den
18 januari
Interpellation
2012/13:208
Den fasta telefonins nedmontering
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Sedan en längre tid tillbaka monteras den fasta
telefonin ned runt om i landet. Jag har följt frågan ända sedan jag fick ett
första brev från Telia med erbjudande om en ersättningsdosa att sätta på
väggen, eventuellt i kombination med antenn på taket, men utan några garantier
att det skulle kunna fungera.
När telefonin först skulle tas bort i januari 2012
i min by fungerade tekniken fortfarande inte och vi opponerade oss. Vi fick
inga tillfredsställande svar på hur Telia tänkte sig lösa situationen för vare
sig privatpersoner eller företag. I slutänden sköts nedmonteringen på framtiden
och mottagningsförhållandena har under det år som gått blivit bättre. Post- och
telestyrelsen har å sin sida uttalat att Telia inte har något ansvar att förse
människor med telefoni i olönsamma områden.
Vissa i byn har nu mobil Teliatelefoni som fungerar
hyfsat bra. ”Det låter inte lika ofta som om man sitter i en bastu
nu”, sade en av byborna till mig när jag frågade. Vissa har valt telefoni
via Net1, som är den bästa bredbandsleverantören i just vårt område. Det går,
men inte heller alltid. Själv provade jag med Net1 men lyckades aldrig få tillräckligt
bra kvalitet på samtalet trots antenn på taket och har således lagt ned
projektet och väljer att ringa i trädgården framöver då vädret inte tillåter
inomhustelefoni på grund av dålig mottagning.
Det är dock inte bara Axmar Bruk som är drabbat eller
värst drabbat. Under det år som gått har jag fått en mängd samtal från
människor runt om i hela landet som berättar hur de blivit av med den fasta
telefonin utan att någon godtagbar ersättningstelefoni gått att få till. Det är
inte bara luftledningar som kapats utan också nedgrävd och väl fungerande sådan
har grävts upp (från början sades det att det var luftledningarna som skulle
bort). De vittnar också ofta om snorkigt och ibland kränkande bemötande när de
ringt för att ställa frågor.
I Västerbotten har en ”skämslista”
upprättats som ministern fått ta del av. I andra mer tätbebyggda delar av
Sverige är det dock också problem, vilket visar att det inte bara är avstånd
till master som är problemet. I fallet Axmar Bruk är täckningen olika i olika
hus och till exempel i grannens hus fungerar en operatör som är helt omöjlig i
mitt hus.
I tidningen har jag också läst att ledningarna
kapas enbart till hushållen men att de fortfarande kommer att finnas för den
restaurang i min by som är totalt beroende av att ha en fungerande telefon. Jag
hoppas att även företag i andra drabbade samhällen framöver också får den
möjligheten. I ett par fall har jag tidigare hört att så inte varit fallet utan
att ledningarna kapats även för företagen.
I de senaste diskussionerna jag haft med Telia
garanterar de att de åker ut och hjälper till med montering av antenn. Om det
ändå inte skulle fungera har man alltid möjlighet att välja en annan operatör.
Problemet då är att lika lite som Telia har skyldighet att förse människor i olönsamma
områden med telefoni så har de andra operatörerna det. Skillnaden är att det är
Telia som äger nätet och som kapar det både för sina egna kunder och för andra
operatörers kunder.
Att Telia erbjuder sig att montera takantenner har
tillkommit efter den massiva kritiken mot det sätt på vilket
”teknikskiftet” genomförs. Dock gör de det bara till de kunder som
väljer Telia. Det kan tyckas naturligt att så är fallet om inte Telia var
delvis statligt ägt och att staten har ett samhällsansvar.
Då staten ändrar förutsättningarna bör staten också
åtgärda konsekvenserna för medborgarna. Övriga operatörer har aldrig haft en
uppgift att ta samhällsansvar. Det går inte att jämställa Telia med övriga
operatörer av den anledningen. Vi skapar nu i praktiken en form av
monopolställning för både telefoni och i viss mån bredband på grund av
”paketlösningar”.
En problematik som inte uppmärksammats så mycket är
vad som händer vid ett längre elavbrott eller i en krissituation. Tidigare har
den fasta telefonin brukat fungera även om elen är borta. Vems är ansvaret
framöver för att se till att någon form av kommunikation ska kunna ske med dem
som bor på landsbygden i en krissituation när Telias tidigare samhällsansvar
inte längre finns. Är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)?
Och har MSB i så fall fått ett sådant uppdrag?
Jag vill därför fråga statsrådet:
Avser statsrådet att ge Telia i uppdrag att hjälpa
till med installationen av den mobila fasta telefonin till alla (inte bara
Teliakunder) som förlorar den fasta telefonin?
Om så inte är fallet avser statsrådet att ge detta
uppdrag till någon annan?
Avser statsrådet att ta några initiativ för att
underlätta för övriga operatörer att ge samma service till dem som förlorar
fasta telefonin som den Telia nu ger sina kunder?
Avser statsrådet att uppdra åt lämplig myndighet
att ansvara för en fungerande kommunikation för människor på landsbygden vid
ett längre elavbrott eller en krissituation?