den 22 november

Interpellation

2012/13:145 Den svenska modellen och SAS

av Peter Persson (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Statsrådet och regeringen återkommer gärna till att de bekänner sig till den svenska modellen och tar avstånd från den borgerliga politiken, främst den moderata, som bedrevs före 2003 (då valet av Reinfeldt till moderat partiledare skedde).

I den svenska modellen för arbetsmarknaden ingår kollektivavtal, en hög facklig organisationsgrad, en stark a-kassa samt gemensam strävan mot låga arbetslöshetstal och en hög sysselsättningsgrad.

A-kasseavgifter utifrån arbetslöshetsnivån i branschen ingår däremot inte, inte heller lönedumpning.

I fråga om de statliga företagen har dock en klassisk nyliberal linje förts. Staten ska inte äga och det som ägs ska helst säljas så fort som möjligt. Privatiseringen är ett självändamål, och bara de extremt dåliga börsvärdena och därmed försäljningsvärdena höll tillbaka Mats Odell och hans ivriga stab.

Situationen för SAS kan diskuteras ur flera aspekter. Statsrådet har helt klart gett SAS-ledningen carte blanche för att pressa ned lönenivåer och säga upp personal utifrån ett konkurshot gentemot de fackliga organisationerna. Statsrådet har inte tagit något ägaransvar.

När sedan ”reformerna” (som försämringar numera alltid heter) är genomförda så är bruden klädd inför auktionen. Till pjäsen hör att flyglinjer till inte oväsentliga delar av vårt land sannolikt ska upphöra, vilket oroar både medborgare och näringsliv.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Vilka åtgärder har regeringen och statsrådet vidtagit sedan 2006 för att hantera de problem SAS har haft?

2. Vilka krav har statsrådet ställt och vilka inspel har statsrådet gjort under SAS-krisen och hur har dessa koordinerats med regeringarna i Danmark och Norge?

3. Ska statsrådets förhållningssätt till löne- och anställningsvillkor i SAS uppfattas som en modell inför försäljning även av andra statliga företag?