den 5 mars

Interpellation

2012/13:314 Kris för musikämnet på grundskolenivå

av Hillevi Larsson (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

I höstas var det bara fem personer i hela Sverige som valde att studera till ämneslärare i musik mot årskurs 7–9. Sammanlagt är det just nu bara tolv personer i landet som studerar på 7–9-utbildningen i musik.

Intresset för att bli lärare i estetämnena på högstadiet är överlag mycket dåligt, men musikämnet verkar stå för den mest extrema minskningen jämfört med tidigare.

Flera universitet väljer att inte erbjuda 7–9-utbildningen under 2013/14 med hänvisning till det dåliga söktrycket. I kommande antagning är det endast Malmö, Stockholm och Umeå som erbjuder ämneslärarutbildning i musik mot grundskolan.

Musikhögskolan i Malmö har dessutom efter samtal med elever fått information om att flera kommer att söka över från musiklärarutbildning på grundskolenivå till musiklärarutbildning på gymnasienivå. Det innebär att bara en handfull musiklärare för grundskolan kommer att utexamineras 2015/16!

Orsaken till det vikande intresset för 7–9-utbildningen kan sökas i den nya lärarutbildningen. De viktigaste incitamenten är för lite ämnesdjup i huvudämnet och treämnesutbildningen 45 högskolepoäng i ämne 2 och 3. Anledningarna till att ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan upplevs som mer attraktiv av studenterna är flera. För det första är det en tvåämnesutbildning där ämne 2 kan vara musik. För det andra ger musiklärarutbildningen på gymnasienivå även behörighet att undervisa i 7–9. Tidigare populära kombinationer som musik och idrott är inte längre möjligt. 7–9-utbildningens treämnesvariant med 45 högskolepoäng innebär att samläsning med andra varianter försvåras och möjlighet till internationalisering i praktiken försvinner för dessa studenter.

Inom bara några år kommer vi att stå inför en akut brist på musiklärare med djup ämneskunskap på grundskolenivå. Detta kan på sikt innebära att den kvalitet svensk musikundervisning hållit under många år, tack vare gedigen lärarutbildning mot grundskolan, försvagas, och rekrytering till estetiska program och återväxten i svenskt musikliv försvagas. Forskning visar dessutom att bra musikundervisning förbättrar elevernas resultat även i övriga ämnen, stimulerar ett kreativt förhållningssätt och ger goda förutsättningar för deltagande i samhällets kulturliv. Dessutom är det ”svenska musikundret” i fara. Vår framgångsrika musikexport har byggt på bra musikundervisning i skolan i kombination med kulturskolorna, där alla barn oavsett bakgrund givits möjlighet att utveckla sina musikaliska färdigheter.

Mina frågor till utbildningsministern är:

1. Vad gör utbildningsministern för att garantera att barnen i skolan även i framtiden ska få musikutbildning med hög kvalitet?

2. Kan utbildningsministern tänka sig att göra ämneslärarutbildningen i musik med inriktning mot grundskolan mer attraktiv genom att öka ämnesstudierna i ämne 1, ta bort kravet att läsa tre ämnen och låta studenterna fritt välja ett andra ämne förutom musik – eller musik – att undervisa i?

3. Kan utbildningsministern tänka sig att inleda en dialog med berörda musiklärarutbildningar för att hitta en framkomlig väg att lösa den allvarliga kris som uppstått?