den
20 mars
Interpellation
2012/13:338
Ekonomisk politik för förhärdade
av Peter
Persson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Regeringspolitikens kärna är den ekonomiska
politiken, det är genom denna och statsbudgeten som människors liv och vardag
genom politiken i störst grad påverkas.
Finansministerns ekonomiska politik har varit och
är en färdplan mot ett Sverige som många inte känner igen. Det är ett Sverige
med ökade klyftor och där människor lämnas efter. Det är en politik för
förhärdade hjärtan och förstockade sinnen.
Genom att slå sönder skatteskalan och hårdare
beskatta alla i dag icke förvärvsarbetande menar statsrådet att fler söker
arbete. Ministerns ekonomiska politik leder in i ett två tredjedels-, tre
fjärdedels- eller fyra femtedelssamhälle. Exakt var denna gräns ligger kan
givetvis diskuteras. Den del av befolkningen som tillhör den tiondel med lägst
inkomster har fått se sin levnadsstandard stagnera eller försämras. Samtidigt
har den decil, procent eller promille som har de högsta inkomsterna varit de
som haft den bästa ekonomiska utvecklingen.
Ministerns ekonomiska politik har inte löst
arbetslöshetsfrågan och det så kallade utanförskapet. Den höga arbetslösheten
sätter press på lönerna, en press som ökas av illojal konkurrens och utnyttjande
av papperslösa.
Genom att knyta avgifterna till arbetslösheten i
branschen har a-kassan undergrävts. Över en halv miljon har lämnat a-kassan,
och ersättningarna täcker allt sämre inkomstbortfallen.
Effekterna av statsrådet politik kan avläsas av kommunernas
socialtjänst, i Kronofogdemyndighetens statistik och i
frivillighetsorganisationernas verksamhetsberättelser. Här möter vi
högerpolitikens mest cyniska effekter som också används för att skrämma och
disciplinera löntagarna.
”Var rädd om Ditt arbete annars hamnar Du
bland dom andra!” hotar ministern. ”Bland bidragstagarna som vi i
arbete ska förakta och trampa på.” Agitationen mot
”bidragstagarna” påminner starkt om mobbarens som vill att hela
klassen ska delta.
Mina frågor till finansministern är:
Mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter
bedrivs en ekonomisk politik som innebär ökad utslagning och ett ökat
bidragsberoende i Sverige?
Genom vilka åtgärder inom den
ekonomiska politiken kommer trycket mot socialförvaltningarna, kronofogdekontoren
och frivilligorganisationernas hjälpverksamhet att minska?