den
5 mars
Interpellation
2012/13:314
Kris för musikämnet på grundskolenivå
av Hillevi
Larsson (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
I höstas var det bara fem personer i hela Sverige
som valde att studera till ämneslärare i musik mot årskurs 7–9.
Sammanlagt är det just nu bara tolv personer i landet som studerar på 7–9-utbildningen
i musik.
Intresset för att bli lärare i estetämnena på
högstadiet är överlag mycket dåligt, men musikämnet verkar stå för den mest
extrema minskningen jämfört med tidigare.
Flera universitet väljer att inte erbjuda 7–9-utbildningen
under 2013/14 med hänvisning till det dåliga söktrycket. I kommande antagning
är det endast Malmö, Stockholm och Umeå som erbjuder ämneslärarutbildning i
musik mot grundskolan.
Musikhögskolan i Malmö har dessutom efter samtal
med elever fått information om att flera kommer att söka över från
musiklärarutbildning på grundskolenivå till musiklärarutbildning på
gymnasienivå. Det innebär att bara en handfull musiklärare för grundskolan
kommer att utexamineras 2015/16!
Orsaken till det vikande intresset för 7–9-utbildningen
kan sökas i den nya lärarutbildningen. De viktigaste incitamenten är för lite
ämnesdjup i huvudämnet och treämnesutbildningen 45 högskolepoäng i ämne 2 och
3. Anledningarna till att ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan upplevs som
mer attraktiv av studenterna är flera. För det första är det en
tvåämnesutbildning där ämne 2 kan vara musik. För det andra ger
musiklärarutbildningen på gymnasienivå även behörighet att undervisa i 7–9.
Tidigare populära kombinationer som musik och idrott är inte längre möjligt. 7–9-utbildningens
treämnesvariant med 45 högskolepoäng innebär att samläsning med andra varianter
försvåras och möjlighet till internationalisering i praktiken försvinner för
dessa studenter.
Inom bara några år kommer vi att stå inför en akut
brist på musiklärare med djup ämneskunskap på grundskolenivå. Detta kan på sikt
innebära att den kvalitet svensk musikundervisning hållit under många år, tack
vare gedigen lärarutbildning mot grundskolan, försvagas, och rekrytering till
estetiska program och återväxten i svenskt musikliv försvagas. Forskning visar
dessutom att bra musikundervisning förbättrar elevernas resultat även i övriga
ämnen, stimulerar ett kreativt förhållningssätt och ger goda förutsättningar
för deltagande i samhällets kulturliv. Dessutom är det ”svenska
musikundret” i fara. Vår framgångsrika musikexport har byggt på bra
musikundervisning i skolan i kombination med kulturskolorna, där alla barn oavsett
bakgrund givits möjlighet att utveckla sina musikaliska färdigheter.
Mina frågor till utbildningsministern är:
1. Vad gör utbildningsministern
för att garantera att barnen i skolan även i framtiden ska få musikutbildning
med hög kvalitet?
2. Kan utbildningsministern
tänka sig att göra ämneslärarutbildningen i musik med inriktning mot
grundskolan mer attraktiv genom att öka ämnesstudierna i ämne 1, ta bort kravet
att läsa tre ämnen och låta studenterna fritt välja ett andra ämne förutom
musik – eller musik – att undervisa i?
3. Kan utbildningsministern
tänka sig att inleda en dialog med berörda musiklärarutbildningar för att hitta
en framkomlig väg att lösa den allvarliga kris som uppstått?