den
25 februari
Interpellation
2012/13:297
Nuonaffären
av Fredrik
Olovsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det
holländska energibolaget Nuon. Priset, ca 97 miljarder kronor, gjorde förvärvet
till den största kontantaffären i Sverige någonsin. Det var en prislapp som
enligt flera bedömare var alldeles för hög.
Inför förvärvet varnade näringsdepartementets
tjänstemän för att affären var nära 30 miljarder kronor för dyr och att köpet
inte ens på tio års sikt skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav.
Enligt Dag Klackenberg, ordförande i Vattenfall fram till 2008, blev priset
”runt 30 procent” högre än förväntat. Även Merrill Lynch, den
finansiella rådgivare som anlitades, pekade på att Nuonaffären låg långt under
statens avkastningskrav.
Varningssignalerna var befogade. Sedan affären
genomfördes har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i
nedskrivningar, alltså rena förluster.
Före detta näringsministern Maud Olofsson har
tydliggjort att statsminister Fredrik Reinfeldt och andra partiledare i
regeringen var med och fattade beslutet om att inte stoppa Vattenfalls köp av
det nederländska kraftbolaget Nuon. Viktiga frågor är nu vad finansministern
och Finansdepartementet kände till om affären och hur man agerade.
Jag vill därför fråga Anders Borg:
Kände Finansdepartementet
och finansministern till de varningar som förelåg inför Nuonaffären?
Vilken bedömning gjorde finansministern i så fall
av relevansen i dessa varningar?
Vilket råd gav finansministern till statsministern
och de partiledare som gav klartecken för affären?