den
24 januari
Interpellation
2012/13:223
Utbyggnaden av Ostlänken
av Johan
Andersson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
När oppositionspartierna 2010 föreslog en utbyggnad
av Ostlänken sade finansministern att det skulle vara ”robust
olönsamt” och att ”det vore oansvarigt att satsa på den
utbyggnaden”.
Två år senare tycks finansministern ha ändrat
uppfattning, och regeringen satsar nu 30 miljarder kronor på en utbyggnad av
Ostlänken. Det råder dock oklarheter kring såväl finansiering som regeringens
prioriteringar.
I stället för höghastighetståg vill regeringen
satsa på nya stambanor för kombinerad gods- och persontrafik, eftersom
finansministern menar att en satsning på höghastighetståg vore
”ekonomiskt oförsvarbart”. Trafikverket är dock av en annan åsikt.
Enligt verkets bedömningar skulle en satsning på höghastighetståg innebära en
större samhällsekonomisk lönsamhet. Att bygga en järnväg för kombinerad trafik
skulle enligt Trafikverkets kapacitetsutredning bli mellan 5 och 11 miljarder
dyrare än planerat.
I en nyligen publicerad granskning riktar
Riksrevisionen kritik mot att regeringen inte säkerställer en effektiv
användning av resurserna på infrastrukturområdet och tar den planerade
utbyggnaden av Ostlänken som exempel. Enligt rapporten bör beslutet att bygga
nya stambanor för snabbtåg i stället för att satsa på
höghastighetståg förändra den samhällsekonomiska kalkylen av projektets
lönsamhet. En lägre hastighet förlänger exempelvis restiderna, vilket kan leda
till att restiden mellan Stockholm och Linköping eller Norrköping blir för lång
för arbetspendling, trots ett bygge av Ostlänken.
Med anledning av det anförda vill jag fråga
finansministern:
På vilka fakta har finansministern baserat sina
kostnadskalkyler för en utbyggnad av Ostlänken?
Avser finansministern med anledning av
Trafikverkets utredning och Riksrevisionens granskning att förändra de
ekonomiska bedömningarna i budgeten?