den
6 mars
Interpellation
2012/13:315
Friskolereformens effekter
av Jonas
Sjöstedt (V)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Under senare tid har medierna uppmärksammat att ett
stort antal fristående gymnasieskolor kommer att läggas ned till höstterminen
2013. Ett exempel är John Bauer-koncernen som har meddelat att de kommer att
lägga ned sex gymnasieskolor och sälja ytterligare en. Orsaken till
nedläggningen uppges vara att antalet sökande till höstterminen varit för få
för att verksamheten ska kunna gå runt. Medierna har även rapporterat om att
fristående skolor har försatts i konkurs. Ett exempel på detta är Karlstads
idrottsgymnasium, en del av friskoleentreprenören Jan Walthers skolkoncern.
Även här uppges orsaken vara ett vikande elevunderlag.
Effekterna av de nedläggningar och konkurser som
redogjorts för ovan slår hårt mot både elever och lärare. Elever tvingas byta
skola och ibland även utbildningsort, i vissa fall mitt i terminen. Lärare sägs
upp och tvingas söka nya tjänster. Förmodligen kommer flera av dem att behöva
byta arbetsort, skolform och till och med bransch. Totalt berörs flera hundra
elever och ett stort antal lärare.
Nedläggningen av friskolor runt om i landet och de
effekter de får för de drabbade är ett resultat av friskolesystemet. Sedan
friskolereformen infördes 1992 har antalet fristående skolor ökat dramatiskt.
Genomslaget av fristående skolor har varit stort, speciellt på gymnasienivå där
40 procent av alla gymnasieskolor i dag drivs av friskoleaktörer. I vissa
kommuner återfinns så många som 60 procent av elevunderlaget i friskolor.
Det faktum att flera av dessa friskolor nu tvingas
lägga ned, mot bakgrund av vikande elevunderlag, visar med all önskvärd
tydlighet att det har skett en överetablering av fristående skolor. En mängd
företag har gett sig in på den lukrativa svenska skolmarknaden och startat
friskolor. När denna utveckling tog fart i början av 2000-talet fanns ett stort
elevunderlag, och dessa företag såg en möjlighet att
tjäna stora summor. Friskoleföretagen kunde under flera år skära guld med
täljkniv. I dag ser läget annorlunda ut. Elevunderlaget till gymnasieskolan
sjunker temporärt och friskolor tvingas lägga ned.
Kvar står kommunerna som har huvudansvar för
skolan. De tvingas nu att lösa de problem som överetableringen av friskolor
gett upphov till. På kort tid ska nu de berörda kommunerna hitta nya
utbildningsplatser till de elever som går på de nedläggningsdrabbade skolorna.
Friskolekoncernerna kan å sin sida utan större bekymmer lägga ned
”olönsamma” skolor, säga upp lärare och lugnt invänta nästa stora
elevkull som väntas påbörja gymnasiet inom ett par år. Det är ett svek mot de
berörda eleverna, lärarna och kommunerna.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga
utbildningsminister Jan Björklund:
Avser utbildningsministern att ge kommunerna
möjlighet att säga nej när friskolor vill etableras i kommuner med vikande
elevunderlag?
Avser utbildningsministern att ge Skolinspektionen
ytterligare resurser i syfte att genomföra en mer kontinuerlig kontroll av de
fristående skolbolagens ekonomi?
Avser utbildningsministern att ta andra initiativ
för att motverka de negativa effekter som överetableringen av friskolor de
facto har gett upphov till?