den 25 februari

Interpellation

2012/13:297 Nuonaffären

av Fredrik Olovsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, ca 97 miljarder kronor, gjorde förvärvet till den största kontantaffären i Sverige någonsin. Det var en prislapp som enligt flera bedömare var alldeles för hög.

Inför förvärvet varnade näringsdepartementets tjänstemän för att affären var nära 30 miljarder kronor för dyr och att köpet inte ens på tio års sikt skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. Enligt Dag Klackenberg, ordförande i Vattenfall fram till 2008, blev priset ”runt 30 procent” högre än förväntat. Även Merrill Lynch, den finansiella rådgivare som anlitades, pekade på att Nuonaffären låg långt under statens avkastningskrav.

Varningssignalerna var befogade. Sedan affären genomfördes har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

Före detta näringsministern Maud Olofsson har tydliggjort att statsminister Fredrik Reinfeldt och andra partiledare i regeringen var med och fattade beslutet om att inte stoppa Vattenfalls köp av det nederländska kraftbolaget Nuon. Viktiga frågor är nu vad finansministern och Finansdepartementet kände till om affären och hur man agerade.

Jag vill därför fråga Anders Borg:

Kände Finansdepartementet och finansministern till de varningar som förelåg inför Nuonaffären?

Vilken bedömning gjorde finansministern i så fall av relevansen i dessa varningar?

Vilket råd gav finansministern till statsministern och de partiledare som gav klartecken för affären?