den
4 februari
Interpellation
2012/13:250
Ett förstärkt konsumentskydd för skadelidande vid trafikolyckor
av Pyry Niemi
(S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
För lite drygt ett år sedan ställde jag ett antal
frågor till justitieministern i en interpellation. Det handlade om förstärkt
konsumentskydd vid rättstvister mellan skadelidande med fokus på trafikskadade
och försäkringsbolag. Justitieministern ansåg då att systemet fungerade och
svarade: ”Jag har diskuterat frågan med representanter för motororganisationen
FMK och personskadeförbundet RTP och avser att noggrant följa frågan om
trafikskadades ställning i försäkringstvister.”
Låt mig ta ett av alla de exempel på ärenden som
beskrivits för mig och där den skadelidande tvingats betala alla rättegångskostnaderna
vid en civilrättslig process. Det här är direkt beskrivet av en skadelidande
som drivit en civilrättslig process.
”Fick i dagarna ett brev från
försäkringsbolaget om att betala deras rättegångskostnader på 532 902
kronor + ränta senast 130215 annars får jag betala dröjsmålsränta enligt
räntelagen och ärendet överlämnas till Intrum Justitia för vidare handläggning.
I samband med en trafikolycka -98 ådrog jag mig
skador i halsryggen och har därmed fått ersättning för sveda och värk samt
inkomstförlust för åren 1998–2004 från försäkringsbolagets
trafikförsäkring. Försäkringskassan har utifrån läkarintyg och utredningar
kommit fram till 100 procent arbetsoförmåga på grund av skadorna jag ådrog mig
i trafikolyckan. Jag har sedan dess haft sjukersättning (sjukpension). Sedan
blev det helomvändning på oklara grunder och jag fattade ingenting.
År 2004 inleddes en mycket påfrestande process, då
försäkringsbolaget började skicka brev efter brev med felaktiga och helt
oväsentliga påståenden som skäl till min arbetsoförmåga och att de därför inte
skulle betala ut mer inkomstförlust.
Trots Försäkringskassans beslut om varaktig
sjukersättning på grund av skadorna jag ådrog mig i trafikolyckan, inledde
försäkringsbolaget detta intensiva brevskrivande där de menade att orsakerna
till min arbetsoförmåga var helt andra än de Försäkringskassan grundat sitt
beslut om sjukersättning på.
När det var min tur att motbevisa
försäkringsbolagets påståenden, hade jag alltid kort tid på mig att skaffa fram
bevis och formulera svar på deras påståenden. När turen kom till försäkringsbolaget
hade de oändlig tid på sig. Det tog ofta flera månader innan nästa brev damp
ner i posten med nya felaktiga och oväsentliga påståenden. Utstuderad
uttröttningsmetod!
Till sist, efter fem år, förstod jag att det här
inte skulle upphöra. För att en gång för alla få ett slut på denna eviga
karusell, tvingades jag stämma försäkringsbolaget vid domstol.
Första rättegångsdagen i tingsrätten kom
försäkringsbolaget med ett förslag till förlikning som måste ha tytt på att de
trodde på fördel till mig, vilket det också gjorde eftersom jag vann i
tingsrätten på alla väsentliga punkter. Jag tackade nej till förlikningen då
den summa jag skulle få var ett intet mot den inkomstförlust jag trots allt gjort
sedan olycksdagen. Så jag gick vidare i tron att rättvisan skulle segra då
sanning och fakta lades fram.
Under rättegången lades fokus på helt irrelevanta
saker. Försäkringsbolaget har försökt misskreditera och underminera min
trovärdighet på olika sätt. Till exempel påstod försäkringsbolagets ombud sig
ha en bild på min bil och menade att den inte alls var så skadad som jag
påstod. Jag hade tidigare frågat efter bilder på min bil på skroten där den
lämnades in efter krocken, men de sa att det inte fanns någon eftersom de inte
började ta bilder på skadade bilar förrän -99. Jag frågade även
räddningstjänsten, polisen och bärgningsföretaget om de hade någon bild, men
ingen hade det. Jag bad givetvis om att få se bilden ombudet påstod sig ha, men
hon sa att den fanns på hotellrummet.
Rättegångens andra dag hade försäkringsbolagets
ombud med sig en scannad bild i sin mobiltelefon men ville inte att den skulle
vara med i rättegången. Hon blev ålagd av domaren att skicka originalbilden
till mitt ombud. Naturligtvis skickades ingen originalbild eftersom bilden var
förfalskad. Jag undrade vad detta var för utspel? Trodde ombudet att hon kunde
bringa mig ur fattning genom att påstå sig ha en fabricerad bild?
Tre enhälliga domare och nämndemän dömde till min
fördel på alla väsentliga punkter i tingsrätten. Försäkringsbolaget sökte och
fick prövningstillstånd i hovrätten. Hovrätten hävde den tidigare domen från tingsrätten
där tre personer var helt eniga. Hovrättens dom är helt obegriplig och direkt
felaktig. Det finns inga belägg eller vetenskap i deras påståenden. Kan bara
kalla det vid sitt rätta namn, rättsövergrepp! Enligt min advokat har det
begåtts rättegångsfel.
För mig fanns inget annat alternativ än att söka
prövningstillstånd i Högsta domstolen. Och döm om min
förvåning när jag, den lilla individen, inte får prövningstillstånd när bolaget
fick det trots den enhälliga domen i tingsrätten.
Det här känns oerhört rättsosäkert. Vad är min, den
lilla människans rätt? Jag har ingått ett avtal med försäkringsbolaget, som
innebär att jag i händelse av skada i trafiken ska ersättas för det jag
förlorar till följd av skadan. Att slåss mot ett stort bolag som
försäkringsbolaget är som liknelsen om David som slogs mot jätten Goliat. De
har ekonomiska förutsättningar att trötta ut oss skadelidande. De kan hur lätt
som helst bryta deras del av avtalet, att betala ut ersättning i händelse av
olycksskada. Och vi, försäkringstagarna, verkar inte ha någon chans att få rätt
hur vi än gör. Ovanstående drabbar inte bara mig utan kommer ge svåra följder
med rättsosäkerhet i framtiden för nya skadade.”
Min fråga till justitieministern blir således:
Kommer justitieministern att låta utreda reglerna
enligt nedanstående förslag, så att den skadelidande ges mer rättvisa och
ekonomiskt rimliga möjligheter att driva civilrättsliga processer gentemot
försäkringsbolag vid tvister?
1. Ändra 18
kap. 1 § rättegångsbalken så att den lyder ungefär enligt följande: I den mån
tvist rör konsument å ena sidan och ett försäkringsbolag å andra sidan grundat
på ett försäkringsavtal är det belopp som en konsument kan förpliktas utge till
försäkringsbolag maximerat till ett halvt basbelopp per domstolsinstans.
2. Ändra lagen
(1993:1303) om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring så att ett minsta
belopp om 500 000 kronor ska gälla i alla rättsskyddsförsäkringar på den svenska
konsumentmarknaden.
3. Låt en
särskild utredare utvärdera systemet för trafikskadade, från kontakt med Försäkringskassan,
försäkringsbolag, trafikskadenämnd och till eventuell domstolsprövning. Missivet
borde vara: Är systemet rättssäkert för den trafikskadade? Om inte, måste en ny
modell arbetas fram enligt ovan.