den
15 mars
Interpellation
2012/13:334
Permanent bemanning med inhyrd personal
av Ali Esbati
(V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Frågan om bemanningsföretag och deras påverkan på
villkoren på arbetsmarknaden har varit uppe till återkommande diskussion, även
i riksdagen. I den allmänna debatten är det vanligt att fokus hamnar på
branscher som lagerhållning och livsmedelshantering. Insikten om att
bemanningsföretagen också har påverkat och påverkar situationen inom många
tjänstemannayrken är mindre utbredd.
Inom journalistiken – ett område där osäkra
anställningsvillkor redan är ett stort problem – har arbetsgivarna under
senare år gjort ”innovationer” som ytterligare undergräver
arbetstagarnas möjligheter att slå vakt om stabila arbetsförhållanden.
Flera mediehus håller sig nu med egna
bemanningsföretag, som besätter de egna redaktionernas permanenta behov av
arbetskraft. Det gäller till exempel Schibstedtkoncernen, Bonnier-sfären
(Marieberg Media) och Sydsvenskan (Kompetens i Skåne).
De här arrangemangen kan svårligen förstås på något
annat sätt än medvetna och väl genomtänkta sätt att komma runt de lagar som
ändå ger ett visst skydd mot slit-och-släng-behandling av arbetstagare. Det
finns gott om indikationer på att tillvaron för bemanningsanställda är osäkrare
och svårare. Det är också enkelt att tänka sig hur en inhyrningsbaserad
journalistik kan bli mindre självständig och frispråkig gentemot
ägarintressena, och att anställningsförhållandena alltså strukturellt kan
påverka kvaliteten i denna samhällsviktiga verksamhet.
Argumentationen för behovet av bemanningsföretag
har alltid vilat tungt på resonemang om tillfälliga arbetstoppar och temporära
behov av speciell kompetens. Nu har det gått tillräckligt lång tid och dykt upp
tillräckligt många exempel på motsatsen, för att kunna konstatera att detta är
långt ifrån hela sanningen.
Det bör rimligen vara en viktig uppgift för
regering och riksdag att följa den faktiska efterlevnaden av lagar och regler –
också på arbetsmarknaden – för att vid behov kunna justera och precisera
lagstiftningen. Frågan här blir hur regeringen egentligen tänker sig att
arbetsmarknaden ska fungera och om man fäster vikt vid arbetstagarnas behov av
rimligt stabila arbetsförhållanden.
Regeringen har efter en tids påtryckningar tillsatt
utredningen ”Inhyrning och företrädesrätt till återanställning”
(den 17 januari 2013). Men som namnet antyder är denna utredning specifikt
inriktad på problemet med att bemanningsföretag används för att kringgå rätten
till återanställning såsom den kommer till uttryck i lagen om
anställningsskydd.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister
Hillevi Engström:
Gör arbetsmarknadsministern det ställningstagandet
att det är i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen att arbetsgivare
själva startar bemanningsföretag för att systematiskt ersätta fasta
anställningar med inhyrd personal?
Har arbetsmarknadsministern
för avsikt att närmare utreda situationen med permanent bemanning via inhyrning
av arbetskraft?