den 9 januari

Interpellation

2012/13:197 Makulering av svenska utsläppsrätter

av Per Bolund (MP)

till finansminister Anders Borg (M)

Under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, 2008–2012, fick Sverige möjlighet att öka utsläppen med 4 procent och fick därmed en lika stor tilldelning av utsläppsrätter (assigned amount units – AAU). Utsläppen har dock minskat och det är oklart vad som ska hända med de överblivna utsläppsrätterna.

I princip kan de antingen makuleras eller säljas vidare till ett annat land som har haft åtaganden som är svårare att nå och som inte har varit framgångsrika i sitt klimatarbete. I det senare fallet skulle Sveriges försäljning leda till ökade utsläpp globalt.

Den exakta siffran över hur många utsläppsrätter som kommer att bli över är inte klar eftersom 2012 ingår i perioden. Men i runda tal kommer Sveriges tilldelning att överskjuta behovet med 14 miljoner ton per år under perioden 2008–2012, det vill säga totalt över 70 miljoner ton i överblivna AAU:er. Det motsvarar lite drygt ett års inhemska utsläpp i Sverige.

Regeringen har inte uttalat någon klar avsikt gällande makulering eller försäljning av utsläppsrätterna. Anders Borg har konsekvent undvikit att ge besked i frågan, vilket har väckt spekulationer om att regeringen överväger en försäljning.

Anders Borg befinner sig i så fall i dåligt sällskap. Det finns mycket stora mängder överblivna AAU:er, framför allt i de forna Sovjetstaterna. Uppskattningsvis handlar det om ca 13 miljarder AAU:er, för Rysslands del sex miljarder. Vladimir Putin, Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland och Viktor Janukovitj i Ukraina är andra som ser chansen och planerar en försäljning.

Förra hösten tog miljö- och jordbruksutskottet upp att riksdagen har gett regeringen till känna att frågan bör underställas riksdagen för beslut, och att regeringen ännu inte hade lämnat förslag om hur överskottet ska hanteras.

Regeringen meddelade i mars 2012 att man avsåg att återkomma men att frågan hänger samman med internationella förhandlingar under klimatkonventionen om regler för överföring av utsläppsrätter till en andra åtagandeperiod. Regeringen uppgav att man hade sikte på att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2013.

Någon sådan redovisning har inte skett i årets budgetproposition. Möjligen hänger detta samman med att frågan om överföring tidigare inte har kunnat lösas i de internationella klimatförhandlingarna.

Vid de nyligen avslutade klimatförhandlingarna i Doha antogs emellertid slutligen regler för hur AAU:er ska få föras över till nästa period och hur de ska få säljas. Detta hinder är därmed passerat.

Enligt överenskommelsen blir det tillåtet att föra över AAU:er och att sälja dem, men möjligheten att sälja dem är ändå i praktiken obefintlig. Inom EU finns det nu lagstiftning som gör att medlemsländerna inte kan använda AAU:er som förs över till den nya åtagandeperioden och i Doha deklarerade de länder utanför EU som kan antas vara köpare, exempelvis Japan, Australien och Norge, att de inte kommer att köpa några AAU:er som förts över.

Detta var en stor framgång i det fördolda. Putin, Lukasjenko och Janukovitj blev utmanövrerade. Deras berg av utsläppsrätter är i dag noll och intet värda och jordens atmosfär kommer förhoppningsvis att besparas stora mängder växthusgaser.

Men EU:s lagstiftning kan ändras snabbt och vad de andra ländernas löften är värda är svårt att säga. Därför vore det bra med ett klargörande från ministern om regeringens intentioner med utsläppsrätterna, alldeles oavsett besluten och löftena i Doha.

Mot bakgrund av ovanstående och att det nu finns internationella regler för överföring av AAU:er till Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod vill jag fråga ministern:

Avser finansministern att verka för att de svenska utsläppsrätter som blev över från Kyotoprotokollets första åtagandeperiod makuleras?