den 18 januari

Interpellation

2012/13:208 Den fasta telefonins nedmontering

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Sedan en längre tid tillbaka monteras den fasta telefonin ned runt om i landet. Jag har följt frågan ända sedan jag fick ett första brev från Telia med erbjudande om en ersättningsdosa att sätta på väggen, eventuellt i kombination med antenn på taket, men utan några garantier att det skulle kunna fungera.

När telefonin först skulle tas bort i januari 2012 i min by fungerade tekniken fortfarande inte och vi opponerade oss. Vi fick inga tillfredsställande svar på hur Telia tänkte sig lösa situationen för vare sig privatpersoner eller företag. I slutänden sköts nedmonteringen på framtiden och mottagningsförhållandena har under det år som gått blivit bättre. Post- och telestyrelsen har å sin sida uttalat att Telia inte har något ansvar att förse människor med telefoni i olönsamma områden.

Vissa i byn har nu mobil Teliatelefoni som fungerar hyfsat bra. ”Det låter inte lika ofta som om man sitter i en bastu nu”, sade en av byborna till mig när jag frågade. Vissa har valt telefoni via Net1, som är den bästa bredbandsleverantören i just vårt område. Det går, men inte heller alltid. Själv provade jag med Net1 men lyckades aldrig få tillräckligt bra kvalitet på samtalet trots antenn på taket och har således lagt ned projektet och väljer att ringa i trädgården framöver då vädret inte tillåter inomhustelefoni på grund av dålig mottagning.

Det är dock inte bara Axmar Bruk som är drabbat eller värst drabbat. Under det år som gått har jag fått en mängd samtal från människor runt om i hela landet som berättar hur de blivit av med den fasta telefonin utan att någon godtagbar ersättningstelefoni gått att få till. Det är inte bara luftledningar som kapats utan också nedgrävd och väl fungerande sådan har grävts upp (från början sades det att det var luftledningarna som skulle bort). De vittnar också ofta om snorkigt och ibland kränkande bemötande när de ringt för att ställa frågor.

I Västerbotten har en ”skämslista” upprättats som ministern fått ta del av. I andra mer tätbebyggda delar av Sverige är det dock också problem, vilket visar att det inte bara är avstånd till master som är problemet. I fallet Axmar Bruk är täckningen olika i olika hus och till exempel i grannens hus fungerar en operatör som är helt omöjlig i mitt hus.

I tidningen har jag också läst att ledningarna kapas enbart till hushållen men att de fortfarande kommer att finnas för den restaurang i min by som är totalt beroende av att ha en fungerande telefon. Jag hoppas att även företag i andra drabbade samhällen framöver också får den möjligheten. I ett par fall har jag tidigare hört att så inte varit fallet utan att ledningarna kapats även för företagen.

I de senaste diskussionerna jag haft med Telia garanterar de att de åker ut och hjälper till med montering av antenn. Om det ändå inte skulle fungera har man alltid möjlighet att välja en annan operatör. Problemet då är att lika lite som Telia har skyldighet att förse människor i olönsamma områden med telefoni så har de andra operatörerna det. Skillnaden är att det är Telia som äger nätet och som kapar det både för sina egna kunder och för andra operatörers kunder.

Att Telia erbjuder sig att montera takantenner har tillkommit efter den massiva kritiken mot det sätt på vilket ”teknikskiftet” genomförs. Dock gör de det bara till de kunder som väljer Telia. Det kan tyckas naturligt att så är fallet om inte Telia var delvis statligt ägt och att staten har ett samhällsansvar.

Då staten ändrar förutsättningarna bör staten också åtgärda konsekvenserna för medborgarna. Övriga operatörer har aldrig haft en uppgift att ta samhällsansvar. Det går inte att jämställa Telia med övriga operatörer av den anledningen. Vi skapar nu i praktiken en form av monopolställning för både telefoni och i viss mån bredband på grund av ”paketlösningar”.

En problematik som inte uppmärksammats så mycket är vad som händer vid ett längre elavbrott eller i en krissituation. Tidigare har den fasta telefonin brukat fungera även om elen är borta. Vems är ansvaret framöver för att se till att någon form av kommunikation ska kunna ske med dem som bor på landsbygden i en krissituation när Telias tidigare samhällsansvar inte längre finns. Är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)? Och har MSB i så fall fått ett sådant uppdrag?

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ge Telia i uppdrag att hjälpa till med installationen av den mobila fasta telefonin till alla (inte bara Teliakunder) som förlorar den fasta telefonin?

Om så inte är fallet avser statsrådet att ge detta uppdrag till någon annan?

Avser statsrådet att ta några initiativ för att underlätta för övriga operatörer att ge samma service till dem som förlorar fasta telefonin som den Telia nu ger sina kunder?

Avser statsrådet att uppdra åt lämplig myndighet att ansvara för en fungerande kommunikation för människor på landsbygden vid ett längre elavbrott eller en krissituation?