklusive Israel, bör öppna sina gränser. De bör heller inte stoppa människor från att passera gränsen eller skicka tillbaka asylsökande. Tredjelandsflyktingarnas situation ska beaktas, och bland dem finns många palestinier. Det är oacceptabelt att insyn i flyktingläger stoppas, som sker i dag. I läger på den turkiska sidan har till exempel besök från humanitära organisationer och MR-organisationer stoppats, men också från landets egna parlamentariker.

De olika grupperna av inhemsk opposition behöver enas för att betraktas som ett legitimt alternativ. En politisk plattform behöver läggas fram. Alla syriska medborgare, oavsett etniskt ursprung, kultur eller religion ska rymmas i ett fredligt, demokratiskt och pluralistiskt Syrien. Det är bekymmersamt att det flyter in ekonomiskt stöd samt vapen till sekteristiska grupper. Från Europa ansluter sig tillresande jihadister. Dessa aktiviteter skapar även rädsla bland syrier om vad som kan komma efter en oundviklig transession av makten. Deltagarna i Genèvemötet om Syriens framtid enades om ett gemensamt dokument som även föreskriver en övergångsregering. Vi har att tillse att FN:s resolutioner 1325 och 1820 inte åter kommer i bakgrunden.

Man måste ha respekt för att konflikten i Syrien är komplicerad. Asad är en brutal diktator som genomför övergrepp mot den egna befolkningen, men samtidigt vet vi att länder som Saudiarabien och Iran, Qatar liksom terrorgrupper som al-Qaida har egna intressen i konflikten. Däremot är det nödvändigt att det inrättas flygförbudszoner, så kallade humanitära korridorer för de flyende som övervakas av FN. Vårdinrättningar attackeras liksom humanitära hjälparbetare. En cynisk kriminalitet har följt i krigets spår. Inbördeskriget i Syrien är en mänsklig katastrof. FN:s särskilda sändebud Lakhdar Brahimi förtjänar allt stöd. Vapenvila är en förutsättning för den fredliga övergången som låter vänta på sig. Vi beklagar veton i FN:s säkerhetsråd.

Det finns en uppenbar risk att kriget mellan Bashar al-Asads regim och rebellerna kan vara på väg in i ett ännu våldsammare skede, vilket innebär ytterligare påfrestningar för Syriens grannländer som riskerar att mer påtagligt dras in i konflikten. Inför den utvecklingen behöver fler ta ett ansvar, då duger det inte med att omvärlden recenserar utvecklingen, det krävs fler åtgärder.

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av den befarade utvecklingen av kriget i Syrien?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta för att förbereda en uppbyggnad av ett postkonflikt-Syrien?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta mot bakgrund av kriminalitet, som människohandel av flyende kvinnor och barn?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av flyktingsituationen?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av FN:s resolutioner 1225 och 1820?