den 20 maj

Interpellation

2012/13:428 Fredsprocessen i Turkiet

av Hans Linde (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Utvecklingen i Turkiet ger anledning till både hopp och oro. I dag pågår samtal mellan den turkiska regeringen och PKK om en fredlig lösning på landets långvariga konflikter. Som ett led i fredsprocessen har PKK utlyst en vapenvila och börjat dra tillbaka sina militära styrkor från Turkiet. Samtidigt är förtroendet mellan de bägge stridande parterna skört efter 30 år av väpnad konflikt.

En förutsättning för en lösning på Turkiets konflikter är att respekten för de mänskliga rättigheterna ökar och att landets etniska och religiösa minoriteter får sina rättigheter garanterade.

Bilden av Turkiet i dag är mycket splittrad. Under flera år togs ett antal positiva steg. Skarpa lagar, bland annat mot våld mot kvinnor, har antagits och den turkiska regeringen har tillåtit vissa radio- och tv-kanaler att sända sina program på kurdiska – något som för 30 år sedan hade varit helt otänkbart.

Samtidigt rapporterar Amnesty att den turkiska staten fortsätter att väcka åtal mot aktivister, advokater, journalister och författare som inte begått något annat brott än att uttrycka sina åsikter. I rapporten Decriminalize dissent. Time to deliver on the right to freedom of Expression konstaterar Amnesty att de nya yttrandefrihetslagar som trädde i kraft i april i år inte lever upp till internationella normer för mänskliga rättigheter. Europadomstolen fastslog i december i fjol att Turkiet genom beslutet att stänga ett stort antal hemsidor brutit mot artikeln om yttrandefrihet i Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna.

Centralt i den pågående fredsprocessen är diskussionerna om en reformering av Turkiets grundlag. Konstitutionen ses av många som ett av de största hindren mot att Turkiet slutgiltigt förvandlas från en stat med auktoritära inslag till en sann demokrati som präglas av rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Den nuvarande konstitutionen sätter dessutom tydliga hinder för att landets minoriteter ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Ett möjligheternas fönster har nu öppnats i Turkiet. Det är av avgörande vikt att omvärlden nu ger försöken till fredsprocess sitt stöd och understöder de reformer som är nödvändiga för att Turkiet ska bli en fullvärdig demokrati.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU ska stödja fredsprocessen i Turkiet?