den 26 mars

Interpellation

2012/13:355 Familjer som splittras

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Tobias Billström (M)

Häromdagen kom ett brev från fem familjer till oss ledamöter. Det handlar om familjer med barn där den ena föräldern anmodas att resa till hemlandet för att söka uppehållstillstånd därifrån. Om berörda personer hade haft samma uppfattning som Migrationsverket att det var möjligt för dem att resa till hemlandet så skulle de förstås gjort det för längesen i stället för att leva i fortsatt ovisshet. Dock lever i dag många familjer där föräldern i fråga inte vågar resa hem och som fruktar att aldrig mer kunna återförenas om avvisning sker.

För några år sedan ändrades lagen för att göra det möjligt för familjer att slippa splittras. Lagen har dock alldeles för många undantag, vilket också påtalades av oppositionen.

Även om varken jag eller ministern kan uttala oss i de enskilda fallen vill jag ändå som bakgrund ta med de fall som innefattas i brevet.

Familj 1:

Min man flydde Iran för nio år sedan, han lämnade landet illegalt, han är med i förbjudna KDPI, han har lämnat islam öppet, han har också fortsatt sin politiska aktivitet i Sverige. Migrationsverket tycker att han ska söka uppehållstillstånd i Iran, att det kommer att gå bra. De menar att den illegala vistelsen, som han varit tvungen till, väger tyngre än vår dotters rättighet, de ser mycket på att jag finns kvar här, men hur mycket är en pappa värd?

Jag jobbar och driver mitt företag. Adel har varit hemma med henne mer och han är hennes trygghet. I beslutet benämns jag och Selma som ”den uppkomna situationen”.

De sa till oss när jag var gravid att han måste ha pass, och då skulle han inte behöva resa någonstans för att få tillståndet. Han gick motvilligt till iranska ambassaden och fick sitt pass. När han fått det fick vi inget tillstånd utan i stället ett brev från polisen om verkställan. Då var vår dotter 1,5 månad gammal och vi var nyhemkomna från sjukhuset för hon var en prematur och behövde mycket vård. I stället för att tänka på oss valde de att förstöra vårt liv.

Familj 2:

Luizas man riskerar utvisning till Vitryssland, deras utvisningar har nu vunnit laga kraft. Polisen har varit i deras hem och letat efter hennes man, så nu tvingas han gömma sig. De har en son på 3,5 år som polisen inte bryr sig om.

Mannen har inget pass, han är emot regimen, de har lämnat in papper som visar att han är efterlyst i Vitryssland. Verkställighetshindret behandlade Migrationsverket på en dag fast alla papper var på familjens språk så man undrar om de verkligen har kollat deras papper? Vitryssland har för övrigt inte ens en svensk ambassad, det finns inget som säger att han kan komma tillbaka.

Familj 3:

Iman Jalili är från Göteborg, och är en stark regimmotståndare. Hans dotter föddes innan lagen 2010 och hon är snart fyra år. När han sökte på nytt efter den nya lagen fick han avslag direkt, och han gömmer sig nu och lever som papperslös fast han har delad vårdnad om sin dotter. Att han och mamman nu skilt sig anses vara en svår omständighet, men bör man inte koncentrera sig på dotterns välbefinnande och behov av sin far? Iman är från Iran och kan under inga omständigheter återvända.

Familj 4:

Det är en familj från Dalarna som har en dotter på snart fyra år. De blev gratulerade av sin advokat när nya lagen från 2010 kom: ”allt skulle bli bra nu”, men de fick också avslag efter ny ansökan. Nu har de ingett en ny asylansökan där de åberopar familjeanknytning.

Kvinnan var höggravid när de var på möte med polisen som menade att de skulle verkställa hennes man så fort de kunde. Att deras dotter skulle födas när som helst var inget undantag.

De har fått psykologisk behandling för att orka med, och de har båda dödsångest, mannen riskerar även här utvisning till Iran. Två av hans släktingar sitter i fängelse i Iran men att han är efterlyst anses inte vara ”trovärdigt”. Migrationsverket hänvisar även här till att illegal vistelse i landet väger tyngre än barnets bästa.

Familj 5:

Det är en kurd från Iran som lever ihop med och har barn med en svensk medborgare. Han är med i KDPI och var med där aktivt fem år i Iran. Han flydde sedan till Turkiet och sedan vidare till Sverige, han kom hit 2008 och han lämnade Iran för 15 år sedan.

De har en liten pojke på 2,5 år, men ingen hänsyn tas till det utan han ska utvisas till Iran, där det är totalt förbjudet att vara med i KDPI. Dödsstraff tillämpas och speciellt om man varit med så pass aktivt som han har varit.

Det här är bara några av väldigt många familjer i Sverige som kämpar för att ge sina barn rätten till båda sina föräldrar. Det är inte rimligt att familjer ska splittras för att man ska lämna in ett papper i ett annat land. Det strider mot barnkonventionen och portalparagrafen om barns bästa i utlänningslagen. Det är också en fråga som fått stor uppmärksamhet runtom i landet då människor upplever det som synnerligen ologiskt och omänskligt att splittra familjer på det sättet.

Ministern har makt att ta initiativ till att förändra regelverket. När familjer splittras trots de justeringar som tidigare gjorts för att förhindra just detta är det tydligt att lagstiftningen måste ändras. Ett sätt kan vara att förändra den i interpellationen nämnda lagen om familjesplittring.

Jag vill därför fråga ministern om han avser att ta initiativ till att ändra regelverket i syfte att undvika situationer som de ovan nämnda.