den 24 januari

Interpellation

2012/13:223 Utbyggnaden av Ostlänken

av Johan Andersson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

När oppositionspartierna 2010 föreslog en utbyggnad av Ostlänken sade finansministern att det skulle vara ”robust olönsamt” och att ”det vore oansvarigt att satsa på den utbyggnaden”.

Två år senare tycks finansministern ha ändrat uppfattning, och regeringen satsar nu 30 miljarder kronor på en utbyggnad av Ostlänken. Det råder dock oklarheter kring såväl finansiering som regeringens prioriteringar.

I stället för höghastighetståg vill regeringen satsa på nya stambanor för kombinerad gods- och persontrafik, eftersom finansministern menar att en satsning på höghastighetståg vore ”ekonomiskt oförsvarbart”. Trafikverket är dock av en annan åsikt. Enligt verkets bedömningar skulle en satsning på höghastighetståg innebära en större samhällsekonomisk lönsamhet. Att bygga en järnväg för kombinerad trafik skulle enligt Trafikverkets kapacitetsutredning bli mellan 5 och 11 miljarder dyrare än planerat.

I en nyligen publicerad granskning riktar Riksrevisionen kritik mot att regeringen inte säkerställer en effektiv användning av resurserna på infrastrukturområdet och tar den planerade utbyggnaden av Ostlänken som exempel. Enligt rapporten bör beslutet att bygga nya stambanor för snabbtåg i stället för att satsa på höghastighetståg förändra den samhällsekonomiska kalkylen av projektets lönsamhet. En lägre hastighet förlänger exempelvis restiderna, vilket kan leda till att restiden mellan Stockholm och Linköping eller Norrköping blir för lång för arbetspendling, trots ett bygge av Ostlänken.

Med anledning av det anförda vill jag fråga finansministern:

På vilka fakta har finansministern baserat sina kostnadskalkyler för en utbyggnad av Ostlänken?

Avser finansministern med anledning av Trafikverkets utredning och Riksrevisionens granskning att förändra de ekonomiska bedömningarna i budgeten?