den
22 maj
Interpellation
2012/13:435
Barn till frihetsberövade föräldrar
av Hillevi Larsson
(S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
I Sverige är det ca 8 000 barn som varje år
tvingas uppleva att en av, eller båda, föräldrarna hamnar i fängelse. Ännu fler
barn upplever hur deras föräldrar blir häktade eller hämtade till förhör.
Forskningen har visat att barn till fängslade i
mycket högre utsträckning än andra barn drabbas av depressioner och ångest. I
spåren av detta är skolk och misslyckade skolresultat vanligt. Många av barnen
lider dessutom av aggressivitet, och de som drabbats värst uppvisar symtom på
posttraumatiskt stressyndrom.
Annelie Björkhagen Turesson, socionom som
disputerade vid institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet, är en
av ytterst få forskare som ägnat sig åt att kartlägga hur barn till fängslade i
Sverige blir behandlade och hur de mår. Hon har tidigare arbetat som
socialarbetare i 20 år och slutförde 2009 en doktorsavhandling som bygger på
intervjuer med fängslade mödrar och deras barn.
Hennes forskning visar att samhällets stöd och
skydd för barn till fängslade är i det närmaste obefintligt.
Redan i det första skedet, när föräldrarna hämtas
av polisen, brister skyddet för barnen. Denna situation är dessutom den mest traumatiska
för barnen. De tvingas då uppleva hur polisen (oftast helt oväntat för barnen)
tränger sig in i bostaden, eventuellt genomför husrannsakan och griper en av,
eller båda, föräldrarna. Barnen får inte veta varför och huruvida de får träffa
föräldern/föräldrarna igen.
Det finns i dag inga krav på polisen att ta med
någon från socialtjänsten när de griper föräldrar i deras hem. Det finns inte
ens något regelmässigt krav på polisen att informera socialtjänsten när sådana
gripanden görs.
Polisen planerar för det mesta inte sina
ingripanden utifrån om den som ska gripas har barn, och detta trots att polisen
enligt FN:s barnkonvention har en skyldighet att ta hänsyn till dem.
Med tanke på att många barn upplever gripandet och
fängslandet av föräldern på samma sätt som om denne dött, är det uppenbart att
barnen behöver extra hjälp och stöd i denna situation. Trots det uteblir
hjälpen.
Kontakten mellan barn och deras föräldrar under
fängelsetiden fungerar sällan bra. Som regel tvingas de fängslade föräldrarna
själva betala telefonsamtal till barnen, och med tanke på att de inte får
mycket pengar i fängelset kan det bli för dyrt och
resultera i få och korta samtal till barnen. Barnen kan i de flesta fall inte
själva ringa till föräldrarna, något som många barn skulle vilja och behöva.
Det är mycket anmärkningsvärt att nationella
riktlinjer för omhändertagande av barn med fängslade föräldrar inte finns,
särskilt med tanke på bristerna i omhändertagandet av barnen.
Hela rättsväsendet och kriminalvården måste bli
mycket bättre på att anlägga ett barnperspektiv när föräldrar grips och
fängslas. Detta gäller i synnerhet polisen i samband med gripandet.
Redan 1998 lades en utredning fram med förslag för
att förbättra omhändertagandet av barn till frihetsberövade föräldrar. I
utredningen föreslogs bland annat att polisen alltid ska underrätta
socialtjänsten i samband med gripande, att Polishögskolan ska föra in moment i
utbildningen om barns reaktioner i samband med gripanden och att det i
arrestantbladet (det dokument som fylls i när en människa grips) ska finnas
uppgifter om den gripne har barn och om socialtjänsten kontaktats i samband med
gripandet.
Det är inte meningen att det är barnen som ska
straffas för föräldrarnas brott. Men så har det ändå blivit för flertalet barn
vars föräldrar gripits och fängslats. Barnen mår väldigt dåligt och många
hamnar senare i samma situation som sina föräldrar, när de själva grips och
fängslas.
Mina frågor till justitieministern är:
Vad gör justitieministern för att se till att stödet
till frihetsberövades barn förbättras?
Avser justitieministern att ta initiativ till
nationella riktlinjer för polisen gällande omhändertagande av barn i samband
med att föräldrar grips?
Vad gör justitieministern för att underlätta
kontakten mellan intagna och deras barn under fängelsetiden?