den
15 mars
Interpellation
2012/13:335
Inbördeskriget i Syrien
av Amineh
Kakabaveh (V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
När denna interpellation skrivs är det två år sedan
inbördeskriget i Syrien inleddes. Den 15 mars 2011 utbröt demonstrationer i
Damaskus och senare i en rad andra städer i Syrien. De riktade sig mot Baathregimen
och diktatorn Bashar al-Asad. Demonstrationerna som var fredliga möttes av
regimen med stor brutalitet. Regimens uppträdande urartade snabbt till excesser
i våld mot en obeväpnad befolkning. Efter cirka sex sju månader började
oppositionella krafter göra väpnat motstånd och skapade snart egna styrkor,
vilka dock när det gäller vapen och krigsmaterial var regimen underlägsna. I
dag är inbördeskriget sedan länge ett faktum och den humanitära situationen
fasansfull.
Regimen i Damaskus har från början och sedan
kontinuerligt attackerat och förstört sjukhus. Enligt syriska myndigheter har
57 procent av landets sjukhus skadats och 36 procent är satta helt ur
funktion. Sjukhusen utgör strategiska mål i krigföringen. I de områden som i
dag behärskas av oppositionen finns Fria Syriska Arméns (FSA) sjukhus eller
sjukhus som stöder revolutionen. Som sådana blir de mål för regimens bombflyg.
Krigsförbrytelser begås på båda sidor i kriget. Merparten
av dessa brott står dock regimen för. Med sin överlägsenhet i militär
utrustning av alla de slag terroriserar man befolkningen genom att
urskillningslöst bomba bostadsområden, tortera och mörda oskyldiga civila
människor som man betraktar som regimmotståndare. Omfattande övergrepp utförs
mot kvinnor och barn. De våldtas och mördas. Att skända och mörda fiendens
kvinnor är en krigsförbrytelse som utförs i syfte att kränka och demoralisera
motståndaren. Det förekommer inte minst i inbördeskrig.
Regimen attackerar urskillningslöst
civilbefolkningen i byarna med flyg. Man riktar sina raketattacker mot
marknader och livsmedelsköer. Civilbefolkningen skadas, dödas eller
traumatiseras. Förhållandena blir olidliga i och med att produktion och
transporter inte fungerar. Människor saknar bränsle, elektricitet och mat.
Telefonlinjer och andra kommunikationer fungerar inte längre. I landet finns i
dag 2,5 miljoner internflyktingar, och strömmen av flyktingar till
grannländerna Turkiet, Irak, Jordanien och Libanon ökar och uppgår i dag till
över en miljon. Under den senaste månaden har 7 000 människor varje dag flytt
ut ur Syrien till grannländerna. Inget tyder på att flyktingströmmen ut ur
Syrien avtar.
I Jordanien lever flyktingarna i hastigt upprättade
tältläger, som ger ringa skydd mot vinterkylan, och hygienen är mycket
bristfällig. Det råder brist på praktiskt taget allt – mat, vatten,
mediciner och tak över huvudet. Var fjärde flykting i Libanon får inte någon
hjälp alls, medan 50 procent av flyktingarna i landet får visst stöd, men
otillräckligt för att täcka flyktingfamiljernas behov. Hjälporganisationer
rapporterar att grannländerna, trots stora ansträngningar, inte längre förmår
att på ett rimligt sätt ta emot den stora flyktingströmmen.
Förutom kriget och de fientligheter som pågår är
det svårt för hjälporganisationerna att nå de nödställda. Det föreligger
allvarliga hinder för humanitära organisationer att verka inne i landet och ge
de som flytt landet det humanitära stöd de behöver. Resurser finns men flaskhalsar
hindrar att de kommer till användning. Sverige har en lång historia när det
gäller humanitära insatser i olika delar av världen. Sverige åtnjuter, som jag
uppfattar det, också ett högt anseende internationellt när det gäller
humanitärt stöd till nödlidande i konflikter.
Enligt FN har inte bara parterna i konflikten utan
också ett enskilt land som Sverige, som statspart till Genèvekonventionerna, en
skyldighet att säkerställa respekt för den humanitära rätten (se GK I-IV art.
1). Detta innebär att regeringen ska göra vad den kan för att tillförsäkra att
parterna i den väpnade konflikten i Syrien respekterar reglerna.
Med utgångspunkt från ovanstående och med tanke på
den oerhört allvarliga situationen i Syrien vill jag fråga utrikesminister Carl
Bildt:
Vilken linje avser utrikesministern att driva inom
EU när det gäller att få ett slut på inbördeskriget i Syrien?
Vad avser utrikesministern att göra inom EU för att
de som i det syriska inbördeskriget begår krigsförbrytelser ställs inför rätta
i Internationella brottmålsdomstolen i Haag?
På vilket sätt avser utrikesministern
att i internationella sammanhang verka för att undanröja de allvarliga hinder
som finns för att humanitära insatser ska nå fram till flyktingar i Syriens
grannländer och till nödlidande i Syrien?