den
23 maj
Interpellation
2012/13:444
Långsiktig finansiering av kvinno- och tjejjourer
av Amineh Kakabaveh
(V)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Rapporter från landets kvinno- och tjejjourer visar
att de är oroliga för sin framtid. Enligt ett uttalande från Roks,
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, pågår en
utveckling där Socialstyrelsen skärper kraven på kommunerna vad gäller deras
skyldighet att erbjuda skydd och stöd åt kvinnor som utsatts för mäns våld. Det
leder till att kommunerna i sin tur ställer krav på kvinnojourernas verksamhet
och tillgänglighet – utan att förstärka deras resurser och utan att
garantera dem långsiktig finansiering.
Sedan regeringen införde möjligheten för
kvinnojourer och kommuner att söka statliga medel till tillfälliga
utvecklingsprojekt har många kommuner minskat sina verksamhetsbidrag till
kvinnojourerna eller helt enkelt slutat räkna upp dem varje år, vilket i
realiteten blir en minskning. Flera kommuner hänvisar jourerna till att söka
medel från Socialstyrelsen för den löpande verksamheten, trots att statliga
medel inte kan finansiera detta.
Nu leder signaler från regeringen och därmed
Socialstyrelsen till att kommuner flaggar för att de inte längre kommer att ge
medel till jourernas verksamhet utan endast till kvinnor som kommer med
socialtjänstens stöd. Det stödet riskerar dessutom att upphöra utan föregående
varning.
Kvinnor och tjejer som utsätts för mäns våld kan
komma från alla samhällsklasser och situationer i livet. De kommer inte per
automatik till socialtjänsten, däremot kommer de till kvinno- eller tjejjouren.
Utan långsiktiga och stabila ekonomiska villkor för kvinnojourerna är det
omöjligt att garantera stöd och skydd för alla kvinnor, tjejer och barn.
Även tjejjourernas viktiga förebyggande och
stödjande arbete riskerar att stå helt utan finansiering om det bara är
socialtjänstens placeringar i skyddat boende som ska finansieras. Tjejjourerna
gör ett otroligt viktigt arbete med att stötta tjejer som inte har någon
annanstans att vända sig, och jourerna har ett hårt tryck på sin verksamhet.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag
ställa följande frågor till statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att
kvinno- och tjejjourerna ska kunna fortsätta att erbjuda
ett långsiktigt kvalitativt stöd till kvinnor, tjejer och barn som utsatts för
mäns våld?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att
säkerställa att alla kvinnor som utsätts för mäns våld har fortsatt tillgång
till stöd och skydd, oavsett kontakt med socialtjänsten?