den
21 februari
Interpellation
2012/13:293
Sjukpenninggrundande inkomst, SGI, för företagare som driver aktiebolag
av Gunvor G
Ericson (MP)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
En företagare i Umeå har blivit nekad ersättning av
Försäkringskassan vid sjukskrivning i samband med graviditet för att hon driver
sitt företag som aktiebolag och inte som enskild firma. Hon fick alltså inte
pengar från försäkringen att leva på trots att hon var sjuk bara för att hon
valt ”fel” företagsform.
Om hon drivit enskild firma skulle hon ha kunnat få
ersättning enligt sitt tidigare SGI, eftersom den som
startar enskild firma får sjukpenninggrundande inkomst beräknad på tidigare
inkomst under 24 månader från företagsstarten. Företagaren kan alltså få
ersättning även om denne inte hunnit få i gång verksamheten på allvar och har
inkomster från sitt företagande. Men det gäller inte för den som startar
aktiebolag. I de flesta fall fungerar systemet för företagare som tar ut en
vanlig lön från sina företag. Det blir dock problem när man precis har startat
aktiebolag och ännu inte hunnit ta ut någon lön. Det gör att man kan nekas
ersättning även om man tidigare haft en bra lön och trots att verksamheten man
driver är stark.
För svensk ekonomi är det allvarligt att många som
står beredda att ta steget att starta företag tvekar då de inte vill sätta sin
egen trygghet på spel, särskilt inte när man ser hur företagare hamnar i kläm.
Eftersom fyra av fem nya jobb skapas i de mindre företagen är det oerhört
viktigt att så många som möjligt vågar bli företagare.
Problemet med att reglerna om SGI vid uppstart inte
gäller aktiebolag är känt sedan flera år. Det föreslogs en lösning i
utredningen Trygghetssystemen för
företagare (SOU 2008:89) genom att den som driver fåmansaktiebolag skulle
kunna få samma förmåner vid uppstart som den som driver enskild firma.
Detta förslag togs dock bort i den följande
beredningen. Nu har frågan skjutits till Socialförsäkringsutredningen. Eftersom
den utredningen fått förlängd tid ända till januari 2015, skulle förändrade
regler tidigast kunna träda i kraft någon gång 2016–2017, vilket är
väldigt avlägset då frågan är så viktig för att få fler att våga ta steget till
eget företagande, och särskilt kvinnor. Det finns ju som sagt redan ett utrett
och remissbehandlat förslag och då vore det förhållandevis enkelt för
regeringen att föra frågan vidare och lägga fram en proposition redan i höst i
enlighet med nämnda SOU.
Frågan om trygghetssystemen för företagare har
också en viktig jämställdhetsaspekt. I rapporten Försäkring – ett lyft för kvinnors företagande av Nima
Sanandaji har en genomgång av internationella och svenska studier gjorts. Där
visas att tillgången till trygghet påverkar incitamenten till företagande i
allmänhet och för kvinnor i synnerhet:
”I dag tvekar många att lämna en anställning
för att starta företag eftersom det innebär en risk att tappa inkomstrelaterade
förmåner inom socialförsäkringen. Denna tveksamhet är framför allt stor bland
kvinnor. Även bland dem som tar steget och satsar på företagande förefaller det
finnas en ovilja att ge upp den trygghet som en anställning innebär för att
realisera sin dröm på heltid. Detta är sannolikt en viktig förklaring till
varför hälften av de nystartade företag som drivs av kvinnor och en tredjedel
av de nystartade företag som drivs av män sköts som en sidoverksamhet till en
anställning.”
Färre än en tredjedel av alla företagare i Sverige
är kvinnor. Underrepresentationen är ännu tydligare bland företag som har minst
en anställd förutom företagaren själv. Enbart en femtedel av dessa företag
drivs av en kvinna i Sverige.
En delförklaring till kvinnors underrepresentation
bland företagare i Sverige kan vara att socialförsäkringssystemet missgynnar
företagare jämfört med anställda, något som minskar incitamenten för anställda
att övergå till företagande, och då särskilt för kvinnor. Ekonomerna Pernilla
Andersson Joona och Eskil Wadensjö visar i en studie 2008 en liknande bild.
Studien fann att den grupp som är allra minst benägen att övergå till
förtagande är kvinnor som redan har en anställning.
Företagaren i Umeå som nämndes inledningsvis hade
vågat ta steget. Men när hon behövde trygghetssystemet så fanns det inte där.
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att
inte fler företagare ska komma i kläm genom denna olikhet i regelverket?
Är statsrådet beredd att behandla frågan separat
och skyndsamt och i så fall enligt vilken tidsplan?