den
20 maj
Interpellation
2012/13:425
Vård inom rehabiliteringsgarantin
av Wiwi-Anne
Johansson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
Regeringens så kallade rehabiliteringsgaranti har
enligt en utvärdering från Karolinska Institutet inte haft den avsedda
effekten. Sjukskrivna som deltagit i rehabilitering inom ramarna för garantin
har inte återvänt till arbete i högre grad än andra. I vissa fall har
sjukskrivningarna till och med ökat.
En av de brister som uppmärksammats är att det
vetenskapliga underlag för val av behandlingsmodell för lättare psykisk ohälsa
som gjordes vid utformningen av garantin är otillräckligt. Det finns inget
vetenskapligt stöd för att hävda att en och samma behandling är den mest
verkningsfulla och mest effektiva för alla patienter. All behandling inom
vården ska utgå från och anpassas till patientens behov för att vara effektiv.
I många fall är också en kombination av olika behandlingsmetoder det som ger
bäst effekt.
Att endast en modell för behandling är tillåten
innebär också att det saknas valfrihet och inflytande för patienten. Det
strider mot Hälso- och sjukvårdslagen 3a §: ”När det finns flera
behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som
han eller hon föredrar.”
De psykologiska behandlingarna inom
rehabiliteringsgarantin utförs dessutom i många fall av icke legitimerade
terapeuter som inte har tillräcklig utbildning och därför har låg eller ingen
kompetens för psykoterapeutiskt arbete. Detta har blivit följden av att
personal inom vården erbjöds snabbutbildning för att råda bot på bristen på
terapeuter när rehabiliteringsgarantin infördes.
Inom andra delar av sjukvården är det en
självklarhet att behandling utförs av legitimerad personal, och det finns också
ett starkt stöd i forskningen för att kunskap och kompetens är av avgörande
betydelse för behandlingsresultatet.
Jag vill därför fråga statsrådet Ulf Kristersson:
Vilka åtgärder kommer statsrådet
att vidta för att öka mångfalden av behandlingar inom rehabiliteringsgarantin
för att förbättra resultaten och tillgodose lagens krav på patientinflytande?
Kommer statsrådet att verka för att öka kvaliteten
på den psykologiska behandlingen inom rehabiliteringsgarantin genom att införa
högre krav på terapeuternas utbildning och kompetens genom att exempelvis
ställa krav på legitimation?