den 18 oktober

Interpellation

2012/13:37 Kvinnors osäkra villkor

av Gunvor G Ericson (MP)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Regeringen har under sin tid vid makten genomfört en rad reformer som påverkar arbetsmarknaden och särskilt kvinnors villkor. Minskade möjligheter till arbetslöshetsförsäkring för dem som är deltidsarbetslösa och kraftigt höjda avgifter i många kvinnodominerade yrken för att över huvud taget ha en arbetslöshetsförsäkring är några exempel. Försäkringskassan har inte längre uppdrag att främja ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen, och den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män har ökat.

Skillnaden i nettoinkomst är i dag 62 044 kronor mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna i Sverige. Det är en ökning med 17 479 kronor sedan 2006, enligt RUT, riksdagens utredningstjänst.

Många kvinnor har osäkra anställningar. I Sverige har ca 700 000 personer korta anställningar. Bland tjänstemannaorganisationen TCO:s medlemmar har nästa var fjärde kvinna i åldern 20–34 år ett vikariat eller annan visstidsanställning, detta att jämföra med var tionde man. Liknande mönster kan ses bland fackförbundet Kommunals medlemmar.

EU-kommissionen konstaterade redan för två år sedan att Sverige bryter mot EU:s direktiv om visstidsarbete genom att tillfälliga, osäkra anställningar upprepas. Ett förslag på ändring togs fram av regeringen år 2011, men skrotades efter stark kritik från remissinstanserna. I juni i år lades ett nytt förslag fram. Det innebär fortfarande att flera korta anställningar kan staplas på varandra. Risken är därför stor att osäkra anställningar kommer att bestå, vilket framför allt drabbar ungdomar och kvinnor.

Miljöpartiet de gröna anser att en god arbetsmiljö är en viktig folkhälsofråga. Forskningen visar att personer med tidsbegränsade anställningar upplever mer stress, har sämre hälsa och får mindre kompetensutveckling. Ekonomisk och social trygghet är faktorer som påverkar folkhälsan positivt, och har betydelse för omställning på arbetsmarknaden. Det är inte de tillfälliga anställningarna som sådana som är ett problem, utan att många kvinnor år efter år får leva med osäkra villkor och undermåliga trygghetssystem. Regeringen har försämrat försäkringssystemet för arbetslöshet och sjukdom så att det försvårar omställning och rörlighet på arbetsmarknaden.

Sverige har inte råd att halva befolkningen generellt sett har sämre arbetsmiljö och sämre villkor. Det är inte effektivt ur resurssynpunkt och det är en rättighets- och jämställdhetsfråga. God arbetsmiljö och goda arbetsvillkor ska gälla alla i Sverige, oavsett kön. Kvinnor som grupp ska inte ha sämre arbetsvillkor och sämre arbetsmiljö än män som grupp.

Utifrån ovanstående ställer jag följande frågor till arbetsmarknadsministern:

Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden?

Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för att tillfälliga anställningar inte ska kunna staplas på varandra hur länge som helst?