den
17 april
Interpellation
2012/13:381
Ekonomisk politik och kommunal ekonomi
av Peter
Persson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Statsrådet har presenterat en vårproposition i
mörka färger, ett dystert facit över felaktiga prognoser och en misslyckad
politik gentemot massarbetslösheten.
Euroområdet är i recession, åtstramningar väntar i
USA. Sveriges bidrag till den europeiska och internationella konjunkturen har
varit att dumpa svensk bolagsskatt och erbjuda av svenska skattebetalare
finansierade HUS-tjänster utomlands. Dessutom har statsrådet kraftfullt agerat
mot tanken på att beskatta finanssektorn samt varit passiv och avvaktande då
G20, OECD och större stater som USA och Tyskland agerat för åtgärder mot
skatteparadisen. Kanske beror det på att i Schweiz och Liechtenstein sitter
regeringens vänner och väljare.
Sverige var en gång världsledande i låga nivåer på
arbetslösa och i hög sysselsättning. Nu sticker vi inte ut längre. Vi har i dag
en högre arbetslöshet än flera jämförbara länder. Vi har fortfarande en hög
sysselsättningsnivå men sticker inte längre ut på samma sätt som förr.
Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en mycket hög nivå. Antalet
långtidsarbetslösa har mer än fördubblats på fem år.
I sin redovisning anger statsrådet arbetslösheten
för 2013 som 8,3 procent och 2014 som 8,4 procent.
Skatteintäktsprognoserna justeras nedåt, särskilt
för åren 2014 och framåt. Frågan är vilka effekter statsrådets ekonomiska
politik har för kommunsektorn. Ökad arbetslöshet innebär mer av försörjningsstöd
och försämrat skatteunderlag. Vi vet också att arbetslösheten slår väldigt
olika för olika län och kommuner. Märkligt nog vill statsrådet förse just de
kommuner som ändå har bäst konjunkturläge med en extra miljard i
skatteutjämningssystemet. Kommuner där moderata kommunalråd behöver valfläsk.
Mina frågor till finansministern är:
Vilka insatser vill finansministern göra för att
stödja kommunsektorn som kanske tvingas till nya skattehöjningar genom
regeringens misslyckade ekonomiska politik?
Arbetsmarknaden är statens ansvar, välfärden i hög
grad kommunernas. Hur ser finansministern mot den
bakgrunden på ökat kommunalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken och större
statlig finansiering av välfärdslöften som staten utfärdar?