den
20 december
Interpellation
2012/13:187
Könsselektiva aborter
av Julia
Kronlid (SD)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
I slutet av år 2011 släppte Europarådet en rapport
om förekomsten av våld och diskriminering mot kvinnor i Europa. I denna rapport
diskuterades bland annat frågan om könsselektiva aborter i ett antal olika
länder. Huvudsakligen existerar problemet i Sydostasien, men det finns också
tecken på att fenomenet förekommer i länder som är medlemmar i Europarådet.
Bland annat lyfts Georgien och Albanien fram i rapporten. Rapporten låg sedan
till grund för resolution 1829 som det beslutades om i Europarådet också i
slutet av år 2011. Samtliga svenska samt
nordiska ledamöter röstade för denna resolution. Resolutionen fördömer bruket
av könsselektiva rapporter och uppmanar medlemsländerna att införa åtgärder som
motverkar könsselektiva aborter. Dessa åtgärder innebär bland annat forskning och
datainsamling för att ta reda på orsaker bakom könsselektiva aborter samt en
abortlagstiftning som inte ska möjliggöra könsselektiva aborter.
Det är anmärkningsvärt att Sverige i rapporten
särskilt pekas ut som ett isolerat särfall i Europa – det enda landet som
tillåter aborter helt utan restriktioner fram till graviditetsvecka 18, vilket
alltså innebär att könsselektiva aborter är fullt tillåtna i Sverige. Detta
bekräftas av Socialstyrelsen, som framhåller att det är sjukvårdspersonalens
skyldighet att genomföra en abort fram till graviditetsvecka 18 även om
fostrets kön skulle vara enda skälet till att aborten ska genomföras. I Sverige
genomförs också det rutinmässiga ultraljudet vanligen någon gång mellan vecka
15 och 19 och det är möjligt att först få reda på vilket kön barnet har och
efter det göra abort utan att behöva ange något skäl.
Sveriges abortregler gör det också möjligt för så
kallad abortturism. Enligt uppgifter från det danska abortrådet samt läkare i
Danmark förekommer det att kvinnor i Danmark som önskar genomföra en
könsselektiv abort beger sig till Sverige för att genomföra ingreppet eftersom
det i Danmark bara är tillåtet med fri abort oavsett skäl fram till
graviditetsvecka 12 och att det därefter ska behovsprövas där kön på barnet
inte ses som ett giltigt skäl.
På riksdagens frågestund den 22 november ställdes
frågan till socialminister Göran Hägglund hur ministern ser på dessa uppgifter
att Sverige har blivit ett mål för könsselektiv abortturism och därmed bidrar
till att direkt motverka en resolution antagen av Europarådet.
Det huvudsakliga svaret socialminister Göran
Hägglund hade var att det nog inte rör sig om så många fall där detta sker och
att de viktigaste är att förebygga oönskade graviditeter.
Jag instämmer självklart i att det är viktigt att
förebygga oönskade graviditeter men vad gäller könsselektiva aborter så behöver
det inte alls handla om en oönskad graviditet utan en planerad graviditet dock
med ett oönskat kön.
Oavsett hur många fall det handlar om där kvinnor
från Danmark eller andra länder kommer till Sverige för att utföra aborter på
grund av kön så går detta i direkt strid mot den resolution som kommer från
Europarådet, och Sverige bidrar till att urholka andra länders lagstiftning och
försvårar för andra länder att leva upp till resolutionen 1829.
Det kan inte vara principiellt rätt att Sverige
bidrar till att försvåra för andra länder att leva upp till en resolution från
Europarådet genom att vi gör det möjligt för människor att resa till Sverige
och genomföra könsselektiva aborter.
I januari 2015 ska Sverige återrapportera till
Europarådet på vilket sätt Sverige arbetat för att motverka könsselektiva
aborter i enlighet med resolution 1829.
Jag vill mot den bakgrunden fråga vilka åtgärder
socialminister Göran Hägglund kommer att vidta dels för att Sverige ska leva
upp till de krav som ställs i resolution 1829, dels
för att vi inte ska försvåra för andra länder att följa resolutionen, eftersom
det i dag är möjligt för människor att resa till Sverige och genomföra
könsselektiva aborter.