den
22 november
Interpellation
2012/13:145
Den svenska modellen och SAS
av Peter
Persson (S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Statsrådet och regeringen återkommer gärna till att
de bekänner sig till den svenska modellen och tar avstånd från den borgerliga
politiken, främst den moderata, som bedrevs före 2003 (då valet av Reinfeldt
till moderat partiledare skedde).
I den svenska modellen för arbetsmarknaden ingår
kollektivavtal, en hög facklig organisationsgrad, en stark a-kassa samt
gemensam strävan mot låga arbetslöshetstal och en hög sysselsättningsgrad.
A-kasseavgifter utifrån arbetslöshetsnivån i
branschen ingår däremot inte, inte heller lönedumpning.
I fråga om de statliga företagen har dock en
klassisk nyliberal linje förts. Staten ska inte äga och det som ägs ska helst
säljas så fort som möjligt. Privatiseringen är ett självändamål, och bara de extremt
dåliga börsvärdena och därmed försäljningsvärdena höll tillbaka Mats Odell och
hans ivriga stab.
Situationen för SAS kan diskuteras ur flera
aspekter. Statsrådet har helt klart gett SAS-ledningen carte blanche för att
pressa ned lönenivåer och säga upp personal utifrån ett konkurshot gentemot de
fackliga organisationerna. Statsrådet har inte tagit något ägaransvar.
När sedan ”reformerna” (som försämringar
numera alltid heter) är genomförda så är bruden klädd inför auktionen. Till
pjäsen hör att flyglinjer till inte oväsentliga delar av vårt land sannolikt
ska upphöra, vilket oroar både medborgare och näringsliv.
Mina frågor till statsrådet är:
1. Vilka åtgärder har
regeringen och statsrådet vidtagit sedan 2006 för att hantera de problem SAS
har haft?
2. Vilka krav har statsrådet ställt och vilka
inspel har statsrådet gjort under SAS-krisen och hur har dessa koordinerats med
regeringarna i Danmark och Norge?
3. Ska statsrådets förhållningssätt till löne- och
anställningsvillkor i SAS uppfattas som en modell inför försäljning även av
andra statliga företag?