Interpellation
2012/13:301
Biblioteksersättningen
av Tina Ehn
(MP)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn
Liljeroth (M)
Regeringen har genom kulturministern tidigare
uttryckt vikten av att upphovsmän till litterära verk får ersättning då deras
verk lånas ut på biblioteken. Modellen med biblioteksersättning tillkom 1955
och har sedan dess varit väl förankrad. Sedan 1985 har nivån på ersättningen
fastställts genom förhandlingar enligt ett avtal mellan regeringen och
upphovsmännens organisationer. I direktiven till utredningen Läsandets kultur (SOU 2012:65) skriver
regeringen att utredaren ska ”överväga om den förhandlingsordning mellan
staten och upphovsmännen som tillämpas för biblioteksersättningen fortfarande
är tidsenlig eller om den kan ersättas med ett annat förfarande som ger de
berörda grupperna insyn i för dem viktiga processer”.
Denna skrivning antyder att regeringen vill beröva
rättighetshavarna sina förhandlingsrättigheter, en farhåga som också
bekräftades när regeringen inte behandlade rättighetshavarna som jämbördig
förhandlingspart, utan dikterade villkoren för biblioteksersättningen ensidigt.
Rättighetshavarna har inte heller på ett tillräckligt sätt varit företrädda i
regeringens utredning.
I litteraturutredningens slutbetänkande saknas
konstruktiva förslag till hur upphovsmännens möjligheter till försörjning kan
stärkas. I stället föreslås att förhandlingsöverenskommelsen ska skrivas om så
att överläggningar om en klumpsumma ska ersätta modellen med ersättning kopplad
till antal utlån.
Vi står inför risken att ett välfungerande system
monteras ned, vilket de berörda rättighetshavarna känner en berättigad oro för.
Detta föranleder tre frågor till kulturministern:
1. På vilka
grunder har kulturministern givit litteraturutredningen i uppdrag att ompröva
formerna för hur systemet med biblioteksersättningen fungerar?
2. Delar kulturministern
litteraturutredningens slutsats att rättighetshavarna inte bör få ersättning
utifrån antal bibliotekslån?
3. Vilka
åtgärder avser kulturministern vidta för att säkerställa att kulturskapare även
fortsättningsvis har goda möjligheter till försörjning?