den
15 oktober
Interpellation
2012/13:26
Dioxin i fisk
av Matilda
Ernkrans (S)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Sverige fick från och med 2012 ett permanent
undantag i EU från att sälja fisk med för höga halter av dioxin. Undantaget
gäller endast svenska konsumenter.
Den stora källan till dioxin är gamla utsläpp från
pappersindustrins klorblekning. Men i dag kommer den största tillförseln från
luften, och halterna i fisk minskar inte. Dioxin är ett mycket farligt gift,
och undantaget kräver att vi informerar vår befolkning. Livsmedelsverkets
rekommendationer är att kvinnor i fertil ålder samt barn inte ska äta fet fisk
från Östersjön mer än två tre gånger per år, och övriga bör inte äta sådan fisk
oftare än en gång per vecka.
Enligt Sveriges Radios granskning undanhöll
regeringens förhandlare en kritisk rapport från Livsmedelsverket som menade att
det inte är möjligt att öka medvetenheten om kostrekommendationerna.
Regeringen fokuserade sin argumentation på att
undantaget behövdes för att kunna säkerställa att den svenska traditionen med
surströmming ska kunna upprätthållas.
En undersökning som publicerats av Naturvårdsverket
visar att i början av 2000-talet fick mer än 10 procent av befolkningen
dagligen i sig så mycket dioxiner att det överskred det tolerabla dagliga
intaget. För riskgrupperna barn och kvinnor i fertil ålder kan så många som 7
procent få i sig för mycket, enligt Livsmedelsverket. Konsumtionen av
surströmming är ganska liten i Sverige och torde knappast förklara ovanstående.
Mina frågor till ministern är:
Är det verkligen korrekt att
surströmmingsproduktionen hotades om Sverige inte hade fått behålla sitt
undantag, det vill säga att det inte fanns några andra alternativ än att
upphöra med produktionen? Och hur avser landsbygdsministern
och regeringen att arbeta för att minska de för höga intagen av dioxin bland
befolkningen nu när Livsmedelsverket inte lyckats med sin information?