den
16 november
Interpellation
2012/13:133
Samhällsomvandlingen i Malmfälten
av Sven-Erik
Bucht (S)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
I Malmfältskommunerna, Gällivare och Kiruna och dit
vi numera även kan räkna Pajala, upplever vi ett uppsving inom gruvnäringen av
aldrig skådat slag.
Rakt under samhället Malmberget och Kiruna finns
LKAB:s stora järnmalmsgruvor. Det är en mycket stor verksamhet som årligen ger
miljardvinster, något som bidrar till den svenska tillväxten, och alldeles
utanför Pajala går den nya gruvan i skarp produktion strax efter årsskiftet.
Samtidigt som gruvan breder ut sig monteras
Malmberget ned, bit för bit. Det är en samhällsomvandling som pågår och som har
påverkat människors liv i snart 40 års tid. Under 2000-talet har takten i
omvandlingen ökat avsevärt, och allt större bostadsområden har blivit berörda.
Inom de närmaste åren startar samma process även i Kiruna, där omvandlingen
också ska ske i hög takt och är oerhört omfattande. I stort sett hela staden
ska flyttas. Och i Pajala som mer än halverat sin befolkning de senaste 50 åren
är situationen nu den omvända, en total samhällsomvandling som ska skapa
förutsättningar för stor inflyttning.
Situationen, förutsättningarna och lösningarna i de
tre kommunerna är olika men det gemensamma är den globala efterfrågan på
råvaror som driver på samhällsomvandlingen som måste lösas, vilket är en enorm
utmaning för kommunerna och deras invånare.
En fråga som länge stått i fokus är hur man ska
hantera de människor som tvingas flytta från sitt boende. En annan sida av den
positiva utvecklingen inom gruvnäringens utveckling i Malmfältskommunerna är
bostadsproblematiken. Människor tvingas mer eller mindre mot sin vilja att
flytta från bostäder med relativt låga hyror till nyproducerade bostäder med
hyror som är dubbelt så höga eller till och med högre än så. Det är en enormt
stor skillnad i hyresnivå mellan äldre och nyproducerade bostäder eftersom
statliga bidrag inte längre utgår till bostadsbyggande. Det är många som
påverkas av detta och är oroliga för sitt boende och sin framtid.
Att flytta en hel stad är en exceptionell
samhällsomvandling. Det är även situationen i Pajala som ska skapa en ny stad
på en kort tid. Det är enorma utmaningar för kommunerna både vad gäller
planering och ekonomi, inte minst vad gäller infrastruktur som gator, vägar,
VA- och fjärrvärmenät som kräver stora ekonomiska resurser.
Det är rimligt att staten tar ett ansvar i denna
exceptionella situation och utjämnar skillnaden mellan frivillighet och tvång i
en samhällsomvandling. Det kan inte vara rimligt att priset för exploateringen
av våra malmtillgångar ska betalas av våra unga och äldre som bor i Malmfälten –
Gällivare/ Malmberget och Kiruna. Det borde vara
rimligt att staten bistår kommunerna både vad avser planering och ekonomi.
Frågan om stadsomvandlingen i Malmfältskommunerna
är av en så stor omfattning och spänner över så många områden och departement att
jag därför ställer denna interpellation till statsministern.
Min fråga till statsministern är:
Vad kommer statsministern att vidta för åtgärder
för att staten ska ta sitt ansvar för dem som tvingas flytta på grund av
samhällsomvandlingen som en följd av den mycket unika situationen som uppkommit
genom gruvbrytningen i Malmberget och Kiruna?
På vilket sätt kommer statsministern och staten att
bistå Malmfältskommunerna Gällivare, Kiruna och Pajala i denna mycket unika och
exceptionella situation?