den 25 april

Interpellation

2012/13:396 Avräkningar från biståndet

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

I regeringens proposition 2012/13:99 Vårändringsbudget för 2013 aviserar regeringen att den minskar anslaget för biståndsverksamhet med 709 000 000 kronor. Förslaget läggs ”för att delvis finansiera ökningen av anslagen 1:1 Migrationsverket och 1:2 Ersättningar och bostadskostnader under utgiftsområde 8 Migration”. Förslaget innebär att drygt 5 miljarder, 13,5 procent av biståndsbudgeten eller var sjunde biståndskrona, nu går till Migrationsverkets kostnader i Sverige. Det innebär att Migrationsverket är i särklass Sveriges största mottagare av bistånd. Inget annat land tar så stor andel av biståndet för att täcka kostnader för flyktingmottagande i hemlandet. Sverige ska självklart ha en generös flyktingpolitik, men det är inte rimligt att den absoluta merparten av kostnaderna ska tas från andra utsatta grupper, i världens fattigaste länder.

Regeringen hänvisar till att avräkningarna ”klassificeras som bistånd i enlighet med den definition som används av OECD:s biståndskommitté DAC”. Miljöpartiet ifrågasätter avräkningarna med hänvisning till att OECD-länderna tolkat regelverket olika, och det finns inget i OECD-reglerna som säger vad som är rätt.

Summan som tas från biståndet räknas ut genom att man tar antalet asylsökande och multiplicerar det med antalet dagar de befinner sig i Migrationsverkets hantering, samt en schablonsumma för kostnaden per dag. Vissa länder, så som Storbritannien, Belgien, Frankrike och Portugal, räknar bara in tiden fram till beslut om eventuell asyl, medan andra, så som Kanada, USA och Tyskland, bara räknar in tiden efter beslut som bistånd.

Sverige och sju andra länder räknar både tiden före och efter ett beslut om asyl, vilket ökar antal dagar i uträkningen ovan. Den genomsnittliga handläggningstiden i Sverige var i fjol 110 dagar, medan ett genomsnitt på 280 användes i uträkningen.

Om Sverige hade följt Storbritanniens och Tysklands linje att bara räkna tiden fram till beslut hade kostnaden således blivit 2 miljarder eller 5,2 procent av biståndsbudgeten. Och om Sverige valt att använda sig av tiden efter beslut, som mer stämmer överens med ordalydelsen i Dacreglerna som talar om att kostnader för flyktingar (enligt UNHCR:s terminologi de som erkänts som flyktingar, det vill säga inte asylsökande) ingår skulle summan också bli en helt annan.

Miljöpartiet menar att det är förkastligt att ställa några av världens mest utsatta grupper mot varandra. I Vårändringsbudgeten redogör inte regeringen för de konsekvenser den föreslagna justeringen får för biståndet.

Jag vill därför fråga ministern:

Vilka planerade insatser inom biståndet kommer, som en konsekvens av avräkningarna, inte att kunna genomföras om förslaget blir verklighet? Kommer avtal att brytas? I så fall vilka och vilka konsekvenser får det?

Hur har avräkningarna bedömts i förhållande till de centrala perspektiven i svensk politik för global utveckling (PGU)? Har fattiga människors rättigheter och perspektiv beaktats?

Jag vill också fråga statsrådet om hon avser att återkomma till riksdagen med en utförlig förklaring avseende på vilket sätt hon säkerställer att den schablonmässiga avräkningen för flyktingmottagande överensstämmer med faktisk kostnad.

Slutligen vill jag fråga statsrådet om hon avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur avräkningarna överensstämmer med PGU.