den
18 oktober
Interpellation
2012/13:37
Kvinnors osäkra villkor
av Gunvor G
Ericson (MP)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Regeringen har under sin tid vid makten genomfört
en rad reformer som påverkar arbetsmarknaden och särskilt kvinnors villkor.
Minskade möjligheter till arbetslöshetsförsäkring för dem som är
deltidsarbetslösa och kraftigt höjda avgifter i många kvinnodominerade yrken
för att över huvud taget ha en arbetslöshetsförsäkring är några exempel.
Försäkringskassan har inte längre uppdrag att främja ett mer jämställt uttag av
föräldraförsäkringen, och den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män har
ökat.
Skillnaden i nettoinkomst är i dag 62 044
kronor mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna i Sverige. Det
är en ökning med 17 479 kronor sedan 2006, enligt RUT, riksdagens
utredningstjänst.
Många kvinnor har osäkra anställningar. I Sverige
har ca 700 000 personer korta anställningar. Bland
tjänstemannaorganisationen TCO:s medlemmar har nästa var fjärde kvinna i åldern
20–34 år ett vikariat eller annan visstidsanställning, detta att jämföra
med var tionde man. Liknande mönster kan ses bland fackförbundet Kommunals
medlemmar.
EU-kommissionen konstaterade redan för två år sedan
att Sverige bryter mot EU:s direktiv om visstidsarbete genom att tillfälliga,
osäkra anställningar upprepas. Ett förslag på ändring togs fram av regeringen
år 2011, men skrotades efter stark kritik från remissinstanserna. I juni i år
lades ett nytt förslag fram. Det innebär fortfarande att flera korta
anställningar kan staplas på varandra. Risken är därför stor att osäkra
anställningar kommer att bestå, vilket framför allt drabbar ungdomar och
kvinnor.
Miljöpartiet de gröna anser att en god arbetsmiljö
är en viktig folkhälsofråga. Forskningen visar att personer med tidsbegränsade
anställningar upplever mer stress, har sämre hälsa och får mindre
kompetensutveckling. Ekonomisk och social trygghet är faktorer som påverkar
folkhälsan positivt, och har betydelse för omställning på arbetsmarknaden. Det
är inte de tillfälliga anställningarna som sådana som är ett problem, utan att
många kvinnor år efter år får leva med osäkra villkor och undermåliga
trygghetssystem. Regeringen har försämrat försäkringssystemet för arbetslöshet
och sjukdom så att det försvårar omställning och rörlighet på arbetsmarknaden.
Sverige har inte råd att halva befolkningen
generellt sett har sämre arbetsmiljö och sämre villkor. Det är inte effektivt
ur resurssynpunkt och det är en rättighets- och jämställdhetsfråga. God
arbetsmiljö och goda arbetsvillkor ska gälla alla i Sverige, oavsett kön.
Kvinnor som grupp ska inte ha sämre arbetsvillkor och sämre arbetsmiljö än män
som grupp.
Utifrån ovanstående ställer jag följande frågor
till arbetsmarknadsministern:
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att
förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden?
Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern
beredd att vidta för att tillfälliga anställningar inte ska kunna staplas på
varandra hur länge som helst?