den 17 april

Interpellation

2012/13:381 Ekonomisk politik och kommunal ekonomi

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Statsrådet har presenterat en vårproposition i mörka färger, ett dystert facit över felaktiga prognoser och en misslyckad politik gentemot massarbetslösheten.

Euroområdet är i recession, åtstramningar väntar i USA. Sveriges bidrag till den europeiska och internationella konjunkturen har varit att dumpa svensk bolagsskatt och erbjuda av svenska skattebetalare finansierade HUS-tjänster utomlands. Dessutom har statsrådet kraftfullt agerat mot tanken på att beskatta finanssektorn samt varit passiv och avvaktande då G20, OECD och större stater som USA och Tyskland agerat för åtgärder mot skatteparadisen. Kanske beror det på att i Schweiz och Liechtenstein sitter regeringens vänner och väljare.

Sverige var en gång världsledande i låga nivåer på arbetslösa och i hög sysselsättning. Nu sticker vi inte ut längre. Vi har i dag en högre arbetslöshet än flera jämförbara länder. Vi har fortfarande en hög sysselsättningsnivå men sticker inte längre ut på samma sätt som förr. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en mycket hög nivå. Antalet långtidsarbetslösa har mer än fördubblats på fem år.

I sin redovisning anger statsrådet arbetslösheten för 2013 som 8,3 procent och 2014 som 8,4 procent.

Skatteintäktsprognoserna justeras nedåt, särskilt för åren 2014 och framåt. Frågan är vilka effekter statsrådets ekonomiska politik har för kommunsektorn. Ökad arbetslöshet innebär mer av försörjningsstöd och försämrat skatteunderlag. Vi vet också att arbetslösheten slår väldigt olika för olika län och kommuner. Märkligt nog vill statsrådet förse just de kommuner som ändå har bäst konjunkturläge med en extra miljard i skatteutjämningssystemet. Kommuner där moderata kommunalråd behöver valfläsk.

Mina frågor till finansministern är:

Vilka insatser vill finansministern göra för att stödja kommunsektorn som kanske tvingas till nya skattehöjningar genom regeringens misslyckade ekonomiska politik?

Arbetsmarknaden är statens ansvar, välfärden i hög grad kommunernas. Hur ser finansministern mot den bakgrunden på ökat kommunalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken och större statlig finansiering av välfärdslöften som staten utfärdar?