den
23 maj
Interpellation
2012/13:442
Långsiktig finansiering av kvinnojourer
av Gustav Fridolin
(MP)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
I statsminister Fredrik Reinfeldts jultal 2011
utlovade han ökat stöd till kvinnojourer som en del i att förstärka skyddet för
utsatta kvinnor.
Men regeringens nya regler på området har inneburit
en försämring för många kvinnojourer. Några har till och med tvingats att lägga
ned på grund av osäkra villkor, bland annat kvinnojouren i Upplands Väsby
utanför Stockholm.
Många kommuner förlitar sig helt på ideellt
arbetande kvinnojourer för att skydda sina kvinnliga invånare som utsätts för
våld i hemmet. Ändå är kvinnojourernas verksamhet nästan alltid osäker. De
måste varje år söka nya pengar i form av projektbidrag i stället för att få en
grundläggande, långsiktig finansiering av sin skyddsverksamhet som säkrar
kvaliteten. Anställda måste varslas varje år eftersom jourerna inte vet om de
får fortsatta resurser.
De flesta som tar emot våldsutsatta kvinnor och
barn på jourerna får ingen ersättning alls, utan arbetar ideellt. När trycket
blir högt och jourerna fulla tvingas de dessutom neka våldsutsatta kvinnor och
barn hjälp och stöd. För vissa kan en dags väntan på att få skydd vara en fråga
om liv eller död.
Enligt statistik som SVT har sammanställt från de
två största paraplyorganisationerna för kvinnojourer i Sverige nekades 3 319 kvinnor plats år 2012. De senaste
åren har antalet kvinnor som nekas plats ökat rejält, mer än dubbelt så många
fick nej under 2012 jämfört med för fyra år sedan.
Regeringen lovade för ett och ett halvt år sedan
att öka stödet till jourerna. Det som har hänt är att det finns projektmedel
för utveckling och utvärdering att söka, men inga pengar för långsiktig
verksamhet. Dessutom måste ansökan ske av kommunen. Det innebär att jourer inte
längre kan bedriva verksamhet oberoende av kommunen. För många kvinnor är det
nödvändigt att veta att jouren är frikopplad från myndigheterna för att våga
söka sig dit. Att ge stöd till kvinnojourer anser vi är ett stöd till det
civila samhället som regeringen säger sig vilja värna. Därför är det
anmärkningsvärt att den enda förändringen är en projektifiering av tillgängliga
medel.
Kvinnojourer måste få statliga resurser så att de
kan bedriva långsiktig, oberoende skydds- och stödverksamhet. De ska inte
behöva ansöka oftare än till exempel vart tredje år. Det är nödvändigt för att
stödet ska vara professionellt och tillräckligt. Det statliga bidraget ska vara
i förhållande till antal människor som bor i jourens eller jourernas
geografiska område.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa
följande fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt:
Avser statsministern att vidta åtgärder så att
kvinnojourerna kan garanteras en långsiktig, oberoende finansiering?