den 12 april

Interpellation

2012/13:376 Situationen i Nordkorea

av Markus Wiechel (SD)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Mellan en halv och tre miljoner nordkoreaner tros ha dött av svält under 1990-talet, och än i dag är svälten i det slutna landet fortfarande stor. En oerhört stor del av befolkningen är beroende av internationellt bistånd för att få tillräckligt med mat för dagen.

Amnesty International har rapporterat att regimen vägrat att dela ut mat till sina meningsmotståndare, och av den anledningen har Amnesty International tidigare uppmuntrat landets besökare att pressa regimen till att dela ut maten till alla som behöver det och sluta använda bistånd för politiska syften, som det görs i dag.

De senaste tiden har det skakat i området; inte minst stängningen av den gemensamma industrizonen kan ses som en tydlig markering då den hade ett symboliskt värde av samarbete. Formellt sett är det fortfarande krig mellan Nord- och Sydkorea, vilket gör situationen extra obehaglig när kommunistregimen i norr hotar med ett fullskaligt krig. Regimen har i dag tillgång till kärnvapen, och så sent som mars 2010 tros Nordkorea ha sänkt ett sydkoreanskt skepp med 43 döda som resultat. Regimen besköt dessutom en sydkoreansk ögrupp den 23 november 2010, vilket resulterade i att ett flertal personer skadades och dödades. Att Nordkorea under den nya ledaren Kim Jong Un inte är mindre provokativt är således tydligt.

Indirekt bidrar Sverige och andra länder till Nordkoreas militära upprustning, hjärntvätt av folket och provokativa beteende emot omvärlden genom att fortsätta ge diktaturen humanitärt bistånd. Givetvis är det viktigt att rika länder hjälper till i kriser eller när människor far illa, dock är det rimligt att se till så att biståndet inte går till fel ändamål. Kan man inte garantera det bör givaren rimligtvis tänka om.

Sverige tillhör i dag en av de större bidragsgivarna till Nordkorea efter USA, Japan och Sydkorea. År 2011 bidrog Sverige med så mycket som 37,6 miljoner svenska kronor i humanitärt bistånd till landet. Något handelsutbyte mellan Sverige och Nordkorea förekommer nästan inte alls. Förutom detta råkar Sverige sedan 1953 ha en nyckelposition i regionen som en medlem i den neutrala övervakningskommissionen mellan Syd- och Nordkorea.

Så länge som världen fortsätter att ge bistånd till Nordkorea utan att se att det faktiskt går till vad det ska gå till kan diktaturen fortsätta med sitt kärnvapenprogram och sina militära provokationer. Detta innebär ett hot mot världsfreden och gynnar varken vårt land eller världen i övrigt.

Med hänvisning till ovanstående önskar jag ställa följande frågor:

Avser statsrådet att verka för att Sverige ska fortsätta bidra till Nordkoreas militära upprustning genom att fortsätta ge bistånd till landet?

Vad avser statsrådet att göra i framtiden för att säkerställa att svenskt bistånd används som det ska?

Vad har statsrådet och regeringen hittills gjort för att säkerställa att biståndet inte använts i fel syften?